Japans kapselhotell

Japan ramlar över mig med jämna mellanrum - som nu till exempel - och jag hade ett utkast från tidigare som aldrig blev färdigskrivet. Drog sonika på mig yukatan och knöt ihop både rem och text.
 
Japans kapselhotell vänder sig egentligen till sent arbetande "salarymen" som inte orkar/kan/vill åka hem efter en lång arbetsdag. Dessa är ett utmärkt och spännande budgetboende för icke-klaustrofobiska turister också, och det finns vissa där kvinnor också är välkomna, men man bor oavsett åtskilda på olika våningar. Jag har provat ett par olika i Tokyo, i stadsdelarna Shibuya och Shinjuku, samt ett i Fukouka i södra Japan. Det kostar ca 4000 Yen för en övernattning, vilket är ca 300 svenska spänn.
 
 
 
Kapsel i Shibuya. Lätt att hitta.
 
 
Proceduren är enkel. Man checkar in, tar av sig dojorna (precis som på svenska dagis finns det en tydlig skogräns) och får en nyckel till ett litet skåp där man kan låsa in värdesakerna. Som turist får man helt enkelt lämna ryggsäcken utanför gravkammaren eller hur man nu upplever sitt lilla kryp-in. Eller om man är en spinkis kan man ju med fördel lägga väskan bredvid sig.
 
 
 
 
 
Gemensamma toaletter och tvättutrymmen finns antingen på samma eller en helt annan våning, och det finns alltid lånetofflor till hands. De är också alltid för små för en svensk 43:a. Det finns så klart automater med förfriskningar på varje våningsplan eftersom det i Japan finns automater precis överallt som säljer precis nästan allting.
 
 
 
Tofflor och öl...
 
 
Compact living...
 
 
 
Kapsel i Shinjuku. Svår att hitta.
 
 
På första resan till Japan -07 så hade inte bokningssidorna på nätet slagit igenom riktigt, så vi var hänvisade till Lonely Planet för att hitta detta undangömda kapselhotell. Vi hade gått förbi här flera gånger innan vi såg skylten som hänvisade till kapslarna några våningar upp.
  
 
Kuvös för vuxna...
 
 
Den gången var det sista natten med Eddie innan våra vägar skildes åt, vi var i Tokyo igen efter en tripp ned till Beppu i södra Japan. Resten av gänget från Rosa Bussarna som jag hade rest med i sju veckor hade flugit hem veckan innan. Dagen efter natten i kuvösen drog Eddie till Okinawa och jag fann det för gott att bo en natt på det ståndmässiga Park Hyatt där Lost in Translation spelades in. För att kompensera upp tillvaron så att säga. Det kan man läsa om här: Park Hyatt Tokyo
 
  
Neon i Shinjuku, Tokyo. Japan 2011.
 
 
Här är förresten en video från Beppu. (Contains nudity)
  
 

Homeikan - Hundraåring i Tokyo

Homeikan är ett över hundra år gammalt så kallat Ryokan. Ett klassiskt japanskt boende med tatamimattor och futonbäddar. Eftersom jag gillar japanska prylar så var en övernattning här ett självklart val på senaste Tokyotrippen. Utmattad av sjukdom tog jag mig från mitt hotell i Shibuya med metron hela vägen genom Tokyo upp till Kasuga Station som ligger ca femhundra meter från Homeikan.
 
 
Homeikan Entrance.
 
När man kommer in i lobbyn så känner man verkligen att man kliver tillbaka i tiden. Här har tiden stått stilla och allt det gamla bevarats... äh va fan, det här låter ju som en charterkatalog från 80-talet. Allt var i alla fall gammalt och gediget och det enda som egentligen var modernt här var det livsnödvändiga free wifi.
 
 
 
 
 
Både lobbyn och rummen värmdes upp med hjälp av gasolkaminer då det var nollgradigt utomhus. Januari verkade också vara lågsäsong och det var inte många gäster här under min vistelse. Bara skorna på hyllan i lobbyn vittnade om att jag inte var helt själv. Det enda ljudet som hördes var det låga väsandet från gasolbrännarna och knirrandet från golvet när ägarpartet rörde sig i byggnaden. Jag välkomnade tystnaden. Jag behövde vila och bad dem bädda i ordning min futonbädd trots att det var tidig förmiddag.
 
 
Homeikan. 100 år och 100 procent Japan style...
 
