Hem till byn - Tredje säsongen

En vecka var planerad. En hel vecka i No Mac Fly. Det skulle bli en kamp, tänkte jag stilla för mig själv där jag satt i bilen som rusade fram på motorvägen. Bangkok och civilisationen krympte i backspegeln. Men den här gången var jag bättre förberedd, och tänkte inte göra samma misstag som förra trippen. Jag hade krävt en tredje natt i den stora Mangon för att kunna vila ut och rätta till dygnet innan färden mot hembyn, och jag tänkte heller inte göra avkall på snuset - jag behövde någon form av stimuli. Det fanns ju egentligen inga restriktioner eller förväntningar vad gällde snusandet, utan det var mest min egen idé under förra resan hit som jag ville visa mig från min bästa sida, men det struntade jag alltså i den här gången.
Min tanke om att dra själv till Angkor Wat eller beachen föll ju på sin egen orimlighet då jag insåg att jag aldrig skulle kunna vara ifrån Junior så länge som tre dagar. Det blev att stanna i byn hela veckan.
 
 
Back to basic. Golvet, en plats för tillredning av mat, intagande av mat, och umgänge.
 
 
Men man vänjer sig. Man är otroligt anpassningsbar till nya situationer och rättar snart in sig i en ny dagordning. Även jag. Självständighetens mästare som ända sedan tidigt i livet bara har gjort saker på mina egna villkor. Aldrig försatt mig i situationer där jag måste anpassa mig eller vara beroende av andra människor.
 
Tankarna vandrar i väg där jag sitter i bilen, eller minibussen, som de lånat för att hämta oss. Juniors två kusiner, moster och morfar har också följt med hela vägen från Sa Kaeo för att möta upp oss, och de pratar på oavbrutet och turas om att hålla det lilla monstret. Någon bilbarnstol har vi inte kunnat ta med oss den här gången, och jag sitter hela tiden med ett öga på trafiken, och stör mig så klart på att ingen i Det leende landet verkar tänka på säkerheten. Hjärter Dam har dock gett chauffören tydliga instruktioner om att ta det lugnt. Och jag håller god min och knyter handen i fickan.
 
 
Field of Buddha, Nong Mak Fai.
 
 
Så nu stod jag där återigen i hennes hemby No Mac Fly och jag hamnar i den ofrivilliga situationen att behöva anpassa mig och vara beroende av omgivningen, även om det ligger i mitt eget intresse att vara följsam. En annan kultur och ett annat livsmönster. Sju dagar alltså. Det var vad jag hade framför mig där jag skulle känna mig ganska bakbunden att styra min egen dagordning. Men det skulle visa sig att jag kunde hantera det bättre den här gången än tidigare. Jag började känna mig alltmer hemtam i mina svärföräldrars hus. Tidigare tyckte jag att det var jobbigt det här med maten, eller snarare de outtalade koderna kring ätandet. Hur mycket är acceptabelt att proppa i sig? Är det här dagens sista måltid? Man är ju gäst i huset och vill inte verka framfusig så man tar bara hälften så mycket som man kanske hade gjort hemma, samtidigt som man inte vill somna hungrig. En farang är ju som regel större i maten än en genomsnittlig thailändare.
Den här gången var jag ändå bekväm nog att gå och rycka i kylskåpsdörren när andan föll på, särskilt eftersom jag var smart nog att köpa lite bröd, ost och skinka innan vi kom hit. Jag ska återkomma om det här med kulturskillnaderna mellan thai- och farangvärldens matvanor längre ned.
 
 
Ibland händer det att man faktiskt sitter vid köksbordet och äter...
 
 
En annan sak som gjorde tillvaron enklare var att det skett en ommöblering sedan vi var där senast. Föräldrarna hade flyttat ner sin säng till allrummet för att slippa gå i den branta trappan, och även köpt ännu en ny säng till oss som de placerat på den stora övervåningen som vi nu i princip disponerade för oss själva. Det betydde att jag när som helst kunde dra mig undan och ligga och läsa i fred, om jag nu ville ha lite egentid på typiskt svenskt sätt. På dagtid var det ingen annan som vistades på övervåningen då det blir alldeles för varmt när solen ligger och bränner på taket. Jag struntade i det - värmen alltså - och inrättade en liten fristad ute på balkongen, även om sladden till fläkten inte räckte ända ut. Det blev olidligt varmt, så jag fick svalka mig med Chang istället. Stackars mig.
 
 
Chang, bok och balkong. Pappaledig på riktigt...
 
 
En annan sak som plågar mig emellanåt är språkbarriären eftersom ingen kan engelska (Den här gången var inte brodern med fru här, de enda som annars kan engelska). Att kommunicera med familjen på ett djupare plan än de vardagliga fraser jag själv kan säga på thai blir omöjligt. Jag har massor av frågor om deras liv och leverne som aldrig blir sagda, och jag vill heller inte belasta Hjärter Dam med översättning av allt jag undrar över och vill säga. Mina thaikunskaper funkar dessutom dåligt här, antagligen har jag fel betoning eller bara dåligt uttal, även om min fru alltid förstår mig. Samma problem har vi ju omvänt i Sverige när Hjärter Dam trasslar sig igenom en mening på svenska som mina föräldrar inte förstår, medan jag vet precis vad hon säger. Inbördes har vi ju ett språk som kan vara uppblandat med både thai, svenska och engelska i samma mening. Stackars Junior.
 
 
Morning glory...
 
 
Kontentan av allt det här gör att jag inte kan vara delaktig i några samtal, men kanske också en självpåtagen känsla av att vara exkluderad ur gemenskapen. Man tappar fokus och zoomar ut mentalt och börjar fundera på annat, och jag inser ju så klart att så här har ju min fru känt det i Sverige också innan hon började förstå svenska språket. Vi är förresten inte här för min skull så jag finner mig så klart i rollen att stå tillbaka, och jag gläds av att se hur familjen lever upp av att ha Junior på besök igen. Jag noterar hur hans personlighet utvecklas alltmer och påminner om min egen, som att han gillar att få uppmärksamhet men sedan när det blir för mycket drar sig undan och bara vill vara för sig själv ett tag. Vi gör gemensam sak han och jag och tar ibland en egen promenad med sulkyn genom byn innan morgonsolen har börjat bränna allt för mycket.
 
 
En annan slags sulky...
 
 
Generellt sett kan man säga att thailändarna tänker mer kollektivt än de självupptagna farangerna. Har thailändarna mat delar de med sig, handlar de så handlar de till alla. Man går liksom inte till marknaden och köper grillspett bara till sig själv, eller till 7-Eleven och köper en glass. (Det här finns väldigt bra beskrivet i boken Bangkok 8 (John Burdett) och var en ögonöppnare för mig. Läs den och få en inblick i kulturskillnader och i Thailands undre värld.)
Det här blir då ytterligare en aspekt att ta hänsyn till om man, som jag, lånar moppen och tar en sväng runt byn för att svalka av sig lite och kanske stannar för att köpa en dricka. Det gäller att köpa med sig hem ett par stora pet-flaskor Pepsi och en påse is om man nu har tänkt att släcka törsten. Jag bjuder gärna på den, men det gäller att komma ihåg det bara för en individtänkande svenne banan.
 
En kväll när brödet hade tagit slut lånade jag moppen till byns ful-Ica för att köpa mera. Tyvärr så var det slut i butiken så jag gick runt där och försökte hitta något annat som kunde fylla buken innan läggdags. Hittade ingenting förutom glassboxen. Så nu var ju frågan om jag skulle köpa tio glassar på thailändskt vis eller bara en till mig själv på mitt eget gamla invanda vis. Jag insåg att jag gjorde vissa saker alldeles för komplicerade ibland, och köpte helt enkelt den största glassen som fanns och satt kvar på moppen och åt upp den innan jag återvände till huset, men det var också enda gången jag gjorde en sådan egoistgrej. Egentid på svenskt vis, men för de flesta thailändare ett okänt begrepp.
 
 
En annan slags trehjuling...
 
I övrigt så var det en skön vecka på landet med utflykter till odlingarna, mycket god mat, och jag fick tid att läsa ett par böcker också. Familjen är generös och kärleksfull och hjälper till med att passa Junior. På sju dagar utan wifi hinner man verkligen varva ner, och även inse att man som självisk svenne banan kan finna glädje i att komma hem från marknaden med en påse grillspett som räcker till hela familjen.
Men nog var det skönt att komma tillbaka till Bangkok och landa i en hotellsäng igen...
 
Inlägg från de tidigare besöken kan man läsa här. Om man orkar.
 
