Jamie's Italian Bangkok

Jamie Oliver's restaurang i Bangkok.
 
Egentligen var jag på väg till mitt thaifavorithak Som Tam Nua i Siam Center, men när jag i rulltrappan på Siam Discovery mötte en snubbe med en pizzakartong i näven med texten Jamie's Italian på locket, kom jag på att den nakne kocken hade ju nyss öppnat en restaurang i Bangkok. Jag började kolla runt och hittade snart stället på bottenplanet och bestämde mig för att prova en tidig lunch här. Som Tam Nua fick bli hämtmat till Hjärter Dam och mini-Godzilla som väntade på hotellet AVANI som vi bodde på för tillfället.
.
 
 
Eftersom pizza är världens godaste mat så hade jag redan bestämt mig, och kollade inte ens in de andra rätterna på menyn, vilket jag med facit på hand kanske borde ha gjort. Men om nu världens mest kända kock med italiensk (och brittisk) mat som specialitet har komponerat ihop en pizza så borde ju ingenting kunna gå fel utgick jag ifrån. Jag beställde en Funghi utan att vidare kolla vad den innehöll - eller inte innehöll. Svamp funkar ju alltid. Och eftersom öl är världens godaste dryck, i synnerhet till pizza, men med dagen fortfarande ung och ändå avsaknaden av Chang på menyn så valde jag istället en tjockis-cola och en slags alkoholfri men påstått näringsfull passionfruktsdrink med mynta, som törstsläckare.
 
 
   
 
 
Personalen var proffsig, serviceminded, påläst och verkade kunna menyn utantill. Lokalen snyggt inredd på alla sätt och vis, och ett liknande ställe hemma i Masriket hade varit en given succé.
 
 
 
 
Fördrinken kom in med ett par färska men smaklösa brödskivor som man kunde doppa i olja, eller om det var honung, eller smält smör. Svårt att avgöra eftersom det inte smakade något, men det var nog olivolja. Drinken med passionsfrukt var väldigt delikat åtminstone.
 
 
 
 
Jag hade så klart högt ställda förväntningar på pizzan, men blev blev grymt besviken när jag konstaterade att den saknade tomatsås, alltså den viktigaste grundbulten (tillsammans med ost) på varje pizza med självaktning. Det här skulle ju vara top of the line av alla pizzor man ätit i sina dagar, men kvalar knappast in på någon topplista. En pizza utan tomatsås är ju som...ja, vad som helst utan sin viktigaste beståndsdel. Dessutom var den för hårt gräddad och smakade bränt. När jag studerade menyn närmare såg jag att Funghi var den enda pizzan som saknade tomatsås. Nä, jag skulle ha valt något annat på menyn, eller helt enkelt kanske ätit thaimat om jag nu ändå var i Thailand.
 
Så om man nu vill ha pizza i Bangkok så kan jag rekommendera Momo Café på Courtyard by Marriot, eller ännu hellre Limoncello som finns på bl.a Soi 11. Är man i Dalarna kan jag rekommendera Meral's i Mora.
 
 
 
 
När den alerta personalen frågade om allt var till belåtenhet så kunde jag inte med att klaga, då deras för övrigt proffsiga servicenivå imponerade på alla plan. Man fattar att de blivit hårt drillade och urvalet av personal skett med största omsorg. Jamie's Italian hade varit öppet cirka tre månader vid tillfället.
 
 
 
 
 
Kuriosa: Jamie's Italian i Sverige är inhyst på Scandic Anglais vid Stureplan, där jag gjort ett creddigt jobb i ett dussintal av hotellrummen med coola motivtapeter.
 
 
 
 
 

Anantara Siam

Med toppbetyg i alla kategorier så kommer Anantara Siam att peta ner Lebua från tronen på topplistan av hotell i Bangkok. Det enda man eventuellt skulle kunna ha invändningar mot är utsikten, men det ska jag återkomma till längre ner. Anantara som är en kedja ville ha ett ordentligt flaggskepp i huvudstaden och tog över detta hotell efter Four Seasons för ett par år sedan. Hotellet byggdes redan 1978 som ett Peninsula-hotell och har bytt namn och ägare ett par gånger under årens lopp. Ligger för närvarande på plats 29 på Tripadvisor.
 
 
 
 
Eftersom hotellet är ganska dyrt redan från början, men hade en tillfällig prissänkning vid bokningstillfället så slog jag till och gjorde en fulbokning på det billigaste rummet för två personer med frukost, men undanhöll att vi hade junior i släptåg. En provbokning med 2+1 blev omotiverat dyrt då junior sover i våran säng och knappast äter frukost för ett par tusen baht per dag. Vi skulle dessutom stanna i fyra nätter och jag kände redan att det var korsdrag i plånboken. Men det skulle så klart bli dyrare ändå, eftersom jag inte kunde motstå frestelsen att vid ankomsten uppgradera oss till en private villa som de kallade det. Så från snikvarianten av rum till det mest exklusiva blev resultatet när jag hörde mig själv svara "Yes, why not, it's a once in a lifetime bla bla..." samtidigt som jag tyst försökte räkna om baht till kronor och hoppades att summan inte var exklusive plus plus (+10+7%) samt med motiveringen att vi var väl inte på semester för att snåla på slantarna. Junior åt dessutom gratis frukost. Alltid något.
  
 
Orientalisk lyx, Anantara Siam.
  
Anantara tar emot i en storslagen och lyxig lobby och är nog den maffigaste jag satt min fot i, och knappast vågade drömma om under backpackeråren på 90-talet då vi alltid bodde i billigaste masonitlådan på Khao San Road. Snyggt färgtema, påkostat och svulstigt, sköna soffor och dekorerat överallt utan att vara kitschigt. Ingen jävla hipsterminimalism här inte. Dessutom en skön vibe med proffsig och serviceinriktad personal. Helt klart ett ställe i min smak.
 
 
Stairway to heaven... 
 
 
Anantara Siam har nästan 400 rum och sviter, och sedan ett tiotal så kallade private villas som nu vi nu stegade iväg mot och som jag inte riktigt hade räknat ut hur mycket jag egentligen hade betalat för. Det jag däremot hade räknat ut var att vi förmodligen blivit rekommenderat den här lite avsides stugan på grund av att vi hade det lilla monstret med oss och att personalen möjligtvis befarade att han skulle störa andra gäster om vi bodde i ett vanligt hotellrum. 
 
 
Private Villa. Anantara Siam. 
 
 
Det skulle hur som helst visa sig att det var ett bra val, nu hade vi direktacess ut mot trädgården och poolen, och slapp hålla på med ombyten och nycklar varje gång vi ville ta ett dopp. Bara att hoppa i tofflorna och ut genom bakdörren som vi kunde lämna olåst. Här skulle det bli lätt att trivas i fyra dagar.
 
 
Edens lustgård... 
 
 
Det är det här jag menar med att utsikten får högsta betyg med motiveringen att jag hellre kollar ut på det här än Bangkoks skyline från ett instängt rum femtio våningar upp. Att man kunde bo så här mitt i centrala Bangkok kunde jag inte riktigt föreställa mig.
 
 
   
 
 
Alla bekvämligheter fanns så klart här. Sängen och kuddarna så sköna som priset kräver, och en riktigt bekväm fåtölj vilket brukar höra till ovanligheterna annars. Snygga lackade trägolv och ett badrum i marmor med både dusch och badkar. Det enda som egentligen var att anmärka på var att det inte fanns riktigt kaffe, och det förvånade mig verkligen, bara det där jävla pulverkaffet som en riktig svensk med värdighet bara möjligtvis skulle kunna uppskatta om man hittade sig själv halvt ihälfrusen på någon ödslig bergstopp i Himalaya. Men där var vi inte nu. Så trots detta missöde så kommer det bli full pott för rummet eftersom allt annat överväger.
 
 
 
 
 
All heder till Anantara att de tagit in Chang istället för Singha i minibaren. Den lossnar på 240 thb ++, vilket blir cirka 70 svenska spänn. Värt att notera att de också har Red Bull, alltså den europeiska varianten med kolsyra, och som den påläste vet att det från början var en thailändsk produkt (utan bubblor), Krating Daeng, som alltså betyder Röd Oxe. Den säljs överallt för cirka 15 baht och verkar ingå i den thailändska kostcirkeln. 
 
 
 
 
 
Poolen hade vi som sagt en armlängds avstånd till så jag och junior hängde här hela dagarna när Hjärter Dam ägnade sig åt att ta coola yogabilder runtom på hela hotellområdet. En klassisk variant med grunt i ena änden och djupt nog i den andra. En servering och en liten lekpark finns också i direkt anslutning. Alert personal som ständigt kommer och fyller på med gratis vattenflaskor och annat man kan tänkas behöva. Jag kunde tänkas behöva en klassisk mai tai så det ordnades fram tillsammans med lite tillhörande gratissnacks.
 
 
Poolside mai tai. Anantara Siam.
 
 
En trappa ner fanns ett gudomligt spa med både ångbastu (alltså inte en sådan där töntig som i Mora simhall med en blomspruta som duschar stenarna en gång i kvarten, utan en sådan där riktig med väggar och bänkar i sten och en ångande dimma som hela tiden skymmer sikten som i en amerikansk maffiafilm och man vet fan inte om man är själv eller har sällskap av någon thai-Corleone där inne..) och kokhett saltvattensjacuzzi med vattenfall, så här hängde jag säkert tre gånger om dagen för att värma upp mig ytterligare i världens hetaste huvudstad. Här nere fick man dessutom massa gratis (riktigt) kaffe, frukt och annat nyttigt. Squash kunde man också spela om man nu skulle få ett sådant idiotiskt infall. Massage var däremot orimligt dyrt här på Anantara, cirka 4-5000 thb ++ för 60 till 90 minuters behandling. Så jävla bra kan inte en massage vara anser jag, oavsett om de kallar den super duper bamboo hot stones mystical tuk tuk oriental signature style...
 
 
 
   
 
 
För junior och de andra kidsen finns ett bemannat lekrum med en massa pedagogiska leksaker och annat pyssel. Här har man även möjlighet att lämna barnen ett par timmar utan extra kostnad om nu föräldrarna vill ut och käka i lugn och ro. Ett erbjudande som vi dock inte nappade på, även om jag fick det största förtroende för den gulliga personalen.
 
 
 
 
 
 
Den obligatoriska hamburgaren intog jag i den flådiga lobbyn, till det lika flådiga och orimliga priset av 1000 thb ++! vilket blir nästan 300 SEK!. Alltså det är fortfarande bara en burgare med lite pommes bredvid. Lägg därtill en Chang för 230 baht och en flaska vatten för 60 baht, och så ++ uppe på det så landar vi på cirka 400 spänn. Sade jag att vi var i Bangkok? Men burgaren var god, en av de bästa hotellburgarna faktiskt. Changen var också god. Vattnet smakade vatten. Bra wifi också.
 
 
Ibland äter jag hamburgare i Thailand, och ibland äter jag thaimat i Sverige...
 
 
Av ren bäkvämlighet och nyfikenhet så provade jag hotellets mat vid ett par tillfällen till. Något som är positivt är några av restaurangerna är samlade runt en innergård eller som ett atrium där man också kan sitta. (även frukosten serveras här) Här får man då alla restaurangers menyer att välja på och kan plocka ihop rätter lite som man vill. Jag plockade ihop Champagne och quesadillas vid första tillfället. Så makalöst gott att jag åt samma en gång till nästa dag. 
 
