S15 Sukhumvit Hotel

S15 är en en helt onödig lillebror till maffiga och lyxiga S31 som jag testade för ett par år sedan. Det finns även ett S33, och skillnaderna kan man se på deras gemensamma hemsida S Group Hotel. S15 kallar sig för ett boutiquehotell, men jag vet snart inte vad det betyder längre. Det känns som om alla nya eller nyrenoverade hotell som tagit in en överbetald designer på konsultbasis kallar sitt hotell för boutique, och sedan kan ta ett par lusingar extra betalt per natt. Nu kan jag nog inte ge S15 en rättvis recension då jag bara bodde där endast en natt och dessutom så gott som sov över frukosten. Allt på grund av den envisa jetlagen som hängde kvar efter vistelsen på Four Points. Som tur var så blev jag väckt i grevens stund av spritimportören som satt nere i lobbyn och väntade.
 
 
 
Som namnet antyder så ligger S15 på Sukhumvit Soi 15, och helt ut mot Sukan som synes. Alltså samma soi som Four Points och Dream, och det är väl också allt som finns på den soien, förutom en sylta på hörnet precis mittemot S15. De serverar en utsökt anka där och kan varmt rekommenderas. Egentligen hade jag velat stanna kvar på Four Points men de höjde priset omotiverat högt, samtidigt som jag såg att S15 hade rabatt på måndagar och tisdagar, så jag tog en natt här innan flytten till förbokade Navalai.
 
 
    
Hotellets lobby, samt ankan, syltan och vyn ut mot Sukhumvit därifrån. S15 skymtar till vänster.
 
 
Rummen känns fräscha och kanske lite boutique ändå om man känner efter riktigt noga. Temat påminner om S31 så man känner igen sig lite därifrån. I och med läget på Sukhumvit så hör man både trafik och skytrain, åtminstone från rummet som jag fick. Sängarna är för hårda för den här prisklassen och kategorin anser jag.
Helt ok badrum med både badkar och dusch, däremot har S15 inte den obligatoriska glasväggen som alla andra chica hotell numera alltid har. Fritt wifi och överkomlig minibar. En Heineken för dryga hundrabattingen blir ändå för dyr när du har så nära till Seven.
 
 En svartvit bild på Ayutthaya så blir det både chic och boutique...?
 
 
       
 
Vissa gillar nog läget här ändå, med närheten till Times Square, Koreatown, New York Gardens med bl.a. nattklubben Insomnia och hamburgersyltan V8 Diner som jag skrev om för något år sedan. Med gångavstånd till partygatan Soi 11 och BTS Nana, samt BTS Asoke åt andra hållet med coola shoppingcentret Terminal 21 (som är sevärt även för den som inte gillar stora luftkonditionerade köptempel) så får jag nog säga att S15 är riktigt bra strategiskt placerat.
Vill man hellre stanna på hotellet kan man uppsöka den ödsliga och inte direkt så inbjudande jacuzzin på översta våningen. Hela spavåningen verkade för övrigt helt övergiven.
 
 
 
Frukosten på S15 kan jag inte orda så mycket om, förutom att den var på väg att plockas undan när jag sent omsider lyckats ta mig ner i lobbyn för att ta emot importören som tålmodigt väntat på mig där. Tillsammans tog vi hissen upp till den tömda matsalen och lyckades rycka åt oss några snittar och fruktbitar från en vagn som var på väg ut i köket. Personalen på hotellet var genomgående trevliga och serviceminded, så även den lite buttre servitören här i restaurangen efter att jag lyckats krysta fram några artiga fraser på thai om att jag hade ju faktiskt betalat för frukosten även om jag nu tagit mig friheten att justera öppettiderna lite grann. Kaffe fick vi ju så klart också. Öh, tror jag i alla fall.
 
 
 
 
Efter att den så kallade frukosten var avklarad så var det dags att checka ut. Nere i lobbyn så var det något pådrag på gång och de riggade upp utrustning för någon TV-inspelning eller liknande. Bäst som jag stod där i receptionen och slulle betala så dök det upp ett par tjejer, eller ett par killar menar jag, men som såg ut som tjejer, alltså ladyboys, och gjorde sig klara för kamerorna. Den ena som var lite äldre intervjuade den yngre och snyggare ladyboyen som verkade vara någon slags celibritet. Jag och importören satt kvar i lobbyn och babblade ett tag medan vi roat kollade in TV-inspelningen. När jag ett par månader senare visade Hjärter Dam bilderna så visste hon direkt vem det var.
 
