Millenium Hilton Bangkok

Det beryktade fängelset Bang Kwang kallas ibland lite missvisande för Bangkok Hilton. Men det är också namnet på ett hotell. Millenium Hilton Bangkok heter det egentligen och är nog en av de bättre hotellupplevelserna jag haft i Bangkok, och jag tror att det var det första lyxhotellet jag bodde på i den stora Mangon efter jag insett att det inte var speciellt dyrt att uppgradera sig från budgethotellen på Khao San Road. Millenium Hilton ligger ju på Thonburi-sidan av Chao Phraya och det är väl egentligen enda nackdelen med hotellet om man vill ha smidig tillgång till Bangkoks centralare delar.
 
 
Hotellet har dock en egen båt som korsar floden hela dagen och kör gästerna gratis mellan flodbankarna men då den lägger till vid River City så är det ändå en bra bit till närmsta BTS/MRT. Antingen tar man en taxi därifrån, eller flodbåten vidare ner till Sathorn Pier där man kan hoppa på BTS Saphan Taksin för vidare färd in mot stan. 
 
(Kuriosa: River City hade en central roll i den läsvärda boken Bangkok 8 av John Burdett. Den finns även att låna på svenska.)
 
  
Visa större karta
 
Jag tog tillfället i akt att för en blygsam merkostnad att uppgradera mig till executive floor vilket innebar liknande fördelar som på Landmark även om de inte var lika generösa här på Hilton. Precis som på alla finhotell som inte erbjuder gratis WiFi på rummen så tar de istället en omotiverat hög taxa, men detta slipper man alltså om man får tillgång till Executive Lounge eller vad de nu kallar det på Hilton.
 
 
Executive Lounge ligger nästan längst upp i hotellet, på våningen under baren Three Sixty Lounge dit vem som helst är välkommen. Här uppe erbjuds ingen gratis Champagne men väl en magnifik utsikt över floden och staden. Här fick man kaffe, frukt och snacks, och bra service medan man väntade på att de fixade incheckningen.
 
 
Om man gillar att hänga vid poolen så bör man ta det på förmiddagen innan solen dragit förbi och lägger nästan hela poolområdet i skuggan senare på dagen. En stor del av poolen är bara någon decimeter grund där de placerat solstolarna lägligt för att man ska kunna ligga och spana på floden eller något annat.
 
 
Dagen till ära så pågick det någon slags fotosession och en fotomodell låg och kråmade sig i poolkanten hur länge som helst. Förnöjt noterade jag hur alla killar låg och smygspanade på modellen fast de inte trodde att det skulle märkas. De eventuella flickvännerna såg skitsura ut och delade ut armbågar och arga blickar till sina skenheliga raringar.
 
Rummen.
 
 
Rummen är lagom stora och har stora panoramafönster ut mot floden. Naturligtvis med glasväggen med insyn, eller utsikt om man så vill, från badrummet. Skrivbord, minibar, ett par fåtöljer och så fantastiskt sköna sängar.
 
 
Jag har sett att flera finhotell har kuddmenyer som man kan välja från, men tycker att det känns lite överdrivet att ringa efter någon som kommer till rummet med ett gäng olika kuddar som man ska hålla på att provligga och provdregla på. Just press Hilton MAGIC.
 
 
Frukost.
Om man väger in alla aspekter så har det här hotellet den bästa frukosten i Bangkok av dem jag har provat. Inte bara utbudet utan även hela känslan och stämningen i lokalen. Man kan sitta både inne i lite svalare temperatur eller på uteserveringen där det fläktar skönt från floden. Här kan man sitta länge och njuta av frukosten och det känns inte som något som bara ska överstökas. Combon kaffe och sushi har aldrig varit mera rätt än här!
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Snuddar på toppbetyget men saknar wow-känslan.
Sängar. 5. Sov gott säger jag.
Frukost. 5. Bäst i Bangkan.
Läge. 3. Nedgraderad till en trea efter kriterierna för kommunikationer.
Utsikt. 5. Millenium Hilton fyller lätt upp kriterierna för högsta betyget.
 
Helhetsbetyget blir högt och hotellet kvalar in på Topp 3 i Bangkok. Här kan man bo om man inte har bråttom till Sukhumvit utan hellre chillar på hotellet och irrar runt i gränderna vid hotellet där det är riktigt billigt och finns massa god gatumat och inte så mycket turister. De flesta tar ju trots allt båten över till andra sidan. Det finns en handfull restauranger på hotellet, och ett flådigt spa också som det inte blev tid till att testa. Jag bodde här två nätter innan jag var tvungen att retirera till Soi Rambuttri trots allt, för att plana ut ekonomin så att säga.
 
