Senaste snacket i Siam

Veckans snackis i Thailand har varit den här videon som visar hur en "polis" sparkar omkull en motorcykel med två ungdomar. Klippet har fått över 400 000 visningar på bara några dagar och händelsen har diskuterats hej vilt på de thailändska nyhetskanalerna.
 
Skippa till 40 sek. 
 
 
"I was terrified and afraid that the motorcycles would hit me. I don't like speeding motorcycles so I kicked them,"
 
Det visade sig senare att polisen inte var någon riktig Farbror Blå (eller Brun som de är i Thailand) utan en wannabe som bara ville hjälpa till att ta rätt på buset. Thai copy?
 
Den riktiga polisen hade samtidigt längre ner på soien (Soi Kannikar på Rama 3 Road) en checkpoint för att kolla droger och hjälmbruket.
 
Uppladdaren till filmen hade vevat ner rutan och frågar den självutnämnde polisen varför han gjorde sådär mot allmänheten. "Jamen, jag har ju inte sparkat ner dig.." fick han till svar.
 
Under förhöret sade låtsaspolisen att han drömde om att bli en riktig snut och under lång tid studerat polisens arbete vid trafikkontroller...
Det är nu man undrar om det är det här beteendet han snappat upp under sina fältstudier?
 
Mera info Kicker not a cop
 
 
För övrigt träffade jag en thai idag nere på byn som sett TV-bilder på nätet från katastrofen på Ko Lanta. Jag bad henne skicka länken om hon hittade den. I så fall lägger jag upp den här senare. Jag hade ett till samtal med Eat igen på Nature Beach och hon sa också att TV varit just på deras resort och filmat eftersom de var en av de  som drabbats värst på hela stranden. Hon tyckte att Nice Beach hade klarat sig bättre i jämförelse. Se bild i förra inlägget.
Fick även erbjudande om att arrendera strandbaren, alltså den som krossades under den kollapsade takterassen. Men det är inte riktigt min grej med bar. Jag ska ha hotell.
 
Nature Beach pre disaster.
 

Katastrofbilder Klong Nin

(All photo cred in this post to Kim Mc Menemy.)
 
Jag kom över lite bilder från katastrofen då tidvattenvågen slog in mot Ko Lanta, och då Klong Nin i synnerhet. Även Klong Hin och Kantiang Bay drabbades hårt. Jag skrev ju några rader tidigare i det här inlägget som ni kanske minns, Rapport från Klong Nin
 
Det var alltså under fullmånen i juni då tidvattnet står som högst. Under tre dygn och två högvatten par dag så sköljde hela havet in mot hotellen och strandrestaurangerna. I tillägg så ösregnade det under lång tid och vattemassorna forsade även ner från bergen mot resorterna. Tyvärr så hittade jag inga bilder från Nature Beach och Paragon Resort.
 
Vattnet forsar igenom Baan Laanta Resort. Kantiang Bay.
 
Phra Nang Lanta, Kantiang Bay.
 
Kantiang Bay View Resort, Why Not Bar, Kantiang Bay.
 
Kantiang Bay.
 
Lanta Marine Park View Resort. Kantiang Bay.
 
Amantra Resort, Klong Nin.
 
Amantra Resort, Klong Nin.
 
Amantra Resort, Klong Nin.
 
Round House, Klong Nin. Arrenderat av ett svenskt par. Klong Nin.
 
Round House. Nu har hela taket kollapsat. Klong Nin.
 
Round House till vänster. Den gula baren längre bort är Nick's Garden, också svenskägt. Klong Nin.
 
Nick's Garden. Hela restaurangen är bortspolad. Där satt vi och käkade pizza ibland. Klong Nin.
 
Nick's Garden. Klong Nin.
 
Richey's och Roi Thai. Klong Nin.
 
Jai Dee Home. Kvinnan till vänster känner jag igen som en av de svenska ägarna till White Rock Resort.
Klong Nin.
 
Norrut från Jai Dee Home. Klong Nin.
 
Klong Nin.
 
Lanta Nice Beach Resort. Klong Nin.
En indisk restaurant som spelade Eddie Meduza? en gång när jag var där med syrran.
 
Horizon Bar och Baan Pakgasri Hideaway. Klong Nin.
Horizon drivs av en svensk tjej och hennes thaiman. Ligger ett stenkast från Nature.
 
