Anantara Siam

Med toppbetyg i alla kategorier så kommer Anantara Siam att peta ner Lebua från tronen på topplistan av hotell i Bangkok. Det enda man eventuellt skulle kunna ha invändningar mot är utsikten, men det ska jag återkomma till längre ner. Anantara som är en kedja ville ha ett ordentligt flaggskepp i huvudstaden och tog över detta hotell efter Four Seasons för ett par år sedan. Hotellet byggdes redan 1978 som ett Peninsula-hotell och har bytt namn och ägare ett par gånger under årens lopp. Ligger för närvarande på plats 29 på Tripadvisor.
 
 
 
 
Eftersom hotellet är ganska dyrt redan från början, men hade en tillfällig prissänkning vid bokningstillfället så slog jag till och gjorde en fulbokning på det billigaste rummet för två personer med frukost, men undanhöll att vi hade junior i släptåg. En provbokning med 2+1 blev omotiverat dyrt då junior sover i våran säng och knappast äter frukost för ett par tusen baht per dag. Vi skulle dessutom stanna i fyra nätter och jag kände redan att det var korsdrag i plånboken. Men det skulle så klart bli dyrare ändå, eftersom jag inte kunde motstå frestelsen att vid ankomsten uppgradera oss till en private villa som de kallade det. Så från snikvarianten av rum till det mest exklusiva blev resultatet när jag hörde mig själv svara "Yes, why not, it's a once in a lifetime bla bla..." samtidigt som jag tyst försökte räkna om baht till kronor och hoppades att summan inte var exklusive plus plus (+10+7%) samt med motiveringen att vi var väl inte på semester för att snåla på slantarna. Junior åt dessutom gratis frukost. Alltid något.
  
 
Orientalisk lyx, Anantara Siam.
  
Anantara tar emot i en storslagen och lyxig lobby och är nog den maffigaste jag satt min fot i, och knappast vågade drömma om under backpackeråren på 90-talet då vi alltid bodde i billigaste masonitlådan på Khao San Road. Snyggt färgtema, påkostat och svulstigt, sköna soffor och dekorerat överallt utan att vara kitschigt. Ingen jävla hipsterminimalism här inte. Dessutom en skön vibe med proffsig och serviceinriktad personal. Helt klart ett ställe i min smak.
 
 
Stairway to heaven... 
 
 
Anantara Siam har nästan 400 rum och sviter, och sedan ett tiotal så kallade private villas som nu vi nu stegade iväg mot och som jag inte riktigt hade räknat ut hur mycket jag egentligen hade betalat för. Det jag däremot hade räknat ut var att vi förmodligen blivit rekommenderat den här lite avsides stugan på grund av att vi hade det lilla monstret med oss och att personalen möjligtvis befarade att han skulle störa andra gäster om vi bodde i ett vanligt hotellrum. 
 
 
Private Villa. Anantara Siam. 
 
 
Det skulle hur som helst visa sig att det var ett bra val, nu hade vi direktacess ut mot trädgården och poolen, och slapp hålla på med ombyten och nycklar varje gång vi ville ta ett dopp. Bara att hoppa i tofflorna och ut genom bakdörren som vi kunde lämna olåst. Här skulle det bli lätt att trivas i fyra dagar.
 
 
Edens lustgård... 
 
 
Det är det här jag menar med att utsikten får högsta betyg med motiveringen att jag hellre kollar ut på det här än Bangkoks skyline från ett instängt rum femtio våningar upp. Att man kunde bo så här mitt i centrala Bangkok kunde jag inte riktigt föreställa mig.
 
 
   
 
 
Alla bekvämligheter fanns så klart här. Sängen och kuddarna så sköna som priset kräver, och en riktigt bekväm fåtölj vilket brukar höra till ovanligheterna annars. Snygga lackade trägolv och ett badrum i marmor med både dusch och badkar. Det enda som egentligen var att anmärka på var att det inte fanns riktigt kaffe, och det förvånade mig verkligen, bara det där jävla pulverkaffet som en riktig svensk med värdighet bara möjligtvis skulle kunna uppskatta om man hittade sig själv halvt ihälfrusen på någon ödslig bergstopp i Himalaya. Men där var vi inte nu. Så trots detta missöde så kommer det bli full pott för rummet eftersom allt annat överväger.
 
 
 
 
 
All heder till Anantara att de tagit in Chang istället för Singha i minibaren. Den lossnar på 240 thb ++, vilket blir cirka 70 svenska spänn. Värt att notera att de också har Red Bull, alltså den europeiska varianten med kolsyra, och som den påläste vet att det från början var en thailändsk produkt (utan bubblor), Krating Daeng, som alltså betyder Röd Oxe. Den säljs överallt för cirka 15 baht och verkar ingå i den thailändska kostcirkeln. 
 
 
 
 
 
Poolen hade vi som sagt en armlängds avstånd till så jag och junior hängde här hela dagarna när Hjärter Dam ägnade sig åt att ta coola yogabilder runtom på hela hotellområdet. En klassisk variant med grunt i ena änden och djupt nog i den andra. En servering och en liten lekpark finns också i direkt anslutning. Alert personal som ständigt kommer och fyller på med gratis vattenflaskor och annat man kan tänkas behöva. Jag kunde tänkas behöva en klassisk mai tai så det ordnades fram tillsammans med lite tillhörande gratissnacks.
 
 
Poolside mai tai. Anantara Siam.
 
 
En trappa ner fanns ett gudomligt spa med både ångbastu (alltså inte en sådan där töntig som i Mora simhall med en blomspruta som duschar stenarna en gång i kvarten, utan en sådan där riktig med väggar och bänkar i sten och en ångande dimma som hela tiden skymmer sikten som i en amerikansk maffiafilm och man vet fan inte om man är själv eller har sällskap av någon thai-Corleone där inne..) och kokhett saltvattensjacuzzi med vattenfall, så här hängde jag säkert tre gånger om dagen för att värma upp mig ytterligare i världens hetaste huvudstad. Här nere fick man dessutom massa gratis (riktigt) kaffe, frukt och annat nyttigt. Squash kunde man också spela om man nu skulle få ett sådant idiotiskt infall. Massage var däremot orimligt dyrt här på Anantara, cirka 4-5000 thb ++ för 60 till 90 minuters behandling. Så jävla bra kan inte en massage vara anser jag, oavsett om de kallar den super duper bamboo hot stones mystical tuk tuk oriental signature style...
 
 
 
   
 
 
För junior och de andra kidsen finns ett bemannat lekrum med en massa pedagogiska leksaker och annat pyssel. Här har man även möjlighet att lämna barnen ett par timmar utan extra kostnad om nu föräldrarna vill ut och käka i lugn och ro. Ett erbjudande som vi dock inte nappade på, även om jag fick det största förtroende för den gulliga personalen.
 
 
 
 
 
 
Den obligatoriska hamburgaren intog jag i den flådiga lobbyn, till det lika flådiga och orimliga priset av 1000 thb ++! vilket blir nästan 300 SEK!. Alltså det är fortfarande bara en burgare med lite pommes bredvid. Lägg därtill en Chang för 230 baht och en flaska vatten för 60 baht, och så ++ uppe på det så landar vi på cirka 400 spänn. Sade jag att vi var i Bangkok? Men burgaren var god, en av de bästa hotellburgarna faktiskt. Changen var också god. Vattnet smakade vatten. Bra wifi också.
 
 
Ibland äter jag hamburgare i Thailand, och ibland äter jag thaimat i Sverige...
 
 
Av ren bäkvämlighet och nyfikenhet så provade jag hotellets mat vid ett par tillfällen till. Något som är positivt är några av restaurangerna är samlade runt en innergård eller som ett atrium där man också kan sitta. (även frukosten serveras här) Här får man då alla restaurangers menyer att välja på och kan plocka ihop rätter lite som man vill. Jag plockade ihop Champagne och quesadillas vid första tillfället. Så makalöst gott att jag åt samma en gång till nästa dag. 
 
 
Mexikanskt och franskt i Thailand. Aqua, Anantara Siam.
 
 
Jag gillade att hänga här i Aqua som det kallades, en relativt avslappnad miljö jämfört med de vita dukarna inne i själva restaurangerna. Omgiven av en damm med guldfiskar och en lummig trädgård så utgör det här en riktig oas som inbjuder till långa sittningar, inte minst under frukosten. 
 