 
 

Landmark Bangkok

Landmark är ett av de hotellen som ständigt verkar ha kampanj på ca halva priset. Jag passade på att boka ett rum här för något år sedan, innan jag insåg att rean aldrig verkar ta slut. Landmark är byggt 1987 och har alltså några år på nacken. Känslan på rummen är väl lite bättre än Scandic och bjuder egentligen inte på något extra. WiFi fick man betala extra för, men det är möjligt att de har ändrat på det sedan jag bodde här (jan -11).
 
 
Jag blev erbjuden att uppgradera till Club eller vad de nu kallade det, vilket jag nappade på. (Rumstyperna är inte helt lätt att förstå om man tittar på hemsidan.) Men ett helt korrekt beslut, då det inkluderade en massa fördelar som late check out, gratis tvätt och massa andra saker som jag glömt, men det bästa var tillgången till Executive Lounge där det varje eftermiddag mellan 17.00 och 19.30 serverades gratis dricka (läs Champagne) och tilltugg i olika varianter som sushi och annat gott. Och fritt WiFi så klart. Det var öppet dygnet runt och det serverades även en enklare frukost där uppe, om man nu inte ville sitta nere med resten av hotellgästerna.
 
Utsikten från rummet. Lyxiga Conrad Hotel i mitten, och CRC Building är den höga.
 
Executive Lounge.
 
Som Winston Churchill sa. "Champagne ska vara kall, torr och gratis!"
 
 
I anslutning till loungen så finns en av Bangkoks bästa köttrestauranger, RR&B Steak House.
I alla fall enligt dem själva. The Best Steaks in Bangkok, som de stolt annonserar. Eftersom jag inte är någon vegetarian (förutom den där veckan i Laos) så studerade jag menyn i smyg. Jag visste ju att priserna skulle vara lika saftiga som köttet och en Kobebiff gick mycket riktigt lös på ungefär 6000 Baht. Ja det är alltså en bra bit över 1000 svenska spänn. Det i en stad som Bangkok där du kan köpa ett grillspett på gatan för endast 5 Baht.
 
Jag provade så klart inte, men det gjorde däremot den här engelskspråkiga matbloggaren. Värt att kolla in bilderna även om man inte orkar läsa hela texten.
 
Rummen.
 
Ett hotellrum i fyra nyanser av brunt. 
 
 
Rummen är helt okej i den prisklassen, alltså om man får det för deras ständiga halva pris, ca 800 SEK, men inte annars! Verkar som de renoverat rummen förresten, dvs tagit bort badrumsväggen och ersatt med en stor glasvägg istället, precis som alla andra hotell bygger nu för tiden. Syns om man tittar på den här skärmdumpen.
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 3. Standardmodell á la -87
Sängar. 4. Antar att de är värda en fyra.
Frukost. 4. Det vanliga. Plus för att man kunde välja lugna loungen.
Läge. 5. Ligger alldeles vid BTS Nana. På gott och ont.
Utsikt. 4. Relativt högt hotell, men med sina 112 meter så kvalar det ändå inte in på topp 20 i Bangkok.
 
Helhetsbetyget blir ändå en fyra om man uppgraderar sig så man får tillgång till Loungen, annars kan man skippa att bo på Landmark. Även om man får det för halva priset så finns det mer spännande hotell i Bangkok i den prisklassen (4-5000 THB). Hotellet ligger ju på de lägre soierna och det korta avståndet till NEP gör ju att det stryker runt lite individer med tveksam moral och klassificering där. Har man inga problem med det så är det ju ett kanonläge med Skytrain och partygatan Soi 11 så nära. Dessutom så finns en av Bangkoks bästa skräddare i källarvåningen till Landmark. Nickermann's Tailors. Jag har sytt upp några skjortor där och kan varmt rekommendera dem.
 
 
From dusk to dawn.
 
 

Dream Bangkok

Hotelltestaren har varit på Dream Bangkok. Ett hotell inrymt i två byggnader en bit upp på Sukhumvit soi 15.
Mina egna mobilbilder liknade skit så jag har lånat några från deras egen hemsida.
 
