Med barnvagn i Bangkok - del 2

Före resan var jag väldigt tveksam till att ta med en vagn till Thailand över huvud taget. Den lätta resesulkyn vi använt tidigare hade Junior egentligen växt ur redan året innan, så det var inget alternativ. Att förvänta sig att en fyraåring skulle kunna ta effektiva promenader utan protester var bara att glömma, så jag bestämde till slut att ta en större och bättre, men tyngre vagn. Det ångrar jag inte.
 
 
"Bangkok - City of Life". Rama 1 - Phayathai Road Intersection mellan MBK och Siam Discovery
 
 
Vagnen gör det inte bara smidigare att ta sig mellan A och B, den fungerar också som skugga och sovplats, man kan lägga och hänga saker i vagnen, men framför allt är det en skyddande zon. Man har full koll på var man har det lille monstret, och riskerar inga plötsliga språngmarscher ut i trafiken eller folkmassor. 
 
 
BTS Saphan Taksin. Saknar rulltrappa upp till spåret.
 
 
Enda gången det blir lite bökigt är när man kommer till BTS-stationer som inte har någon rulltrappa eller hiss. Det är fan i mig en gåta att inte det togs med i beräkningarna när man byggde skytrain-systemet. Bangkok är exkluderande och verkligen ingen stad för halta och lytta, och rullstolsburna. De flesta stationer har dock åtminstone en rulltrappa upp, antingen till första nivån där man köper biljett, och ibland upp till spåren också, men sällan ned till vägen igen. Ibland finns hiss. MRT-systemet (tunnelbanan) verkar i alla fall ha rulltrappa i båda riktningarna.
Det positiva är att en fyraåring klarar ju av att gå i trapporna, men när guldklimpen sover, ja då det blir det väldigt bökigt igen om man inte är två vuxna som kan bära hela ekipaget.
 
 
 
 
 
Trots att Bangkok är en megastad så tar man sig förvånansvärt snabbt och bra fram till fots om man nu pallar värmen och bor hyfsat centralt. Sista hotellet innan hemresan var Banyan Tree, varifrån vi tog en promenad genom Lumphini Park upp till Central World nära Siam (Karta längre ned). En sträcka på drygt tre ganska svettiga kilometer. I parken finns lekplatser, varaner och sådana där trampbåtar (om man nu pallar värmen...). Fjärde bilden nedan från Ratchadamri som är ytterst framkomlig som synes. Hiss upp till BTS-stationen med samma namn når man genom hotellet St: Regis.
 
 
 
 
Uppe vid korsningen Ratchadamri-Rama 1 börjar det bli ordentligt rörigt, men genom diverse köpcentrum tar man sig lätt upp till gångbroarna som löper över Rama 1 (typ Sukhumvit) långa sträckor.
 
 
 
 
Flodbåtarna är också ganska smidiga att transportera sig med. När vi bodde på resans första hotell Shangri-La så hade vi ju båtarna runt knuten så vi passade på att åka över till Bangkoks nyaste (och helt onödiga) shoppingcenter Icon Siam. Lätt att rulla på vagnen, och samtidigt fläktar det skönt på floden. För övrigt ett av Bangkoks billigaste transportmedel.
 
 
 
 
Trivia: H&M ser alltid till att få en ordentlig frontexponering i galleriorna. Men smakar det så kostar det. Vi får se hur länge det håller. Koncernen tappar väl marknaden till näthandeln vad jag förstått. Här på Icon Siam går det knappast att missa butiken, och på Terminal 21 så går rulltrappan bokstavligt talat rätt in i butiken.
 
 
Lättrullat på Icon Siam...
 
 
Förresten, mitt bästa stalltips på barn/barnvagnsvänligt hotell är nog Eastin Grand som har egen gångbro till BTS Surasak. Bara att kliva ur hissen och knata ut på perrongen.
 
 
Promenadtips (inte tipspromenad) i Bangkok...
 
 
Relaterade länkar: 
Med barn i Bangkok - del 2 (2018)
Med barn i Bangkok (2016) 
Med barnvagn i Bangkok (2015)

Jack's Bar

Precis utanför murarna på Shangri-La finns Jack's Bar. Detta trevliga vattenhål hade jag knappast hittat om jag inte kollat Tripadvisor (284 av 11157 rest.) när vi bodde på ovan nämnda hotell. Goda omdömen och läget precis nere vid Chao Phraya River gjorde att jag styrde hit stegen en eftermiddag.
 
 
 
 
Lite jetlaggade till trots så ville jag ändå ut och ha lite ordentlig thaimat i en genuin miljö. Jack's Bar skulle visa sig vara en pärla, lite sådär undanskymt och inget ställe som man bara råkar snubbla in på - som ofta är fallet med pärlorna i Thailand. 
 
 
 
 
Ägarfamiljen är trevliga och lagar utsökt mat, och här fick jag den näst bästa tom yam-soppan jag provat i Thailand (bäst på T & K Seafood i Chinatown), därtill åt vi vårrullar, soltorkat fläskkött (moo ded diao), vanligt ris, sticky rice, samt en mangoshake och en stor Chang serverat i frostat glas. Allt lossnade på cirka 500 baht och då var det soppan som drog upp priset, men då låg det en handfull stora räkor i också.
 
 
 
 
Även om Jack's Bar är en typisk thaisylta så finns här även ett vinsortiment för den som hellre drar ett glas rött eller prosecco i solnedgången. Stället verkar populärt och innan vi var klara så var det fullsatt då det började dra mot skymning.
 
 
 
 
Jack's är det perfekta stället om man vill komma ifrån de ibland ganska stiffa men alltid dyrare hotellrestaurangerna. Ofta är maten bättre på de här familjedrivna syltorna ska väl också tilläggas.
 
 
"Har ni problem eller? Vänta lite så ska jag ta fram min sax här..."
 
 

Fucked up duck...

En anksylta i hörnet på röriga Charoen Krung Road. Det är något bekant över stället men det är först när vi sätter oss ner som poletten trillar ner. Jag har varit här förut. För sex år sedan. Oh, the irony...
 
 
 
 
Efter en sväng med skytrain till Siam Paragon så har vi klivit av vid BTS Saphan Taksin och tar omvägen till hotellet via den trafikerade gatan som blev Bangkoks första riktiga väg när kanalerna började byggas bort. Den är rörig men charmig och har mycket av den gamla känslan kvar. Vi behöver äta något innan vi återvänder till hotellrummet och jag kryssar långsamt fram vagnen mellan allt som kan tänkas dyka upp på Bangkoks trottoarer. Nu för tiden ser man dock sällan elefanter på gatorna, men ankorna som hänger bakom glaset fångar min uppmärksamhet och vi kliver in i restaurangen. En klassisk sylta med rangliga bord och pallar i aluminium. Det brukar betyda gott och billigt.
 
 
 
 
Junior är en social isbrytare, och som vanligt kastar sig de thailändska tjejerna över honom och nyper honom i kinderna och ser ganska snart att han är ett halvblod , -louk krung chai mai? Frågorna haglar och de hinner knappt ta min beställning. Ja, mamman är thai förklarar jag. På thai, det lilla som jag fortfarande minns. Ingen kan engelska här, och hemma har vi bara pratat svenska de senaste åren.
 
 
 
 
 
Jag har nästan lust att berätta att hon och jag har varit här och ätit en gång. Då, för sex år sedan, bodde vi på närbelägna Lebua och hade precis varit på Robinson längre ner på gatan och köpt våra förlovningsringar. Det var våran sista dag i Thailand och vi skulle bara ta en lunch innan vi gick tillbaka till hotellet för att checka ut och bege oss ut till Suvarnabhumi för att säga farväl. Vi hade slunkit in här, ankan i fönstret hade lockat in oss även den gången. Jag minns det väldigt tydligt, hur vi satt och tittade på varann - och ringarna. Jag har faktiskt en bild på det i datorn hemma. Vi bestämde att vi skulle sätta dem på fingrarna först ute på flygplatsen. 
 
Tänk om någon hade sagt till mig då, att om sex år kommer du sitta här igen med en tallrik anka framför dig, då med din fyraåriga son i sällskap men utan henne. Ja det hade jag aldrig kunnat tro. Men livet går upp och ner. Jag och Junior har trots allt en fantastisk tid tillsammans och att få vara hans pappa och resa med honom är ett privilegium. Ankan i Bangkok smakar alltjämt lika gott.
 
 
 

Shangri-La in my mind

Jag har ibland använt uttrycket Shangri-La som en metafor för att beskriva något slags svunnet paradis. För ett halvår sedan så var tillståndet knappast paradisiskt på något sätt, snarare motsatsen. Ett sorts mentalt Hades om man så vill. Jag ska inte inbilla mig att allt hade varit frid och fröjd före det heller egentligen, men att det skulle utvecklas i den riktningen som det gjorde var jag inte riktigt förberedd på. När jag väl insett att det inte fanns någon återvändo och vi gick mot det bistra slutet så började allt rasa. Man kan inte sova, inte äta, och knappt jobba.
 
Så här i efterhand minns jag knappt att vi hade en vår. Det är som ett töcken, det var först en jävla massa snö, och sedan när jag började komma till sans och klivit upp ur avgrunden så var det helt plötsligt högsommar. Som om att hjärnan städar bort det mest plågsamma för att man ska kunna gå vidare. Samtidigt, och som man säger så kommer en olycka sällan ensam, så fick min mamma ett cancerbesked, jag tror det var i mars, och bara ett par månader senare, i slutet av maj så gick hon bort. Jag kunde inte ta in det, som om ångestbägaren redan var överfylld. Jag hade försökt skydda henne från mitt eget trauma och inte sagt någonting, men hon hade så klart sett på mig att allt inte stod rätt till. Jag rasade i vikt och tappade tio kilo på tre månader. Hur fan skulle det gå med allting?
 
Jag hade svårt att fokusera på jobbet och gjorde bara det jag var tvungen att slutföra. Tankarna om Juniors framtid plågade mig, och han är det enda jag egentligen bryr mig om. Jag själv överlever alltid, åtminstone så länge jag får ha honom nära mig. Ofta, ja nästan varje dag, slutade jag tidigare bara för att åka och hämta honom på dagis. Den viktigaste och mest betydelsefulla personen i mitt liv, men det hade han själv så klart ingen aning om, inte heller vad som pågick över hans huvud eller vad som skulle komma ske under sommaren. Jag klarade bara inte av att berätta för honom. Sin farmors bortgång är han för liten för att förstå, men att hon är i himlen pratar han ofta om.
 