 
   
 
 
 
Frukosten var som förväntat en höjdare även om jag första morgonen tyckte att upplägget verkade lite rörigt. Buffén är lite utspridd och det är lätt att missa en del av utbudet om man inte kollar runt ordentligt. Valfritt kaffe (nymalet) beställs vid bordet och görs i en sådan riktig fancy pysmaskin och fylls på i snabb takt när man påkallar uppmärksamheten. Tredje dagen hade de lärt sig att vårat bord konsumerade okristligt mycket kaffe och hade förberett en hel kanna vanligt bryggkaffe som ställdes på bordet. Tyvärr var det alldeles för blaskigt vilket jag lät meddela och samtidigt som jag skickade ut kannan pekade jag på fancymaskinen och sa att det där är det enda som gäller. 
 
 
Breakfast by the pond. Anantara Siam.
 
 
Omelett beställs vid äggstationen men serveras till bordet vilket är lite ovanligt, oftast så står man och väntar tills den är klar. Brödet brukar vara en svår nöt att knäcka i Asien och sällan finns ett ordentligt utbud. Här fanns en del sorter men det mesta är ganska smaklöst. Egentligen är det väl bara vi i Nordeuropa som har en ordentlig brödkultur och därmed är efterfrågan liten ute i världen. I övrigt fanns inget att anmärka på. Det fanns en hel del delikatesser som jag med nöje frossade i. Stort plus för att man kan välja bort AC:n om man sitter i innergården. Eftersom vi är morgonpigga och i princip först till buffén så är värmen inte heller något problem. Vid regn drar de över en gigantisk markis över hela atriumet.
 
 
   
 
 
 
Ja det här hotellet intar alltså toppnoteringen på hittills alla testade hotell i Bangkok. Jag har också insett att ju längre man stannar på ett hotell desto mer gillar man det, man bor väl in sig så att säga. Läget är enligt mig det bästa i Bangkok. Lugna sidogator men ändå gångavstånd till Central World och båda BTS-linjerna. Bra service genomgående, och vid poolen och spaet (eller hur fan man böjer det) lärde de sig vårat efternamn efter någon dag, och hade ett riktigt bra uttal också, lät bara nästan som Mr Blood.
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Gäller Private Villa
Sängar. 5. Sov gott
Frukost. 5. Stort utbud i skön miljö
Läge. 5. Bangkoks bästa
Utsikt. 5. Gäller Private Villa
 
 

AVANI Riverside

AVANI Riverside är ett nytt hotell som ligger en bit ner på Thonburi-sidan av Chao Phraya River och jag valde att testa det här som första hotell på den här resan för att vi inte skulle fastna i trafiken inne i centrala Bangkok efter den långa flygresan. Vi landade tidigt och anlände till hotellet redan vid sjutiden på morgonen, således var inte våran Junior Suite klar, men blev erbjudna att ta ett standardrum några timmar mot en blygsam merkostnad av 1700 thb, men då fick vi äta av frukostbuffén också, så det tyckte jag var rimligt och nappade på. AVANI ligger för närvarande på 39:e (av 849 hotell) plats på Tripadvisor.
 
 
AVANI Riverside. A pool with a view. 
 
 
Lobbyn ligger några våningar upp är ganska maffig med högt i tak och stora panoramafönster ut mot floden. Inrett i någon slags ljus björkfanér och känns ganska modern, men utan att ge någon wow-känsla om man kommer från Ikea-land och är van att se stilen överallt hemma. AVANI verkar barnvänligt och junior fick direkt en påse med leksaker när han gjorde entré i receptionen.
 
 
 
 
 
 
Eftersom AVANI ligger en bit bort så har de en gratisbåt som avgår tre gånger i timmen upp till BTS Saphan Taksin. Den tar 20 minuter, och vidare med BTS upp till National Stadium och MBK tar det ytterligare 20 minuter. En trevlig tur på floden utan trafikstockningar, och på båten delar de ut kalla våta handdukar att svalka sig med. Jag hade väl kunnat tänka mig en Chang också.
 
 
 
 
   
 
 
Området runt hotellet erbjuder inte heller mycket för besökaren, men det fanns åtminstone en gumma som stod och sålde som tam och grillad kyckling ute på gatan. I hotellets nedre våningar finns ett litet köpcenter med ett tiotal restauranger och även en hyfsat stor avdelning för barnen att leka runt på med studsmattor mm.
Mellan AVANI och floden ligger ju också Anantara Riverside som är ett betydligt mer tradionellt hotell där man gått all-in med den orientaliska stilen. Mittemot AVANI så ligger ju också trevliga Asiatique som är väl värt ett besök, men jag är lite osäker på hur båtarna går dit.
 
 
   
 
 
Rummen. Jag valde att boka en juniorsvit då jag misstänkte att ett standardrum av Scandic-storlek blir för trångt när man ska in med sulkyn och alla väskor som ska packas upp. Det bekräftades också när vi de första timmarna hyste in oss i ett deluxe-rum, men som duger fint om man bara är två som reser.
 
 
  
 
AVANI deluxe  
 
 
Juniorsviten var betydligt större och vi kunde sprida ut oss utan problem. Stora badrum med både dusch och badkar och dubbla handfat. Stora fönster åt två håll med utsikt mot floden och Asiatique. Tyvärr saknas en riktig soffa med bord trots att utrymmet finns, istället står där en slags obekväm divan med litet sidobord till ingen nytta. Minibar med rimliga priser för den här hotellklassen. Kudos för Chang istället för Singha, samt en riktig kaffemaskin. Enkel, snabb och gratis wifi med inloggning som funkar på hela hotellet, men det är väl standard numera. För övrigt rätt så opersonligt med tråkigt färgtema med de beiga färgerna. Sängarna är sköna och får toppbetyg även om femman blir svag. Kuddarna perfekta. All belysning kan styras från knappar bredvid sängen.
 
 
AVANI Junior Suite
 
   
 
 
AVANIS absolut starkaste kort är poolområdet på taket och kvalar nog in på topp-3-listan i Bangkok. Förutom en fantastisk utsikt så har man serveringen/restaurangen Attitude i direkt anslutning. De öppna ytorna gör att det fläktar skönt här och man kan chilla länge vid poolen utan att dö av värmeslag som annars är vanligt där poolen ligger helt i lä. Öppnar redan klockan sex så jag gick upp hit och inväntade soluppgången en morgon.
 
 
Gryning över Bangkok. AVANI Riverside. 
 
    
 
 
Min vana trogen så testade jag också hotellets hamburgare här uppe, medan jag låg och inväntade Vasaloppsstarten hemma i Masriket. Burgaren får godkänt men knappast mer. 400 thb ++ får ändå anses rimligt på ett femstjärningt hotell med den utsikten. Chang kostar 160 thb ++.
 
 
A burger with a view.
 
 
En kväll när våran jetlag slog åt olika håll och mitt ressällskap kraschat på rummet och jag själv kände mig pigg gick jag upp till takbaren Attitude igen. (Plats 86 av 9498 restauranger på Tripadvisor). Man kan sitta både inne i den snyggt designade restaurangen eller ute vid baren med utsikt mot floden. 
 
 
Skymning i Mangon. Attitude Rooftop Bar, AVANI Riverside
 
 
Jag fick ett bord precis vid glasräcket ut mot kanten där jag beställde in ett par tapasrätter av den alerta personalen. En riktigt proffsig servicenivå, vilket också var genomgående på hela hotellet. Jag testade dem lite på menyn och de visste precis vad de pratade om. Smårätterna kostar runt 200 thb ++, och beställer man dricka så kommer ett litet fat med snacks som tillbehör. Jag kan absolut rekommendera ett besök här om man är i närheten, men det är man ju bara om man bor här förstås om man inte orkar ta båten från Saphan Taksin. Det går ju så klart att åka taxi också. Definitivt en av de trevligaste takbarerna i Bangkok som jag besökt, men som också har en prisnivå som en svenne banan kan hantera. 
 
 
   
 
 
Frukosten serveras på samma våning som lobbyn. Allt det vanliga fanns som sig bör med lite olika brödsorter, äggstation, nudelstation. Även sushi men av den massproducerade smaklösa sorten som de lika gärna kan skippa enligt mig. Gott kaffe i olika varianter som serverades i rask takt till bordet. Första morgonen fanns en gudomligt god helgrillad skinka men som tyvärr saknades de andra dagarna. Goda våfflor som junior åt med välbehag. Matsal med högt i tak och utsikt mot floden, men jag saknar att man inte kan sitta utomhus. Allt som allt en trevlig upplevelse, men jag saknar det lilla extra, och den snålsura våffelmakaren gör att det inte blir full pott för frukosten.
 