 
Under dagtid så ser inte hotellet ut mycket för världen, men däremot på kvällstid så lyser fasaden upp på ett drömlikt vis, och det var också det som triggade igång mig när jag såg bilden första gången och tänkte "Där måste man ju bo någongång!", och med det coola namnet så blev det också ett självklart val när allt det här med min säsong i Thailand var ett faktum. Det kan läsas om i det här inlägget. Thailand Dream
 
Snygg lobby med popkonst på väggarna.
 
Dream Bangkok ska föreställa något slags design- eller boutiquehotell och det genomgående temat är den koboltblåa belysningen som återfinns i hotellets alla utrymmen, och det ger ett effektfullt intryck.
 
 
Poolen ligger på taket i en av byggnaderna och ibland kör de temakvällar med poolparty där uppe.
För den som är intresserad av att dansa tango kan bege sig dit på fredagar då de har tangokvällar i restaurangen Flava. Vem som helst är välkommen att delta. It takes two to tango  som ni vet. Dessvärre är man ju själv helt talanglös.
 
För övrigt så jobbar de rätt hårt på att få dit celebriteter, och för någon månad sedan var Miss Universe Thailand där och gästspelade när de arrangerade Mini Diva Concert. Jag får fortfarande nyhetsbrev från dem och ser att de har ofta olika tillställningar som den här till exempel.
 
 
 
Rum.
 
Standardrummen är små, men fullt tillräckliga. Samma med badrummen. I sviterna finns både badkar och dusch, i standardrummen endast dusch. Fåtölj, skrivbord, ja det vanliga. Gratis wifi också, något som blir allt vanligare på de flesta hotell. Minibar och snacks fanns också, men minns inte priserna.
 
Blått är flott.
 
 
Hoppas fjärrkontrollen till TV:n är vattentät...
 
Frukost.
 
Ja frukosten på Dream Bangkok är egentligen ingenting att skriva hem om, förutom att avråda från den. Boka rummet utan frukost och spara ca 400 baht är mitt tips. Inget mörkt eller grovt bröd fanns, och sushirullarna såg trötta ut och verkade vara gjorda dagen innan. Mediokra pålägg och halvtrist matsal, förutom själva loungedelen som är klädd i färggrann mosaik.
 
 
En sexa Rosa pantern tack..
 
Inte värt.
 
Sammanfattning Betyg.
Rum. 4. Mysiga med det blåa dolda ljuset.
Sängar. 4. Riktigt sköna med perfekta kuddar.
Frukost. 2. Att det inte får en etta beror på att det trots allt fanns sushi, även om dagsformen var instabil.
Läge. 3. Ligger en bit upp på soi 15 och sedan ytterligare en promenad till närmsta BTS, Nana eller Asoke. Korsar man Sukhumvit så har man Club Insomnia och Times Square där. De har förresten gratis tuktuk till några ställen efter Sukhumvit såg jag.
Utsikt. 1. Lågt hotell med obefintlig utsikt. Antagligen bättre om man bokar ett dyrare rum.
 

Visa större karta
 
Helhetsbetyget blir ändå positivt om man bortser från frukosten. Personalen är proffsiga och trevliga och jag hade planerat att bo här ett par nätter innan jag lämnade Thailand för denna gång, som för att sy ihop säcken så att säga eftersom hela resan startade här nästan åtta månader tidigare. Nu blev det ju inte så av olika skäl.
 
Tyckte den här fina gamla låten kunde få vara med lite grann. 
 
 
Det här är förresten inne på herrarnas. Istället för speglar så glor man in i ett akvarium.
Damernas på andra sidan?
 

S31 Sukhumvit Hotel

Uppdraget som hotelltestare har nu tagit mig till det coola designhotellet S31 Sukhumvit Hotel. Det här bokade jag utan vare sig rabattkuponger eller kampanjer, men efter jag fått ögonen på det så kunde jag inte släppa det. Jag bokade det billigaste rummet men blev uppgraderad till en Duplex Suite som det kallades, ett rum i två våningar med sovloft, och glasväggar i badrummet. Det där med glasväggar och full insyn i duschen är något som verkar bli allt vanligare nu för tiden på nya hotell.
 
 
 
Utvändigt påminner hotellet lite om amerikanskt retro, sent 50-tal, som flirtar med rymdprogrammet från den tiden. Precis som jänkbilarna på den tiden med stora fenor och stora visioner. Men där slutar också alla jämförelser. Invändigt finns inget retro what so ever.
 