 

IKEA Bang Na

Utan egentligen större koll satt jag mig på himmelståget (eller vad man nu på svenska ska kalla Bangkoks Skytrain) ut mot Bang Na. I min enfald hade jag inbillat mig att det skulle vara som i Tokyo där man hade sett den stora blåa plåtlådan med de gula bokstäverna från tågfönstret och helt sonika stiga av på avsedd perrong. Så var det inte i Bangkok.
 
 
Klev av på BTS Bang Na och gick ut och spanade efter Kamprads jättebygge. Efter en kort stund var jag själv kvar på perrongen och kände mig fånig för att jag hade åkt ut i Bangkoks förorter utan att egentligen veta var Ikea låg. Rådfrågade en spärrvakt med begränsade engelskakunskaper som bara pekade mot stationen innan efter att jag viftat med armarna och mina begränsade thaikunskaper. Baan yai mak...si fah. Khao jai mai? Jättestort blått hus, fatta'ru? för att förklara Ikeas storlek.
 
 
Tveksamt tog jag tåget tillbaka till BTS Udom Suk som visade sig vara rätt station. Nu var det inte så att Ikea låg runt knuten precis. Jag såg en skylt om gratisbussar men inga bussar, så jag hoppade in i taxi istället där chaffisen utgav sig för att vara engelskspråkig. Det gick sådär.
 
 
Han drog på för fullt ut på motorvägen och förstod precis vad jag menade. Påstod han.
You now Ikea mai?
Ye ye ye, no problem. Nookiiaa. I like!
No! Not Nokia. Ikea. IKEA. Aj-kii-aa.
Ye ye no worry. Roo leaw. We go Noo-kii-aa.
Och så där höll vi på en stund.
Oh my god, you know Mega Bang Na, right?
Han garvade bara och blåste på i hundrafemtio efter motorvägen. Jag fipplade efter bältet. Så här långt ut kunde det ju inte ligga tänkte jag. Hur kan man inte ha koll på Asiens största shoppingcenter?
Till slut så såg jag i alla fall själv det enorma shoppingkomplexet och pekade vart han skulle svänga av.
 
 
 
Jag tog rulltrappan upp och var helt oförberedd. Jag hade inte varit i Sverige på sju månader och knappt ägnat en tanke åt fosterlandet heller. (Herregud, sju månader är ju ingenting, importören hade ju varit här i sju år.)
 
 
Men nu kom det så plötsligt. Jag blev som omfamnad av allt det svenska, det blev så tydligt på något vis och jag ska motvilligt erkänna att jag blev lite sentimental av att stå här i ett stycke ljust och svalt Sverige i ett för övrigt 40-gradigt Thailand de här dagarna. Jag var stolt att vara svensk.
 
Åh gosse, fattar du vad det handlar om...?
 
 
Min promenad genom Ikealandet längs den uppmärkta banan fortsatte.
 
HOW TO SHOP AT IKEA. Börja med att sätta på dig guldbyxorna...
 
Jag läste förresten boken Sanningen om IKEA för någon vecka sedan, och det var en intressant studie i hur allt är utstuderat in i minsta detalj om hur Ikea får oss att shoppa så mycket som möjligt utan att vi ens tänker på att vi gör det. De använder bl.a begrepp som "slå-på-käften-priser" som är de där extremt billiga varorna som bankar in budskapet om att precis allt är fantastiskt billigt på Ikea, sedan går vi hjärntvättade och plockar på oss även de dyra produkterna i tron om att vi gjort ett riktigt klipp. 44 SEK på Adlibris. Finfin sommarläsning. Boken är skriven av Johan Stenebo som jobbade 20 år på Ikea som en av Ingvars närmsta män.
 
Sedan hittade jag något som fick mig att småle lite grann. Alltså varan som såldes. Till vänster. Personen på bilden har inte något med det att göra. GOSIG MUS, endast 29 Baht. Det måste väl ändå vara ett slå-på-käften-pris..?
 
 
Jag läste på närmare om produkten.
 
I olika kulörer också?
Har ni garanti på att de är pålitliga och testade..?
 
 
Sedan kom jag till restaurangen men provade inget. Hade dragit en korv i entrén för 15 baht. Priserna verkade väl överkomliga i alla fall.
 
