Grand Opening MahaNakhon

Thailands högsta byggnad MahaNakhon invigdes med skrytig ljusshow den 29:e augusti. Med sina ståtliga 314 meter slår MahaNakhon alltså Baiyoke Tower II med endast 10 meter. Trots en imponerande höjd så hamnar det nya skrytbygget endast på cirka 50:e plats i Asien där de flesta andra högre byggnader hittas i Kina och Dubai. På världslistan 89:e plats. Som plåster på såren så kan Bangkok trösta sig med att spaden har satts i marken till Rama IX Super Tower som kommer nå hela 615 meter över nudelskålarna på marken, och stå klart redan 2020 om planerna går som de ska och mutorna hamnar i rätt fickor...
 
 
I Thailand är det inte förbjudet med laserpekare...
 
 
Ett av de "trevligaste" svenska orden som gått på export måste vara Ombudsman som dyker upp i artikeln som länkas nedan.
 
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya
 
 
 Alla bilder snodda från nätet.
 
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya - See more at: http://bk.asia-city.com/city-living/news/worlds-most-iconic-buildings-designed-foreigners#sthash.SxzXSd9J.dpuf
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya - See more at: http://bk.asia-city.com/city-living/news/worlds-most-iconic-buildings-designed-foreigners#sthash.SxzXSd9J.dpuf
The world’s most iconic buildings raise a collective middle finger to Srisuwan Janya - See more at: http://bk.asia-city.com/city-living/news/worlds-most-iconic-buildings-designed-foreigners#sthash.SxzXSd9J.dpuf
 
 

Med barn i Bangkok

Hjärnan kokar och är nära en härdsmälta. Hetare än reaktor 4 i Tjernobyl. Det beror inte i första hand på att vi befinner oss i världens varmaste huvudstad, även om det hjäper till. I reaktor fyras närområde får man inte vistas längre än tio minuter. Det borde man inte få göra i Bangkok heller, om man nu har ett monster med sig på snart två år. Det är alltså inte bara solen, utan Juniors framfart som gör att hjärnans säkringar brinner.
 
Den stora Mangon har en förmåga att suga musten ur även den mest luttrade storstadsjunkien. Med barn blir påfrestningen mångdubbelt större. Hettan, luftfuktigheten, trafiken, bruset och människor överallt. Det är ett aldrig sinande bombardemang av intryck. Det gäller att välja sina utflykter med omsorg.
 
 
Lumphini Park
 
 
När vi bodde på Sukhothai hade vi gångavstånd till Lumphini Park, vilket verkade vara ett lämpligt delmål för dagen. Tanken på det var hur trevlig som helst. Ett besök i Bangkoks lunga. Gräsmattor och lekplatser för barnen. En damm med trampbåtar. Där skulle det säkert fläkta skönt. Åtminstone i gryningen. I verkligheten vid lunchtid var parken het som en masugn. Luften låg stilla och dallrade. Junior fick syn på en klätterställning med bristfällig kvalitetssäkring men som bums skulle undersökas. Med mig jagandes bakom med en skyddande hand. Fallrisken var överhängande. Värmen verkade inte bekomma honom. Jag var genomsvettig efter bara några minuter. Fick nog efter en stund och bar det lilla monstret skrikande därifrån. Satte Junior i vagnen och gav honom vattenflaskan. Ofta går det bra, han kan till och med skruva av och på korken. Ibland får han för sig att hälla hela innehållet över sig. Det passade han på att göra nu, precis när jag skulle ta en bild för att visa hur trevligt vi hade det i parken på våran semester. Det hade inte ens gått en halvtimme sedan vi lämnade hotellet. Jag var genomblött av svett, han och vagnen av en halvliter köpvatten. Ingen hade ombyte. Hjärter Dam har en märklig förmåga att hålla sig sval och svettfri i alla sådana här situationer.
 
 
Lumphini Park
 
 
Innan Junior kom till världen förklarade jag myndigt för mig själv och min omgivning att jag minsann aldrig skulle muta eller skämma bort mitt barn med någon slags skärm eller leksaker om det nu var så att barnet i fråga skulle få för sig att börja krångla vid måltider eller andra situationer. Det fetsprack ju.
Hur gjorde föräldrar förr vid restaurangbesök - innan skärmen kom till undsättning - har jag undrat varje gång jag startat en film på mobilen för att monstret ska sitta still under måltiderna. Jag hyser den största respekt till de föräldrar som dagligen kämpar med hyperaktiva barn. Junior är vad jag antar en "vanlig" unge med spring i benen bara, men det räcker tydligen för att hjärnan ska koka. I alla fall i Bangkok.
 
 
MK Gold, Central World. Snodd bild.
 