 
Lobbyn ligger några våningar upp och är modern med mycket polerad marmor. Proffsig och serviceminded personal möter upp när man kommer upp med hissarna. Något som jag uppskattar på finare hotell är att man slipper dra med sig bagaget själv vid incheckningsproceduren. Man bara dumpar det vid porten på en sådan där mässingspolerad bagagekärra, och sedan efter ett tag så kommer en bellboy upp på rummet med ryggsäcken. Ja, jag envisas fortfarande med att resa med ryggsäck och man känner sig alltid som en trashpacker när man kommer dragandes med den där. Fast egentligen skiter jag i det.
 
 
Men det fina med att man slipper se sitt bagage från att man kommer till hotellentrén tills man är på rummet är att man kan få känna sig som en flashpacker för en stund. Hur larvigt som helst så klart.
 
Apropå glasväggarna så går temat igen i poolen där ena sidan är en långd böjd glasskiva så man kan stå bredvid och kolla som på ett akvarium ungefär. Eftersom jag var i glasbranschen några år så undrar jag alltid om kostnader, transport och montering när jag ser såna skapelser som den här poolen. Ett endaste litet i islag med en glasflisa som far ur under hanteringen eller ett litet stick på någon centimeter och hela glaset får kasseras och beställas nytt.
 
 
Fler bilder på cool pool
 
 
 
Rum.
 
Mycket hemtrevliga rum. Duplex suiten har TV både nere och uppe framför sängen. Dockningsstation med högtalare för ipod. Toalett fanns också på båda våningarna. Badrummet som ligger på övervånigen har både dusch och badkar.
 
 
Det onödiga pentryt med tomma skåp, lådor och kylskåp. Välfylld minibar finns dock.
 
Grejen med minibarer på fina hotell är att priserna är orimligt höga. 200 baht för en burk öl känns onödigt när man bara kan ta hissen ner till någon 7/11 och handla samma burk för 20 baht. Det gamla beprövade tricket är att fylla på med billig öl om man nu inte kunnat hålla sig och snyltat på minibaren. Snålt kanske. Eller en ren principsak.
 
 
 
Sängen var den största jag sett, den är 8 fot, alltså ca 2,4 meter bred! Plats för hela Taikon.
 
Från loftet ned mot divanen vid det fem meter höga panoramafönstret.
 
Den numera obligatoriska glasväggen.
 
Frukost.
 
Frukosten på S31 är egentligen bra, det finns allting även om det inte är någon jättebuffé som på Lebua eller Millenium Hilton. Matsalen är lite liten och man kan inte gå ut och sätta sig. AC:n pumpar för fullt och det är som vanligt lite för kallt för att det ska vara trivsamt. Naturligtvis ett lyxproblem och ska inte vara avgörande om man väljer S31 eller inte. Frukosten lämnar ingen direkt wow-känsla efter sig, men den är prisvärd och jag rekommenderar att boka rummet inklusive frukost.
 
 
Spicy prinskorv salad?
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Spännande planlösning i två etage. Fritt wifi.  Andra rumstyper.
Sängar. 4. Möjligtvis hade man kunnat önska lite mjukare.
Frukost. 4. Inte mycket att anmärka på.
Läge. 4. Starkt betyg. Ligger på soi 31 (som namnet antyder) mellan BTS Asoke och Prompong.
Utsikt. 3. Den vanliga stadsutsikten utan krusiduller.
 
Två systerhotell ligger på Sukhumvit soi 15 och soi 33. Gemensam hemsida.
 
Kom på att jag skrev några rader redan i oktober om när jag blev väckt i vargtimmen av det plingade på dörren.
Det inlägget kan läsas här Sweet dreams are made... 
 
Hittade förresten ett bortglömt filmklipp på datorn som jag fick lov att tanka upp.
 
 
 
Här nedan ett proffsigare som S31 själva tankat upp.
 
 
 
  
Visa större karta

Grande Centre Point Terminal 21

Uppdraget som hotelltestare har nu fört mig till det nya pampiga Grande Centre Point Terminal 21.
 
Jag hade en kvart kvar innan utcheckning på Aloft och jag hade bara några minuter på mig att boka. Egentligen var siktet inställt på Centara Grand som stoltserar med snygga takbaren Red Sky , men prissättningen hade gått fullständigt bananas vid tillfället, så jag skippade det den här gången. Min hotelltestarkollega satt online samtidigt hemma vid Österdalälvens kant och föreslog GCP T21 som jag för enkelhetens skull förkortar det här.
 
