Med barn i Bangkok - del 2

En av orsakerna till att vi bokade det hotell vi gjorde var att det skulle vara gångavstånd till Dinosaur Planet som på papperet verkade vara en toppenattraktion för en treåring, särskilt med tanke på att Junior är inne i den fasen där han tycker att en Tyrannosaurus Rex är ungefär det coolaste som någonsin har gått omkring på den här planeten. Ja förutom honom själv då. Man vill ju vara en bra pappa och tänka på barnen också tänkte jag när vi stegade dit jetlaggade våran första förmiddag i Bangkok den här resan. När vi kom fram fick jag direkt en känsla att det här kanske inte var så fantastiskt ändå. Det var ingen annan där som köade och hela denna temapark verkade nästan folktom av det lilla man kunde skymta geom stängslet, trots den svala brisen som for fram genom Sukhumvit den här decemberdagen och för en gångs skull gjorde utomhusaktiviteter lämpliga. I vanliga fall är det alltid för jävla hett i Bangkok..
 
 
 
 
Efter en koll framme vid biljettluckan för att se om det ens var öppet så såg jag också inträdesavgiften. 600 jävla baht för mig och 400 för juniorer över 90 cm. Min junior låg väl runt den längden, lite oklart eftersom han konsekvent vägrat mäta sig när vi varit på BVC, och i egenskap av farangblodet så skulle han definitivt åka på inträdet om längden såväl stannade vid 85 cm. 1000 baht för oss två alltså. För ett inträde. Dessutom extra för vissa attraktioner. Vilken jävla rip-off. Det är ungefär som att man i Sverige skulle betala 1000 spänn för att gå in på Skansen. Jag frågade ändå Junior om han ville gå in och kolla på dinosaurierna. Man vill ju vara en bussig pappa liksom. Han såg trött ut. "Ja, jag vill gå in där pappa" svarade han lågt med halvstängda ögon, och alltmedan jag stod där och övervägde huruvida den lycka vi skulle känna där inne skulle stå i paritet med inträdet och bestämde att ja vad fan, vi går in, så ringde mat-och-sovklockan och det lille gossebarnet föll in i djup sömn där han satt i sulkyn. Inte ens hundra kanoner kunde väcka honom. Saved by the bell eller vad man brukar säga...
 
 
 
 
Med känslan att vara årets sämsta pappa men med inställningen att Junior skulle nog uppskatta skräcködlorna mer om något år stegade vi vidare mot Asok och Terminal 21. Det blir sällan som man tänkt sig. Det började dra ihop sig mot lunch och jag tog sikte på favoriten San Sab som har delikat thaimat. Hjärter Dam befann sig samtidigt på en skönhetssalong för att göra sin årliga make-over med permanent och allt vad det innebär. Det svenska mörka vinterklimatet gör knappast några underverk med D-vitaminstörstande asiater, eller som thaibutiksinnehavaren hemma i Masriket sa; "I Sverige blir alla thailändskor fula...".
 
Jag tog plats inne i hörnet av restaurangen och beställde in lite läckerheter och sjönk ner på soffan. Junior sov som en stock och för första gången sedan vi lämnat Mora ett par dygn tidigare så infann sig ett total lugn där all hets och stress rann av mig. Jag passade på att samla näring och energi medan jag funderade ut nya barnaktiviteter. Det här Kidzania som jag hört talas om kanske kunde vara något.
 
 
San Sab. San Fransisco Floor, Terminal 21
 
 
Efter att den lille krabaten vaknat och uttryckt önskemålet "Jag vill ha mer energi pappa!" och detta blivit tillgodosett i form av sticky rice och soltorkat fläskkött (moo ded diao) så var vi redo för gratisnöjet att åka hiss och rulltrappa någon halvtimme innan vi letade oss ut på Sukhumvit igen. 
 
 
Hälften så mycket thailändsk energi...(fri tolkning)
 
 
Utanför Terminal 21 stod en tuktuk som skulle ha för mycket betalt men vi hoppade in och tog oss tillbaka till vårat hotell Radisson Blu Plaza en halv kilometer bort på ett hyfsat osäkert sätt. Att åka tuktuk är för övrigt en mycket uppskattad barnaktivitet.
 
 
   
 
 
Dagen efter tog vi gemensamt sikte på Kidzania som ligger inrymt i det flådiga Siam Paragon, och bara resan dit är ett äventyr för en treåring även om avståndet inte är speciellt långt, men det innebär både rulltrappor, hiss och ett par stationer med Skytrain. Junior är djupt fascinerad av alla slags transportmedel och har gjort alla resor till och inom Thailand oerhört smidiga.
 
 
 
 
När vi väl letet oss fram till Kidzania så insåg jag att det verkade vara väldigt populärt. Köerna för de vanliga dödliga utan förköpsbiljetter ringlade sig långa och ljudnivån var öronbedövande. Stresspåslagen började stapla upp sig. Hjärter Dam som redan verkat tröttna fick hålla koll på Junior som sprang omkring medan jag tog mig fram till informationsdisken för bilda mig en uppfattning om de olika entréavgifterna. Priserna varierade beroende på hur mycket man ville ta del av där inne, och jag försökte koncentrera mig och få klarhet trots larmet runt skallen. Jag förstod så mycket att mitt prismedvetna resesällskap skulle tycka att det var onödigt för alla tre att gå in, så jag började med att skicka iväg henne till hotellet igen och försäkrade att jag och Junior minsann kunde fixa det här själva. En pappa-son-grej. Jag hade ju min heder att återupprätta från dagen innan när det sket sig med Dinosaur Planet.
 
Man vill ju vara en bra pappa tänkte jag för mig själv när jag försökte få den lille illbattingen att lydsamt ställa sig i den alltför långa kön som jag trots redan innan förstod var dömt att misslyckas. Efter några fruktlösa försök gav jag upp. Återigen kände jag mig som årets sämsta pappa när vi gick därifrån. Junior var däremot skitglad åt att få åka lite hiss och rulltrappa igen. Men jag hade en plan B, och tänkte inte ge upp så lätt, så jag kryssade mig fram med sulkyn genom det söndagslediga folkhavet på Siam Paragon och tog mig de cirka sju våningarna ner till Siam Ocean World i andra änden av det enorma köpcentret. Där hade vi ju varit en gång tidigare för något år sedan och det skulle nog min lille guldklimp uppskatta ännu mer den här gången. 
 
Problemet var att någonstans på vägen började guldklimpen förvandlas till Mini-Godzilla, och i en av rulltrapporna började han dra av sig sandalerna vilket jag av erfarenhet vet att det innebär att han planerade att ge dem en frikostig flygtur ner till bottenvåningen av köpcentret, i det här fallet Paragons food court där typ tusen personer för tillfället satt och lunchade. Jag hann precis sträcka mig fram över sulkyn och gripa tag i sandalen när han drog bak armen för att ta sats inför kastet. Han blev skitsur för att jag stoppat hans planerade illdåd, och ännu surare när jag höll ett efterföljande uppfostringssamtal med honom. 
 
Efter att vi blivit kompisar igen tog vi oss den sista biten ned till Ocean World som skulle visa sig vara tillhållet för Bangkoks alla lediga barn den här dagen. En helvetesgrop med ett oväsen som kunde liknas vid ett koncentrat av historiens alla Formel 1-Lopp på ett och samma ställe. Det skulle bli helt omöjligt att ta sig fram med sulkyn och vi vände direkt när vi kom ner. Mini-Godzilla tog ny fart och vägrade sitta still och skulle absolut stå själv i rulltrappan på väg upp. Det dunkade i huvudet. Jag var irriterad, törstig och hungrig. Och årets sämsta farsa.
 
Jag tog till plan C. Vi gick ut i friska luften och påbörjade promenaden till Central World där Kids Floor finns på 6:e våningen, men redan ute på gångbron slocknade det lille gossebarnet och jag styrde istället stegen till en annan favorit på Central World. Baan Ying Isan & Grill är en rätt stor restaurang med en avskild del där jag kunde varva ner hjärnan med en stilla lunch och en kall Chang. Och en snus förstås. Det var definitivt rätt beslut att börja snusa igen, och jag var helt klart Årets sämsta pappa. Det blir inte alltid som man tänkt sig.
 
 
Mental prozac-lunch
 
 
När den lille miniversionen av mig vaknat och vägrat thaimaten så gick jag emot mina egna principer och köpte skräpmat på KFC istället, eftersom jag ändå redan hade förbrukat mitt faderliga förtroendekapital. Så med blodsockret på topp igen för både far och son tog vi oss an Bangkok med nya tag och spenderade resten av vistelsen med nöjen som att studera - och åka med - stadens alla olika transportmedel. Ibland behöver man inte göra det så jävla komplicerat. Junior åker med glädje tuktuk, taxi, minivan, buss, båt, skytrain, tunnelbana, rulltrappa, hiss och så flygplan förstås. Han kan stå hur länge som helst uppe på gångbron på Sukhumvit och räkna rosa och gulgröna taxibilar som åker förbi nere på vägen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja, Junior verkar i alla fall tycka att jag är the fucking farsa of the year... 
 
"Bra gjort pappa! Skytrain is the shit"
 
 
Relaterade inlägg:
Med barn i Bangkok (2016)
Med barnvagn i Bangkok (2015) 
San Sab och Baan Ying Isan & Grill
 
Relaterade länkar:
 
 
 
 

Recept Spicy Tomato & Mango Salad

När jag var på Yang Garden (Nr 1 på Tripadvisor) på Lanta så fick jag en ny smakupplevelse i combon tomat och mango. Spicy salad i olika former är liksom min grej och jag försöker alltid att kopiera recepten på hemmaplan, oftast med väldigt varierat resultat (Varianten på Yang var dock mera åt sopphållet än en sallad). Den här gången gick det ganska bra tycker jag, och eftersom jag vabbar Mini-Godzilla idag så tänkte jag dela med mig av detta svinlätta recept.
 
 
Spicy tomato & mango salad 
 
 
Det här behöver du:
 
Beer Chang
Mogen mango
Dyra tomater
Thailändsk minirödlök (kan ersättas med schalottenlök)
Färsk Chili
Lime
Färsk basilika eller koriander, beroende på åt vilket håll man vill gå.
Olivolja
Flingsalt och peppar
 
 
Gör så här:
 
Öppna Changen och drick ur halva medan du scrollar igenom menlösa inlägg på valfritt socialt medium.
Lägg ifrån dig mobilen och börja med salladen.
Skär tomater och mango i lagom stora tärningar.
Finstrimla lite av löken och finhacka chilin.
Grovhacka basilikan/koriandern
Lägg grannlåten i en skål.
Pressa i lime och ringla över lite olivolja.
Dra i en nypa flingsalt och ett varv med pepparkvarn.
 
