VIE Hotel

VIE Hotel är nog ett av Bangkoks mest prisvärda femstjärniga hotell och ingår i kedjan MGallery Collection precis som Muse som vi bodde på en månad tidigare. Vi kom hit en tidig morgon efter att vi lämnat Amata City någon timme före soluppgången. Jag hade redan innan hoppats på att vi skulle bli uppgraderade till ett bättre rum utan kostnad - som man ibland blir på femstjärniga hotell - eftersom vi kom tidigt, och jag misstänkte att standardrummen skulle vara fullbokade och inga rum städade ännu. Detta var en korrekt analys förutom att vi blev erbjudna ett annat rum mot en smärre merkostnad. Vi tackade dock nej till detta och slog ihjäl några timmar på närbelägna svenne banan-shoppingcentret MBK istället. Värt att notera är att vi bokade rummet utan frukostalternativet inbakat, vilket blev några hundra baht billigare när man istället köpte till frukostbuffén vid incheckningen (500 baht p/p och natt).
 
 
 
 
Genomgående så var det trevlig och engelskspråkig personal som hälsade oss välkomna i den mysiga lobbyn med tillhörande lounge. Vi mottogs med välkomstdrinkar som jag ensam förbarmade mig över då Hjärter Dam brukar avstå dessa om hon misstänker att de innehåller alkohol. Dessvärre så var det bara någon sötsliskig färgämnesjuice som serverades.
 
 
 
 
 
Rummen är stora med gigantiska sängar, ca 2,5 meter breda, (något jag bara sett på S31 Sukhumvit Hotel tidigare) och med väl tilltagna badrum med både dusch och badkar och alla tänkbara tillbehör. Minibar med öl, sprit och till och med en flaska Moet & Chandon (0,5 l) för ca 2500 baht om jag inte minns fel. En liten detalj som förundrade mig var att fönsterna var skymda av ett fastmonterat snedställt träjalusi som inte gick att justera. Därtill var själva glaset belagt med en finmaskig solfilm av samma typ som sitter på rutorna i himmelståget, vilket gjorde utsikten i det närmaste obefintlig. Vårat fönster vette annars söderut mot MBK-hållet. Kanske vill de inte att man ska se den öde rivningstomten som ligger intill hotellet. Men jag antar att någon investerare snart köper loss den tomten och smäller upp ännu ett onödigt condokomplex på den redan överhettade bostadsmarknaden i Bangkok och därmed ändå ödelägger framtida panoramavyer från VIE Hotel.
 
 
 
 
Ett par fåtöljer som i ärlighetens namn inte är så bekväma pryder rummet också, och tjänade sitt syfte bäst som viloplats för shoppingpåsarna från MBK. Rummen och resten av hotellet har fritt wifi överallt, och utan krångliga lösenord. VIE har fattat grejen att Internet är ingen hemlig sekt utan en mänsklig rättighet som ska vara enkel, gratis och lättillgänglig. (Inte som den där idioten inne på Kodak på Lanta som absolut inte vill ge mig lösenordet till hennes wifi trots att det skulle betyda att jag skulle komma åt några bilder från min mail som jag ville skriva ut på fotopapper och betala henne för. Ibland blir man helt galen i det här landet.)
 
 
        
   
 
 
VIE Hotel har så klart en pool också, den ligger på taket i en separat byggnad och nås bäst genom en gångbro från huvudbyggnaden. Placerad i rätt väderstreck som ger solen hela dagen. Ena kortsidan som består av en decimetertjock glasruta vetter ut mot vägen och himmelståget. Ganska effektfullt hade det nog varit om man haft ett cyklop med sig. Plikttrogen som jag är mitt uppdrag som hotelltestare så provade jag en poolburgare och ett par drinkar här. Changen smakade som vanligt trots det höga priset. Trevlig personal här också ska tilläggas.
 
 
 
 
 
 
En trappa ner i poolbyggnaden finns också den designmässiga fullträffen men tyvärr tomma baren VIE Bar, samt japanska restaurangen Yellow Tail Sushi Bar (YTSB) som är snygg, dyr och nästan folktom, trots att det är en kändiskock med fina medaljer som driver den. Möjligt att vi kom för tidigt när vi kikade in här och det annars är fullsatt. Bilderna i menyn såg fina ut men priserna skrämde oss lite (båda hade nog upplevelsen från Suikin i färskt minne, Gifta på Låtsas ) samt att en uppnosig farangservitris hängde över axeln och stressade oss när vi stod och studerade menyn. Det var våran sista kväll i Thailand innan hemresan till Sverige och jag ville inte gå därifrån fattig och hungrig, så vi ursäktade oss och drog en vals om att vi inte visste att det var en japansk restaurang. Vi tog hissen ner på gatan och styrde våra steg mot Siam Discovery istället.
 
 
VIE Bar med coola golvlampor. Var sitter lysknappen?
 
 
Efter en rad halvtaskiga frukostbufféer på diverse hotell så var det en kulinarisk dröm att komma till VIE. Inte sedan vi bodde på Hansar så har jag fått en så positiv frukostupplevelse. Trevlig lokal i varma färger och hyfsat alert personal. Grundregeln är som alltid att komma tidigt innan kreti och pleti har varit och stökat till bland faten. Här fanns dagsfärskt bröd i olika varianter och intressanta ostar. Kaffe serveras till bordet och man kan även beställa cappucino och andra sorter som dekoreras med hotellets logga. Värt att notera att det saknades sushi, det var inget jag såg i alla fall. Trots detta blir det full pott för frukosten på VIE Hotel. Atmosfären i lokalen är trivsam och man sitter gärna kvar en stund. En kul detalj är att på varje bord står ett glas med en guppy i, och kineserna som satt på bordet bredvid verkade inte förstå om det var en dekoration eller en efterrätt. Möjligt att de gick på det senaste.
 
 
 
 
 
 
VIE Hotel ligger ett stenkast från BTS Ratchathewi och en kort promenad från de stora köptemplen MBK, Siam Discovery, Siam Center, Siam Paragon osv, och även Jim Thompson House som var den enda riktiga turistpryl som vi gjorde i Bangkok, och jag kanske skriver en grej om det längre fram.
 
 
    
V(ie) som i Victory, BTS Ratchathewi, poolhäng med Chang, samt VIE sett från Siam Discovery.
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Rymliga och hemtrevliga. Saknar möjligtvis en soffa.
Sängar. 4. Starkt betyg, men endast två kuddar i den enorma sängen är snålt. 
Frukost. 5. Det får en femma trots att sushin saknades.
Läge. 4. Det kanske är snålt, men jag saknar lite mer utbud i direkt anslutning. Tuk tuk-service till Siam finns förresten. En femma för närheten till BTS.
Utsikt. 3. Beror på på vilken våning och väderstreck man har rummet försås. Problemet här är också att man knappt kan se ut genom fönstren.
 
Helheten av VIE är ändå oerhört positivt och jag absolut rekommendera att bo här. Det är prisvärt, nära till shopping och framför allt är det bra service, åtminstone av stordelen av personalen, det är i alla fall ingen som har problem med attityden. Värt att tillägga är att det kan löna sig att titta på deras egna hemsida vad gäller kampanjer. När vi bodde där fick man tredje natten gratis om man bokade två nätter, samt att det kan bli billigare om man köper frukosten separat.
 
 

Visa större karta

Salil Hotel Sukhumvit Soi Thonglor 1

I rättvisans namn så testade vi det tredje och sista Salil-hotellet i den store Mangon, nämligen Salil Hotel Sukhumvit Soi Thonglor 1. Av någon anledning finns det ändå inte så många hotell i det här området, något som är rätt så konstigt eftersom Thonglor är ett jäkla trevligt område. Thonglor med Ekkamai är Hi-So-kvarter och här bor och hänger överklassen, både thai och Bangkok-stationerade utlänningar, och det var också här som vi sprang på thaisvenska supermodellen Praya Lundberg när vi var ute och flanerade på Soi Thonglor. 
 
 
 
 
Hotellet har en gammal och en nybyggd del och det var också i den nya vi fick rummet. I vanlig Salil-anda så är standardrummen små, dock något större än rummen på Salil Soi 8 men mindre än Salil Soi 11, samt att man bara fick ett nyckelkort. Detta passade dåligt den här gången så vi gick ner till repan dagen efter för att få ett till, något som gick bra, men mot en irriterande deposit på 500 baht, vilket verkligen sänder ut fel signaler till gästen. Det är som om de inte vill att folk ska komma tillbaka till Salil-kedjan, något de också lyckats med i mitt fall. Eller att de är rädda att man ska nyttja ena nyckelkortet till att hålla AC:n igång medan man är ute så att rummet är svalt när man kommer tillbaka, vilket också är sant ibland, men det spelar ingen roll anser jag. Konkurrensen är för stor i Bangkok och det är nog så viktigt att göra allt man kan för att skapa en trevlig stämning för gästerna, särskilt i dessa internetbaserade klagotider, och nu när jag kollar Tripadvisor (se länk) så har de också nyss fått en rejält laddad skriftlig lavett från en gäst, bl.a just för det här med nyckelkortet. Salil har också kommit med en lam replik. Jag tycker det är synd att Salil klantar till det på detaljerna, för de har ett bra koncept annars som sticker ut i Bangkoks hotelldjungel.
 