 
Mexikanskt och franskt i Thailand. Aqua, Anantara Siam.
 
 
Jag gillade att hänga här i Aqua som det kallades, en relativt avslappnad miljö jämfört med de vita dukarna inne i själva restaurangerna. Omgiven av en damm med guldfiskar och en lummig trädgård så utgör det här en riktig oas som inbjuder till långa sittningar, inte minst under frukosten. 
 
 
   
 
 
 
Frukosten var som förväntat en höjdare även om jag första morgonen tyckte att upplägget verkade lite rörigt. Buffén är lite utspridd och det är lätt att missa en del av utbudet om man inte kollar runt ordentligt. Valfritt kaffe (nymalet) beställs vid bordet och görs i en sådan riktig fancy pysmaskin och fylls på i snabb takt när man påkallar uppmärksamheten. Tredje dagen hade de lärt sig att vårat bord konsumerade okristligt mycket kaffe och hade förberett en hel kanna vanligt bryggkaffe som ställdes på bordet. Tyvärr var det alldeles för blaskigt vilket jag lät meddela och samtidigt som jag skickade ut kannan pekade jag på fancymaskinen och sa att det där är det enda som gäller. 
 
 
Breakfast by the pond. Anantara Siam.
 
 
Omelett beställs vid äggstationen men serveras till bordet vilket är lite ovanligt, oftast så står man och väntar tills den är klar. Brödet brukar vara en svår nöt att knäcka i Asien och sällan finns ett ordentligt utbud. Här fanns en del sorter men det mesta är ganska smaklöst. Egentligen är det väl bara vi i Nordeuropa som har en ordentlig brödkultur och därmed är efterfrågan liten ute i världen. I övrigt fanns inget att anmärka på. Det fanns en hel del delikatesser som jag med nöje frossade i. Stort plus för att man kan välja bort AC:n om man sitter i innergården. Eftersom vi är morgonpigga och i princip först till buffén så är värmen inte heller något problem. Vid regn drar de över en gigantisk markis över hela atriumet.
 
 
   
 
 
 
Ja det här hotellet intar alltså toppnoteringen på hittills alla testade hotell i Bangkok. Jag har också insett att ju längre man stannar på ett hotell desto mer gillar man det, man bor väl in sig så att säga. Läget är enligt mig det bästa i Bangkok. Lugna sidogator men ändå gångavstånd till Central World och båda BTS-linjerna. Bra service genomgående, och vid poolen och spaet (eller hur fan man böjer det) lärde de sig vårat efternamn efter någon dag, och hade ett riktigt bra uttal också, lät bara nästan som Mr Blood.
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Gäller Private Villa
Sängar. 5. Sov gott
Frukost. 5. Stort utbud i skön miljö
Läge. 5. Bangkoks bästa
Utsikt. 5. Gäller Private Villa
 
 

AVANI Riverside

AVANI Riverside är ett nytt hotell som ligger en bit ner på Thonburi-sidan av Chao Phraya River och jag valde att testa det här som första hotell på den här resan för att vi inte skulle fastna i trafiken inne i centrala Bangkok efter den långa flygresan. Vi landade tidigt och anlände till hotellet redan vid sjutiden på morgonen, således var inte våran Junior Suite klar, men blev erbjudna att ta ett standardrum några timmar mot en blygsam merkostnad av 1700 thb, men då fick vi äta av frukostbuffén också, så det tyckte jag var rimligt och nappade på. AVANI ligger för närvarande på 39:e (av 849 hotell) plats på Tripadvisor.
 
 
AVANI Riverside. A pool with a view. 
 
 
Lobbyn ligger några våningar upp är ganska maffig med högt i tak och stora panoramafönster ut mot floden. Inrett i någon slags ljus björkfanér och känns ganska modern, men utan att ge någon wow-känsla om man kommer från Ikea-land och är van att se stilen överallt hemma. AVANI verkar barnvänligt och junior fick direkt en påse med leksaker när han gjorde entré i receptionen.
 
 
 
 
 
 
Eftersom AVANI ligger en bit bort så har de en gratisbåt som avgår tre gånger i timmen upp till BTS Saphan Taksin. Den tar 20 minuter, och vidare med BTS upp till National Stadium och MBK tar det ytterligare 20 minuter. En trevlig tur på floden utan trafikstockningar, och på båten delar de ut kalla våta handdukar att svalka sig med. Jag hade väl kunnat tänka mig en Chang också.
 
 
 
 
   
 
 
Området runt hotellet erbjuder inte heller mycket för besökaren, men det fanns åtminstone en gumma som stod och sålde som tam och grillad kyckling ute på gatan. I hotellets nedre våningar finns ett litet köpcenter med ett tiotal restauranger och även en hyfsat stor avdelning för barnen att leka runt på med studsmattor mm.
Mellan AVANI och floden ligger ju också Anantara Riverside som är ett betydligt mer tradionellt hotell där man gått all-in med den orientaliska stilen. Mittemot AVANI så ligger ju också trevliga Asiatique som är väl värt ett besök, men jag är lite osäker på hur båtarna går dit.
 
 
   
 
 
Rummen. Jag valde att boka en juniorsvit då jag misstänkte att ett standardrum av Scandic-storlek blir för trångt när man ska in med sulkyn och alla väskor som ska packas upp. Det bekräftades också när vi de första timmarna hyste in oss i ett deluxe-rum, men som duger fint om man bara är två som reser.
 
 
  
 
AVANI deluxe  
 
 
Juniorsviten var betydligt större och vi kunde sprida ut oss utan problem. Stora badrum med både dusch och badkar och dubbla handfat. Stora fönster åt två håll med utsikt mot floden och Asiatique. Tyvärr saknas en riktig soffa med bord trots att utrymmet finns, istället står där en slags obekväm divan med litet sidobord till ingen nytta. Minibar med rimliga priser för den här hotellklassen. Kudos för Chang istället för Singha, samt en riktig kaffemaskin. Enkel, snabb och gratis wifi med inloggning som funkar på hela hotellet, men det är väl standard numera. För övrigt rätt så opersonligt med tråkigt färgtema med de beiga färgerna. Sängarna är sköna och får toppbetyg även om femman blir svag. Kuddarna perfekta. All belysning kan styras från knappar bredvid sängen.
 
 
AVANI Junior Suite
 
   
 
 
AVANIS absolut starkaste kort är poolområdet på taket och kvalar nog in på topp-3-listan i Bangkok. Förutom en fantastisk utsikt så har man serveringen/restaurangen Attitude i direkt anslutning. De öppna ytorna gör att det fläktar skönt här och man kan chilla länge vid poolen utan att dö av värmeslag som annars är vanligt där poolen ligger helt i lä. Öppnar redan klockan sex så jag gick upp hit och inväntade soluppgången en morgon.
 
 
Gryning över Bangkok. AVANI Riverside. 
 
    
 
 
Min vana trogen så testade jag också hotellets hamburgare här uppe, medan jag låg och inväntade Vasaloppsstarten hemma i Masriket. Burgaren får godkänt men knappast mer. 400 thb ++ får ändå anses rimligt på ett femstjärningt hotell med den utsikten. Chang kostar 160 thb ++.
 
 
A burger with a view.
 
 
En kväll när våran jetlag slog åt olika håll och mitt ressällskap kraschat på rummet och jag själv kände mig pigg gick jag upp till takbaren Attitude igen. (Plats 86 av 9498 restauranger på Tripadvisor). Man kan sitta både inne i den snyggt designade restaurangen eller ute vid baren med utsikt mot floden. 
 
 
Skymning i Mangon. Attitude Rooftop Bar, AVANI Riverside
 
 
Jag fick ett bord precis vid glasräcket ut mot kanten där jag beställde in ett par tapasrätter av den alerta personalen. En riktigt proffsig servicenivå, vilket också var genomgående på hela hotellet. Jag testade dem lite på menyn och de visste precis vad de pratade om. Smårätterna kostar runt 200 thb ++, och beställer man dricka så kommer ett litet fat med snacks som tillbehör. Jag kan absolut rekommendera ett besök här om man är i närheten, men det är man ju bara om man bor här förstås om man inte orkar ta båten från Saphan Taksin. Det går ju så klart att åka taxi också. Definitivt en av de trevligaste takbarerna i Bangkok som jag besökt, men som också har en prisnivå som en svenne banan kan hantera. 
 
 
   
 
 
Frukosten serveras på samma våning som lobbyn. Allt det vanliga fanns som sig bör med lite olika brödsorter, äggstation, nudelstation. Även sushi men av den massproducerade smaklösa sorten som de lika gärna kan skippa enligt mig. Gott kaffe i olika varianter som serverades i rask takt till bordet. Första morgonen fanns en gudomligt god helgrillad skinka men som tyvärr saknades de andra dagarna. Goda våfflor som junior åt med välbehag. Matsal med högt i tak och utsikt mot floden, men jag saknar att man inte kan sitta utomhus. Allt som allt en trevlig upplevelse, men jag saknar det lilla extra, och den snålsura våffelmakaren gör att det inte blir full pott för frukosten.
 
 
 
 
 
 
 
Sammanfattningsvis kan jag nog ändå rekommendera det här hotellet. Styrkan ligger i poolområdet, att det är prisvärt för nivån, och att man slipper fastna i trafiken om man ska till och från Suvarnabhumi. Ska man shoppa mycket och vill kasta in påsar på rummet och slappna av mellan varven så ligger det för avsides. Men om man bara vill chilla ett par dagar när man kommer fram så är det perfekt. Innan hemresa är ett centralare hotell bättre.
 

Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Gäller junior suite. Deluxe får en fyra.
Sängar. 5. Klarar precis gränsen.
Frukost. 4. Ut med våffelkillen, in med skinkan.
Läge. 3. Med avståndet till stan kan det inte bli högre.
Utsikt. 5. Nästan oslagbart. Alla rum vetter dessutom mot floden.

 


Above Eleven Rooftop Bar

Jag hade länge varit nyfiken på Above Eleven som är en av de trendigare takbarerna i Bangkok. Belägen högst upp på hotellet Fraser Suites som ligger en bra bit upp på Soi 11. Jag föreslog en middag här med Nicke som var i stan samtidigt, utan att på förhand studerat menyn och tillgång på platser. Stället var nästan fullt när vi kom och vi fick ett av de sämre borden.
  
 
Above Eleven
 
 
Tydligen så har de en kock från Peru här som komponerat en fusionmeny med japanska inslag, men eftersom jag inte kände för att hångla med ett friterat marsvin doppat i teriyakisås så tog vi bara en fördrink här med några sushibitar som tilltugg. Men jävlar vilken sushi säger jag, det var nästan som man blev tårögd och lite religiös. Kanske hade det att göra med mitt för tillfället akuta blodsockerfall. Jag sög gnidet i mig fem av bitarna och lät Nicke ta en tröstbit, och även notan. Sköljde ner med GT och Summer Thyme. Kalaset gick på knappt 800 thb vilket som får ses som billigt om man jämför med de tre kändaste takbarerna Sirocco, Vertigo och Red Sky. Dresscode hel och ren, alltså shorts funkar med täckta skor, men inte flip flop och trashpacker-linne.
 
 
Prozac för gomseglet...
 