 
    
 
Frukost ingår om man betalar extra. Inget gaijin-anpassat tjafs utan riktig japansk variant. Hett grönt te fanns alltid att tillgå på rummet. När jag legat och vilat och skrivit på rummet började jag känna mig lite bättre. Miljön och febern påverkade mig dock och associationerna till Shogun låg nära till hands så jag började utföra fåniga kampsportsmoves för mig själv, naturligtvis iförd den från Homeikan tilldelade yukatanJag blev dessvärre inte erbjuden att "dela kudde" (för övrigt det enda citat jag minns från TV-serien från 1980)  med någon.
 
 
 
 
Interiören på Homeikan var intressant på alla vis. Gemensamma toaletter och tvättutrymmen , men uppdelat på män och kvinnor. Att sitta på en liten plastpall och skopa vatten över sig och tvaga sig noggrant innan man hoppar ner i den lilla "poolen" är verkligen traditionellt japanskt. Jag hoppade dock över det senaste. Inte visste väl jag om vattnet inte blivit utbytt på hundra år.
 
 
 
 
 
"To our guest. Please do not pull the plug in the bathtub after taking a bath. Thank you..."
 
 
 
Homeikan. Morgon och kväll.
 
 
Sammanfattningsvis så kan jag verkligen rekommendera att bo här om man vill prova på traditionellt japanskt boende. Läget är väl inte direkt nära Tokyos attraktioner, men med några hundra meter till metron så tar man sig överallt. Gångavstånd till Tokyo Dome ändå. Homeikan får full pott för atmosfär och känsla. Priset ligger runt 500-700 SEK i dagsläget.
 
 
 

Visa större karta
 
 
Egna hemsidan. http://www.homeikan.com/
En annan. http://japan-rn.com/p/public/ryokan/2010/06/homeikan.php
En till. http://www.japaneseguesthouses.com/ryokan-single/?ryokan=Homeikan
 

Shibuya Excel Hotel Tokyu

Min minnesodyssé genom Tokyo fortsätter...
 
Läget på det här hotellet var egentligen den enda orsak till att jag bokade det. Eller ska vi säga utsikten över Shibuya Crossing. Det här var alltså andra vändan till Japan jag gjorde, cirka tre år efter vistelsen på Park Hyatt som jag nyss skrev om. Hotellet i sig är egentligen inte så märkvärdigt, typ trestjärnigt och dryga tusenlappen per natt utan frukost, men med bra wifi och en skön säng, vilket var en jävla tur eftersom jag låg däckad i århundradets förkylning under vistelsen här.
 
 
Shibuya Crossing.
 
 
Shibuya Excel Hotel Tokyu har en killer view (dödsutsikt) över Shibuya Crossing, som inte bara är världens mest trafikerade korsning för fotgängare, utan även var en frekvent inspelningsplats för Lost in Translation. Det finns naturligtvis inget egenvärde i det, men är man lite insnöad på Tokyo i allmänhet, och filmen i synnerhet så tycker man så klart att detta är ballt.
 
Kuriosa om filmen... 
 
 
Om man tryckte upp sig mot fönsterrutan och spanade åt vänster så kunde man se silhuetten av det heliga Mt Fuji, som för övrigt jag och Eddie misslyckades med att bestiga tre år tidigare. Videon här.
 
Mt Fuji till vänster.
 
 
 
   
Lyfter man blicken lite så ser man skraporna i Shinjuku i bakgrunden...
 
 
Hotellets styrka är alltså läget och utsikten. Det kostar en liten blygsam Yen-slant att uppgradera sig till rummen som vetter närmast ut mot korsningen, och om jag inte minns fel så är de också något större än standardrummen. Hotellets faciliteter hade jag ingen ork att utforska utan tog mig bara ut när hungern avkrävde mig att avlägga visit på markplan. Det finns dock ett köpcenter med allt man behöver i samma byggnad, men jag ville ner på gatan. Så trots snålvinden och januarikylan tvingade jag mig kvar en stund med kameran nere vid korsningen vilket resulterade i den lilla time lapse-videon nedan. 
 
 
Shibya Crossing. Big in Japan med Ane Brun.
 
"...Neon on my naked skin, watching silhouettes
of strange illuminated mannequins..."
 
 
Minns ni förresten den gripande historien om hunden Hachikó? Han står staty nere i korsningen och har nu (öh..2009) blivit en film med Richard Gere i huvudrollen. Hachiko - En vän för livet.
 