 
 
 
Standardrummen har sängar i Queen size, minibar i mini size och en AC som blåser en jobbig mistralvind i ansiktet som tvingade mig att inta något slags Pippi Långstrump-läge med huvudet neråt och fötterna på huvudkudden så att Hjärter dam frågade mig sömndrucket vad fan jag höll på med.
Rummen har också gulliga balkonger med vackert järnsmide med utsikt mot ett Hi-So-dagis med både thai- och farangungar som antagligen hade fått Herbert the Pervert i Family Guy att sätta ett femstjärnigt betyg på Salil Thonglor.
 
 
 
 
Frukosten serveras delvis utomhus och det är rätt så mysigt att sitta här om man är uppe i tid innan värmen blir för påtaglig, men sover man Pippi style och halva huvudet hänger utanför sängkanten så vaknar man i tid kan jag säga. Påtaglig var också min irritation över att inte riktigt kaffe serverades, men det visste ju vi om sedan tidigare vid det här laget. Jag besvärade mig heller inte att ta några bilder på frukosten för den såg ut precis som på de andra Salil-hotellen. Jag roade mig istället med att öva thaifraser med kocken vid äggstationen.
 
 
 
 
Salil Thonglor är det enda hotellet i kedjan som har pool, och den är belägen i markplan alldeles bredvid frukostserveringen, vilket kändes väldigt malplacerat. Ungefär som de krystat fram den i efterhand och inte riktigt vetat var de skulle göra av den och helt sonika placerat den på enda möjliga platsen där de haft några kvadratmeter över. Vi provbadade inte kan jag tillägga.
  
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 3. Små rum i gulliga färger men lyhörda.
Sängar. 3. Ok sängar och kuddar, men minus för queen size i standardrummen.
Frukost. 2. Stort minus för pulverkaffet och avsaknaden av brödalternativ.
Läge. 3. Lite för långt ner till BTS Thonglo som är närmast, men nära till utbudet på Soi 55 Thonglo. Gratis tuk tuk-service till Sukhumvit finns förresten.
Utsikt. 2. Ett dagis  eller någon sidotomt.
 
Sammanfattningen då? Ja det var ju inte så granna ordalag idag. Salil Thonglor hade kunnat vara ett riktigt bra hotell, men det är lite för många störningsmoment, samt att stordelen av personalen borde skickas på charmkurs snarast möjligt. Det var faktiskt bara en solstråle i receptionen som hade koll på läget, hon hade varit ute i världen..eller ja, Norge åtminstone och haft praktik och var riktigt duktig på engelska. Synd för henne bara att hon måste hänga med de andra sura skinnbanjospelarna på dagarna.
 
 
 

Visa större karta
 
 
 
Bye Bye Salil, nu flyttar vi in på VIE Hotel istället och kollar på VM-kvalet mellan Portugal och Sverige...

Salil Hotel Sukhumvit Soi 8

Efter att vi lämnat den surrande AC:n på Adelphi Suites så tog vi in en natt på Salil Hotel Sukhumvit Soi 8 som ligger en bra bit ner på soien. Precis som systerhotellet Salil på soi 11 som vi bodde på i januari så är konceptet eller affärsidén de klatchiga färgerna och det taskiga kaffet. Det finns även ett till Salil på Thong Lo som vi också provade senare på resan. Av de tre Salil-hotellen så var detta det med bäst service, men också med äldsta och minsta rummet. Frukost och wifi ingår i rumspriset som ligger på ett par tusen baht. Gemensamt på de tre hotellen är att de endast delar ut ett nyckelkort vilket blir bökigt ibland, samt att de inte serverar riktigt kaffe till frukosten.
 
 
 
Som på många hotell placerade långt in på soierna så finns en gratis tuk tuk-service, och de hade också vänligheten att komma och hämta oss på Adelphi Suites.
 
 
  
 
 
Rummen är väl gulliga men på tok för små när två personer ska packa upp väskorna, då det inte finns några avställningsytor. Sängarna är sköna, men i standardrummen är de av Queen size. Badrummet kändes slitet och saker satt lösa. Även här fanns den laminerade listan över hur mycket det kostade att råka slå sönder något, något jag tyckte var kul första gången, men egentligen bara är något som sänder ut fel signaler till gästerna. Man fattar väl att man inte ska förstöra något, och om man nu mot förmodan skulle råka kasta ut kylskåpet genom fönstret så kan de ju ta fram den där listan först när det blir aktuellt att ersätta skadorna.   
 
 
 
   
 
 
Frukostbuffén är inte speciellt märkvärdig men har det nödvändigaste, förutom just kaffet jag tjatat nog om redan, trots att där står en Electrolux-bryggare precis som vi har hemma så hade de hällt snabbkaffe i filtret. Morgonens antiklimax. Dock så kan man faktiskt beställa de flesta fancy kaffesorter här, men det får man alltså betala extra för.
 
 
 
Salil x 3. Prisexempel. (Notera de överstrukna bluffpriserna också, priser som aldrig existerat i verkligheten och bara finns där för att inbilla en att man gör ett klipp. Detta är inte unikt för Salil-hotellen utan förekommer frekvent på många hotell på samtliga bokningssidor. Titta bara på svenskarnas favoritlyxhotell Lebua som så gott som alltid har halva priset...)
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 3. Små rum i gulliga färger men lyhörda.
Sängar. 4. Sköna sängar och kuddar, men minus för queen size i standardrummen.
Frukost. 2. Stort minus för pulverkaffet.
Läge. 3. Lite för långt ner på soien för en fyra. BTS Nana är närmast.
Utsikt. 2. Typ Soi 8 eller någon sidotomt.
 
Slutomdömet blir nog att skippa det här hotellet. Det är nog det sämsta av de tre Salilarna men har den trevligaste personalen, och kanske kan passa dem som vill bo på soi 8 men på ett lugnt ställe. Salil Soi 11 är ett bättre alternativ och kostar ungefär lika mycket, det är bara den där cromagnontypen till nattvakt som borde bytas ut. Varken Salil 8 eller 11 har någon pool ska väl tilläggas.
 
 
 

Visa större karta

Adelphi Suites

Egentligen tyckte jag inte Adelphi Suites verkade speciellt spännande men vi checkade in där för att ha nära till ambassaden inför intervjun, och det verkade dessutom prisvärt. Beläget nära BTS Nana på Soi 8 så har man nära till restauranger och en del shopping (billiga kopior). Rätt över Sukhumvit så ligger ju också populära och lite livligare Soi 11 med ännu mera utbud.
 
 
 
 
 
Adelphi Suites får fyra stjärnor av Hotels.com och det är ett ganska generöst betyg. Servicekänslan i receptionen är snäppet bättre än i frukosten där avsaknaden av muntergökar var påtaglig. Endast en av tjejerna där kostade på sig att le och berättigade sig för en anställning på det här hotellet. Positivt är att frukost och gratis wifi ingår i alla rumsalternativ, även om det var lite irriterande att ständigt behöva logga in med lösenord varje gång man hade lämnat rummet. Vi bokade en studio som är minsta rummet, men det är ändå rymligt med både soffa, bord och ett litet pentry. Jag gillade egentligen rummet i sig men AC:n var alldeles för högljudd så vi flyttade faktiskt ut efter tre nätter (till Salil soi 8), trots att vi bara behövde stanna ytterligare en dag i den Stora Mangon.
 
 
 
 
 
 
 
 
Uppe på taket finns en liten pool och ett gym men tyvärr ingen bastu (som om man skulle behöva det i världens hetaste huvudstad..), inte heller någon bar för den törstige. Vad som däremot fanns är ett litet bilbliotek där jag helt ogenerat snodde en bok, den lärorike thrillern Bangkok 8 av John Burdett, fast på engelska den här gången. Kan varmt rekommendera den för alla Thailandsintresserade, uppföljarna heter Bangkok Tattoo och Bangkok Haunts.
 
 
 
 
Frukosten hade jag större förväntningar på. Det finns det vanliga på buffén och man blir mätt och allt det där, men att det bara finns ljus och grov toast som enda brödalternativ är under all kritik på ett fyrstjärnigt hotell. För övrigt så var det ändå fräsch frukt och sallad, men Adelphi Suites är inte ett hotellalterntiv för den store frukostnjutaren. Man kan sitta inne eller ute i sköna konstrottingmöbler och frukosten serveras nere på gatunivån.
 