 
 
 
 
 
 
Sammanfattningsvis kan jag nog ändå rekommendera det här hotellet. Styrkan ligger i poolområdet, att det är prisvärt för nivån, och att man slipper fastna i trafiken om man ska till och från Suvarnabhumi. Ska man shoppa mycket och vill kasta in påsar på rummet och slappna av mellan varven så ligger det för avsides. Men om man bara vill chilla ett par dagar när man kommer fram så är det perfekt. Innan hemresa är ett centralare hotell bättre.
 

Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Gäller junior suite. Deluxe får en fyra.
Sängar. 5. Klarar precis gränsen.
Frukost. 4. Ut med våffelkillen, in med skinkan.
Läge. 3. Med avståndet till stan kan det inte bli högre.
Utsikt. 5. Nästan oslagbart. Alla rum vetter dessutom mot floden.

 


Double Nature

På ett sätt ångrar jag att vi åkte tillbaka till Lanta. Alltså, visst var det trevligt att återvända efter ett par års uppehåll, men efter att jag skrapat lite på ytan och hört historierna bakom den solstänkta paradiskulissen blev jag nedstämd och undrade om det inte hade varit bättre att välja ett nytt ställe. Men jag ville tillbaka, det är tio år sedan jag hamnade här för första gången av en slump efter att jag på båten från Phi Phi blivit rumsraggad av den charmante Eat med sitt vackra leende. Hon hade visat bilder på bungalow on beach och jag hade följt med. Hittade mitt home away from home. De följande tio åren skulle det bli många återbesök.
Nu hade vi bokat det blå huset på andra sidan vägen genom ett enkelt meddelande på mobilen, och Eat hade sedan länge slutat åka med på Phi Phi-båtarna. Idag bokas allt över internet.
 
 
 
 
Under årens lopp hade jag dock utvecklat någon slags hatkärlek till Nature Beach, så trots att jag kände till skiten bakom fasaden så gillade jag att komma tillbaka, men den här gången blev det nästan ändå för mycket. Särskilt efter vad jag fick höra sista kvällen så undrar jag om det inte förekommer en viss...jag vågar knappt säga ordet.. 'hederskultur' på ön. Vissa jag trodde gott om har jag helt tappat respekten för. Jag har sagt det förr, Thailand är lätt att älska så länge man bara är statist i paradiset och inte tittar för mycket bakom kulisserna. Lanta hade ändå gett mig så mycket och hade det inte varit för allt som hänt på ön så hade jag inte heller haft Junior och Hjärter Dam vid min sida idag.
 
 
Kuliss i paradiset...
  
 
En dag gick jag över till mitt gamla hotell Nature House, som jag arrenderade för fem år sedan, för att kolla läget. Hade hört att det var en holländare som drev det nu på ett tvåårskontrakt efter att ägarna återigen gjort halvhjärtade försök att driva det själva. Första intrycket var beklämmande, hotellet hade helt tappat sin charm efter att det byggts ut åt alla håll och nu hade tre olika färgteman. Mysfaktorn var borta, och inte hjälpte det till att utsikten från loftgångarna nu bestod av baksidan på det nybyggda hotellet Intanin istället för det tidigare grönområdet som vette ut mot Cook Kai's restaurang. (I det här inlägget kan man se skillnaden: Intanin Lanta)
 
 
Nature House. Anno 2017.
 
 
I receptionen träffade jag managern som var en trevlig thailändsk kvinna med ett litet barn i famnen. Noterade att pojken var lika ljus i hyn som Junior och frågade om han var en louk krung, ett halvblod. Det visade sig vara holländaren Peters son och jag frågade om han var där också, men Pla som hon hette, berättade med tårfyllda ögon att han hade fått en hjärtattack under lågsäsongen och tragiskt nog avlidit när pojken bara var två månader gammal. Ja, en mycket sorgsam historia alltihopa, som Leif GW skulle ha uttryckt det. Det sved i hjärtat att se den lille pojken som förlorat sin pappa.
Nu hade hon att driva Nature House själv andra säsongen, med hjälp av bara en anställd som också tjänade som barnflicka. Pla var ändå en stark och mitt i allt elände positiv och sympatisk kvinna. Jag frågade försiktigt om hur det gick annars med hotellet och relationen med ägarfamiljen, och jag nickade igenkännande när hon berättade, och jag förstod att ingenting egentligen förändrats. Förutom att kulliserna hade blivit fulare. Bakom var det fortfarande samma surdegar som spökade. Jag önskade Pla lycka till med allt i framtiden. 
 
 
 
Fr. v. Pla, One och lilleman. 
 
 
Något annat som däremot gjorde mig oerhört varm i hjärtat var när hon berättade att hon hört mitt namn många gånger från återvändande gäster som frågat efter mig, och att hon faktiskt verkade genuint glad att få träffa mig. Det var ju ändå fem år sedan jag drev hotellet, och att det fanns folk där ute i världen som mindes mig och kom tillbaka gjorde mig väldigt smickrad. Jag träffade hundratals gäster den där säsongen men minns bara ett fåtal idag, och döm om min förvåning när jag en dag låg i poolen med Junior på Nature Beach och ett välbekant ansikte dyker upp i receptionen. Efternamnet kom på en sekund, och jag ropade högt, SVARVARE! Bernt och Ann-Louise, ett trevligt par från Luleå som bodde hos mig på Nature House i någon vecka i slutet på säsongen. De var sådana människor som man önskar att man ska få träffa igen, och de hade återvänt till Lanta ett par gånger och frågat efter mig. Men det är väl tankens kraft; det man önskar det får man. Nu sågs vi.
  
 
Välsvarvat från Norrland
 
 
Nu hade jag blivit nyfiken på hur det gick för Micke från Linköping som jag lärt känna i Gröndahls bar för cirka tre år sedan (kommer ni ihåg Gröndahl som sålde allt och drog till Thailand? Enkelbiljett till paradiset.) 
Micke hade en dröm om att också driva en resort på Lanta och hittade till slut Sunset Bungalow som ligger några simtag från Nature House. Jag stoppade en hundrabahting i badbrallorna och simmade dit för en Chang-lunch. Det var härligt att se Micke ta emot och snacka med sina gäster, visa dem rummet och ge dem menyn. En pad thai och mangoshake tack. Varsågod och khob khun khap. Vågornas brus och palmernas sus. Det fläktade skönt från havet. Thailand visade upp sin dubbelnatur med all önskvärd tydlighet.
 
 
Skymning på Klong Nin 
 
  
Mustasch - Double Nature
 
 

Above Eleven Rooftop Bar

Jag hade länge varit nyfiken på Above Eleven som är en av de trendigare takbarerna i Bangkok. Belägen högst upp på hotellet Fraser Suites som ligger en bra bit upp på Soi 11. Jag föreslog en middag här med Nicke som var i stan samtidigt, utan att på förhand studerat menyn och tillgång på platser. Stället var nästan fullt när vi kom och vi fick ett av de sämre borden.
  
 
Above Eleven
 
 
Tydligen så har de en kock från Peru här som komponerat en fusionmeny med japanska inslag, men eftersom jag inte kände för att hångla med ett friterat marsvin doppat i teriyakisås så tog vi bara en fördrink här med några sushibitar som tilltugg. Men jävlar vilken sushi säger jag, det var nästan som man blev tårögd och lite religiös. Kanske hade det att göra med mitt för tillfället akuta blodsockerfall. Jag sög gnidet i mig fem av bitarna och lät Nicke ta en tröstbit, och även notan. Sköljde ner med GT och Summer Thyme. Kalaset gick på knappt 800 thb vilket som får ses som billigt om man jämför med de tre kändaste takbarerna Sirocco, Vertigo och Red Sky. Dresscode hel och ren, alltså shorts funkar med täckta skor, men inte flip flop och trashpacker-linne.
 
 
Prozac för gomseglet...
 
 
Drinken var generöst berikad med alkohol och jag kände hur ruset från den och wasabin träffade stimulicentrat i hjärnan och utlöste ett nöjsamt välbehag. Kände hur ryggen blev mjukare. Sjönk ner på stolen och fick de senaste uppdateringarna från Änglarnas Stad.
 