 
 
 
Mängda ingredienserna efter sunt förnuft så att ingen av dem blir för dominant. Att lyckas med smakerna handlar om att hitta balansen mellan de tre "S:n", alltså Sweet, Sour, Salt. Det får man ju vanligtvis från socker, lime och fisksås. Här kan man dock utelämna sockret eftersom mangon och tomaterna har en naturlig sötma. I det här receptet ersätts också fisksåsen av flingsalt. Sedan tilkommer ett fjärde "S", nämligen Spicy, och mängden chili där handlar mera om vilken nationalitet man har.
 
Rör runt lite och betrakta skapelsen. Drick ur resten av Changen och fundera på om du ska servera salladen som förrätt eller tillbehör. Båda funkar.
 
 
Att skära en mango utan att sulla ner händerna är en ibland svårbemästrad manöver. Jag stod själv som ett fån i köket på Nature House för sex år sedan (En helt vanlig dag) och försökte få till det på ett smidigt sätt innan Nancy visade mig hur man skulle göra. Först lokaliserar man den platta kärnan, som man skär längs med på båda sidor så att man får två halvor. Sedan gör man några snitt med en halvslö kniv så att man inte skär igenom skalet (och handen så att man måste hämta första-hjälpen-lådan), och viker således hela biten åt andra hållet. Efter det är det bara att försiktigt skilja tärningarna från skalet med samma halvslöa kniv.
Fruktköttet som blir kvar runt kärnan på mittbiten kan man skära ner i ett glas och blanda med is och Bacardi, och vips så har man fixat efterrätten också.
 
 
 
 
 
Serveringsförslag enligt Yang Garden. Här med grillat ankbröst. (Ko Lanta Dec -17)
 
 
 
 

Phrom Phong & Thong Lor for Dummies

Den femte guiden for dummies täcker in Phrom Phong och Thong Lor, som är en fortsättning österut från Asok. Jag har inte utforskat området överdrivet mycket, och har bara bott här ett par gånger, eller tre nu med Radisson Blu Plaza som ligger lite närmare Asok än Phrom Phong. Den här sträckningen av Sukhumvit är lite mera hi-so än åt Nana-hållet, i synnerhet från Thong Lo och vidare ner mot Ekkamai som är nästa BTS-station.
 
 
 
 
Som vanligt finns både liten och stor karta som är skickligt gjord i Paint, men även en mer användarvänlig interaktiv googlekarta längre ner.
 
 
 
 
Rött: Testade hotell i området. Det finns en uppsjö av hotell här, särskilt nedåt på soi 20, 22, 24 (BTS) och uppåt på soi 33, och även en handfull nere vid Thong Lo. Värt att notera är att ju längre ned man kommer på Sukhumvit så förskjuts soierna allt mer i förhållande till varann, ja det börjar redan uppe vid Nana där t.ex. soi 8 och 11 ligger på linje, och nere vid BTS Thong Lo, alltså där soi 55 löper norrut, så går soi 38 söderut i samma korsning. Det här är ju något som kan bli lite förvirrande innan man lärt sig systemet.
 
1. Radisson Blu Plaza Fantastiskt bra hotell.
2. S31 Sukhumvit Hotel Coolt hotell med 2,4 meter bred säng.
3. Salil Hotel Sukhumvit Soi Thonglor 1 Gulligt hotell i pastellfärger men det är också allt.
 
 
Brunt: Takbarer. Nämner tre här, men det finns flera. Jag har dock bara provat en av dem, nämligen Brewski som är belägen på Radissons takvåning.
 
1. Brewski. (inlägg med bilder och text) Craft beer, alltså specialöl som serveras på 30:e våningen. Soi 27.
2. ABar Rooftop. Våning 38 på Bangkok Marriott Marquis Queens Park. Soi 22.
3. Octave Rooftop & Lounge Bar. Våning 45 på Bangkok Marriott Hotel Sukhumvit. Soi 57.
 
 
Blått: Några restaurangtips. Förutom dessa (bland flera hundra) så finns ju gatumat lite här och var i hela området. Den mest kända street food market på Soi 38 är sedan en tid stängd. Jag tror militären var in och gjorde rent hus så att säga. Ja, inte bara där, utan på många platser i Bangkok, och egentligen så var det meningen att alla street food stalls skulle bort från gatorna, men efter massiva protester så har militären backat i vissa områden. Tror Chinatown klarat sig helt från kvasten faktiskt. Finns ju en hel del mäktiga maffiabossar där.
 
1. Attico. Italiensk restaurang på 28:e våningen, med Bangkoks kanske bästa combo pizza-med-utsikt.
 
 
2. Isao. Sushi som konstverk för syn och smak. Soi 31 (Renoveras för tillfället men har utkörning. Dec -17->?)
  
3. New Cowboy Bar & Restaurant. Om man längtar efter en redig svensk korv stroganoff så kan man faktiskt hitta det på den här syltan som ligger en bit ner på Soi 22. Bastupanel, bås och gammal inrökt sliten atmosfär med patina. Snus ska finnas också.
 
4. Rain Hill. Ett litet mysigt komplex på fem våningar med en handfull restauranger. Intressantast är nog Wine Connection. Tapas och vin och en hel del annat. Verkar besökas mest av expats och hi-so thai. Trevlig stämning. Finns en japanare också på övre plan.
 
5. Här finns ytterligare en Baan Khanitha. Vi har provat den på Sathorn men menyn lär vara den samma. Bra thaimat. Lite undanskymt läge en kort promenad upp på Soi 53.
  
6. iberry. Den absolut godaste spicy salmon salad jag ätit. iberry är en kedja och hittas bland annat på Central World också. Just den här restaurangen ligger på bottenvåningen på Tops Market  på Soi 55, eller Soi Thong Lor som den också kallas.
  
7. Iron Fairies. (Inlägg) Antagligen det märkligaste hamburgerhaket jag varit in på. Bara miljön här är värt besväret att ta sig hit. Ligger en stadig bit, ca 1 km upp från BTS på Soi 55, beläget mellan subsoi 12 och 14.
 
 
Här är ett gäng restauranger till i den stora Mangon. Några av dem är redan nämnda här ovan.
25 x Restauranger i Bangkok
 
 
Gult: Shoppingcenter. Två större precis vid BTS Phrom Phong, och en lite mindre men lyxigare galleria, Ei8ht Thonglor, beläget på Soi 55/subsoi 8 som namnet antyder. Där kan man stöta på diverse thailändska celebriteter, vilket vi också gjorde för några år sedan, nämligen thaisvenska supermodellen Praya Lundberg.
 
 
Lila: Dinosaur Planet. Typ same same Jurassic Park but different. Rätt så dyrt inträde, 600 thb för vuxna/stora barn och 400 thb för småttingar ner till 90 cm över havet, och gratis för de som är ännu kortare. Har fått en del kritik på Tripadvisor för att vara överreklamerat.
 
 
 
Karta 1000 px
 
 
Ska nämnas också att om man inte orkar gå från BTS Thong Lo uppför Soi 55 så finns där ett helt gäng MC-taxi som kör en för några tiotals baht beroende på hur långt man ska. Det gäller för övrigt på de flesta soier av värde som löper ut från Sukhumvit. Mer om det och film från bönpallen i det här inlägget: Bangkok MC-Taxi
 
 
 

L'appart (Sofitel Bangkok Sukhumvit)

L'appart är franska och betyder tydligen "Lägenheten", även om det på svenska inte klingar lika vackert. L'appart är takbaren, eller snarare takvåningen på Sofitel som vi för tillfället bodde på. Inredd ungefär som en luxuös bostad med öppet kök, bibliotek, vardagsrum, bar och en terrass som omsluter nästan hela våningen. 
 
 
Vy över Sukhumvit från L'appart
 
 
Tyvärr var vädret inte det bästa under våran vistelse här så det blev inte direkt att sitta ute på terrassen med drinken även om det vid fototillfället hade slutat regna. Jag var upp en gång på dagtid och gjorde ett kort studiebesök, och inte förrän sista kvällen efter utcheckningen hann jag med att ta hissen upp för att känna av stämningen här.
 
 
L'appart med utsikt bort mot Benjakitti Park
 
 
När man kommer ut från hissen möts man av den här soffgruppen, precis som att kliva in i någons flådiga lägenhet, och det är väl just det som man vill uppnå med namnet L'appart.
 
 
 
 
Kikar man in till vänster så ligger det öppna köket där och man kan stå och studera kockarnas arbete. Dessvärre blev det aldrig tillfälle att prova menyn, vilket var synd då jag misstänker att hotellets skrytigaste mat serveras här. Den där vintunnan hade jag för övrigt mer än gärna tagit med mig hem och placerat nere i gillestugan.
 
 
 
 
Tar man till höger så kommer man in till baren och salongen.
 
 
 
 
Personalen är alert och serviceminded och verkar glada på riktigt. Man känner sig välkommen och det känns lite som att man kommer och hälsar på hemma hos någon, även om jag nu inte känner någon som har en sådan här grandios lägenhet.
 
 
 
 
Fortsätter man varvet runt kommer man till det så kallade biblioteket där böcker står så där arrangerat slarvigt uppställda. Såg nästan ut som Junior har varit där och rivit runt på hyllorna.
 
 
 
 
 
I ena hörnet av salongen står en dj - eller diskjockey som vi 70-talister säger - och spelar soft musik på låg volym. Lite töntigt kan jag tycka, det är väl bara att sätta i en CD-skiva (någon som minns?) med typ Best of Jacques Brel eller Edith Piaf (eftersom hela hotellet flirtar med det franska), så hade ju saken varit klar. Men det är väl inte lika chict kan jag tänka. Jag tänkte även att det måste vara ett skittråkigt jobb att stå där och låtsasvända på plattor som egentligen ändå bara är ett usb-minne, dessutom för en publik som inte ägnar honom någon uppmärksamhet. Ja det var inte någon David Guetta-konsert precis, och tur var väl det när jag tänker efter en gång till.
 