 
 
 
Allt lugnade dock ner sig och det gick att börja andas igen när allt var klart och påskrivet och vi hade stakat ut en preliminär plan för framtiden. Semestern kom lägligt, jag kunde släppa jobbet åtminstone och bara fokusera på Junior. Hjärter Dam var i princip fulltecknad på sitt sommarvikariat och vi föreslog gemensamt att jag och Junior skulle åka på en egen resa. Så på sommarens varmaste dag packade jag bilen med campingprylar och åkte på måfå söderut. Biltermometern visade 34 grader på eftermiddagen och Sveriges skogar stod i brand.
Vi var borta en vecka och hann med både Öland, österlen och västkusten. Allt kändes egentligen bra för min egen del, men visst gnagde det att saker skulle vara annorlunda när vi kom hem. Främst för att jag inte visste hur jag skulle förbereda eller förklara för Junior om de kommande omställningarna, och hur han skulle påverkas av det. Dessutom skulle hans två bästa kompisar byta dagis efter sommaren, men inte heller det kunde jag förmå mig att berätta. Jag tyckte synd om honom och att allt var så jävla sorgligt. Det positiva var att rådde lugn och ro för övrigt med god stämning. Det kanske skulle bli bra med allt ändå.
 
 
 
 
 
Sommaren spillde så sakteliga över till höst och en ny vardag började infinna sig. En kväll så sitter jag som vanligt med Junior bredvid mig i soffan och känner bara att jag mår så jäkla bra, mycket bättre än jag gjort på väldigt länge. Som ett mentalt Shangri-La, och att det skulle kunna vända uppåt igen på det här viset kunde jag aldrig drömma om när det stormade som värst i våras. Vi har bokat en egen resa till Thailand i vinter och Junior pratar om det varje dag. Jag önskar att min kära mor hade kunnat se oss nu i det här tillståndet (kanske hon kan?), och hade jag kunnat fråga henne om vad hon tyckt att vi skulle göra om det blev en slant över så hade hon sagt att jag skulle göra något roligt med Dylan. Så häromdagen när en rabattkupong från Hotels ramlade in i mailen så fann jag det för gott att redan nu boka ett riktigt fint hotell i Bangkok inför stundande resa. Vilket det blev? Shangri-La så klart, som länge har stått på min önskelista men alltid känts för dyrt.
Tack mamma för allt.
Och tack Hjärter Dam för att du gav mig Dylan. Det finaste i livet. Allt ska bli bra.
 
  
 
Shangri-La Bangkok. Snodd bild. 
 
 

Med barn i Bangkok - del 2

En av orsakerna till att vi bokade det hotell vi gjorde var att det skulle vara gångavstånd till Dinosaur Planet som på papperet verkade vara en toppenattraktion för en treåring, särskilt med tanke på att Junior är inne i den fasen där han tycker att en Tyrannosaurus Rex är ungefär det coolaste som någonsin har gått omkring på den här planeten. Ja förutom honom själv då. Man vill ju vara en bra pappa och tänka på barnen också tänkte jag när vi stegade dit jetlaggade våran första förmiddag i Bangkok den här resan. När vi kom fram fick jag direkt en känsla att det här kanske inte var så fantastiskt ändå. Det var ingen annan där som köade och hela denna temapark verkade nästan folktom av det lilla man kunde skymta geom stängslet, trots den svala brisen som for fram genom Sukhumvit den här decemberdagen och för en gångs skull gjorde utomhusaktiviteter lämpliga. I vanliga fall är det alltid för jävla hett i Bangkok..
 
 
 
 
Efter en koll framme vid biljettluckan för att se om det ens var öppet så såg jag också inträdesavgiften. 600 jävla baht för mig och 400 för juniorer över 90 cm. Min junior låg väl runt den längden, lite oklart eftersom han konsekvent vägrat mäta sig när vi varit på BVC, och i egenskap av farangblodet så skulle han definitivt åka på inträdet om längden såväl stannade vid 85 cm. 1000 baht för oss två alltså. För ett inträde. Dessutom extra för vissa attraktioner. Vilken jävla rip-off. Det är ungefär som att man i Sverige skulle betala 1000 spänn för att gå in på Skansen. Jag frågade ändå Junior om han ville gå in och kolla på dinosaurierna. Man vill ju vara en bussig pappa liksom. Han såg trött ut. "Ja, jag vill gå in där pappa" svarade han lågt med halvstängda ögon, och alltmedan jag stod där och övervägde huruvida den lycka vi skulle känna där inne skulle stå i paritet med inträdet och bestämde att ja vad fan, vi går in, så ringde mat-och-sovklockan och det lille gossebarnet föll in i djup sömn där han satt i sulkyn. Inte ens hundra kanoner kunde väcka honom. Saved by the bell eller vad man brukar säga...
 
 
 
 
Med känslan att vara årets sämsta pappa men med inställningen att Junior skulle nog uppskatta skräcködlorna mer om något år stegade vi vidare mot Asok och Terminal 21. Det blir sällan som man tänkt sig. Det började dra ihop sig mot lunch och jag tog sikte på favoriten San Sab som har delikat thaimat. Hjärter Dam befann sig samtidigt på en skönhetssalong för att göra sin årliga make-over med permanent och allt vad det innebär. Det svenska mörka vinterklimatet gör knappast några underverk med D-vitaminstörstande asiater, eller som thaibutiksinnehavaren hemma i Masriket sa; "I Sverige blir alla thailändskor fula...".
 
Jag tog plats inne i hörnet av restaurangen och beställde in lite läckerheter och sjönk ner på soffan. Junior sov som en stock och för första gången sedan vi lämnat Mora ett par dygn tidigare så infann sig ett total lugn där all hets och stress rann av mig. Jag passade på att samla näring och energi medan jag funderade ut nya barnaktiviteter. Det här Kidzania som jag hört talas om kanske kunde vara något.
 
 
San Sab. San Fransisco Floor, Terminal 21
 
 
Efter att den lille krabaten vaknat och uttryckt önskemålet "Jag vill ha mer energi pappa!" och detta blivit tillgodosett i form av sticky rice och soltorkat fläskkött (moo ded diao) så var vi redo för gratisnöjet att åka hiss och rulltrappa någon halvtimme innan vi letade oss ut på Sukhumvit igen. 
 
 
Hälften så mycket thailändsk energi...(fri tolkning)
 
 
Utanför Terminal 21 stod en tuktuk som skulle ha för mycket betalt men vi hoppade in och tog oss tillbaka till vårat hotell Radisson Blu Plaza en halv kilometer bort på ett hyfsat osäkert sätt. Att åka tuktuk är för övrigt en mycket uppskattad barnaktivitet.
 
 
   
 
 
Dagen efter tog vi gemensamt sikte på Kidzania som ligger inrymt i det flådiga Siam Paragon, och bara resan dit är ett äventyr för en treåring även om avståndet inte är speciellt långt, men det innebär både rulltrappor, hiss och ett par stationer med Skytrain. Junior är djupt fascinerad av alla slags transportmedel och har gjort alla resor till och inom Thailand oerhört smidiga.
 
 
 
 
När vi väl letet oss fram till Kidzania så insåg jag att det verkade vara väldigt populärt. Köerna för de vanliga dödliga utan förköpsbiljetter ringlade sig långa och ljudnivån var öronbedövande. Stresspåslagen började stapla upp sig. Hjärter Dam som redan verkat tröttna fick hålla koll på Junior som sprang omkring medan jag tog mig fram till informationsdisken för bilda mig en uppfattning om de olika entréavgifterna. Priserna varierade beroende på hur mycket man ville ta del av där inne, och jag försökte koncentrera mig och få klarhet trots larmet runt skallen. Jag förstod så mycket att mitt prismedvetna resesällskap skulle tycka att det var onödigt för alla tre att gå in, så jag började med att skicka iväg henne till hotellet igen och försäkrade att jag och Junior minsann kunde fixa det här själva. En pappa-son-grej. Jag hade ju min heder att återupprätta från dagen innan när det sket sig med Dinosaur Planet.
 
Man vill ju vara en bra pappa tänkte jag för mig själv när jag försökte få den lille illbattingen att lydsamt ställa sig i den alltför långa kön som jag trots redan innan förstod var dömt att misslyckas. Efter några fruktlösa försök gav jag upp. Återigen kände jag mig som årets sämsta pappa när vi gick därifrån. Junior var däremot skitglad åt att få åka lite hiss och rulltrappa igen. Men jag hade en plan B, och tänkte inte ge upp så lätt, så jag kryssade mig fram med sulkyn genom det söndagslediga folkhavet på Siam Paragon och tog mig de cirka sju våningarna ner till Siam Ocean World i andra änden av det enorma köpcentret. Där hade vi ju varit en gång tidigare för något år sedan och det skulle nog min lille guldklimp uppskatta ännu mer den här gången. 
 
Problemet var att någonstans på vägen började guldklimpen förvandlas till Mini-Godzilla, och i en av rulltrapporna började han dra av sig sandalerna vilket jag av erfarenhet vet att det innebär att han planerade att ge dem en frikostig flygtur ner till bottenvåningen av köpcentret, i det här fallet Paragons food court där typ tusen personer för tillfället satt och lunchade. Jag hann precis sträcka mig fram över sulkyn och gripa tag i sandalen när han drog bak armen för att ta sats inför kastet. Han blev skitsur för att jag stoppat hans planerade illdåd, och ännu surare när jag höll ett efterföljande uppfostringssamtal med honom. 
 
Efter att vi blivit kompisar igen tog vi oss den sista biten ned till Ocean World som skulle visa sig vara tillhållet för Bangkoks alla lediga barn den här dagen. En helvetesgrop med ett oväsen som kunde liknas vid ett koncentrat av historiens alla Formel 1-Lopp på ett och samma ställe. Det skulle bli helt omöjligt att ta sig fram med sulkyn och vi vände direkt när vi kom ner. Mini-Godzilla tog ny fart och vägrade sitta still och skulle absolut stå själv i rulltrappan på väg upp. Det dunkade i huvudet. Jag var irriterad, törstig och hungrig. Och årets sämsta farsa.
 
Jag tog till plan C. Vi gick ut i friska luften och påbörjade promenaden till Central World där Kids Floor finns på 6:e våningen, men redan ute på gångbron slocknade det lille gossebarnet och jag styrde istället stegen till en annan favorit på Central World. Baan Ying Isan & Grill är en rätt stor restaurang med en avskild del där jag kunde varva ner hjärnan med en stilla lunch och en kall Chang. Och en snus förstås. Det var definitivt rätt beslut att börja snusa igen, och jag var helt klart Årets sämsta pappa. Det blir inte alltid som man tänkt sig.
 
 
Mental prozac-lunch
 
 
När den lille miniversionen av mig vaknat och vägrat thaimaten så gick jag emot mina egna principer och köpte skräpmat på KFC istället, eftersom jag ändå redan hade förbrukat mitt faderliga förtroendekapital. Så med blodsockret på topp igen för både far och son tog vi oss an Bangkok med nya tag och spenderade resten av vistelsen med nöjen som att studera - och åka med - stadens alla olika transportmedel. Ibland behöver man inte göra det så jävla komplicerat. Junior åker med glädje tuktuk, taxi, minivan, buss, båt, skytrain, tunnelbana, rulltrappa, hiss och så flygplan förstås. Han kan stå hur länge som helst uppe på gångbron på Sukhumvit och räkna rosa och gulgröna taxibilar som åker förbi nere på vägen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja, Junior verkar i alla fall tycka att jag är the fucking farsa of the year... 
 