 
   

Mode Sathorn Hotel

Jag hade haft span på Mode Sathorn sedan vi bodde Eastin Grand på andra sidan vägen på förra resan. Det verkade nytt och såg ut att inte var så fasligt dyrt heller. Nytt betyder fräscht och oftast sköna sängar. Läget precis vid BTS Surasak gjorde sitt också när jag bestämde att avlägga visit på det här hotellet. Vi stannade fyra nätter och provade både deluxe- och executive-rummen. Anledningen att vi uppgraderade oss var att deluxe-varianten var alldeles för liten för att hysa hela familjens packning, och sulkyn fick vi parkera inne på badrummet som däremot var rymligt. Executive-rummen var betydligt större med både walk-in closet och med separat badrum och toalett.
 
 
Mode Sathorn Hotel. Har det blivit mode med lila igen?
 
 
Mode Sathorn är med sina 38 våningar hyfsat högt. Vi bodde på våning 32 (deluxe) samt våning 24 (executive) och hade alltså skaplig utsikt. Dock så pågår ett bygge på granntomten och skymmer allt mer av utsikten österut (för tillfället så har de nått cirka våning 20).
 
 
Mode Sathorn exteriör, samt utsikt från 32:a respektive 24:e våningen.
 
 
På 38:e våningen så finns en takbar som har gjort tappra försök att vara trendig och attraktiv, med tillhörande dress code och wait to be seated, men har inte nått ända fram i mål. Jag tog hissen upp en kväll och läskade strupen med en mango mojito för 320 Baht ++ och blickade ut över Bangkoks kvällsljumma siluett. Baren var knappast överbefolkad om man säger så, och jag antar att bara hotellets gäster hittar hit. Mode Sathorn ligger ju på något trista Sathorn Road som namnet antyder, och nere på gatan är det inte mycket liv på kvällarna.
 
 
The Roof @38TH Bar, Mode Sathorn.
 
 
 
Deluxe-rummen var alltså små förutom badrummet som upptog halva totalutrymmet. Det finns ett litet skrivbord med en liten pall, men det var också allt. Badrummet har både dusch och ett badkar placerat mitt på golvet med utsikt mot staden, eller bygget bredvid om man bor på lägre våningar med fönster österut.
 
 
Deluxe på Mode Sathorn.
 
 
Executive-rummen var en helt annan upplevelse. Med sina 50 m² fanns det gott om utrymme att sprida ut sig på. Att uppgradera sig innebar däremot inga andra fördelar som man annars kan åtnjuta när man bokar ett bättre rum. Bokar man via hemsidan kan dock få vissa fördelar som sen utcheckning och rabatt på hotellets spa.
 
 
 
Rummen har utsikt mot två håll, stort skrivbord, avställningsytor, fåtölj och en slags divan vid fotändan på sängen. Separat inglasat badrum med både dusch och badkar, samt en onödigt stor toalett, och en hall där man kunde slänga in kläder, väskor och parkera sulkyn. Kanske onödigt stort rum om man hänger på stan hela dagarna och inte har barn med sig. För oss var det perfekt.
 
 
 
 
Sängarna var helt i världsklass och bland de bästa jag provat i Bangkok. Sköna kuddar och täcken. Rummets belysning kan man styra från en display bredvid sängen. Fyra olika standardlägen; sleep, night, welcome och bright. Wifi fungerade utmärkt med en inloggning som fungerade på hela hotellet och även en bit utanför. Bra TV-utbud med mest utländska kanaler med bra mottagning. Room service levererade som de skulle. Minibar med Chang och olika spritsorter, men inget jag nyttjade och kommer heller inte ihåg vad ölen kostade.
 
 
A room with a yoga view...
 
 
På bottenvåningen och en trappa upp finns en trevlig bistro som serverar både thai och farangkäk, och de har en specialare med egenkomponerade hamburgare och en annan med fyra miniburgare med lika många olika köttvarianter; nöt, fläsk, lamm och kyckling. Naturligtvis provade jag utbudet som var till belåtenhet.
 
 
 
 
 
 
Poolanläggningen på Mode Sathorn som är belägen på 11:e våningen har de lyckats bra med tycker jag. Poolen är inte jättestor men räcker till. Det finns både sittgrupper, solsängar och soffor att halvligga i. En bar finns placerad så att man når den från poolen också, men att ta cirka 300 Baht för en Chang som hälls upp i ett plastglas är på tok för mycket för att det ska bli njutbart. Att dricka öl ur ett tjockt plastglas har aldrig varit en höjdare. Det finns ett spa i anslutning som tyvärr aldrig blev av att prova, men där man kunde få två behandlingar till priset av en.
 
 
A pool with a view. Infinityvariant med utsikt mot BTS och Sathorn Road.
 
 
 
Frukosten serveras på 10:e våningen i en trevligt inredd lokal med bekväma stolar, men utan barnstolar vilket förvånar och enligt mig visar att de inte är ett hotell som vänder sig till barnfamiljer. Utbudet tycker jag var skapligt även om det saknas gott bröd, det fanns ett par olika sorter som inte imponerade trots att det var nybakat. Skinka i vattenbad fanns en morgon av fyra, men annars bara två olika medwurstvarianter. Ett par olika ostsorter. Äggstation med goda omeletter och några asiatiska alternativ. Frukter i olika varianter och flera juicer upphällda i snygga krus men av tetrasort. Gott kaffe med självpåfyllning. Allt som allt tycker jag ändå att det var en bra frukost.
 
 
 
      
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Betyget gäller Executive
Sängar. 5. Kvalar lätt in på Topp 5 i Bangkok.
Frukost. 4. Trevlig lokal och rätt så bra utbud.
Läge. 4. Med BTS utanför entrén får det bli en fyra.
Utsikt. 4. Bra utsikt från typ 20:e våningen i nuläget.
 
 
Sammanfattningsvis så kan jag rekommendera det här hotellet. Jag tycker att det var bra service även om det inte riktigt kvalar in på topp 5-listan. Stort plus för sköna sängar. Litet minus för området, men går man norrut så är det inte långt till Silom som är betydligt livligare. Så har man ju som sagt BTS utanför dörren så det är ju lätt att ta sig vidare. Vi flyttade ju vidare en station till FuramaXclusive vid BTS Chong Nonsi och där finns ju ett betydligt större utbud och dit är det ju också gångavstånd (om man är svensk).
 
 
 

FuramaXclusive Sathorn

Enda orsaken att flytta hit från Mode Sathorn var att vi ville ha ett billigt boende då vi hade ett nattflyg hem. Bokade alltså två nätter varav vi vaskade den sista, men kunde stanna till tiotiden på kvällen. Efter att jag bokat tog jag en promenad hit för att reka lite och fick först lite dåliga vibbar. Det kändes som ett slitet hotell i ett slitet område, men 1500 baht per natt inklusive frukost var absolut ingen dålig deal så det fick gå. FuramaXclusive ligger nära BTS Chong Nonsi och när vi väl checkat in och kollat runt i kvarteret så visade det sig att det var ett riktigt trevigt område med mycket gatumat, caféer och andra små butiker i mysiga gränder. Furama har även ett par tre systerhotell i Bangkok.
 
 
.
FuramaXclusive Sathorn, i skuggan av MahaNakhon..
 
 
På ett hotell i den här prisklassen hade jag inte förväntat mig någon vidare service egentligen, men det skulle visa sig vara helt fel. Vi blev positivt överraskade när vi kom hit, och genomgående så var personalen proffsiga och serviceinriktade.
 
 
 
 
I bokningen hade jag fyllt i önskemål om high floor eftersom jag läst på Tripadvisor att utsikten var obefintlig på de lägre våningarna. Vi fick ett rum på nionde våningen som var nästan högst upp, och fick utsikt norrut mot Silom. Det här hotellet hade något så ovanligt som balkong, även om den var liten och saknade sittmöbler.
FuramaXclusive ligger för övrigt rankat som nummer 361 (av 793 hotell) på Tripadvisor.
 
 
 
 
Rummen var rymliga och hade även ett pentry med stort kylskåp, och en micro som Junior valde att dra ner i golvet så att plastbitarna sprutade. Två gånger. Det fick vi senare fixa med superlim från 7-Eleven. Sängarna var också över förväntan för den här prisklassen. Litet badrum med dusch. På TV:n fanns bara thaikanaler förutom BBC. Gratis och pålitligt wifi, något som blir allt vanligare på hotell i Bangkok. Jag har nog inte råkat ut för betal-wifi sedan jag bodde på Landmark för några år sedan.
 
 
 
 
I kylskåpet finns lite förfriskningar som Chang på burk för 142 Baht.
 
 
Utsikt från 9:e våningen. På lägre våningar stirrar man in i grannfasaden.
 
 
Furama har även en pool som egentligen inte var så inbjudande och vi badade heller inte där. Ett litet gym finns i anslutning.
 
 
 
 
Frukosten brukar sällan vara en höjdare på lite billigare hotell och det var den egentligen inte här heller, men jag måste ändå säga att det var bra för den här prisklassen och det gick  vid tillfället inte att boka rum utan frukost även om jag sett att det går på andra datum. Man blir mätt och det fanns bryggkaffe.
 