 
 
 
Jag beställde i alla fall ett glas cava och tog plats i en skön soffa framför baren. Den serverades med en massa goda snacks, inte bara de sedvanliga chilinötterna som annars brukar dyka upp bredvid glaset. (Cava som förresten betyder källargrotta på katalanska och låter kanske som en motsägelse i sig självt då vi befann oss på takvåningen och inte i hotellets källare). Ja det var gott och kallt men knappast gratis insåg jag när notan kom in. Eftersom vi redan checkat ut kunde jag inte bara take it on the room som vanligt och låtsas som någon annan skulle stå för kalaset, så var jag tvungen att betala kontant. Det var bara att blunda och ge och tänka att det var lika bra att tömma fickorna på sista bahten innan vi tog taxin ut till Suvarnabhumi.
 
 
Ett sista glas...
 
 
Så vad ska man säga om det här stället? Det är för all del en uppsluppen och trevlig stämning, jag besökte L'appart vid tiodraget på kvällen och det befann sig ett tjugotal gäster här vid tillfället. Publiken antagligen mest hotellgäster, men även ett gäng hi-so thai fullt upptagna med att ta selfies och groupies ute på terrassen, samt sina snygga drinkar som strax efter antagligen skulle pyntas med lämpliga hashtags. L'appart är ju som sagt var inte en äkta takbar där hela grannlåten ligger under bar himmel, så den där wow-känslan infinner sig inte riktigt. Vill man besöka någon takbar i Bangkok så är det väl fortfarande Sirocco, Red Sky och Vertigo som gäller. En bubblare förresten dök upp i mitt flöde igår, ABar på nya Marriott Marquis Queen's Park (Soi 22), så det blir kanske ett test av hotellet och takbaren på nästa resa...
 
 
 
Hela hotellrecensionen här: Sofitel Bangkok Sukhumvit
 
 

Sofitel Bangkok Sukhumvit

Majestätiska Sofitel Bangkok Sukhumvit ligger verkligen mitt i smeten, precis mellan Nana och Asok med gångavstånd till shopping och restauranger, och BTS förstås. Det fick bli vårat sista hotell (test nr 36 i Bkk) för i år, och vi anlände på juldagen och stannade i nästan tre nätter. Nästan eftersom vårat flyg hem med Emirates avgick klockan 03.00, vilket innebär utcheckning sent på kvällen och man är tvungen att "vaska" sista natten. Det känns alltid lite surt när det blir så, men med barn kan man inte driva runt på stan en hel dag och sedan bege sig till flygplatsen. Att checka ut och välja ett budgethotell för den där halva sista dagen blir alldeles för bökigt. 
Sofitel Sukhumvit är vid tillfället rankat som nummer 41 av 892 hotell på Tripadvisor. Det coola systerhotellet SO Sofitel nere på Sathorn Road ligger vid samma tidpunkt på 13:e plats. 
 
 
 
Julkänsla i lobbyn. Sofitel Bangkok Sukhumvit 
 
 
Rumsalternativen är något luddiga om man bokar via Hotels.com som jag nästan alltid gör. Beroende på utsikt, sängalternativ och andra faktorer så varierar priserna, men jag bokade ett luxury club som dock bara är ett par kvadrat större (39 m²) än standardrummen (37 m²), men har både frukost inkluderat och ger tillgång till loungen Club Millésime. Vid en jämförelse så blir det faktiskt billigare än att ta ett standardrum med frukost. Som vanligt fulbokar jag och uppger aldrig att vi har Junior i släptåg, eftersom han ändå sover i våran säng. Klickar man i 2+1 personer så blir det ju alltid omotiverat dyrt (/tips från coachen).
 
 
Exteriör. Sofitel Bangkok Sukhumvit
  
 
Om man har bokat ett club-rum så blir man genast eskorterad upp till våningen Club Millésime (alltså det som generellt brukar kallas för executive floor) för en snabbare incheckning samtidigt som man tilldelas varma eller kalla drycker. Det är helt enkelt lite fjäskigare än för de vanliga dödliga som bokat standardrum (som de för all del också kallar luxury room, men utan det snitsiga tillägget club). 
 
 
 
 
 
 
Lobbyn nere känns ändå rätt så fancy med en cool dekor, och med en snygg hotellbar där det som vanligt nästan aldrig sitter några gäster. När jag tänker efter så har jag nog aldrig sett en välbesökt hotellbar. I anslutning finns också ett snyggt vinrum där man kan få prova viner från hela världen. 
 
 
Babybossen... 
 
 
Rummen
 
Rummet luxury club var alltså inte så stort som man kunde önska och det drar ner betyget till en fyra, men det är också enda nackdelen. Möjligtvis lite rörigt färgtema också, men alla rum som inte går i vitt är bra rum. Som vanligt finns det man behöver här. Extra plus för både fåtölj och en soffdivan. Sängarna och kuddarna får högsta betyg men är inte bäst i Bangkok (Skönast på Hotel Muse). Den sedvanliga glasrutan in mot badrummet finns där men med persienn för den känslige. Badrummet är snyggt men inte stort, det finns dock både dusch och badkar. Sköna badrockar också, av den varianten som man vill sno med sig hem men aldrig gör.
 
 
Luxury club, Sofitel Bangkok Sukhumvit
 
 
Vårat rum vette mestadels mot norr och utsikten blev därmed lite sämre. Från sidofönstret kunde man få en skymt ner mot Sukhumvit om man nu tycker det är trevligt. Söderut hade man haft hela Benjakitti Park och inte så mycket höga byggnader i vägen.
 
 
   
 
 
  
Efter vistelsen i Nong Mak Fai kände jag att det var dags att beställa upp lite farangkäk på room service. Jag provade först plikttroget husets hamburgare, den serverades för dagen med black bread och smakade väl okej, men jag skulle alla dagar i veckan hellre ta en hederlig Sibyllaburgare. Tror den här gick på cirka 400 thb ++ vilket får anses rimligt för ett femstjärnigt hotell. På högsta-betyg-hotellet Anantara Siam lossnade burgaren på 1000 thb ++ (dyrast i Bangkok?), men där var den också godare ska jag väl tillägga.
 
En annan dag provade jag och Junior pizzan, samt en korv & pommes från barnmenyn. Den smaklösa seafood-pizzan hamnar knappast på någon topplista, och med facit i hand skulle vi väntat in Hjärter Dam som strax efter kom tillbaka med thaimat från gatan. Vill man ha en riktigt god pizza med utsikt ska man definintivt besöka Attico.
 
Ska tilläggas att det fanns både espressomaskin och kaffepress på rummet, så koffeinbehovet blir med råge tillfredsställt.
 
 
Black bread burger. Sofitel Bangkok Sukhumvit 
 
 
Poolen på Sofitel tycker jag kanske motsvarade förväntningarna men inte så mycket mer. Största problemet här är att den ligger på norrsidan och skuggas nästan hela dagen av hotellets 30 våningar. Jag kom ner första eftermiddagen och då nåddes nästan hela poolen av solen en stund innan den åter försvann bakom horisonten. Plus för sköna solsängar som man låg bekvämt i utan att halka ner. Jag gillar också menyn som är utformad som en solfjäder som man kan vifta och svalka sig med, men det var knappast ett problem då Bangkok drabbats av en köldknäpp den här juldagen i nådens år 2017. Termometern klamrade sig fast runt 20-strecket. Efter en simtur i den kalla bassängen - som näppeligen hade högre temperatur än i svinkalla Mora Simhall - låg jag inlindad i två handdukar för att få upp värmen. Eftersom Junior låg på rummet och sussade tänkte jag ta tillfället i akt att prova ångbastun som låg i anslutning till hotellets spa på samma våning som poolen. Döm om min förvåning när de skulle ha 800 thb extra för att nyttja den, ja det kunde de ju glömma så klart. Det är en principsak, och det är första gången vi bott på ett hotell där de tar en avgift för just ångbastun. Vanlig svenne banan-bastu fanns att tillgå, men den var lika vanlig och liten som den jag har hemma i Masriket.
 
 
 
Pool. Sofitel Bangkok Sukhumvit 
 
 
  
Frukosten serveras i restaurangen Voilà på andra våningen som har ett öppet atrium ner mot lobbyn och utsikt ut mot skytrain. Vid en första anblick den första morgonen så verkade den inte alltför välsorterad och jag kunde inte ens hitta den minsta lilla ostbit. Egentligen är det inte jätteviktigt, men det är en slags markör på vilken nivå det är på buffén. Ost är dyrt, särskilt när den ska importeras från Europa, och det är också mest vi skandinaver som eftersöker den på frukosten (vi är heller inte en så stor andel av gästerna), så jag förstår om hotellen sparar in på den biten. Men jag skulle ha helt fel insåg jag morgonen efter när jag blygsamt frågade om de inte hade lite ost ändå. "Oh yes, over there, in the cheese room!" svarade den serviceinriktade värdinnan och pekade mot ett inglasat rum i andra änden av lokalen. I samma stund förstod jag att frukosten på Sofitel hade tjänat ihop sin förväntade femma i betyg. Detta toppades ytterligare när Hjärter dam visade mig smoothiebaren som jag också missat första morgonen. De hade också en så kallad bagel bar där de gjorde i ordning goda mackor med pastrami och annat gott. Ja det mesta fanns så klart och obegränsat med kaffe i alla dess former.
 
 
 
Breakfast at Sofitel Bangkok Sukhumvit 
 
 
 
 
 
Voilà förvandlas senare på dagen till vanlig restaurang, och på kvällen när vi var osynkade i maten gick jag ner själv för att prova min thailändska paradrätt spicy beef salad som jag såg att de hade på menyn. I vanliga fall säger jag alltid till hur många chili jag vill ha i, och jag drar den alltid på thai för att imponera med mina (bristfälliga) språkkunskaper på det lokala språket; "Sai prik song met khap", men det lät jag bero den här gången. Det var lite synd för den blev lite för stark för mitt svenska gomsegel, men trots det så var Sofitels spicy salad nog bland de bästa jag provat i Thailand.
 
 
Spicy beef salad at Voilà, Sofitel Bangkok Sukhumvit
 
 
 
Executive floor, eller Club Millésime som de kallar det här på Sofitel var en riktig höjdare. Här har de lyckats skapa en perfekt atmosfär med dämpad belysning, sköna möbler och en oklanderlig service med alert personal som kom och fyllde på glaset med vad nu man än ville ha. Viner av fina märken, cocktails och drinkar, och öl förstås. Tveksamt om de hade Chang, jag kollade aldrig. Buffén var elegant och för första gången i mitt liv fick jag prova gåslever som tydligen ska vara något alldeles extra. Ja vad ska jag säga, det är möjligt att jag hade för höga förväntningar men visst var det väl ätbart eller hur man ska uttrycka det, och jag antar att det ska till en tillvänjningsprocess innan man kan uppskatta det fullt ut. En annan kulinarisk fullpoängare som däremot inte behövde tillvänjning var mangogazpacho (även gurkgazpacho) som serverades i greppvänliga hot shot-glas.
Om man bor på Sofitel ska man absolut boka ett clubrum som ger tillträde hit till Club Millésime som alltså ingår i kostnaden för rummet om det inte redan framgått. 
 