 
En dag i slutet på resan när vi skulle äta på MK Gold på Central World så tog det inte lång tid innan mina säkringar skulle brinna. Jag har i vanliga fall en ängels tålamod även om hjärnan redan passerat kokpunkten. På Central World finns inget publikt wifi, så Hjärter Dam försökte tröstlöst starta en film via mobila nätet. Monstret har så klart inget överseende med en seg uppkoppling och började snart föra ett herrans oväsen där inne. Jag ruttnade och tog sonika det skrikande knytet under armen och gick ut så att åtminstone en av oss skulle få äta i lugn och ro. Gjorde mitt bästa för att Junior skulle lugna ner sig. Hittade en leksaksaffär. Toys'R'us. Gick in och kollade på hyllorna en lång stund och det blev snart lite bättre inbillade jag mig. Irritationen hängde dock kvar där som ett stundande monsunregn som bara väntar på att få bryta ut. Jag ångrade mig redan när jag tog beslutet att muta det lilla gossebarnet med ett "Ferrari garage kit" för över 600 baht. Mina principer var som bortblåsta. 
 
"Titta här min lille vän, det här kan vi ju köpa" hör jag mig själv säga som en jävla mes när vi går mot kassan. Junior håller krampaktigt om förpackningen och ett nytt utbrott kommer som på beställning när jag tar ifrån honom den och sträcker till kassörskan som måste blippa streckkoden.
På thailändskt vis är det en personal som lägger varan i påsen och en annan som tar hand om betalningen. Någon före i kön som ska ha sitt inslaget i paketpapper. Det tar för lång tid. Junior grinar och fäktar med armarna. Jag försöker hålla honom med ena armen och fiska upp plånboken med andra, lyckas på något sätt fippla fram betalkortet och slå in koden med den fria handen, trots fjorton kilo Godzilla på steroider hängandes runt halsen.
 
 
Toys'R'us, Central World. Snodd bild.
 
 
Att det sedan är omöjligt att ta sig in i förpackningen utan en välsorterad verktygslåda gör att min huvudsäkring fullständigt brinner av. Vi sitter ner på golvet utanför affären. Pulsen dunkar i tinningarna. Mina skjortärmar spricker upp och jag förvandlas till Hulken, och sliter upp den jäkla förpackningen så garagekitets delar flyger iväg över det blankpolerade stengolvet. Reservhjul, pelarlyft, koner och ferrariflagga och andra plastbitar ligger utpridda runt oss på en stor yta. En rödglänsande Ferrari Enzo är allt som finns kvar på golvet mellan våra fötter. Thailändare svävar förbi ovanför våra huvuden. Junior har tystnat. Han sträcker sig efter bilen och möter sedan min blick. Pulsen går ner. Vi får ett sådant där moment. En kommunikation utan ord. Jag och Dylan, i djungeln. Jag lyfter upp honom och vi går tillbaka under tystnad till restaurangen. Maten har kallnat. Det gör inget, vi äter ändå. Mobilen försöker fortfarande ladda filmen.
 
 
 
 
 
Efter lunchen går vi ner till våning fyra och köper en ny telefon för tjugo tusen jävla baht (något dyrare än Sverige) eftersom monstret någon vecka tidigare hade låtit min gamla mobil ta en flygtur över balkongräcket i Nong Mak Fai så att glaset spruckit, och därmed också eliminerat min enda kontakt med civilisationen.
 
 
 
 
Man lär sig snart att dela upp dagen i lämpliga portioner. Chilla på hotellrummet, morgonpromenad, tupplur, köpcentrum, skytrain, poolen och så vidare i lagom stora doser. Bangkok tar dock ut sin rätt och vinner alltid på knock-out. Måste tillägga att för det mesta går det ju faktiskt bra, men vem vill läsa om det egentligen.
Det kan ju vara lite knepigt att hitta lämpliga aktiveter för småbarn i den stora Mangon, men jag kom på att vi kunde kanske besöka Siam Ocean World för att titta på fiskar, så det gjorde jag och Junior en dag. En aktivitet som tog en ände med förskräckelse, men det får jag ta i ett annat inlägg...
 
 
Siam Ocean World. Here comes trouble...
 
 
Läs också Med barnvagn i Bangkok från förra resan.
 

Courtyard by Marriot Bangkok

Courtyard by Marriot var vårat sista hotell innan hemresa och jag valde det av ett par olika orsaker. Dels ville jag inte att det skulle vara för dyrt eftersom vi ändå var tvungna att "vaska" sista natten då vi flög med thai och deras sena avgång (Vi lämnade hotellet vid niotiden på kvällen), och dels för att det ligger på en lugn gata men ändå centralt med gångavstånd till Central World. Därmed valde jag också bort Siam@siam i sista stund som jag bara var en knapptryckning ifrån att boka. Jag har velat bott där länge, men med barn kändes det inte rätt då området verkar trafikerat men utan övrigt gatuliv. Nu blev det istället lite anonyma Courtyard by Marriot som min hotellradar helt har missat tidigare. Courtyard byggdes 2007 och har endast 12 våningar. Jag klickade i high floor i bokningen men vi hamnade längst ner där de verkade placera alla barnfamiljer. Hotellet innehar för närvarande plats 67 på Tripadvisor, och har fått en del tvivelaktiga, och enligt mig orättvisa omdömen.
 