 
Lobbyn var stor och pampig med mycket polerad vit marmor och gav ett första intryck av lyx och flärd. Bemötandet var mycket proffsigt och servicenivån hög. Tyvärr var rummet inte klart och de bad mig vänta i loungen en stund där det skulle bjudas på kaffe eller annan dryck. Jag tog en kaffe. Inte bra. Den smakade pulverkaffe. Efter en god stund så kom de ursäktande och förklarade att rummet ännu inte var klart och att det skulle ta ytterligare någon timme. "We are very busy.." No problem, sa jag och lämnade bagaget och tog en sväng in på nyöppnade och coola shoppingcentret Terminal 21 som ligger i direkt anslutning till hotellet.
 
Lobbyn.
 
Loungen.
 
Hissarna.
 
Efter att ha ägnat säkert ett par timmar på Terminal 21 så återvände jag till lobbyn på GCP T21. Rummet var fortfarande inte klart och receptionisten började själv bli besvärad av situationen och förklarade att de var "very very busy and almost fully booked.." Han ursäktade och ursäktade men jag var lugn och sa att det var något positivt att vara fullbokad, och råkade nämna att jag själv var manager på ett hotell på Ko Lanta och visste hur det var när man hade mycket att göra. Jag sa dock inget om att det var ett litet hotell med endast åtta rum. Det var liksom inte relevant i sammanhanget.
 
Jag såg hur han hajade till lite grann och kastade en snabb blick på mig. Sedan böjde han sig ner mot en snabbtelefon och kontaktade någon överordnad som jag förstod det. Av det lilla på thai som jag lärt mig förstod jag vad han sa till herren på andra änden av linjen, typ att gästen som väntat så länge på rummet arbetade i Thailand och var hotellmanager på Ko Lanta. Sedan gick det snabbt. Jag skulle få tala med någon slags supervisor manager eller vad han nu kallade det.
 
Herren dök snart upp i blank kostym som såg skitdyr ut. Han waiade och bad om ursäkt för allt trubbel som åsamkats mig. "Mai pruu" sa jag reflexmässigt och jag fattade att han inte fattade min sydthai. "Mai pen rai" funkade bättre. Förseningarna bekom mig faktiskt inte det minsta. Mitt huvudbry hade helt annat fokus. Hon uppe på kullen befann sig samtidigt i Bangkok, ute i Bangkapi, och jag hade fortfarande inte träffat henne.
 Jag blev i alla fall uppgraderad till någon slags tvårumssvit på de högre etagerna. Fram hit så var jag väldigt nöjd med allting. Skjut mig, men det skulle snart ändras.
 
Rum.
 
När vi kom in rummet/sviten fick jag direkt taskiga vibbar. Jag är ju med mitt yrke hemma i Svedala intresserad av färg och form, och det här kändes helt fel. Samma blanka polerade marmorytor som i lobbyn gav ett kalt och kallt och sterilt intryck. Därtill ett kök med högblanka vita luckor utan handtag. Förresten, ett kök, vem behöver ett helt kök egentligen? Ingen antar jag, och därför är lådorna och skåpen tomma. Det är som han sa min hotelltestarkollega. "Man blir ju irriterad när man får ett rum med kök när man bokar ett hotellrum."
Jag förstår ju att jag tjänat ihop till en käftsmäll av den här reaktionen. Objektivt sett så är ju rummet fint och många skulle vara tacksamma för den här möjligheten.
 
"Ska vi laga något hemma ikväll älskling..?"
"Nä."
 
 
Sovrummet var ändå rätt så trivsamt med heltäckningmatta, men sängarna var på tok för hårda. Utsikten är det ju heller inget fel på, här blickar man ut över Benjakiti Park. Soljalusi och mörkläggningsgardiner fanns också, samt stor tunn-TV i båda rummen.
 
Vardagsrummet.
 
Badrummet har både dusch och badkar, samt japansk toalett med massa knappar som är så högteknologisk att man nästan blir rädd för den.
 
Tilläggas bör sägas att det inte fanns någon minibar på rummet vilket kan tyckas vara en självklarhet på ett hotell av den här klassen. Faktum är att hela hotellet är torrlagt. Det finns ingen hotellbar what so ever.
 
 
Läget är ändå ett av Bangkoks bästa. BTS Asoke (skytrain) utanför dörren som synes, och även MRT Sukhumvit (tunnelbana) korsar här. En av få intersections i den stora staden. Men räkna med långa köer till MRT på helgkvällarna.
 