"Bra gjort pappa! Skytrain is the shit"
 
 
Relaterade inlägg:
Med barn i Bangkok (2016)
Med barnvagn i Bangkok (2015) 
San Sab och Baan Ying Isan & Grill
 
Relaterade länkar:
 
 
 
 

L'appart (Sofitel Bangkok Sukhumvit)

EDIT: Sedan november -18 har stället bytt koncept, inredning och namn till BELGA Rooftop Bar & Brasserie, alltså belgiskt inspirerat, så för ölälskare borde det här vara en given utflykt om man vill dricka veteöl med utsikt.
 
 
L'appart är franska och betyder tydligen "Lägenheten", även om det på svenska inte klingar lika vackert. L'appart är takbaren, eller snarare takvåningen på Sofitel som vi för tillfället bodde på. Inredd ungefär som en luxuös bostad med öppet kök, bibliotek, vardagsrum, bar och en terrass som omsluter nästan hela våningen. 
 
 
Vy över Sukhumvit från L'appart
 
 
Tyvärr var vädret inte det bästa under våran vistelse här så det blev inte direkt att sitta ute på terrassen med drinken även om det vid fototillfället hade slutat regna. Jag var upp en gång på dagtid och gjorde ett kort studiebesök, och inte förrän sista kvällen efter utcheckningen hann jag med att ta hissen upp för att känna av stämningen här.
 
 
L'appart med utsikt bort mot Benjakitti Park
 
 
När man kommer ut från hissen möts man av den här soffgruppen, precis som att kliva in i någons flådiga lägenhet, och det är väl just det som man vill uppnå med namnet L'appart.
 
 
 
 
Kikar man in till vänster så ligger det öppna köket där och man kan stå och studera kockarnas arbete. Dessvärre blev det aldrig tillfälle att prova menyn, vilket var synd då jag misstänker att hotellets skrytigaste mat serveras här. Den där vintunnan hade jag för övrigt mer än gärna tagit med mig hem och placerat nere i gillestugan.
 
 
 
 
Tar man till höger så kommer man in till baren och salongen.
 
 
 
 
Personalen är alert och serviceminded och verkar glada på riktigt. Man känner sig välkommen och det känns lite som att man kommer och hälsar på hemma hos någon, även om jag nu inte känner någon som har en sådan här grandios lägenhet.
 
 
 
 
Fortsätter man varvet runt kommer man till det så kallade biblioteket där böcker står så där arrangerat slarvigt uppställda. Såg nästan ut som Junior har varit där och rivit runt på hyllorna.
 
 
 
 
 
I ena hörnet av salongen står en dj - eller diskjockey som vi 70-talister säger - och spelar soft musik på låg volym. Lite töntigt kan jag tycka, det är väl bara att sätta i en CD-skiva (någon som minns?) med typ Best of Jacques Brel eller Edith Piaf (eftersom hela hotellet flirtar med det franska), så hade ju saken varit klar. Men det är väl inte lika chict kan jag tänka. Jag tänkte även att det måste vara ett skittråkigt jobb att stå där och låtsasvända på plattor som egentligen ändå bara är ett usb-minne, dessutom för en publik som inte ägnar honom någon uppmärksamhet. Ja det var inte någon David Guetta-konsert precis, och tur var väl det när jag tänker efter en gång till.
 
 
 
 
Jag beställde i alla fall ett glas cava och tog plats i en skön soffa framför baren. Den serverades med en massa goda snacks, inte bara de sedvanliga chilinötterna som annars brukar dyka upp bredvid glaset. (Cava som förresten betyder källargrotta på katalanska och låter kanske som en motsägelse i sig självt då vi befann oss på takvåningen och inte i hotellets källare). Ja det var gott och kallt men knappast gratis insåg jag när notan kom in. Eftersom vi redan checkat ut kunde jag inte bara take it on the room som vanligt och låtsas som någon annan skulle stå för kalaset, så var jag tvungen att betala kontant. Det var bara att blunda och ge och tänka att det var lika bra att tömma fickorna på sista bahten innan vi tog taxin ut till Suvarnabhumi.
 
 
Ett sista glas...
 
 
Så vad ska man säga om det här stället? Det är för all del en uppsluppen och trevlig stämning, jag besökte L'appart vid tiodraget på kvällen och det befann sig ett tjugotal gäster här vid tillfället. Publiken antagligen mest hotellgäster, men även ett gäng hi-so thai fullt upptagna med att ta selfies och groupies ute på terrassen, samt sina snygga drinkar som strax efter antagligen skulle pyntas med lämpliga hashtags. L'appart är ju som sagt var inte en äkta takbar där hela grannlåten ligger under bar himmel, så den där wow-känslan infinner sig inte riktigt. Vill man besöka någon takbar i Bangkok så är det väl fortfarande Sirocco, Red Sky och Vertigo som gäller. En bubblare förresten dök upp i mitt flöde igår, ABar på nya Marriott Marquis Queen's Park (Soi 22), så det blir kanske ett test av hotellet och takbaren på nästa resa...
 
 
 
Hela hotellrecensionen här: Sofitel Bangkok Sukhumvit
 
 

Brewski (Radisson Blu Plaza)

Brewski låter kanske som en rysk hockeyspelare men är i själva verket Bangkoks enda takbar med craft beer som inriktning, alltså olika slags specialöl som IPA och veteöl till exempel, och andra varianter som jag vill inbilla mig att jag gillar men egentligen inte gör. Efter lite självrannsakan så inser jag att en hederlig flaska frostkall Chang är nog det bästa man kan hälla i strupen en eftermiddag i Bangkok. Jag kan tänka mig en lika kall Guiness också, men de hittas inte så lätt i den stora Mangon. Brewski är belägen på 30:e våningen, alltså takvåningen på Radisson Blu Plaza där vi för tillfället bodde, och det var så klart min förbannade plikt att ta hissen upp och prova minst en sort. 
 
 
Brewski, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Jag tog Junior med mig, bara för att konstatera att det var åldersgräns där uppe, och tanken slog mig att vi kanske skulle dra upp till Khao San Road och fixa ett falskleg där det står att han egentligen är vuxen, men den idén släppte jag efter jag kom på att grabben är ju inte större än en smurf, och har inte ens fått fjunmustach än.
 
 
"Ta en bild innan vi blir utslängda.."
 
 
Det här med craft beer verkar bli allt trendigare, och nya ställen poppar upp hela tiden, inte bara i Bangkok, och Brewski har bara varit öppet drygt ett år, sedan november 2016. Här finns cirka 100 olika ölsorter om jag förstod det rätt, varav ett dussintal på fat. Personalen verkar intresserade och pålästa, och pratade på obehindrat om de olika sorterna. Jag berättade att jag inte hade så stor koll och hade svårt att bestämma mig, men det var inga problem. Jag fick prova en shot av varje sort jag var nyfiken på av dem de hade på fat innan jag till slut - hur mesigt som helst - valde den som påminde mest om vanlig ljus lager. På svarta tavlan bakom baren finns också en liten lathund om sorterna de har på fat, som alkoholstyrkan och vilken typ av öl, samt priserna på de tre storlekarna 100 ml, halv pint och hel pint (470 ml).
 
 
"Har'u en stor stark?"
 
 
Brewski, Radisson Blu Plaza Bangkok 
 
 
Jag valde i alla fall en lageröl som hette Island Hopper som bryggs av thailändska Holgate Brewhouse, och jadå, den var väl kall och god och serverades i frostat glas som sig bör, men lite för söt kanske och så klart inte i närheten av en hederlig Chang. Prislapp på 300 illbattingar totalt inklusive plussen för en halv pint. En hel pint landar på 400 baht, så det lönar sig att ta de största glasen. Som jämförelse, om man är helt novis i Thailand, så kostar en Chang  på 7-Eleven endast 35 baht.
 
 
1/2 pint Island Hopper på Brewski, Radisson Blu Plaza Bangkok 
 
 
Chang Beer förresten, som tyvärr slutade tillverkas 2015 (att det inte utlystes en tre dagar lång landssorg då är fan i mig ett mysterium), då även Chang Draught och Chang Export fick stryka på foten, och de ersattes alla med den nya Chang Classic som är någon procent svagare (5,5%). Den är fortfarande bra, men inte som den gamla varianten som innehöll 6,4%. Import-Changen i Sverige ligger på stadiga 5%. Chang har förresten kammat hem en guldmedalj för världens godaste lager, det var i Australien 1998, så varför ändra ett vinnande koncept?
 
 
Supermoon. Brewski Rooftop Bar, Bangkok
 
 
Brewski öppnar klockan fem och är man här första timmen så hinner man ju se skymningen också. Då är det ganska lugnt med folk också, men jag vet inte om det blir så mycket livligare senare på kvällen. Det här med knepiga ölsorter känns mera som ett grabbigt specialintresse än ett nytt nöje i de breda folklagren. Men att öl har fått komma in i finrummet verkar det inte råda något tvivel om. Det finns en pubmeny också med både thaimat och västerländskt, från typ 150 baht till 500 för en burgare. Jag nöjde mig dock med ölen den här gången eftersom jag skulle ner ett par våningar och prova italienska Attico direkt efter.
 
 
 
 
 
Ja vad ska man säga sammanfattningsvis? En trevlig takbar på 30:e våningen med utsikt, och avslappnad atmosfär. Bra mötesplats kanske på gångavstånd från både BTS Asok och Phrom Phong, och MRT Sukhumvit. Billigare än de tre giganterna Sirocco, Vertigo och Red Sky, men de ligger ju omkring dubbelt så många våningar högre upp mot himlen, och har kanske en annan målgrupp också. Men är man genuint intresserad av öl så är det nog en av Bangkoks riktiga "höjdare". 
 
 
Brewski, a bar with a view.
 
 
Hela hotellrecensionen här: Radisson Blu Plaza

Attico (Radisson Blu Plaza)

En av orsakerna till att jag bokade Radisson var bland annat för den här italienska restaurangen som är belägen på 28:e våningen. Påkostad inredning med rustika möbler, och dukat och dekorerat enligt konstens alla regler. Fine dining som det så fint kallas, och det är väl meningen att man ska sitta här och tindra med ögonen med sin käresta och blicka ut över Bangkoks skyline. Men eftersom Hjärter Dam tycker att det här bara är påkostat trams och är helt ointresserad av dylika koncept med utländsk mat så besökte jag Attico utan hennes (och Juniors) sällskap. Attico betyder väl förresten takvåning på italienska, även om både restaurangen Vintage/Executive floor och takbaren Brewski är belägna ovanför. Utsikten behöver man dock inte klaga på.
 