 
Drinken var generöst berikad med alkohol och jag kände hur ruset från den och wasabin träffade stimulicentrat i hjärnan och utlöste ett nöjsamt välbehag. Kände hur ryggen blev mjukare. Sjönk ner på stolen och fick de senaste uppdateringarna från Änglarnas Stad.
 
 
Summer Thyme in Bangkok
 
 
Hungern gjorde sig snart påmind igen och vi beslöt för att gå ner på Elvan och äta. Det fick bli supertrendiga Oskar Bistro (Nr 69 av 9497 restauranger på TA) där de ska ha en förbannat god pizza. Men först var vi tvungna att kolla in herrarnas toa på Above Eleven. Helt klart en utsikt värd namnet.
 
 
En pissränna with a view...
 
  
 
 
 
Oskar möttes vi upp med Nickes fjälla som berättade att just onsdagar är det som gäller om man ska hit, i alla fall om man är tjej då det är happy hour hela kvällen med två drinkar till priset av en. Alltså ingen rabatt för killar, men de kommer ändå. Hur prissättningen går till för ladyboysen har jag dock ingen aning om. 
 
 
Oskar Bistro, Suk Soi 11 Bangkok.
 
 
  
 
 
Intressant meny, blev dock lite besviken att jag inte hittade paradrätten Oxfilé Oscar II som var poppis på 80-talet där man lade två sparrisar bredvid varandra uppe på köttbiten och vips så hade man en romersk tvåa och en exklusiv maträtt. Ja åtminstone på Scandic hotell i Mora då det begav sig. Men pizzan var tunn, krispig och god. Torsken också. Changen för 120 thb ++ är nog rimligt också på detta hi-so-ställe.
Oskar ligger precis mittemot Aloft Bangkok som jag bott på vid flera tillfällen. 
 
 

Gravöl på Cheap Charlie's

Med anledning av att CC klämtar på sista timmen och drar sin sista suck så tog jag tillfället i akt att möta upp min gamle hotelltestarkollega (som numera testar restauranger istället) som råkade vara i Mangon samtidigt, och tog en gravöl med honom på det klassiska vattenhålet. En varsin Chang för att hedra både en instution bland Bangkoks expats, och just en av dem, den framlidne Jan Källman som kunde ses här då och då med en iskall GT i näven.
 
Cheap Charlie's och hela kvarteret jämnas snart med marken, och anledningen har jag skrivit om här: Cheap Charlie's Bangkok
 
 
Ligger risigt till... Cheap Charlie's Bangkok 15/3-17
 
 
För den oinvigde kan ju CC likna ett fallfärdigt ruckel och verka helt malplacerat bland de nya flashiga haken på resten av Soi 11, men baren har sin trogna skara stammisar och nyfikna turister som fyller stället varje dag. (Söndagar stängt).
 
Några av de andra ställena längs hästskon har redan lagt ner eller hittat nya adresser, och gatan verkade öde när vi satt där i den tidiga och ljumma marskvällen. Efter att Changen var urdrucken blev det en tur till Nickermann's för att beställa en ny skjorta, sedan tillbaka till Elvan och en drink på takbaren Above 11, och därefter ner på Oskar för att avsluta kvällen med en pizza och två Chang till innan det var läggdags.
 
 
Lyckliga gatan du finns snart inte mer...
 
 
Passa på nu, den 31 mars säljer Satit sin sista Chang!
 
 
 
Inlägg kommer inom kort med hotellrecensioner från AVANI Riverside och Anantara Siam, samt om sakernas tillstånd på Lanta mm...

Vasaloppet i Bangkok

Att Vasaloppet - the freakshow - gör sig bäst på TV råder det ju inget tvivel om, och då helst beskådat från en skärm i utlandet. Poolside. Nu när cirkusen är här inpå knuten och blockerar all annan verksamhet för oss vanliga dödliga som är helt ointresserade av röda toppluvor och kvargmenyer så fann jag det för gott att boka in familjen på en minisemester till Thailand. Jag menar, dieselavgaserna från att värma "Norra Europas största mässa" får ju utsläppen i Bangkok att framstå som doften av nybryggt nyponte, och att ta sig igenom trafiken i Mora den här veckan får rusningen på Sukhumvit att likna just en rusning. Det här kommer bli rena rama hälsoresan med andra ord.
 
 
Vasaloppsstarten klockan åtta öppnas med en poolside Chang... (AVANI Riverside. Snodd bild)
 
 
Men det var dags. Bangkok brinner i sinnet och är beroendeframkallande, så jag har suttit och klickat resor intensivt de senaste veckorna. Så dök det upp en (möjligtvis självpåtagen) lucka i jobbet. Hittade bra avgångar med oprövade Aeroflot och gjorde i ordning bokningen och skulle bara klicka på Betala när jag plötsligt fick kalla fötter på grund av märkliga saker som inträffade. Som ett jävla omen, en förnimmelse eller ett tecken, som de där gångerna förr. Satt med darrig hand och stirrade på skärmen innan jag slutligen klickade på Avbryt. Skulle inte förvåna mig om Aeroflot störtar i helgen. Gick och lade mig. Tog nya tag nästa dag och hittade bättre biljetter med Thai Airways. Boka, Betala, Skriv ut. Frid i sinnet.
 
 
 
Och Gustav Vasa stod som förstenad...
 
 
Nu fick jag återigen nöjet att leta och boka lämpliga lyxhotell i Bangkok, som för övrigt är en svinbillig hobby jämfört med en start i Vasaloppet med allt kringarrangemang. Ett hotell när vi anländer och ett innan hemresa. Däremellan blir det en vecka på Lanta också. Efter mycket funderande fram och tillbaka så bestämde jag mig ändå för nya AVANI Riverside (som jag nämnde här). Då slipper vi sitta fast på Sukhumvit när vi anländer och när vi ska till Suvvan igen för flyget till Krabi. De sista fyra dagarna i Mangon måste väljas med omsorg och ska passa alla tre i familjen. Efter ett par dagars scrollande insåg jag att klassiska  Anantara Siam, (f.d. detta Four Seasons) hade väldigt rimliga priser för tillfället. Dessutom hade jag en rabattkupong från Hotels att utnyttja. Inte mycket att fundera på. Junior hade förresten en flirt här sedan vi var in i somras och gjorde ett litet studiebesök när vi bodde på grannhotellet Courtyard by Marriot.
 
Anantara Siam har ett soft poolområde, gångavstånd till det mesta och ett av de där hotellen i Bangkok som man verkligen vill bo på, och jag ser fram emot som fan att stiga upp i ottan och vara först in på frukostbuffén och börja plocka av delikatesserna på de orörda faten innan kreti och pleti vaknar och kommer och stökar till.
 
 
 
"Ses vi igen tirak..?" Junior flirtar på Anantara Siam.
"Of course, me love you long time.."
 
 
För övrigt så känns det gött att återvända till Lanta efter två års uppehåll. En Chang och yoga i solnedgången med Junior vid min sida. Palmer och sand. En spicy beef salad på Cook Kai. 
Livet på en pinne.
 
 
Snöyoga bytes snart mot sandyoga... instagram @hana_bladh
 
 
 

Urban Safari

Av en slump fick jag Bobo Karlssons bok Urban Safari 2 i min hand, där han på ett målande sätt beskriver tolv olika storstäder runt om i världen. Först nyfiken och sedan besviken bläddrade jag igenom boken bara för att konstatera han inte skrivit något om Bangkok. Men om det finns en Urban Safari 2 så måste det finnas en Urban Safari 1. Googlade fram första boken och fann till min glädje att han faktiskt avhandlat den stora Mangon i den. Bara att beställa då, men Adlibris hade den inte och Bokus förkunnade att den var slut hos förlaget. Biblan hade den inte. Hittade den till slut på Tradera för 18 spänn. Kom i fredags.
 
 
 
 
Bobo Karlsson beskriver Bangkok (och de andra städerna) personligt och har en fenomenal förmåga att återge sina betraktelser av den stora staden. Man rycks med i texten, ser gatorna och känner dofterna. Känner att det är dags att boka och åka dit ännu en gång. Han namndroppar ett antal ställen som jag känner igen och även bott på, t.ex Sukothai och Millenium Hilton (mitt första testade lyxhotell), platser i Chinatown och runt Banglampoo. Även klassiska hotellet The Atlanta (som jag skrev om i förra inlägget) omnämns.
 
Igenkänningsfaktorn är hög men jag var tvungen att kolla upp ett par ställen jag inte kände igen, bl.a. Lemongrass som tyvärr har bommat igen, samt en sylta i Chinatown som heter Chote Chitr som hamnar långt ner på listan hos Tripadvisor. Känslan att våghalsigt susa fram i Bangkok på bönpallen på de otaliga MC-taxi som finns i staden. Filmsnutt från bönpallen finns att se i det här inlägget från 2011: Bangkok MC-taxi.
Så klart nämner han även vattenhålet Cheap Charlies som snart går i graven. Finns att läsa i det här inlägget: Cheap Charlie's Bangkok. Kan varmt rekommendera kapitlet Det brinner min sköna för alla som inte kan få nog av Bangkok. Bobo utforskar staden utan skygglappar och ger en annorlunda bild än vad som skulle beskrivas i en stadsguide av ett glättigt resemagasin.
 
 
Urban Safari, Bobo Karlsson
 
 
Städerna i Urban Safari 1:
Amsterdam, Bangkok, Beirut, Berlin, Buenos Aires, Chicago, Istanbul, Los Angeles, New York, Rio de Janeiro, Sao Paulo, Stockholm.
 
Städerna i Urban Safari 2:
Barcelona, Hamburg, Las Vegas, Lissabon, Madrid, Marrakesh-Tanger, Mexiko City, Miami, New Orleans, Paris, San Fransisco, samt ett bonusavsnitt om Berlin igen.
 
 
 
 

3 hotelldoldisar i Bangkok

The Atlanta
 
Atlanta är ett anrikt hotell med strikta förhållningsregler, och det är inte ens säkert att man får checka in även om man har gjort en förbokning. Hotellet går bara att boka genom deras egna hemsida och hittas alltså inte på de stora bokningssidorna på nätet, därför är det också helt okänt för de flesta. Hotellet har absolut nolltolerans mot sexturister och det räcker tydligen med bara misstanken för att man ska bli nekad. Förvildade typer med opassande uppsyn och beteende (alltså den typen som ger turister och sina landsmän ett dåligt rykte) är heller inte välkomna. Däremot är barnfamiljer mycket välkomna, MEN bara om man har pli på ungarna, och Atlanta understryker att hotellet inte är en lekplats och kidsen får absolut inte störa de andra gästerna.
 
"Borderline cases are not given the benefit of the doubt..."
 
Det som gör hotellet intressant är att de bevarat sin originalinredning - åtminstone i lobbyn och restaurangen -  från öppningen 1952. Jag gillar verkligen det schackrutiga golvet och de röda tapeterna. Rummen ser däremot riktigt tråkiga ut. Atlanta var också det första hotellet i Bangkok med pool, och 1962 spelade den då unge thailändske kungen saxofon här med Louis Armstrong och Benny Goodman.
Rum från ca 900 THB med tillägg för extrapersoner. Väldigt rörigt på hemsidan om de olika rumsalternativen, för övrigt en hemsida som har en design från internets födelse.
 
http://theatlantahotel.com/index.php
 
The Atlanta.
 