 
 
 
 
Sofitel har så klart också en flådig takbar som heter L'appart, men det ska jag ta upp i ett eget inlägg. Kommer inom kort.
 
Inlägg: L'appart
 
L'appart
 
 
Om jag ska runda av den här recensionen med några få ord så gillar jag hotellet, det växer under vistelsen och man uppskattar det mer och mer. Plus för genomgående bra service på alla plan, faktiskt en av de viktigaste faktorerna för att man ska få ett bra helhetsintryck av ett hotell. Minus för avgiften på ångbastun och att poolen mestadels ligger i skugga.  
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Mer yta hade gett en femma
Sängar. 5. Sov gott
Frukost. 5. Missa inte smoothiebaren
Läge. 5. Mitt i smeten
Utsikt. 3,5. Gäller rummen som vetter norrut
 
 

Brewski (Radisson Blu Plaza)

Brewski låter kanske som en rysk hockeyspelare men är i själva verket Bangkoks enda takbar med craft beer som inriktning, alltså olika slags specialöl som IPA och veteöl till exempel, och andra varianter som jag vill inbilla mig att jag gillar men egentligen inte gör. Efter lite självrannsakan så inser jag att en hederlig flaska frostkall Chang är nog det bästa man kan hälla i strupen en eftermiddag i Bangkok. Jag kan tänka mig en lika kall Guiness också, men de hittas inte så lätt i den stora Mangon. Brewski är belägen på 30:e våningen, alltså takvåningen på Radisson Blu Plaza där vi för tillfället bodde, och det var så klart min förbannade plikt att ta hissen upp och prova minst en sort. 
 
 
Brewski, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Jag tog Junior med mig, bara för att konstatera att det var åldersgräns där uppe, och tanken slog mig att vi kanske skulle dra upp till Khao San Road och fixa ett falskleg där det står att han egentligen är vuxen, men den idén släppte jag efter jag kom på att grabben är ju inte större än en smurf, och har inte ens fått fjunmustach än.
 
 
"Ta en bild innan vi blir utslängda.."
 
 
Det här med craft beer verkar bli allt trendigare, och nya ställen poppar upp hela tiden, inte bara i Bangkok, och Brewski har bara varit öppet drygt ett år, sedan november 2016. Här finns cirka 100 olika ölsorter om jag förstod det rätt, varav ett dussintal på fat. Personalen verkar intresserade och pålästa, och pratade på obehindrat om de olika sorterna. Jag berättade att jag inte hade så stor koll och hade svårt att bestämma mig, men det var inga problem. Jag fick prova en shot av varje sort jag var nyfiken på av dem de hade på fat innan jag till slut - hur mesigt som helst - valde den som påminde mest om vanlig ljus lager. På svarta tavlan bakom baren finns också en liten lathund om sorterna de har på fat, som alkoholstyrkan och vilken typ av öl, samt priserna på de tre storlekarna 100 ml, halv pint och hel pint (470 ml).
 
 
"Har'u en stor stark?"
 
 
Brewski, Radisson Blu Plaza Bangkok 
 
 
Jag valde i alla fall en lageröl som hette Island Hopper som bryggs av thailändska Holgate Brewhouse, och jadå, den var väl kall och god och serverades i frostat glas som sig bör, men lite för söt kanske och så klart inte i närheten av en hederlig Chang. Prislapp på 300 illbattingar totalt inklusive plussen för en halv pint. En hel pint landar på 400 baht, så det lönar sig att ta de största glasen. Som jämförelse, om man är helt novis i Thailand, så kostar en Chang  på 7-Eleven endast 35 baht.
 
 
1/2 pint Island Hopper på Brewski, Radisson Blu Plaza Bangkok 
 
 
Chang Beer förresten, som tyvärr slutade tillverkas 2015 (att det inte utlystes en tre dagar lång landssorg då är fan i mig ett mysterium), då även Chang Draught och Chang Export fick stryka på foten, och de ersattes alla med den nya Chang Classic som är någon procent svagare (5,5%). Den är fortfarande bra, men inte som den gamla varianten som innehöll 6,4%. Import-Changen i Sverige ligger på stadiga 5%. Chang har förresten kammat hem en guldmedalj för världens godaste lager, det var i Australien 1998, så varför ändra ett vinnande koncept?
 
 
Supermoon. Brewski Rooftop Bar, Bangkok
 
 
Brewski öppnar klockan fem och är man här första timmen så hinner man ju se skymningen också. Då är det ganska lugnt med folk också, men jag vet inte om det blir så mycket livligare senare på kvällen. Det här med knepiga ölsorter känns mera som ett grabbigt specialintresse än ett nytt nöje i de breda folklagren. Men att öl har fått komma in i finrummet verkar det inte råda något tvivel om. Det finns en pubmeny också med både thaimat och västerländskt, från typ 150 baht till 500 för en burgare. Jag nöjde mig dock med ölen den här gången eftersom jag skulle ner ett par våningar och prova italienska Attico direkt efter.
 
 
 
 
 
Ja vad ska man säga sammanfattningsvis? En trevlig takbar på 30:e våningen med utsikt, och avslappnad atmosfär. Bra mötesplats kanske på gångavstånd från både BTS Asok och Phrom Phong, och MRT Sukhumvit. Billigare än de tre giganterna Sirocco, Vertigo och Red Sky, men de ligger ju omkring dubbelt så många våningar högre upp mot himlen, och har kanske en annan målgrupp också. Men är man genuint intresserad av öl så är det nog en av Bangkoks riktiga "höjdare". 
 
 
Brewski, a bar with a view.
 
 
Hela hotellrecensionen här: Radisson Blu Plaza

Attico (Radisson Blu Plaza)

En av orsakerna till att jag bokade Radisson var bland annat för den här italienska restaurangen som är belägen på 28:e våningen. Påkostad inredning med rustika möbler, och dukat och dekorerat enligt konstens alla regler. Fine dining som det så fint kallas, och det är väl meningen att man ska sitta här och tindra med ögonen med sin käresta och blicka ut över Bangkoks skyline. Men eftersom Hjärter Dam tycker att det här bara är påkostat trams och är helt ointresserad av dylika koncept med utländsk mat så besökte jag Attico utan hennes (och Juniors) sällskap. Attico betyder väl förresten takvåning på italienska, även om både restaurangen Vintage/Executive floor och takbaren Brewski är belägna ovanför. Utsikten behöver man dock inte klaga på.
 
 
Attico, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Förr i tiden skulle jag aldrig gå och sätta mig själv på ett sådant här romantic place, men nu för tiden gör det mig inget, det blir en stunds avkoppling och egentid. I synnerhet efter en lång och hektisk resa där hjärnan går på högvarv för att hålla uppsikt på Junior, även om det går allt smidigare ju äldre han blir, och jag inte behöver oroa mig precis hela tiden för allt bus han hittar på. Som hotelltestare inbillar jag mig också att det är min plikt att testa maten på ställena där vi bor, och ibland så "råkar" jag nämna det som i förbigående och då brukar servicen skruvas upp en nivå. Här gjorde jag det inte, men det var toppenservice hela vägen ändå.
 
 
   
         
 
En balkong med utsikt. Attico
 
 
Attico hade även en trevlig uteservering som inte var lika prålig som inne och det passade mig betydligt bättre eftersom jag egentligen bara är en vanlig backpacker och fortfarande reser med min gamla Höglöfsrygga. Dessutom ville jag åt den ljumma kvällen och lyssna på stadens larm på lite sådär lagomt avstånd från gatunivån. Jag är ändå inte ute efter någon fin dukning och annat tjafs utan det är maten, den italienska i det här fallet. Antipasti är en riktig favorit och det var det jag beställde in här med ett glas tungt rödvin. Nog för att en Chang också hade funkat men det hade väl varit att smäda personalen här.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det är svårt att skriva om mat utan att det blir klyschigt, så jag skiter i det och låter bilderna tala för sig själva (fan, ännu klyschigare) istället, man ser ju att det här inte kan bli bättre, och sedan gillar jag verkligen att det serverades på den där plankbiten. Superservice som sagt var och jag fick växla några ord med den italienske köksmästaren Matteo som kom ut och bjöd på de där trekantiga brödbitarna uppe i hörnet på bilden nedan. Ja det här satt som en smäck efter att vi frossat thaimat hela dagen. Med tidsomställning och rödvin i huvud och kropp så blev det tidig kväll denna andra dag i Änglarnas stad, men jag skulle återkomma redan nästa kväll för att prova världens godaste maträtt.
 
 
Antipasti på Attico, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Så dag tre var jag bara tvungen att testa pizzan på Attico och det var som om den kommit direktlevererad från en stenugn i Neapel, pizzans ursprung och vagga. Klassikern Quattro, naturligtvis med riktig skinka och färsk svamp, och inte någon jävla burkvariant och den vidriga strimlade fulskinkan som man nästan alltid får i Sverige. Perfekt krispighet och lagom mängd tomatsås. Här hade så klart en Chang varit på sin plats men jag tror inte det fanns på menyn, så det fick bli ett glas mousserande istället. 
 
 
Quattro Stagione på Attico, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Det här var nog den bästa pizza jag ätit i Bangkok, men priset står också i proportion till utsikten, servicen och klassen på restaurang. Attico innehar i skrivande stund plats 472 på Tripadvisor. (Just nu finns 10223 restauranger listade i den stora Mangon). 
 
 
Vill man sitta ute men vid riktiga bord finns det en till balkong. Bild från Tripadvisor.
 
 
Det kommer snart ett till inlägg om takbaren Brewski som är inriktad på specialöl.
 
Hela hotellrecensionen här: Radisson Blu Plaza

Radisson Blu Plaza

Hotelltest nummer 35 i den stora Mangon fick bli Radisson Blu Plaza, beläget vid soi 27 mellan Asok och Phrom Phong. Jag hade haft span på hotellet ett tag och tyckte att det verkade prisvärt, och det var nog den bruna emperadormarmorn i badrummen som fällde avgörandet. Radissons fd koppling till SAS-koncernen finns att läsa i intressanta wikipedialänkar. Hotellet ligger för närvarande på plats 83 på Tripadvisor, vilket är orättvist enligt mig och förtjänar en högre ranking då det blir full pott i de flesta kategorier. Det enda som inte håller måttet är poolområdet, men det återkommer jag till längre ned. Hotellet är byggt 2014 så det är ganska nytt, och vi stannade i tre nätter.
 