 
Attico, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Förr i tiden skulle jag aldrig gå och sätta mig själv på ett sådant här romantic place, men nu för tiden gör det mig inget, det blir en stunds avkoppling och egentid. I synnerhet efter en lång och hektisk resa där hjärnan går på högvarv för att hålla uppsikt på Junior, även om det går allt smidigare ju äldre han blir, och jag inte behöver oroa mig precis hela tiden för allt bus han hittar på. Som hotelltestare inbillar jag mig också att det är min plikt att testa maten på ställena där vi bor, och ibland så "råkar" jag nämna det som i förbigående och då brukar servicen skruvas upp en nivå. Här gjorde jag det inte, men det var toppenservice hela vägen ändå.
 
 
   
         
 
En balkong med utsikt. Attico
 
 
Attico hade även en trevlig uteservering som inte var lika prålig som inne och det passade mig betydligt bättre eftersom jag egentligen bara är en vanlig backpacker och fortfarande reser med min gamla Höglöfsrygga. Dessutom ville jag åt den ljumma kvällen och lyssna på stadens larm på lite sådär lagomt avstånd från gatunivån. Jag är ändå inte ute efter någon fin dukning och annat tjafs utan det är maten, den italienska i det här fallet. Antipasti är en riktig favorit och det var det jag beställde in här med ett glas tungt rödvin. Nog för att en Chang också hade funkat men det hade väl varit att smäda personalen här.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det är svårt att skriva om mat utan att det blir klyschigt, så jag skiter i det och låter bilderna tala för sig själva (fan, ännu klyschigare) istället, man ser ju att det här inte kan bli bättre, och sedan gillar jag verkligen att det serverades på den där plankbiten. Superservice som sagt var och jag fick växla några ord med den italienske köksmästaren Matteo som kom ut och bjöd på de där trekantiga brödbitarna uppe i hörnet på bilden nedan. Ja det här satt som en smäck efter att vi frossat thaimat hela dagen. Med tidsomställning och rödvin i huvud och kropp så blev det tidig kväll denna andra dag i Änglarnas stad, men jag skulle återkomma redan nästa kväll för att prova världens godaste maträtt.
 
 
Antipasti på Attico, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Så dag tre var jag bara tvungen att testa pizzan på Attico och det var som om den kommit direktlevererad från en stenugn i Neapel, pizzans ursprung och vagga. Klassikern Quattro, naturligtvis med riktig skinka och färsk svamp, och inte någon jävla burkvariant och den vidriga strimlade fulskinkan som man nästan alltid får i Sverige. Perfekt krispighet och lagom mängd tomatsås. Här hade så klart en Chang varit på sin plats men jag tror inte det fanns på menyn, så det fick bli ett glas mousserande istället. 
 
 
Quattro Stagione på Attico, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Det här var nog den bästa pizza jag ätit i Bangkok, men priset står också i proportion till utsikten, servicen och klassen på restaurang. Attico innehar i skrivande stund plats 472 på Tripadvisor. (Just nu finns 10223 restauranger listade i den stora Mangon). 
 
 
Vill man sitta ute men vid riktiga bord finns det en till balkong. Bild från Tripadvisor.
 
 
Det kommer snart ett till inlägg om takbaren Brewski som är inriktad på specialöl.
 
Hela hotellrecensionen här: Radisson Blu Plaza

Jamie's Italian Bangkok

Jamie Oliver's restaurang i Bangkok.
 
Egentligen var jag på väg till mitt thaifavorithak Som Tam Nua i Siam Center, men när jag i rulltrappan på Siam Discovery mötte en snubbe med en pizzakartong i näven med texten Jamie's Italian på locket, kom jag på att den nakne kocken hade ju nyss öppnat en restaurang i Bangkok. Jag började kolla runt och hittade snart stället på bottenplanet och bestämde mig för att prova en tidig lunch här. Som Tam Nua fick bli hämtmat till Hjärter Dam och mini-Godzilla som väntade på hotellet AVANI som vi bodde på för tillfället.
.
 
 
Eftersom pizza är världens godaste mat så hade jag redan bestämt mig, och kollade inte ens in de andra rätterna på menyn, vilket jag med facit på hand kanske borde ha gjort. Men om nu världens mest kända kock med italiensk (och brittisk) mat som specialitet har komponerat ihop en pizza så borde ju ingenting kunna gå fel utgick jag ifrån. Jag beställde en Funghi utan att vidare kolla vad den innehöll - eller inte innehöll. Svamp funkar ju alltid. Och eftersom öl är världens godaste dryck, i synnerhet till pizza, men med dagen fortfarande ung och ändå avsaknaden av Chang på menyn så valde jag istället en tjockis-cola och en slags alkoholfri men påstått näringsfull passionfruktsdrink med mynta, som törstsläckare.
 
 
   
 
 
Personalen var proffsig, serviceminded, påläst och verkade kunna menyn utantill. Lokalen snyggt inredd på alla sätt och vis, och ett liknande ställe hemma i Masriket hade varit en given succé.
 
 
 
 
Fördrinken kom in med ett par färska men smaklösa brödskivor som man kunde doppa i olja, eller om det var honung, eller smält smör. Svårt att avgöra eftersom det inte smakade något, men det var nog olivolja. Drinken med passionsfrukt var väldigt delikat åtminstone.
 
 
 
 
Jag hade så klart högt ställda förväntningar på pizzan, men blev blev grymt besviken när jag konstaterade att den saknade tomatsås, alltså den viktigaste grundbulten (tillsammans med ost) på varje pizza med självaktning. Det här skulle ju vara top of the line av alla pizzor man ätit i sina dagar, men kvalar knappast in på någon topplista. En pizza utan tomatsås är ju som...ja, vad som helst utan sin viktigaste beståndsdel. Dessutom var den för hårt gräddad och smakade bränt. När jag studerade menyn närmare såg jag att Funghi var den enda pizzan som saknade tomatsås. Nä, jag skulle ha valt något annat på menyn, eller helt enkelt kanske ätit thaimat om jag nu ändå var i Thailand.
 
Så om man nu vill ha pizza i Bangkok så kan jag rekommendera Momo Café på Courtyard by Marriot, eller ännu hellre Limoncello som finns på bl.a Soi 11. Är man i Dalarna kan jag rekommendera Meral's i Mora.
 
 
 
 
När den alerta personalen frågade om allt var till belåtenhet så kunde jag inte med att klaga, då deras för övrigt proffsiga servicenivå imponerade på alla plan. Man fattar att de blivit hårt drillade och urvalet av personal skett med största omsorg. Jamie's Italian hade varit öppet cirka tre månader vid tillfället.
 
 
 
 
 
Kuriosa: Jamie's Italian i Sverige är inhyst på Scandic Anglais vid Stureplan, där jag gjort ett creddigt jobb i ett dussintal av hotellrummen med coola motivtapeter.
 
 
 
 
 

Anantara Siam

Med toppbetyg i alla kategorier så kommer Anantara Siam att peta ner Lebua från tronen på topplistan av hotell i Bangkok. Det enda man eventuellt skulle kunna ha invändningar mot är utsikten, men det ska jag återkomma till längre ner. Anantara som är en kedja ville ha ett ordentligt flaggskepp i huvudstaden och tog över detta hotell efter Four Seasons för ett par år sedan. Hotellet byggdes redan 1978 som ett Peninsula-hotell och har bytt namn och ägare ett par gånger under årens lopp. Ligger för närvarande på plats 29 på Tripadvisor.
 
 
 
 
Eftersom hotellet är ganska dyrt redan från början, men hade en tillfällig prissänkning vid bokningstillfället så slog jag till och gjorde en fulbokning på det billigaste rummet för två personer med frukost, men undanhöll att vi hade junior i släptåg. En provbokning med 2+1 blev omotiverat dyrt då junior sover i våran säng och knappast äter frukost för ett par tusen baht per dag. Vi skulle dessutom stanna i fyra nätter och jag kände redan att det var korsdrag i plånboken. Men det skulle så klart bli dyrare ändå, eftersom jag inte kunde motstå frestelsen att vid ankomsten uppgradera oss till en private villa som de kallade det. Så från snikvarianten av rum till det mest exklusiva blev resultatet när jag hörde mig själv svara "Yes, why not, it's a once in a lifetime bla bla..." samtidigt som jag tyst försökte räkna om baht till kronor och hoppades att summan inte var exklusive plus plus (+10+7%) samt med motiveringen att vi var väl inte på semester för att snåla på slantarna. Junior åt dessutom gratis frukost. Alltid något.
  
 
Orientalisk lyx, Anantara Siam.
  
Anantara tar emot i en storslagen och lyxig lobby och är nog den maffigaste jag satt min fot i, och knappast vågade drömma om under backpackeråren på 90-talet då vi alltid bodde i billigaste masonitlådan på Khao San Road. Snyggt färgtema, påkostat och svulstigt, sköna soffor och dekorerat överallt utan att vara kitschigt. Ingen jävla hipsterminimalism här inte. Dessutom en skön vibe med proffsig och serviceinriktad personal. Helt klart ett ställe i min smak.
 
 
Stairway to heaven... 
 
 
Anantara Siam har nästan 400 rum och sviter, och sedan ett tiotal så kallade private villas som nu vi nu stegade iväg mot och som jag inte riktigt hade räknat ut hur mycket jag egentligen hade betalat för. Det jag däremot hade räknat ut var att vi förmodligen blivit rekommenderat den här lite avsides stugan på grund av att vi hade det lilla monstret med oss och att personalen möjligtvis befarade att han skulle störa andra gäster om vi bodde i ett vanligt hotellrum. 
 
 
Private Villa. Anantara Siam. 
 
 
Det skulle hur som helst visa sig att det var ett bra val, nu hade vi direktacess ut mot trädgården och poolen, och slapp hålla på med ombyten och nycklar varje gång vi ville ta ett dopp. Bara att hoppa i tofflorna och ut genom bakdörren som vi kunde lämna olåst. Här skulle det bli lätt att trivas i fyra dagar.
 
 
Edens lustgård... 
 
 
Det är det här jag menar med att utsikten får högsta betyg med motiveringen att jag hellre kollar ut på det här än Bangkoks skyline från ett instängt rum femtio våningar upp. Att man kunde bo så här mitt i centrala Bangkok kunde jag inte riktigt föreställa mig.
 
 
   
 
 
Alla bekvämligheter fanns så klart här. Sängen och kuddarna så sköna som priset kräver, och en riktigt bekväm fåtölj vilket brukar höra till ovanligheterna annars. Snygga lackade trägolv och ett badrum i marmor med både dusch och badkar. Det enda som egentligen var att anmärka på var att det inte fanns riktigt kaffe, och det förvånade mig verkligen, bara det där jävla pulverkaffet som en riktig svensk med värdighet bara möjligtvis skulle kunna uppskatta om man hittade sig själv halvt ihälfrusen på någon ödslig bergstopp i Himalaya. Men där var vi inte nu. Så trots detta missöde så kommer det bli full pott för rummet eftersom allt annat överväger.
 