Typ Miss Tiffany..
 
Den här lite kantiga fröken ställde upp i Miss Tiffany, alltså Fröken Ladyboy, år 2009 och kom etta eller tvåa och har sedan dess gjort sitt bästa för att hamna på löpsedlarna. Hon, eller han, öh hen, lyckades bland annat ragga upp och spendera en natt med kändisenKornwat "Note" Chaiwirawat som vid tillfället hade ihop det med Thailands största supermodell Aum Patcharapa, som alltså är en tjej på riktigt, dvs föddes som en tjej.  Det blev så klart ett jäkla hallå. Ja, den nyfikne kan googla på namnen för att få en inblick i thailändska skvallerpressen. Ok, nog om det.
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 3. Ska verka chict men lyckas inte riktigt. Fri wifi.
Sängar. 3. Sköna kuddar. Knappt ok madrass.
Frukost. -. Oprövat får jag väl säga.
Läge. 4. Mitt på Sukan mellan BTS Nana och Asoke.
Utsikt. 1. Från rummen ser man Soi 15 eller Sukan.
 
 

Visa större karta
 
Det slutliga omdömet blir nog att ändå skippa det här hotellet. Det kommer inte i närheten av känslan på storebrorsan S31 längre ner på Sukhumvit, och man får mer hotell för samma pengar i närområdet. Nålen på kartan är förresten felplacerad. Hotellet ligger ju längre ned.

Four Points by Sheraton

Four Points är ett fyrstjärnigt hotell som ligger en kort bit in på diskreta och egentligen helt ointressanta Sukhumvit Soi 15, och bara en spottloska från Dream som jag testade för ett par år sedan. Av en anledning jag inte minns så blev det här hotellet det första som jag testade under förra trippen till Thailand.
 
 
 
 
Four Points har en rätt så trevlig takbar/restaurang, AmBar,  med tillhörande pool, och är ett soft ställe att sitta och chilla på. Utsikten är ok men inte mer, hotellet har trots allt bara typ sju våningar, och som så många andra trevliga takbarer i Bangkok så lyser folk med sin frånvaro. Turisterna drar helt förståeligt till höghöjdsbarer som Sirocco, Vertigo och Red Sky istället. Hemma i masriket så hade så klart ett ställe som AmBar varit en given succé, men konkurrensen i Bangkok är stenhård, och trots att hotellet har 268 rum så satt det folk vid endast ett eller två bord under den ljumma kvällen som jag besökte baren och försökte rätta till min jetlag med någon slags passionsfruktsgrogg.
 
 
 
 
 
 
Exteriör, samt lobbyns interiör.
 
Personalen var mycket profesionella och service minded i den dock fantasilösa lobbyn. Det märks att de försökt uppnå en slags modern chic känsla med polerad marmor och ljuspaneler, men det upplevdes bara kalt och sterilt. I andra änden av lobbyn så kunde man ana matsalen bakom en stor glasvägg, och det var även där frukosten serverades skulle det visa sig.
 
 
 
Om första intrycket av Four Points by Sheraton inte imponerade så mycket så tyckte jag bättre om rummen. En varm välkomnande känsla bjöd rummen på som var inredda med burriga höstfärger. Sedan en sak till. Jag vet att  de flesta allerginojiga svenskar avskyr heltäckningsmatta nuförtiden, och alltsedan sjuttiotalets maniska användning av mattorna i alla utrymmen en gång för alla äntligen rivits ut så vill ingen någonsin se dem mer igen. Än mindre beträda dem, men jag gillar att trampa runt barfota på hotellens heltäckningsmattor. Förresten, jag menar, det lär inte var mer skit som når kroppen genom fötterna än genom örngottet i den nerdreglade kudden som man ska ligga och andas på under natten.
 
  
Snyggt badrum, gratis presskaffe, samt en utrustad minibar. Öl 100 baht.
 