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum.  4. Rymliga med pentry.
Sängar. 3. Bättre än thaistandard men inte mer. Här bor man inte för sängarna.
Frukost. 3. Bra för prisklassen men inte jämförelse med andra hotell.
Läge. 4. Närhet till BTS Chong Nonsi, gatumat och trevliga caféer.
Utsikt. 1-3. Högre betyg på högre våningarna.
 
 
Sammanfattningsvis så kan jag nog ändå rekommendera det här hotellet, mest för att det ligger i ett trevligt område och för att det är prisvärt. Trevlig personal också, något som är nog så viktigt för upplevelsen.
 
 

Med barnvagn i Bangkok

...Eller snarare en resesulky, men barnvagn passade bättre i rubriken. Nu är det inte första gången Junior är med till den Stora Mangon, men förra gången var han bara fem månader och då bar vi honom i selen och hade en betydligt enklare tillvaro. Den här gången fick vi uppleva en stad som knappast är anpassad för hjulförsedda attiraljer. Än mindre för rörelsehindrade.
 
 
Egen sittplatsbiljett på BTS...
 
 
Oftast finns det åtminstone en rulltrappa på BTS (Skytrain), men den går bara uppåt. Nedåt är det alltid vanlig trappa och då får man bära. Noterade dock att MRT (tunnelbanan) verkar ha haft den goda smaken att ha rulltrappa i båda riktningarna. Dessutom brukar det finnas hiss också. Som tur är så är ekipaget sulky med eller utan Junior inte tyngre än att det har gått bra ändå att bära i trapporna. Det är snarare det lilla monstrets rörlighet och otålighet som har satt tålamodet på prov den här resan.
 
 
 
Här BTS Phaya Thai t.v, och BTS Surasak t.h
 
 
På en del ställen finns lyckligtvis dessa Skywalks så man kommer upp från trafiken och kan ta sig fram smidigt och säkert. Trottoarerna i Bangkok är som de flesta känner till belamrade av försäljare, matstånd, motorcyklar, träd och allt annat som hindrar vanligt folk att ta sig en promenad längs stadens gator.
 
 
 
Här en skywalk mellan BTS Sala Daeng och MRT Silom. Hiss finns.
 
 
En morgon tog jag en promenad med Junior runt kvarteret där vårat hotell Mode Sathorn ligger. Det var som väntat en hinderbana där det ibland var helt omöjligt att ta sig fram.
 
 
 
Varför står det en restaurang på trottoaren..?
 
 
Jag har egentligen aldrig sett en thailändare med barnvagn, varken i Bangkok eller på Lanta. Jag har sett att det finns att köpa, men thaiarna tar ju över huvud taget inte någon finpromenad bara för sakens skull. Alla åker motorcykel, och då gärna med ungen framför sig hållandes i styret. Ser man andra sulkys så är det garanterat minst en farang som är förälder. 
 
 
BTS Siam
 
 
En annan sak som är bättre med MRT är att spåren är avskärmade från perrongen (finns på vissa BTS-perronger också), något som är nog så viktigt med tanke på säkerheten. Junior var knappast nöjd med att bara sitta still i sulkyn och softa. För mycket spring i benen gjorde att man hela tiden måste vara alert. Han började ju gå bara några veckor innan avresan och jag var inte alls förberedd på vilken diametral skillnad det skulle bli att hålla honom under uppsikt. Gäller även inne på hotellrummet. Jag får väl äta upp nu att jag hela första året sagt att det varit så lätt att ta hand om honom, men sedan vi kom hit så har hjärnan hållt på att koka över. Nu är jag bara lugn när han sover.
 
 
En kväll i tunnelbanan...
 
 
Ett ytterligare hjälpmedel vi tog med oss är en sele (jag vill inte använda ordet koppel, det känns för brutalt), för att kunna hålla mer koll på de plötsliga språngmarscherna när han vägrar sitta i vagnen. Särskilt inne på shoppinggalleriorna.
 
 
 
Fan vilka konstiga glassbilar de har i det här landet...
 
 
Ja nu har vi tre dagar kvar i den stora mangon med det lilla monstret. Det blir mycket tid på hotellrummet för att smälta alla mentala intryck. Det märks att det ibland bara blir för mycket för Junior och han när som helst kan ruttna och blir tvärgrinig. Han kan ju heller inte sitta still särskilt länge om vi ska äta, så det har blivit mycket take away till rummet istället. Att åka till Chinatown och käka Thailands godaste grillade räkor är förstås inte att tänka på. Frukosten har vi också börjat äta i skift så att man åtminstone får några minuter i lugn och ro. Här på Mode Sathorn finns heller inga barnstolar, något de i alla fall hade på Sukosol.
 
 
"Ibland när jag tröttnar lägger jag mig bara ner på golvet och rullar runt lite..."
 
 
  
 
 

The Sukosol

Läget för The Sukosol var enda orsaken att boka det här hotellet. En kort promenad från Phaya Thai som är ändstationen för Airport Link gjorde att vi kunde ta tåget in och slippa taxi som garanterat fastnar i trafiken. Trots all packning gick det bra att gå med Junior i resesulkyn. Hiss finns ned till markplan, något som BTS-stationen intill tyvärr saknar, ej heller någon rulltrappa så där var det bara att bära.

 

 

 

 

Sukosol har några år på nacken och har genomgått ett namnbyte (tidigare Siam City Hotel) och förmodligen en renovering i de offentliga utrymmena. Rummen var något slitnare men bara marginellt och inget som störde intrycket. Hotellet är fyrstjärnigt och ligger rankat som nummer 163 (av 790 hotell) på Tripadvisor. Området kan upplevas lite som offside trots närheten till BTS och Airport Link. Tar man gränden (soi 12) norrut mot Victory Monument så har man dock ett litet större utbud av restauranger mm.

 

 

 
 

 

 

(Vi hade förbokat två nätter här men bestämde oss innan vi for hemifrån att ta ytterligare en natt vilket jag försökte boka kvällen innan avfärd. Det skulle visa sig vara fullt hos både Hotels, Booking och Agoda, vilket också bekräftades vid ankomst. De sa att de var överbokade och att vi var tvungna att checka ut. Alternativen i närheten kändes inte så inspirerande, men när jag ändå kollade en sista gång hos Hotels så fanns det helt plötsligt öppna rum (även hos Booking) så jag bokade och betalade snabbt som fan så att de inte skulle kunna be oss flytta. När jag senare nämnde detta i reception så var det heller ingen fara. Allt lugnt alltså, och skönt att inte behöva flytta hela tivolit för en natt bara.)

 

 

Gryning i Mangon. Från rummet på Sukosol.
 
 

 

 

 

Rummen var små men trivsamma, och Junior uppvisade inga tecken på klaustrofobi trots minimalt lekutrymme. Det fanns den vanliga inredningen, men särskilt gillade jag soffan vid fönstret som man kunde ligga och chilla i med utsikt mot Baiyoke Tower. Badrummet hade både dusch och badkar. Wifi med enkel inloggning och hyfsat snabbt även om det var lite svajigt ibland. Ingen Chang i minibaren (som vanligt), annars rimliga priser, dock inget som utnyttjades. Med 7/11 nere på gatan var det enkelt fixat ändå. Som jag skrev i förra inlägget så beställde jag upp en burgare på room service. Inte speciellt lång väntan, dessutom så smakade kycklingburgaren med koriander alldeles utmärkt. Tråkigt TV-utbud med ganska dålig mottagning på de flesta kanaler. Tyvärr bara fulkaffe på rummet.

 

 

 

   

 

 

The Sukosol har förstås en poolanläggning med tillhörande spa och gym. Beläget på sjätte våningen och poolen verkar mestadels befinna sig i skugga. Jag tyckte ändå att det var en helt okej pool och jag spenderade en del tid med Junior här som älskar att bada. Både vanlig svenne banan-bastu och ångbastu fanns. Båda mindre än den jag har hemma i Dalarna. Hjärter Dam provade en massagebehandling på spa't och sade att det var den bästa hon någonsin provat. Så högsta poäng där, även på servicen. Överlag så var det bra servicenivå på hotellet men Sukosol kvalar ändå inte riktigt in på topp-5-listan vad gäller service.

 

 

 
 

 

Frukosten serveras inne på entréplan och utbudet nådde inte riktigt upp till vad man kunde förvänta sig på ett hotell i den här prisklassen. Jag vill gärna ha en kanna kaffe på bordet så att man slipper sitta och påkalla uppmärksamhet varje gång koppen ska fyllas på. Endast en eller två brödsorter som var färska men helt smaklösa. Den sedvanliga toasten fanns ju så klart också. Vad gäller pålägg så erbjöds två tråkiga ostar och lika få ointressanta korvpålägg. Ingen skinka så långt ögat nådde. Bara ett fåtal asiatiska alternativ fanns, vilket förvånar då hotellets gäster bestod av säkert 95 procent asiater. En äggstation som tillagade underbara omeletter ska dock tilläggas. Och som vanligt blir man mätt. Sedan är det alltid intressant hur personalen reagerar när man kommer släpandes på en ettåring som garanterat kommer att stöka till det runt bordet. Alla höll dock god min och log ärligt eller överseende, men inte i närheten av det gudalika mottagandet Junior fick på Eastin Grand där vi bodde tidigare i år.