 
 
      
 
 
Restaurangen heter alltså Monsoon, och om frukosten var lite trist så är à la carte-menyn en desto trevligare upplevelse. En snabb koll på Tripadvisor visar att stället är rankat som nr 66 (av 7528) restauranger i Bangkok, och jag är inte förvånad. Jag provade att beställa en Grilled Steak Salad på room service och jag måste säga att det var bland det godaste jag käkat i Bangkok på den här senaste resan. De hade förstånd nog att fråga hur jag ville ha köttet stekt, och det brukar vara ett kvitto på att de vet vad de håller på med. Thailändsk kokkonst i all ära, men att tillreda en skiva rött kött av god kvalitet verkar vara knepigare än att vända en finlandsfärja i ån. Priset på 340 baht ++ (nästan 400) kanske var lite saftigt, men det var köttet också och värt varenda baht.
 
 
    
 
 
Vill man inte äta på någon av restaurangerna på Soi 8 så finns det flera billiga alternativ på gatumat, och det ser man på fjärde bilden här ovan. Om man inter äte upp fisken och bara slänger den i papperskorgen under skrivbordet i rummet så luktar det knappast vårviol när man vaknar nästa morgon.
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Rymliga och hemtrevliga. Minus för AC:n som surrar.
Sängar. 4. Sköna sängar och täcken och kuddar.
Frukost. 3. En trea är nästan för bussigt här.
Läge. 4. Mitt i smeten och nära BTS Nana.
Utsikt. 3. Bangkok och gatulivet på Soi 8 .
 
Vad ska man säga om sammanfattningen tro? Vill man hellre på här på lite lugnare Soi 8 så är det väl enda alternativet i den här klassen, men det finns bättre hotell i samma prisklass på Soi 11 rätt över vägen. Snett mittemot Adelphi Suites ligger förresten trevliga Stable Lodge där man kan få goda smörrebröd, men det kan jag ta upp i ett annat inlägg. 
 
 

Visa större karta

Urbana Langsuan

Vi flyttade in till grannhotellet Urbana Langsuan direkt efter vistelsen på Hotel Muse. Det här hotellet var helt okänt för mig tidigare men vi ville ha ett som låg nära Muse då Hjärter dam ännu en gång åkte upp till Chaeng Wattana för att få fler dokument stämplade och jag var tvungen att checka ut själv med all packning.
Trots sina 37 våningar så kvalar inte hotellet in på topp 100-listan över Bangkoks högsta byggnader. Urbana Langsuan har nästan tio år på nacken och rummen känns redan lite slitna, och jag tycker nog att 4,5 stjärna är ett lite för högt betyg. Det är dock ett prisvärt hotell, men det är inte värt att betala extra för fritt wifi då det är så segt att det är helt omöjligt att använda internet.
 
A pool with a view...
 
 
  
 
Rummen är som sagt var stora med separat sovrum, och vardagsrummet som även har ett pentry med stort kylskåp. Här finns även en tvättmaskin som vi provade, men insåg att kläderna ungefär såg ut som OLW:s lättsaltade skruvar efteråt. Det sitter också en surrande AC i varje rum som inte gick att justera kylan på, så det löste vi med att bara använda den som satt i det rummet som vi inte vistades i. I badrummet satt duschhandtaget löst bl.a och som jag sade tidigare så har hotellet nog sett sina bästa dagar och de borde nog kolla över standarden i rummen lite.
I brådrasket som jag bokade hotellet så glömde jag fylla i önskemålet "high floor if possible" och vi fick tyvärr ett rum på tredje våningen så någon utsikt var det inte tal om. Rummen på Urbana Langsuan har dock en balkong vilket hör till ovanligheterna, men i vårat fall så var detta helt utan poäng.
 
 
 
 
 
 
Vill man ha en schysst utsikt över Bangkok kan man ge sig upp till poolen som ligger på 33:e våningen. Det finns även relaxavdelningar med bastu här uppe, och duschar med panoramafönster så man kan stå och insupa stadsbilden medan man tvagar sin lekamen. Poolen verkade helt obemannad och inga drinkar eller mat fanns att beställa här.
 
 
 
 
 
Utsikt mot våra tidigare hotell, Muse och Hansar, samt parken där holländska och amerikanska ambassaden ligger. Om någon känner till vem villan mitt i parken tillhör så går det bra att kommentera. Möjligt att det är amerikanska ambassadörens bostad.
 
 
Frukosten på Urbana Langsuan är helt okej men inte mer. Om man utger sig för att vara berättigade till 4,5 stjärna så ska det banne mig finnas fler brödalternativ som dessutom ska vara dagsfärska. Skinkan var så gammal att det stack till i näsan när jag luktade på den. Jag påpekade detta på ett diskret thai style sätt för personalen som kvickt skickade in hela fatet i köket igen. Lokalen är lite stimmig och har lite känsla av uppiffad skolmatsal.
 
Chicken Frank...?
 
 
       
 
 
Matsalen är öppen mellan klockan 06 och midnatt som namnet Six to Twelve avslöjar. Jag måste medge att den är ganska prisvärd som bilden på menyn visar. Dock lägger de på ++ (17%) samt att drickat är något överprisat. Men absolut en delikat kycklingmacka fick jag här. Känslan av skoldisco i en gympasal kommer man dock inte ifrån. På kvällen är det ganska mörkt i lokalen, och det spelas lite för hög musik för normal samtalston, samt att AC:n blåser på lite för kallt. Men fan, jag börjar låta som en överkänslig gammal gubbe.
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Stora och hemtrevliga och har allt man kan önska sig.
Sängar. 4.  Även om betyget är svagt.
Frukost. 3. Finns det man behöver.
Läge. 4. Bra läge på Langsuan men lite lång promenad till BTS.
Utsikt. 2-4. Beror helt på på vilken våning man har rummet.
 
 
Sammanfattningsvis kan man säga att det här är ett prisvärt hotell och passar en barnfamilj kanske som vill kunna tvätta och laga egen mat på rummet, och inte bryr sig om snabbt wifi. Personalen är genomgående trevliga, men utan överdrifter.
 

Visa större karta

Hotel Muse

Hotel Muse är en orgie i vintage/retro/boutique och antagligen Bangkoks mest stilfulla designhotell. De har sannerligen träffat rätt och inte en endaste detalj har lämnats åt slumpen. Hela hotellet är en fest för ögat och jag tvekade inte en sekund när jag såg att de tillfälligt sänkte priset i mitten på september. Dessutom så ligger Hotel Muse bara ett stenkast från Hansar som vi för tillfället bodde på. Trots att Muse har alla förutsättningar för att toppa listan för bästa hotellupplevelsen i Bangkok så räcker de inte ända fram. Det är något som inte stämmer med det här hotellet.
 
 
     
 
Man får verkligen en wow-känsla när man kommer till Muse och kollar runt i lobbyn, restaurangerna och inte minst rummen. Tyvärr så har bara hälften av personalen gått charmkursen och det började redan vid incheckningen när jag välvilligt delade med mig av min begeistring till receptionisten. "I really love this vintage style..", tyckte jag. "Boutique!" svarade hon kort och torrt utan att möta min blick. Ok, fattar. Hon tyckte nog hon var coolast i Bangkok när hon satt där. Jag svepte de fyra shotsen som ställts framför oss.
Är det något som drar ned stämningen så är det när folk i serviceyrken som inte förstår att vara service minded, särskilt när man betalat lite extra för att få det där lilla extra. 
 
 
 
Rummen är fantastiskt vackert inredda och man känner sig ungefär som Den store Gatsby när man bor här. Hela hotellet andas lyxigt 30-tal, åtminstone inbillar jag mig att det kunde vara så på den tiden, och man misstänker att det ska finnas någon dold svartklubb under valven i källaren, och döm om min förtjusning när Hjärter dam lutar sig mot ett mörkt väggparti på översta våningen och en lönndörr glider upp och blottlägger en smal trappa som leder upp till en dold loungebar uppe på taket.
 
Rummen.
 
 
  
 
Av alla hotell jag hittills testat i Bangkok så kammar Hotel Muse hem förstaplatsen vad gäller skönaste sängar. Bara Park Hyatt i Tokyo kan utmana Muse, och bor man här finns ingen anledning att kliva ur sängen, man kan stanna hela dagen inlindad i de supersköna täckena och kuddarna utan att behöva be om ursäkt för sig. Det är bara ringa room service var fjärde timme så klarar man sig. Bra wifi som är gratis i alla utrymmen har de också, även om det inte framgår av bokningssidan. Vill man sträcka på benen lite så kan man resa på sig och gå och lägga sig i divanen istället och kolla på utsikten.
 