The Atlanta
 
 
 
 
 
 
 
klapsons The River Residences Bangkok
 
klapsons (som de envisas med att stava med litet "k") är till skillnad mot Atlanta ett helt nytt hotell, eller snarare recidence som de kallar det, dvs att det mer liknar lägenheter utrustade med kök och tvättmaskin. klapsons ligger inhyst i The River - North Tower) som alltså är det lite lägre av de två tornen, endast 152 meter, mot det södra som är 266 meter och Thailands nu tredje högsta byggnad efter att MaHa Nakhon stod färdigt hösten 2016. Beläget vid floden på Thonburi-sidan ger en magnifik utsikt mot Bangkoks skyline och bland annat State Tower med Bangkoks antagligen populäraste hotell Lebua på andra sidan floden.
 
Eftersom klapsons uttryckligen är ett recidence så kan man bara boka boende här månadsvis om man använder sig av de stora bokningssidorna, men efter lite efterforskning bland kommentarerna på Tripadvisor så verkar det som gäster har haft möjlighet att boka ett fåtal nätter också. Rummen - eller lägenheterna - finns i olika storlekar och kostar från ca 88 000 THB för en månad, alltså utslaget blir det ca 3000 THB/natt.
 
http://bangkok.klapsons.com/
 
 
klapsons
 
 
Prisexempel Booking
 
 
 
 
 
 
 
Loy La Long Hotel
 
Loy La Long är ett charmigt hotell med bara sju rum, beläget precis intill Chao Praya River i Chinatown. Alla rum är olika inredda och tydligast ser man på deras egna hemsida hur de ser ut och vad de kostar. Finns på Agoda också. Ett spann från 2700 THB till 4900 THB (om man inte behöver extrasängar). Frukost ingår. Närmsta MRT är Hualamphong, men kan också nås med flodbåten till kajerna Krom jao ta pier (N4), eller Ratchawong pier (N5). LLL som det också kort kallas är rankat som nummer 17 (av 595) under kategorin B&B/värdshus på Tripadvisor. (Obs, notera att kartnålen är felplacerad på TA). Det skulle vara intressant att prova det här stället även om jag misstänker att det är jävligt lyhört, och man skulle säkert bli irriterad från allt oljud ute på floden. Positivt är gångavstånd till min absoluta favoritrestaurang i Bangkok, T & K Seafood uppe på Yaowarat.
LLL har också figurerat i populära filmen Bangkok Traffic Love Story.
 
http://loylalong.com/
 
 
 
 
 
 


 
 
 
Alla bilder i det här inlägget är snodda från nätet. Fotografer okända.

5 hotellbubblare i Bangkok

Här är ett gäng nya och intressanta hotell i den stora Mangon. Alla mycket prisvärda då hotellen brukar ha billigare introduktionspriser första året. Bildtext länkas till respektive hotell på Tripadvisor.
 
 
 
AVANI Riverside Bangkok (5 *)
 
Andra sidan floden nästan mittemot Asiatique. Takpool med fantastisk utsikt. Rum med flodutsikt och frukost för under 3800 THB. Problemet är ju att det ligger lite offside, men hotellen på den här sidan brukar ha gratisbåtar eller annan anslutning till närmsta BTS/MRT.
 
AVANI Riverside Bangkok (Rank 35)
 
 
 
Compass Skyview (5 *)
 
Ligger på Soi 24 väldigt nära BTS Phrom Phong. Standardrum med frukost för 4400 thb. Rum med pentry och tvättmaskin lossnar på över 8000 thb. Bra läge och väldigt prisvärt för de fem stjärnorna. Dock tycker jag rummen ser ganska tråkiga och opersonliga ut.
 
Compass Skyview (Rank 142)
 
 
 
Bangkok Marriott Marquis Queens Park (4,5 *)
 
Ligger en bit ner på Soi 22. Standarum med frukost för drygt 5000 thb. BTS Phrom Phong är nog närmast om man genar via Benjasiri Park.
 
 
 
 
Well Hotel Bangkok (4.5 *)
 
Ligger ett par hundra meter ner på Soi 20. Närmsta BTS är Asok. Billigaste rummet med frukost för under 2500 thb får ses som ett riktigt klipp, och en Svit Executive med frulle för 5100 thb. Incheckning dygnet runt. Gratis tuktuk till Terminal 21.
 
Well Hotel (Rank 79)
 
 
 
Adelphi Forty-Nine (4 *)
 
Har seglat upp på en fjärdeplats! på Tripadvisor, och har bara giganterna The Siam och Mandarin Oriental, samt svåruttalade Ariyasomvilla framför sig. Ligger som namnet antyder på Soi 49, nära trevliga Rain Hill med ett gäng trevliga restauranger (bl.a Wine Connection). Mysiga rum med balkong, pentry och tvättmaskin. Närmsta BTS Thong Lo eller Phrom Phong. Prisvärt hotell, 3600 thb för rum med frukost. Mycket möjligt att jag provar detta vid nästa tillfälle.
 
Adelphi Forty-Nine (Rank 4)
 
 
 
 
Alla prisexempel avser bokning (och i vissa fall medlemskap) hos Hotels.com under mars 2017. Alla bilder är också snodda därifrån.
 
 

Cheap Charlie's Bangkok

Cheap Charlie's, ett av Bangkoks mest klassiska vattenhål går en dyster framtid till mötes och stänger i mars 2017. Ja, hela hästskon faktiskt hela vägen upp mot Suk 11 Hostel (som kanske har en av Bangkoks mysigaste restauranger) går mot samma öde då hela gatan/blocket har sålts till investerare som planerar ännu ett condo-bygge, eller möjligtvis hotell. Cheap Charlie's öppnade 1982 och har blivit ett stamhak för expats i Bangkok, och även för den nu tyvärr hädangångne journalisten Jan Källman vars intressanta Bangkok-blogg vi nu inte längre får läsa.
 
 
 
 
Personligen tycker jag att baren är överskattad, med endast ett fåtal sittplatser som snabbt blir ockuperade när de öppnar vid femtiden. Kommer man senare betalar man alltså 80 baht för en Chang som man får dricka ståendes bland svettiga amerikaner som verka tycka att de är coola för att de hittat hit. Trångt är det också eftersom utrymmet är avgränsat med en kätting som ligger på marken som man måste hålla sig innanför.
 
 
Lätt att planka...?
 
 
Jag läste om det här redan i juni på just Källmans blogg och trodde att de redan hade klappat igen stället när vi passerade här i somras på väg till min favoritfrisör på Soi 11 längre upp på gatan. Det var på eftermiddagen innan öppning, och där utanför CC satt en gammal kvinna som jag frågade om baren fortfarande var i drift. Det var den förkunnade kvinnan tröttsamt med ett kroppsspråk som visade att hon var innerligt utled på frågan. "No close, still open...". Det var detta som fick mig att börja kolla upp hur det egentligen förhöll sig med sakernas tillstånd i den stora Mangon. Men i mars nästa år verkar alltså den sista Changen serveras på Cheap Charlie's. Passa på att besöka stället i vinter innan ännu en epok går i graven.
 
 
Cheap Charlie's. Foto: Coconuts Bankok
 
 
Cheap Charlie's. Foto: Coconuts Bankok
 
 
Inte för att jag sörjer stängningen av just CC men att hela gränden med dess trevliga restauranger som Charley Brown's, Snappers, Tapas Café och inte minst Suk 11 kommer att duka under av grävskopornas framfart är förstås beklämmande. Det ironiska är att ägaren till Suk 11 Hostel också är ägaren till marken som just sålts till investerarna, och på så vis så ryker ju hans eget ställe också. Men money talks och känslor walks, och det är lätt att förstå logiken i försäljningen då markpriserna i Bangkok skjutit i höjden med raketfart de senaste decennierna. Enligt uppgift såldes marken (1 Rai = 1600 m²) för 2 miljarder Baht, vilket motsvarar ca 500 miljoner Riksdaler.
 
 
Suk 11 Hostel & Restaurant. Kom innan det är för sent...
 
 
 
På Sukhumvit Soi 11 (BTS Nana) som är en av Bangkoks trendigaste gator finns en hel del trevliga hotell. Jag har för bloggens räkning provat Aloft Bangkok, Salil Hotel 11 och Le Fenix
 
 
 
Relaterad källa: 
http://bangkok.coconuts.co/2016/06/09/rip-cheap-charlies-chunk-sukhumvit-soi-11-reportedly-sold-developers
 
 
 

Grand Opening MahaNakhon

Thailands högsta byggnad MahaNakhon invigdes med skrytig ljusshow den 29:e augusti. Med sina ståtliga 314 meter slår MahaNakhon alltså Baiyoke Tower II med endast 10 meter. Trots en imponerande höjd så hamnar det nya skrytbygget endast på cirka 50:e plats i Asien där de flesta andra högre byggnader hittas i Kina och Dubai. På världslistan 89:e plats. Som plåster på såren så kan Bangkok trösta sig med att spaden har satts i marken till Rama IX Super Tower som kommer nå hela 615 meter över nudelskålarna på marken, och stå klart redan 2020 om planerna går som de ska och mutorna hamnar i rätt fickor...
 
 
I Thailand är det inte förbjudet med laserpekare...
 
 
Ett av de "trevligaste" svenska orden som gått på export måste vara Ombudsman som dyker upp i artikeln som länkas nedan.
 
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya
 
 
 Alla bilder snodda från nätet.
 
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya - See more at: http://bk.asia-city.com/city-living/news/worlds-most-iconic-buildings-designed-foreigners#sthash.SxzXSd9J.dpuf
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya - See more at: http://bk.asia-city.com/city-living/news/worlds-most-iconic-buildings-designed-foreigners#sthash.SxzXSd9J.dpuf
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya - See more at: http://bk.asia-city.com/city-living/news/worlds-most-iconic-buildings-designed-foreigners#sthash.SxzXSd9J.dpuf
 
 

Med barn i Bangkok

Hjärnan kokar och är nära en härdsmälta. Hetare än reaktor 4 i Tjernobyl. Det beror inte i första hand på att vi befinner oss i världens varmaste huvudstad, även om det hjäper till. I reaktor fyras närområde får man inte vistas längre än tio minuter. Det borde man inte få göra i Bangkok heller, om man nu har ett monster med sig på snart två år. Det är alltså inte bara solen, utan Juniors framfart som gör att hjärnans säkringar brinner.
 
Den stora Mangon har en förmåga att suga musten ur även den mest luttrade storstadsjunkien. Med barn blir påfrestningen mångdubbelt större. Hettan, luftfuktigheten, trafiken, bruset och människor överallt. Det är ett aldrig sinande bombardemang av intryck. Det gäller att välja sina utflykter med omsorg.
 
 
Lumphini Park
 
 
När vi bodde på Sukhothai hade vi gångavstånd till Lumphini Park, vilket verkade vara ett lämpligt delmål för dagen. Tanken på det var hur trevlig som helst. Ett besök i Bangkoks lunga. Gräsmattor och lekplatser för barnen. En damm med trampbåtar. Där skulle det säkert fläkta skönt. Åtminstone i gryningen. I verkligheten vid lunchtid var parken het som en masugn. Luften låg stilla och dallrade. Junior fick syn på en klätterställning med bristfällig kvalitetssäkring men som bums skulle undersökas. Med mig jagandes bakom med en skyddande hand. Fallrisken var överhängande. Värmen verkade inte bekomma honom. Jag var genomsvettig efter bara några minuter. Fick nog efter en stund och bar det lilla monstret skrikande därifrån. Satte Junior i vagnen och gav honom vattenflaskan. Ofta går det bra, han kan till och med skruva av och på korken. Ibland får han för sig att hälla hela innehållet över sig. Det passade han på att göra nu, precis när jag skulle ta en bild för att visa hur trevligt vi hade det i parken på våran semester. Det hade inte ens gått en halvtimme sedan vi lämnade hotellet. Jag var genomblött av svett, han och vagnen av en halvliter köpvatten. Ingen hade ombyte. Hjärter Dam har en märklig förmåga att hålla sig sval och svettfri i alla sådana här situationer.
 