 
Tänkte avsluta min tur på Ikea (och det här inlägget) med att köpa på mig lite svenskt godis i matshoppen, men det blev en besvikelse. Jag hade ju hört talas om att Ikea hade tagit bort de klassika produkterna och ersatt med sitt eget märke. Men att det skulle vara så här dåligt kunde jag inte tro. Det var mest frysta tårtor, saft och sylt. Jag undrar om det var Ingvars egen idé allt detta. Visst är han ett geni, även om det varit en del dåliga beslut genom åren. Mer står att läsa i boken.
 
Jag hörde förresten rykten redan i vintras om att Ikea var på väg att fasa ut sina egna produkter pga alla klagomål och minskande försäljning. Om det ligger någon sanning i det vet jag inte. Senaste rapporten är i alla fall att Ingvars sylt står kvar på hyllorna.
 
Lika trist som Konsums serie blåvitt på 80-talet. Thai copy?
 
Jag var ju ändå tvungen att köpa någonting, så det blev ett paket pepparkakor som jag gav till personalenAloft som jag bodde på för tillfället.
 
 

Dream Bangkok

Hotelltestaren har varit på Dream Bangkok. Ett hotell inrymt i två byggnader en bit upp på Sukhumvit soi 15.
Mina egna mobilbilder liknade skit så jag har lånat några från deras egen hemsida.
 
 
Under dagtid så ser inte hotellet ut mycket för världen, men däremot på kvällstid så lyser fasaden upp på ett drömlikt vis, och det var också det som triggade igång mig när jag såg bilden första gången och tänkte "Där måste man ju bo någongång!", och med det coola namnet så blev det också ett självklart val när allt det här med min säsong i Thailand var ett faktum. Det kan läsas om i det här inlägget. Thailand Dream
 
Snygg lobby med popkonst på väggarna.
 
Dream Bangkok ska föreställa något slags design- eller boutiquehotell och det genomgående temat är den koboltblåa belysningen som återfinns i hotellets alla utrymmen, och det ger ett effektfullt intryck.
 
 
Poolen ligger på taket i en av byggnaderna och ibland kör de temakvällar med poolparty där uppe.
För den som är intresserad av att dansa tango kan bege sig dit på fredagar då de har tangokvällar i restaurangen Flava. Vem som helst är välkommen att delta. It takes two to tango  som ni vet. Dessvärre är man ju själv helt talanglös.
 
För övrigt så jobbar de rätt hårt på att få dit celebriteter, och för någon månad sedan var Miss Universe Thailand där och gästspelade när de arrangerade Mini Diva Concert. Jag får fortfarande nyhetsbrev från dem och ser att de har ofta olika tillställningar som den här till exempel.
 
 
 
Rum.
 
Standardrummen är små, men fullt tillräckliga. Samma med badrummen. I sviterna finns både badkar och dusch, i standardrummen endast dusch. Fåtölj, skrivbord, ja det vanliga. Gratis wifi också, något som blir allt vanligare på de flesta hotell. Minibar och snacks fanns också, men minns inte priserna.
 
Blått är flott.
 
 
Hoppas fjärrkontrollen till TV:n är vattentät...
 
Frukost.
 
Ja frukosten på Dream Bangkok är egentligen ingenting att skriva hem om, förutom att avråda från den. Boka rummet utan frukost och spara ca 400 baht är mitt tips. Inget mörkt eller grovt bröd fanns, och sushirullarna såg trötta ut och verkade vara gjorda dagen innan. Mediokra pålägg och halvtrist matsal, förutom själva loungedelen som är klädd i färggrann mosaik.
 
 
En sexa Rosa pantern tack..
 
Inte värt.
 
Sammanfattning Betyg.
Rum. 4. Mysiga med det blåa dolda ljuset.
Sängar. 4. Riktigt sköna med perfekta kuddar.
Frukost. 2. Att det inte får en etta beror på att det trots allt fanns sushi, även om dagsformen var instabil.
Läge. 3. Ligger en bit upp på soi 15 och sedan ytterligare en promenad till närmsta BTS, Nana eller Asoke. Korsar man Sukhumvit så har man Club Insomnia och Times Square där. De har förresten gratis tuktuk till några ställen efter Sukhumvit såg jag.
Utsikt. 1. Lågt hotell med obefintlig utsikt. Antagligen bättre om man bokar ett dyrare rum.
 