   
 
Kolla in detaljerna på badrummet. Lejontassar på badkaret, dekoreringen i handfatet, M:et i golvet i duschen. Som vanligt så finns ju glasväggen där, men för den noggranne och känslige finns ett elstyrt jalusi att dra ned
 
 
 
Hotel Muse har en trendig och välbesökt Hi-So style takbar som heter Speakeasy som vi kollade in en kväll. I anslutning finns även ett coolt cigar smoking room med ännu coolare rökrockar/kavajer till utlåning. Ibland är det så jäkla synd att jag inte är rökare. Det är också här lönndörren finns, som jag nämnde tidigare. Tyvärr hade jag bara mobilkameran med mig på den här resan så mörkerbilderna blir bara skit som ni kanske ser. Den snygga cigarrumsbilden är stulen.
 
 
 
Naturligtvis finns även en pool på Muse. Den är inte så stor och det är begränsat med stolar, men vi provade att ta ett dopp här. Jag noterar en liten detaljmiss i det för övrigt genomtänkta hotellet. Jag beställer en drink som tyvärr serveras i plastglas. Alltså jag fattar ju att det är för att de inte vill riskera glaskross, men jag anser det här vara en generaltabbe. För det första är det jävligt äckligt att dricka cocktail ur formgjuten hårdplast och betalar man över 400 baht så vill man ha ett riktigt glas. Det var i alla fall duktigt med sprit i drinken Mused som jag beställde.
 
Försöker se cool ut i poolen. Vårat tidigare hotell Hansar i bakgrunden.
 
 
 
Här fanns även små omklädningsrum med bastu och här skedde en miss till när Hjärter dams klänning försvann och personalen stod som oproffsiga frågetecken och inte visste hur de skulle bete sig. Till slut kom någon överordnad och redde ut situationen på ett proffsigt sätt. Någon städerska hade kastat iväg klänningen med badlakanen medan hon satt i bastun så hon hade fått låna badrocken av en annan gäst på hotellet så att personalen kunde kontaktas. Under tiden hade jag själv gjort mitt bästa för att bräcka en annan farang i bastun genom att skopa mer och mer vatten över de heta stenarna. Jag vann.
 
 
 
I källarvåningen på Muse finns en prisbelönt italiensk restaurang med mycket karaktär. Där serveras bl.a en Söndagsbrunch för 1900++ Baht om man vill ha alternativet free flow italian wines & cocktails. (jag kommer inte helt osökt att tänka på champagnebrunchen på Intercontinental i Phnom Penh när jag skriver detta..). Snikvarianten med free flow läsk kostar 1500++, där plus plus betyder att moms 7% och service charge 10% tillkommer.
 
 
Vi (jag) gjorde den riktigt snåla varianten genom att provsmaka ett glas vitt gratis och sedan gå och käka frukost runt hörnet på det riktigt trevliga stället Crepes & Co, som dessutom belönades med ett omdöme på Tripadvisor. Men jag hade nog gärna provat brunchen under andra förutsättningar ska jag medge. Den såg förbannat delikat ut.
 
 
Gratis är godast...
 
 
 
Naturligtvis så finns ju också en vanlig frukostbuffé på Hotel Muse men går inte att boka i något rumsalternativ, utan måste köpas till på plats. Vi blev upplysta om priset när vi checkade in och av den hisnande summan 700++ (819 THB) så antog jag att det skulle vara något alldeles extra, en riktig wow-frukost. Den andra morgonen hade Hjärter dam klivit upp tidigt för att åka upp till Chaeng Wattana för att få några dokument översatta och stämplade inför våran vigsel, och jag tog således chansen att ensam frossa i läckerheterna eftersom hon ändå inte är någon frukostmänniska och skulle aldrig drömma om att lägga en sådan summa på "dagens viktigaste mål" som vi i Sverige mer än gärna myndigt förklarar för våran omgivning. Jag tog hissen upp och slog en lov runt buffén och konstaterade att detta var ett slap in the face och ett hån för en gäst som betalat över 800 baht och förväntar sig ett halleluja moment vid frukostbordet. Det var inte ens värt att ta en bild. Jag tog hissen ner igen och gick ut på gatan och tog en kaffe och skinkmacka på ett närbeläget fik då Crepes & Co inte öppnat ännu.
 
Vi hade planerat att stanna en natt till på Muse, men de höjde priset med en tusing så vi flyttade in på grannhotellet Urbana Langsuan istället och det blir nästa recension här på kycklingbloggen.
 
Bangkoks roligaste adress? haha / hahaha...
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Lagom rymliga med en känsla av lyx och flärd från en svunnen tid.
Sängar. 5. Hittills bäst i Bangkok.
Frukost. -. Oprövat men orimligt dyrt.
Läge. 4. På trevliga Soi Langsuan, men avståndet till BTS Chitlom drar ner betyget.
Utsikt. 4. Bangkoks stadsbild och parken runt amerikanska ambassaden.
 
Sammanfattningsvis så kan jag absolut rekommendera att prova ett par nätter här. Hotellet är en designmässig fullträff och är en av Bangkoks intressantaste hotell. Delar av personalen borde dock jobba lite på charmen och servicebiten så att de matchar bättre in i hotellets koncept. Skicka dem till Hansar på ett studiebesök kanske. 
 
 

Visa större karta

Hansar Bangkok

Det viktiga uppdraget som hotelltestare förde mig till Hansar som första anhalt i Bangkok denna gång. Hotellet är rankat som nummer fem (av 273) i änglarnas stad på Tripadvisor och lever också upp till förväntningarna. Ett varmt välkomnande och personlig service mötte oss när vi checkade in pådet här ganska stora men gemytliga hotellet. Vi kände oss som hemma direkt och hjärter dam ansåg att det var det bästa hotellet vi hittills bott på, trots att hon tycker att det är slöseri med pengar att bo så fint och hellre bor med enklare standard. Själv tycker jag antingen kan man bo billigt trashpacker style eller betala för riktigt fint så att man får valuta och känsla för pengarna. Några halvmesyrer på trestjärningt Scandic style går helst helt bort för min del. Man betalar för mycket men får ingen upplevelse tillbaka. Antingen går man all-in eller inte, men det finns ingen anledning att betala fullpris för snygghotellen. Bangkok har en hel intressanta hotell att erbjuda och det är alltid något som har kampanj och då gäller det att slå till, som Hansar i det här fallet som erbjöd både wifi och frukost i standardrumspriset. Och nog räcker rummen till, de är stora med soffgrupp, pentry och faktiskt även egen tvättmaskin. Dubbla tvättfat och både dusch och badkar i badrummen.
 
 
Hansar ligger i ett lummigt och lugnt kvarter granne med andralyxhotell som Four Seasons och St Regis med flera. Närmaste BTS är Ratchadamri och det är bara en kort promenad till Central World och Sukhumvit.
Hotellet har en handfull olika restauranger som vi inte provade och en takbar som tyvärr var abonnerad när vi sista kvällen tog hissen upp för att inspektera. I bottenvåningen finns en sådan där typisk pionabar med för lite folk och för egen del så har jag ingen lust att sätta mig där och beställa något. Det är absolut inte min grej och ingen annans heller verkar det som. Någon enstaka kostymklädd japansk affärsman möjligtvis. Jag är trots allt en enkel arbetargrabb från Dalarna som inte imponeras av påklistrad elegans.
 
   
 
Rummen är rymliga och hemtrevliga som sagt, och vi hade en skaplig utsikt över Bangkok och mot Muse Hotel som jag nu sitter och skriver på. Hjärter dam har dragit till Siam Square i några ärenden och jag sitter här med magen och undrar varför jag nödvändigtvis var helt tvungen att käka upp den där råa kycklingen igår.
Hansar har faktiskt något så ovanligt som gratis minibar som fylls på varje dag, och även Chang som sällan brukar finnas på snygghotellen. Nästan alltid är det Singha, Hieneken och japanska Asahi. Sprit fanns dock inte, men snacks och lite annat.
 
Hansar Bangkok
 
   
 
Badrummet kändes nästan som en walk-in closet med gott om utrymme.
 
 
 
Hansar har en trevlig pool som är belägen på åttonde våningen och vi besökte den varje dag. Eftersom den inte ligger på taket så har den inte sol hela dagen och vilstolarna ligger under tak. Det finns ångbastu och en barservering där också. Jag provade en för dyr Hansar Hawaii som skulle innehålla sprit men den smakade bara ananas. Hjärter dam avstod helt enligt hennes motto och ekonomiskt tänkande "den där drinken kostar en tiondel ute på gatan".
 