Den numera klassiska glasväggen in mot badrummet var här istället en hel skjutvägg som man kunde dra åt sidan för att få full insyn i hemligrummet. Eller om det nu är utsyn. Jag har inte kommit på det där än, om huvudvitsen är att man ska kunna kolla in eller ut genom badrummet. Här på Four Points är det lämpligt att bo under Songkran i alla fall, det är ju bara att rikta duschmunstycket in mot sängen så är ju kriget igång. Ja det förutsätter så klart att man är åtminstone två personer som bor i rummet. Annars känns det nog ganska så onödigt.
 
 
Frukosten på Four Points erbjuder det mesta man kan önska sig och håller hög klass för att vara ett fyrstjärningt alternativ. Allt fanns egentligen, utom riktigt färskt bröd. Men sushi, och till och med gravad lax, äggstation och obegränsat med riktigt kaffe. Vita dukar och sköna stolar. Det som drar ned betyget lite är känslan i lokalen, det är lite för hög ljudnivå och lite för mycket AC, sedan kommer jag inte ihåg om man kunde gå ut och sätta sig eller inte. Men man får absolut en bra frukost på Four Points by Sheraton.
 
 
 
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Känns lyxiga och har allt man kan önska sig. Tror det var fri wifi.
Sängar. 4. Motsvarar priset på rummet. Ingenting att klaga på. Sköna kuddar.
Frukost. 4. Ett bra utbud.
Läge. 4. h En minut från Sukan och Times Square. Precis mitt mellan BTS Nana och Asoke.
Utsikt. 1. Från rummen nästan obefintlig. Bättre från takbaren.
 
Slutbetyget blir att man får mycket hotell för pengarna och jag kan rekommendera att bo här om man vill ha ett bra boende och nära till Sukhumvit. Trivsamt chill uppe vid poolen och restaurangen på taket.
 
 

Visa större karta

Navalai River Resort

Jag hade länge spanat på Navalai innan jag slog till. Läget vid floden lockade, men har man vant sig med närheten till BTS så är det svårt att motivera ett boende uppe i Banglampoo, alltså där Khao San Road ligger. Dock så har man ju flodbåten precis vid hotellet så det är lätt att ta sig söderut mot chinatown, Silom eller hela vägen ner till Asiatique utan att behöva ge sig ut i den tröga Bangkoktrafiken. Själva grejen med att bo på Navalai är ju att få ett rum som vetter mot floden så att man sitta där på balkongen i kvällsbrisen och insupa atmosfären med en Chang i näven. De eftertraktade rummen är dock ca 50 procent dyrare än de andra, beroende på säsong. Jag blev tyvärr utan River breeze som de kallar det, och fick ett hörnrum istället.
 
 
 
 
Navalai är ju annars ett hotell med balkonger, vilket är ovanligt i Bangkok. Antagligen för att det alltid är för hett, för skitigt, för stimmigt och allt annat i vanliga fall. En ren säkerhetsgrej på högre hotell också. På Lebua fick man ju skriva på ett papper först innan de kom och låste upp balkongdörren, dock ej här på Navalai som endast har typ fyra våningar.
 
 
Här kan man sitta och softa i bekväma stolar, men helst inte naken.
 
Rummen känns hemtrevliga och innehåller allt det vanliga med skrivbord, minibar, fåtölj. Hotellet har några år på nacken men har blivit renoverat  (men utan den obligatoriska glasväggen in mot badrummet) och ommålat med varma färger. Största missen med rummen på Navalai är sängarna som är på tok för hårda för den här prisklassen.
 
 
 
  
Visst har man flodutsikt även från hörnrummet! Lite som scenen med "havsutsikt" i Sällskapsresan.
 
Navalai stoltserar även med en rätt så soft takpool som har sol hela dagen, tack vare avsaknaden av höga byggnader i närheten. Även ett tillhörande café finns i anslutning till poolen. Från taket har man utsikt ner mot Chao Phraya River, och strax norrut så ser man den imponerande Rama VIII Bridge som byggdes mellan åren -99 och -02, alltså samma år som jag valde bort Asien och istället reste till Afrika och Amerika.
 