Visa större karta
 
Helhetsbetyget blir ändå positivt om man bortser från frukosten. Personalen är proffsiga och trevliga och jag hade planerat att bo här ett par nätter innan jag lämnade Thailand för denna gång, som för att sy ihop säcken så att säga eftersom hela resan startade här nästan åtta månader tidigare. Nu blev det ju inte så av olika skäl.
 
Tyckte den här fina gamla låten kunde få vara med lite grann. 
 
 
Det här är förresten inne på herrarnas. Istället för speglar så glor man in i ett akvarium.
Damernas på andra sidan?
 

Bangkok Hotell och stans godaste soppa.

Kom på att det var riktigt kul att skriva hotellrecensioner. För att det ska bli lättare att navigera skapade jag en ny kategori som heter Bangkok Hotell. Kommer så småningom att utökas med andra städer som Kuala Lumpur, Phnom Penh, Tokyo, Hongkong mf.
 
Hittade av en slump en intressant blogg idag också. En snubbe som farit runt hela världen ser det ut som och skrivit en massa om alla ställen han besökt. Mest från Asien och Thailand i synnerhet. Tjugo poster om bara Ko Lanta! Här är länken: In The Sky
 
Apropå Ko Lanta. Min hotelltestarkollega ringde upp och sa att han hittat ett YouTube-klipp där någon okänd och obskyr hotellbokarsida har tankat upp ett klipp om Nature House. Grejen är att det är MINA bilder som använts. Varenda bild i klippet har jag tagit med min kamera den gångna säsongen och tidigare år. Jag vet faktiskt inte hur jag ska reagera inför det här. Jag "lånar" ju själv bilder från nätet ibland till bloggen. Antagligen är bilderna plockade från booking.com. (Vid närmare googling så hittar jag Nature House på ett flertal bokningssidor som jag inte har något att göra med.) Ibland funderar jag på att vattenstämpla bilderna jag tankar upp men det verkar tidsödande. Kanske finns det något program som gör det enkelt. Tipsa om ni vet.
 
Den här bilden ovanför tog jag i november -09. Det är mina bilder genomgående, men har absolut ingenting att göra med klippet i övrigt och förstår heller inte syftet med klippet då det inte genererar någon provision på något sätt.
 
 
Bangkoks, eller världens godaste, soppa kan man hitta på T&K Seafood i Chinatown. Jag har ju tipsat om denna restaurangen tidigare i bloggen men den är värd att nämnas igen. Det här är utan tvekan mitt bästa stalltips i The Big Mango.  Länk för vägbeskrivning och vidare läsning: Bangkok Chinatown
 
"Kyparn, det är några djur i min soppa..."
 

S31 Sukhumvit Hotel

Uppdraget som hotelltestare har nu tagit mig till det coola designhotellet S31 Sukhumvit Hotel. Det här bokade jag utan vare sig rabattkuponger eller kampanjer, men efter jag fått ögonen på det så kunde jag inte släppa det. Jag bokade det billigaste rummet men blev uppgraderad till en Duplex Suite som det kallades, ett rum i två våningar med sovloft, och glasväggar i badrummet. Det där med glasväggar och full insyn i duschen är något som verkar bli allt vanligare nu för tiden på nya hotell.
 
 
 
Utvändigt påminner hotellet lite om amerikanskt retro, sent 50-tal, som flirtar med rymdprogrammet från den tiden. Precis som jänkbilarna på den tiden med stora fenor och stora visioner. Men där slutar också alla jämförelser. Invändigt finns inget retro what so ever.
 
 
Lobbyn ligger några våningar upp och är modern med mycket polerad marmor. Proffsig och serviceminded personal möter upp när man kommer upp med hissarna. Något som jag uppskattar på finare hotell är att man slipper dra med sig bagaget själv vid incheckningsproceduren. Man bara dumpar det vid porten på en sådan där mässingspolerad bagagekärra, och sedan efter ett tag så kommer en bellboy upp på rummet med ryggsäcken. Ja, jag envisas fortfarande med att resa med ryggsäck och man känner sig alltid som en trashpacker när man kommer dragandes med den där. Fast egentligen skiter jag i det.
 