 
Lumphini Park
 
 
Innan Junior kom till världen förklarade jag myndigt för mig själv och min omgivning att jag minsann aldrig skulle muta eller skämma bort mitt barn med någon slags skärm eller leksaker om det nu var så att barnet i fråga skulle få för sig att börja krångla vid måltider eller andra situationer. Det fetsprack ju.
Hur gjorde föräldrar förr vid restaurangbesök - innan skärmen kom till undsättning - har jag undrat varje gång jag startat en film på mobilen för att monstret ska sitta still under måltiderna. Jag hyser den största respekt till de föräldrar som dagligen kämpar med hyperaktiva barn. Junior är vad jag antar en "vanlig" unge med spring i benen bara, men det räcker tydligen för att hjärnan ska koka. I alla fall i Bangkok.
 
 
MK Gold, Central World. Snodd bild.
 
 
En dag i slutet på resan när vi skulle äta på MK Gold på Central World så tog det inte lång tid innan mina säkringar skulle brinna. Jag har i vanliga fall en ängels tålamod även om hjärnan redan passerat kokpunkten. På Central World finns inget publikt wifi, så Hjärter Dam försökte tröstlöst starta en film via mobila nätet. Monstret har så klart inget överseende med en seg uppkoppling och började snart föra ett herrans oväsen där inne. Jag ruttnade och tog sonika det skrikande knytet under armen och gick ut så att åtminstone en av oss skulle få äta i lugn och ro. Gjorde mitt bästa för att Junior skulle lugna ner sig. Hittade en leksaksaffär. Toys'R'us. Gick in och kollade på hyllorna en lång stund och det blev snart lite bättre inbillade jag mig. Irritationen hängde dock kvar där som ett stundande monsunregn som bara väntar på att få bryta ut. Jag ångrade mig redan när jag tog beslutet att muta det lilla gossebarnet med ett "Ferrari garage kit" för över 600 baht. Mina principer var som bortblåsta. 
 
"Titta här min lille vän, det här kan vi ju köpa" hör jag mig själv säga som en jävla mes när vi går mot kassan. Junior håller krampaktigt om förpackningen och ett nytt utbrott kommer som på beställning när jag tar ifrån honom den och sträcker till kassörskan som måste blippa streckkoden.
På thailändskt vis är det en personal som lägger varan i påsen och en annan som tar hand om betalningen. Någon före i kön som ska ha sitt inslaget i paketpapper. Det tar för lång tid. Junior grinar och fäktar med armarna. Jag försöker hålla honom med ena armen och fiska upp plånboken med andra, lyckas på något sätt fippla fram betalkortet och slå in koden med den fria handen, trots fjorton kilo Godzilla på steroider hängandes runt halsen.
 
 
Toys'R'us, Central World. Snodd bild.
 
 
Att det sedan är omöjligt att ta sig in i förpackningen utan en välsorterad verktygslåda gör att min huvudsäkring fullständigt brinner av. Vi sitter ner på golvet utanför affären. Pulsen dunkar i tinningarna. Mina skjortärmar spricker upp och jag förvandlas till Hulken, och sliter upp den jäkla förpackningen så garagekitets delar flyger iväg över det blankpolerade stengolvet. Reservhjul, pelarlyft, koner och ferrariflagga och andra plastbitar ligger utpridda runt oss på en stor yta. En rödglänsande Ferrari Enzo är allt som finns kvar på golvet mellan våra fötter. Thailändare svävar förbi ovanför våra huvuden. Junior har tystnat. Han sträcker sig efter bilen och möter sedan min blick. Pulsen går ner. Vi får ett sådant där moment. En kommunikation utan ord. Jag och Dylan, i djungeln. Jag lyfter upp honom och vi går tillbaka under tystnad till restaurangen. Maten har kallnat. Det gör inget, vi äter ändå. Mobilen försöker fortfarande ladda filmen.
 
 
 
 
 
Efter lunchen går vi ner till våning fyra och köper en ny telefon för tjugo tusen jävla baht (något dyrare än Sverige) eftersom monstret någon vecka tidigare hade låtit min gamla mobil ta en flygtur över balkongräcket i Nong Mak Fai så att glaset spruckit, och därmed också eliminerat min enda kontakt med civilisationen.
 
 
 
 
Man lär sig snart att dela upp dagen i lämpliga portioner. Chilla på hotellrummet, morgonpromenad, tupplur, köpcentrum, skytrain, poolen och så vidare i lagom stora doser. Bangkok tar dock ut sin rätt och vinner alltid på knock-out. Måste tillägga att för det mesta går det ju faktiskt bra, men vem vill läsa om det egentligen.
Det kan ju vara lite knepigt att hitta lämpliga aktiveter för småbarn i den stora Mangon, men jag kom på att vi kunde kanske besöka Siam Ocean World för att titta på fiskar, så det gjorde jag och Junior en dag. En aktivitet som tog en ände med förskräckelse, men det får jag ta i ett annat inlägg...
 
 
Siam Ocean World. Here comes trouble...
 
 
Läs också Med barnvagn i Bangkok från förra resan.
 

The Sukhothai

Trots att Justin Bieber har kontaminerat hotellet med sin vistelse så måste jag säga att Sukhothai har seglat upp som en av mina absoluta favoriter av hittills över 30 testade hotell i Bangkok. Det ligger för nuvarande på plats 34 av 823 hotell på Tripadvisor, men förtjänar en betydligt högre placering.

 

 

Flådig allé till Sukhothai
 
 

Jag har hållt ett öga på hotellet ett par år men det har alltid känts lite för dyrt. Och lite för lågt också, endast nio våningar i högsta byggnaden. Läget på Sathorn har också varit lite avsides tycker jag, men nu i juli låg priserna lägre än vanligt så vi slog till för de tre första nätterna. Därmed valde jag också bort mitt förstahandsval W Bangkok, och även Sofitel Sukhumvit som också stod på önskelistan.

 

 

 
 

Som namnet antyder så har hotellet tema från den gamla huvudstaden/kungadömet Sukhothai (1238-1583) och är inrett med tidstypiska artefakter som verkade ömtåliga och värdefulla och inte alls avsedda att bli ommöblerade eller ens petade på av ett monster på ett år och tio månader som vi kom släpandes på denna tidiga sommarmorgon. Den proffsiga personalen i receptionen såg först lite skärrade ut när vederbörande störtade fram med resesulkyn framför sig genom lobbyn, och jag tänkte att det här stället nog inte var så familjevänligt. Men det skulle visa sig att jag hade helt fel vad gäller den saken. Sukhothai lever verkligen upp till förväntningarna. På alla plan.

 

 

 
 

Eftersom vi kom tidigt på morgonen så var rummet som väntat inte klart, men en uppgradering till en tvårumssvit skulle ge oss tillträde direkt, så det nappade vi på utan omsvep som jag skrev i ett tidigare inlägg. Sviterna låg belägna i högdelen och vi hamnade på åttonde våningen med utsikt mot innergården. Antagligen det finaste hotellrum jag bott på, och med ett badrum som slår allt jag sett, med ett golv av lackad teak utan ett spår av att vara fuktskadat. Dusch, badkar, dubbla tvättställ och speglar åt alla håll. Ordentliga badrockar i tjock frotté som ökar känslan av lyx.

 

 

 
 

Precis som på Park Hyatt i Tokyo och möjligtvis ett par andra hotell i Bangkok så var de in och fixade, piffade och fyllde på faten med frukt och choklad med jämna mellanrum. På Sukhothai får man verkligen den där känslan av att bo på ett lyxhotell, och de där fem stjärnorna är verkligen rättvisa. Snabb wifi med enkel inloggning och med bra täckning på hela hotellområdet. Priserna i minibaren låg också på en rimlig nivå. I våran svit fanns även en extra wc samt stor TV i både sovrum och vardagsrum. Skaplig ljudanläggning med dockningsstation för telefon.

 

 

 
 
Sängarna får som väntat högsta betyg. De är så där sköna att man bara vill ligga kvar hela dagen även om man är pigg och rastlös, som om man inte nyttjar tiden optimalt om man stiger upp och får för sig att göra något annat. Ljuvliga kuddar som ger söta drömmar, och om man ändå inte är nöjd så finns en kuddmeny att välja en rad andra kuddar från. 
 
 
 
 
 
 

Jag brukar för ordningens skull alltid beställa husets hamburgare på room service men jag tyckte den kändes onödigt dyr med ett pris på runt 800 baht ++, så det fick bli en spicy beef salad istället. Den var god och så men inte i närheten av favoriten på Cook Kai på Lanta. Med facit i hand skulle jag beställt burgaren istället.

 

 

Spicy beef salad á la Sukhothai 

 

 

Poolområdet får också högsta betyg. Den ligger på markplan och har sol så gott som hela dagen tacke vare att hotellet inte är så högt. Tillräckligt med solsängar placerade runt hela poolen. Stort plus för att den faktsikt är bemannad med personal som ser direkt om man ligger där och viftar efter en till Chang. De har dessutom den goda smaken att servera flaskan oupphälld placerad i en ishink. Jag avskyr att få den upphälld i ett tjockt plastglas som man annars alltid får den serverad vid poolkanten. Jag antar att det är dagens i-landsproblem. I anslutning till poolen finns både ett enklare bistro och finrestaurangen La Scala som jag provade och skrev om i ett tidigare inlägg. (Ensam i djungeln)

 

 

Poolside Chang time
 
 

En trappa ned finns omklädningsrum med jacuzzi, ångbastu och vanlig svennebastu. Som vanligt var det ganska folktomt och jag fick nöjet att nyttja dessa faciliteter utan sällskap. Naturligtvis finns även ett flådigt spa på Sukhothai där mitt resesällskap provade att få en behandling. Hon gav absolut högsta möjliga betyg, vilket inte är dåligt eftersom hon vanligtvis är skeptisk till hotellens dyrpriser. Gym finns också. Oprövat som vanligt.

 

 

 
 
 

Frukosten på Sukhothai innehåller ordbokens alla superlativ. Om man väger in miljön och känslan av lyx med utbudet så tror jag frukosten kvalar in på topp-3-listan tillsammans med Lebua och Millenium Hilton. Sköna stolar/fåtöljer och heltäckningsmatta bidrar till upplevelsen av lyxhotellfrukost.

  

 

 

 

Här finns så klart allt man kan önska för både faranger och asiater. Generellt brukar det vara dåligt med pålägg, även på de finare hotellen, men på Sukhothai fanns både olika ostar, lufttorkad skinka, och förutom Lebua det enda hotell som skurit upp varm helgrillad skinka. En bingo för gommen att lägga på färskt italienskt bröd som bagaren från Schweiz bakar varje morgon.