 
Shibuya Excel Hotel Tokyu sett nere från korsningen... (snodd bild)
 
 
Ja en liten sammanfattning då. Jag var så matt när jag checkade in så jag minns egentligen ingenting om vare sig service eller känsla, men jag utgår från att som vanligt i Japan så fanns det ingenting att anmärka på.
Hotellet är rankat som nr 5 av 28 hotell i stadsdelen Shibuya på Tripadvisor. Folk verkar vara nöjda med frukosten också.
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Hemtrevliga normalstora rum.
Sängar. 4. Väldigt bra för prisklassen.
Frukost. -. Oprövat pga svår sjukdom.
Läge. 5. Mitt i det myllrande Shibuya.
Utsikt. 5. Mot Mt Fuji, Shibuya och Shinjuku.
 
 
 

Visa större karta
 
 
 
(Inom kort kommer inlägg om Japans kapselhotell, ett hundraåring ryokan, samt bilder från söndagarnas cosplay i Harajuku.)
 
 

Park Hyatt Tokyo

Jag tror det är dags för en liten Japankavalkad igen. Jag följer stadigt den eminenta och lärorika Japanbloggen, och kom åter att tänka på min vistelse på lyxhotellet Park Hyatt när jag läste senaste inlägget "It's Suntory Time".
 
 
Park Hyatt Tokyo. Snodd bild. http://tokyo.park.hyatt.com/en/hotel/home.html
 
 
Jag visste redan när jag såg trailern till Lost in Translation att jag skulle gilla filmen, och när jag köpt DVD:n och sett Sofia Coppolas mästerverk fem gånger på raken så visste jag också att det inte skulle stunda innan jag själv skulle hamna i Japan. Sagt och gjort. Jag sade upp mig och köpte en tågbiljett och tog mig via bl.a. Transsibiriska järnvägen hela vägen till Tokyo. På punkt ett på agendan stod. 1. Bo på Park Hyatt. Kosta vad det kosta vill.
 
 
Neonskyltar i Shinjuku.
 
 
Park Hyatt ligger i den sinnessjuka och fascinerande stadsdelen Shinjuku, även om hotellet inte ligger precis i smeten utan en bit bort i finanskvarteren. Jag hade dock hittat dit med en dåligt handritad karta och en hjälpsam japan som inte hade en aning men som gjorde sitt bästa. Det här var ju lite innan hotellbokarsidorna hade slagit igenom, eller om det var första gången jag bodde på ett så pass fint ställe att det möjligtvis kunde vara så modernt att en hemsida skapats för ändamålet. Jag minns inte så noga, men jag tog alltså en promenad dit från mitt kapselhotell i downtown Shinjuku dagen innan bara för att boka det.
 
 
   
 
 
Naturligtvis kände jag mig fullständigt malplacerad på Park Hyatt när jag checkade in med min slitna ryggsäck och med sura gympadojor på fötterna, men personalen var så pass proffsiga och inte med minsta min visade att de  tyckte att jag gott kunde stanna där jag kom ifrån. Vilken grotta det nu än må ha varit. Men nu var jag framme vid målet, hotellet där Scarlett Johansson och Bill Murray spelade in flera scener från filmen. Det kändes overkligt efter sex veckors resande med tåg och båt från Sverige, Finland, Ryssland, Mongoliet, Kina, samt Sydkorea innan vi slutligen nådde Japans kust en tidig oktobermorgon.
 
 
Bill Murray och min fåniga look-a-like.
 
 
Rummen är utrustade med allt man behöver och lite till, bl.a. ett gäng småflaskor med finwhisky som Bowmore och liknande. Sängen var så skön att jag vägrade resa på mig på ett par timmar när jag provlåg den, och den är fortfarande den skönaste hotellsäng jag sovit i. (Nästskönast är sängarna på Muse i Bangkok.) Hela hotellet var så fantastiskt och jag lämnade heller inte byggnaden under det dygn jag bodde där.
 
 
 
 
Poolen var precis så soft som i filmen, och förutom mig så var det endast två till där. Jag simmade några längder och tog en tupplur i vilstolarna och drömde om Scarlett. Från panoramafönsterna hade man en magnifik utsikt över Tokyos stadsbild.
 
 
Park Hyatt Pool. Snodd bild.
 