 
Lobbyn på Courtyard by Marriot Bangkok
 
 
Exteriör
 
 
Området där Courtyard ligger måste jag säga att jag gillar mer och mer. Det finns en hel del hotell här och flera av de andra vi bott på tidigare ligger bara ett Chang-kast bort, bland annat Hansar, Renaissance, Muse och Urbana Langsuan. Jag och Junior gjorde även studiebesök på ett par av Bangkoks absolut lyxigaste hotell, både Anantara Siam (f.d Four Season) där vi lånade toaletten, samt St. Regis eftersom de har egen hiss upp till BTS Ratchadamri (Silom Line) som är närmsta station från Courtyard. Det är även gångavstånd till BTS Chitlom (Sukhumvit Line) om man vill slippa byta på BTS Siam som är hysteriskt.
Sidogatorna som löper in från Ratchadamri är alltså lugna även om de ligger på kort avstånd från Central World och resten av de stora shoppingkomplexen. Tidigare fanns även en genväg från Courtyards parkering (Mahatlek Luang 1) in mot trevliga Langsuan men var nu igenbommat på grund av ett nytt condo-bygge, så man var hänvisad ner till Soi Mahatlek Luang 3, och förbi Villa Market för att ta sig dit. Har man mer kraft i benen kan man även promenera ner till Lumphini Park.
 
 
Hansar till vänster, Courtyard i mitten, Renassiance till höger, samt nya Magnolias i bakgrunden
 
 
Hotellet är fyrstjärnigt och bjuder inte direkt på några wow-känslor. Standard snäppet högre än Scandic om man ser till rummen. Courtyard har endast en, men väldigt trevlig och prisvärd restaurang, Momo Café, och som av någon märklig anledning innehar skrytsamma plats 16 (av 9000 restauranger) på Tripadvisor. Här serverades frukosten, och jag provade också att äta annat här några gånger för att se vad som kunde ge en så hög ranking. Det måste bero på en oklanderlig service, prisvärd meny, helt okej käk, jäkligt bra pizza även om jag kunde önska lite mera sting i tomatsåsen. Åt faktiskt pizzan (ca 300 thb ++) tre gånger under våra fyra dagar här. Lokalen erbjuder dessutom både inne- och uteplatser. Happy hour mellan klockan 12 och 15, samt 18 och 20, vilket betyder två Chang draft (0,5 l) till priset av en. 160 thb ++.  Även om allt var bra så är det knappast en restaurang att vallfärda till om man är i närheten.
 
 
Seafood pizza med Chang och snus på Momo Café, Courtyard by Marriot Bangkok.
 
 
 
 
Rummen finns i fyra storlekar och vi bokade ett hörnrum av deluxe-varianten som är 35 m² stort. Inrett i varma färger och med skön säng och bekväm fåtölj med fotpall, även om allt kändes lite omodernt med tanke på att hotellet inte ens är tio år gammalt.
 
 
 
 
 
 
Badrummet av standardstorlek med dusch och glasvägg. Inget för blyga alltså då man kan ligga i sängen och kolla på den som duschar. Eller tvärtom.
 
 
A bathroom with a view...
 
 
Poolen ligger på andra våningen och är inte jättestor men räcker till. Jämndjup hela vägen, och det finns även en slags mindre sittpool med vattenfall, men med för kallt vatten för att bli trivsam. Här ligger även gymmet och ett litet spa med plats för två. Vi provade att få varsin behandling här som var till belåtenhet. En timmes torrmassage kostade 750 thb. En scrub gick lös på 1200 thb. Bemannad bar med trevlig personal. Här testade jag en god burgare som levererades från Momo Café. Poolen har sol fram till eftermiddagen.
 
 
Swimming pool. Courtyard by Marriot Bangkok
 
 
 
 
 
Frukosten var väldigt bra för den här prisklassen på hotell. Gudomligt kaffe och capuccino som serveras till bordet. Äggstation och nudelstation. Största överraskningen här var nog att de hade riktig skinka också som de skar upp på beställning. Ett par tre olika ostsorter. Kanske lite tråkigt bröd. Ett stort plus är att man kan sitta ute och äta vilket är skönt tidigt på morgonen. Buffén öppnar redan klockan 06 och vi var alltid först ner, något som är positivt i alla bemärkelser. Allt är fräscht och man kan plocka mat och äta i lugn och ro innan pöbeln vaknar. På TA läste jag att de klagade på köer vid buffén men det slipper man om man är morgonpigg.
 
 
 
 
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 3. 
Sängar. 4.
Frukost. 4.
Läge. 5.
Utsikt. 2.
 
 
Sammantaget så kan jag nog rekommendera det här hotellet för att det är prisvärt och ligger i ett bra område. Närhet till shopping och två olika BTS-stationer. Ligger på en lugn återvändsgränd som är läplig om man reser med barn. Utanför hotellet finns tuktuk, taxi och en kille som kränger gatumat, och även några till längs med Ratchadamri. 7-eleven finns på Soi Mahatlek Luang 2 mittemot Hansar, det är bara att gena via parkeringen bakom hotellet. Courtyard har förresten en egen tuktuk som kör gästerna gratis till BTS Chitlom. Det betyder inte nödvändigtvis att det går snabbare än att gå.
 
 
 
 

RSS 2.0