 

 

 

 

 

Sammanfattning Betyg:
Rum.  3. Ganska små men trivsamma. Både dusch och badkar.
Sängar. 4. Ett bussigt betyg även om det är svagt. Sköna kuddar också. King size.
Frukost. 3. Ett billigare hotell hade gett högre betyg för det utbudet, men inte här.
Läge. 4. Med närheten BTS och Airport Link får det ändå bli en fyra. Ingen shopping i närheten att tala om.
Utsikt. 4. Har man fönster mot Baiyoke så blir de en fyra, annars lägre.
 
 
Sammanfattningsvis kan jag nog rekommendera det här hotellet. Vi trivdes bra och det fanns inget som var egentligt dåligt. Bra prisläge när vi bodde där. Möjligtvis kunde de piffa upp frukosten lite. Smidig in- och utcheckning bör tilläggas.
 
 
 

 

 

 

(Nästa hotell att granska blir Mode Sathorn)


Jetlag deluxe

Första dygnet i Bangkok. Nog för att Hjärter Dam är morgonpigg och brukar kliva upp i svinottan, men den här gången skulle det gå överstyr. Junior hade börjat hänga med ögonlocken och jag förstod att det skulle bli tidig kväll för honom.
 
 
På spaning efter den tuk tuk som flytt...
 
 
Efter att vi checkat in på hotellet och fått duscha och vila lite så gjorde sig hungern påmind i skymningen. Fru Bladh som nu åter var på hemmaplan och suktade efter Bangkoks gatumat kastade sig ner på soien för att införskaffa lite nödproviant innan det var dags för den egentliga middagen. Hon shoppade mat med ögat så klart och fick hjälp av hotellpersonalen att bära upp alla matpåsar på rummet. Om det är någonting som gör en thailändare glad så är det god och billig gatumat. Frossandet kunde börja. Tyvärr så hade 7/11 säljstopp på Chang.
 
 
Thai take away på riktigt...
 
 
Ungefär precis när solen gått ner så gick också mina reskamrater ner för räkning och däckade på sängen. På tok för tidigt för att rätta till dygnet. Jag gick själv ner på gatan för att inmundiga en kall Chang för att försöka få den där rätta thaikänslan. Google hade talat om för mig att det skulle finnas trevliga streetfood stalls där i gränden bredvid hotellet. Det fanns det inte, så jag slank in på 7/11 och köpte en flaska där eftersom eftermiddagen hade gått över i kväll och handelsembargot för alkohol nu var upphävt för den här dagen. Mindre nogräknade butiker säljer förstås öl dygnet runt. Satte mig ute i hotellets lummiga rökhörna där även hotellets minitempel placerats, och tömde resans första Chang där. Thaikänslan uteblev. Kände reströttheten komma över mig. Gick upp och lade mig. Klockan var bara åtta.
 
 
 
 
Vaknade av att Hjärter Dam var uppe och skramlade i mörkret. Jag kisade ut mot panoramafönstret där Baiyoke Tower tornade upp sig i den svarta natten. Thailands stolthet och högsta byggnad fram tills i år.
Ligger kvar och hör vattenkokaren börjar bubbla. Jaha, redan dags att gå upp och dricka kaffe. Snart gryning alltså. Jag frågar vad klockan är. Vi har bara min mobil som ligger på laddning på skrivbordet. "Vet inte, men det är nog snart morgon" får jag till svar. Hjärter Dam blickar ut från fönstret och ner på vägen. Hon verkar förvånad att trafiken redan startat. Jag smyger också upp och famlar efter mobilen i mörkret. Tänder displayen och tittar på klockan. Den visar 21.47. "Men vad fan, klockan är ju inte ens tio på kvällen och du ska kliva upp och koka kaffe för att det är ju ändå snart morgon!" Nu vaknar Junior också och börjar skratta. Lampor tänds och snart är alla klarvakna igen. Hjärter Dam ger fan i kaffet men äter en som tam som blivit över. Jag känner själv hur det kurrar och beställer upp en Chicken burger med koriander på room service, och det lilla monstret hjälper mig med några pommes frites. Vi slocknar vid midnatt och vaknar inte igen förrän solen bländar oss genom fönstret. En ny dag skulle gry i den stora Mangon och vi skulle snart förstå hur bökigt det är att ta sig fram med en sulky i staden. Mer om det senare.
 
 
En dag senare vaknade vi den riktiga gryningen...
 
 
I morgon drar vi vidare till Hjärter Dams hemby No Mac Fly och blir där en hel vecka. Om jag får lappsjuka kanske jag drar själv till beachen, eller till Angkor Wat i Kambodja. Förhoppningsvis får jag en lina som funkar, annars blir det internetfritt en vecka. Kan eventuellt vara nyttigt, men jag är tveksam. Hur som helst är vi tillbaka i Bangkok den 3:e december och då ska vi bo på Mode Sathorn i fyra nätter. Då blir det att kolla upp lite yogaklasser och fixa nytt pass för Hjärter Dam. Sedan får vi se vad som händer.
 
 

Med en fot i business class...

...men det var också allt. Bokstavligt talat. Bildligt talat kändes det nästan ändå som om vi satt där. Vi fick platserna längst fram i apklass och tre egna säten att sprida ut oss på, och sträckte jag ut högerbenet genom draperiet så hade jag foten inne hos det fina folket, även om det var ganska tomt på finfolk därinne.
 
 
 
 
Jag hade bävat inför den här flygresan eftersom Junior har börjat gå nu och absolut inte vill sitta still någon längre stund, men det gick bättre än väntat. Hotellnatten på Arlanda erbjöd inte så mycket sömn för honom och alla mentala intryck på terminalen gjorde honom trött, så han sov i början och vi klarade av att äta utan incidenter, och jag kunde till och med avnjuta en miniflaska vin i lugn och ro och få känna att livet kunde vara underbart även på ett flygplan. När monstret väl vaknat satt han lugnt och tittade på sumobrottning i det extra sätet vi blivit tilldelade. Att flyga med en ettåring var ju tydligen lätt som en plätt. Det var egentligen bara sista timmen innan landning i Dubai han blev rastlös han skulle ut och gå i gångarna och slå huvudet i typ varenda armstöd han passerade. 
 
 
 
 
Fyra timmar på Dubais flygplats mitt i natten var däremot en jävligt dålig idé. Störd dyngsrytm och inte mycket att göra gjorde Junior vansinnig. Jag tror att jag bara sett honom så arg en gång tidigare, och droppen var nog när vi blev avvisade från ett lekutrymme som dock ändå fanns på flygplatsen. Det var av någon outgrundlig jävla anledning bara till för barn mellan 4 och 12 år. Nazi-terroristen viftade med sin walkie talkie och skickade ut oss därifrån, och från att jag faktiskt kunde ana ett litet leende på Juniors läppar innan jag bar ut honom därifrån tog det bara några sekunder tills han flippade ur fullständigt. Då var det fortfarande två timmar kvar innan boarding. Mini-Godzillas skrik ekade runt i terminalbyggnaden och vi hamnade i allas blickfång och jag fick känna det där hur alla andra studerar hur man hanterar en oregerlig unge. Att försöka sätta honom i vagnen var ungeför som att få ner en slemmig ål i en glasburk. Vi hittade till slut ett lugnt hörn på flygplatsen där han snart slocknade av ren utmattning, och sista flyget till Bangkok så sov han precis hela resan och vaknade först när landningsstället slog i backen.
 
 
Och var ska de yngre barnen leka...? Tummen ner för Dubais flygplats.
 
Vad gäller Emirates så var det skillnad på flygen. Första planet mellan Arlanda och Dubai var nytt och fint, bra service och god mat. Andra planet mellan Dubai och Bangkok var gammalt, dålig service, delvis sur personal, och maten ett skämt.
 
 
 
 
 
Väl framme på Suvarnabhumi fick vi gräddfilen genom passkontrollen tack vare Juniors existens. Han tyckte dock att det var så jävla varmt i det här landet så han klädde av sig och streakade sig genom hela flygplatsproceduren.
 
För att slippa taxiköer och trafik så hade jag bokat The Sukosol som ligger precis vid Phaya thai som är ändstation för Airport Link, så vi tog således tåget in till stan. Kostade oss 2 x 45 Baht, och alltså över en tusing sparad jämfört med Limo-taxin vi tog förra resan. Vi stannar tre nätter innan vi drar vidare till Nong Mak Fai. Återkommer väl med en rapport från Bangkok innan dess.
 
 

Olika namn på pass och PUT

Ni minns kanske namnstrulet på min biljett som jag inte för så länge sedan hetsade upp mig över. (Bangkok in blanco). Möjligtvis en obefogad oro. Men nu har det uppstått huvudbryderier av betydligt värre karaktär.
 
