Europe - The roadtrip. Dag 2. Danmark.

 
Vi checkar ut och sätter av mot Danmark. Solen skiner och humöret på topp, ända tills jag inser att jag glömt favvo-Peak-tröjan på hotellet. Jag vänder surmulet tillbaka och hämtar den. Sedan blåser vi E6 ner mot de öppna fälten i Skåne. Den gravida kvinnan bredvid mig har somnat och missar alltihopa. Ett par timmar senare når vi Öresundsbron. På Danmarkssidan kan vi se att regnet vräker ner över Köpenhamn. Spelar ingen roll, här ska det käkas smörrebröd i Nyhavn oavsett väder.
 
 
Utan GPS och med en kartläsare från Thailand så får jag lita till min inre kompass när jag styr Volvon genom Köpenhamns myller. Det går bättre än jag själv kunde föreställa mig. Hjärter Dam är lyrisk över hur vackert det är. Det spricker upp igen och vi slår oss ner på klassiska Nyhavn 17 och beställer in lite godsaker. Nu vet jag inte om Nyhavn 17 är bättre eller sämre än de andra krogarna, men jag väljer alltid just det stället av nostalgiska själ. Köpenhamn Nostalgia (Aug -12).
 
 
 
 
Har ni fisksås..?
 
I ärlighetens namn är det väl mest jag som njuter av de danska delikatesserna, medan Hjärter Dam febrilt letar i menyn efter något som klingar lite asiatiskt. Lax brukar dock funka. Och kyckling förstås.
 
 
Kuriosa: I Thailand finns så klart en kopia. Bredvid Café Europa (juni -11) i Krabi Town.
 
 
Ströget får stryka på foten då vi redan är sena. Nästa delmål är Marielyst på Falster där middag med Tuborg väntar hos min danska moster och hennes man. Avsaknaden av GPS gör sig påmind igen och jag snurrar runt runt i det enorma området med sommarstugor utan att hitta. Det är flera år sedan jag var här och jag får köra den gamla hederliga varianten och fråga mig fram. Min danska är dock lite ringrostig och låter mer som norska. Det är åtminstone ett socialt sätt att resa.
 
Hvor fanden er Berberrisvej..?
 
 
Mitt resesällskap är lite nervös för att träffa och dessutom att bo hos mina släktingar. Ännu ett främmande språk. Vill inte vara till besvär. Det typiskt thailändska *Greng jai som de säger. Men det går bra, timmen blir sen innan vi kommer till sängs. Samtal uppblandat på fyra språk; svenska, danska, engelska och lite thai. Med hjälp av lite cognac i luftrören är det lätt att gröta till stavelserna, och tar man sedan bort varannan konsonant så blir det ju danska. Fast den gravide får hålla till godo med sodavand.
 
Hvornår smager en Tuborg bedst..?
 
Jag är dock själv lite nervös inför morgondagens möte. Jag har inte träffat henne på sju år och är rädd att det inte längre ska vara som förr. Hon har väntat länge på att få träffa oss, eller kanske snarare henne. Hon från det där landet Asien eller vad det nu hette, och som bär på hennes tionde barnbarnsbarn. Nu 92 år fyllda och still going strong. Mormor, käre gamla mormor som fortfarande bor kvar i sitt lilla hus i Idestrup.
 
 
På roadtrip i gyllene skor...
 
 
Betydelse Greng Jai:
* The Thai have a word to describe that pit of the gut, heart wrenching feeling you have when life circumstances cast your thoughts into another’s shoes long enough to really see the dark side of your own demands and reflections.   That all too familiar feeling has no English equivalent but in Thai, it is “Greng-jai.”  The phrase literally translates to “respect others because you know what the right thing to do is” and “don’t impose or exploit, be generous, honorable, and mindful to not be at cause to or worsen another’s problems.”
 
 
 
 
 
 

Europe - The roadtrip. Dag 1. Sverige.

 
"Pack your bags honey, we are going on vacation. Leaving Town at sunrise."
 
Utan GPS, men med ett tält och en Skolatlas med uppdaterad mjukvara senast 1979 så lämnade vi Dalarna en junimorgon och begav oss södeut. Vi tog sikte mot Skagen, men hamnade betydligt längre ner i Europa. Med spontanitet, impulsen och framför allt känslan som vägvisare skulle vi ha avverkat nästan 500 mil innan vi var hemma i Masriket igen. De tänkta fem dagarna blev snabbt tolv då tiden går fort när man har roligt.
 
Dag 1.
 
"Is that your GPS darling..?"
 
En missad avfart i Skövde förde oss vidare mot Skara och Hornborgasjön när jag plötsligt såg skylten in mot Vilske-Kleva, min fars gamla barndomshem. Jag hade inte varit där på nästan 35 år så jag tvärnitade och svängde av. Vi frågar oss fram. En bondeidyll med gamla människor som snackar som karaktärer ur en Vilhelm Moberg-roman. Så litet att de fortfarande mindes pappas och farfars namn. "Jaha, är du en Bladh, ja de bodde ju i den där gården där borta, men flyttade någongång efter kriget..."
 
Vilse i Kleva..?
 
Vi åker vidare mot Hestra i Småland för att besöka farmors och farfars grav, och naturligtvis måste jag visa huset där jag själv föddes en septemberdag för alldeles för länge sedan. När jag var liten kunde man åka tåg ända till Hestra, men idag är stationen nerlagd, precis som Vivo och kiosken där vi brukade få godis. Gamla Rixi-baren där min mamma serverade är nu pizzeria, men namnet lever kvar.
 
Klassiska Rixi.
 