 
Summer Thyme in Bangkok
 
 
Hungern gjorde sig snart påmind igen och vi beslöt för att gå ner på Elvan och äta. Det fick bli supertrendiga Oskar Bistro (Nr 69 av 9497 restauranger på TA) där de ska ha en förbannat god pizza. Men först var vi tvungna att kolla in herrarnas toa på Above Eleven. Helt klart en utsikt värd namnet.
 
 
En pissränna with a view...
 
  
 
 
 
Oskar möttes vi upp med Nickes fjälla som berättade att just onsdagar är det som gäller om man ska hit, i alla fall om man är tjej då det är happy hour hela kvällen med två drinkar till priset av en. Alltså ingen rabatt för killar, men de kommer ändå. Hur prissättningen går till för ladyboysen har jag dock ingen aning om. 
 
 
Oskar Bistro, Suk Soi 11 Bangkok.
 
 
  
 
 
Intressant meny, blev dock lite besviken att jag inte hittade paradrätten Oxfilé Oscar II som var poppis på 80-talet där man lade två sparrisar bredvid varandra uppe på köttbiten och vips så hade man en romersk tvåa och en exklusiv maträtt. Ja åtminstone på Scandic hotell i Mora då det begav sig. Men pizzan var tunn, krispig och god. Torsken också. Changen för 120 thb ++ är nog rimligt också på detta hi-so-ställe.
Oskar ligger precis mittemot Aloft Bangkok som jag bott på vid flera tillfällen. 
 
 

Gravöl på Cheap Charlie's

Med anledning av att CC klämtar på sista timmen och drar sin sista suck så tog jag tillfället i akt att möta upp min gamle hotelltestarkollega (som numera testar restauranger istället) som råkade vara i Mangon samtidigt, och tog en gravöl med honom på det klassiska vattenhålet. En varsin Chang för att hedra både en instution bland Bangkoks expats, och just en av dem, den framlidne Jan Källman som kunde ses här då och då med en iskall GT i näven.
 
Cheap Charlie's och hela kvarteret jämnas snart med marken, och anledningen har jag skrivit om här: Cheap Charlie's Bangkok
 
 
Ligger risigt till... Cheap Charlie's Bangkok 15/3-17
 
 
För den oinvigde kan ju CC likna ett fallfärdigt ruckel och verka helt malplacerat bland de nya flashiga haken på resten av Soi 11, men baren har sin trogna skara stammisar och nyfikna turister som fyller stället varje dag. (Söndagar stängt).
 
Några av de andra ställena längs hästskon har redan lagt ner eller hittat nya adresser, och gatan verkade öde när vi satt där i den tidiga och ljumma marskvällen. Efter att Changen var urdrucken blev det en tur till Nickermann's för att beställa en ny skjorta, sedan tillbaka till Elvan och en drink på takbaren Above 11, och därefter ner på Oskar för att avsluta kvällen med en pizza och två Chang till innan det var läggdags.
 
 
Lyckliga gatan du finns snart inte mer...
 
 
Passa på nu, den 31 mars säljer Satit sin sista Chang!
 
 
 
Inlägg kommer inom kort med hotellrecensioner från AVANI Riverside och Anantara Siam, samt om sakernas tillstånd på Lanta mm...

Vasaloppet i Bangkok

Att Vasaloppet - the freakshow - gör sig bäst på TV råder det ju inget tvivel om, och då helst beskådat från en skärm i utlandet. Poolside. Nu när cirkusen är här inpå knuten och blockerar all annan verksamhet för oss vanliga dödliga som är helt ointresserade av röda toppluvor och kvargmenyer så fann jag det för gott att boka in familjen på en minisemester till Thailand. Jag menar, dieselavgaserna från att värma "Norra Europas största mässa" får ju utsläppen i Bangkok att framstå som doften av nybryggt nyponte, och att ta sig igenom trafiken i Mora den här veckan får rusningen på Sukhumvit att likna just en rusning. Det här kommer bli rena rama hälsoresan med andra ord.
 
 
Vasaloppsstarten klockan åtta öppnas med en poolside Chang... (AVANI Riverside. Snodd bild)
 
 
Men det var dags. Bangkok brinner i sinnet och är beroendeframkallande, så jag har suttit och klickat resor intensivt de senaste veckorna. Så dök det upp en (möjligtvis självpåtagen) lucka i jobbet. Hittade bra avgångar med oprövade Aeroflot och gjorde i ordning bokningen och skulle bara klicka på Betala när jag plötsligt fick kalla fötter på grund av märkliga saker som inträffade. Som ett jävla omen, en förnimmelse eller ett tecken, som de där gångerna förr. Satt med darrig hand och stirrade på skärmen innan jag slutligen klickade på Avbryt. Skulle inte förvåna mig om Aeroflot störtar i helgen. Gick och lade mig. Tog nya tag nästa dag och hittade bättre biljetter med Thai Airways. Boka, Betala, Skriv ut. Frid i sinnet.
 
 
 
Och Gustav Vasa stod som förstenad...
 
 
Nu fick jag återigen nöjet att leta och boka lämpliga lyxhotell i Bangkok, som för övrigt är en svinbillig hobby jämfört med en start i Vasaloppet med allt kringarrangemang. Ett hotell när vi anländer och ett innan hemresa. Däremellan blir det en vecka på Lanta också. Efter mycket funderande fram och tillbaka så bestämde jag mig ändå för nya AVANI Riverside (som jag nämnde här). Då slipper vi sitta fast på Sukhumvit när vi anländer och när vi ska till Suvvan igen för flyget till Krabi. De sista fyra dagarna i Mangon måste väljas med omsorg och ska passa alla tre i familjen. Efter ett par dagars scrollande insåg jag att klassiska  Anantara Siam, (f.d. detta Four Seasons) hade väldigt rimliga priser för tillfället. Dessutom hade jag en rabattkupong från Hotels att utnyttja. Inte mycket att fundera på. Junior hade förresten en flirt här sedan vi var in i somras och gjorde ett litet studiebesök när vi bodde på grannhotellet Courtyard by Marriot.
 
Anantara Siam har ett soft poolområde, gångavstånd till det mesta och ett av de där hotellen i Bangkok som man verkligen vill bo på, och jag ser fram emot som fan att stiga upp i ottan och vara först in på frukostbuffén och börja plocka av delikatesserna på de orörda faten innan kreti och pleti vaknar och kommer och stökar till.
 
 
 
"Ses vi igen tirak..?" Junior flirtar på Anantara Siam.
"Of course, me love you long time.."
 
 
För övrigt så känns det gött att återvända till Lanta efter två års uppehåll. En Chang och yoga i solnedgången med Junior vid min sida. Palmer och sand. En spicy beef salad på Cook Kai. 
Livet på en pinne.
 
 
Snöyoga bytes snart mot sandyoga... instagram @hana_bladh
 
 
 

Urban Safari

Av en slump fick jag Bobo Karlssons bok Urban Safari 2 i min hand, där han på ett målande sätt beskriver tolv olika storstäder runt om i världen. Först nyfiken och sedan besviken bläddrade jag igenom boken bara för att konstatera han inte skrivit något om Bangkok. Men om det finns en Urban Safari 2 så måste det finnas en Urban Safari 1. Googlade fram första boken och fann till min glädje att han faktiskt avhandlat den stora Mangon i den. Bara att beställa då, men Adlibris hade den inte och Bokus förkunnade att den var slut hos förlaget. Biblan hade den inte. Hittade den till slut på Tradera för 18 spänn. Kom i fredags.
 
 
 
 
Bobo Karlsson beskriver Bangkok (och de andra städerna) personligt och har en fenomenal förmåga att återge sina betraktelser av den stora staden. Man rycks med i texten, ser gatorna och känner dofterna. Känner att det är dags att boka och åka dit ännu en gång. Han namndroppar ett antal ställen som jag känner igen och även bott på, t.ex Sukothai och Millenium Hilton (mitt första testade lyxhotell), platser i Chinatown och runt Banglampoo. Även klassiska hotellet The Atlanta (som jag skrev om i förra inlägget) omnämns.
 