Efter att biljetterna blivit bokade så har Hjärter Dam blivit beviljad Permanent Uppehållstillstånd, alltså PUT som det kallas, vilket medför att ett nytt PUT-kort utfärdas. Detta ställer så klart till problem eftersom hon bytte efternamn när vi gifte oss.
 
Eftersom namn på pass, biljett och PUT-kort ska överensstämma så innebär det att hon måste ansöka om ett nytt pass vilket kan göras både i Stockholm och Bangkok. Och för att få ett nytt pass så måste man ha ett ID-kort först vilket kan sökas på thailändska ambassaden i Stockholm eller hos Amphu i sin hemort i Thailand, i det här fallet Nong Mak Fai i Sa Keao.
 
 
 
Att fixa passet i Sverige är uteslutet då flygbiljetten direkt blir ogiltig, återstår att fixa det i Thailand. Att resa ut från Sverige är ju inget problem då hon reser till sitt hemland och inte behöver något PUT-kort den vägen.
 
Om vi fixar passet i Bangkok, som är det enda alternativet, så måste vi först åka till Nong Mak Fai (5 timmars bilväg) och få ett nytt ID-kort, sedan tillbaka till Bangkok för att ordna med passet.
 
När det är fixat så uppstår nästa problem vid hemresan eftersom namnet på biljetten inte längre stämmer med nya namnet på passet och PUT-kortet, vilket kan innebära att hon blir nekad boarding vid incheckningen på Suvarnabhumi.
 
Just detta är den enda som kan vara lite godtyckligt eftersom det är personen bakom incheckningsdisken som ska ta ett beslut huruvida Hjärter Dam kommer att bli insläppt genom passkontrollen i Sverige/Schengen utan eventuellt giltiga rese/visumhandlingar. Blir hon inte insläppt så får ju flygbolaget betala återresan till Thailand, därför är ju risken överhängande att hon blir nekad ombordstigning.
 
Ett alternativ är ju att behålla gamla passet och visa det så det stämmer med biljetten, och även nya passet så att det stämmer med PUT-kortet. Thailand är inte lika noga med att makulera gamla pass ska väl tilläggas. Det känns dock lite sådär att börja vifta med två olika pass inför auktoriteter i Thailand. Det är dessutom en dålig chansning om det inte skulle fungera. Flyget går mitt i natten och så har vi ju dregelklumpen med oss och det kommer bli en jävligt dålig stämning i familjen Bladh om vi inte blir påsläppta på flyget.
 
Ett annat alternativ är ju så klart att kontakta flygbolaget (Emirates) i Bangkok och försöka få till en namnändring på biljetten när vi väl har det nya passet i hand. Det kan nog göras mot en svidande tilläggsavgift.
 
Om det inte funkar med en namnändring så blir det helt enkelt att köpa nya biljetter, men det beslutet måste tas innan vi ens försöker åka hem med första alternativet. Då kommer nästa frågeställning. Ska vi stanna längre i Thailand om vi nu ändå måste lösa nya biljetter? Jag har ju redan insett att det bara är att glömma avslappnat strandliv på Lanta eftersom hela den här processen kommer ta den mesta tiden i anspråk. Enkelbiljetter med Norvegian såg inte så fasligt dyra ut senast jag kollade, men det hinner ju ändras så klart.
 
Så kontentan av allt detta är att just nu känns det som om vi får ta beslutet först när vi är på plats, men det lutar åt att vi köper nya biljetter och stannar någon vecka till i Thailand.
 
Jag kan bara skylla min egen impulsivitet på detta strul. Om jag bara lugnat mig lite innan jag bokade så hade det inte varit någon fara. Men ni vet hur det är, man fastnar framför datorn och sitter och kollar flygpriser, hittar en bra deal med ett bra bolag och bra tider, vill överraska frugan som kanske längtar hem, tar fram betalkortet och klickar på Bekräfta Köp...
 
 
 
 

Baiyoke Sky Hotel

Nu är det en herrans massa år sedan jag bodde på Baiyoke Sky Hotel, nämligen 2004. Alltså strax innan tsunamin och fem år före bloggen startades. De stora bokningssidorna hade inte riktigt slagit igenom men jag hittade en sida som listat massa hotell i Bangkok. Jag hade inte varit i Thailand på sju år och ville slå till med något storslaget för återseendet, och fastnade direkt för Baiyoke som har varit Thailands stolthet och ohotat högsta byggnad med sina 304 meter sedan -97. Jag bokade för första gången ett hotell på internet med hjälp av ett uppringt 56k-modem. Det tog nog tio svettiga minuter att processa bokningen.
 
 
Baiyoke Sky Hotel. Snart inte längre herre på täppan...
 
 
Nästa år när MahaNakhon (som man kunde se från vårat rum på Eastin Grand) står klart med sina 314 meter ramlar Baiyoke alltså ned från tronen efter nästan tjugo år. Men MahaNakhon kommer dock bara inneha sitt rekord fram till 2018 då det nya skrytbygget Magnolia beräknas var färdigt med sina 315 meter. Alltså bara EN ynka meter högre. Anar vi en prestigetävling här? Magnolia kommer byggas precis bredvid Millennium Hilton.
 
Under de tidigare resorna på 90-talet hade jag bara bott och rört mig runt Khao San Road , så resten av Bangkoks geografi var bara ett okänt och ogreppbart myller, och så även när vi kom till Baiyoke med taxi från Don Muang 2004. Jag hade ingen aning om vart någonting låg. Nytt i staden var också BTS, skytrain, även om det aldrig blev tillfälle att prova. Tidigare var man hänvisad till tuk tuk eller buss om man skulle någonstans.
 
 
Utsikt från Bayoke Sky anno 2004
 
 
Jag har endast ett fåtal dåligt skannade diabilder från hotellet den resan, och digitalkameran vi hade med oss hade begränsat minne och vi förstod inte att man kunde gå och bränna dem på en CD-romskiva.
 
Baiyoke känns, och kändes, helt malplacerat och intryckt i ett trångt kvarter i Pratunam med mycket folk i rörelse. Receptionen ligger några våningar upp och det uppstår nästan alltid köer vid hissarna. Många turister flockas här som ska upp till restaurangen eller observationsdäcket. Baiyoke Sky är ju Bangkoks svar på Empire State Building.
 
 
 
 
Rummen på Baiyoke är stora men det är också allt. Vanlig Scandic-standard skulle jag säga även om jag vid tillfället aldrig hade bott så fint som då. Och högt. Jag tyckte att det var skitfränt. Sängarna var väl okej också, och ett rum med minibar hade jag bara upplevt en gång tidigare när vi var i Bryssel på skolresa i 9:an. Då var det strängt förbjudet att ens röra småflaskorna. Nu tog jag självklart en svindyr Heineken ur kylskåpet och blickade ut över Bangkoks skyline och försökte se världsvan ut inför Tjejen som kunde tala med hästar som jag dragit med till Thailand trots faderns protester.
 
 
Spelar världsvan...
 
 
På grund av jetlag så sov vi tyvärr över frukosten som tydligen ska vara en höjdare här. Vi hade bara en natt inbokad så vi checkade ut och flög vidare till nyöppnade flygplatsen i Trat för vidare färd mot nya heta resmålet Ko Chang.
 
 
Stulen men fin bild
 
 
Jag återvände inte för en närkontakt med Baiyoke Sky förrän 2013, då med Hjärter Dam och två vänner till för att besöka restaurangen på 79:e våningen och den omtalade buffén. Och ja, den var väl stor och man blev mätt och så, massa läckerheter men knappast någon wow-känsla. Lite Finlandsfärja över de hela och alldeles för kallt, jag avskyr när det ska blåsas för fullt med AC:n och man känner hur det drar runt nacken. Tyvärr har jag inga bilder härifrån.
 
Efter avslutad middag tog vi trapporna upp till det roterande observationsdäcket som alltså ger en 360° vy över Bangkok. Hela däcket är upplyst av neonljus och omgärdat av höga stängsel så att ingen får för sig att hoppa.
Hittade ett par bilder faktiskt.
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum.  4. Stora rum med stort badrum. Både dusch och badkar.
Sängar. 3. Standard vad jag kan minnas.
Frukost. - Oprövat men hört att den ska vara enorm.
Läge. 3. Ingen BTS nära, men massa butiker. Ett par hundra meter till Airport Link.
Utsikt. 5. Kan inte bli annat.
 
Egentligen borde jag prova det här hotellet igen i modern tid för att göra en rättvis bedömning. Frukost och pool är ju helt oprövat. Det är nog prisvärt, men personligen så tycker jag att det alltid verkar vara rörigt vid hissarna så jag avstår nog. Den enda attraktionen här är ju egentligen att det är Thailands högsta byggnad. Men det är det ju inte heller snart. Kanske hellre ska satsa på Ritz-Carlton som kommer att inrymmas i MahaNakhon när det står klart.
 
