Shibuya Excel Hotel Tokyu

Min minnesodyssé genom Tokyo fortsätter...
 
Läget på det här hotellet var egentligen den enda orsak till att jag bokade det. Eller ska vi säga utsikten över Shibuya Crossing. Det här var alltså andra vändan till Japan jag gjorde, cirka tre år efter vistelsen på Park Hyatt som jag nyss skrev om. Hotellet i sig är egentligen inte så märkvärdigt, typ trestjärnigt och dryga tusenlappen per natt utan frukost, men med bra wifi och en skön säng, vilket var en jävla tur eftersom jag låg däckad i århundradets förkylning under vistelsen här.
 
 
Shibuya Crossing.
 
 
Shibuya Excel Hotel Tokyu har en killer view (dödsutsikt) över Shibuya Crossing, som inte bara är världens mest trafikerade korsning för fotgängare, utan även var en frekvent inspelningsplats för Lost in Translation. Det finns naturligtvis inget egenvärde i det, men är man lite insnöad på Tokyo i allmänhet, och filmen i synnerhet så tycker man så klart att detta är ballt.
 
Kuriosa om filmen... 
 
 
Om man tryckte upp sig mot fönsterrutan och spanade åt vänster så kunde man se silhuetten av det heliga Mt Fuji, som för övrigt jag och Eddie misslyckades med att bestiga tre år tidigare. Videon här.
 
Mt Fuji till vänster.
 
 
 
   
Lyfter man blicken lite så ser man skraporna i Shinjuku i bakgrunden...
 
 
Hotellets styrka är alltså läget och utsikten. Det kostar en liten blygsam Yen-slant att uppgradera sig till rummen som vetter närmast ut mot korsningen, och om jag inte minns fel så är de också något större än standardrummen. Hotellets faciliteter hade jag ingen ork att utforska utan tog mig bara ut när hungern avkrävde mig att avlägga visit på markplan. Det finns dock ett köpcenter med allt man behöver i samma byggnad, men jag ville ner på gatan. Så trots snålvinden och januarikylan tvingade jag mig kvar en stund med kameran nere vid korsningen vilket resulterade i den lilla time lapse-videon nedan. 
 
 
Shibya Crossing. Big in Japan med Ane Brun.
 
"...Neon on my naked skin, watching silhouettes
of strange illuminated mannequins..."
 
 
Minns ni förresten den gripande historien om hunden Hachikó? Han står staty nere i korsningen och har nu (öh..2009) blivit en film med Richard Gere i huvudrollen. Hachiko - En vän för livet.
 
 
Shibuya Excel Hotel Tokyu sett nere från korsningen... (snodd bild)
 
 
Ja en liten sammanfattning då. Jag var så matt när jag checkade in så jag minns egentligen ingenting om vare sig service eller känsla, men jag utgår från att som vanligt i Japan så fanns det ingenting att anmärka på.
Hotellet är rankat som nr 5 av 28 hotell i stadsdelen Shibuya på Tripadvisor. Folk verkar vara nöjda med frukosten också.
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Hemtrevliga normalstora rum.
Sängar. 4. Väldigt bra för prisklassen.
Frukost. -. Oprövat pga svår sjukdom.
Läge. 5. Mitt i det myllrande Shibuya.
Utsikt. 5. Mot Mt Fuji, Shibuya och Shinjuku.
 
 
 

Visa större karta
 
 
 
(Inom kort kommer inlägg om Japans kapselhotell, ett hundraåring ryokan, samt bilder från söndagarnas cosplay i Harajuku.)
 
 

Park Hyatt Tokyo

Jag tror det är dags för en liten Japankavalkad igen. Jag följer stadigt den eminenta och lärorika Japanbloggen, och kom åter att tänka på min vistelse på lyxhotellet Park Hyatt när jag läste senaste inlägget "It's Suntory Time".
 