Igenkänningsfaktorn är hög men jag var tvungen att kolla upp ett par ställen jag inte kände igen, bl.a. Lemongrass som tyvärr har bommat igen, samt en sylta i Chinatown som heter Chote Chitr som hamnar långt ner på listan hos Tripadvisor. Känslan att våghalsigt susa fram i Bangkok på bönpallen på de otaliga MC-taxi som finns i staden. Filmsnutt från bönpallen finns att se i det här inlägget från 2011: Bangkok MC-taxi.
Så klart nämner han även vattenhålet Cheap Charlies som snart går i graven. Finns att läsa i det här inlägget: Cheap Charlie's Bangkok. Kan varmt rekommendera kapitlet Det brinner min sköna för alla som inte kan få nog av Bangkok. Bobo utforskar staden utan skygglappar och ger en annorlunda bild än vad som skulle beskrivas i en stadsguide av ett glättigt resemagasin.
 
 
Urban Safari, Bobo Karlsson
 
 
Städerna i Urban Safari 1:
Amsterdam, Bangkok, Beirut, Berlin, Buenos Aires, Chicago, Istanbul, Los Angeles, New York, Rio de Janeiro, Sao Paulo, Stockholm.
 
Städerna i Urban Safari 2:
Barcelona, Hamburg, Las Vegas, Lissabon, Madrid, Marrakesh-Tanger, Mexiko City, Miami, New Orleans, Paris, San Fransisco, samt ett bonusavsnitt om Berlin igen.
 
 
 
 

3 hotelldoldisar i Bangkok

The Atlanta
 
Atlanta är ett anrikt hotell med strikta förhållningsregler, och det är inte ens säkert att man får checka in även om man har gjort en förbokning. Hotellet går bara att boka genom deras egna hemsida och hittas alltså inte på de stora bokningssidorna på nätet, därför är det också helt okänt för de flesta. Hotellet har absolut nolltolerans mot sexturister och det räcker tydligen med bara misstanken för att man ska bli nekad. Förvildade typer med opassande uppsyn och beteende (alltså den typen som ger turister och sina landsmän ett dåligt rykte) är heller inte välkomna. Däremot är barnfamiljer mycket välkomna, MEN bara om man har pli på ungarna, och Atlanta understryker att hotellet inte är en lekplats och kidsen får absolut inte störa de andra gästerna.
 
"Borderline cases are not given the benefit of the doubt..."
 
Det som gör hotellet intressant är att de bevarat sin originalinredning - åtminstone i lobbyn och restaurangen -  från öppningen 1952. Jag gillar verkligen det schackrutiga golvet och de röda tapeterna. Rummen ser däremot riktigt tråkiga ut. Atlanta var också det första hotellet i Bangkok med pool, och 1962 spelade den då unge thailändske kungen saxofon här med Louis Armstrong och Benny Goodman.
Rum från ca 900 THB med tillägg för extrapersoner. Väldigt rörigt på hemsidan om de olika rumsalternativen, för övrigt en hemsida som har en design från internets födelse.
 
http://theatlantahotel.com/index.php
 
The Atlanta.
 
The Atlanta
 
 
 
 
 
 
 
klapsons The River Residences Bangkok
 
klapsons (som de envisas med att stava med litet "k") är till skillnad mot Atlanta ett helt nytt hotell, eller snarare recidence som de kallar det, dvs att det mer liknar lägenheter utrustade med kök och tvättmaskin. klapsons ligger inhyst i The River - North Tower) som alltså är det lite lägre av de två tornen, endast 152 meter, mot det södra som är 266 meter och Thailands nu tredje högsta byggnad efter att MaHa Nakhon stod färdigt hösten 2016. Beläget vid floden på Thonburi-sidan ger en magnifik utsikt mot Bangkoks skyline och bland annat State Tower med Bangkoks antagligen populäraste hotell Lebua på andra sidan floden.
 
Eftersom klapsons uttryckligen är ett recidence så kan man bara boka boende här månadsvis om man använder sig av de stora bokningssidorna, men efter lite efterforskning bland kommentarerna på Tripadvisor så verkar det som gäster har haft möjlighet att boka ett fåtal nätter också. Rummen - eller lägenheterna - finns i olika storlekar och kostar från ca 88 000 THB för en månad, alltså utslaget blir det ca 3000 THB/natt.
 
http://bangkok.klapsons.com/
 
 
klapsons
 
 
Prisexempel Booking
 
 
 
 
 
 
 
Loy La Long Hotel
 
Loy La Long är ett charmigt hotell med bara sju rum, beläget precis intill Chao Praya River i Chinatown. Alla rum är olika inredda och tydligast ser man på deras egna hemsida hur de ser ut och vad de kostar. Finns på Agoda också. Ett spann från 2700 THB till 4900 THB (om man inte behöver extrasängar). Frukost ingår. Närmsta MRT är Hualamphong, men kan också nås med flodbåten till kajerna Krom jao ta pier (N4), eller Ratchawong pier (N5). LLL som det också kort kallas är rankat som nummer 17 (av 595) under kategorin B&B/värdshus på Tripadvisor. (Obs, notera att kartnålen är felplacerad på TA). Det skulle vara intressant att prova det här stället även om jag misstänker att det är jävligt lyhört, och man skulle säkert bli irriterad från allt oljud ute på floden. Positivt är gångavstånd till min absoluta favoritrestaurang i Bangkok, T & K Seafood uppe på Yaowarat.
LLL har också figurerat i populära filmen Bangkok Traffic Love Story.
 
http://loylalong.com/
 
 
 
 
 
 


 
 
 
Alla bilder i det här inlägget är snodda från nätet. Fotografer okända.

5 hotellbubblare i Bangkok

Här är ett gäng nya och intressanta hotell i den stora Mangon. Alla mycket prisvärda då hotellen brukar ha billigare introduktionspriser första året. Bildtext länkas till respektive hotell på Tripadvisor.
 
 
 
AVANI Riverside Bangkok (5 *)
 
Andra sidan floden nästan mittemot Asiatique. Takpool med fantastisk utsikt. Rum med flodutsikt och frukost för under 3800 THB. Problemet är ju att det ligger lite offside, men hotellen på den här sidan brukar ha gratisbåtar eller annan anslutning till närmsta BTS/MRT.
 
AVANI Riverside Bangkok (Rank 35)
 
 
 
Compass Skyview (5 *)
 
Ligger på Soi 24 väldigt nära BTS Phrom Phong. Standardrum med frukost för 4400 thb. Rum med pentry och tvättmaskin lossnar på över 8000 thb. Bra läge och väldigt prisvärt för de fem stjärnorna. Dock tycker jag rummen ser ganska tråkiga och opersonliga ut.
 
Compass Skyview (Rank 142)
 
 
 
Bangkok Marriott Marquis Queens Park (4,5 *)
 
Ligger en bit ner på Soi 22. Standarum med frukost för drygt 5000 thb. BTS Phrom Phong är nog närmast om man genar via Benjasiri Park.
 
 
 
 
Well Hotel Bangkok (4.5 *)
 
Ligger ett par hundra meter ner på Soi 20. Närmsta BTS är Asok. Billigaste rummet med frukost för under 2500 thb får ses som ett riktigt klipp, och en Svit Executive med frulle för 5100 thb. Incheckning dygnet runt. Gratis tuktuk till Terminal 21.
 
Well Hotel (Rank 79)
 
 
 
Adelphi Forty-Nine (4 *)
 
Har seglat upp på en fjärdeplats! på Tripadvisor, och har bara giganterna The Siam och Mandarin Oriental, samt svåruttalade Ariyasomvilla framför sig. Ligger som namnet antyder på Soi 49, nära trevliga Rain Hill med ett gäng trevliga restauranger (bl.a Wine Connection). Mysiga rum med balkong, pentry och tvättmaskin. Närmsta BTS Thong Lo eller Phrom Phong. Prisvärt hotell, 3600 thb för rum med frukost. Mycket möjligt att jag provar detta vid nästa tillfälle.
 
Adelphi Forty-Nine (Rank 4)
 
 
 
 
Alla prisexempel avser bokning (och i vissa fall medlemskap) hos Hotels.com under mars 2017. Alla bilder är också snodda därifrån.
 
 

Thailands dubbla prissättning

Många anser Thailands dubbla prissättning vara rasistisk. Jag håller nog inte med även om jag tycker den kan vara lite diskriminerande. De flesta dussinturister har nog inte ens lagt märke till skillnaden då skyltar till museum osv. brukar vara skrivna på olika språk, alltså farangpriset på engelska och thaipriset helt och hållet på thai, även siffrorna.
 