 
Exteriör Radisson Blu Plaza Bangkok 
 
 
Lobbyn välkomnar i varma färger och bra service med snabb incheckning. Man får ett bra första intryck. Eftersom vi anlände på kvällen så behövde ju inte heller riskera att rummet eventuellt inte skulle vara klart.
 
 
 
 
 
Rummen
 
Jag bokade ett Grand Premier Room/Juniorsvit (det kallas lite olika beroende vilken sida man bokar ifrån) som är lite större (56 m²) än standardrummen (36²), samt ger tillgång till Executive Lounge där man kan frossa "gratis" i olika delikatesser i fast och flytande form. Det är för övrigt en förmån som bara jag i resesällskapet utnyttjar. Hjärter Dam tycker att det är larvigt, varför proppa i sig laxsnittar när man är i Bangkok och kan få utsökt som tam (papaya salad) nere på gatan? Nu för tiden behöver vi dessutom större rum när yogamattor och leksaker ska slåss om utrymmet.
 
 
Grand Premier Room / Juniorsvit, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Allt man behöver finns förstås. En skön soffa där alla får plats, men med något för litet bord. Den viktiga kaffemaskinen saknas inte heller. Utsikt söderut mot Sukhumvit och poolen. Sängarna är sköna men inte Bangkoks bästa, och med nöd och näppe får de ändå en femma även om betyget är svagt. Nej fan, det får bli ett halvt betyg här, då en fyra blir för lågt. Kuddarna är i alla fall perfekta.
 
 
 
 
 
Badrummet är alltså i det maffigaste slaget och ger verkligen den där känslan av lyx och wow när man kliver in. Det är stort med både dusch och badkar med TV på väggen. Bokar man standardrum får man en snikvariant utan eller bara delvis den mörkbruna emperadormarmorn, och inte klätt från golv till tak som i det här badrummet. Möjligtvis kan det upplevas lite kalt, men de burriga färgerna dämpar intrycket. Carraramarmor hade bara känts sterilt. Vill man förresten ha ett riktigt lyxigt badrum så ska man kolla in det vi fick på The Sukothai.
 
 
Hjärter Dam tar en svängom. Grand premier bathroom, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
   
 
 
Jag brukar ju förresten alltid testa hotellens hamburgare, men det skippade jag den här gången. Jag såg dock att man kunde komponera egna burgare med en rad olika intressanta tillval. Wifi funkar ju också numera alltid bra med gratis och enkel uppkoppling så det är knappt värt att nämna längre. Minibarens priser rimliga med tanke på att det är ett femstjärningt hotell. Ett litet minus för avsaknaden av Chang. 
 
 
 Burger menu
 
 
Poolområdet
 
Det här är Radissons svagaste punkt tycker jag. Poolen är ganska liten och tråkig men den funkar väl, men lever inte upp till standarden man kan förvänta sig på ett femstjärnigt hotell. Det kändes lite slitet med uppsprucken trätrall lite här och där, trots att hotellet är ganska nytt. Jag och junior kom ner på förmiddagen och då var det helt obemannat och baren/serveringen var stängd. Det kändes nästan lite bortglömt, och bredvid hotellet tornar ett övergivet råbygge upp sig som också solkar ner intrycket lite. (Det är så klart inte Radissons fel, det inser jag också.) I anslutning till poolen finns också spa-avdelningen med en riktig ångbastu, något jag uppskattar men bara fick prova en halv minut då junior var alldeles för rastlös för att stanna kvar. Han hade dock inga klagomål på själva poolen what so ever, och när vi provade dagen efter så var det lite mera liv där. Poolen har förresten sol så gott som hela dagen.
 
 
 
 
 
 
 
Frukost
 
Jag måste säga att frukosten imponerade på mig och kvalar nog in på topp-5 i Bangkok. Både för miljön och för utbudet. Här finns allt från västerländskt till japanskt, och det indiska utbudet var nog det bästa jag provat. Så klart finns nudel- och äggstation och alert serviceinriktad personal som ständigt fyllde på kaffe. Man kan även beställa cappuccino och de andra varianterna. Färskt bröd och ostavdelning, och apelsinjuicen var riktigt bra och inte den billiga tetrasorten. Jag tyckte också att sushin var snäppet bättre än den vanliga och smaklösa industrivarianten som annars brukar finnas, om den ens finns överhuvudtaget.
 
 
Frukost för resande. Twenty-Seven Bites Brasserie, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
 
 
Executive Lounge
 
I ärlighetens namn ska jag säga att jag faktiskt glömde bort att vi hade tillträde hit, och inte förrän sista dagen letade jag mig hit. Jag skyller på jetlag och Bangkoks för övrigt stora utbud av god mat som vi satte igång att frossa i så fort vi anlänt. Tidigare har jag egentligen bara provat loungerna på Landmark och Millennium Hilton, men här var det betydligt bättre tycker jag. Kulinariska konstverk som smakade lika bra som de såg ut. 
 
 
 
 
 
 
 
Vietnamesiska vårrullar, skaldjurscocktail, exotiska frukter och annat gott. Även lite varma alternativ, och så free flow på drinkar och andra alkoholhaltiga drycker naturligtvis. Vill man få tillgång till den här loungen men är för snål för att boka ett grand premier så finns rumsalternativet business class som är mindre (samma som standardrummen) men med ungefär samma förmåner, och är nog ett lämpligt alternativ om man inte är i behov av att breda ut sig. Bättre rum ger för det mesta bättre utsikt också.
 
 
 
Executive Lounge, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Här på Radisson Blu Plaza finns också två intressanta saker till, takbaren Brewski som serverar specialöl, samt den italienska restaurangen Attico som jag provade två gånger. Men det börjar bli mycket här nu och jag ska nog ta upp det i ett par separata inlägg. Länkar kommer läggas in här så småningom.
 
 
 
 
Brewski Roof top Bar, och en av balkongerna på Attico
 
 
Sammantaget blir det ett riktigt bra betyg för det här hotellet. Området är trevligt och härifrån vidare ner mot de högre soierna blir det allt mera Hi-So med allt vad det innebär. Mycket gatumat i krokarna, och gångavstånd till Asok och Terminal 21. Jag ska definitivt testa andra andra hotell här, och ner mot soi 18, 20 och 22 verkar det finnas en hel del att välja på. Tidigare har jag/vi bara bott på två andra hotell här om man räknar mellan Asok och Phrom Phong, nämligen S31 Sukhumvit (2011) och The Continent (2013). Om inte poolen är superviktig så är det här ett av de bästa hotellalternativen i Bangkok. Prisvärt dessutom.
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Gäller grand premier/juniorsvit
Sängar. 4,5. Sov gott
Frukost. 5. Solklart betyg
Läge. 5. Bland Bangkoks bästa
Utsikt. 4. Gäller toppvåningarna söderut
 
 
 
 

Hem till byn - Femte säsongen

Första natten i Nong Mak Fai. Jag ligger vaken och lyssnar på stormen som sliter i plåtar och fönsterluckor. Jag är fullt påklädd med strumpor, byxor och två tröjor. Thailand har drabbats av en "köldknäpp". Kalla vindar från Kina sveper ner norrifrån. Jag sträcker mig efter mobilen och kopplar upp mig på mitt svenska sim-kort bara för att kolla temperaturen. 14 grader visar skärmen. Som en svensk midsommarnatt, och det påminner faktiskt lite som att tälta, med en slags direktkontakt med naturens alla ljud utanför. Jag kurar ihop mig under täcket och lägger mig alldeles intill Junior som sover fridfullt.
 
 
På väg ut mot odlingarna, iförd fleece och täckjacka... 
 
 
 
Tupparna väcker oss före gryningen, och när buddhistmunkarna borta vid templet börjar ringa i klockorna vet man att klockan är sex. Så dags är alla i huset redan vakna och uppe. Jag får börja med att leta fram vinterkläderna längst ner i ryggsäcken. Inklusive mössa. Att ha strumpor på sig i ett tradionellt thailändskt hem innebär vissa utmaningar då systemet inte är uppbyggt annat än för barfotaliv. Badrum, wc och diskavdelningen utanför köket är alltjämt mer eller mindre blöta, och att ha skor eller tofflor på sig inomhus är ett betydligt större tabu än i ett svenskt hem. (Minns att i Laos togs detta ytterligare en nivå där man fick lämna skorna på en hylla i hotellets lobby.) När solen varit uppe och värmt upp luften till en acceptabel nivå drog vi ut med sidovagnen en sväng för att inspektera odlingarna. Hjärter Dams bror, tillika ingenjören, hade lämnat bilindustrin i Rayong och återvänt till hembyn för ett par år sedan för att lägga om kursen på familjens ägor. Riset ger allt sämre betalt och de har nu bara ett fåtal rai kvar där de fortfarande odlar ris. Nu är inriktningen exotiska frukter, mest eko, som guava, lime, papaya, pumpa, javaäpple med mera. Det har slagit väl ut. Junior har ju också en egen plätt med bland annat bananer och kaffirlime, där man främst använder bladen i matlagning.
 
 
 
Eko-guava vilket innebär att varje enskild frukt knyts in i en plastpåse för att skydda mot skadedjur.
 
 
 
Fem nätter och fyra hela dagar - inklusive julafton som avslutning - skulle vi spendera i hembyn den här gången. En för mig en helt hanterbar tidsrymd, trots avsaknaden av wifi. En digital detox är nog nyttigt för alla då och då. Skulle det knipa kunde jag alltid använda svenska sim-kortet. Efter två dagar hade jag tydligen utnyttjat min fulla utlandslimit (50 Euro), och när jag desperat försökte fylla på saldot fick jag bara felmeddelanden från Hale-fucking-bop. Det tredje dagen hade jag läst ut min andra bok, så återstoden av vistelsen, alltså julafton, var jag helt utlämnad att försöka få tiden att gå på andra sätt. Den här gången fanns ingen motorcykel över att låna heller (förutom sidovagnen då, men den är inte riktigt pålitlig) så jag hade ingen möjlighet att ge mig ut och cruisa som annars är en trevlig sysselsättning. Klockan gick lika sakta som när man var liten och väntade på jultomten. Om möjligt gick den ännu saktare nu. Värmen var dessutom tillbaka. Klockan tre var det thaiboxning på TV. Jag låtsades att det var Mowgli och Baloo som slogs, och jag försökte lära Junior allt jag kan.
 