 
 
Frukosten imponerade på mig. Inte i fråga om kvantitet Lebua style utan i kvalitet och känsla. Första morgonen kom vi ner före klockan åtta och var nästan först. En trevlig lokal där man kan sitta inne eller ute. Valfritt kaffe och omelett på beställning. Till och med rinnande färsk honung, kolla bara in bilden så fattar ni. Dock ingen sushi på den här buffén, men att bröd ska vara dagsfärskt det hade framgått och ett par grova varianter. Trevlig och serviceminded personal, något som gällde genomgående på hela hotellet.
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5.
Rymliga och hemtrevliga och har allt man kan önska sig.
Sängar. 5. Även om betyget är svagt.
Frukost. 5. Det får en femma trots att sushin saknades.
Läge. 4. Det kanske är snålt, men jag saknar lite mer utbud i direkt anslutning.
Utsikt. 4. Beror på på vilken våning och väderstreck man har rummet försås.
 
Sammanfattningsvis kan jag varmt rekommendera Hansar Bangkok Hotel som inte gör någon besviken. Personalen är proffsiga och serviceminded och vi fick ett personligt visitkort av managern när vi checkade in, vilket var tur då jag insåg att jag antagligen glömt min bankdosa där efter vi checkat in på Muse Hotel. Han ringde tillbaka och sa att de hittat mina kalsonger också.
 

Visa större karta

S15 Sukhumvit Hotel

S15 är en en helt onödig lillebror till maffiga och lyxiga S31 som jag testade för ett par år sedan. Det finns även ett S33, och skillnaderna kan man se på deras gemensamma hemsida S Group Hotel. S15 kallar sig för ett boutiquehotell, men jag vet snart inte vad det betyder längre. Det känns som om alla nya eller nyrenoverade hotell som tagit in en överbetald designer på konsultbasis kallar sitt hotell för boutique, och sedan kan ta ett par lusingar extra betalt per natt. Nu kan jag nog inte ge S15 en rättvis recension då jag bara bodde där endast en natt och dessutom så gott som sov över frukosten. Allt på grund av den envisa jetlagen som hängde kvar efter vistelsen på Four Points. Som tur var så blev jag väckt i grevens stund av spritimportören som satt nere i lobbyn och väntade.
 
 
 
Som namnet antyder så ligger S15 på Sukhumvit Soi 15, och helt ut mot Sukan som synes. Alltså samma soi som Four Points och Dream, och det är väl också allt som finns på den soien, förutom en sylta på hörnet precis mittemot S15. De serverar en utsökt anka där och kan varmt rekommenderas. Egentligen hade jag velat stanna kvar på Four Points men de höjde priset omotiverat högt, samtidigt som jag såg att S15 hade rabatt på måndagar och tisdagar, så jag tog en natt här innan flytten till förbokade Navalai.
 
 
    
Hotellets lobby, samt ankan, syltan och vyn ut mot Sukhumvit därifrån. S15 skymtar till vänster.
 
 
Rummen känns fräscha och kanske lite boutique ändå om man känner efter riktigt noga. Temat påminner om S31 så man känner igen sig lite därifrån. I och med läget på Sukhumvit så hör man både trafik och skytrain, åtminstone från rummet som jag fick. Sängarna är för hårda för den här prisklassen och kategorin anser jag.
Helt ok badrum med både badkar och dusch, däremot har S15 inte den obligatoriska glasväggen som alla andra chica hotell numera alltid har. Fritt wifi och överkomlig minibar. En Heineken för dryga hundrabattingen blir ändå för dyr när du har så nära till Seven.
 
 En svartvit bild på Ayutthaya så blir det både chic och boutique...?
 
 
       
 
Vissa gillar nog läget här ändå, med närheten till Times Square, Koreatown, New York Gardens med bl.a. nattklubben Insomnia och hamburgersyltan V8 Diner som jag skrev om för något år sedan. Med gångavstånd till partygatan Soi 11 och BTS Nana, samt BTS Asoke åt andra hållet med coola shoppingcentret Terminal 21 (som är sevärt även för den som inte gillar stora luftkonditionerade köptempel) så får jag nog säga att S15 är riktigt bra strategiskt placerat.
Vill man hellre stanna på hotellet kan man uppsöka den ödsliga och inte direkt så inbjudande jacuzzin på översta våningen. Hela spavåningen verkade för övrigt helt övergiven.
 
 
 
Frukosten på S15 kan jag inte orda så mycket om, förutom att den var på väg att plockas undan när jag sent omsider lyckats ta mig ner i lobbyn för att ta emot importören som tålmodigt väntat på mig där. Tillsammans tog vi hissen upp till den tömda matsalen och lyckades rycka åt oss några snittar och fruktbitar från en vagn som var på väg ut i köket. Personalen på hotellet var genomgående trevliga och serviceminded, så även den lite buttre servitören här i restaurangen efter att jag lyckats krysta fram några artiga fraser på thai om att jag hade ju faktiskt betalat för frukosten även om jag nu tagit mig friheten att justera öppettiderna lite grann. Kaffe fick vi ju så klart också. Öh, tror jag i alla fall.
 
 
 
 
Efter att den så kallade frukosten var avklarad så var det dags att checka ut. Nere i lobbyn så var det något pådrag på gång och de riggade upp utrustning för någon TV-inspelning eller liknande. Bäst som jag stod där i receptionen och slulle betala så dök det upp ett par tjejer, eller ett par killar menar jag, men som såg ut som tjejer, alltså ladyboys, och gjorde sig klara för kamerorna. Den ena som var lite äldre intervjuade den yngre och snyggare ladyboyen som verkade vara någon slags celibritet. Jag och importören satt kvar i lobbyn och babblade ett tag medan vi roat kollade in TV-inspelningen. När jag ett par månader senare visade Hjärter Dam bilderna så visste hon direkt vem det var.
 
Typ Miss Tiffany..
 
Den här lite kantiga fröken ställde upp i Miss Tiffany, alltså Fröken Ladyboy, år 2009 och kom etta eller tvåa och har sedan dess gjort sitt bästa för att hamna på löpsedlarna. Hon, eller han, öh hen, lyckades bland annat ragga upp och spendera en natt med kändisenKornwat "Note" Chaiwirawat som vid tillfället hade ihop det med Thailands största supermodell Aum Patcharapa, som alltså är en tjej på riktigt, dvs föddes som en tjej.  Det blev så klart ett jäkla hallå. Ja, den nyfikne kan googla på namnen för att få en inblick i thailändska skvallerpressen. Ok, nog om det.
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 3. Ska verka chict men lyckas inte riktigt. Fri wifi.
Sängar. 3. Sköna kuddar. Knappt ok madrass.
Frukost. -. Oprövat får jag väl säga.
Läge. 4. Mitt på Sukan mellan BTS Nana och Asoke.
Utsikt. 1. Från rummen ser man Soi 15 eller Sukan.
 
 

Visa större karta
 
Det slutliga omdömet blir nog att ändå skippa det här hotellet. Det kommer inte i närheten av känslan på storebrorsan S31 längre ner på Sukhumvit, och man får mer hotell för samma pengar i närområdet. Nålen på kartan är förresten felplacerad. Hotellet ligger ju längre ned.

Four Points by Sheraton

Four Points är ett fyrstjärnigt hotell som ligger en kort bit in på diskreta och egentligen helt ointressanta Sukhumvit Soi 15, och bara en spottloska från Dream som jag testade för ett par år sedan. Av en anledning jag inte minns så blev det här hotellet det första som jag testade under förra trippen till Thailand.
 
 
 
 
Four Points har en rätt så trevlig takbar/restaurang, AmBar,  med tillhörande pool, och är ett soft ställe att sitta och chilla på. Utsikten är ok men inte mer, hotellet har trots allt bara typ sju våningar, och som så många andra trevliga takbarer i Bangkok så lyser folk med sin frånvaro. Turisterna drar helt förståeligt till höghöjdsbarer som Sirocco, Vertigo och Red Sky istället. Hemma i masriket så hade så klart ett ställe som AmBar varit en given succé, men konkurrensen i Bangkok är stenhård, och trots att hotellet har 268 rum så satt det folk vid endast ett eller två bord under den ljumma kvällen som jag besökte baren och försökte rätta till min jetlag med någon slags passionsfruktsgrogg.
 
 
 
 
 
 
Exteriör, samt lobbyns interiör.
 
Personalen var mycket profesionella och service minded i den dock fantasilösa lobbyn. Det märks att de försökt uppnå en slags modern chic känsla med polerad marmor och ljuspaneler, men det upplevdes bara kalt och sterilt. I andra änden av lobbyn så kunde man ana matsalen bakom en stor glasvägg, och det var även där frukosten serverades skulle det visa sig.
 
 
 
Om första intrycket av Four Points by Sheraton inte imponerade så mycket så tyckte jag bättre om rummen. En varm välkomnande känsla bjöd rummen på som var inredda med burriga höstfärger. Sedan en sak till. Jag vet att  de flesta allerginojiga svenskar avskyr heltäckningsmatta nuförtiden, och alltsedan sjuttiotalets maniska användning av mattorna i alla utrymmen en gång för alla äntligen rivits ut så vill ingen någonsin se dem mer igen. Än mindre beträda dem, men jag gillar att trampa runt barfota på hotellens heltäckningsmattor. Förresten, jag menar, det lär inte var mer skit som når kroppen genom fötterna än genom örngottet i den nerdreglade kudden som man ska ligga och andas på under natten.
 