 
Men det fina med att man slipper se sitt bagage från att man kommer till hotellentrén tills man är på rummet är att man kan få känna sig som en flashpacker för en stund. Hur larvigt som helst så klart.
 
Apropå glasväggarna så går temat igen i poolen där ena sidan är en långd böjd glasskiva så man kan stå bredvid och kolla som på ett akvarium ungefär. Eftersom jag var i glasbranschen några år så undrar jag alltid om kostnader, transport och montering när jag ser såna skapelser som den här poolen. Ett endaste litet i islag med en glasflisa som far ur under hanteringen eller ett litet stick på någon centimeter och hela glaset får kasseras och beställas nytt.
 
 
Fler bilder på cool pool
 
 
 
Rum.
 
Mycket hemtrevliga rum. Duplex suiten har TV både nere och uppe framför sängen. Dockningsstation med högtalare för ipod. Toalett fanns också på båda våningarna. Badrummet som ligger på övervånigen har både dusch och badkar.
 
 
Det onödiga pentryt med tomma skåp, lådor och kylskåp. Välfylld minibar finns dock.
 
Grejen med minibarer på fina hotell är att priserna är orimligt höga. 200 baht för en burk öl känns onödigt när man bara kan ta hissen ner till någon 7/11 och handla samma burk för 20 baht. Det gamla beprövade tricket är att fylla på med billig öl om man nu inte kunnat hålla sig och snyltat på minibaren. Snålt kanske. Eller en ren principsak.
 
 
 
Sängen var den största jag sett, den är 8 fot, alltså ca 2,4 meter bred! Plats för hela Taikon.
 
Från loftet ned mot divanen vid det fem meter höga panoramafönstret.
 
Den numera obligatoriska glasväggen.
 
Frukost.
 
Frukosten på S31 är egentligen bra, det finns allting även om det inte är någon jättebuffé som på Lebua eller Millenium Hilton. Matsalen är lite liten och man kan inte gå ut och sätta sig. AC:n pumpar för fullt och det är som vanligt lite för kallt för att det ska vara trivsamt. Naturligtvis ett lyxproblem och ska inte vara avgörande om man väljer S31 eller inte. Frukosten lämnar ingen direkt wow-känsla efter sig, men den är prisvärd och jag rekommenderar att boka rummet inklusive frukost.
 
 
Spicy prinskorv salad?
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Spännande planlösning i två etage. Fritt wifi.  Andra rumstyper.
Sängar. 4. Möjligtvis hade man kunnat önska lite mjukare.
Frukost. 4. Inte mycket att anmärka på.
Läge. 4. Starkt betyg. Ligger på soi 31 (som namnet antyder) mellan BTS Asoke och Prompong.
Utsikt. 3. Den vanliga stadsutsikten utan krusiduller.
 
Två systerhotell ligger på Sukhumvit soi 15 och soi 33. Gemensam hemsida.
 
Kom på att jag skrev några rader redan i oktober om när jag blev väckt i vargtimmen av det plingade på dörren.
Det inlägget kan läsas här Sweet dreams are made... 
 
Hittade förresten ett bortglömt filmklipp på datorn som jag fick lov att tanka upp.
 
 
 
Här nedan ett proffsigare som S31 själva tankat upp.
 
 
 
  
Visa större karta

Rapport från Klong Nin

Ringde upp Eat på Lanta och fick det senaste till livs. En disaster. Vid förra fullmånen slog tidvattenvågen in med full kraft mot Klong Nin Beach. Inte sedan tsunamin -04 har de sett något liknande. Restaurangen på Nature blev förstörd och Láms bungalow och takterass kollapsade och krossade nya baren nedanför. "And Paragon don't exist anymore"  som hon uttryckte det. Amantras pool förstörd, likaså Miamis nybyggda pool som de betalade två millar för. Sri Lanta klarade sig bättre. Clean Beach och några till hade också fått stora skador. De andra stränderna på Lanta hade klarat sig mycket bättre. Klong Nin hade drabbats värst. Nu hade mina kära vänner på Nature skador på sin resort för ett uppskattat värde på över en miljon Baht att ta rätt på.
 
"Har'u försäkring?"
"Arai?"
 
Sedan kom en till våg, men inte lika stor, under fullmånen den 3:e juli. Regnet har forsatt ramla ned från himlen alltjämt sedan dess.
 