Frukost.
 
En högst medioker sammansättning av frukostmat från olika kulturer. Här skulle jag direkt råda att boka rummet utan frukost och hellre ta sig ner i shoppingcentret och äta där utbudet är enormt.
 
Den obligatoriska omelettestationen.
 
   
 
Matsalen var dessutom liten och fullpumpad med kall AC-luft och ingen möjlighet att sitta utomhus. Personalen var däremot proffsig och serviceinriktad. Och som sagt var, man blir mätt och belåten, men frukosten står inte i paritet till vad detta nya skrytbygge utlovar vid första anblicken.
 
Hyggligt stor pool.
 
Sammanfattning Betyg.
Rum. 3. Att det får så högt beror på att stället är nytt och frächt.
Sängar. 2. Alldeles för hårda för den prisklassen. På Khao San Road hade samma säng fått en femma.
Frukost. 2. Tråkig matsal och taffligt utbud. Kändes mera inriktat mot asiatiska gäster.
Läge. 5. Ett av Bangkoks bästa tack vare läget för shopping och kommunikation. BTS Asoke. MRT Suk.
Utsikt. 4. Nära en femma, men flodvyn saknas.
 

Aloft Bangkok

Mitt uppdrag som hotelltestare har nu kommit till Aloft Bangkok som ligger på Sukhumvit Soi 11.
 
Aloft är ett av alla nya trendiga designhotell som poppat upp i Bangkok den senaste tiden och detta öppnade för bara några månader sedan. Jag valde att testa detta istället för Siam@Siam som också verkade intressant.
 
Baren på hotellet finns beskriven i det här inlägget. W XYZ Lounge
 
 
Aloft ligger några hundra meter upp på Suk Soi 11 mitt bland alla trendiga klubbar som jag nämnde i förra inlägget, och är ett bra utgångsläge om man vill kolla in Bangkoks uteliv. Även om det är gångavstånd till BTS Nana så har de en egen shuttle tuk tuk som kör hela soien fram och tillbaka, och även hela vägen till nya shoppingcentret Terminal 21 om man så vill. Det är förresten en tjänst som de flesta hotell har som ligger en bit in på soierna.
 
Ser ut som någon varit på IKEA och handlat.
 
Receptionen. Trendigt värre.
 
Delikatessdisken Re:fuel. Goda mackor och öppet dygnet runt.
 
Aroy mak mak.
 
Mittemot hotellentrén skymtar flashiga Bed Supperclub där jag var in och tog en skitdyr drink medan jag väntade på att möta upp spritimportören.
 
 
 
Rum.
 
Mysiga rum med randiga heltäckningsmattor. Inte speciellt stora men fullt tillräckliga. Sängarna får högsta betyg och var strået vassare än Lebua.
Den snygga Sverigekepsen är inköpt på souvenirshoppen på Arlanda.
 
En soffhörna hade de lyckats klämma in också. Perfekt att slänga kläder på. Utanför bild till höger finns skrivbord att placera datorn på. Både gratis Wifi och kabelanslutning.
 
Badrum med stora speglar. Endast dusch fanns men det spelar ju ingen roll. Hur stor lust har man att tappa upp ett varmt bad egentligen när det är Fyrtio jäkla plusgrader ute? 
 
Kaffemaskin fanns på rummen också och det är något jag uppskattar, även om det först kändes som om man skulle behöva någon slags teknisk examen för att komma på hur apparaten funkade.
 
De har två olika rumstyper. Chic och Urban. Jag provade båda. Samma storlek men några hundra baht dyrare för den ena där man får med sig en liten teknisk pryl som man styr hela rummets funktion med. Belysning, TV, room service osv, you name it. Jo, en sak till, det är ju en telefon också som man kan ta med sig ut på stan och även ringa internationella samtal med för 10 cent i minuten. Personligen så tycker jag väl inte att det är värt extrapengarna, men tycker man att det är skitballt att ligga i sängen och släcka lyset på badrummet med den här prylen i näven så ska man absolut slå till.
 
 
Frukost.
 
En helt ok buffé men inte värt de över 500 Baht man får pröjsa för en walk-in om man inte har bokat in det i rummet. Alternativet är ju annars en macka och kaffe för ca 150-200 illbahtingar nere i Re:Fuel som ligger i direkt anslutning till lobbyn.
 