 
 
 
(Förresten, 2012 skedde det en dödsolycka på Bayoke när en plattform kollapsade på utsidan av fasaden. Jag minns det med fasa eftersom jag jobbat på liknande plattformar i Norge. Det var samma dag jag flög från Bangkok till Kambodja och jag hörde om det på nyheterna)

Topplista Bangkok Hotell

Här har jag sammanställt mina helt subjektiva topplistor på hittills 30 testade hotell i Bangkok.
Helt enkelt en superguide för dig som ska boka hotell i den stora Mangon, och lite roligare än Tripadvisor.
 
The Dome. Sirocco Bar, Lebua at State Tower.
 
 
Totalbetyget är ett snitt utifrån kategorierna Rum, Sängar, Frukost, Läge och Utsikt.
(Länkarna öppnas i nya flikar)
 
Lebua at State Tower 4,8 
 
Hansar Bangkok 4,6
 
Hotel Muse 4,5
 
Millennium Hilton Bangkok 4,4
Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel 4,4
Mode Sathorn Hotel 4,4
 
Okura Prestige 4,2
Aloft Bangkok 4,2
 
The Continent 4,0
Centara Grand at Central World 4,0
Landmark Bangkok 4,0
VIE Hotel 4,0
S31 Sukhumvit Hotel 4,0
 
Eastin Grand Hotel 3,8
Baiyoke Sky Hotel 3,8
 
The Sukosol 3,6
Urbana Langsuan 3,6
Adelphi Suites 3,6
 
Four Points by Sheraton 3,4
Salil Hotel Sukhumvit Soi 11  3,4
 
Grande Centre Point Terminal 21  3,2
FuramaXclusive Sathorn 3,2
 
Navalai River Resort 3,0
The Fusion Suites 3,0
 
S15 Sukhumvit Hotel 2,8
Dream Bangkok 2,8
Salil Hotel Sukhumvit Soi 8  2,8
 
Salil Hotel Sukhumvit Soi Thonglor 2,6
 
Le Fenix 2,4
Bangkok Hiptique 2,4
 
 
Topp-5 Kategorier
 
Rum (komfort, känsla)
 
1. Hansar Bangkok
2. S31 Sukhumvit Hotel (duplex suite)
3. Lebua at State Tower
4. Hotel Muse
5. The Fusion Suites (deluxe)
 
 
Sängar
 
1. Hotel Muse
2. Okura Prestige
3. The Continent
4. Mode Sathorn
5. Millennium Hilton, Aloft Bangkok, Dream Bangkok
 
 
Frukost
 
1. Millennium Hilton Bangkok
2. Lebua at State Tower
3. Hansar Bangkok
4. VIE Hotel
5. Okura Prestige
 
 
Läge (Närhet till BTS, MRT, shopping, restauranger)
 
1. Grande Centre Point Terminal 21
2. The Landmark
3. Centara Grand at Central World
4. Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel
5. Adelphi Suites
 
 
Utsikt
 
1. Millennium Hilton Bangkok
2. Lebua at State Tower
3. Baiyoke Sky Hotel
4. Grande Centre Point Terminal 21
5. Okura Prestige
 
Takbar
 
1. Lebua at State Tower (Sirocco)
2. Centara Grand at Central World (Red Sky)
3. Millennium Hilton Bangkok (360 Rooftop Bar)
4. Hotel Muse (Speakeasy)
5. Le Fenix (The Nest)
 
 
Poolområde
 
1. Centara Grand at Central World
2. Grande Centre Point Terminal 21
3. Eastin Grand Hotel
4. Mode Sathorn
5. VIE Hotel
 
 
Service
 
1. Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel
2. Hansar Bangkok
3. Eastin Grand Hotel
4. Okura Prestige
5. VIE Hotel
 
 
Atmosfär
 
1. Hotel Muse
2. The Continent
3. Aloft Bangkok (W XYZ Lounge)
4. Hansar Bangkok
5. The Fusion Suites
 
 
Hotell med balkong
 
Lebua at State Tower
Navalai River Resort
Urbana Langsuan
Salil Hotel Sukhumvit Soi Thonglor
FuramaXclusive Sathorn
 
 
Listan uppdateras löpande när nya hotell testas.
 
Kommande: Inget bokat i nuläget
 
 
 
 
 

Chocolate Ville Bangkok

Chocolate Ville är en väldigt speciell restaurang ett par mil nordöst om centrala Bangkok. Eller att kalla det restaurang är väl en underdrift, det är mera en temapark liknande en fantasiby tagen ur en sagobok. Det är inget ställe man bara råkar hitta av en slump eftersom det ligger långt från centrum, och inte ens taxichaufförerna verkar känna till det. Vi fick ringa upp restaurangen och ge telefon till chaffisen så att de fick förklara vägen.
 
 
 
 
Chocolate Ville är alltså en gigantisk utomhusrestaurang och det är svårt att begripa hur de kan hinna med alla beställningar. Jag kan bara fantisera om vilket kaos det måste vara inne i köket. När vi kom var vi nästan ensamma där och när första Changen ändå dröjde så blev jag mer än lovligt orolig för hur det skulle gå med maten. Oron skulle visa sig vara obefogad och när personalen väl fått upp ångan gick allt som smort. Till hjälp för att påkalla uppmärksamheten hade man en liten Press for Service-beeper på bordet, något jag bara sett i Japan tidigare.
 
 
 
 
Ursäkta, kan vi få lite mera Chang till bord 216...Khap.
 
 
Restaurangen har egen vinbodega med kunnig personal där man kan gå in och köpa det vin man vill dricka till maten. Så det gjorde vi förstås. Det är byggnaden med röd neonskylt till vänster i bild.
 
 
 
På området finns även delishop och andra butiker, samt ett utsiktstorn där man kan klättra upp och kolla. Vi strosade runt där ett tag i skymningen och när mörkret fallit var restaurangen fullsatt, men inte en enda farang förutom oss kunde vi se. Genomgående thailändska (eller åtminstone asiatiska) gäster verkar vara de enda som känner till det här stället. Jag hittade dock ett litet spår efter en annan svensk här när jag vände upp och ner på en plåtkruka.
 
 
Ingvar Kamprad was here...
 

 
 
 
 
Maten var bra, vi smörjde våra krås med både grillad oxfilé, thailändskt och...pizza.
 
 
 
 
En av ytterst få gånger jag druckit rödvin i Thailand, och det finns tre orsaker till det.
1. Det är alltid för varmt i tropikerna. (Kall Chang passar alltså bättre.)
2. Det matchar dåligt med stark mat. (Kall Chang passar alltså bättre.)
3. Det finns ändå aldrig något utbud. (Kall Chang passar alltså bättre.)
 
Men här köpte vi ändå en flaska rött i den trevliga bodegan, och till och med Hjärter Dam sippade i sig några klunkar och blev lite fnittrig i den sena timmen innan det var dags att bege sig tillbaka till Bangkok och Salil Hotel som vi för tillfället bodde på.
 
 
 
 
Smart nog så hade vi sagt till taxin att vänta på oss utanför så att vi inte skulle bli utan skjuts och behöva gå tillbaka, eller stjäla den här fina brandbilen för den delen.
 
Property of Chocolate Ville. "Har'u O'boy i slangen..?"
 
 
 
 
 

3 x Hotell i Phnom Penh

Här är tips på tre prisvärda och trevliga hotell i Phnom Penh.
 
 
Blue Lime
 
Första mötet med ett nytt land brukar vara speciellt, och därför ligger Blue Lime mig närmast om hjärtat. Hotellet är mysigt och har chica rymliga rum med möbler i polerad betong. Det låter kanske inte så trevligt men här funkar det. Det är i alla fall ingen som kan kasta ut sängen genom fönstret. TV, wifi och minibar finns, och vissa rum har också balkong. Frukosten serveras nere vid poolen som ser trevligare ut på bild än i verkligheten. Poolen alltså. Bra läge med gångavstånd till riverside som promenadstråket kallas nere vid floden. Blue Lime känns hemtrevligt och har bra personal med god service.
 
 
 
Placering på Tripadvisor: 26 (av 239 hotell i Phnom Penh)
 
 
 
---------------------------------------------------------------------------
 
 
Villa Langka
 
Hotellet Villa Langka ligger i de lite finare kvarteren där många expats bor, och jag flyttade hit bara för att ha närmare till mina bofasta svenne banan-vänner som för tiden hade lägenhet här. Hotellet känns exklusivt och erbjuder en trevlig lounge-känsla i de allmänna ytorna. Jag snålade på rummet här och fick ett litet kryp-in med fönster ut mot loftgången. Det finns en nyare del med större rum där en bekant samtidigt bodde. Wifi och TV på rummet så klart. Bra frukost med gott kaffe och morgontidningar i sköna möbler.
 