  

 

 
 

Bordsservering av kaffe och cappuccino. Dukat med flera olika bestickpar som på en finmiddag, något som jag personligen kan tycka känns onödigt på en frukost. Men visst, det bidrar väl till lyxkänslan antar jag. Ingen i personalen rynkade på näsan åt monstrets framfart heller, de gullade med honom och tog bilder och förtydligade att Sukhothai är ett familjevänligt hotell.

 

 

 

 

En sak till också. Förutom på Park Hyatt i Tokyo är Sukhothai det enda hotellet där jag blivit tilltalad med namn (i andra utrymmen än receptionen) av personalen. "More coffee Mr Bladh.." som snarare mer låter som Mr Blood. Måste ändå erkänna att det känns speciellt för en enkel arbetare från Dalarna. Att de liksom gör sig omaket att kolla upp vad man heter bara för att kunna säga namnet till en vid en fråga om påtår till exempel. Ja, mig imponerar det på i alla fall när man gör det där lilla extra som man egentligen kanske inte behöver.

 

 

 

 

Omgivningarna runt Sukhothai känns väl möjligtvis lite tråkiga eftersom det ligger på Sathorn Road, men är man inte rädd för att öppna plånboken eller ta promenaden till MRT Lumphini eller upp till Silom/BTS Sala Daeng så finns egentligen inget att klaga på. Reser man som jag med thaifru och barn så vill man nog ha kortare promenader i allmänhet och närmare till billig och bra gatumat i synnerhet. Den som är stadd vid kassa som det så fint heter och gillar fine dining har ju hotellets alla restauranger att välja på, samt Banyan Tree med sin kända takbar Vertigo runt hörnet.

 

 

Sukhothai med Banyan Tree i bakgrunden
 
 

Det finns trots allt en trevlig subsoi (Suan phlu 8) bakom hotellet som jag hittade sista dagen när jag var tvungen att köpa nya läsglasögon då monstret fullkomligt demolerat dem andra dagen i Bangkok. Om man inte blir insläppt genom Sukhothais Recidence på baksidan måste man gå runt hela kvarteret, men där finns allt som 7-eleven, gatumat, frukt och små mysiga hak man kan hänga på.

 

 

Fine dining på Sukhothai

 

Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. 
Sängar. 5.
Frukost. 5.
Läge. 4.
Utsikt. 4.

 

Sammantaget får ändå bli full pott för Sukhothai för helhetsintrycket. Skön atmosfär och oklanderlig service. Att det ändå blir en fyra på utsikten trots att det inte är ett högt hotell beror på att vyn ut mot innergården inte går att klaga på. Jag kan verkligen rekommendera att bo här om man vill ha en bra hotellupplevelse. Tycker man att Sathorn känns tråkig kan man bo på Hansar Bangkok eller möjligtvis Okura Prestige som båda har läge vid Sukhumvit.

  

 

 
 
Nästa hotell: Courtyard by Marriot Bangkok.
 
Hela listan: Topplista Bangkok Hotell

Summer in Siam - Ensam i djungeln

Påtvingad ensamhet kan kännas för jävligt. Självvald ensamhet kan vara ljuvligt. Särskilt när det kommer till resor och att äta på restaurang, men allting sitter i vilket sinnestillstånd man befinner sig i. Under mina resor har jag fått känna på dessa ytterligheter många gånger.
 
Eftermiddag på Sukhothai. Flygresan tog ut sin rätt på mitt resesällskap och de slocknade på sängen innan solen ens gått ner. Jag var också trött men ville hålla ut dagen för att vända rätt på dygnet direkt. Drog på mig jeansen och gick ut från hotellet. Sneglade upp mot det majestätiska Banyan Tree och tänkte att det är lika bra att beta av den takbaren direkt. Det är också något jag lärt mig, att göra saker när tillfälligheten ges. Nästa gång blir det inte av på grund av tidsbrist eller dåligt väder. 
 
 
Bangkok skyline från Vertigo, Banyan Tree
 
 
Att sätta sig ensam i en bar som den här skulle i vanliga fall kännas olustigt, men efter senaste dygnets mentalt hektiska och utmattande timmar med att ständigt hålla uppsikt på monstret så var det bara befriande att gå hit och sätta sig själv. Hjärnan fick äntligen gå ner i varv. Satt och sippade på en Vertigo Sunset (570 thb ++) och såg solen sänka sig över Den Stora Mangon. Hungern gjorde sig påmind men jag beställde ändå en drink till och noterade hur fort baren hade fyllts med folk. Alla hade fullt upp med att ta selfies med staden som bakgrund. Tillgjorda leenden som snart skulle besudla sociala medier. Nu för tiden spelar det förresten ingen roll om man går ut med sällskap eller inte. Den där jävla telefonen har ersatt all mänsklig kontakt mellan människor.
Alkoholen nådde dit den skulle och jetlagen kom som ett brev på posten. Jag betalade och gick därifrån.
 
 
Moon Bar/Vertigo
 
Moon Bar/Vertigo
 
 
Jag var tvungen att hitta något att äta, men som jag skrev i inlägget Sathorn - Chong Nonsi så är det svårt att hitta något enkelt i det här området. I det närmaste soprent på gatumat. Drog mig till minnes från tidigare på dagen när vi badat att Sukhothai hade två restauranger i anslutning till poolen. Fine dining och dyrt som det brukar vara på lyxhotellens restauranger, och inget ställe som jag skulle gå och sätta mig själv på i vanliga fall. Tripadvisor berättade att italienska La Scala (plats 510 av 9000 restauranger i Bangkok) var dyrt men uppskattat. Pizzan skulle tydligen vara fantastisk. Eftersom jag fortfarande befann mig i ett harmoniskt tillstånd i min ensamhet hade jag inga problem att ta ett eget bord på uteterrassen bredvid poolen. Tänk att bara kunna sitta helt lugnt och veta att inget barnrelaterat drama kommer att ske under måltiden. Changen gick lös på 220 thb ++ och pizzan kanske på 690 thb ++ om jag inte minns fel. Ett pris som förpliktigar.
 
 
 
 
Men La Scala levererade som prislappen krävde. Jag är intresserad av branchen och studerar alltid hela konceptet, särskilt servicen. De gjorde allt rätt. Bra service, snyggt upplagt, hällde upp Changen korrekt. Goda tillbehör och en liten signature starter som ingick i priset. Våtvarm handduk som doftade eukalyptus och allt annat som man kan förvänta sig.
Allt det här är ju egentligen bara kosmetika och har inget att göra med om man blir mätt eller inte, och imponerar sällan på en thailändare som anser att en maträtt inte bör kosta mer än 50 baht som med fördel intas under ett lysrör i vitmålad lokal. De tycker att det är helt onödigt att betala för interiören och allt annat tjafs som drar upp priset. Märk väl att den här middagen gick lös på ca 250 svenska kronor och alltså inte alls oöverkomligt, men jämfört med hur billigt man kan äta i Bangkok så är det ju dyrt. Det här är också orsaken till att jag sällan får med Hjärter Dam när jag föreslår någon intressant restaurang jag vill prova i Bangkoks enorma krogutbud. Och efter monstrets ankomst så går ju dessa ställen bort i alla fall. 
 
När jag kom upp på rummet igen var klockan bara halvnio på kvällen och jag skulle äntligen få min skönhetssömn. Trodde jag. Efter en timme vaknade mina reskamrater och var tydligen hungriga också. Beställ roomservice mumlade jag utmattad. Eftersom det ansågs (med all rätt) vara för dyrt så var det bara gå upp igen, tvätta ansiktet med kallvatten och ta med båda ut på Sathorn Road för att hitta föda. Räddningen kom när vi såg en thairestaurang som hette Baan Khanitha. Vi tog take away och åt på rummet och inte förrän midnatt var det sovdags. Ingen behövde några godnattvisor. 
 
 
(++ betyder 7% moms och 10% serviceavgift som läggs på priset)
 
 
 

Summer in Siam - del 2

Hur fan skulle det här gå? Miniterroristen påbörjade sin tredje flygresa med att slita av sig nätbrynjan, sno mina skor och smita iväg mellan de andra passagerarna som hade fullt upp med att lägga upp sitt bagage. Vi hade tio timmar framför oss och jag hade redan fått känningar av panikångest. Planet verkade dessutom fullsatt och vi insåg att junior skulle få sitta i vårat knä hela resan till Bangkok, om han nu över huvud taget hade tänkt sitta still.
 
 
Kolla terroristen...
 
 
Strax innan avgång kom dock en flygvärdinna i form av en ängel och frågade min stolsgranne om han hellre ville sitta längre fram där det tydligen fanns mer plats. Åh herregud vad skönt tänkte jag, då kan monstret få ett eget säte, när jag hör honom svara "Nädå, ingen fara, jag kan sitta här". Men vad i helvete säger karln tänkte jag, och gav honom en blick på ungefär samma tema. Alltså, han var ju trevlig och så den korta stunden vi hade bekantat oss med varann, men jag var beredd att offra vilken vänskap som helst för att slippa ha en tolvkilosklump på mig hela vägen till Bangkok. Jag sade något smart och snart hade vi tre egna säten till priset för två biljetter.
 
 
Istället för whiskey och Nesbö...
 
 
Det positiva med att flyga med småbarn är att man alltid får bästa platserna i apklass, nämligen längst fram mot vägg där benutrymmet är större. Sedan behöver man inte fundera på hur man ska sysselsätta sig under flygresan, eftersom all tid går åt till att vara alert på allt som kan hända. Jag provade ändå att läsa om Jo Nesbös Bangkokroman Kackerlackorna igen, men hann bara med en enda sida innan det var något nytt rackartyg jag var tvungen att ta hand om. Det var efter alla hade fått mat och det mesta i planet var lugnt och lite nedsläckt. Dags för tupplur för svenne banan och vila för personalen. Då kommer en flygvärdinna och frågar vad vi vill. Nä, vi vill nog inget tyckte vi, men tydligen hade monstret hittat den där fjärrkontrollen i sätet och ringt på assistans "över tio gånger" som hon så milt uttryckte det.
 
 
 
 
Jag tycker ändå flygresan gick bra, det var riktigt skönt att flyga direkt och slippa byta i Arabien. Tolvkilosklumpen låg och sov i Hjärter Dams knä nästan halva resan, och hans eget säte förblev tomt mestadels förutom de cirka två minuter han satt lugnt och lekte med sin bil. Mesta vakna tiden gick åt till att hänga med de thailändska flygvärdinnorna.
 
 
 
 
Enorma köer vid passkontrollen på Suvarnabhumi, men tack vare Junior blev vi omdirigerade till VIP-kön och var snart igenom. Kom redan vid åttadraget till The Sukhothai och skulle få vänta flera timmar innan rummet var klart. Precis det jag hade befarat. Vi blev erbjudna att uppgradera oss till en tvårumssvit "mot en blygsam merkostnad" och skulle i så fall få tillträde direkt. Jag sade Ja fortare än det tar att öppna en Chang och frågade inte ens hur mycket extra det skulle kosta. Jag hade inte sovit en blund sedan vi lämnade masriket morgonen innan och skulle omöjligt kunna sysselsätta junior i flera timmar utan att det skulle uppstå några situationer på hotellområdet. Sängarna var ljuvliga.
 
 
Sweet dreams...

