Sathorn Road - Chong Nonsi

Sathorn Road har egentligen aldrig lockat mig. För några år sedan tog jag nästan hela promenaden från Lumphini ner till Saphan Taksin och insåg att här fanns det fan inte mycket att hämta. Här kommer ändå en liten guide. Eller när jag tänker efter så gick jag Convent Road ner från Sala Daeng och sedan västerut. (Det var efter jag provat på en äkta flygsimulator, Flight Experience, ett tips för den med pilotdrömmar). Sathorn är finansdistrikt med en del ambassader, men också massor av hotell, men knappt något gatuliv och väldigt ont om street food.
 
 
Maha Nakhon, nu Thailands högsta byggnad, samt W Bangkok på Sathorn Road.
 
 
Trots den vetskapen har jag ändå bokat hotell här på de senaste resorna. Både Eastin Grand och Mode Sathorn som ligger på var sin sida om BTS Surasak, ett område som för övrigt lämnar en hel del att önska. Blue Elephant ligger dock där som en egen pärla. Ska också tillägga att Eastin Grand är ett av de över 30 hotell jag provat i Bangkok som lämnat bäst eftersmak.
Det var inte förrän vi flyttade upp till billigare FuramaXclusive i närheten av BTS Chong Nonsi som jag insåg att kvarteren där var riktigt mysiga och området dit kontorsråttorna letar sig ut för att äta. Vid lunchtid kryllar det av folk inne i gränderna vid soi 8.
 
 
 
Här inne på Sathorn Soi 8 finns både klassisk gatumat som nudlar, som tam och kycklingspett, samt nyöppnade trendiga caféer. Här hittade jag själv ett favoritvattenhål som heter Dexter. Det finns även ett kluster med prisvärda hotell längre upp i gränderna i närheten av Furama och BTS Chong Nonsi. I samma trånga kvarter upp mot Silom är det marknad varje morgon och nästan helt omöjligt att ta sig fram med resesulkyn.
 
 
Bangkok street food. Tv. Chili med nudelsoppa. Th. Nudelsoppa med chili.
 
 
Dexter Café & Bar som jag hittade av en slump gillade jag skarpt och det verkar flera andra också göra. När jag kollar på Tripadvisor ser jag att de ligger på 8:e plats av över 9000 restauranger i Bangkok. Stället är delägt av en dansk, och personalen är trevliga och duktiga på engelska. Här hänger faranger och hipster-thai.
 
Dexter Café & Bar. Hippt i Mangon.
 
För den som gillar kaffe kan ta en kopp från Java, eller vart som helst ifrån. Dexter har en diger kaffemeny och inte bara de där trendiga pys- och skumvarianterna som man får på Starbucks. Som dalmas känner man sig nästan lite fånig när man bara vill ha hederligt svart bryggkaffe. Frukost och dagens lunch (178++) kan man också beställa här, samt sötsliskiga bakverk. Allt är på topp här. Service, maten, upplägget och atmosfären. Dessutom prisvärt för konceptet, men allt är ju relativt i ett äktenskap med Änglarnas stad.
 
 
 
 
 
Ett annat mysigt café som Junior verkade gilla heter I Am Coffee och låg precis utanför Furama. Jag såg det av en slump när Hjärter Dam åter tog sikte på nudelsoppan på andra sidan vägen och jag själv försökte hitta skugga åt mig och monstret i sulkyn. För nuvarande på 1:a plats av 454 caféer i Bangkok. Inrett med tegel och chica retromöbler.
 
 
 
Går man vidare i riktning mot Lumphini Park så finns ett flertal intressanta lyxhotell som Sofitel SO, The Sukhothai (recension kommer), Metropolitan by COMO med flera, men mest känt är nog det väldiga Banyan Tree med sin takbar Vertigo som kanske är en av Bangkoks topp-3 takbarer. (De andra är Sirocco och Red Sky)
 
 
Vertigo, Banyan Tree
 
 
Men det finns ett annat hotell med intressant historia också som heter Chaydon Sathorn. Idag ett ganska oansenligt dussinhotell kanske, men var en gång Bangkoks första lyxhotell och hette på den tiden King's Hotel. Det öppnade 1959 och erbjöd redan då AC, rinnande varm- och kallvatten, radio och TV. Efter Vietnamkrigets slut och jänkarnas tillbakadragande så sjangserade hotellet, men har idag renoverats och hittas på bokningsidorna för cirka en tusenbathing.
 
 
Kungligt hotell. Se fler bilder här http://www.oldbangkok.com/hotel-images3/pages/kings.htm
 
 
Jag gjorde ett besök här under min första Sathorn-promenad och bad om att få kolla in rummen då jag låtsades vara intresserad av att checka in på hotellet, men egentligern ville jag bara känna av historiens vingslag. Inte mycket av den anrika historien fanns kvar, även om det var lite retrokänsla kvar i väggar och vissa möbler. Jag blev nyfiken på det här hotellet efter att jag av oklar anledning snubblat in på den här sidan och läst...
 
http://carl-jacobson.blogspot.se/2009/01/durian-eller-en-krlek-fr-livet.html
 
 
Från östra änden av Sathorn tar man smidigt tunnelbanan MRT till tågstationen Hua Lamphong eller upp till Asok/Sukhumvit och trevligaste shoppingcentret Terminal 21. I västra änden vid Saphan Taksin tar man med fördel flodbåten Chao Phraya Express upp mot Chinatown och Banglampoo (Khao San Road) där båten stannar precis utanför Navalai River Resort. Kostar bara några baht och man slipper trafiken. Fläktar skönt också.
 
 
Intressantast just nu på Sathorn är naturligtvis 314 meter höga Maha Nakhon (översta bilden) som efter fem års byggande öppnar i september -16. The penthouse, alltså toppvåningen såldes för 120 miljoner SEK!
Även hotellet till höger i bild, W Bangkok står högt på min önskelista att prova. Tycker man ändå att Sathorn Road verkar värdelöst så är det aldrig långt till Silom Road som är betydligt promenadvänligare och löper parallellt hela vägen.
 
Eller förresten. Det finns ju en till byggnad även om den inte ligger direkt på Sathorn Road, The Sathorn Unique Tower, som tornar upp sig där den ligger spöklikt övergiven sedan finanskollapsen -97, men det får bli i ett annat inlägg. Måste ta mig in först...
 
Kolla in den här videon (som inte gick att bädda in).
Forgotten Luxury - A Look Inside Sathorn Unique Tower
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0