 
Park Hyatt Tokyo. Snodd bild. http://tokyo.park.hyatt.com/en/hotel/home.html
 
 
Jag visste redan när jag såg trailern till Lost in Translation att jag skulle gilla filmen, och när jag köpt DVD:n och sett Sofia Coppolas mästerverk fem gånger på raken så visste jag också att det inte skulle stunda innan jag själv skulle hamna i Japan. Sagt och gjort. Jag sade upp mig och köpte en tågbiljett och tog mig via bl.a. Transsibiriska järnvägen hela vägen till Tokyo. På punkt ett på agendan stod. 1. Bo på Park Hyatt. Kosta vad det kosta vill.
 
 
Neonskyltar i Shinjuku.
 
 
Park Hyatt ligger i den sinnessjuka och fascinerande stadsdelen Shinjuku, även om hotellet inte ligger precis i smeten utan en bit bort i finanskvarteren. Jag hade dock hittat dit med en dåligt handritad karta och en hjälpsam japan som inte hade en aning men som gjorde sitt bästa. Det här var ju lite innan hotellbokarsidorna hade slagit igenom, eller om det var första gången jag bodde på ett så pass fint ställe att det möjligtvis kunde vara så modernt att en hemsida skapats för ändamålet. Jag minns inte så noga, men jag tog alltså en promenad dit från mitt kapselhotell i downtown Shinjuku dagen innan bara för att boka det.
 
 
   
 
 
Naturligtvis kände jag mig fullständigt malplacerad på Park Hyatt när jag checkade in med min slitna ryggsäck och med sura gympadojor på fötterna, men personalen var så pass proffsiga och inte med minsta min visade att de  tyckte att jag gott kunde stanna där jag kom ifrån. Vilken grotta det nu än må ha varit. Men nu var jag framme vid målet, hotellet där Scarlett Johansson och Bill Murray spelade in flera scener från filmen. Det kändes overkligt efter sex veckors resande med tåg och båt från Sverige, Finland, Ryssland, Mongoliet, Kina, samt Sydkorea innan vi slutligen nådde Japans kust en tidig oktobermorgon.
 
 
Bill Murray och min fåniga look-a-like.
 
 
Rummen är utrustade med allt man behöver och lite till, bl.a. ett gäng småflaskor med finwhisky som Bowmore och liknande. Sängen var så skön att jag vägrade resa på mig på ett par timmar när jag provlåg den, och den är fortfarande den skönaste hotellsäng jag sovit i. (Nästskönast är sängarna på Muse i Bangkok.) Hela hotellet var så fantastiskt och jag lämnade heller inte byggnaden under det dygn jag bodde där.
 
 
 
 
Poolen var precis så soft som i filmen, och förutom mig så var det endast två till där. Jag simmade några längder och tog en tupplur i vilstolarna och drömde om Scarlett. Från panoramafönsterna hade man en magnifik utsikt över Tokyos stadsbild.
 
 
Park Hyatt Pool. Snodd bild.
 
 
Servicen och känslan på Park Hyatt var helt enastående och på en nivå som lyxhotellen i Bangkok knappast når upp till. Om man mötte personal i korridoren så visste de vad man hette och de bugade lätt och nämnde en vid namn. "Good afternoon Mr Bradh.." Bradh? Ok, det där med r och l är väl inte så lätt alla gånger. När jag kom tillbaka efter poolbesöket så hade de varit in på rummet och sorterat och staplat upp mynten i snygga högar, och även bytt ut tvål och tofflor som man råkat nudda eller flyttat på.
 
 
New York Grill. Snodd bild.
 
 
Eller som när jag tog hissen upp till den berömda New York Grill  så var det också "Welcome Mr Bradh". Jo man tackar, har ni verkligen koll på alla gästers namn här? Visst var det kul att se dessa inspelningsmiljöer men att stå där med en drink i handen och lyssna på någon jazzsångerska och studera självgoda amerikanska turister som högljutt skryter om sina eskapader i världen är inte riktigt min grej...
 