 
 
 
Prisskillnaden blir tydligare om man besöker ett ställe i sällskap av thailändare, och första gången jag själv noterade detta var på Asiatique i Bangkok när jag och Hjärter Dam skulle ta en sväng i pariserhjulet och jag fick betala det högre turistpriset (250 thb) medan hon fick thaipriset (200thb). En skillnad på ca 12 spänn och inte så mycket att bråka om.
 
Asiatique, Bangkok. Snurrig prissättning...
 
 
Betydligt större är skillnaden på Siam Ocean World - beläget i bottenvåningen på skrytiga Siam Paragon - som jag besökte för andra gången i somras, då i sällskap av Junior som ju är både thai och svenne banan. Det blev en intressant diskussion eftersom inträdet är 900 thb för vuxna faranger, 700 thb för små faranger, men endast 400 thb för vuxna thai samt 280 thb för småthai.
Här inbillade jag mig att jag kunde komma in för thaipriset om jag bara pratade thai och påstod att jag bodde i landet. Jag höll upp Junior och visade. "Kolla, louk krung (halvt barn (som de kallar halvbloden)) thai farang ha sip ha sip (50/50).."
Jag såg att hon tvekade men sa ok om jag kunde visa upp mitt thailändska ID-kort, men då var det kört och vi åkte således på att betala fullprisvarianten.
 
Andra ställen i Bangkok med dubbel prissättning är bl.a templen Grand Palace som tar 500 thb för faranger men är gratis för thai, och Wat Pho (vilande Buddhan) som tar en hundring av turisten men gratis för thai.
 
 
Siam Ocean World, Bangkok
 
 
På Ko Lanta så är väl största prisskillnaden nere i nationalparken där de har mage att ta 400 thb i inträde för turister, men bara 40 thb för thai. Tror det t.o.m är gratis för öborna. Enligt mig ett omotiverat högt pris och en överskattad attraktion. Under låg- och försäsong har jag dock noterat att det varit gratis.
Att åka bilfärjan mellan fastlandet och Lanta innebär också olika priser även om den är marginell om man tar moppen över.
 
Ko Lanta National Park. Snodd bild från nätet.
 
 
Att besöka Ko Samet där hela ön egentligen är en nationalpark kostar för turister 200 thb, men bara 40 thb för thai. Pengarna ska väl gå till att hålla ön ren, men som den cyniker jag är så antar jag att stordelen av slantarna hamnar i fickorna hos fel personer. Ko Samet som var ett paradis 1996 men vid vårat besök nästan 18 år senare 2013 förvandlats till ett överprisat turistjippo. Ko Samet - Det förstörda paradiset
 
Ko Samet -13. Dagsturisterna stör mitt i strand-Changen...
 
 
Priset togs nog ändå när jag med Hjärter Dams familj besökte Pang Sida National Park (som bl.a. är känt för sina fjärilskolonier) i närheten av Nong Mak Fai. Vi hade klämt in oss i och på den stora Isuzu-pickisen med tonade rutor och närmade oss gaten där man betalar. Vakten började högt räkna ihop totalsumman; sii sip, sii sip, sii sip...osv (40, 40, 40..) när han fick syn på mig, den enda farangen i bilen, och det helt plötsligt blev gratis för alla de andra men jag fick betala 200 baht istället. Tur att man kan skratta åt det, men jag förstår att vissa som inte förstår det thailändska systemet skulle bli vansinniga.
 
Pang Sida National Park. Snodd bild.
 
 
För övrigt tycker jag att det funkar bra i Thailand med priserna då man oftast betalar samma när det handlar om biljetter till buss och tåg osv. I Vietnam däremot så betalar man mycket oftare ett högre pris än vietnameserna själva.
Anledningen till den dubbla prissättningen i Thailand handlar om att myndigheterna anser att den delvis fattiga befolkningen ändå ska ha möjlighet till att besöka tempel och museum t.ex vilket får ses som en rimlig förklaring, samtidigt som turister anses vara rika och ha möjlighet att betala ett högre pris. Det är väl kanske inte konstigare än när man köper fiskekort här i Dalarna där utsocknes får betala mer än lokalbefolkningen...
 
 
Relaterade länkar:
 
http://www.richardbarrow.com/2013/11/sneaky-two-prices-at-asiatiques-big-wheel/
 
http://bangkok.coconuts.co/2017/01/13/racism-anger-and-why-dual-pricing-makes-sense-thai-people-0
 
http://www.2pricethailand.com/

Bloggens mest besökta sidor

Rundar av året med lite statistik. Det är alltid intressant att gå in och kolla vilka inlägg som googlas eller besöks oftast, vilket är möjligt om man uppgraderat till PRO. För besökaren märks det endast på att man slipper reklamen samt att bloggen har en egen domän.
 
Mest googlade inläggen: (utan inbördes ordning eftersom det varierar över tid)
 
Tandläkare i Bangkok (2015/16)
 
Diplomatdottern på Bangkok Hilton (2012)
 
Trubbel i Thailand (2011)
 
Recept Spicy Salad (2011)
 
Kim Sirawan Eriksson - In Court (2011)
 
 
Mest besökta inlägg totalt: (Återvändande läsare)
 
Topplista Bangkok Hotell (2015)
 
Restaurangtips Ko Lanta (2015)
 
 
Mest kommenterade inlägg: (På Bloggen och/eller Facebook)
 
Resident Visa - Uppehållstillstånd (2013)
 
Airport Rhapsody (2010)
 
 
Mest läst under 2016
 
Hem till byn - Tredje säsongen
 
Med barn i Bangkok
 
 
 
 
 
 
 
 
Man kan ju även se var läsarna befinner sig, och det mesta ter sig naturligt som t.ex. Dalarna, Stockholm, Bangkok osv. Det är dock en som sticker ut och som varje vecka syns i statistiken (som uppdateras en gång per vecka), det är Mountain View i Kalifornien som gör mig nyfiken eftersom det är en återvändande läsare, alltså ingen sökträff. Särskilt intressant eftersom jag inte skrivit sedan september. Det märks också på en nedåtgående trend i statistiken där sidvisningarna nu pendlar mellan 10-50 per dag. Rekordet ligger på ca 2000 sidvisningar på en endaste dag.
 
 
 
 
 
 
 Gott Nytt År.
 
 
Sirocco at Lebua (2012)
"..stod där och blickade ut över Bangkoks skyline och tänkte på säsongen som gått. Ett halvår som började så mörkt ekonomiskt men som vände och slutade så mycket bättre. Jag hade rott skutan i hamn och hade fått någonting över också. Jag var nöjd, en oerhört angenäm känsla..."
 
 
 
 

Cheap Charlie's Bangkok

Cheap Charlie's, ett av Bangkoks mest klassiska vattenhål går en dyster framtid till mötes och stänger i mars 2017. Ja, hela hästskon faktiskt hela vägen upp mot Suk 11 Hostel (som kanske har en av Bangkoks mysigaste restauranger) går mot samma öde då hela gatan/blocket har sålts till investerare som planerar ännu ett condo-bygge, eller möjligtvis hotell. Cheap Charlie's öppnade 1982 och har blivit ett stamhak för expats i Bangkok, och även för den nu tyvärr hädangångne journalisten Jan Källman vars intressanta Bangkok-blogg vi nu inte längre får läsa.
 
 
 
 
Personligen tycker jag att baren är överskattad, med endast ett fåtal sittplatser som snabbt blir ockuperade när de öppnar vid femtiden. Kommer man senare betalar man alltså 80 baht för en Chang som man får dricka ståendes bland svettiga amerikaner som verka tycka att de är coola för att de hittat hit. Trångt är det också eftersom utrymmet är avgränsat med en kätting som ligger på marken som man måste hålla sig innanför.
 
 
Lätt att planka...?
 
 
Jag läste om det här redan i juni på just Källmans blogg och trodde att de redan hade klappat igen stället när vi passerade här i somras på väg till min favoritfrisör på Soi 11 längre upp på gatan. Det var på eftermiddagen innan öppning, och där utanför CC satt en gammal kvinna som jag frågade om baren fortfarande var i drift. Det var den förkunnade kvinnan tröttsamt med ett kroppsspråk som visade att hon var innerligt utled på frågan. "No close, still open...". Det var detta som fick mig att börja kolla upp hur det egentligen förhöll sig med sakernas tillstånd i den stora Mangon. Men i mars nästa år verkar alltså den sista Changen serveras på Cheap Charlie's. Passa på att besöka stället i vinter innan ännu en epok går i graven.
 