 
 
Placering på Tripadvisor: 31 (av 239 hotell i Phnom Penh)
 
 
 
---------------------------------------------------------------------------
 
 
Khmer Surin Boutique Guesthouse
 
Det här stället ligger bara en kort promenad från Villa Langka och har en intressant och populär restaurang inredd i orientalisk stil som vi provade en kväll, och som också fick mig att bli så pass nyfiken på rummen att jag var tvungen att checka in här ett par nätter innan jag återvände till Bangkok igen. De kallar sig för guesthouse och listas så på Tripadvisor, men jag skulle nog kategorisera det som ett hotell lika gärna.
 
Rummen är ganska små men dekorerade till max i khmer/kinesisk/orientalisk stil av någon som verkar ha tagit lite för mycket syra, men sannerligen en fest för ögat må jag säga. Minus för hård säng, tveksam servicekänsla och att de för tillfället renoverade översta våningen på hotellet så man blev väckt av slagborrmaskiner i svinottan. Möjligtvis lite sämre än alternativet att bli väckt av tupparna som man ofta annars blir i de här delarna av världen. Fritt wifi finns så klart också, men det är väl nästan obligatoriskt nu för tiden. En liten balkong fanns också.
 
Middagen i restaurangen var bra på alla sätt och vis och det finns inget att anmärka på, så den rekommenderas. Frukosten som ingick i rumspriset var ingen buffé utan bordsservering. Helt okej men lite snålt tilltagen. Gott kaffe, men påtår kostar extra, och det retar ju så klart upp en svensk från Masriket där påtår alltid är gratis på caféerna.
 
Khmer Surin finns inte med på någon av de stora bokningssidorna vad jag kan se, så man får besöka deras hemsida om man vill boka i förväg.
 
 
 
 
Placering på Tripadvisor: 18 (av 306 B&B/värdshus i Phnom Penh)
 
 
---------------------------------------------------------------------------
 
 
Vill man bo riktigt lyxigt så kan man ju välja Raffles eller Intercontinental istället, eller åtminstone bara snudda lite av det imperialistiska kolonialarvet genom att smörja kråset på deras "Sunday free flow champagne brunch" vilket vi också gjorde och kan läsas om i det här inlägget: Cambodia part 5
 

25 x Restauranger i Bangkok

Här har ni den ultimata restaurangguiden för att hitta kulinariska läckerheter i Bangkok. Helt utan kronologisk ordning ska dock tilläggas.
 
 
San Sab
 
Ligger i Terminal 21 på San Francisco floor. Bra thaimat med stort utbud av olika slags som tam bland annat och en perfekt green papya salad. Smarriga smoothies också. Hit kommer vi vid varje besök i Bangkok. BTS Asok
 
 
 
 
Hyde & Seek
 
Lite undangömt ställe där Hi-So-studenter verkar hänga. Här har jag fått bästa hamburgaren i Bangkok, och då har jag provat en hel del kan jag säga. Väldigt nära BTS Ploen Chit på Soi Suam Ruedi
 
 
 
 
Cabbage & Condoms
 
Ett rätt så känt ställe som inte lever upp till sitt rykte. Ja inte matmässigt alltså. Men deras affärsidé är väl ädel, även om de verkar ha tagit på sig en för stor kondom...jag menar kostym vad gäller kvaliteten på maten. Ligger på Suk. Soi 12. BTS Asok är närmast.
 
Dress code - Condoms...
 
 
 
 
iberry
 
Vi provade först restaurangen i Thong Lo och senare även den på Central World (våning 6). Här har jag fått mitt livs godaste Spicy salmon salad. Laxen lika god på båda ställena, och inspirerade till den thaimat som vi oftast gör här hemma när det ska bjudas både till fest och vardag. Recept här
 
 
 
 
 
 
Wine Connection
 
Välbesökt ställe av Hi-So thai och expats, åtminstone det i Rain Hill mellan BTS Phromphong och Thong Lo, vilket är en av 23 restauranger med farangkäk i Bangkok: Har även provat den i Mega Bangna där också Ikea ligger. De har olika koncept på olika ställen. Följ länken för mer info. Som namnet säger så finns här ett stort utbud av vin att köpa över disk.
 
 
 
 
T & K Seafood
 
Mitt favoritställe i Bangkok och den restaurang jag besökt flest gånger i den stora Mangon. Seafood på gatan i Chinatown. Grillade räkor, ångkokta musslor med thaibasilika och väldigt mycket atmosfär. Öppnar i skymningen, stänger i vargtimmen. Räkna med kö om du kommer vid åtta-niodraget. Har skrivit mer om det här: Chinatown och här: Chinatown II
 
 
 
 
 
Lek and Rut Seafood
 
Ligger precis bredvid T & K i Chinatown och erbjuder lika goda räkor. För övrigt lite mindre meny, men samma atmosfär. Ofta fullsatt också även om kön inte är lika lång. Annars samma upplägg med rangliga aluminiumbord och plastpallar. Stora varma Chang som kyls med ishinkar. Närmsta MRT är Hua Lamphong som ligger knappt en km från de båda restaurangerna.
 
 
 
 
 
Shabushi
 
Rullbandsfondue. Typ. Plus en buffé med sushi och andra godsaker. Plocka tallrikar med kött och grönsaker och släng ner i din egen gryta. Betala ca 350 baht och ät så mycket du orkar. Bästa finns på våning 6 i Central World.
 
 
 
 
 
Sukishi
 
Lite Korea style med egen kolgrill på bordet, samt en fläkt som alltid skymmer sikten för sällskapet mittemot. Man beställer in små fat med kött och grönsaker som man själv grillar. Massor med goda smoothies också. En kedja som finns i de flesta köpcentrum.
 
 
 

 
Crepes & Co
 
Finns bland annat på Lang Suan Road nära Hotel Muse. Som namnet säger serveras crepes och annat gott i mycket trivsamma lokaler med soffgrupper och öppet kök. Perfekt för frukost också om man inte vill äta dyr bufféfrukost på hotellet.
 
 
 
 
 
Suikin
 
Japansk mat på riktigt. Alltså så där att en Svenne Banan som gillar japansk mat börjar ifrågasätta sig själv efter ett dylikt påstående. Högt rankad på Tripadvisor och orsaken att vi hamnade där. Kan läsas i det här inlägget. Gifta på låtsas. Ligger lite undangömt vid Wireless Road. BTS Ploen Chit
 
 
 
 
Fuji
 
Prisvärd kedja med sushi och annat japanskt. Antagligen bästa/enklaste alternativet för turisten som är ute efter den typen av mat i Bangkok. Finns på flera ställen men jag gillar bäst den i Terminal 21. BTS Asok
 
 
 
 
Isan & Grill
 
Som namnet antyder. Isankäk och grillat. Trevlig restaurang på våning 6 i Central World. Både vanliga bord och dynor på golvet med låga bord på japanskt manér. Har provat två gånger. Ena gången blev det jackpot med suverän som tam mm. Andra gången medelmåttigt.
 
 
 
 
Stable Lodge
 
Danskt hak med hotell och restaurang. Antagligen Bangkoks bästa skandinaviska alternativ. Här serveras smörrebröd och ett underbart smörgåsbord med sill och annat gott på helgerna. Mysig restaurang med korsvirkesatmosfär. Serveringen utomhus är också trevlig och gör sällskap med poolen. Snus kan man också köpa här. Ligger en bit ner på Suk. Soi 8. BTS Nana
 
 
 
 
Suk 11
 
Väldigt charmig och mysig restaurang (egentligen ett hostel) som ligger inbäddad i stora växter inne i hästskon på Soi 11. Bra thaimat. Både vanliga bord och låga med dynor på golvet. Gör sig bäst på kvällen. BTS Nana
 
 
 
 
MK Restaurant
 
En kedja med massor av restauranger. Här får man en enormt god anka i olika varianter, men också annat gott som man kokar i en funduegryta på bordet. Snabb service och hög klass på maten. Håll utkik efter MK Gold som har större utbud. Den bästa enligt mig finns på våning 6 i Central World.
 
 
 
 
AKA
 
Som en buffé fast omvänt. Man får en meny där man kryssar i vad man vill ha, sedan kommer fat med mat in som staplas på varandra för att få plats på det lilla bordet. Sedan grillar man själv i den takt man vill. Kött, fisk, grönsaker, you name it. Ligger på våning 7 i Central World.
 
 
 
 
Kum Poon
 
En annan mysig restaurang med mycket atmosfär, dekorerad med bambu och växter. Rejäl portion med som tam och en delikat spicy salad. Ligger bredvid AKA på våning 7 i Central World
 
 
 
 
 
Som Tam Nua
 
Genuin thailändsk mat, och då som tam (papaya salad) i synnerhet. Finns i massa olika varianter. Väligt populärt bland thaiarna själva vilket är ett gott betyg. Finns en bra i Siam Center, och en till på Siam Square.
 