  
Snyggt badrum, gratis presskaffe, samt en utrustad minibar. Öl 100 baht.
 
Den numera klassiska glasväggen in mot badrummet var här istället en hel skjutvägg som man kunde dra åt sidan för att få full insyn i hemligrummet. Eller om det nu är utsyn. Jag har inte kommit på det där än, om huvudvitsen är att man ska kunna kolla in eller ut genom badrummet. Här på Four Points är det lämpligt att bo under Songkran i alla fall, det är ju bara att rikta duschmunstycket in mot sängen så är ju kriget igång. Ja det förutsätter så klart att man är åtminstone två personer som bor i rummet. Annars känns det nog ganska så onödigt.
 
 
Frukosten på Four Points erbjuder det mesta man kan önska sig och håller hög klass för att vara ett fyrstjärningt alternativ. Allt fanns egentligen, utom riktigt färskt bröd. Men sushi, och till och med gravad lax, äggstation och obegränsat med riktigt kaffe. Vita dukar och sköna stolar. Det som drar ned betyget lite är känslan i lokalen, det är lite för hög ljudnivå och lite för mycket AC, sedan kommer jag inte ihåg om man kunde gå ut och sätta sig eller inte. Men man får absolut en bra frukost på Four Points by Sheraton.
 
 
 
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Känns lyxiga och har allt man kan önska sig. Tror det var fri wifi.
Sängar. 4. Motsvarar priset på rummet. Ingenting att klaga på. Sköna kuddar.
Frukost. 4. Ett bra utbud.
Läge. 4. h En minut från Sukan och Times Square. Precis mitt mellan BTS Nana och Asoke.
Utsikt. 1. Från rummen nästan obefintlig. Bättre från takbaren.
 
Slutbetyget blir att man får mycket hotell för pengarna och jag kan rekommendera att bo här om man vill ha ett bra boende och nära till Sukhumvit. Trivsamt chill uppe vid poolen och restaurangen på taket.
 
 

Visa större karta

Navalai River Resort

Jag hade länge spanat på Navalai innan jag slog till. Läget vid floden lockade, men har man vant sig med närheten till BTS så är det svårt att motivera ett boende uppe i Banglampoo, alltså där Khao San Road ligger. Dock så har man ju flodbåten precis vid hotellet så det är lätt att ta sig söderut mot chinatown, Silom eller hela vägen ner till Asiatique utan att behöva ge sig ut i den tröga Bangkoktrafiken. Själva grejen med att bo på Navalai är ju att få ett rum som vetter mot floden så att man sitta där på balkongen i kvällsbrisen och insupa atmosfären med en Chang i näven. De eftertraktade rummen är dock ca 50 procent dyrare än de andra, beroende på säsong. Jag blev tyvärr utan River breeze som de kallar det, och fick ett hörnrum istället.
 
 
 
 
Navalai är ju annars ett hotell med balkonger, vilket är ovanligt i Bangkok. Antagligen för att det alltid är för hett, för skitigt, för stimmigt och allt annat i vanliga fall. En ren säkerhetsgrej på högre hotell också. På Lebua fick man ju skriva på ett papper först innan de kom och låste upp balkongdörren, dock ej här på Navalai som endast har typ fyra våningar.
 
 
Här kan man sitta och softa i bekväma stolar, men helst inte naken.
 
Rummen känns hemtrevliga och innehåller allt det vanliga med skrivbord, minibar, fåtölj. Hotellet har några år på nacken men har blivit renoverat  (men utan den obligatoriska glasväggen in mot badrummet) och ommålat med varma färger. Största missen med rummen på Navalai är sängarna som är på tok för hårda för den här prisklassen.
 
 
 
  
Visst har man flodutsikt även från hörnrummet! Lite som scenen med "havsutsikt" i Sällskapsresan.
 
Navalai stoltserar även med en rätt så soft takpool som har sol hela dagen, tack vare avsaknaden av höga byggnader i närheten. Även ett tillhörande café finns i anslutning till poolen. Från taket har man utsikt ner mot Chao Phraya River, och strax norrut så ser man den imponerande Rama VIII Bridge som byggdes mellan åren -99 och -02, alltså samma år som jag valde bort Asien och istället reste till Afrika och Amerika.
 
 
    
 
Navalai har en mycket trevlig restaurang som inte kan ligga mer river front än vad den gör. Menyn är intressant och erbjuder spännande rätter som man inte brukar hitta i vanliga fall. Jag rekommenderar att boka bord, åtminstone om man vill sitta närmast vattnet. Kom ihåg att priserna är anpassade efter läget, men ändå inom rimliga nivåer. Maträtten på bilden ska föreställa kräftor med chili och något mer som jag inte minns. Även frukosten som alltid ingår i rumspriset serveras här.
 
 
Frukostutbudet får godkänt men inte mer. Det fanns ett par brödsorter som inte var toast men heller inte bakat samma morgon. Den här prisklassen på hotellet, och läget borde ha en bättre frukostbuffé att erbjuda anser jag. En walk-in går säkert lös på nämare 4-500 baht, för det är ju det svala läget nere vid floden som är hela grejen här.
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 3. Hemtrevliga rum, plus för balkongen. Bättre säng hade gett en fyra.
Sängar. 2. Med tanke på prisläget en katastrof.
Frukost. 3. Endast läget som håller uppe betyget.
Läge. 4. Ingen BTS men beläget vid Chao Phraya River Express. Ett stenkast från Khao San Road.
Utsikt. 3. Svårbedömt och helt beroende på rum, men ok från taket.
 
Slutbetyget blir godkänt. Vill man bo vid floden i för övrigt billiga Banglampoo men ändå inte på skräniga Khao San Road så är det väl ett bra val. Närheten till mysiga Soi Rambuttri är också ett plus. Att äta, shoppa och tvätta kläder i det här området är prisvärt tack vare alla backpackers. Och visst, har man bara bott på råtthål som Peachy Guesthouse och liknande hostel i närheten så kommer ju en flytt till Navalai kännas som rena rama lyxresan. Men i ärlighetens namn så bor man på mycket bättre hotell längs Sukhumvit för samma prisklass, som mitt favvohotell Aloft t.ex. som jag flyttade tillbaka till för tredje gången efter min lilla nostalgivisit i backpackerträsket Banglampoo.
 
 
Notera att Navalai är felplacerat på kartan. Hotellet ligger längre västerut precis vid floden.

Visa större karta

Bangkok Hiptique

Egentligen vet jag inte varför jag testade oansenliga Hiptique Hotel som ligger en bit upp på Sukhumvit Soi 13, men det var nog ganska prisvärt för tillfället och det gällde bara en natt innan vi flyttade till The Continent. Även om just Soi 13 inte är något att hänga i julgran så är det gångavstånd ner till livliga Soi 11, och hotellet har även gratis tuktuk-service till närbelägna platser. Hiptique har 50 rum utspridda på åtta våningar och det är gratis wifi överallt. Hotellet har faktiskt en liten takpool också även om den inte direkt lockar till några bad.
 
 
Hiptique ligger lite undangömt och gör inget väsen av sig. Lobbyn är minimal och allt som fanns att slänga ned röven på medan man väntade på att incheckningsproceduren skulle bli klar var en endaste men ack så vacker fåtölj klädd i svart plysch.
 
 
A rooftop with a view.
 
 
De billigaste rummen saknade fönster om jag inte missminner mig, och hade tvättfatet strax innanför dörren istället för inne i det minimala och lyhörda badrummet. Bökigt tycker jag. Jag vet inte varför, men hotellrumsdesigners verkar ha en förkärlek till att göra badrummen så lyhörda som möjligt. Även här ( precis som Le Fenix) så var badrumsdörren en frostad glasskiva med stora luftglipor runtom. Sängarna var åtminstone störtsköna med lena sängkläder.
 
 
 
 
Frukosten serverades på översta våningen med möjlighet att gå ut och sätta sig, vilket bokstavligt var den egentliga höjdpunkten på det här hotellet.  Frukostutbudet i sig var ju lika tråkigt som alla andra hotell i den här prisklassen, men jag vaknade tidigt den här svala morgonen och satt ensam ute vid poolen och lyssande till hur Bangkok vaknade. En högst angenäm upplevelse. Hjärter Dam hade varit tvungen att arbeta tidigt och hade således bott hemma i Samut Prakan en natt innan vi åter strålade samman på Terminal 21.
 