 
 
 
 
All heder till Anantara att de tagit in Chang istället för Singha i minibaren. Den lossnar på 240 thb ++, vilket blir cirka 70 svenska spänn. Värt att notera att de också har Red Bull, alltså den europeiska varianten med kolsyra, och som den påläste vet att det från början var en thailändsk produkt (utan bubblor), Krating Daeng, som alltså betyder Röd Oxe. Den säljs överallt för cirka 15 baht och verkar ingå i den thailändska kostcirkeln. 
 
 
 
 
 
Poolen hade vi som sagt en armlängds avstånd till så jag och junior hängde här hela dagarna när Hjärter Dam ägnade sig åt att ta coola yogabilder runtom på hela hotellområdet. En klassisk variant med grunt i ena änden och djupt nog i den andra. En servering och en liten lekpark finns också i direkt anslutning. Alert personal som ständigt kommer och fyller på med gratis vattenflaskor och annat man kan tänkas behöva. Jag kunde tänkas behöva en klassisk mai tai så det ordnades fram tillsammans med lite tillhörande gratissnacks.
 
 
Poolside mai tai. Anantara Siam.
 
 
En trappa ner fanns ett gudomligt spa med både ångbastu (alltså inte en sådan där töntig som i Mora simhall med en blomspruta som duschar stenarna en gång i kvarten, utan en sådan där riktig med väggar och bänkar i sten och en ångande dimma som hela tiden skymmer sikten som i en amerikansk maffiafilm och man vet fan inte om man är själv eller har sällskap av någon thai-Corleone där inne..) och kokhett saltvattensjacuzzi med vattenfall, så här hängde jag säkert tre gånger om dagen för att värma upp mig ytterligare i världens hetaste huvudstad. Här nere fick man dessutom massa gratis (riktigt) kaffe, frukt och annat nyttigt. Squash kunde man också spela om man nu skulle få ett sådant idiotiskt infall. Massage var däremot orimligt dyrt här på Anantara, cirka 4-5000 thb ++ för 60 till 90 minuters behandling. Så jävla bra kan inte en massage vara anser jag, oavsett om de kallar den super duper bamboo hot stones mystical tuk tuk oriental signature style...
 
 
 
   
 
 
För junior och de andra kidsen finns ett bemannat lekrum med en massa pedagogiska leksaker och annat pyssel. Här har man även möjlighet att lämna barnen ett par timmar utan extra kostnad om nu föräldrarna vill ut och käka i lugn och ro. Ett erbjudande som vi dock inte nappade på, även om jag fick det största förtroende för den gulliga personalen.
 
 
 
 
 
 
Den obligatoriska hamburgaren intog jag i den flådiga lobbyn, till det lika flådiga och orimliga priset av 1000 thb ++! vilket blir nästan 300 SEK!. Alltså det är fortfarande bara en burgare med lite pommes bredvid. Lägg därtill en Chang för 230 baht och en flaska vatten för 60 baht, och så ++ uppe på det så landar vi på cirka 400 spänn. Sade jag att vi var i Bangkok? Men burgaren var god, en av de bästa hotellburgarna faktiskt. Changen var också god. Vattnet smakade vatten. Bra wifi också.
 
 
Ibland äter jag hamburgare i Thailand, och ibland äter jag thaimat i Sverige...
 
 
Av ren bäkvämlighet och nyfikenhet så provade jag hotellets mat vid ett par tillfällen till. Något som är positivt är några av restaurangerna är samlade runt en innergård eller som ett atrium där man också kan sitta. (även frukosten serveras här) Här får man då alla restaurangers menyer att välja på och kan plocka ihop rätter lite som man vill. Jag plockade ihop Champagne och quesadillas vid första tillfället. Så makalöst gott att jag åt samma en gång till nästa dag. 
 
 
Mexikanskt och franskt i Thailand. Aqua, Anantara Siam.
 
 
Jag gillade att hänga här i Aqua som det kallades, en relativt avslappnad miljö jämfört med de vita dukarna inne i själva restaurangerna. Omgiven av en damm med guldfiskar och en lummig trädgård så utgör det här en riktig oas som inbjuder till långa sittningar, inte minst under frukosten. 
 
 
   
 
 
 
Frukosten var som förväntat en höjdare även om jag första morgonen tyckte att upplägget verkade lite rörigt. Buffén är lite utspridd och det är lätt att missa en del av utbudet om man inte kollar runt ordentligt. Valfritt kaffe (nymalet) beställs vid bordet och görs i en sådan riktig fancy pysmaskin och fylls på i snabb takt när man påkallar uppmärksamheten. Tredje dagen hade de lärt sig att vårat bord konsumerade okristligt mycket kaffe och hade förberett en hel kanna vanligt bryggkaffe som ställdes på bordet. Tyvärr var det alldeles för blaskigt vilket jag lät meddela och samtidigt som jag skickade ut kannan pekade jag på fancymaskinen och sa att det där är det enda som gäller. 
 
 
Breakfast by the pond. Anantara Siam.
 
 
Omelett beställs vid äggstationen men serveras till bordet vilket är lite ovanligt, oftast så står man och väntar tills den är klar. Brödet brukar vara en svår nöt att knäcka i Asien och sällan finns ett ordentligt utbud. Här fanns en del sorter men det mesta är ganska smaklöst. Egentligen är det väl bara vi i Nordeuropa som har en ordentlig brödkultur och därmed är efterfrågan liten ute i världen. I övrigt fanns inget att anmärka på. Det fanns en hel del delikatesser som jag med nöje frossade i. Stort plus för att man kan välja bort AC:n om man sitter i innergården. Eftersom vi är morgonpigga och i princip först till buffén så är värmen inte heller något problem. Vid regn drar de över en gigantisk markis över hela atriumet.
 
 
   
 
 
 
Ja det här hotellet intar alltså toppnoteringen på hittills alla testade hotell i Bangkok. Jag har också insett att ju längre man stannar på ett hotell desto mer gillar man det, man bor väl in sig så att säga. Läget är enligt mig det bästa i Bangkok. Lugna sidogator men ändå gångavstånd till Central World och båda BTS-linjerna. Bra service genomgående, och vid poolen och spaet (eller hur fan man böjer det) lärde de sig vårat efternamn efter någon dag, och hade ett riktigt bra uttal också, lät bara nästan som Mr Blood.
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Gäller Private Villa
Sängar. 5. Sov gott
Frukost. 5. Stort utbud i skön miljö
Läge. 5. Bangkoks bästa
Utsikt. 5. Gäller Private Villa
 
 

AVANI Riverside

AVANI Riverside är ett nytt hotell som ligger en bit ner på Thonburi-sidan av Chao Phraya River och jag valde att testa det här som första hotell på den här resan för att vi inte skulle fastna i trafiken inne i centrala Bangkok efter den långa flygresan. Vi landade tidigt och anlände till hotellet redan vid sjutiden på morgonen, således var inte våran Junior Suite klar, men blev erbjudna att ta ett standardrum några timmar mot en blygsam merkostnad av 1700 thb, men då fick vi äta av frukostbuffén också, så det tyckte jag var rimligt och nappade på. AVANI ligger för närvarande på 39:e (av 849 hotell) plats på Tripadvisor.
 
 
AVANI Riverside. A pool with a view. 
 
 
Lobbyn ligger några våningar upp är ganska maffig med högt i tak och stora panoramafönster ut mot floden. Inrett i någon slags ljus björkfanér och känns ganska modern, men utan att ge någon wow-känsla om man kommer från Ikea-land och är van att se stilen överallt hemma. AVANI verkar barnvänligt och junior fick direkt en påse med leksaker när han gjorde entré i receptionen.
 
 
 
 
 
 
Eftersom AVANI ligger en bit bort så har de en gratisbåt som avgår tre gånger i timmen upp till BTS Saphan Taksin. Den tar 20 minuter, och vidare med BTS upp till National Stadium och MBK tar det ytterligare 20 minuter. En trevlig tur på floden utan trafikstockningar, och på båten delar de ut kalla våta handdukar att svalka sig med. Jag hade väl kunnat tänka mig en Chang också.
 
 
 
 
   
 
 
Området runt hotellet erbjuder inte heller mycket för besökaren, men det fanns åtminstone en gumma som stod och sålde som tam och grillad kyckling ute på gatan. I hotellets nedre våningar finns ett litet köpcenter med ett tiotal restauranger och även en hyfsat stor avdelning för barnen att leka runt på med studsmattor mm.
Mellan AVANI och floden ligger ju också Anantara Riverside som är ett betydligt mer tradionellt hotell där man gått all-in med den orientaliska stilen. Mittemot AVANI så ligger ju också trevliga Asiatique som är väl värt ett besök, men jag är lite osäker på hur båtarna går dit.
 
 
   
 
 
Rummen. Jag valde att boka en juniorsvit då jag misstänkte att ett standardrum av Scandic-storlek blir för trångt när man ska in med sulkyn och alla väskor som ska packas upp. Det bekräftades också när vi de första timmarna hyste in oss i ett deluxe-rum, men som duger fint om man bara är två som reser.
 
 
  
 
AVANI deluxe  
 
 
Juniorsviten var betydligt större och vi kunde sprida ut oss utan problem. Stora badrum med både dusch och badkar och dubbla handfat. Stora fönster åt två håll med utsikt mot floden och Asiatique. Tyvärr saknas en riktig soffa med bord trots att utrymmet finns, istället står där en slags obekväm divan med litet sidobord till ingen nytta. Minibar med rimliga priser för den här hotellklassen. Kudos för Chang istället för Singha, samt en riktig kaffemaskin. Enkel, snabb och gratis wifi med inloggning som funkar på hela hotellet, men det är väl standard numera. För övrigt rätt så opersonligt med tråkigt färgtema med de beiga färgerna. Sängarna är sköna och får toppbetyg även om femman blir svag. Kuddarna perfekta. All belysning kan styras från knappar bredvid sängen.
 
 
AVANI Junior Suite
 
   
 
 
AVANIS absolut starkaste kort är poolområdet på taket och kvalar nog in på topp-3-listan i Bangkok. Förutom en fantastisk utsikt så har man serveringen/restaurangen Attitude i direkt anslutning. De öppna ytorna gör att det fläktar skönt här och man kan chilla länge vid poolen utan att dö av värmeslag som annars är vanligt där poolen ligger helt i lä. Öppnar redan klockan sex så jag gick upp hit och inväntade soluppgången en morgon.
 
 
Gryning över Bangkok. AVANI Riverside. 
 
    
 
 
Min vana trogen så testade jag också hotellets hamburgare här uppe, medan jag låg och inväntade Vasaloppsstarten hemma i Masriket. Burgaren får godkänt men knappast mer. 400 thb ++ får ändå anses rimligt på ett femstjärningt hotell med den utsikten. Chang kostar 160 thb ++.
 