 
 
 
Limoncello
 
Om man nu skulle känna för en hederlig pizza, eller annat italienskt så tycker jag att Limoncello är ett bra val. Det finns flera restauranger men vi har varit på Soi 11 några gånger och där har pizzan varit en höjdare. Ligger bredvid Grand President Hotel en bit upp på "Elvan". BTS Nana
 
 
 
 
The Oyster Bar / The Seafood Bar
 
Gillar man skaldjur i allmänhet och ostron i synnerhet och har en trevlig plånbok är det hit man ska gå. I skrivande stund så verkar det som The Seafood Bar har upphört (det var den jag provade), men The Oyster Bar som ligger en bit söder om turiststråken har fortfarande öppet. Se karta.
 
 
 
 
 
 
Iron Fairies
 
Väldigt speciell restaurang (eller vad man ska kalla det) i Thong Lo som jag specifikt skrivit om här: Iron Fairies
Ligger långt upp på Suk. Soi 55. BTS Thong Lo och sedan promenad eller MC-taxi.
 
 
 
 
V8 Diner
 
En annan American diner-inspirerad restaurang som jag skrivit om här. V8 Diner
 
 
 
 
Monsoon
 
Jag ska börja avsluta den här restaurangguiden med ett litet otippat ställe. Monsoon är en restaurang som egentligen tillhör hotellet Adelphi Suites som vi bodde på för ett par år sedan. Här kan man beställa en alldeles gudomlig Grilled Steak Salad som bara den är värd resan till Bangkok.
 
 
 
 
 
New Cowboy Bar & Restaurant
 
Så till sist och kanske minst, om man nu skulle få för sig att längta efter lite hederlig svensk korv stroganoff och Kopparbergs Cider så kan man faktiskt hitta det på den här syltan som ligger en bra bit ner på Suk. Soi 22. Bastupanel, bås och gammal inrökt sliten atmosfär med patina, och jag hade aldrig hittat hit om inte spritimportören hade visat vägen. Stroggen var helt ok också kan jag säga.
 
 
 
 
 
 
 Har ni fler tips på bra restauranger i den stora Mangon får ni gärna kommentera..
 
 

Bokat Bangkok in blanco

Med trötta och blodsprängda ögon så klickade jag till slut på Bekräfta köp. Så var ännu en resa till Thailand bokad och betald. Timmen var sen och jag kunde äntligen gå och lägga mig, och ruva på överraskningen till nästa morgon.
Trodde jag.
 
En molande känsla av att något inte stod rätt till gjorde att jag kollade igenom bekräftelsemailet från Supersavertravel en gång till innan jag stängde av datorn. Och då pang såg jag det. Blodet rusade upp och bultade nästan sönder tinningarna på mig. Jag hade inte skrivit in mitt andra namn i bokningen, och matchade alltså inte namnet i passet. Jag hade varit alltför fokuserad på att få Juniors och Hjärter Dams uppgifter rätt, (hennes tidigare thainamn står fortfarande i passet och det innehåller en massa "c" och "h" på ologiska ställen) och helt missat mina egna uppgifter. Varningsorden ekade i skallen på mig, "Namnet på biljetten måste överstämma exakt med namnet i passet...". Jag var helt plötsligt klarvaken igen.
 
 
Vad betyder "vanligtvis"..?
 
 
Hur fan vrider man tillbaka tiden fem minuter? Kommandot Återställ datorn till en tidigare tidpunkt fungerade ju så klart inte i det här fallet hur mycket jag än önskade det. Skulle jag få lov att köpa en till biljett? Tog en ny snus och började googla frenetiskt efter liknande fall, läste forumtrådar, hittade hatmail till Supersavertravel och formulerade ett eget, fast ett snällt och vädjande förstås som den pacifist jag är. Blev inte lugnare.
 
 
Skymning i Änglarnas stad. Kanske vi ses. Taget från Red Sky på Centara Grand (Mars -15)
 
 
Jag hade två alternativ att välja på. Köpa en ny biljett med korrekt ifyllt namn, eller, ansöka om ett nytt pass där mitt andra namn inte står med, men det skulle säkert inte passpolisen gå med på insåg jag, så först var jag tvungen att göra en namnändring hos skatteverket och sedan ansöka om ett nytt pass. Vad skulle det kosta jämfört med en ny biljett? Jag beslutade att reda ut soppan innan jag berättade något för närmast anhörig. Det snurrade. Jävla sopa sade jag till mig själv och gick och lade mig.
 
 
December vid Siljans strand kanske inte är så tokigt ändå...
 
 
Tog ändå upp telefon och skickade ett meddelande till hon som låg bredvid mig, så hon skulle få en rolig överraskning nästa morgon.
 
 
Märkte att hon vaknat. Junior också som började skratta och klättra runt i mörkret. Kunde inte hålla mig så klart utan berättade direkt att jag bokat biljetter till Thailand. Men skulle absolut inte yppa ett ord om min fadäs med namnmissen. I nästa andetag sa jag "But I made a small mistake.." och berättade allt i alla fall.
Sedan somnade jag och märkte bara vagt att Hjärter Dam gick upp för att inte gå och lägga sig igen den natten. Alltför exalterad att snart få åka till hemlandet igen. Klockan var ett.
 
Hennes Facebookstatus i morse var lite lustig:
 
Fritt översatt: Att det precis har smällt en bomb i Thailand hindrade inte min man att boka biljetter dit, eftersom snön i december skrämmer honom mera...
 
 
Faktum är att folk redan börjat avboka resor dit i vinter, och hon har en kompis som har hotell i Krabi som berättat att gäster avbokat sina rum nu efter bomben i Bangkok. Men jag vet hur det är, folk glömmer så fort så snart är det fulla plan till det leende landet igen.
 
 
Förresten, under dagen har jag fått lugnande besked om andra resenärer som aldrig haft problem med att bara skriva ett av namnen i bokningen, alltså inte hela så som det står i passet.
 
Om det är någon som blivit nekad att gå på flyget på grund av detta så får ni gärna kommentera inlägget. Men även om det gått bra trots det.
 
(Vi flyger med Emirates för ca 5000 SEK per skalle. Juniors biljett kostade 85 SEK. Bortskämda unge.
 
 
 
 
 

Japans kapselhotell

Japan ramlar över mig med jämna mellanrum - som nu till exempel - och jag hade ett utkast från tidigare som aldrig blev färdigskrivet. Drog sonika på mig yukatan och knöt ihop både rem och text.
 
Japans kapselhotell vänder sig egentligen till sent arbetande "salarymen" som inte orkar/kan/vill åka hem efter en lång arbetsdag. Dessa är ett utmärkt och spännande budgetboende för icke-klaustrofobiska turister också, och det finns vissa där kvinnor också är välkomna, men man bor oavsett åtskilda på olika våningar. Jag har provat ett par olika i Tokyo, i stadsdelarna Shibuya och Shinjuku, samt ett i Fukouka i södra Japan. Det kostar ca 4000 Yen för en övernattning, vilket är ca 300 svenska spänn.
 
 
 
Kapsel i Shibuya. Lätt att hitta.
 
 
Proceduren är enkel. Man checkar in, tar av sig dojorna (precis som på svenska dagis finns det en tydlig skogräns) och får en nyckel till ett litet skåp där man kan låsa in värdesakerna. Som turist får man helt enkelt lämna ryggsäcken utanför gravkammaren eller hur man nu upplever sitt lilla kryp-in. Eller om man är en spinkis kan man ju med fördel lägga väskan bredvid sig.
 
 
 
 
 
Gemensamma toaletter och tvättutrymmen finns antingen på samma eller en helt annan våning, och det finns alltid lånetofflor till hands. De är också alltid för små för en svensk 43:a. Det finns så klart automater med förfriskningar på varje våningsplan eftersom det i Japan finns automater precis överallt som säljer precis nästan allting.
 
 
 
Tofflor och öl...
 
 
Compact living...
 
 
 
Kapsel i Shinjuku. Svår att hitta.
 
 
På första resan till Japan -07 så hade inte bokningssidorna på nätet slagit igenom riktigt, så vi var hänvisade till Lonely Planet för att hitta detta undangömda kapselhotell. Vi hade gått förbi här flera gånger innan vi såg skylten som hänvisade till kapslarna några våningar upp.
  
 
Kuvös för vuxna...
 
 
Den gången var det sista natten med Eddie innan våra vägar skildes åt, vi var i Tokyo igen efter en tripp ned till Beppu i södra Japan. Resten av gänget från Rosa Bussarna som jag hade rest med i sju veckor hade flugit hem veckan innan. Dagen efter natten i kuvösen drog Eddie till Okinawa och jag fann det för gott att bo en natt på det ståndmässiga Park Hyatt där Lost in Translation spelades in. För att kompensera upp tillvaron så att säga. Det kan man läsa om här: Park Hyatt Tokyo
 
  
Neon i Shinjuku, Tokyo. Japan 2011.
 
 
Här är förresten en video från Beppu. (Contains nudity)
  
 

RSS 2.0