Jag Drar

Det ringde en reporter från Hälsingland och frågade om han fick göra ett reportage om mig när han kommer till Ko Lanta i vinter. Tanken är att sälja in det till lokalpressen här i Siljansbygden. Ett win win-upplägg. Han får cash, jag får reklam, och dalfolket får något att läsa om. En snabb fråga om varför jag åker dit fick mig att svara som Stewie Griffin i Family Guy skulle ha gjort:

"Well, I like long walks on the beach and poking dead things with a stick!"


Where's my stick..?

Skämt åsido, men jag har fått många frågor och kommentarer när jag rört mig på bygden. De flesta är glada och positiva, men vanligaste är nog: "VA! Men vad ska du göra med firman då?!", eller: "VA! Har du sålt firmabilen? Men vad ska du ha när du kommer hem då?".

Har tyvärr också fått några få riktigt tråkiga kommentarer, och då alltid från folk som aldrig varit i Thailand men anser sig vara de största experterna på området. Ja ni fattar själva. Kombon missunsamma och fördomsfulla.

Jag brukar tänka på något bra som en gammal kollega i Norge brukade säga ibland. "Du vet att, när folk i din omgivning börjar ifrågasätta dina idéer och drömmar, det är då du vet att du verkligen är på rätt väg..."

Men det värmer ju med alla lyckönskningar, särskilt när det kommer från folk jag aldrig träffat. Som för ett par veckor sedan när jag fick ett mail från en kulla i exil på Phuket som räknat ut vad som är på gång på Lanta.

Extra kul när man får gamla hederliga lyckönskningar i fysisk form också!


Ännu en värmning och kanske en värvning...

En annan fråga jag fick var: "Men kommer du inte att längta hem tror du?" Måste säga att själva frågan är befogad, men jag har ju aldrig någonsin haft hemlängtan när jag rest, även om jag saknat vissa personer. Men aldrig så jag velat avbryta och åka hem tidigare, just bara för att få komma hem. Till vad? Ok, visst är det gött att få lägga sig i sin egen säng, men den står ju kvar.

Har hunnit med att bjuda på spicy salad också, den här gången med helstekt fläskfilé. Uppskattat som vanligt.
Nu kom jag på en sak jag saknade sist jag var borta ett halvår på resande fot, det var att få laga egen mat och slippa dessa menyer och notor. Men det blir ju inget problem nu eftersom vi har tillgång till köket på Nature House.


Spicy pork salad. Nästan lika god som Halabala's...

Har gjort ett litet reklamblad idag som jag bl.a varit nere på thaibutiken Ruan Thai och satt upp. Tänkte att där rör det sig mycket kullor och masar som ska köpa fisksås och som behöver boende på Ko Lanta i vinter.


Naturlig produktplacering i bloggen...

Har till och med lyckas packa det mesta nu tror jag...


Tre väskor är minst två för många.

...och prickat av nästan hela satlistan.


Bara listan är avklarad är jag redo att dra...


Skön video med Timbuktu. Jag Drar!





The Final Countdown

En vecka kvar till avfärd, den senaste small bara till och försvann, och nu är det bara den sista nedräkningen som återstår. Det mesta är nog i ordning nu inför resan, åtminstone vad gäller dokument som visum, biljetter, försäkringar osv. Packning och städa ur lägenheten till hyresgästerna är det som gäller nu, samt att göra och printa ut lite reklam för hotellet Lanta Nature House och placera ut på strategiska ställen.

Läste någonstans att gamle Thaksin kallades för fyrkantsnylle, och visst stämmer det att han ser lika fyrkantig ut som antihjälten Svampbob Fyrkant. Ännu roligare blir det om man tänker sig Thaksin uppspeedad på galendrogen YaBa. Då blir han ju verkligen Svampbob i egen hög person!

 +  =
Thaksin                             YaBa                                 Svampbob

Naturligtvis har jag en passande video till detta...


Och yaba räkna ner...

Bangkok time lapse

Kastar in lite pausunderhållning med den här snygga och coola videon.


Chicken Race 2

Två veckor kvar och ännu en vecka som försvann ner i ett svart hål. Eller ett halvt liv. Om förra chicken racet var mer bildligt talat så var det senaste chicken racet mer bokstavligt talat. Jag börjar bli disträ känner jag. Det var i fredags på väg hem från jobbet som jag närmade mig en av dessa fartmidjor, där alla nu lärt sig att störst och först - åker igenom först. Chicken race i dess renaste form. Fick alltså möte med en stor lastbil och det var ingen tvekan vem som hade företräde. Ändå så bromsade jag inte in utan fortsatte mot midjan som om jag skulle hinna först igenom. Han också. Om han inte stannar så blir jag mosad tänkte jag medan jag ökade farten och smet igenom midjan. Min sidospegel strök nästan fronten på lastbilen när han ställde sig på bromsen så hela hytten gungade. Efter en halvminut så fick jag spaghettiben.

Inte utan att jag började nynna på Kiss' gamla klassiker "Detroit Rock City".

"Twelve o'clock, I gotta rock
Theres a truck ahead, lights starin' at my eyes
Oh my god, no time to turn
I got to laugh cause I know Im gonna die
Why..."

Måste nog bädda in låten. Här är den.


Sängvätare...?

(Fortfarande efter nästan ett helt liv är det en av världens bästa låtar och ska helst avlyssnas på en raspig LP-skiva för att uppnå den rätta känslan! På 70-talet när jag var en liten gosse skrämde de nästan pisset ur mig och jag vågade knappt titta på skivomslaget till "Destroyer" som min käre storebror hade i sin ägo, men senare skänkte till mig, tillsammans med fyra andra klassiska Kiss-plattor. Omslaget till "Love Gun" blev med åren synnerligen intressant att studera. Börjar slira iväg mot musikblogg detta.)