 
A burger with a view.
 
 
En kväll när våran jetlag slog åt olika håll och mitt ressällskap kraschat på rummet och jag själv kände mig pigg gick jag upp till takbaren Attitude igen. (Plats 86 av 9498 restauranger på Tripadvisor). Man kan sitta både inne i den snyggt designade restaurangen eller ute vid baren med utsikt mot floden. 
 
 
Skymning i Mangon. Attitude Rooftop Bar, AVANI Riverside
 
 
Jag fick ett bord precis vid glasräcket ut mot kanten där jag beställde in ett par tapasrätter av den alerta personalen. En riktigt proffsig servicenivå, vilket också var genomgående på hela hotellet. Jag testade dem lite på menyn och de visste precis vad de pratade om. Smårätterna kostar runt 200 thb ++, och beställer man dricka så kommer ett litet fat med snacks som tillbehör. Jag kan absolut rekommendera ett besök här om man är i närheten, men det är man ju bara om man bor här förstås om man inte orkar ta båten från Saphan Taksin. Det går ju så klart att åka taxi också. Definitivt en av de trevligaste takbarerna i Bangkok som jag besökt, men som också har en prisnivå som en svenne banan kan hantera. 
 
 
   
 
 
Frukosten serveras på samma våning som lobbyn. Allt det vanliga fanns som sig bör med lite olika brödsorter, äggstation, nudelstation. Även sushi men av den massproducerade smaklösa sorten som de lika gärna kan skippa enligt mig. Gott kaffe i olika varianter som serverades i rask takt till bordet. Första morgonen fanns en gudomligt god helgrillad skinka men som tyvärr saknades de andra dagarna. Goda våfflor som junior åt med välbehag. Matsal med högt i tak och utsikt mot floden, men jag saknar att man inte kan sitta utomhus. Allt som allt en trevlig upplevelse, men jag saknar det lilla extra, och den snålsura våffelmakaren gör att det inte blir full pott för frukosten.
 
 
 
 
 
 
 
Sammanfattningsvis kan jag nog ändå rekommendera det här hotellet. Styrkan ligger i poolområdet, att det är prisvärt för nivån, och att man slipper fastna i trafiken om man ska till och från Suvarnabhumi. Ska man shoppa mycket och vill kasta in påsar på rummet och slappna av mellan varven så ligger det för avsides. Men om man bara vill chilla ett par dagar när man kommer fram så är det perfekt. Innan hemresa är ett centralare hotell bättre.
 

Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Gäller junior suite. Deluxe får en fyra.
Sängar. 5. Klarar precis gränsen.
Frukost. 4. Ut med våffelkillen, in med skinkan.
Läge. 3. Med avståndet till stan kan det inte bli högre.
Utsikt. 5. Nästan oslagbart. Alla rum vetter dessutom mot floden.

 


Above Eleven Rooftop Bar

Jag hade länge varit nyfiken på Above Eleven som är en av de trendigare takbarerna i Bangkok. Belägen högst upp på hotellet Fraser Suites som ligger en bra bit upp på Soi 11. Jag föreslog en middag här med Nicke som var i stan samtidigt, utan att på förhand studerat menyn och tillgång på platser. Stället var nästan fullt när vi kom och vi fick ett av de sämre borden.
  
 
Above Eleven
 
 
Tydligen så har de en kock från Peru här som komponerat en fusionmeny med japanska inslag, men eftersom jag inte kände för att hångla med ett friterat marsvin doppat i teriyakisås så tog vi bara en fördrink här med några sushibitar som tilltugg. Men jävlar vilken sushi säger jag, det var nästan som man blev tårögd och lite religiös. Kanske hade det att göra med mitt för tillfället akuta blodsockerfall. Jag sög gnidet i mig fem av bitarna och lät Nicke ta en tröstbit, och även notan. Sköljde ner med GT och Summer Thyme. Kalaset gick på knappt 800 thb vilket som får ses som billigt om man jämför med de tre kändaste takbarerna Sirocco, Vertigo och Red Sky. Dresscode hel och ren, alltså shorts funkar med täckta skor, men inte flip flop och trashpacker-linne.
 
 
Prozac för gomseglet...
 
 
Drinken var generöst berikad med alkohol och jag kände hur ruset från den och wasabin träffade stimulicentrat i hjärnan och utlöste ett nöjsamt välbehag. Kände hur ryggen blev mjukare. Sjönk ner på stolen och fick de senaste uppdateringarna från Änglarnas Stad.
 
 
Summer Thyme in Bangkok
 
 
Hungern gjorde sig snart påmind igen och vi beslöt för att gå ner på Elvan och äta. Det fick bli supertrendiga Oskar Bistro (Nr 69 av 9497 restauranger på TA) där de ska ha en förbannat god pizza. Men först var vi tvungna att kolla in herrarnas toa på Above Eleven. Helt klart en utsikt värd namnet.
 
 
En pissränna with a view...
 
  
 
 
 
Oskar möttes vi upp med Nickes fjälla som berättade att just onsdagar är det som gäller om man ska hit, i alla fall om man är tjej då det är happy hour hela kvällen med två drinkar till priset av en. Alltså ingen rabatt för killar, men de kommer ändå. Hur prissättningen går till för ladyboysen har jag dock ingen aning om. 
 
 
Oskar Bistro, Suk Soi 11 Bangkok.
 
 
  
 
 
Intressant meny, blev dock lite besviken att jag inte hittade paradrätten Oxfilé Oscar II som var poppis på 80-talet där man lade två sparrisar bredvid varandra uppe på köttbiten och vips så hade man en romersk tvåa och en exklusiv maträtt. Ja åtminstone på Scandic hotell i Mora då det begav sig. Men pizzan var tunn, krispig och god. Torsken också. Changen för 120 thb ++ är nog rimligt också på detta hi-so-ställe.
Oskar ligger precis mittemot Aloft Bangkok som jag bott på vid flera tillfällen. 
 
 

Gravöl på Cheap Charlie's

Med anledning av att CC klämtar på sista timmen och drar sin sista suck så tog jag tillfället i akt att möta upp min gamle hotelltestarkollega (som numera testar restauranger istället) som råkade vara i Mangon samtidigt, och tog en gravöl med honom på det klassiska vattenhålet. En varsin Chang för att hedra både en instution bland Bangkoks expats, och just en av dem, den framlidne Jan Källman som kunde ses här då och då med en iskall GT i näven.
 
Cheap Charlie's och hela kvarteret jämnas snart med marken, och anledningen har jag skrivit om här: Cheap Charlie's Bangkok
 
 
Ligger risigt till... Cheap Charlie's Bangkok 15/3-17
 
 
För den oinvigde kan ju CC likna ett fallfärdigt ruckel och verka helt malplacerat bland de nya flashiga haken på resten av Soi 11, men baren har sin trogna skara stammisar och nyfikna turister som fyller stället varje dag. (Söndagar stängt).
 
Några av de andra ställena längs hästskon har redan lagt ner eller hittat nya adresser, och gatan verkade öde när vi satt där i den tidiga och ljumma marskvällen. Efter att Changen var urdrucken blev det en tur till Nickermann's för att beställa en ny skjorta, sedan tillbaka till Elvan och en drink på takbaren Above 11, och därefter ner på Oskar för att avsluta kvällen med en pizza och två Chang till innan det var läggdags.
 
 
Lyckliga gatan du finns snart inte mer...
 
 
Passa på nu, den 31 mars säljer Satit sin sista Chang!
 
 
 
Inlägg kommer inom kort med hotellrecensioner från AVANI Riverside och Anantara Siam, samt om sakernas tillstånd på Lanta mm...

Vasaloppet i Bangkok

Att Vasaloppet - the freakshow - gör sig bäst på TV råder det ju inget tvivel om, och då helst beskådat från en skärm i utlandet. Poolside. Nu när cirkusen är här inpå knuten och blockerar all annan verksamhet för oss vanliga dödliga som är helt ointresserade av röda toppluvor och kvargmenyer så fann jag det för gott att boka in familjen på en minisemester till Thailand. Jag menar, dieselavgaserna från att värma "Norra Europas största mässa" får ju utsläppen i Bangkok att framstå som doften av nybryggt nyponte, och att ta sig igenom trafiken i Mora den här veckan får rusningen på Sukhumvit att likna just en rusning. Det här kommer bli rena rama hälsoresan med andra ord.
 
 
Vasaloppsstarten klockan åtta öppnas med en poolside Chang... (AVANI Riverside. Snodd bild)
 
 
Men det var dags. Bangkok brinner i sinnet och är beroendeframkallande, så jag har suttit och klickat resor intensivt de senaste veckorna. Så dök det upp en (möjligtvis självpåtagen) lucka i jobbet. Hittade bra avgångar med oprövade Aeroflot och gjorde i ordning bokningen och skulle bara klicka på Betala när jag plötsligt fick kalla fötter på grund av märkliga saker som inträffade. Som ett jävla omen, en förnimmelse eller ett tecken, som de där gångerna förr. Satt med darrig hand och stirrade på skärmen innan jag slutligen klickade på Avbryt. Skulle inte förvåna mig om Aeroflot störtar i helgen. Gick och lade mig. Tog nya tag nästa dag och hittade bättre biljetter med Thai Airways. Boka, Betala, Skriv ut. Frid i sinnet.
 
 
 
Och Gustav Vasa stod som förstenad...
 
 
Nu fick jag återigen nöjet att leta och boka lämpliga lyxhotell i Bangkok, som för övrigt är en svinbillig hobby jämfört med en start i Vasaloppet med allt kringarrangemang. Ett hotell när vi anländer och ett innan hemresa. Däremellan blir det en vecka på Lanta också. Efter mycket funderande fram och tillbaka så bestämde jag mig ändå för nya AVANI Riverside (som jag nämnde här). Då slipper vi sitta fast på Sukhumvit när vi anländer och när vi ska till Suvvan igen för flyget till Krabi. De sista fyra dagarna i Mangon måste väljas med omsorg och ska passa alla tre i familjen. Efter ett par dagars scrollande insåg jag att klassiska  Anantara Siam, (f.d. detta Four Seasons) hade väldigt rimliga priser för tillfället. Dessutom hade jag en rabattkupong från Hotels att utnyttja. Inte mycket att fundera på. Junior hade förresten en flirt här sedan vi var in i somras och gjorde ett litet studiebesök när vi bodde på grannhotellet Courtyard by Marriot.
 
Anantara Siam har ett soft poolområde, gångavstånd till det mesta och ett av de där hotellen i Bangkok som man verkligen vill bo på, och jag ser fram emot som fan att stiga upp i ottan och vara först in på frukostbuffén och börja plocka av delikatesserna på de orörda faten innan kreti och pleti vaknar och kommer och stökar till.
 
 
 
"Ses vi igen tirak..?" Junior flirtar på Anantara Siam.
"Of course, me love you long time.."
 