 
Changlunch och jultallrik på balkongen.
 
 
Eftersom julfirande inte är något buddhisterna sysslar med här, och jag heller inte hade några ambitioner att försöka skapa någon halvhjärtad svensk variant då alla förutsättningar ändå saknades, så blev den här dagen egentligen inte annorlunda än som vilken annan dag som helst i Nong Mak Fai City. Juniors två kusiner fick dock varsin slant i näven liksom i förbifarten och ett Merry Christmas, och med det så var det överstökat med julklappar för det här året. Kusinerna hade förresten fått tag i ett par tomteluvor, från var har jag ingen aning om. Familjen hade också på mitt  önskemål (jag ville ändå att vi skulle göra någonting speciellt för att markera julen) ordnat fram lite färska räkor, bläckfisk och nyslaktad gris och annat gott som vi tillagade på den speciella grillen/fonduegrytan. Den påminner lite om en uppochnervänd sockerkaksform som man lägger på glödbädden. Man grillar på kupolen i mitten, och lägger annat i buljongen som man plockar och äter direkt ifrån. Jag och Junior drog på oss varsin tomteluva för att toppa det hela, och att det hela råkade ske på kvällen den 23:e och inte på julafton var väl inte hela världen.
 
 
Julbuffé thai style
 
 
"Skickar du över gravlaxsåsen farsan"
"Vi har ingen. Funkar det med fisksås?"
 
 
Dagarna rullade ändå på och snart var det dags för sista etappen på resan, och på juldagen fick vi skjuts ända in till vårat hotell på Sukhumvit; Sofitel som ligger mitt i smeten mellan Nana och Asok. I vanliga fall blir vi avsläppta på Suvarnabhumi och därifrån tagit taxi in till stan eftersom ingen normal människa vill köra bil inne i Bangkok. När jag väl kopplat upp mig och läst några meddelanden hemifrån så insåg jag efter lite scrollning att det enda jag missat på de tre internetfria dagarna var ett par hundra opersonliga god jul-hälsningar på fejan. Som att öppna en julklapp som inte ens innehåller ett par strumpor. 
 
 
Kör mig till stan...
 
 
Fjärde säsongen (opublicerat)
 
 
 
 

Lantaveckan

En liten summering av veckan på Lanta. Jag tror nog att det aldrig varit så behagligt väder på Lanta som den här decemberveckan. Morgontimmarna har varit lika svala som en svensk julimorgon när det är som bäst i Sverige. Man har kunnat andas för en gångs skull. Det brukar annars vara mitt främsta motargument när folk frågar varför vi inte bosätter oss i Thailand istället för Sverige. "Det går ju för fan inte att andas i Thailand" brukar jag svara.

 

 

Andrum. Klong Nin Beach 
 
 

Jag fick förresten lite dåligt samvete efter förra inlägget där jag kapade köket på Nature Beach jämns med fotknölarna. Vi gav det några chanser på middagen i slutet av veckan, och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Spicy beef salad var just inte sämre än årets version på Cook Kai som jag tycker tappat det lite. Till och med Hjärter Dam berömde Natures larb moo vilket är ett toppenbetyg av en infödd thai som av princip annars ratar turistmenyerna. Men portionerna är fortfarande för små, men det gäller ju på de flesta ställena. Vitlöksbröden får högsta betyg på Nature, men underkänt på Cook Kai i år, som för övrigt verkar ha bytt ut stordelen av personalen. Det brukar vara ett dåligt tecken. Samma på Nature förresten. Bara nya ansikten i restaurangen, ja förutom de som tillhör familjen då. Laila kvittrar på som vanligt och verkar aldrig ha en dålig dag.

 

 

Spicy beef salad Nature style 

 

 

Jag fick även tid att åka lite moppe, eller motorcykel heter det egentligen med den kubiken (110-125 cc), eller motorped som junior säger och som rullar betydligt lättare på tungan. Jag har tre vändor som jag måste göra för att känna att jag varit på Lanta. En tur upp till Saladan för smågodis och snus på Lanta Diver, lite shopping, och lunch på någon water front restaurant. Hittade en ny favorit förresten som jag ska återkomma till.

 

Passade också på att svänga in på Lanta Resort för att säga hej till en utflyttad moring som jag inte träffat på cirka tjugo år. Det var trevligt trots Gnaget-tatueringen.

 

En annan vända går över till Old Town, för lugnet och maten på Sri Side, och även en klippning den här gången. Yai Barber, 150 baht.

 

Den tredje vändan går söderut på ön till Nationalparken, men där vänder jag alltid eftersom inträdet inte står i paritet till vad man faktiskt får. Ett fyrtorn typ. Men jag gillar de krokiga vägarna och det kuperade landskapet som börjar söder om Klong Nin. De flesta som tycker Lanta är fult har aldrig kommit längre än till Long Beach, och jag håller med. Lantas pärlor finns på södra delen, men det var först året jag drev Nature House (-11/-12) som hela vägen ner till nationalparken blev belagd. Tidigare var det långa sträckor med öns karaktäristiska röda grusjord som blev till lervälling när det regnade. Särskilt över de värsta krönen och det gick på den tiden bara att ta sig fram med pickup.

 

 

 

Kantiang Bay 

 

 

Men nog anar man att bebyggelsen tagit ny fart efter att första bron blev klar. Överallt skjuter det upp nya ställen, mest fula restaurangsyltor efter vägarna, men även några stora resortprojekt. Jag känner knappt fan igen mig längre och då är det bara drygt åtta månder sedan vi var här sist. Hela vägsträckan förbi Klong Khong håller dessutom på att bli fyrfilig. Problemet just nu är att det inte finns folk att fylla ställena med. Alla jag träffat här som bedriver någon form av verksamhet säger samma sak. Var fan är alla turister? Nature Beach har fyra dagar innan julafton bara knappt hälften (30/64) av rummen uthyrda. Det borde vara fullbokat nu, det har det alltid varit när tomten är på ingång. Ett snack med Pla på mitt gamla Nature House vittnar om ännu sämre siffror, endast fyra rum uthyrda. Där har jag i och för sig två teorier. Den ena går ut på att det ser för jävligt ut där nu, det mysiga är helt borta efter tillbyggnaden och ommålningen i en färgskala som bara en LSD-rökande hippie skulle uppskatta, den andra är att turisterna blir allt mer kräsna, de ska ha pool annars får det tydligen vara.

 

 

Klong Khong 

 


Till och med i sömniga Old Town stod näringsidkarna ute på vägen och ropade till förbipasserande. Det har jag aldrig varit med om. Överhuvudtaget inte på Lanta förresten. Det är en av sakerna jag uppskattar allra mest där. Det finns inga jobbiga inkastare, inga dryga skräddare som tjatar hål i huvudet på en, likt tillståndet på Phuket, som jag förresten inte besökt på tio år. Men vad beror det på undrar jag. Vart fan är allt folk? Dåliga somrar i Sverige brukar vara en garanti för fullbokade flyg till det så kallade leende landet, och visst hade vi en skitsommar i år, ja vädermässigt alltså. Och finanserna rullar väl på? Ekonomin på högtryck om man får tro gycklarna och hycklarna i Fjollträsk. Om det inte vore för kineserna som kommit till Lanta så hade man väl trott att domedagen redan var här. Kineserna förresten, jag har noterat hur allt fler skyltar och menyer numera har kinatecken också. Det är nog ett smart drag. De kommer att ta över, sakta - eller fort - men säkert. Första dagen när jag och junior skulle ta ett dopp i poolen så lät det som att det var något bråk på gång när vi närmade oss, men det vara bara ett tiotal kineser som satt och skrek vid poolkanten och trodde de var ensamma (ja det var de ju nästan) på hela resorten. Thailändarna verkar avsky dem, ja det kommer fram om man lirkar lite, och det var inte svårt att stämma in i den hatsången. Men sedan träffade jag ett par som både kunde säga Hello och stå i kö, så då fick jag lite dåligt samvete igen.

 

Kolla in den här länken förresten. Jag skrev i förra inlägget att det beräknades komma 4 miljoner kineser till Thailand i år, men den siffran är uppskriven till över 9 miljoner!

http://www.thaitravelblogs.com/2017/12/top-10-foreign-tourists-to-visit-thailand-during-2017/

 

 

Diamond Cliff. En pärla på Lanta utan folk...

 

 

Jag hälsade förresten på min gamle trotjänare Nancy en dag. Hon håller sig alltjämt nere på Klong Hin hos sin gamle mor och ännu äldre mormor som ser ut att vara en bit över hundra år men är tydligen bara 80. Det är liksom grejen med thailändska (asiatiska?) kvinnor, de ser ut att vara 25 ända tills de fyller typ 59, då blir de gamla gummor över en natt. Nancy hade i alla fall en teori om avsaknade av turister, det kunde nog bara bero på militärjuntan och att Thailand har blivit en militärdiktatur vilket skrämmer bort turisterna till andra länder i regionen. Visst, det är en rimlig teori, förutom att jag inbillar mig att de flesta svenne bananer fan inte har den blekaste susning om vad som pågår i I Thailand bortanför paraplydrinkarna. Thailand verkar kunna komma undan med precis vad som helst. Det spelar ingen roll om det är tsunamis eller bomber som smäller, rödskjortor och gulskjortor, kravaller eller militärkupper. Folk bokar, de ska ha sin chicken cashew nut i en urgröpt ananashalva, ett Singhalinne och inbakade charterflätor i Elsas hår. Händer samma sak i Egypten ställer samtliga bolag in sina flyg i tio år. Så frågan kvarstår. Var är alla människor?

 

 

Junior och Alina 
 
 
 
Jag ska förresten uppdatera sidan om favoritrestaurangerna på Lanta. Inser efter senaste inventeringen att de flesta är stängda, flyttade eller jämnade med marken. Jag provade förresten Nr 1 på Tripadvisor, Yang Garden. Återkommer med rapport.
 
Efter Lanta begav vi oss till Hjärter dams hemby Nong Mak Fai i några dagar. Rapport kommer. Nu befinner vi oss igen i den stora Mangon, på Sofitel Sukhumvit. Recension kommer små småningom.