 
Jag passade så klart på att fråga om statusen angående Nature House. Men där har tiden stått still allt sedan Nancy hängde på haspen i början på maj. Inga eventuella reparationer påbörjade. Inget klart än om vem som ska driva det nästa säsong. Om de ska göra det själva eller hyra ut det igen. Nature House finns i mitt sinne och det går inte en dag utan att jag tänker på min säsong där. Det var utan tvekan den bästa tiden i mitt liv.
 
"The sun always shines on a star..."
 
Trots mörka moln skiner solen alltid på Nature House. Jag får mail och telefonsamtal från gäster som bott där och undrar hur det blir nästa säsong. "Vi bokar tre veckor direkt, ge oss klartecken bara". Det känns så jäkla surt att svara att jag inte vet någonting om kommande säsong. Och allt som tiden springer iväg så gör folk upp nya resplaner.
 
Vad gäller granntomten som Miami Resort köpte och hade byggplaner på så har inget hänt ännu. Det var visst något om pengar som inte hade betalats och banken hade lite synpunkter på hela affären. Jag fick en lite luddig förklaring på thanglish och förstod inte riktigt hela innebörden, men något bygge under högsäsongen var det inte tal om i nuläget.
 
Mer om turerna kring nästa säsong finns beskrivet i det här inlägget Nature House: Season II
 
 
För övrigt så såg jag en nyhet häromdagen angående brobygget mellan Lanta Noi och Lanta Yai. En pråm som skulle köra över sundet med lite småsaker, typ en lastbil mm, sjönk ner i plurret. Hela artikeln här: Ferry Sinks
 
Har'u flytväst och varningstriangel?
 
 
 
 

Grande Centre Point Terminal 21

Uppdraget som hotelltestare har nu fört mig till det nya pampiga Grande Centre Point Terminal 21.
 
Jag hade en kvart kvar innan utcheckning på Aloft och jag hade bara några minuter på mig att boka. Egentligen var siktet inställt på Centara Grand som stoltserar med snygga takbaren Red Sky , men prissättningen hade gått fullständigt bananas vid tillfället, så jag skippade det den här gången. Min hotelltestarkollega satt online samtidigt hemma vid Österdalälvens kant och föreslog GCP T21 som jag för enkelhetens skull förkortar det här.
 
 
Lobbyn var stor och pampig med mycket polerad vit marmor och gav ett första intryck av lyx och flärd. Bemötandet var mycket proffsigt och servicenivån hög. Tyvärr var rummet inte klart och de bad mig vänta i loungen en stund där det skulle bjudas på kaffe eller annan dryck. Jag tog en kaffe. Inte bra. Den smakade pulverkaffe. Efter en god stund så kom de ursäktande och förklarade att rummet ännu inte var klart och att det skulle ta ytterligare någon timme. "We are very busy.." No problem, sa jag och lämnade bagaget och tog en sväng in på nyöppnade och coola shoppingcentret Terminal 21 som ligger i direkt anslutning till hotellet.
 
Lobbyn.
 
Loungen.
 
Hissarna.
 
Efter att ha ägnat säkert ett par timmar på Terminal 21 så återvände jag till lobbyn på GCP T21. Rummet var fortfarande inte klart och receptionisten började själv bli besvärad av situationen och förklarade att de var "very very busy and almost fully booked.." Han ursäktade och ursäktade men jag var lugn och sa att det var något positivt att vara fullbokad, och råkade nämna att jag själv var manager på ett hotell på Ko Lanta och visste hur det var när man hade mycket att göra. Jag sa dock inget om att det var ett litet hotell med endast åtta rum. Det var liksom inte relevant i sammanhanget.
 
Jag såg hur han hajade till lite grann och kastade en snabb blick på mig. Sedan böjde han sig ner mot en snabbtelefon och kontaktade någon överordnad som jag förstod det. Av det lilla på thai som jag lärt mig förstod jag vad han sa till herren på andra änden av linjen, typ att gästen som väntat så länge på rummet arbetade i Thailand och var hotellmanager på Ko Lanta. Sedan gick det snabbt. Jag skulle få tala med någon slags supervisor manager eller vad han nu kallade det.
 