 
För övrigt så känns det gött att återvända till Lanta efter två års uppehåll. En Chang och yoga i solnedgången med Junior vid min sida. Palmer och sand. En spicy beef salad på Cook Kai. 
Livet på en pinne.
 
 
Snöyoga bytes snart mot sandyoga... instagram @hana_bladh
 
 
 

Urban Safari

Av en slump fick jag Bobo Karlssons bok Urban Safari 2 i min hand, där han på ett målande sätt beskriver tolv olika storstäder runt om i världen. Först nyfiken och sedan besviken bläddrade jag igenom boken bara för att konstatera han inte skrivit något om Bangkok. Men om det finns en Urban Safari 2 så måste det finnas en Urban Safari 1. Googlade fram första boken och fann till min glädje att han faktiskt avhandlat den stora Mangon i den. Bara att beställa då, men Adlibris hade den inte och Bokus förkunnade att den var slut hos förlaget. Biblan hade den inte. Hittade den till slut på Tradera för 18 spänn. Kom i fredags.
 
 
 
 
Bobo Karlsson beskriver Bangkok (och de andra städerna) personligt och har en fenomenal förmåga att återge sina betraktelser av den stora staden. Man rycks med i texten, ser gatorna och känner dofterna. Känner att det är dags att boka och åka dit ännu en gång. Han namndroppar ett antal ställen som jag känner igen och även bott på, t.ex Sukothai och Millenium Hilton (mitt första testade lyxhotell), platser i Chinatown och runt Banglampoo. Även klassiska hotellet The Atlanta (som jag skrev om i förra inlägget) omnämns.
 
Igenkänningsfaktorn är hög men jag var tvungen att kolla upp ett par ställen jag inte kände igen, bl.a. Lemongrass som tyvärr har bommat igen, samt en sylta i Chinatown som heter Chote Chitr som hamnar långt ner på listan hos Tripadvisor. Känslan att våghalsigt susa fram i Bangkok på bönpallen på de otaliga MC-taxi som finns i staden. Filmsnutt från bönpallen finns att se i det här inlägget från 2011: Bangkok MC-taxi.
Så klart nämner han även vattenhålet Cheap Charlies som snart går i graven. Finns att läsa i det här inlägget: Cheap Charlie's Bangkok. Kan varmt rekommendera kapitlet Det brinner min sköna för alla som inte kan få nog av Bangkok. Bobo utforskar staden utan skygglappar och ger en annorlunda bild än vad som skulle beskrivas i en stadsguide av ett glättigt resemagasin.
 
 
Urban Safari, Bobo Karlsson
 
 
Städerna i Urban Safari 1:
Amsterdam, Bangkok, Beirut, Berlin, Buenos Aires, Chicago, Istanbul, Los Angeles, New York, Rio de Janeiro, Sao Paulo, Stockholm.
 
Städerna i Urban Safari 2:
Barcelona, Hamburg, Las Vegas, Lissabon, Madrid, Marrakesh-Tanger, Mexiko City, Miami, New Orleans, Paris, San Fransisco, samt ett bonusavsnitt om Berlin igen.
 
 
 
 

3 hotelldoldisar i Bangkok

The Atlanta
 
Atlanta är ett anrikt hotell med strikta förhållningsregler, och det är inte ens säkert att man får checka in även om man har gjort en förbokning. Hotellet går bara att boka genom deras egna hemsida och hittas alltså inte på de stora bokningssidorna på nätet, därför är det också helt okänt för de flesta. Hotellet har absolut nolltolerans mot sexturister och det räcker tydligen med bara misstanken för att man ska bli nekad. Förvildade typer med opassande uppsyn och beteende (alltså den typen som ger turister och sina landsmän ett dåligt rykte) är heller inte välkomna. Däremot är barnfamiljer mycket välkomna, MEN bara om man har pli på ungarna, och Atlanta understryker att hotellet inte är en lekplats och kidsen får absolut inte störa de andra gästerna.
 
"Borderline cases are not given the benefit of the doubt..."
 
Det som gör hotellet intressant är att de bevarat sin originalinredning - åtminstone i lobbyn och restaurangen -  från öppningen 1952. Jag gillar verkligen det schackrutiga golvet och de röda tapeterna. Rummen ser däremot riktigt tråkiga ut. Atlanta var också det första hotellet i Bangkok med pool, och 1962 spelade den då unge thailändske kungen saxofon här med Louis Armstrong och Benny Goodman.
Rum från ca 900 THB med tillägg för extrapersoner. Väldigt rörigt på hemsidan om de olika rumsalternativen, för övrigt en hemsida som har en design från internets födelse.
 
http://theatlantahotel.com/index.php
 
The Atlanta.
 
The Atlanta
 
 
 
 
 
 
 
klapsons The River Residences Bangkok
 
klapsons (som de envisas med att stava med litet "k") är till skillnad mot Atlanta ett helt nytt hotell, eller snarare recidence som de kallar det, dvs att det mer liknar lägenheter utrustade med kök och tvättmaskin. klapsons ligger inhyst i The River - North Tower) som alltså är det lite lägre av de två tornen, endast 152 meter, mot det södra som är 266 meter och Thailands nu tredje högsta byggnad efter att MaHa Nakhon stod färdigt hösten 2016. Beläget vid floden på Thonburi-sidan ger en magnifik utsikt mot Bangkoks skyline och bland annat State Tower med Bangkoks antagligen populäraste hotell Lebua på andra sidan floden.
 
Eftersom klapsons uttryckligen är ett recidence så kan man bara boka boende här månadsvis om man använder sig av de stora bokningssidorna, men efter lite efterforskning bland kommentarerna på Tripadvisor så verkar det som gäster har haft möjlighet att boka ett fåtal nätter också. Rummen - eller lägenheterna - finns i olika storlekar och kostar från ca 88 000 THB för en månad, alltså utslaget blir det ca 3000 THB/natt.
 
http://bangkok.klapsons.com/
 
 
klapsons
 
 
Prisexempel Booking
 
 
 
 
 
 
 
Loy La Long Hotel
 
Loy La Long är ett charmigt hotell med bara sju rum, beläget precis intill Chao Praya River i Chinatown. Alla rum är olika inredda och tydligast ser man på deras egna hemsida hur de ser ut och vad de kostar. Finns på Agoda också. Ett spann från 2700 THB till 4900 THB (om man inte behöver extrasängar). Frukost ingår. Närmsta MRT är Hualamphong, men kan också nås med flodbåten till kajerna Krom jao ta pier (N4), eller Ratchawong pier (N5). LLL som det också kort kallas är rankat som nummer 17 (av 595) under kategorin B&B/värdshus på Tripadvisor. (Obs, notera att kartnålen är felplacerad på TA). Det skulle vara intressant att prova det här stället även om jag misstänker att det är jävligt lyhört, och man skulle säkert bli irriterad från allt oljud ute på floden. Positivt är gångavstånd till min absoluta favoritrestaurang i Bangkok, T & K Seafood uppe på Yaowarat.
LLL har också figurerat i populära filmen Bangkok Traffic Love Story.
 
http://loylalong.com/
 
 
 
 
 
 


 
 
 
Alla bilder i det här inlägget är snodda från nätet. Fotografer okända.

5 hotellbubblare i Bangkok

Här är ett gäng nya och intressanta hotell i den stora Mangon. Alla mycket prisvärda då hotellen brukar ha billigare introduktionspriser första året. Bildtext länkas till respektive hotell på Tripadvisor.
 
 
 
AVANI Riverside Bangkok (5 *) EDIT: Testat mars -17
 
Andra sidan floden nästan mittemot Asiatique. Takpool med fantastisk utsikt. Rum med flodutsikt och frukost för under 3800 THB. Problemet är ju att det ligger lite offside, men hotellen på den här sidan brukar ha gratisbåtar eller annan anslutning till närmsta BTS/MRT.
 
AVANI Riverside Bangkok (Rank 35)
 
 
 
Compass Skyview (5 *)
 
Ligger på Soi 24 väldigt nära BTS Phrom Phong. Standardrum med frukost för 4400 thb. Rum med pentry och tvättmaskin lossnar på över 8000 thb. Bra läge och väldigt prisvärt för de fem stjärnorna. Dock tycker jag rummen ser ganska tråkiga och opersonliga ut.
 
Compass Skyview (Rank 142)
 
 
 
Bangkok Marriott Marquis Queens Park (4,5 *)
 
Ligger en bit ner på Soi 22. Standarum med frukost för drygt 5000 thb. BTS Phrom Phong är nog närmast om man genar via Benjasiri Park.
 
 
 
 
Well Hotel Bangkok (4.5 *)
 
Ligger ett par hundra meter ner på Soi 20. Närmsta BTS är Asok. Billigaste rummet med frukost för under 2500 thb får ses som ett riktigt klipp, och en Svit Executive med frulle för 5100 thb. Incheckning dygnet runt. Gratis tuktuk till Terminal 21.
 
Well Hotel (Rank 79)
 
 
 
Adelphi Forty-Nine (4 *)
 
Har seglat upp på en fjärdeplats! på Tripadvisor, och har bara giganterna The Siam och Mandarin Oriental, samt svåruttalade Ariyasomvilla framför sig. Ligger som namnet antyder på Soi 49, nära trevliga Rain Hill med ett gäng trevliga restauranger (bl.a Wine Connection). Mysiga rum med balkong, pentry och tvättmaskin. Närmsta BTS Thong Lo eller Phrom Phong. Prisvärt hotell, 3600 thb för rum med frukost. Mycket möjligt att jag provar detta vid nästa tillfälle.
 
Adelphi Forty-Nine (Rank 4)
 
 
 
 
Alla prisexempel avser bokning (och i vissa fall medlemskap) hos Hotels.com under mars 2017. Alla bilder är också snodda därifrån.
 
 

Cheap Charlie's Bangkok

Cheap Charlie's, ett av Bangkoks mest klassiska vattenhål går en dyster framtid till mötes och stänger i mars 2017. Ja, hela hästskon faktiskt hela vägen upp mot Suk 11 Hostel (som kanske har en av Bangkoks mysigaste restauranger) går mot samma öde då hela gatan/blocket har sålts till investerare som planerar ännu ett condo-bygge, eller möjligtvis hotell. Cheap Charlie's öppnade 1982 och har blivit ett stamhak för expats i Bangkok, och även för den nu tyvärr hädangångne journalisten Jan Källman vars intressanta Bangkok-blogg vi nu inte längre får läsa.
 
 
 
 
Personligen tycker jag att baren är överskattad, med endast ett fåtal sittplatser som snabbt blir ockuperade när de öppnar vid femtiden. Kommer man senare betalar man alltså 80 baht för en Chang som man får dricka ståendes bland svettiga amerikaner som verka tycka att de är coola för att de hittat hit. Trångt är det också eftersom utrymmet är avgränsat med en kätting som ligger på marken som man måste hålla sig innanför.
 