Torsdagstankar i Thailand

Vi sitter ensamma i restaurangen på Nature, jag och Junior. Väntar på frukost. Hjärter Dam har dragit iväg med moppen för att ta yogabilder medan ljuset ännu ger fina färger utan filter. Klockan är halvåtta på morgonen denna torsdag i mitten på december. Försäsong, och trots att julen står för dörren är det fortfarande lugnt på ön. Lite för lugnt, och thailändarna är oroliga. Nee berättar att beläggningen bara är femtio procent jämfört med samma tid förra året. De flesta rummen står outhyrda. Mig gör det inget, jag välkomnar den nästan ödesmättade stämningen. Det surrealistiska över turistorter som ännu inte vaknat till liv är tilltalande. Man får utrymme att tänka och känna efter, som att sinnena får fritt spelrum.
 
Det är elfte året jag sitter i den den där restaurangen, som egentligen inte är något extra, men bekvämt i avseendet att jag betalar av hela notan först när vi checkar ut. Jag tänker på alla dessa händelser som utspelats här. Alla människor jag träffat och vad det har lett fram till. Den viktigaste sitter nu framför mig och är en produkt av den kedja av händelser och möten som inträffat på ön. En mild bris från havet sveper in och smeker nacken. Jag sippar på iskaffet och plockar upp en servett som blåst ner. Blicken letar sig ut mot horisonten och fastnar på en av räktrålarna som stävar in mot land efter nattens fiske. Junior tittar upp under luggen; "Jag älskar dig pappa" säger han plötsligt, nästan på ett medlidsamt sätt, som om han anar ett visst vemod. Det går rakt in i hjärtat och jag blir nästan lite blöt i ögat. "..jag älskar havet, och skytrain också" fortsätter han.
 
Frukosten är en katastrof och Junior äter bara melonen, men ratar fullständigt den så kallade pannkakan som är en två centimeter torr skapelse gjord på pulvermix och vatten. Min grilled ham & cheese sandwich är en på utsidan bränd baguette med kall fuskskinka och dito ost på insidan, dessutom fylld med rhode island-dressing. Den är vidrig. Min thailändska fru är smart nog att handla frukost där lokalbefolkningen gör det. Till en femtedel av priset. Vi lämnar bordet och går ner på stranden.
 
 
 
 
 
Klong Nin Beach ligger nästan helt öde i den tidiga morgontimmen. Det fläktar skönt och vi har ännu en stund på oss innan solen börjar bränna för hårt. Junior springer fram och tillbaka och jagar krabbor där vågorna rullar in. Lämnar fotspår av barnfötter i den våta sanden. Mina fotspår tänker jag. Frukten av mig. Blir fånigt sentimental. Junior är en jackpot i mitt liv, den högsta vinsten, och i stunder som de här kan jag känna en sådan oerhörd tacksamhet. Ett slags kanaliserat lyckorus. Han slår ut med armarna och pekar åt två olika håll. "Vad är det här?". Jag vet inte riktigt vad han menar. "Det är livet" svarar jag. "Jag älskar livet pappa". 
 
När vi kommer upp till vårat bord igen står våra tallrikar kvar eftersom vi knappt rört maten. Junior tar trots allt ett par tuggor av pannkakan, men mest för att komma åt sylten. Vi packar ihop och går upp till blåa huset som vi hyrt billigt av Nee. Där väntar åtminstone god mat i form av thailändska kycklingkorvar, sticky rice och annat gott som vi alla kan äta av. Jag tycker lite synd om Nee och har ibland dåligt samvete för att vi inte äter oftare på Nature, men de måste höja standarden i köket annars får det vara. Det spelar ingen roll förresten, det funkar ändå inte med turistmenyer om man kommer i sällskap med thailändare. Nee är bekymrad över beläggningen och frågar om svenskarna kommer fortsätta resa till Thailand. Ingen fara svarar jag, men hon kan vara lugn. Kineserna kommer att ta över. Fyra miljoner kineser beräknas resa till Thailand i år. De rullar in som en tsunami och har även nått Lanta nu, även om svenskarna fortfarande är i majoritet på just den här ön. Svenskkolonin. Den sista utposten.
 
 
Life goes on och cikadorna fortsätter outröttligt sin ändlösa symfoni i den tropiska natten. Men nu är det banne mig dags för en Chang.
 
 
 
 

Bangkok countdown

Sista veckans alla stresspåslag gjorde att jag morgonen för avfärd låg nere för räkning. Där huttrande, yr och illamående hopkrupen i fosterställning under täcket var jag helt övertygad om att det inte skulle bli någon resa. Utmattad av sömnbrist, snusabstinens, VAB, jobbstress, tandläkarens dom om juniors infekterade tand och allt mer därtill hade gjort mig till en ambivalent och lättirriterad krutdurk med kort tålamod. Jag hade fem timmar på mig att packa det sista, elda, fakturera, och göra mig klar för avfärd mot Arlanda, och jag fattade inte hur fan det skulle gå till. Det dunkade i huvudet och jag försökte komma på vad som var fel. Mental stress? Utmattningssyndrom? I så fall var det allvarligt. Efter en stund kom jag på att det snarare påminde om uttorkning. Jag hade drabbats av det en gång tidigare för några år sedan. Dagen innan hade jag glömt att dricka. Bara kaffe hela dagen, till frukost och som måltidsdryck, och på kvällen toppade jag det med att dricka en öl för att liksom fira att det äntligen var semester. Knappast det bästa alternativet för att balansera vätskenivån i kroppen.
 
Jag stapplade svimfärdig upp och blandade en dubbel resorb och gömde mig under täcket någon timme till. Det positiva var att junior verkade må bättre, och tack vare att han och jag hade sovit över hos farsan i mitt gamla pojkrum natten innan hade gjort att åtminstone Hjärter Dam hade fått sova ut ordentligt en natt för att hämta kraft inför flygresan. Vi hade båda den förra mardrömsresan med Emirates med bytet i Dubai kvar i minnet och ville inte ha en repris på den upplevelsen. Är det någonting som gör oss alla till monster så är det bristen på sömn.
 
Så sakteliga började jag återhämta mig. Huvudvärken bestod men illamåendet var åtminstone borta när vi satt oss i bilen och började den långa resan från Dalarna till Bangkok. Väl på Arlanda hade jag börjat känna mig som en vanlig människa igen och tyckte nog att det var på sin plats att både ta ett glas skumpa och börja snusa igen, och när väl nikotinet letat sig ut i blodomloppet så var det som om änglarna självt hade nedstigit från himlen och gett mig kraft och luft under mina egna vingar. Junior hade pratat hela dagen om att "flyga planet" och hans glädje visste inga gränser när vi klev ombord. Både flygresan och bytet i Dubai gick så smidigt att vi blev förvånade. Junior på gott humör hela vägen och jag lyckades också sova på båda flygen. Vi tog priority lane på Suvarnabhumi och var snabbt igenom och fick taxi direkt. Lördagkväll betyder lugnt i trafiken, så vi var snabbt framme på vårat hotell Radisson Blu Plaza på Sukhumvit. Jag hade bokat Grand premier room vilket betyder speed check-in och bagaget direkt. Hjärter Dam drog snabbt ut och inhandlade påsar med street food, och Junior dansade loss och firade att vi äntligen var framme. 
 
Vi klarade det!
 
 

Silom & Sathorn for Dummies

Den fjärde Bangkok-guiden för dummies täcker in Silom och Sathorn Road, samt lite av Chao Phraya River.
Det här området har egentligen aldrig varit någon favorit och jag har inte hängt här speciellt mycket, men det finns ändå några höjdpunkter här har jag upptäckt. Sathorn Road som kanske inte innehåller så mycket gatuliv har jag avhandlat lite mer ingående i inlägget Sathorn Road - Chong Nonsi från 2016. Största och högsta sevärdheten här numera är väl Thailands högsta byggnad MahaNakhon, och ett annat känt landmärke är det väldiga Banyan Tree med takbaren Vertigo. Är man ute efter en free flow cocktail sunday brunch så ska man satsa på eleganta W Hotel.
 
 
 
Från Vertigo rakt västerut mot MahaNakhon 
 
 
Betydligt mer promenadvänlig är Silom Road, som bara ett par kvarter norrut löper parallellt med Sathorn som båda mynnar ut i varsitt hörn av Bangkoks gröna lunga Lumpini Park. Siloms stolthet och stadens kanske mest kända hotell Lebua at State Tower tornar upp sig i västra änden, och ger från takbaren Sirocco en magnifik utsikt över floden. Bangkok har egentligen inte så många promenadvänliga gator, det är ofta trångt och belamrat med saker som inte har där att göra, men Silom har riktigt breda trottoarer och massor av små butiker och restauranger. Sedan militären - på gott och ont - har rensat upp i staden på gatuförsäljare så är det numera faktiskt ganska framkomligt på flera ställen. Det negativa är att det är svårare att hitta street food, något som har varit Bangkoks signum tidigare. Runt BTS Sala Daeng är det rätt så rörigt och där finns också en shoppinggalleria även om den inte är i närheten av giganterna på Sukhumvit. Vad gäller lämpligheten och framkomligheten med barn och barnvagn i Bangkok så är det en annan sak. Länkar längre ned.
 
 
 
 
Gult: Mysiga kvarter med caféer, gatumat och billiga hotell. Mer info: Sathorn Road - Chong Nonsi (inlägg)
 
Grönt: MahaNakhon (inlägg) 314 meter skrytbygge.
 
Lila: Health Land. (hemsida) Stort välrennomerat Spa med massage och skönhetsbehandlingar.
 
Orange: Bangkoks kanske mest ökända "nöjesdistrikt" Patpong, en dekadent freak show med ladyboys och allt annat möjligt, men också en helt vanlig night market med billiga kopior och sånt tjafs som turister brukar köpa.
 
Brun: Två av Bangkoks flashigaste och dyraste takbarer. En drink startar på ca 600 thb. Sirocco (inlägg) på Lebua och Vertigo (inlägg) på Banyan Tree.
 
 
Banyan Tree, art deco på Sathorn.
 
Blått: Två rekommenderade restauranger som inte nämnts tidigare. Den ena är Baan Somtum (TA) som ligger undangömt i kvarteret bakom Mode Sathorn (BTS Surasak). Här serveras huvudsakligen som tam, alltså nationalrätten papaya sallad, i olika former. Riktigt populärt trots läget. 
Den andra, Baan Khanitha (TA) ligger längre upp på Sathorn på gångavstånd från klustret med lyxhotell i närheten. Riktigt bra thaimat och högt rankat på Tripadvisor.
 