 
Hipp poolfrukost 
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 2. Inte så speciellt hippt.
Sängar. 4. Mycket säng för pengarna.
Frukost. 2. Trist utbud. Utan uteplatsen hade det blivit en etta.
Läge. 2. För långt till BTS, men gångavstånd till Soi 11.
Utsikt. 2. Noll från rummet, men fint på taket.
 
Slutbetyget blir nog att inte rekommendera det här ganska tråkiga hotellet. Men om man vill bo relativt billigt på en lugn soi men närheten till elvan, och frukosten känns oviktig, så kan man gott krascha här ett par nätter.
 
 

Visa större karta

Le Fenix

Le Fenix långt upp på Soi 11 blev vårat nästa testhotell. Det ligger runt knuten från mitt favorithotell Aloft och bara en kort promenad från fullbokade Salil som vi precis checkat ut ifrån. Eftersom mitt sällskap avbokat Kinaresan i sista stund så blev det ändrade planer, och vi valde att stanna en natt till i Bangkok innan vi drog till sköna Amphawa över veckoslutet. Le Fenix ser egentligen inte mycket ut för världen och är faktiskt inte det heller. Det enda som egentligen satt hotellet på kartan är den trendiga takbaren The Nest, och det trots att hotellet endast har åtta våningar, så någon utsikt är det inte tal om.
 
            
 
 
Le Fenix utger sig för att vara ett häftigt designhotell, men jag tycker det mer känns som ett misslyckat försök till något slags funkisretro. Det kanske tilltalar vissa men jag har aldrig gillat funkisstilen, och jag tyckte att korridorerna och rummen mer påminde om 70-talets institutioner. För att inte tala om poolen som knappast lockade till några svanhopp. Kala vitmålade väggar i de flesta utrymmena faktiskt, och hjärter dam påstod att det spökade där också. Rummen känns sterila och saknar helt känsla. Sängarna är på tok för hårda för den här prisklassen. På Khao San Road hade de varit ok, men inte på ett trendhotell på Soi 11. Eftersom hotellet är gammalt så saknas glasväggen mot badrummet, men istället så har de bytt ut dörren till en frostad glasskiva, vilket de nog anser vara ett misstag eftersom det inte syns på bilderna. Mottagandet i lobbyn var dock professionellt även om incheckningsproceduren tog alldeles för lång tid, och då var det ändå nästan bara vi där för tillfället.
 
 
 
 
 
Man får väl ändå säga att läget är perfekt för den partysugne på elvan. Le Fenix ligger mitt i epicentret av krogar, Q-bar precis mittemot, Apoteka, Above eleven, Levels och Bed Supperclub precis runt hörnet (Bed förresten som hukar på haspen om några månader). Det är en bit ner till Sukhumvit och BTS Nana, så precis som alla andra hotell här upp så har de en gratis tuk tuk-service att nyttja.
 
The Nest
 
Närmaste beach man kommer i Bangkok?
 
Vi provade att ta en drink här uppe efter solnedgången. Det blev snart fullsatt och något band spelade musik och drinkarna var dyra men många och goda. The Nest har en del med sand på golvet för få en slags strandkänsla. Jag vet inte om det funkar men visst ser det mysigt ut, och utsikten gör sig för övrigt bättre före skymningen syns ju också. 
 
 
Frukosten var ingen höjdare. Torrt bröd, kokt pressad skinka och trött sushi. Därtill ont om personal och först när vi egentligen ätit klart kom de och frågade om vi ville ha ägg och bacon, vilket tillreddes inne i köket på beställning. Trots en stjärna mindre än Salil så hade de åtminstone riktigt kaffe.
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 2. Vitmålade väggar och inget mer.
Sängar. 2. Stora med alldeles för hårda.
Frukost. 2. Trist utbud utan överraskningar.
Läge. 4. Beläget mitt bland de populäraste nattklubbarna på Soi 11.
Utsikt. 2. Alofts bakgård.
 
Slutbetyget blir så klart ganska lågt. Besök gärna The Nest för en god drink och skön atmosfär, men bo hellre på något trevligare hotell om budgeten tillåter. Om man bara tittar på priset så ligger ju Le Fenix bra till, men inte om man ser vad man får för pengarna.
 

Visa större karta

Salil Hotel Sukhumvit Soi 11

Jag har så många historier från det här stället. Egentligen skulle jag ha delat upp inlägget i två, en ren recension, och en story om allt som hände de där dagarna i rum 303 på Salil Hotel. Leken hade blivit till allvar och många avgörande beslut togs här på det pastellfärgade hotellet. Ryktena om par i hjärter hade nått föräldrarna lite för fort, och Hjärter Dam ställde också in en jobbresa till Kina kvällen innan avfärd. Allt för att få mer tid med den där farangen. Syskonen gick i taket, men det brydde hon sig inte om. Hon hade bestämt sig. Min hemfärd närmade sig och hon ville inte förlora mer tid, så hon stannade i Änglarnas stad med mig.
 
 
 
 
Salil Hotel är  i alla fall nybyggt och ligger mitt på trendiga Soi 11. Personalen var väldigt tillmötesgående och proffsiga när vi checkade in. Ja hela tiden egentligen, förutom den sena kvällen vi kom hem från en buffémiddag på Bayoke, och en gorilla till nattvakt med helt fel attityd stoppade oss nere i lobbyn på Salil. Jag såg hur kränkt hjärter dam blev, och jag själv blev oerhört provocerad av situationen. I hissen på väg upp ökade pulsen ytterligare och efter bara några minuter inne på rummet så kunde jag inte hålla mig längre. Jag åkte ner till lobbyn igen och drog av en mildare form av farang style, men bara så pass att jag inte förlorade ansiktet. När jag fått de ursäkter,löften och nyckelkort jag önskade så tackade jag för deras i övrigt proffsiga uppförande och berömde dem för deras fina hotell. På väg upp på rummet igen så funderade jag på om jag handlat rätt. Jag hade ingen aning, jag hade bara följt min impuls för att få någon slags upprättelse. Hade jag gått emot något slags tabu? Vad tyckte hjärter dam egentligen? "Ok, you can go downstairs, but don't do too much farang style" hade hon sagt innan jag gick ner. När jag kom upp på rummet så kramade hon om mig och sade "I loved you before, but now I love you even more, because now I know you can always protect me.." . Jag hade tydligen handlat rätt.
 
 
 
 
De flesta rummen är av Superior style och inredda i åtta olika färgteman efter asiatiska blommor. De har det nödvändigaste men inget mer, alltså en säng av queen size, TV, skrivbord, garderob och ett kylskåp. I dessa rum fanns förvånansvärt ingen glasvägg in mot badrummet, trots att det är nybyggt, däremot en fin dubbeldörr som gick finfint att prata och titta igenom. Om man uppgraderar sig till Deluxe som är belägna i hotellets två översta våningar så får man förutom king size bed också badrum med både dusch och badkar samt öppningsbara fönsterluckor in mot rummet. Fritt wifi är det i hela bygget. Däremot så finns ingen pool på hotellet.
En annan minuspost på Salil är att det är lyhört, inte bara från badrummet utan även från korridoren, ja till och med från de andra rummen kunde man höra röster och ljud från TV:n. Det syns ju också på bilden hur nära de ligger varandra. Hotelldörrarna är av enklare slag och knappast av den klassiska ljuddämpande typen.
 
 
   
Superior room
 
Deluxe room
 
 
Lite kul är menyn som berättar hur mycket det kostar att slå sönder saker och ting. Att på gammalt hederligt rockstjärnemanér skicka ut TV:n genom fönstret kostar 28000 + 44000 baht, alltså typ nästan en svensk månadslön. Tveksamt om det är värt det. Men om man öppnar fönstret först och kastar ut askfatet så blir det ju inte så dyrt ser jag. Endast 70 baht. Go Rock´n Roll light! Askfat förresten? Är det inte rökförbud på rummen?
 
 
     
 
Frukosten som serveras är egentligen inte så märkvärdig. Som vanligt så finns det nödvändigaste och man kan äta sig mätt. Men det saknas en viktig detalj, och det är riktigt kaffe. Jag tycker nog att det är under all kritik att ett fyrstjärning hotell sänker ribban så lågt att de endast erbjuder pulverkaffe på frukostbuffén. Visst, hotellet är prisvärt, men skippa hellre välkomstdrinken man får vid incheckningen och servera riktigt bryggkaffe istället. Lokalen inne är lite tråkig kanske, men det går bra att sitta och äta sin frukost ute i den lilla men trevliga baren som vetter mot gatan.
 
    
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Romantiska rum i vackra pastellfärger. Lite trångt och tyvärr väldigt lyhört.
Sängar. 4. Sköna sängar och kuddar, men minus för queen size i standardrummen.
Frukost. 2. Stort minus för pulverkaffet.
Läge. 5. Beläget mitt på Soi 11. Bredvid Aussie Pub och bara några minuter till BTS Nana.
Utsikt. 2. Typ Soi 11 eller någon sidogränd.
 