Herren dök snart upp i blank kostym som såg skitdyr ut. Han waiade och bad om ursäkt för allt trubbel som åsamkats mig. "Mai pruu" sa jag reflexmässigt och jag fattade att han inte fattade min sydthai. "Mai pen rai" funkade bättre. Förseningarna bekom mig faktiskt inte det minsta. Mitt huvudbry hade helt annat fokus. Hon uppe på kullen befann sig samtidigt i Bangkok, ute i Bangkapi, och jag hade fortfarande inte träffat henne.
 Jag blev i alla fall uppgraderad till någon slags tvårumssvit på de högre etagerna. Fram hit så var jag väldigt nöjd med allting. Skjut mig, men det skulle snart ändras.
 
Rum.
 
När vi kom in rummet/sviten fick jag direkt taskiga vibbar. Jag är ju med mitt yrke hemma i Svedala intresserad av färg och form, och det här kändes helt fel. Samma blanka polerade marmorytor som i lobbyn gav ett kalt och kallt och sterilt intryck. Därtill ett kök med högblanka vita luckor utan handtag. Förresten, ett kök, vem behöver ett helt kök egentligen? Ingen antar jag, och därför är lådorna och skåpen tomma. Det är som han sa min hotelltestarkollega. "Man blir ju irriterad när man får ett rum med kök när man bokar ett hotellrum."
Jag förstår ju att jag tjänat ihop till en käftsmäll av den här reaktionen. Objektivt sett så är ju rummet fint och många skulle vara tacksamma för den här möjligheten.
 
"Ska vi laga något hemma ikväll älskling..?"
"Nä."
 
 
Sovrummet var ändå rätt så trivsamt med heltäckningmatta, men sängarna var på tok för hårda. Utsikten är det ju heller inget fel på, här blickar man ut över Benjakiti Park. Soljalusi och mörkläggningsgardiner fanns också, samt stor tunn-TV i båda rummen.
 
Vardagsrummet.
 
Badrummet har både dusch och badkar, samt japansk toalett med massa knappar som är så högteknologisk att man nästan blir rädd för den.
 
Tilläggas bör sägas att det inte fanns någon minibar på rummet vilket kan tyckas vara en självklarhet på ett hotell av den här klassen. Faktum är att hela hotellet är torrlagt. Det finns ingen hotellbar what so ever.
 
 
Läget är ändå ett av Bangkoks bästa. BTS Asoke (skytrain) utanför dörren som synes, och även MRT Sukhumvit (tunnelbana) korsar här. En av få intersections i den stora staden. Men räkna med långa köer till MRT på helgkvällarna.
 
Frukost.
 
En högst medioker sammansättning av frukostmat från olika kulturer. Här skulle jag direkt råda att boka rummet utan frukost och hellre ta sig ner i shoppingcentret och äta där utbudet är enormt.
 
Den obligatoriska omelettestationen.
 
   
 
Matsalen var dessutom liten och fullpumpad med kall AC-luft och ingen möjlighet att sitta utomhus. Personalen var däremot proffsig och serviceinriktad. Och som sagt var, man blir mätt och belåten, men frukosten står inte i paritet till vad detta nya skrytbygge utlovar vid första anblicken.
 
Hyggligt stor pool.
 
Sammanfattning Betyg.
Rum. 3. Att det får så högt beror på att stället är nytt och frächt.
Sängar. 2. Alldeles för hårda för den prisklassen. På Khao San Road hade samma säng fått en femma.
Frukost. 2. Tråkig matsal och taffligt utbud. Kändes mera inriktat mot asiatiska gäster.
Läge. 5. Ett av Bangkoks bästa tack vare läget för shopping och kommunikation. BTS Asoke. MRT Suk.
Utsikt. 4. Nära en femma, men flodvyn saknas.
 

Aloft Bangkok

Mitt uppdrag som hotelltestare har nu kommit till Aloft Bangkok som ligger på Sukhumvit Soi 11.
 
Aloft är ett av alla nya trendiga designhotell som poppat upp i Bangkok den senaste tiden och detta öppnade för bara några månader sedan. Jag valde att testa detta istället för Siam@Siam som också verkade intressant.
 
Baren på hotellet finns beskriven i det här inlägget. W XYZ Lounge
 
 
Aloft ligger några hundra meter upp på Suk Soi 11 mitt bland alla trendiga klubbar som jag nämnde i förra inlägget, och är ett bra utgångsläge om man vill kolla in Bangkoks uteliv. Även om det är gångavstånd till BTS Nana så har de en egen shuttle tuk tuk som kör hela soien fram och tillbaka, och även hela vägen till nya shoppingcentret Terminal 21 om man så vill. Det är förresten en tjänst som de flesta hotell har som ligger en bit in på soierna.
 