 
Servicen och känslan på Park Hyatt var helt enastående och på en nivå som lyxhotellen i Bangkok knappast når upp till. Om man mötte personal i korridoren så visste de vad man hette och de bugade lätt och nämnde en vid namn. "Good afternoon Mr Bradh.." Bradh? Ok, det där med r och l är väl inte så lätt alla gånger. När jag kom tillbaka efter poolbesöket så hade de varit in på rummet och sorterat och staplat upp mynten i snygga högar, och även bytt ut tvål och tofflor som man råkat nudda eller flyttat på.
 
 
New York Grill. Snodd bild.
 
 
Eller som när jag tog hissen upp till den berömda New York Grill  så var det också "Welcome Mr Bradh". Jo man tackar, har ni verkligen koll på alla gästers namn här? Visst var det kul att se dessa inspelningsmiljöer men att stå där med en drink i handen och lyssna på någon jazzsångerska och studera självgoda amerikanska turister som högljutt skryter om sina eskapader i världen är inte riktigt min grej...
 
 
 
 
Frukosten kunde man få serverad till rummet, vilket jag också valde att få. Så här i efterhand kan jag väl ångra det lite, då jag gärna hade studerat hela buffén, men jag kände mig nerklädd bland alla salaryman i sina svarta kostymer. Men det gjorde mig inget att sitta för mig själv i lugn och ro. Under flera veckor hade jag rest med de andra femton personerna och levt med dem dygnet runt och jag uppskattade verkligen att få vara själv igen, och bara glida runt i Tokyo några dagar innan färden gick vidare till Thailand.
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Normalstora rum med lyxig känsla.
Sängar. 5. Bäst i klassen. Och världen.
Frukost. 4. Utgår från att buffén är en 5:a.
Läge. 3. Lite för långt från Downtown Shinjuku.
Utsikt. 4. Beror lite på väderstreck.
 
 
Slutbetyget blir ändå en solklar femma. Intrycken från Park Hyatt består och det var värt varenda krona. Jag minns att rummet då kostade ca 3500 spänn, och resten av konsumerandet av mat och dryck lossnade på ca 1500, så visst smakade det lite i lädret vid utcheckningen.
 
Park Hyatt är också rankat som nummer 1 av 68 hotell i stadsdelen Shinjuku hos Tripadvisor.
  
 

Visa större karta
 
 
Bonusbild.
Scarlett Johansson - Lost in Translation
 
 

Shibuya Crossing Time Lapse Video

Ligger febrig och sjuk på hotellrummet. Idag har jag bara varit ut en gång för apoteksbesök och en sen lunch.
Fick i alla fall tid att slänga ihop den här lilla videon. Sedan gillar jag verkligen Ane Brun's version av Big in Japan, så den fick ligga som soundtrack här.


Moshi Moshi Japan

Efter att ha blivit nekad på fem Love Hotel så började tålamodet att tryta. Diskrimineringen bestod av rent språkliga orsaker. Det var uppenbart att det fanns lediga rum men ingen ville ta emot den trötte och frusne svensken. Tokyonatten hade välkomnat med nollgradigt och snålblåst. Klockan var redan efter halvtvå. När jag gick in på det sjätte stället så var jag bättre förberedd. Jag hade nu lärt mig frågan de alla ställde på japanska, och det var just om jag pratade japanska eller inte. “Japanese…yes, of course…Arigato…konnichiwa..Moshi Moshi…” Kvinnan bakom disken studerade mig tyst några sekunder och överlade med sig själv om huruvida jag skulle få passera eller inte. Efter en kontrollfråga som jag inte förstod så var det dörren direkt. Hon kryssade underarmarna framför ansiktet vilket betyder ett definitivt Nej. Jag förstod att det inte var någon idé att diskutera saken vidare. Det är så de gör, korsar armarna framför ansiktet, eller bara slår ihop pekfingrarna mot varann och tecknar ett kryss.

Jag lommade iväg genom Shibuyas trånga gränder med riktning mot ett kapselhotell (going trashpacker) som jag visste fanns på Dogenzaka som är en av huvudgatorna som löper västerut från Shibuya Crossing, världens mest trafikerade korsning vad gäller fotgängare. En japansk kvinna som uppfattat situationen dök upp vid min sida och erbjöd sig att lösa problemet.

“I can hel yo”

“You can help me?” Japanerna är alltid så hjälpsamma.