 
 
 
Frukosten kunde man få serverad till rummet, vilket jag också valde att få. Så här i efterhand kan jag väl ångra det lite, då jag gärna hade studerat hela buffén, men jag kände mig nerklädd bland alla salaryman i sina svarta kostymer. Men det gjorde mig inget att sitta för mig själv i lugn och ro. Under flera veckor hade jag rest med de andra femton personerna och levt med dem dygnet runt och jag uppskattade verkligen att få vara själv igen, och bara glida runt i Tokyo några dagar innan färden gick vidare till Thailand.
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Normalstora rum med lyxig känsla.
Sängar. 5. Bäst i klassen. Och världen.
Frukost. 4. Utgår från att buffén är en 5:a.
Läge. 3. Lite för långt från Downtown Shinjuku.
Utsikt. 4. Beror lite på väderstreck.
 
 
Slutbetyget blir ändå en solklar femma. Intrycken från Park Hyatt består och det var värt varenda krona. Jag minns att rummet då kostade ca 3500 spänn, och resten av konsumerandet av mat och dryck lossnade på ca 1500, så visst smakade det lite i lädret vid utcheckningen.
 
Park Hyatt är också rankat som nummer 1 av 68 hotell i stadsdelen Shinjuku hos Tripadvisor.
  
 

Visa större karta
 
 
Bonusbild.
Scarlett Johansson - Lost in Translation
 
 

Amphawa 3 - Hotell Baan Na Bang Chang

Tredje och sista inlägget från Amphawa får handla om resorten vi bodde på helgen vi var där. Stället var helt öde sånär som på ägarparet när vi anlände vid lunchtid på fredagen. Eftersom Amphawa endast lever upp på helgerna så verkar de flesta resorter stå tomma under veckorna, och har den största beläggningen mellan lördag och söndag då Bangkokianerna letar sig hit.
 
 
 
 
 
Baan Na Bang Chang var verkligen en stilla oas med trevliga bungalows placerade runt en vallgrav som var fylld med stora karpfiskar. Ägarna och papegojorna fick oss verkligen att känna oss välkomna. Moppe och thaifrukost ingick i det facila rumspriset av 1100 Baht, Något som verkligen lyste upp tillvaron ytterligare var att de även hade en Chang-room service där man bara betalade 50 baht för en stor flaska Chang.
 
 
 
Som alla kan se så är den lilla trevliga verandan en ypperlig plats att avnjuta en frostkall Chang på, eller frukosten också för den delen. Att få komma ifrån larmet i Bangkok en helg och bara sitta här och lyssna på ljudet från djungeln var verkligen en lisa för själen.
 
 
 
 
 
I sann hotelltestaranda så känner jag mig manad att recensera rummen lite grann. Här finns egentligen hela sortimentet av TV, AC, kylskåp och varmvatten. Sängarna är väl helt ok för det priset. Frukosten är ju så klart thai style eftersom väldigt få faranger hittar hit, men ägaren gjorde sitt bästa för att hitta något som skulle passa en västerlänning och tog moppen en sväng för ändamålet. Naturligtvis fanns inget riktigt kaffe här, men det gör ingenting eftersom det är så jäkla mysigt här att man inte tänker på den annars så viktiga detaljen.
 
 
Frukost levererad till verandan...
 
 
Man känner sig verkligen välkommen här och man trivs på Baan Na Bang Chang. Många hotell i Bangkok borde skicka hit sin personal för ett studiebesök, typ hälften på Muse Hotel och de flesta på Salil Thong Lo. Tyvärr hittar man inte  Baan Na Bang Chang på de större bokningssidorna, men jag har hittat en site på thai, samt ett par facebooksidor.
 
http://www.amphawatoday.com/home/baannabangchang/index.htm 
 
https://www.facebook.com/Baannabangchang.amphawa
 
https://www.facebook.com/baannabangchang.ampawa
 
Baan Na Bang Chang ligger lite avsides för sig själv, men med moppen tar det bara ett par minuter att åka in till Amphawa Floating Market. Vill man inte bo här så verkar Agoda ha flest alternativ av de stora bokningssiterna.
Runt Amphawa finns flera flytande marknader och andra mer eller mindre intressanta sevärdheter. 
 
 

Visa större karta

RSS 2.0