Sathorn Road - Chong Nonsi

Sathorn Road har egentligen aldrig lockat mig. För några år sedan tog jag ändå nästan hela promenaden från Lumphini ner till Saphan Taksin och insåg att här fanns det fan inte mycket att hämta. Här kommer ändå en liten guide. Eller när jag tänker efter så gick jag Convent Road ner från Sala Daeng och sedan västerut. (Det var efter jag provat på en äkta flygsimulator, Flight Experience, ett tips för den med pilotdrömmar). Sathorn är finansdistrikt med en del ambassader, men också massor av hotell, men knappt något gatuliv och väldigt ont om street food.
 
 
Maha Nakhon, nu Thailands högsta byggnad, samt W Bangkok på Sathorn Road.
 
 
Trots den vetskapen har jag ändå bokat hotell här på de senaste resorna. Både Eastin Grand och Mode Sathorn som ligger på var sin sida om BTS Surasak, ett område som för övrigt lämnar en hel del att önska. Blue Elephant ligger dock där som en egen pärla. Ska också tillägga att Eastin Grand är ett av de över 30 hotell jag provat i Bangkok som lämnat bäst eftersmak.
Det var inte förrän vi flyttade upp till billigare FuramaXclusive i närheten av BTS Chong Nonsi som jag insåg att kvarteren där var riktigt mysiga och området dit kontorsråttorna letar sig ut för att äta. Vid lunchtid kryllar det av folk inne i gränderna vid soi 8.
 
 
 
Här inne på Sathorn Soi 8 finns både klassisk gatumat som nudlar, som tam och kycklingspett, samt nyöppnade trendiga caféer. Här hittade jag själv ett favoritvattenhål som heter Dexter. Det finns även ett kluster med prisvärda hotell längre upp i gränderna i närheten av Furama och BTS Chong Nonsi. I samma trånga kvarter upp mot Silom är det marknad varje morgon och nästan helt omöjligt att ta sig fram med resesulkyn.
 
 
Bangkok street food. Tv. Chili med nudelsoppa. Th. Nudelsoppa med chili.
 
 
Dexter Café & Bar som jag hittade av en slump gillade jag skarpt och det verkar flera andra också göra. När jag kollar på Tripadvisor ser jag att de ligger på 8:e plats av över 9000 restauranger i Bangkok. Stället är delägt av en dansk, och personalen är trevliga och duktiga på engelska. Här hänger faranger och hipster-thai.
 
Dexter Café & Bar. Hippt i Mangon.
 
För den som gillar kaffe kan ta en kopp från Java, eller vart som helst ifrån. Dexter har en diger kaffemeny och inte bara de där trendiga pys- och skumvarianterna som man får på Starbucks. Som dalmas känner man sig nästan lite fånig när man bara vill ha hederligt svart bryggkaffe. Frukost och dagens lunch (178++) kan man också beställa här, samt sötsliskiga bakverk. Allt är på topp här. Service, maten, upplägget och atmosfären. Dessutom prisvärt för konceptet, men allt är ju relativt i ett äktenskap med Änglarnas stad.
 
 
 
 
 
Ett annat mysigt café som Junior verkade gilla heter I Am Coffee och låg precis utanför Furama. Jag såg det av en slump när Hjärter Dam åter tog sikte på nudelsoppan på andra sidan vägen och jag själv försökte hitta skugga åt mig och monstret i sulkyn. För nuvarande på 1:a plats av 454 caféer i Bangkok. Inrett med tegel och chica retromöbler.
 
 
 
Går man vidare i riktning mot Lumphini Park så finns ett flertal intressanta lyxhotell som Sofitel SO, The Sukhothai, Metropolitan by COMO med flera, men mest känt är nog det väldiga Banyan Tree med sin takbar Vertigo som kanske är en av Bangkoks topp-3 takbarer. (De andra är Sirocco och Red Sky)
 
 
Vertigo, Banyan Tree
 
 
Men det finns ett annat hotell med intressant historia också som heter Chaydon Sathorn. Idag ett ganska oansenligt dussinhotell kanske, men var en gång Bangkoks första lyxhotell och hette på den tiden King's Hotel. Det öppnade 1959 och erbjöd redan då AC, rinnande varm- och kallvatten, radio och TV. Efter Vietnamkrigets slut och jänkarnas tillbakadragande så sjangserade hotellet, men har idag renoverats och hittas på bokningsidorna för cirka en tusenbathing.
 
 
Kungligt hotell. Se fler bilder här http://www.oldbangkok.com/hotel-images3/pages/kings.htm
 
 
Jag gjorde ett besök här under min första Sathorn-promenad och bad om att få kolla in rummen då jag låtsades vara intresserad av att checka in på hotellet, men egentligern ville jag bara känna av historiens vingslag. Inte mycket av den anrika historien fanns kvar, även om det var lite retrokänsla kvar i väggar och vissa möbler. Jag blev nyfiken på det här hotellet efter att jag av oklar anledning snubblat in på den här sidan och läst...
 
http://carl-jacobson.blogspot.se/2009/01/durian-eller-en-krlek-fr-livet.html
 
 
Från östra änden av Sathorn tar man smidigt tunnelbanan MRT till tågstationen Hua Lamphong eller upp till Asok/Sukhumvit och trevligaste shoppingcentret Terminal 21. I västra änden vid Saphan Taksin tar man med fördel flodbåten Chao Phraya Express upp mot Chinatown och Banglampoo (Khao San Road) där båten stannar precis utanför Navalai River Resort. Kostar bara några baht och man slipper trafiken. Fläktar skönt också.
 
 
Intressantast just nu på Sathorn är naturligtvis 314 meter höga Maha Nakhon (översta bilden) som efter fem års byggande öppnar i september -16. The penthouse, alltså toppvåningen såldes för 120 miljoner SEK!
Även hotellet till höger i bild, W Bangkok står högt på min önskelista att prova. Tycker man ändå att Sathorn Road verkar värdelöst så är det aldrig långt till Silom Road som är betydligt promenadvänligare och löper parallellt hela vägen.
 
Eller förresten. Det finns ju en till byggnad även om den inte ligger direkt på Sathorn Road, The Sathorn Unique Tower, som tornar upp sig där den ligger spöklikt övergiven sedan finanskollapsen -97, men det får bli i ett annat inlägg. Måste ta mig in först...
 
Kolla in den här videon (som inte gick att bädda in).
Forgotten Luxury - A Look Inside Sathorn Unique Tower
 
 
 

Med barnvagn i Bangkok

...Eller snarare en resesulky, men barnvagn passade bättre i rubriken. Nu är det inte första gången Junior är med till den Stora Mangon, men förra gången var han bara fem månader och då bar vi honom i selen och hade en betydligt enklare tillvaro. Den här gången fick vi uppleva en stad som knappast är anpassad för hjulförsedda attiraljer. Än mindre för rörelsehindrade.
 
 
Egen sittplatsbiljett på BTS...
 
 
Oftast finns det åtminstone en rulltrappa på BTS (Skytrain), men den går bara uppåt. Nedåt är det alltid vanlig trappa och då får man bära. Noterade dock att MRT (tunnelbanan) verkar ha haft den goda smaken att ha rulltrappa i båda riktningarna. Dessutom brukar det finnas hiss också. Som tur är så är ekipaget sulky med eller utan Junior inte tyngre än att det har gått bra ändå att bära i trapporna. Det är snarare det lilla monstrets rörlighet och otålighet som har satt tålamodet på prov den här resan.
 
 
 
Här BTS Phaya Thai t.v, och BTS Surasak t.h
 
 
På en del ställen finns lyckligtvis dessa Skywalks så man kommer upp från trafiken och kan ta sig fram smidigt och säkert. Trottoarerna i Bangkok är som de flesta känner till belamrade av försäljare, matstånd, motorcyklar, träd och allt annat som hindrar vanligt folk att ta sig en promenad längs stadens gator.
 
 
 
Här en skywalk mellan BTS Sala Daeng och MRT Silom. Hiss finns.
 
 
En morgon tog jag en promenad med Junior runt kvarteret där vårat hotell Mode Sathorn ligger. Det var som väntat en hinderbana där det ibland var helt omöjligt att ta sig fram.
 
 
 
Varför står det en restaurang på trottoaren..?
 
 
Jag har egentligen aldrig sett en thailändare med barnvagn, varken i Bangkok eller på Lanta. Jag har sett att det finns att köpa, men thaiarna tar ju över huvud taget inte någon finpromenad bara för sakens skull. Alla åker motorcykel, och då gärna med ungen framför sig hållandes i styret. Ser man andra sulkys så är det garanterat minst en farang som är förälder. 
 
 
BTS Siam
 
 
En annan sak som är bättre med MRT är att spåren är avskärmade från perrongen (finns på vissa BTS-perronger också), något som är nog så viktigt med tanke på säkerheten. Junior var knappast nöjd med att bara sitta still i sulkyn och softa. För mycket spring i benen gjorde att man hela tiden måste vara alert. Han började ju gå bara några veckor innan avresan och jag var inte alls förberedd på vilken diametral skillnad det skulle bli att hålla honom under uppsikt. Gäller även inne på hotellrummet. Jag får väl äta upp nu att jag hela första året sagt att det varit så lätt att ta hand om honom, men sedan vi kom hit så har hjärnan hållt på att koka över. Nu är jag bara lugn när han sover.
 
 
En kväll i tunnelbanan...
 
 
Ett ytterligare hjälpmedel vi tog med oss är en sele (jag vill inte använda ordet koppel, det känns för brutalt), för att kunna hålla mer koll på de plötsliga språngmarscherna när han vägrar sitta i vagnen. Särskilt inne på shoppinggalleriorna.
 
 
 
Fan vilka konstiga glassbilar de har i det här landet...
 
 
Ja nu har vi tre dagar kvar i den stora mangon med det lilla monstret. Det blir mycket tid på hotellrummet för att smälta alla mentala intryck. Det märks att det ibland bara blir för mycket för Junior och han när som helst kan ruttna och blir tvärgrinig. Han kan ju heller inte sitta still särskilt länge om vi ska äta, så det har blivit mycket take away till rummet istället. Att åka till Chinatown och käka Thailands godaste grillade räkor är förstås inte att tänka på. Frukosten har vi också börjat äta i skift så att man åtminstone får några minuter i lugn och ro. Här på Mode Sathorn finns heller inga barnstolar, något de i alla fall hade på Sukosol.
 
 
"Ibland när jag tröttnar lägger jag mig bara ner på golvet och rullar runt lite..."
 
 
  
 
 

Jetlag deluxe

Första dygnet i Bangkok. Nog för att Hjärter Dam är morgonpigg och brukar kliva upp i svinottan, men den här gången skulle det gå överstyr. Junior hade börjat hänga med ögonlocken och jag förstod att det skulle bli tidig kväll för honom.
 
 
På spaning efter den tuk tuk som flytt...
 
 
Efter att vi checkat in på hotellet och fått duscha och vila lite så gjorde sig hungern påmind i skymningen. Fru Bladh som nu åter var på hemmaplan och suktade efter Bangkoks gatumat kastade sig ner på soien för att införskaffa lite nödproviant innan det var dags för den egentliga middagen. Hon shoppade mat med ögat så klart och fick hjälp av hotellpersonalen att bära upp alla matpåsar på rummet. Om det är någonting som gör en thailändare glad så är det god och billig gatumat. Frossandet kunde börja. Tyvärr så hade 7/11 säljstopp på Chang.
 
 
Thai take away på riktigt...
 