“Ye, stay fo fee”

“I can stay for free?” Tänk vad vänliga de är ändå.

“Ye, but firs massa an bloro”

“Pardon me?” Dessa asiatiska uttal.

“Massa”

“Do you mean first massage?” Snacka om hjälpsam dam. Jag blev full i flin.

“Ye, an bloro, oly 10000”

“What is bloro? I don’t understand that word” Sa hon inte for free alldeles nyss?

Den japanska kvinnan tecknade med överdrivna gester om vad bloro handlade om.

Jag skrattade och tackade som ödmjukast, men avböjde detta chantila erbjudande innan jag korsade gatan och tog in på kapselhotellet som endast tog 4000 Yen för en sardinburksövernattning.

“I gi discoun!” ropade hon efter mig innan dörren gick igen bakom mig.

Capsule Hotel  Capsule Hotel

Efter att ha lyssnat på snarkande halvfulla salarymen i de andra kapslarna så vann tröttheten till slut och jag föll själv in i sömn. Bara för att vakna upp nästa morgon med halsont och täppt näsa. Nu såg jag verkligen fram emot att få checka in på Shibuya Excel Hotel (going flashpacker again) efter en frukost på Starbucks med utsikt över den väldiga korsningen som syntes upprepade gånger i “Lost in Translation”, filmen som förde mig till Japan den första gången för tre år sedan.

Dagen har varit lugn med små rundor i Shibuya och lite fotande, men med mest fokus på mat så klart. Bara lunchen idag var mödan värd att ta sig den långa vägen till Tokyo via Kuala Lumpur. Japan ÄR världens överlägset bästa matland. Jag kommer aldrig förlåta min lillasyster som åkte hit ett par veckor och levde på pommes frites under hela vistelsen. Middagen idag var också helt oslagbar.

Lunch i Tokyo

Hoppas jag känner mig bättre i morgon. Denna kylan alltså. Ska erkänna att jag inte var riktigt medveten om medeltemperaturen här i januari när jag under ett svagt ögonblick i höstas råkade klicka i “Bekräfta bokning” på AirAsias hemsida. Men solen skiner i alla fall och det är så klart i luften att jag såg ända till Mt Fuji från hotellrummet idag.

Mt Fuji Mt Fuji till vänster i bild

Shibuya Crossing med Shinjuku i bakgrunden. Shibuya Crossing från hotellrummet, med Shinjuku i bakgrunden. 


Leriga bad

Här besöker vi ett annat bad i Beppu, ska tydligen vara hur nyttigt som helst att simma runt i varm lera. Handduken man fick låna var ju obetydligt större än en grytlapp och visar mer än den döljer. Typiskt att vi inte fick bada med tjejerna!

Färden går sedan vidare mot Fukuoka där vi tar in på ett nytt och "lyxigt" kapselhotell. Som synes så tilldelades vi pyjamasar (låter ju förresten som ett japanskt låneord?) modell "one size fits all". Det roliga var att alla dessa seriösa japanska affärsmän bytte om till nämnda nattkostym och sedan knallade runt i lobbyn och hängde med varann och ingen tyckte att det var lustigt på något sätt.



Kastar in några bilder från Beppus varma källor också.

Ägg kunde man koka här också! Helveteskällan Dagens bubblare Väldigt vulkaniskt som sagt var!

Mt Fuji-filmen...

Slängde ihop ännu en liten nostalgisk fulvideo från förra Japanresan...


Bokat hotell och ryokan i Tokyo

Men så var det äntligen bokat boende i Tokyo. Efter att ha klickat runt så bestämde jag mig för att ta två nätter på Shibuya Excel Hotel Tokyu som jag nämnde tidigare. Egentligen ett vanligt affärshotell , men med Shibuyas absolut bästa läge. Ingen kampanj men jag hade  10 %  från Hotels.com att nyttja vilket gav några hundralappar i rabatt.

http://www.tokyuhotelsjapan.com/en/TE/index.html 

Utsikt över Shibuya Crossing från Shibuya Excel Hotel Tokyu

Ville gärna bo på ett ryokan trots allt så jag hittade ett som är över 100 år gammalt och som fått goda vitsord. Det heter Homeikan och där har jag således bokat in sista natten. Ca 500 SEK för ett eget rum.

http://www.hostels.com/hostels/tokyo/homeikan/1133?source=hostelscomhostelnames3&gclid=CMjZorbH1aQCFYeEDgodDiwkKw

Homeikan Royokan. Traditionellt med japansk trädgård.  Frukostbricka på japanskt vis på Homeikan.