 
Lätt att planka...?
 
 
Jag läste om det här redan i juni på just Källmans blogg och trodde att de redan hade klappat igen stället när vi passerade här i somras på väg till min favoritfrisör på Soi 11 längre upp på gatan. Det var på eftermiddagen innan öppning, och där utanför CC satt en gammal kvinna som jag frågade om baren fortfarande var i drift. Det var den förkunnade kvinnan tröttsamt med ett kroppsspråk som visade att hon var innerligt utled på frågan. "No close, still open...". Det var detta som fick mig att börja kolla upp hur det egentligen förhöll sig med sakernas tillstånd i den stora Mangon. Men i mars nästa år verkar alltså den sista Changen serveras på Cheap Charlie's. Passa på att besöka stället i vinter innan ännu en epok går i graven.
 
 
Cheap Charlie's. Foto: Coconuts Bankok
 
 
Cheap Charlie's. Foto: Coconuts Bankok
 
 
Inte för att jag sörjer stängningen av just CC men att hela gränden med dess trevliga restauranger som Charley Brown's, Snappers, Tapas Café och inte minst Suk 11 kommer att duka under av grävskopornas framfart är förstås beklämmande. Det ironiska är att ägaren till Suk 11 Hostel också är ägaren till marken som just sålts till investerarna, och på så vis så ryker ju hans eget ställe också. Men money talks och känslor walks, och det är lätt att förstå logiken i försäljningen då markpriserna i Bangkok skjutit i höjden med raketfart de senaste decennierna. Enligt uppgift såldes marken (1 Rai = 1600 m²) för 2 miljarder Baht, vilket motsvarar ca 500 miljoner Riksdaler.
 
 
Suk 11 Hostel & Restaurant. Kom innan det är för sent...
 
 
 
På Sukhumvit Soi 11 (BTS Nana) som är en av Bangkoks trendigaste gator finns en hel del trevliga hotell. Jag har för bloggens räkning provat Aloft Bangkok, Salil Hotel 11 och Le Fenix
 
 
 
Relaterad källa: 
http://bangkok.coconuts.co/2016/06/09/rip-cheap-charlies-chunk-sukhumvit-soi-11-reportedly-sold-developers
 
 
 

Grand Opening MahaNakhon

Thailands högsta byggnad MahaNakhon invigdes med skrytig ljusshow den 29:e augusti. Med sina ståtliga 314 meter slår MahaNakhon alltså Baiyoke Tower II med endast 10 meter. Trots en imponerande höjd så hamnar det nya skrytbygget endast på cirka 50:e plats i Asien där de flesta andra högre byggnader hittas i Kina och Dubai. På världslistan 89:e plats. Som plåster på såren så kan Bangkok trösta sig med att spaden har satts i marken till Rama IX Super Tower som kommer nå hela 615 meter över nudelskålarna på marken, och stå klart redan 2020 om planerna går som de ska och mutorna hamnar i rätt fickor...
 
 
I Thailand är det inte förbjudet med laserpekare...
 
 
Ett av de "trevligaste" svenska orden som gått på export måste vara Ombudsman som dyker upp i artikeln som länkas nedan.
 
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya
 
 
 Alla bilder snodda från nätet.
 
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya - See more at: http://bk.asia-city.com/city-living/news/worlds-most-iconic-buildings-designed-foreigners#sthash.SxzXSd9J.dpuf
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya - See more at: http://bk.asia-city.com/city-living/news/worlds-most-iconic-buildings-designed-foreigners#sthash.SxzXSd9J.dpuf
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya - See more at: http://bk.asia-city.com/city-living/news/worlds-most-iconic-buildings-designed-foreigners#sthash.SxzXSd9J.dpuf
 
 

Med barn i Bangkok

Hjärnan kokar och är nära en härdsmälta. Hetare än reaktor 4 i Tjernobyl. Det beror inte i första hand på att vi befinner oss i världens varmaste huvudstad, även om det hjäper till. I reaktor fyras närområde får man inte vistas längre än tio minuter. Det borde man inte få göra i Bangkok heller, om man nu har ett monster med sig på snart två år. Det är alltså inte bara solen, utan Juniors framfart som gör att hjärnans säkringar brinner.
 
Den stora Mangon har en förmåga att suga musten ur även den mest luttrade storstadsjunkien. Med barn blir påfrestningen mångdubbelt större. Hettan, luftfuktigheten, trafiken, bruset och människor överallt. Det är ett aldrig sinande bombardemang av intryck. Det gäller att välja sina utflykter med omsorg.
 
 
Lumphini Park
 
 
När vi bodde på Sukhothai hade vi gångavstånd till Lumphini Park, vilket verkade vara ett lämpligt delmål för dagen. Tanken på det var hur trevlig som helst. Ett besök i Bangkoks lunga. Gräsmattor och lekplatser för barnen. En damm med trampbåtar. Där skulle det säkert fläkta skönt. Åtminstone i gryningen. I verkligheten vid lunchtid var parken het som en masugn. Luften låg stilla och dallrade. Junior fick syn på en klätterställning med bristfällig kvalitetssäkring men som bums skulle undersökas. Med mig jagandes bakom med en skyddande hand. Fallrisken var överhängande. Värmen verkade inte bekomma honom. Jag var genomsvettig efter bara några minuter. Fick nog efter en stund och bar det lilla monstret skrikande därifrån. Satte Junior i vagnen och gav honom vattenflaskan. Ofta går det bra, han kan till och med skruva av och på korken. Ibland får han för sig att hälla hela innehållet över sig. Det passade han på att göra nu, precis när jag skulle ta en bild för att visa hur trevligt vi hade det i parken på våran semester. Det hade inte ens gått en halvtimme sedan vi lämnade hotellet. Jag var genomblött av svett, han och vagnen av en halvliter köpvatten. Ingen hade ombyte. Hjärter Dam har en märklig förmåga att hålla sig sval och svettfri i alla sådana här situationer.
 
 
Lumphini Park
 
 
Innan Junior kom till världen förklarade jag myndigt för mig själv och min omgivning att jag minsann aldrig skulle muta eller skämma bort mitt barn med någon slags skärm eller leksaker om det nu var så att barnet i fråga skulle få för sig att börja krångla vid måltider eller andra situationer. Det fetsprack ju.
Hur gjorde föräldrar förr vid restaurangbesök - innan skärmen kom till undsättning - har jag undrat varje gång jag startat en film på mobilen för att monstret ska sitta still under måltiderna. Jag hyser den största respekt till de föräldrar som dagligen kämpar med hyperaktiva barn. Junior är vad jag antar en "vanlig" unge med spring i benen bara, men det räcker tydligen för att hjärnan ska koka. I alla fall i Bangkok.
 
 
MK Gold, Central World. Snodd bild.
 
 
En dag i slutet på resan när vi skulle äta på MK Gold på Central World så tog det inte lång tid innan mina säkringar skulle brinna. Jag har i vanliga fall en ängels tålamod även om hjärnan redan passerat kokpunkten. På Central World finns inget publikt wifi, så Hjärter Dam försökte tröstlöst starta en film via mobila nätet. Monstret har så klart inget överseende med en seg uppkoppling och började snart föra ett herrans oväsen där inne. Jag ruttnade och tog sonika det skrikande knytet under armen och gick ut så att åtminstone en av oss skulle få äta i lugn och ro. Gjorde mitt bästa för att Junior skulle lugna ner sig. Hittade en leksaksaffär. Toys'R'us. Gick in och kollade på hyllorna en lång stund och det blev snart lite bättre inbillade jag mig. Irritationen hängde dock kvar där som ett stundande monsunregn som bara väntar på att få bryta ut. Jag ångrade mig redan när jag tog beslutet att muta det lilla gossebarnet med ett "Ferrari garage kit" för över 600 baht. Mina principer var som bortblåsta. 
 
"Titta här min lille vän, det här kan vi ju köpa" hör jag mig själv säga som en jävla mes när vi går mot kassan. Junior håller krampaktigt om förpackningen och ett nytt utbrott kommer som på beställning när jag tar ifrån honom den och sträcker till kassörskan som måste blippa streckkoden.
På thailändskt vis är det en personal som lägger varan i påsen och en annan som tar hand om betalningen. Någon före i kön som ska ha sitt inslaget i paketpapper. Det tar för lång tid. Junior grinar och fäktar med armarna. Jag försöker hålla honom med ena armen och fiska upp plånboken med andra, lyckas på något sätt fippla fram betalkortet och slå in koden med den fria handen, trots fjorton kilo Godzilla på steroider hängandes runt halsen.
 
 
Toys'R'us, Central World. Snodd bild.
 
 
Att det sedan är omöjligt att ta sig in i förpackningen utan en välsorterad verktygslåda gör att min huvudsäkring fullständigt brinner av. Vi sitter ner på golvet utanför affären. Pulsen dunkar i tinningarna. Mina skjortärmar spricker upp och jag förvandlas till Hulken, och sliter upp den jäkla förpackningen så garagekitets delar flyger iväg över det blankpolerade stengolvet. Reservhjul, pelarlyft, koner och ferrariflagga och andra plastbitar ligger utpridda runt oss på en stor yta. En rödglänsande Ferrari Enzo är allt som finns kvar på golvet mellan våra fötter. Thailändare svävar förbi ovanför våra huvuden. Junior har tystnat. Han sträcker sig efter bilen och möter sedan min blick. Pulsen går ner. Vi får ett sådant där moment. En kommunikation utan ord. Jag och Dylan, i djungeln. Jag lyfter upp honom och vi går tillbaka under tystnad till restaurangen. Maten har kallnat. Det gör inget, vi äter ändå. Mobilen försöker fortfarande ladda filmen.
 
 
 
 
 
Efter lunchen går vi ner till våning fyra och köper en ny telefon för tjugo tusen jävla baht (något dyrare än Sverige) eftersom monstret någon vecka tidigare hade låtit min gamla mobil ta en flygtur över balkongräcket i Nong Mak Fai så att glaset spruckit, och därmed också eliminerat min enda kontakt med civilisationen.
 
 
 
 
Man lär sig snart att dela upp dagen i lämpliga portioner. Chilla på hotellrummet, morgonpromenad, tupplur, köpcentrum, skytrain, poolen och så vidare i lagom stora doser. Bangkok tar dock ut sin rätt och vinner alltid på knock-out. Måste tillägga att för det mesta går det ju faktiskt bra, men vem vill läsa om det egentligen.
Det kan ju vara lite knepigt att hitta lämpliga aktiveter för småbarn i den stora Mangon, men jag kom på att vi kunde kanske besöka Siam Ocean World för att titta på fiskar, så det gjorde jag och Junior en dag. En aktivitet som tog en ände med förskräckelse, men det får jag ta i ett annat inlägg...
 
 
Siam Ocean World. Here comes trouble...
 
 
Läs också Med barnvagn i Bangkok från förra resan.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0