  
Baan Somtum, och Baan Khanitha x 2
 
Ljusgrön: Asiatique som är en ganska ny, lite tillrättalagd men trevlig attraktion med restauranger och pariserhjul.
 
 
 
Rosa: Norrut från BTS Saphan Taksin går flodbåten Chao Phraya River Express. Kolla så att det blir rätt båt, den billiga som thaiarna använder, då det finns andra likadana för turisterna som är dyrare men med färre stopp.
Söderut går det gratisbåtar till Asiatique och de lyxhotell som ligger längs med floden.
 
Rött: Testade hotell i området. Listade efter betyg.
 
Lebua at State Tower Populäraste lyxhotellet i Bangkok. 
The Sukhothai Riktigt lyxhotell med atmosfär. En av mina favoriter. 
AVANI Riverside Nytt hotell med makalös utsikt från poolen på taket. 
Millenium Hilton Bangkoks bästa frukostupplevelse med utsikt över floden. 
Mode Sathorn Prisvärt med störtsköna sängar. BTS Surasak.
Eastin Grand Hotel Ett favorithotell. Bra service och riktigt barnvänligt. Direktaccess till BTS Surasak.
FuramaXclusive Sathorn Lite gammalt men billigt mitt i de mysiga Chong Nonsi-kvarteren.
Silom Village Inn (TA) Pittoreskt inbäddat läge på Silom. Ca 800 thb för ett standardrum. Ingen skriven recension, men jag hamnade här av en slump för tio år sedan när jag råkat springa på Karina-med-K i Tokyo och vi dessutom skulle med samma flyg till Bangkok nästa dag. Hon hade bokat rum så jag hängde på och fick ta det enda som fanns kvar, ett superior för ca 1200 thb.
 
 
 
Större karta. 
 
Relaterade inlägg:
Sathorn Road - Chong Nonsi 
Med barn i Bangkok
Med barnvagn i Bangkok
 
 

Nana & Asok for Dummies

När man har växt ur batikskjortan och ryggsäcken på Khao San Road kanske man vill byta miljö och prova nöjesdistriktet Nana/Asok, där Soi 11 vid BTS Nana får räknas som epicentrum och den livligaste gatan. Här finns massor av restauranger, hotell och klubbar. Här samlas turister, expats, affärsfolk och Hi-So thai med gott om slantar, men kanske inte så mycket barnfamiljer eftersom det är alldeles för rörigt här. Hotellen på elvan är också något billigare än runt Siam-området. Vid Soi 12-14, ungefär halvvägs mot BTS Asok hittar man Koreatown och Times Square där det finns ett kluster med restauranger och annat.
 
 
Sukhumvit Soi 11 
 
 
Med makalösa skills i Paint har jag gjort den här oslagbara översiktskartan, nästan som en analog papperskarta som heller inte går att klicka på. Men hav förtröstan, längre ned finns både en större variant, och en interaktiv karta.
 
 
 
 
Svart: Terminal 21. Ett ganska nytt och intressant shoppingcenter i nio våningar med olika teman på varje plan; Karibien, Rom, Paris, Tokyo, London, Istanbul, San Francisco i två plan med restauranger, och på översta våningen finns en rad olika biografer. Direktaccess från BTS Asok, som också knyter samman med tunnelbanan MRT Sukhumvit.
 
 
Rött: Testade hotell i området, länkar längre ned. På Soi 11 är det som sagt livligast och nära till allt, men det är åtminstone inte lyhört från gatan om man väljer att bo här. Rakt ned från "elvan" ligger Soi 8 som är lite lugnare och långt ifrån lika trafikerad. Vissa av parallellgatorna, som Soi 15 till exempel, har några prisvärda hotell men är för övrigt helt stendött på kvällarna. 
 
Rosa: Stable Lodge. Dansk restaurang på Soi 8 med fantastiskt smörgåsbord på helgerna, men anledningen att jag nämner stället är för att man kan köpa riktigt snus här. Priset ligger runt 400 thb dosan som svennar välvilligt betalar. Rum finns också.
 
 
Brun: Above Eleven (inlägg). Trendig takbar på hotellet Fraser Suites längst upp på Soi 11.
 
Gul: "Hästskon" på Soi 11 som tyvärr står inför en rivning. Här låg klassiska vattenhålet Cheap Charlies (inlägg).
 
Orange: No-Go Zone för känsliga. Här frodas Thailands skamfilade rykte.
 
Lila: Health Land. Stort och känt Spa med massage och andra skönhetsbehandlingar.
 
 
Blå: Svenska Ambassaden. När du får problem.
 
 
Testade hotell i området. Listade efter betyg.
 
Okura Prestige Topphotell med hängpool vid BTS Phloen Chit.
Sofitel Bangkok Sukhumvit Fantastisk Club Lounge
Aloft Bangkok Modernt hotell med sköna sängar på Soi 11.
The Continent Hotell med atmosfär och gångavstånd till Terminal 21
The Landmark Gammal klassiker för svenska företag bredvid ambassaden.
Adelphi Suites Prisvärt hotell på Soi 8.
Four Points by Sheraton Fina rum. Avslappnad takbar med pool. Soi 15.
Salil Hotel Soi 11 Prisvärt och nytt, men lyhört.
Grande Centre Point Terminal 21 Alkoholfritt hotell med direktaccess till shoppingcentret.
The Fusion Suites Litet charmigt hotell mittemot Health Land.
S15 Sukhumvit Hotel Bra läge på Sukhumvit/Soi 15.
Dream Bangkok Sköna sängar i blått ljus på Soi 15.
Salil Hotel Soi 8 Lugnt läge en bit ner på Soi 8.
Le Fenix Kom hit för takbaren. Inte för hotellet. Soi 11
Bangkok Hiptique Billigt hotell långt upp på Soi 13.
 
(Sofitel Sukhumvit. Testas under mellandagarna)
 
 
Större karta. 1000 px
 
 
 
 
 
Sidan kan komma att uppdateras...
 
 

Siam for Dummies

Siam får väl räknas som det mest centrala området i Bangkok. Här finns de flesta stora shoppinggallerior och en hel del lyxhotell. Har man fobi för stora folksamlingar så ska man nog undvika det här området, i synnerhet under rusningen. Här ser man inte mycket av det gamla Bangkok utan det påminner om vilken modern storstad som helst. På BTS Siam byter man också mellan de båda skytrain-linjerna.
 
 
 
 
I galleriorna finns mängder med matställen och det är främsta orsaken till att vi brukar bo i de här krokarna nuförtiden. På Central World finns också en kids floor som passar barn i alla åldrar, och efter att junior kom till världen har vi uteslutande bott i det här området och på Sathorn Road. Det är också ganska tätt mellan BTS-stationerna så man behöver sällan gå längre sträckor, vilket är en nog så viktig aspekt då man blir genomsvettig av bara små ansträngningar i världens hetaste huvudstad.
 
 
 
 
 
 
Svart: Flashiga gallerior. Inringat t.v. Siam Discovery, Siam Center och Siam Paragon. Här finns allt, och förutom shopping och mat så hittar man även Sea Life Bangkok Ocean World i bottenplanet på Paragon.
Inringat t.h. Centrala Bangkoks största galleria Central World, så stort att man ofta går vilse. Här finns också hockeyrink och snygga takbaren Red Sky (länk längre ned) som är betydligt mer avslappnad och prisvärd än stadens mest kända takbar Sirocco.
 
 
Orange: Siam Square som egentligen inte är ett torg utan flera kvarter med små butiker och allt annat tjafs som finns i en stad. Om man verkligen vill bo mitt i smeten så finns hotellet Novotel här som verkar ha skaplig standard. Förutom massa thairestauranger och kedjor så kan man få sig en hamburgare som kostar mer än den smakar på Hard Rock Café också. 
 
Gul: MBK Center, svenne banan-favoriten och stället alla shoppar på inför hemresan. Här finns både äkta varor och billiga kopior. Kläder, skor och elektronik,och så klart en food court, bowlingbana och mer därtill. Har man en trasig telefon är det hit man går för att fixa. Ett hotell, Pathumwan Princess finns inrymt i södra delen och passar alla shopaholics som inte vill förflytta sig för långt mellan shoppingrundorna. Direktaccess från BTS National Stadium.
 
 
 
Grön: Siam Family Dental Clinic. Den lilla ringen till höger om MBK, där finns en bra tandläkare som jag besökt vid tre tillfällen. Priserna cirka en femtedel mot Sverige. Mer info i det här inlägget Tandläkare i Bangkok.
 
 
Lila: Kanalbåt och genväg till Khao San Road. Det innefattar också en svettig promenad sista biten. Ta sikte på skyltarna mot Jim Thompson House (som för övrigt är sevärt) så kan man hoppa på båten i närheten. En kul grej om inte annat.
 
 
Blå: Promenad eller BTS mot Sukhumvit, som egentligen är samma gata men byter namn ungefär vid Nana, och fortsätter faktiskt hela vägen till Kambodja.
 
Röd: Här hittar man flashiga hotell, och området i stora röda ringen är det faktiskt ganska lugnt trots närheten till hysterin kring Siam. Det är perfekt att bo här med barn då man kan ta små promenader på tvärgatorna, men ändå ha gångavstånd till Central World där vi ofta äter. Jag tycker att det här området kanske är Bangkoks bästa då man också når båda BTS-linjerna med en kort promenad. BTS Ratchadamri för Silom Line, och BTS Chit Lom för Sukhumvit Line.
 
Testade hotell över och runt hela kartområdet representerade nedan. Listade efter betyg.
 
Anantara Siam Etta på totala topplistan.
Hansar Bangkok Ett av mina absoluta favorithotell i Bangkok.
Hotel Muse Antagligen snyggaste dekoren och Bangkoks skönaste sängar.
Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel Bäst på servicen. Bra läge.
Centara Grand at Central World Takbaren Red Sky och hiss ner till Central World. Bästa poolen.
Courtyard by Marriot Bangkok Prisvärt hotell med Chang på fat.
Urbana Langsuan Högt med takpool. Stora rum men opersonligt hotell.
 
Utanför kartan.
Baiyoke Sky Hotel Thailands högsta men överskattat.
VIE Hotel Ett av Bangkoks mest prisvärda lyxhotell. BTS Ratchathewi.
The Sukosol Perfekt läge bredvid Airport Link och BTS Phaya Thai.
 
Större karta
 
  
 
 
Sidan kan komma att uppdateras...

RSS 2.0