 
    
 
Navalai har en mycket trevlig restaurang som inte kan ligga mer river front än vad den gör. Menyn är intressant och erbjuder spännande rätter som man inte brukar hitta i vanliga fall. Jag rekommenderar att boka bord, åtminstone om man vill sitta närmast vattnet. Kom ihåg att priserna är anpassade efter läget, men ändå inom rimliga nivåer. Maträtten på bilden ska föreställa kräftor med chili och något mer som jag inte minns. Även frukosten som alltid ingår i rumspriset serveras här.
 
 
Frukostutbudet får godkänt men inte mer. Det fanns ett par brödsorter som inte var toast men heller inte bakat samma morgon. Den här prisklassen på hotellet, och läget borde ha en bättre frukostbuffé att erbjuda anser jag. En walk-in går säkert lös på nämare 4-500 baht, för det är ju det svala läget nere vid floden som är hela grejen här.
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 3. Hemtrevliga rum, plus för balkongen. Bättre säng hade gett en fyra.
Sängar. 2. Med tanke på prisläget en katastrof.
Frukost. 3. Endast läget som håller uppe betyget.
Läge. 4. Ingen BTS men beläget vid Chao Phraya River Express. Ett stenkast från Khao San Road.
Utsikt. 3. Svårbedömt och helt beroende på rum, men ok från taket.
 
Slutbetyget blir godkänt. Vill man bo vid floden i för övrigt billiga Banglampoo men ändå inte på skräniga Khao San Road så är det väl ett bra val. Närheten till mysiga Soi Rambuttri är också ett plus. Att äta, shoppa och tvätta kläder i det här området är prisvärt tack vare alla backpackers. Och visst, har man bara bott på råtthål som Peachy Guesthouse och liknande hostel i närheten så kommer ju en flytt till Navalai kännas som rena rama lyxresan. Men i ärlighetens namn så bor man på mycket bättre hotell längs Sukhumvit för samma prisklass, som mitt favvohotell Aloft t.ex. som jag flyttade tillbaka till för tredje gången efter min lilla nostalgivisit i backpackerträsket Banglampoo.
 
 
Notera att Navalai är felplacerat på kartan. Hotellet ligger längre västerut precis vid floden.

Visa större karta

Bangkok Hiptique

Egentligen vet jag inte varför jag testade oansenliga Hiptique Hotel som ligger en bit upp på Sukhumvit Soi 13, men det var nog ganska prisvärt för tillfället och det gällde bara en natt innan vi flyttade till The Continent. Även om just Soi 13 inte är något att hänga i julgran så är det gångavstånd ner till livliga Soi 11, och hotellet har även gratis tuktuk-service till närbelägna platser. Hiptique har 50 rum utspridda på åtta våningar och det är gratis wifi överallt. Hotellet har faktiskt en liten takpool också även om den inte direkt lockar till några bad.
 
 
Hiptique ligger lite undangömt och gör inget väsen av sig. Lobbyn är minimal och allt som fanns att slänga ned röven på medan man väntade på att incheckningsproceduren skulle bli klar var en endaste men ack så vacker fåtölj klädd i svart plysch.
 
 
A rooftop with a view.
 
 
De billigaste rummen saknade fönster om jag inte missminner mig, och hade tvättfatet strax innanför dörren istället för inne i det minimala och lyhörda badrummet. Bökigt tycker jag. Jag vet inte varför, men hotellrumsdesigners verkar ha en förkärlek till att göra badrummen så lyhörda som möjligt. Även här ( precis som Le Fenix) så var badrumsdörren en frostad glasskiva med stora luftglipor runtom. Sängarna var åtminstone störtsköna med lena sängkläder.
 
 
 
 
Frukosten serverades på översta våningen med möjlighet att gå ut och sätta sig, vilket bokstavligt var den egentliga höjdpunkten på det här hotellet.  Frukostutbudet i sig var ju lika tråkigt som alla andra hotell i den här prisklassen, men jag vaknade tidigt den här svala morgonen och satt ensam ute vid poolen och lyssande till hur Bangkok vaknade. En högst angenäm upplevelse. Hjärter Dam hade varit tvungen att arbeta tidigt och hade således bott hemma i Samut Prakan en natt innan vi åter strålade samman på Terminal 21.
 