Idag lever Hestra mest på slalombacken Isaberg, en ovanligt hög kulle för att vara i Småland. Och så klart Hestra-handsken som började tillverkas samtidigt som slalombacken anlades -36. (Kuriosa: Ingemar Stenmark vann i Madonna di Campiglio -74 med Hestra-handsken, sedan har det bara gått framåt för företaget.) För övrigt är Hestra en riktig håla.
 
 
 Året var 1972.
 
Vilken jävla tur att vi flyttade till Dalarna tänker jag när vi svänger ut på Nissastigen och rattar vidare söderut. Jag har ingen aning om vart vi kommer att spendera natten, utan kör på måfå. Denna underbara frihetskänsla, att resa utan egentligt mål, att inte veta var man ska sova eller när man kommer hem igen.
 
Det spricker upp och är sen eftermiddag. Ursprungsplanen att ta färjan från Göteborg till Fredrikshamn skippar vi och väljer Öresundsbron istället. Närmar oss Halmstad enligt skylten. Tylösand för fan slår det mig. Dit ska vi bestämmer jag i huvudet utan att överlägga närmare med mitt resesällskap. Jag fäller ner solskyddet och skruvar upp volymen på radion.
 
Tylösand Hotell är egentligen för dyrt men jag orkar knappast slå upp tältet på någon närliggande camping. Jag drar firmakortet och försöker - utan resultat - att hitta anledningar att göra vistelsen avdragsgill. "Är ni helt säker på att det inte pågår någon hantverksmässa i stan?" . Rummen är inte alls märkvärdiga, men hotellet i övrigt andas stjärnglans och svensk musikhistoria. Läget alldeles intill sanddynerna är förstås oslagbart. Efter att vi slängt in väskorna tar jag med Hjärter Dam ut på stranden för att visa Sveriges svar på Thailands stränder.
 
 
Same same Thailand but different.. Gyllene tider och stränder..
 
 
 
Snyggt för att inte vara Dalarna...
 
 
  
Gessles Place..
 
 
 
 
  
 Nästa stopp Danmark. Nästa inlägg kommer inom kort.

Morden på Ko Tao

Det är snart en månad sedan våldtäkten och morden på brittiska Hannah Witheridge och David Miller. Utredningen är farsartad, och två torterade burmeser har gjorts till syndabockar även om alla spår pekar åt ett annat håll, en pannkaksförsäljare har fått agera tolk och tvivelaktiga DNA-analyser som matchar efter behov.
 
Hade det inte varit för att de var två västerländska backpackers som blev utsatta hade nog hela historien glömts bort ganska fort, och det lilla dykparadiset Ko Tao hade fått fortsätta vara just det. Nu har fallet fått omvärldens ögon på sig och "paradiset" Thailand solkas i kanten. Kraven och pressen på Thailand om att låta göra en oberoende utredning ökar. Sätt in Scotland Yard på fallet istället för att låta den korrupta lokalpolisen sköta mordutredningen!
 
Bildkälla: change.org
 
 
"...On September 15th, 2 innocent British citizens - David Miller, 24, and Hannah Witheridge, 23 were found raped and murdered in the most horrific manner  possible whilst on holiday in Thailand on the island of Koh Tao. The Thai police’s flawed handling of this crime has been a grave cause of concern from both the local and international community from the very start of the investigation. The Thai authorities insensitive obsession with tourist figures and the police’s notoriously corrupt reputation around the world, has been in the forefront of these concerns. ..."
 
Följ länken och skriv på för en oberoende mordutredning!
 
http://www.change.org/p/the-government-of-the-united-kingdom-independently-investigate-the-horrific-murders-of-hannah-witheridge-and-david-miller
 
 
Här en video som sammanfattar storyn på ett bra sätt.
 
 
 
 
Relaterade länkar:
 
Den oberoende CSI LA följer fallet bäst. https://www.facebook.com/CSILA90210?fref=nf Sedan han började granska fallet har han snabbt fått över 300 000 följare. Det mesta står på thai men allt relevant är översatt till engelska.
 
Andrew Drummond skriver också http://www.andrew-drummond.com/2014/10/sean-mcanna-breaks-his-silence-on-koh.html McAnna nyckelvittne/medskyldig? Åtminstone vet han något och verkar dölja det. Alla förstår att de stackars gästarbetande burmeserna är oskyldiga, ja alla utom polisen på Ko Tao som anser fallet uppklarat. Mediadrevet pekar ut ägarna till Ac Bar och kommentarerna har inte låtit vänta på sig. http://www.kohtao.asia/food-and-drink/bars-and-night-clubs.html
 
Även Jan Källman uppdaterar emellanåt
http://blogg.jankallman.com/?p=23691
http://blogg.jankallman.com/?p=24227#respond
 
Brittiska Mirror skriver spaltmeter http://www.mirror.co.uk/all-about/thailand-backpackers-murder
 
Svensk media verkar dessvärre ha upphört med sin rapportering.
 
Och här om en annan turist som hittades död på samma strand på nyårsdagen http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/thailand-beach-death-parents-convinced-4410135
 
 
Polisen anser alltså att fallet är löst och således kommer burmeserna antagligen skickas till "Death row" på det fruktade Bang Kwang-fängelset i Bangkok (samma som vår svenska sk "Diplomatdottern" som jag tidigare skrivit om) . OM nu inte fallet tas upp igen, och då bara om de internationella påtryckningarna blir för stora och Thailand inte vill riskera att tappa ansiktet, vilket de flesta anser att de redan gjort.
 
Den vanlige charterturisten har så klart ingen aning om vad som pågår bakom kulisserna. Thailand är ju en paraplydrink under parasollet, blått hav, god mat och leende människor. Få anar hur utbredd korruptionen är. Alla med pengar kan köpa sin frihet. Den som har slanten har makten så att säga.
 
 
Land of Smiles - Land of Bribes...
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0