Skönt att det är avklarat nu i alla fall. Just nu är det bara Tokyo som fyller mina funderingar och jag har nästan glömt bort att jag ska tillbringa mesta tiden i Thailand. Har både köpt och lånat Tokyo-litteratur och läser det mesta jag kommer över. Problemet med just internet är att informationen aldrig tar slut, det pågår i det oändliga.

Reslitteratur deluxe

En annan kul sak förresten är att karismatiske Caroline antagligen kommer vara i Tokyo samtidigt som mig så det ska ju bli så kul att träffa henne där av alla ställen. Vad är oddsen för det?




Bad i uppvärmd lavasand

Här är en liten video från Beppu i södra Japan. Det är en av jordens mest vulkanaktiva områden och har över 3000 varma källor och 168 offentliga bad. Jag och Eddie utnyttjade de sista dagarna på våra JR-pass och tog Shinkansen ner dit för att bada i uppvärmd lavasand och utforska området lite mer.


Förutom sandbadet så visar filmen också vårat boende på ett Ryokan när det bäddas i ordning och jag spelar den gamla sköna 80-talslåten "Sayonara" med Shanghai för damerna i fråga. Även en liten språklektion med ett par japanska "salarymen" som kontorsslavarna allmänt kallas. Schkåål...Schkåål...Schkåål...osv


Känsliga tittare varnas då det förekommer lite naket i filmen...



Love Hotels Japan

...Jag fick nyckeln och började gå mot trappan då den gamle japanske mannen ropade lågt till mig.
Hade jag glömt något?

Genom den lilla luckan i receptionen sträckte han åt mig en liten tygpåse som jag tveksamt tog emot.
Jag klämde på innehållet genom det blåa plyschtyget och kände igen formen av några DVD-fodral.
Jag öppnade inte och kollade utan gick upp på rummet och kastade av mig ryggsäcken...

Ja, ända sedan jag bokade in Japan-flyget så har det börjat bubbla upp gamla minnen från förra resan, och särskilt nu när jag sitter och letar boende som kom jag att tänka på hur det fungerar på dessa Love Hotels.
Poängen är att det ska vara så diskret som möjligt. Inte rummen - tvärtom - utan de personliga kontakter som sker vid incheckningen. L'otellen som de också kallas har uppkommit pga japanernas trångboddhet, dvs man kan inte ta hem sin date och greja med henne/honom utan att föräldrarna ser och hör allt.

Eftersom rummen ibland har olika teman så kan det sitta ljusskyltar med bilder på rummen i lobbyn där man väljer och trycker på en knapp. Betalar sedan - alltid kontant - till någon bakom en skärm i receptionsdisken. Allt för att undvika fysiska möten med riktiga människor, eller vittnen om man så vill. Som ni ser på bilden i förra inlägget så är ju även entréerna ganska diskreta. Inte direkt några pampiga ingångar som visar att "Här ligger ett Love Hotel"

...Rummet var litet, för att inte säga jävligt trångt, men mysigt och en stor plufsig säng. Vid fotändan stod en TV och DVD-spelare. Jag kom återigen att tänka på tygpåsen jag fortfarande hade i handen. Öppnade och tog upp en fjärrkontroll och tre stycken filmer. Det visade sig vara två "vuxenfilmer" (ja just ja, vi är ju på ett Love Hotel after all...) och en vanlig actionfilm. Sammanlagd speltid ca fem timmar. Vem har tid att titta på så mycket film om man får checka in först efter klockan elva på kvällen tänkte jag för mig själv.  Gäller ju att prioritera i den sena timmen, så actionfilmen får vi se en annan gång...

Bob & Rosa Hästen på Love Hotel 
Bob & Rosa Hästen har fredagsmys på ett Love Hotel med skumtomtar från Ikea Tokyo ;-)

Det finns ju även ett annat budgetalternativ kom jag på, nämligen Mangacafé som det kallas. Det är alltså internetcaféer i deluxemodell. De har ofta öppet dygnet runt och det brukar ingå fri dricka och snacks, och man kan till och med ta sig en dusch på vissa ställen. Datorerna är placerade i bås och det är ofta sköna fåtöljer man sitter i som man kan vinkla ner i viloläge. Dessvärre så har jag ingen bild på interiören men lägger in en bild som är tagen i Kyoto. Man betalar bara en liten slant för surfningen, sedan kan man spendera hela natten där. Men plats för en ryggsäck finns det inte direkt.