 
Cheap Charlie's. Foto: Coconuts Bankok
 
 
Cheap Charlie's. Foto: Coconuts Bankok
 
 
Inte för att jag sörjer stängningen av just CC men att hela gränden med dess trevliga restauranger som Charley Brown's, Snappers, Tapas Café och inte minst Suk 11 kommer att duka under av grävskopornas framfart är förstås beklämmande. Det ironiska är att ägaren till Suk 11 Hostel också är ägaren till marken som just sålts till investerarna, och på så vis så ryker ju hans eget ställe också. Men money talks och känslor walks, och det är lätt att förstå logiken i försäljningen då markpriserna i Bangkok skjutit i höjden med raketfart de senaste decennierna. Enligt uppgift såldes marken (1 Rai = 1600 m²) för 2 miljarder Baht, vilket motsvarar ca 500 miljoner Riksdaler.
 
 
Suk 11 Hostel & Restaurant. Kom innan det är för sent...
 
 
 
På Sukhumvit Soi 11 (BTS Nana) som är en av Bangkoks trendigaste gator finns en hel del trevliga hotell. Jag har för bloggens räkning provat Aloft Bangkok, Salil Hotel 11 och Le Fenix
 
 
 
Relaterad källa: 
http://bangkok.coconuts.co/2016/06/09/rip-cheap-charlies-chunk-sukhumvit-soi-11-reportedly-sold-developers
 
 
 

Grand Opening MahaNakhon

Thailands högsta byggnad MahaNakhon invigdes med skrytig ljusshow den 29:e augusti. Med sina ståtliga 314 meter slår MahaNakhon alltså Baiyoke Tower II med endast 10 meter. Trots en imponerande höjd så hamnar det nya skrytbygget endast på cirka 50:e plats i Asien där de flesta andra högre byggnader hittas i Kina och Dubai. På världslistan 89:e plats. Som plåster på såren så kan Bangkok trösta sig med att spaden har satts i marken till Rama IX Super Tower som kommer nå hela 615 meter över nudelskålarna på marken, och stå klart redan 2020 om planerna går som de ska och mutorna hamnar i rätt fickor...
 
 
I Thailand är det inte förbjudet med laserpekare...
 
 
Ett av de "trevligaste" svenska orden som gått på export måste vara Ombudsman som dyker upp i artikeln som länkas nedan.
 
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya
 
 
 Alla bilder snodda från nätet.
 
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya - See more at: http://bk.asia-city.com/city-living/news/worlds-most-iconic-buildings-designed-foreigners#sthash.SxzXSd9J.dpuf
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya - See more at: http://bk.asia-city.com/city-living/news/worlds-most-iconic-buildings-designed-foreigners#sthash.SxzXSd9J.dpuf
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya - See more at: http://bk.asia-city.com/city-living/news/worlds-most-iconic-buildings-designed-foreigners#sthash.SxzXSd9J.dpuf
 
 

Med barn i Bangkok

Hjärnan kokar och är nära en härdsmälta. Hetare än reaktor 4 i Tjernobyl. Det beror inte i första hand på att vi befinner oss i världens varmaste huvudstad, även om det hjäper till. I reaktor fyras närområde får man inte vistas längre än tio minuter. Det borde man inte få göra i Bangkok heller, om man nu har ett monster med sig på snart två år. Det är alltså inte bara solen, utan Juniors framfart som gör att hjärnans säkringar brinner.
 
Den stora Mangon har en förmåga att suga musten ur även den mest luttrade storstadsjunkien. Med barn blir påfrestningen mångdubbelt större. Hettan, luftfuktigheten, trafiken, bruset och människor överallt. Det är ett aldrig sinande bombardemang av intryck. Det gäller att välja sina utflykter med omsorg.
 
 
Lumphini Park
 
 
När vi bodde på Sukhothai hade vi gångavstånd till Lumphini Park, vilket verkade vara ett lämpligt delmål för dagen. Tanken på det var hur trevlig som helst. Ett besök i Bangkoks lunga. Gräsmattor och lekplatser för barnen. En damm med trampbåtar. Där skulle det säkert fläkta skönt. Åtminstone i gryningen. I verkligheten vid lunchtid var parken het som en masugn. Luften låg stilla och dallrade. Junior fick syn på en klätterställning med bristfällig kvalitetssäkring men som bums skulle undersökas. Med mig jagandes bakom med en skyddande hand. Fallrisken var överhängande. Värmen verkade inte bekomma honom. Jag var genomsvettig efter bara några minuter. Fick nog efter en stund och bar det lilla monstret skrikande därifrån. Satte Junior i vagnen och gav honom vattenflaskan. Ofta går det bra, han kan till och med skruva av och på korken. Ibland får han för sig att hälla hela innehållet över sig. Det passade han på att göra nu, precis när jag skulle ta en bild för att visa hur trevligt vi hade det i parken på våran semester. Det hade inte ens gått en halvtimme sedan vi lämnade hotellet. Jag var genomblött av svett, han och vagnen av en halvliter köpvatten. Ingen hade ombyte. Hjärter Dam har en märklig förmåga att hålla sig sval och svettfri i alla sådana här situationer.
 
 
Lumphini Park
 
 
Innan Junior kom till världen förklarade jag myndigt för mig själv och min omgivning att jag minsann aldrig skulle muta eller skämma bort mitt barn med någon slags skärm eller leksaker om det nu var så att barnet i fråga skulle få för sig att börja krångla vid måltider eller andra situationer. Det fetsprack ju.
Hur gjorde föräldrar förr vid restaurangbesök - innan skärmen kom till undsättning - har jag undrat varje gång jag startat en film på mobilen för att monstret ska sitta still under måltiderna. Jag hyser den största respekt till de föräldrar som dagligen kämpar med hyperaktiva barn. Junior är vad jag antar en "vanlig" unge med spring i benen bara, men det räcker tydligen för att hjärnan ska koka. I alla fall i Bangkok.
 
 
MK Gold, Central World. Snodd bild.
 
 
En dag i slutet på resan när vi skulle äta på MK Gold på Central World så tog det inte lång tid innan mina säkringar skulle brinna. Jag har i vanliga fall en ängels tålamod även om hjärnan redan passerat kokpunkten. På Central World finns inget publikt wifi, så Hjärter Dam försökte tröstlöst starta en film via mobila nätet. Monstret har så klart inget överseende med en seg uppkoppling och började snart föra ett herrans oväsen där inne. Jag ruttnade och tog sonika det skrikande knytet under armen och gick ut så att åtminstone en av oss skulle få äta i lugn och ro. Gjorde mitt bästa för att Junior skulle lugna ner sig. Hittade en leksaksaffär. Toys'R'us. Gick in och kollade på hyllorna en lång stund och det blev snart lite bättre inbillade jag mig. Irritationen hängde dock kvar där som ett stundande monsunregn som bara väntar på att få bryta ut. Jag ångrade mig redan när jag tog beslutet att muta det lilla gossebarnet med ett "Ferrari garage kit" för över 600 baht. Mina principer var som bortblåsta. 
 
"Titta här min lille vän, det här kan vi ju köpa" hör jag mig själv säga som en jävla mes när vi går mot kassan. Junior håller krampaktigt om förpackningen och ett nytt utbrott kommer som på beställning när jag tar ifrån honom den och sträcker till kassörskan som måste blippa streckkoden.
På thailändskt vis är det en personal som lägger varan i påsen och en annan som tar hand om betalningen. Någon före i kön som ska ha sitt inslaget i paketpapper. Det tar för lång tid. Junior grinar och fäktar med armarna. Jag försöker hålla honom med ena armen och fiska upp plånboken med andra, lyckas på något sätt fippla fram betalkortet och slå in koden med den fria handen, trots fjorton kilo Godzilla på steroider hängandes runt halsen.
 
 
Toys'R'us, Central World. Snodd bild.
 