Helhetsbetyget blir ändå att rekommendera det här hotellet. Främst för att det är prisvärt och ligger mitt i smeten, och riktigt kaffe kan man ju alltid köpa någon annanstans på elvan. Om gym och pool är ett krav så går det ju bort så klart.
 

Visa större karta
 

The Fusion Suites

Nästa hotell för rakning blev charmiga The Fusion Suites som ligger på en parallelgata till Sukhumvit, i höjd med Asoke och mittemot Health Land Spa. Det låg så nära The Continent så vi helt enkelt tog en promenad hit. Närmaste MRT är Sukhumvit, eller BTS Asoke. Hotellet är litet med endast 35 rum fördelat på åtta våningar. Även här blev vi uppgraderade från det bokade Superior till snäppet bättre Deluxe. Det finns även rum med egen jacuzzi om man så vill. Hotellet har dock ingen pool eller restaurang. Frukosten serveras i lobbyn och det finns även möjlighet att köpa öl och drinkar där. Hela stället är dock välkomnande och upplevs som ett lyxigt Bed & Breakfast. Hjärter Dam gillade det här hotellet mycket mer än det tidigare testade och dubbelt så dyra Continent. Gratis wifi också i alla skrymslen och vrår ska tilläggas.
 
  
 
Rummet vi fick låg på sjunde våningen och hade utsikt mot gatan. Rummen har den obligatoriska glasväggen in mot badrummet som även har TV-högtalare monterade i taket, så man kan alltså sitta på toa eller i badkaret och glo på burken, om man nu mot förmodan skulle tycka att det är bekvämare än att ligga i sängen och göra samma sak. Något annat som otroligt bekvämt på rummet var den gamla knappstoppade skinnsoffan som i sig själv motiverar en bokning av det här mysiga hotellet. Den som tycker att det är ballt med teknikprylar gillar nog det här stället också, eftersom man kunde styra hela rummets ljud- och ljussättning med en liten dosa bredvid sängen. Suddig bild finnes.
 
 
 
 
 
Frukosten serveras som sagt var i nere i lobbyn och är ganska torftig. Det finns det nödvändigaste och man väljer först ett av åtta olika frukost-set, sedan kan man fylla på med bröd och juice mm från en liten buffé, så mätt blir man. Trots att man sitter i lobbyn så är det en trevlig och angenäm upplevelse och man känner sig lite tjenis med både personal och andra gäster. Jag vet inte varför men stället påminner mig om ett vandrarhem jag bodde på i Innsbruck, Österrrike under en tågluff för en sådär tjugo år sedan.
 
 
 
   
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Charmiga och snyggt designade rum. Man trivs direkt.
Sängar. 3. Motsvarar priset på rummet, varken mer eller mindre.
Frukost. 2. Man saknar det mesta, men plus för guavajuicen och trevlig atmosfär.
Läge. 3. Borde kanske få en fyra men lite för lång promenad till Sukhumvit.
Utsikt. 2. Inte så mycket att hänga i julgran egentligen.
 
Helhetsbetyget blir ändå större än summan av delbetygen, eftersom man trivs och gillar det här hotellet. Jag kan rekommendera det om det är oviktigt med pool och stor frukostbuffé. Det är ju ändå gångavstånd till Terminal 21 för shopping och fler matalternativ. Den där skinnsoffan på rummet är som en magnet och man vill egentligen inte resa på sig om man väl sjunkit ner i den. Det var också i den som jag satt och skrev inlägget I en annan del av Paradiset
 
 
 
 
  

The Continent

Tänkte att det var dags att ta upp hotellrecensionerna igen. Jag har några nyprovade hotell i Bangkok som inte kommit ner på pränt ännu. Förutom The Continent som jag tar upp i det här inlägget så har jag/vi testat The Fusion Suites, Salil Hotel (soi 11), Le Fenix, Four points by Sheraton, S15 Sukhumvit, Bangkok Hiptique, samt Navalai River Resort uppe i Banglampoo.
 
 
Entrén på The Continent.
 
 
The Continent är ett i raden av nya designhotell i Bangkok. Entrén är stilren och ganska diskret med endast det röda skärmtaket som bryter av den grafitgråa fasaden. Personalen hade alla gått charmkursen och var hur trevliga som helst. Lobbyn är mysig och inger en familjär stämning, trots att det är ett ganska stort hotell med 153 rum.
Förresten, jag har kommit på att man ska komma och checka in lite för tidigt när man bokat flashiga hotell som detta t.ex. Anledningen är att de antagligen inte hunnit städa klart rummen, och om de förstår vikten av att vara service minded så kommer de erbjuda en kostnadsfri uppgradering till ett finare rum, eftersom de inte vill ha massa löst folk som hänger runt och tar upp plats i lobbyn. Detta funkar så klart bara om man samtidigt visar respekt, ler jättemycket och kastar in så många meningar på thai som möjligt. Alltså inte klagar och uppvisar dålig attityd bara för att rummet inte är klart. Jag uppfyllde alla kriterier för detta scenario vid incheckningen på The Continent och blev således tilldelad ett finare rum högre upp i byggnaden.
 
Snygg lobby.
 
 
Vi fick ett av de gröna rummen högt upp i hotellet, även om det nu är lite klurigt att se de egentliga skillnaderna på rumstyperna. De kallas Deluxe, Premier, Executive, Sky, Continent, samt Suite och de kostar ungefär lika mycket. Naturligtvis så har även detta hotell en glasvägg mellan badrummet och sängen, ja, det är som om ingen vågar bygga ett nytt hotell utan just denna glasvägg som man ska kunna flukta in eller ut genom. Sängarna var fantastiskt sköna förresten.
 
 
 
 
   
 
 
Rummen har utsikt mot den trafikerade korsningen Asoke/Sukhumvit. Tar men sig längre upp i hotellet så kommer man upp till takpoolen som erbjuder sol så gott som hela dagen. Här finns så klart också en bar med halvdyra drinkar och importerad öl. The Continent har även en "takbar" med tillhörande restaurang, Axis & Spin, även om den delen som är utomhus inte är större än balkongen jag själv har hemma i Dalarna. Baren är i alla fall snyggt inredd med retroprylar, ballt ljus och cool DJ, men saknade gäster - som många andra takbarer i Bangkok.
 
 
 
 
 
 A pool with a view.
 
 
Frukosten serveras på våning 35 i restaurangen Medinii, men är egentligen ingen höjdare. Standardutbudet med äggstation osv. Man blir mätt och nöjd, men jag tycker ändå att man hade kunnat satsa lite mer resurser på att piffa till utbudet med lite fler pålägg och brödsorter. Däremot så gillar jag lokalen skarpt, precis som rummen och lobbyn så är den inbjudande och man sitter gärna kvar ett tag, särskilt om man får en av sofforna som hänger i kedjor från taket. Lite som att sitta i hammocken ute i trädgården hemma i masriket. Same same but different.
 
 
 
 
The Continent(al) breakfast...
 
 
För första gången i mitt svettiga reseliv så drabbades jag av kraftig vätskeförlust/uttorkning under vistelsen på The Continent och blev sängliggande nästan en hel dag inne på rummet, och blev tvungen att boka en extra natt. En eloge till personalen som ordnade så att vi fick behålla rummet trots att det var fullbokat på hotellet. Tack vare Hjärter Dam som gick ner i receptionen och förklarade läget om den arme masen som låg och tog sig för pannan trettio våningar längre upp. En antieloge också förresten, något som förvånade mig när jag beställde room service var att de inte kunde se vilket rum som beställt. I vanliga fall på flashiga hotell så visar alltid en display vilket rum som beställer något, så att det inte blir några misstag, eftersom gästerna glömmer bort vilket rumsnummer de har. För ordningens skull så brukar man väl ändå alltid uppge det.
När jag väntat över en timme på mackan jag beställt så ringde jag och frågade vad som hänt egentligen. De bad så mycket om ursäkt för dröjsmålet men påstod att jag uppgett fel rumsnummer och att de levererat min sena lunch dit. Ett rumsnummer som inte ens fanns på hotellet kom jag på senare. Trots att min "The continent bangkok club" för 350 baht ++ var kall när jag väl fick den så var den ändå god.
 
 
"Äre samma macka eller har ni gjort en ny..?"
"Äum.."
"Ok, mai pen rai.."
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Snygga hemtrevliga rum. Större rum hade gett en femma. Gratis wifi.
Sängar. 5. Hur sköna som helst med perfekta kuddar.
Frukost. 3. Ett hotell av Continents dignitet borde ha en större buffé. Men lokalen får en femma. 
Läge. 4. Starkt betyg. Både MRT och BTS runt knuten.
Utsikt. 4. Den vanliga stadsutsikten med Bangkoks mest trafikerade korsning nedanför.
 
 

Visa större karta

RSS 2.0