Ser ut som någon varit på IKEA och handlat.
 
Receptionen. Trendigt värre.
 
Delikatessdisken Re:fuel. Goda mackor och öppet dygnet runt.
 
Aroy mak mak.
 
Mittemot hotellentrén skymtar flashiga Bed Supperclub där jag var in och tog en skitdyr drink medan jag väntade på att möta upp spritimportören.
 
 
 
Rum.
 
Mysiga rum med randiga heltäckningsmattor. Inte speciellt stora men fullt tillräckliga. Sängarna får högsta betyg och var strået vassare än Lebua.
Den snygga Sverigekepsen är inköpt på souvenirshoppen på Arlanda.
 
En soffhörna hade de lyckats klämma in också. Perfekt att slänga kläder på. Utanför bild till höger finns skrivbord att placera datorn på. Både gratis Wifi och kabelanslutning.
 
Badrum med stora speglar. Endast dusch fanns men det spelar ju ingen roll. Hur stor lust har man att tappa upp ett varmt bad egentligen när det är Fyrtio jäkla plusgrader ute? 
 
Kaffemaskin fanns på rummen också och det är något jag uppskattar, även om det först kändes som om man skulle behöva någon slags teknisk examen för att komma på hur apparaten funkade.
 
De har två olika rumstyper. Chic och Urban. Jag provade båda. Samma storlek men några hundra baht dyrare för den ena där man får med sig en liten teknisk pryl som man styr hela rummets funktion med. Belysning, TV, room service osv, you name it. Jo, en sak till, det är ju en telefon också som man kan ta med sig ut på stan och även ringa internationella samtal med för 10 cent i minuten. Personligen så tycker jag väl inte att det är värt extrapengarna, men tycker man att det är skitballt att ligga i sängen och släcka lyset på badrummet med den här prylen i näven så ska man absolut slå till.
 
 
Frukost.
 
En helt ok buffé men inte värt de över 500 Baht man får pröjsa för en walk-in om man inte har bokat in det i rummet. Alternativet är ju annars en macka och kaffe för ca 150-200 illbahtingar nere i Re:Fuel som ligger i direkt anslutning till lobbyn.
 
 
Vill man röra på sig lite kan man ju alltid gå ut och hitta något ställe på Soi 11 och då kan jag bland annat rekommendera The Australian Pub och Old German Beerhouse som båda har frukostmenyer.
 
   
Australian Pub  &  Old German.
 
Aloft har förresten en stor och absolut prisvärd lunchbuffé för runt 250 Baht. Lite mongoliskt stuk så till vida att köttet, bitar man själv väljer ut, steks på beställning. Dryck kostar extra. Apropå dryck, Aloft har ett av Bangkoks största vinsortiment. Det ligger i direkt anslutning till restaurangen Crave och man kan antingen ta en flaska och dricka till maten, eller köpa med sig hem. Priserna ligger väl mellan butikspris och krogpris.
 
Har'u Vino Tinto?
 
Taget från 25:e våningen. Bed Supperclub uppe till vänster. Närmast syns poolen som är belägen på 9:e våningen om jag inte minns fel.
 
Trendiga takbaren The Nest. Snett mittemot bakom träden skymtar Q-bar.
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Hade blivit full pott om de varit lite större.
Sängar. 5. Störtsköna helt enkelt.
Frukost. 4. Kan inte minnas att jag såg någon sushi.
Läge. 5. Aloft ligger mitt i smeten. Närmaste skytrain är BTS Nana.
Utsikt. 3. Högre hotell hade gett en fyra, och med flodvy en femma.
 

Visa större karta
 
Helhetsbetyget får nog ändå bli en femma. Väldigt prisvärt också. Man gillar Aloft direkt man kommer dit och jag stannade kvar flera dagar längre än beräknat. Och se, här står ju till och med thailändske skådisen och supermodellen Pancake Khemanit Jamikorn och tar emot i lobbyn och ger en virtuell upptumme till Aloft.
 
Anyone up for some thai pancake..? Click Like
 

RSS 2.0