 
Vill man röra på sig lite kan man ju alltid gå ut och hitta något ställe på Soi 11 och då kan jag bland annat rekommendera The Australian Pub och Old German Beerhouse som båda har frukostmenyer.
 
   
Australian Pub  &  Old German.
 
Aloft har förresten en stor och absolut prisvärd lunchbuffé för runt 250 Baht. Lite mongoliskt stuk så till vida att köttet, bitar man själv väljer ut, steks på beställning. Dryck kostar extra. Apropå dryck, Aloft har ett av Bangkoks största vinsortiment. Det ligger i direkt anslutning till restaurangen Crave och man kan antingen ta en flaska och dricka till maten, eller köpa med sig hem. Priserna ligger väl mellan butikspris och krogpris.
 
Har'u Vino Tinto?
 
Taget från 25:e våningen. Bed Supperclub uppe till vänster. Närmast syns poolen som är belägen på 9:e våningen om jag inte minns fel.
 
Trendiga takbaren The Nest. Snett mittemot bakom träden skymtar Q-bar.
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Hade blivit full pott om de varit lite större.
Sängar. 5. Störtsköna helt enkelt.
Frukost. 4. Kan inte minnas att jag såg någon sushi.
Läge. 5. Aloft ligger mitt i smeten. Närmaste skytrain är BTS Nana.
Utsikt. 3. Högre hotell hade gett en fyra, och med flodvy en femma.
 

Visa större karta
 
Helhetsbetyget får nog ändå bli en femma. Väldigt prisvärt också. Man gillar Aloft direkt man kommer dit och jag stannade kvar flera dagar längre än beräknat. Och se, här står ju till och med thailändske skådisen och supermodellen Pancake Khemanit Jamikorn och tar emot i lobbyn och ger en virtuell upptumme till Aloft.
 
Anyone up for some thai pancake..? Click Like
 

W XYZ Lounge

 
W XYZ Lounge är baren på chica Aloft Hotel i Bangkok. (Den hotellrecensionen finns här)
Deras koncept med Cocktail Marathon varje helg har varit uppskattat. Betala 699 Baht och drick så mycket du orkar. Och det gjorde folk. Lite för mycket kanske, de höjde nyligen priset från 499 Baht för att balansera spritflödet. Och kassaflödet så klart. Ibland så misstolkas dock informationen om Drink all you can.
 
"One time a guest puked in his glass and then drank it. He did that two times actually..."  berättade bartendern för mig under mitt lilla studiebesök tidigare på kvällen.
 
 
De stoltserar även med ett annat och nytt koncept, något de kallar för Molecular Cocktails. Enligt bartendern så är de ensamma i hela Thailand om att servera dessa rykande kemiska drinkarna som skulle innehålla hundratals olika kemikalier. Jag blev så klart nyfiken.
 
 
Kemiske Ali gav mig menyn och frågade vilken jag ville beställa.
"I don't care. Anything that looks cool on a picture!" svarade jag.
 
När denna molekylära och uppfriskande skapelse med okänt namn var urdrucken ville jag ha en till och studerade menyn lite närmare.
 
 
Tyckte att past old dream verkade lämplig eftersom min säsong på Lanta redan hade börjat kännas som en avlägsen dröm, men det saknades någon kemikalie så jag bestämde mig istället för heaven on earth som också hade ett passande namn.
 
 
Kvällen hade ju inte dragit igång riktigt än så det var fortfarande lugnt i baren och jag hade gott om tid att sitta och svamla med bartendern som drog en massa skrönor för mig. Jag drog en cocktail till.
 
 
Som av en händelse så nämde jag att jag skrev lite på nätet om ställen jag besöker, och det var helt utan baktanke. Men nu är det ju så att alla i branschen vet mycket väl om internets kraft, särskilt med Tripadvisor som största maktfaktor som vissa följer slaviskt när de ska boka hotell och gå på restaurang. Personligen så besöker jag sällan den sidan, utan går mer på känsla när jag ska välja hotell. Tripadvisor har dessutom solkats ner på sistone med köpta och manipulerade omdömen. Jag skriver endast för skojs skull på bloggen, som en dagbok för att minnas, och om nu någon blir hjälpt på vägen så är det bara kul. (Fick förresten ett pm om att någon precis bokat Lebua som jag skrev om för någon vecka sedan.)
 