 
Att det sedan är omöjligt att ta sig in i förpackningen utan en välsorterad verktygslåda gör att min huvudsäkring fullständigt brinner av. Vi sitter ner på golvet utanför affären. Pulsen dunkar i tinningarna. Mina skjortärmar spricker upp och jag förvandlas till Hulken, och sliter upp den jäkla förpackningen så garagekitets delar flyger iväg över det blankpolerade stengolvet. Reservhjul, pelarlyft, koner och ferrariflagga och andra plastbitar ligger utpridda runt oss på en stor yta. En rödglänsande Ferrari Enzo är allt som finns kvar på golvet mellan våra fötter. Thailändare svävar förbi ovanför våra huvuden. Junior har tystnat. Han sträcker sig efter bilen och möter sedan min blick. Pulsen går ner. Vi får ett sådant där moment. En kommunikation utan ord. Jag och Dylan, i djungeln. Jag lyfter upp honom och vi går tillbaka under tystnad till restaurangen. Maten har kallnat. Det gör inget, vi äter ändå. Mobilen försöker fortfarande ladda filmen.
 
 
 
 
 
Efter lunchen går vi ner till våning fyra och köper en ny telefon för tjugo tusen jävla baht (något dyrare än Sverige) eftersom monstret någon vecka tidigare hade låtit min gamla mobil ta en flygtur över balkongräcket i Nong Mak Fai så att glaset spruckit, och därmed också eliminerat min enda kontakt med civilisationen.
 
 
 
 
Man lär sig snart att dela upp dagen i lämpliga portioner. Chilla på hotellrummet, morgonpromenad, tupplur, köpcentrum, skytrain, poolen och så vidare i lagom stora doser. Bangkok tar dock ut sin rätt och vinner alltid på knock-out. Måste tillägga att för det mesta går det ju faktiskt bra, men vem vill läsa om det egentligen.
Det kan ju vara lite knepigt att hitta lämpliga aktiveter för småbarn i den stora Mangon, men jag kom på att vi kunde kanske besöka Siam Ocean World för att titta på fiskar, så det gjorde jag och Junior en dag. En aktivitet som tog en ände med förskräckelse, men det får jag ta i ett annat inlägg...
 
 
Siam Ocean World. Here comes trouble...
 
 
Läs också Med barnvagn i Bangkok från förra resan.
 

Courtyard by Marriot Bangkok

Courtyard by Marriot var vårat sista hotell innan hemresa och jag valde det av ett par olika orsaker. Dels ville jag inte att det skulle vara för dyrt eftersom vi ändå var tvungna att "vaska" sista natten då vi flög med thai och deras sena avgång (Vi lämnade hotellet vid niotiden på kvällen), och dels för att det ligger på en lugn gata men ändå centralt med gångavstånd till Central World. Därmed valde jag också bort Siam@siam i sista stund som jag bara var en knapptryckning ifrån att boka. Jag har velat bott där länge, men med barn kändes det inte rätt då området verkar trafikerat men utan övrigt gatuliv. Nu blev det istället lite anonyma Courtyard by Marriot som min hotellradar helt har missat tidigare. Courtyard byggdes 2007 och har endast 12 våningar. Jag klickade i high floor i bokningen men vi hamnade längst ner där de verkade placera alla barnfamiljer. Hotellet innehar för närvarande plats 67 på Tripadvisor, och har fått en del tvivelaktiga, och enligt mig orättvisa omdömen.
 
 
Lobbyn på Courtyard by Marriot Bangkok
 
 
Exteriör
 
 
Området där Courtyard ligger måste jag säga att jag gillar mer och mer. Det finns en hel del hotell här och flera av de andra vi bott på tidigare ligger bara ett Chang-kast bort, bland annat Hansar, Renaissance, Muse och Urbana Langsuan. Jag och Junior gjorde även studiebesök på ett par av Bangkoks absolut lyxigaste hotell, både Anantara Siam (f.d Four Season) där vi lånade toaletten, samt St. Regis eftersom de har egen hiss upp till BTS Ratchadamri (Silom Line) som är närmsta station från Courtyard. Det är även gångavstånd till BTS Chitlom (Sukhumvit Line) om man vill slippa byta på BTS Siam som är hysteriskt.
Sidogatorna som löper in från Ratchadamri är alltså lugna även om de ligger på kort avstånd från Central World och resten av de stora shoppingkomplexen. Tidigare fanns även en genväg från Courtyards parkering (Mahatlek Luang 1) in mot trevliga Langsuan men var nu igenbommat på grund av ett nytt condo-bygge, så man var hänvisad ner till Soi Mahatlek Luang 3, och förbi Villa Market för att ta sig dit. Har man mer kraft i benen kan man även promenera ner till Lumphini Park.
 
 
Hansar till vänster, Courtyard i mitten, Renassiance till höger, samt nya Magnolias i bakgrunden
 
 
Hotellet är fyrstjärnigt och bjuder inte direkt på några wow-känslor. Standard snäppet högre än Scandic om man ser till rummen. Courtyard har endast en, men väldigt trevlig och prisvärd restaurang, Momo Café, och som av någon märklig anledning innehar skrytsamma plats 16 (av 9000 restauranger) på Tripadvisor. Här serverades frukosten, och jag provade också att äta annat här några gånger för att se vad som kunde ge en så hög ranking. Det måste bero på en oklanderlig service, prisvärd meny, helt okej käk, jäkligt bra pizza även om jag kunde önska lite mera sting i tomatsåsen. Åt faktiskt pizzan (ca 300 thb ++) tre gånger under våra fyra dagar här. Lokalen erbjuder dessutom både inne- och uteplatser. Happy hour mellan klockan 12 och 15, samt 18 och 20, vilket betyder två Chang draft (0,5 l) till priset av en. 160 thb ++.  Även om allt var bra så är det knappast en restaurang att vallfärda till om man är i närheten.
 
 
Seafood pizza med Chang och snus på Momo Café, Courtyard by Marriot Bangkok.
 
 
 
 
Rummen finns i fyra storlekar och vi bokade ett hörnrum av deluxe-varianten som är 35 m² stort. Inrett i varma färger och med skön säng och bekväm fåtölj med fotpall, även om allt kändes lite omodernt med tanke på att hotellet inte ens är tio år gammalt.
 
 
 
 
 
 
Badrummet av standardstorlek med dusch och glasvägg. Inget för blyga alltså då man kan ligga i sängen och kolla på den som duschar. Eller tvärtom.
 
 
A bathroom with a view...
 
 
Poolen ligger på andra våningen och är inte jättestor men räcker till. Jämndjup hela vägen, och det finns även en slags mindre sittpool med vattenfall, men med för kallt vatten för att bli trivsam. Här ligger även gymmet och ett litet spa med plats för två. Vi provade att få varsin behandling här som var till belåtenhet. En timmes torrmassage kostade 750 thb. En scrub gick lös på 1200 thb. Bemannad bar med trevlig personal. Här testade jag en god burgare som levererades från Momo Café. Poolen har sol fram till eftermiddagen.
 
 
Swimming pool. Courtyard by Marriot Bangkok
 
 
 
 
 
Frukosten var väldigt bra för den här prisklassen på hotell. Gudomligt kaffe och capuccino som serveras till bordet. Äggstation och nudelstation. Största överraskningen här var nog att de hade riktig skinka också som de skar upp på beställning. Ett par tre olika ostsorter. Kanske lite tråkigt bröd. Ett stort plus är att man kan sitta ute och äta vilket är skönt tidigt på morgonen. Buffén öppnar redan klockan 06 och vi var alltid först ner, något som är positivt i alla bemärkelser. Allt är fräscht och man kan plocka mat och äta i lugn och ro innan pöbeln vaknar. På TA läste jag att de klagade på köer vid buffén men det slipper man om man är morgonpigg.
 
 
 
 
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 3. 
Sängar. 4.
Frukost. 4.
Läge. 5.
Utsikt. 2.
 
 
Sammantaget så kan jag nog rekommendera det här hotellet för att det är prisvärt och ligger i ett bra område. Närhet till shopping och två olika BTS-stationer. Ligger på en lugn återvändsgränd som är läplig om man reser med barn. Utanför hotellet finns tuktuk, taxi och en kille som kränger gatumat, och även några till längs med Ratchadamri. 7-eleven finns på Soi Mahatlek Luang 2 mittemot Hansar, det är bara att gena via parkeringen bakom hotellet. Courtyard har förresten en egen tuktuk som kör gästerna gratis till BTS Chitlom. Det betyder inte nödvändigtvis att det går snabbare än att gå.
 
 
 
 

RSS 2.0