 
Ungefär precis när solen gått ner så gick också mina reskamrater ner för räkning och däckade på sängen. På tok för tidigt för att rätta till dygnet. Jag gick själv ner på gatan för att inmundiga en kall Chang för att försöka få den där rätta thaikänslan. Google hade talat om för mig att det skulle finnas trevliga streetfood stalls där i gränden bredvid hotellet. Det fanns det inte, så jag slank in på 7/11 och köpte en flaska där eftersom eftermiddagen hade gått över i kväll och handelsembargot för alkohol nu var upphävt för den här dagen. Mindre nogräknade butiker säljer förstås öl dygnet runt. Satte mig ute i hotellets lummiga rökhörna där även hotellets minitempel placerats, och tömde resans första Chang där. Thaikänslan uteblev. Kände reströttheten komma över mig. Gick upp och lade mig. Klockan var bara åtta.
 
 
 
 
Vaknade av att Hjärter Dam var uppe och skramlade i mörkret. Jag kisade ut mot panoramafönstret där Baiyoke Tower tornade upp sig i den svarta natten. Thailands stolthet och högsta byggnad fram tills i år.
Ligger kvar och hör vattenkokaren börjar bubbla. Jaha, redan dags att gå upp och dricka kaffe. Snart gryning alltså. Jag frågar vad klockan är. Vi har bara min mobil som ligger på laddning på skrivbordet. "Vet inte, men det är nog snart morgon" får jag till svar. Hjärter Dam blickar ut från fönstret och ner på vägen. Hon verkar förvånad att trafiken redan startat. Jag smyger också upp och famlar efter mobilen i mörkret. Tänder displayen och tittar på klockan. Den visar 21.47. "Men vad fan, klockan är ju inte ens tio på kvällen och du ska kliva upp och koka kaffe för att det är ju ändå snart morgon!" Nu vaknar Junior också och börjar skratta. Lampor tänds och snart är alla klarvakna igen. Hjärter Dam ger fan i kaffet men äter en som tam som blivit över. Jag känner själv hur det kurrar och beställer upp en Chicken burger med koriander på room service, och det lilla monstret hjälper mig med några pommes frites. Vi slocknar vid midnatt och vaknar inte igen förrän solen bländar oss genom fönstret. En ny dag skulle gry i den stora Mangon och vi skulle snart förstå hur bökigt det är att ta sig fram med en sulky i staden. Mer om det senare.
 
 
En dag senare vaknade vi den riktiga gryningen...
 
 
I morgon drar vi vidare till Hjärter Dams hemby No Mac Fly och blir där en hel vecka. Om jag får lappsjuka kanske jag drar själv till beachen, eller till Angkor Wat i Kambodja. Förhoppningsvis får jag en lina som funkar, annars blir det internetfritt en vecka. Kan eventuellt vara nyttigt, men jag är tveksam. Hur som helst är vi tillbaka i Bangkok den 3:e december och då ska vi bo på Mode Sathorn i fyra nätter. Då blir det att kolla upp lite yogaklasser och fixa nytt pass för Hjärter Dam. Sedan får vi se vad som händer.
 
 

Topplista Bangkok Hotell

Här har jag sammanställt mina rätt så objektiva topplistor på hittills 34 testade hotell i Bangkok.
Helt enkelt en superguide för dig som ska boka hotell i den stora Mangon, och lite roligare än Tripadvisor. Billiga hostel och skräphotell för under 1000 thb har inte recenserats.
Totalbetyget kan vara lite missvisande då rankingen kanske inte återspeglar mina personliga favorithotell, men också hotell där en kategori ger bottenbetyg men för övrigt är bra (ofta är det obefintlig utsikt som drar ner betyget). Ytterligare en aspekt som påverkar betyget är beroende på vilken rumstyp som bokats, dvs. ett premiumrum på ett 4-stjärnigt hotell kan automatiskt ge högre slutbetyg än ett standardrum på ett bätte/dyrare hotell (t.ex. Mode Sathorn har fått högre ranking än grannen Eastin Grand, men jag skulle ändå föredra det senare som jag anser vara ett bättre alternativ).
Längre ner på sidan finns dock Topp-5-listor utifrån ett gäng olika kategorier.
 
The Dome. Sirocco Bar, Lebua at State Tower.
 
 
Totalbetyget är ett snitt utifrån kategorierna Rum, Sängar, Frukost, Läge och Utsikt.
(Länkarna öppnas i nya flikar)
 
Anantara Siam 5,0
 
Lebua at State Tower 4,8 
 
The Sukhothai 4,6
Hansar Bangkok 4,6
Okura Prestige 4,6
 
Hotel Muse 4,5
 
AVANI Riverside 4,4
Millennium Hilton Bangkok 4,4
Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel 4,4
Mode Sathorn Hotel 4,4
 
 
Aloft Bangkok 4,2
 
The Continent 4,0
Centara Grand at Central World 4,0
Landmark Bangkok 4,0
VIE Hotel 4,0
S31 Sukhumvit Hotel 4,0
Eastin Grand Hotel 4,0
 
Baiyoke Sky Hotel 3,8
 
Courtyard by Marriot Bangkok 3,6
The Sukosol 3,6
Urbana Langsuan 3,6
Adelphi Suites 3,6
 
Four Points by Sheraton 3,4
Salil Hotel Sukhumvit Soi 11  3,4
 
Grande Centre Point Terminal 21  3,2
FuramaXclusive Sathorn 3,2
 
Navalai River Resort 3,0
The Fusion Suites 3,0
 
S15 Sukhumvit Hotel 2,8
Dream Bangkok 2,8
Salil Hotel Sukhumvit Soi 8  2,8
 
Salil Hotel Sukhumvit Soi Thonglor 2,6
 
Le Fenix 2,4
Bangkok Hiptique 2,4
 
 
Topp-5 Kategorier
 
Rum (komfort, känsla)
 
1. Hansar Bangkok
2. The Sukhothai
3. Anantara Siam
4. Hotel Muse
5. Lebua at State Tower, S31 Sukhumvit Hotel (duplex suite), The Fusion Suites (deluxe)
 
 
Sängar
 
1. Hotel Muse
2. Okura Prestige
3. The Continent
4. Mode Sathorn
5. Millennium Hilton, Aloft Bangkok, Dream Bangkok, The Sukhothai, Anantara Siam
 
 
Frukost
 
1. Millennium Hilton Bangkok
2. The Sukhothai
3. Anantara Siam
4. Lebua at State Tower
5. Hansar Bangkok, Okura Prestige, VIE Hotel
 
 
Läge (Närhet till BTS, MRT, shopping, restauranger)
 
1. Grande Centre Point Terminal 21
2. The Landmark
3. Anantara Siam
4. Centara Grand at Central World
5. Adelphi Suites, Salil 11, Courtyard by Marriot, Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel
 
 
Utsikt
 
1. Millennium Hilton Bangkok
2. Lebua at State Tower
3. AVANI Riverside
4. Baiyoke Sky Hotel
5. Okura Prestige, Grande Centre Point Terminal 21
 
Takbar
 
1. Lebua at State Tower (Sirocco)
2. Centara Grand at Central World (Red Sky)
3. Banyan Tree (Vertigo). (endast baren provad)
4. Millennium Hilton Bangkok (360 Rooftop Bar)
5. Hotel Muse (Speakeasy), Le Fenix (The Nest), AVANI Riverside (Attitude)
 
 
Poolområde
 
1. Centara Grand at Central World
2. AVANI Riverside
3. The Sukhothai
4. Grande Centre Point Terminal 21
5. Eastin Grand Hotel, Mode Sathorn, Anantara Siam
 
 
Service
 
1. Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel
2. Hansar Bangkok
3. Eastin Grand Hotel
4. The Sukhothai
5. Okura Prestige, VIE Hotel, Anantara Siam
 
 
Atmosfär
 
1. Hotel Muse
2. The Sukhothai
3. Anantara Siam
4. Hansar Bangkok
5. Aloft Bangkok, The Continent, The Fusion Suites
 
 
Hotell med balkong
 
1. Lebua at State Tower
2. Navalai River Resort
3. Urbana Langsuan
4. Salil Hotel Sukhumvit Soi Thonglor
5. FuramaXclusive Sathorn
 
 
Mina personliga favoriter (utan inbördes ordning)
 
Hansar Bangkok
The Sukhothai
Eastin Grand
Millennium Hilton
Aloft Bangkok
 
 
 
 
Listan uppdateras löpande när nya hotell testas.
 
Kommande: Radisson Blu Plaza, Sofitel Sukhumvit.
 
 
 
 
 
 
 

Chocolate Ville Bangkok

Chocolate Ville är en väldigt speciell restaurang ett par mil nordöst om centrala Bangkok. Eller att kalla det restaurang är väl en underdrift, det är mera en temapark liknande en fantasiby tagen ur en sagobok. Det är inget ställe man bara råkar hitta av en slump eftersom det ligger långt från centrum, och inte ens taxichaufförerna verkar känna till det. Vi fick ringa upp restaurangen och ge telefon till chaffisen så att de fick förklara vägen.
 
 
 
 
Chocolate Ville är alltså en gigantisk utomhusrestaurang och det är svårt att begripa hur de kan hinna med alla beställningar. Jag kan bara fantisera om vilket kaos det måste vara inne i köket. När vi kom var vi nästan ensamma där och när första Changen ändå dröjde så blev jag mer än lovligt orolig för hur det skulle gå med maten. Oron skulle visa sig vara obefogad och när personalen väl fått upp ångan gick allt som smort. Till hjälp för att påkalla uppmärksamheten hade man en liten Press for Service-beeper på bordet, något jag bara sett i Japan tidigare.
 
 
 
 
Ursäkta, kan vi få lite mera Chang till bord 216...Khap.
 
 
Restaurangen har egen vinbodega med kunnig personal där man kan gå in och köpa det vin man vill dricka till maten. Så det gjorde vi förstås. Det är byggnaden med röd neonskylt till vänster i bild.
 
 
 
På området finns även delishop och andra butiker, samt ett utsiktstorn där man kan klättra upp och kolla. Vi strosade runt där ett tag i skymningen och när mörkret fallit var restaurangen fullsatt, men inte en enda farang förutom oss kunde vi se. Genomgående thailändska (eller åtminstone asiatiska) gäster verkar vara de enda som känner till det här stället. Jag hittade dock ett litet spår efter en annan svensk här när jag vände upp och ner på en plåtkruka.
 
 
Ingvar Kamprad was here...
 

 
 
 
 
Maten var bra, vi smörjde våra krås med både grillad oxfilé, thailändskt och...pizza.
 
 
 
 
En av ytterst få gånger jag druckit rödvin i Thailand, och det finns tre orsaker till det.
1. Det är alltid för varmt i tropikerna. (Kall Chang passar alltså bättre.)
2. Det matchar dåligt med stark mat. (Kall Chang passar alltså bättre.)
3. Det finns ändå aldrig något utbud. (Kall Chang passar alltså bättre.)
 
Men här köpte vi ändå en flaska rött i den trevliga bodegan, och till och med Hjärter Dam sippade i sig några klunkar och blev lite fnittrig i den sena timmen innan det var dags att bege sig tillbaka till Bangkok och Salil Hotel som vi för tillfället bodde på.
 
 
 
 
Smart nog så hade vi sagt till taxin att vänta på oss utanför så att vi inte skulle bli utan skjuts och behöva gå tillbaka, eller stjäla den här fina brandbilen för den delen.
 
Property of Chocolate Ville. "Har'u O'boy i slangen..?"
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0