 
Det som hände nu var i alla fall att servicen uppgraderades ytterligare. Inte för att jag hade det minsta att klaga på tidigare, men nu började personalen servera massa specialare som jag inte skulle behöva betala för. Jag klargjorde att jag absolut ville göra rätt för mig, men det skulle inte vara nödvändigt. Ska tillägga här att själva marathon-klockslaget började först vid nio och kvällen var fortfarande ung. Bilden ovan föreställer någon slags fryst gelatinboll innehållande okänd spritsort. Det gröna är sånt där godis, pop rocks tror jag det heter, som sprakar i munnen vilket förhöjde smakupplevelsen.
 
 
Här kom det in något annat kul med sprit. Det gula var något de kallade mango caviar. Sött och syrligt som en dessert. Lite för sliskigt för min smak, jag ville hellre ha något som rykte, eftersom jag tyckte det såg coolt ut. Jag gav bartendern fria händer att blanda till något fränt. Jag fyllde på och började bli salongs och salongen började fyllas med folk. Jag hörde av mig till spritimportören att det här var han tvungen att komma och kolla in.
 
Dr Jekyll goes Mr Hyde?
 
Cocktail Marathon hålls varje fredag och lördag mellan klockan 21 och 01. Bra förfestställe till Hi-So-ställena Bed Supperclub och Q-Bar där man även går in gratis om man bor på Aloft. Inträdet är annars löjligt högt till de klubbarna. Andra trendiga ställen i närheten är Nest och Oskar. Hela Sukhumvit Soi 11 är ju förresten gatan att hänga på nu för tiden.
 

Lebua at State Tower / Tower Club at Lebua

Mitt hemliga uppdrag som hotelltestare har nu kommit till Lebua at State Tower / Tower Club at Lebua.

Jag skrev tidigare några rader om Sirocco som är takbaren på Lebua. Det kan man läsa om man klickar på den här länken. Sirocco at Lebua 

Lebua är ett av de populäraste hotellvalen för svennar som vill kosta på sig ett lite finare boende när de kommer till Bangkok. De kör ofta, typ nästan jämt kampanjer och hamnar nästan alltid högst upp i rankingen på bokningssidorna Hotels och Agoda. När jag bokade så var det 57% rabatt och jag undrar om inte det egentligen är standardpriset numera. Man kanske ska invaggas i tron att man fått världens deal och så bokar man fort som attan för att inte bli utan. Men man behöver inte bli besviken. Jag tycker Lebua levererar.



Hotellet tar emot i en fin lobby med bugande dörrvakter i vita handskar. Klientelet verkade vara allt från kostymgubbar till white trash i Changlinne och flip flop. De senare blir naturligtvis inte insläppta uppe på Sirocco.

Jag hade bokat Lebua at State Tower men med min vanliga hotelltur så blev jag uppgraderad till någon slags minisvit i Tower Club som ska föreställa lite exklusivare rum belägna högre upp i byggnaden.

Rum.
Generösa utrymmen som synes.





Sängarna var sköna och kuddarna likaså. 



Att ett så högt hotell har balkonger hör till ovanligheterna. De brukar knappt ha öppningsbara vädringsfönster. Läs inlägget Sirocco där jag berättar mer om det. Kom ihåg att om ni har barn under 12 år med er så kommer de överhuvud taget inte ens låsa upp balkongen åt er.



Utsikt från 55:e våningen.




Sirocco. Cool sky bar. Dress code = no trash packers.




Utsikt mot staden.


Utsikt mot floden.

Frukost.


Griljerad julskinka snabbt upphettad över öppen eld.


Stort urval av bröd som de rostar snabbt i vedeldad ugn.


Med skånsk senap blev ju detta en himmelsk combo.


Massa juicer, men ingen lika god som den vi gjorde själva på Nature House.


Alla hotell med med självaktning serverar så klart sushi på frukostbuffén.


Man kan sitta både inne i AC:n eller ute vid poolen.

Sammanfattning Betyg:
Rum. 5.
Rymliga och mysiga. Badrummen har både badkar och dusch.
Sängar. 5. Även om betyget är svagt.
Frukost. 5. Solklar sådan. Dessutom så fick man en hel kanna kaffe på bordet.
Läge. 4. Längst ner på Silom nära floden. Ok gångavstånd till BTS Saphan Taksin.
Utsikt. 5. När man bokar så väljer man stadsvy eller flodvy och det är en liten prisskillnad där.


Plus. Balkongerna och gratis wifi på rummen, takbaren Sirocco.
Minus. Ska väl vara överprisad minibar. Som vanligt.



Visa större karta


 


RSS 2.0