Mangacafé i Kyoto

Det hade ju varit alldeles förträffligt att bo på Park Hyatt igen annars. Kollade på www.hotels.com och ser att de begär nästan 14000:- för tre nätter och det svider ju lite väl tycker jag. Risken är ju att man inte lämnar hotellet alls eftersom man bara vill nyttja alla faciliteter i så fall. Precis så som skedde då för tre år sedan. Kolla in min look-a-like med Bill Murray förresten!

Bill Murray - Originalet  Kopian...

Här är också en 3D-bild (Google Earth) över Shibuya Crossing. För övrigt världens mest rafikerade övergångsställe. Skapligt överkomligt pris på det  vita hotellet till vänster som heter Shibuya Excel Hotel Tokyu. Ca 5400:- för tre nätter och 3,5 stjärnor, också dyrt men ett riktigt superläge om man får fönster åt rätt håll. Ända sedan jag såg Lost in Translation så har Shibuya Crossing känts nästan magiskt. Det är nog bara  Times Square i New York som slår det.

Shibuya Crossing 3D  Shibuya Excel Hotel Tokyu

Ska inte tjata mer om boende i Tokyo nu förrän jag faktiskt bokat något.

Jag har även fulkopierat lite av Eddies film från förra Japanresan. Får se om jag kan göra några små filmklipp och ladda upp.

Dagens F1 gick ju på Suzukabanan i Japan och vanns av Sebastian Vettel. Själv har jag varit mest intresserad av ovalracing, särskilt då Kenny Bräck höll igång, och hade hellre besökt ett lopp på Twin Ring Motegi.




Tokyo insomnia

Det här flashpackerdeluxandet på boendefronten har tvingat ner mig i ekonomisk brygga, och då har jag inte löst logifrågan i Tokyo ännu.

Madrassen ser allt tunnare ut och jag har planerat att bo tradionellt och billigt i ett s.k. Ryokan med tatami-mattor och rispappersväggar. Har således googlat mängder med Ryokan, men de ligger alltid lite offside i denna gigantiska 25-miljonersstad.


Hittade ett som verkade mysigt men det var ju synd att det låg helt fel och jag har inte tid att sitta på metron hela dagarna. Här är länken i alla fall om ni någon gång hamnar i Tokyo... http://www.kangetsu.com/sub7.htm


Så tittar man så klart på hotellalternativen då de har rätt sjysta kampanjer med prisvärt boende, ja med Japan-mått mätt alltså. Bättre lägen också.


Just nu lutar det åt Shibuya, eventuellt åt Shinjuku, men det är så sjukt stort stationsområde, världens största faktiskt och tar man fel uppgång så är man vilse direkt. Det vet jag, för det har jag provat.


Eftersom flyget landar sent och jag säkert inte är inne i stan före midnatt så vill man ju heller inte boka in en dyr hotellnatt när man kommer, så då får det bli ett kapselhotell som jag nämde tidigare, eller kanske ett L'otel (Love Hotel) där kärlekskranka japaner brukar hyra rum per timme, "rest" som det kallas, eller om man vill stanna hela natten brukar det vara ok att checka in efter 23.00 ca, då kallas det "stay".


Ett L'otel har nästan alltid ett tema, antingen hela hotellet eller olika på varje rum. Eftersom japanerna kan vara ganska kinky av sig så kan det verkligen spåra ur, när de får spåna fritt. Man kan ju bildgoogla så får man se lite kul grejer.


Jag bodde på ett L'otel i Shibuya -07, temat var diskret marockanskt om jag minns rätt, litet men fräscht rum och det kostade 8000 Yen, vilket är ca 600 SEK.


För övrigt så vimlar det av L'otels i Shibuya så det är bara att gå omkring och leta.
Så alltså, kommer man sent så får man ett bra rum centralt till ett bra pris.


Så planen nu är kapsel eller L'otel första natten, sedan ett kampanjhotell på gångavstånd och inga julklappar. Typ.

Love Hotel i Shibuya,



 

 


Japan - Tsukiji Fish Market


Japan - IKEA


Japan - Shibuya Crossing, Oxygen Bar


Japan - Turning Japanese


RSS 2.0