 
Hipp poolfrukost 
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 2. Inte så speciellt hippt.
Sängar. 4. Mycket säng för pengarna.
Frukost. 2. Trist utbud. Utan uteplatsen hade det blivit en etta.
Läge. 2. För långt till BTS, men gångavstånd till Soi 11.
Utsikt. 2. Noll från rummet, men fint på taket.
 
Slutbetyget blir nog att inte rekommendera det här ganska tråkiga hotellet. Men om man vill bo relativt billigt på en lugn soi men närheten till elvan, och frukosten känns oviktig, så kan man gott krascha här ett par nätter.
 
 

Visa större karta

Le Fenix

Le Fenix långt upp på Soi 11 blev vårat nästa testhotell. Det ligger runt knuten från mitt favorithotell Aloft och bara en kort promenad från fullbokade Salil som vi precis checkat ut ifrån. Eftersom mitt sällskap avbokat Kinaresan i sista stund så blev det ändrade planer, och vi valde att stanna en natt till i Bangkok innan vi drog till sköna Amphawa över veckoslutet. Le Fenix ser egentligen inte mycket ut för världen och är faktiskt inte det heller. Det enda som egentligen satt hotellet på kartan är den trendiga takbaren The Nest, och det trots att hotellet endast har åtta våningar, så någon utsikt är det inte tal om.
 
            
 
 
Le Fenix utger sig för att vara ett häftigt designhotell, men jag tycker det mer känns som ett misslyckat försök till något slags funkisretro. Det kanske tilltalar vissa men jag har aldrig gillat funkisstilen, och jag tyckte att korridorerna och rummen mer påminde om 70-talets institutioner. För att inte tala om poolen som knappast lockade till några svanhopp. Kala vitmålade väggar i de flesta utrymmena faktiskt, och hjärter dam påstod att det spökade där också. Rummen känns sterila och saknar helt känsla. Sängarna är på tok för hårda för den här prisklassen. På Khao San Road hade de varit ok, men inte på ett trendhotell på Soi 11. Eftersom hotellet är gammalt så saknas glasväggen mot badrummet, men istället så har de bytt ut dörren till en frostad glasskiva, vilket de nog anser vara ett misstag eftersom det inte syns på bilderna. Mottagandet i lobbyn var dock professionellt även om incheckningsproceduren tog alldeles för lång tid, och då var det ändå nästan bara vi där för tillfället.
 
 
 
 
 
Man får väl ändå säga att läget är perfekt för den partysugne på elvan. Le Fenix ligger mitt i epicentret av krogar, Q-bar precis mittemot, Apoteka, Above eleven, Levels och Bed Supperclub precis runt hörnet (Bed förresten som hukar på haspen om några månader). Det är en bit ner till Sukhumvit och BTS Nana, så precis som alla andra hotell här upp så har de en gratis tuk tuk-service att nyttja.
 
The Nest
 
Närmaste beach man kommer i Bangkok?
 
Vi provade att ta en drink här uppe efter solnedgången. Det blev snart fullsatt och något band spelade musik och drinkarna var dyra men många och goda. The Nest har en del med sand på golvet för få en slags strandkänsla. Jag vet inte om det funkar men visst ser det mysigt ut, och utsikten gör sig för övrigt bättre före skymningen syns ju också. 
 
 
Frukosten var ingen höjdare. Torrt bröd, kokt pressad skinka och trött sushi. Därtill ont om personal och först när vi egentligen ätit klart kom de och frågade om vi ville ha ägg och bacon, vilket tillreddes inne i köket på beställning. Trots en stjärna mindre än Salil så hade de åtminstone riktigt kaffe.
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 2. Vitmålade väggar och inget mer.
Sängar. 2. Stora med alldeles för hårda.
Frukost. 2. Trist utbud utan överraskningar.
Läge. 4. Beläget mitt bland de populäraste nattklubbarna på Soi 11.
Utsikt. 2. Alofts bakgård.
 
Slutbetyget blir så klart ganska lågt. Besök gärna The Nest för en god drink och skön atmosfär, men bo hellre på något trevligare hotell om budgeten tillåter. Om man bara tittar på priset så ligger ju Le Fenix bra till, men inte om man ser vad man får för pengarna.
 

Visa större karta

RSS 2.0