Var detta ett utslag av resfeber alltså? Åtminstone fick jag en liten flashback. Det var i alla fall precis som för precis ett halvt liv sedan då jag var nitton år och skulle ut och tågluffa i Europa. Dagen innan hade jag varit helt blockerad och höll på att köra över en tant som var ute och cyklade på riksvägen. Apatiska Fredrik som satt med i bilen pekade lite nonchalant och frågade helt lugnt om jag hade tänkt köra ihjäl den där stackars tanten. NEJ skrek jag och väjde undan.

Jag borde helt enkelt inte vistas utomhus då jag är en uppenbar trafikfara, utan stanna hemma och sova resten av september. Åh gissa vilken passande låt jag kom på nu. Ska bädda in den på slutet. Förresten så är det också ett tecken på att jag börjar stressa upp mig. Sömnen, eller snarare bristen på sömn. Trots att jag har fasta rutiner med jobbet och ett i det närmaste maniskt träningsschema och är helt slut på kvällarna så är sömnen helt rubbad och jag vaknar på helt fel tider.

Det där med sömnen avhjälps ju ganska enkelt annars med inte så nogräknade thailändska apotek där man köper tabletter i lösvikt över disk. Små gula valium som är ganska svaga egentligen kostar 10 Baht styck räcker för att komma ner i varv, men jag brukar egentligen bara ta dem på långflygningar till och från Asien. Åksjukepiller går också bra, de blir man lite sömnig av och räcker för att somna in.


Amazing Thailand - Always Amazes You!


Mojito blir man också sömnig av, om man dricker många.

Provade igår. Drack tre stycken med roliga grannen som våldgästade. Somnade fint. Vaknade ändå i vargtimmen och gick upp innan solen. Noterade höstens första frost på vindrutan. Nu börjas det med skrapning.

Snart är dock jobbuppdragen slut tack vare att jag sagt nej till massor av kunder på slutet. Blir nog fri i slutet på veckan. Ett litet uppdrag ville jag dock inte säga nej till, och det var att sätta upp en fototapet föreställande stora frihetssymbolen där borta i vilda västern. Tyckte att det passade bra av flera anledningar.


Statue of Liberty. Right up my alley.


Hm, jag stannar kvar lite på andra sidan pölen. Om inte hela den här Thailandsgrejen med Nature House hade dykt upp så hade jag tidigare planer på att möta upp min käre lillebror i typ Las Vegas och hängt på deras roadtrip en bit ner på deras färd mot New Orleans. Främst för att få uppleva Monument Valley som länge varit en dröm. Nu när jag såg deras kycklinggula racer! som de uppgraderat sig till i Los Angeles så blev jag ännu mera sugen på att dra över dit.

Nu kommer jag sy ihop det här inlägget på ett snyggt sätt.



Chicken racer? Made in Detroit Rock Car City?

På väg mot Super Dome i New Orleans...?




Wake me up when September ends and the saints are coming....



Chicken Race

Tre veckor kvar och det börjar kännas som ett chicken race mot tiden. Börjar stressa upp mig inför allt som ska göras. Ett fulltecknat A4 ligger och morrar åt mig på köksbordet. Har i alla fall äntligen skickat in visumansökan nu så en sten mindre att bära. Har nog tagit rekord i tidig packplanering då jag idag faktiskt stoppade ner hängmattan i stora ryggan. Det vanliga är att packningen blir gjord på natten innan avfärd. Och en packlista är det många år sedan jag slutade skriva. Det går mest på känsla, och inte så mycket tanke, som så mycket annat i livet. På gott och ont. Det där skulle jag kunna utveckla mera men släpper det tills vidare.


Det här var ju ett tuppenrace. Men vad kom först? Hönan eller...?


Det märks att hösten är här. På flera sätt. Regnet har öst ner på Lanta enligt en telefonrapport idag. Fattas bara, då september är Krabiregionens regnigaste månad. Dock verkar det ha varit upphåll en stund idag eftersom de har haft gemensam städdag på Klong Nin-stranden. Det spolas upp en hel del sopor på stränderna i Thailand under lågsäsongen och de måste städas innan turisterna kommer.


Klimatkarta från Travelfish


Det märks också på att folk som slitit i sitt anletes svett och jobbat under sommaren nu kvitterar ut sina slantar och ger sig ut på resa i världen. Som min bror till exempel som for till New York på självaste 11:e september, och för vidare roadtrip från San Fransisco till New Orleans. Han skriver om resan i sin nya blogg They see me rollin'


Höstäpple pallat av brorsan 9/11


En av mina bästa reskompisar, Pierre, stack till Indien förra veckan också. Han befinner sig nu i något som kallas för Rishikesh, som ligger norr om Dehli. Han skriver på resdagboken här. Spurs kallar han sig. Var det någon som sa Tottenham?


Bilden snodd av skånepågen. "Hänger du på den här bron ofta?"


Vagabond ramlade ner i postlådan idag också. För intresserade kan jag meddela att det bifogades en 16-sidig bilaga om Thailand. Bangkok, matlagning, shopping, öar, yoga, trekking osv. Det vanliga helt enkelt...



En snabb titt på sidan "Bra att veta" visar återigen den gamla inaktuella uppgiften om att det ska betalas 500 Baht i flygplatsskatt för alla internationella avgångar. Att en välrenommerad tidskrift som Vagabond inte snappat upp att den kontanta betalningen försvann redan 2007 och har sedan dess bakats in i biljettpriset.
Särskilt med tanke på att Thailand är ett av de länder som tidningen skriver allra oftast om.



Tycker att det är tråkigt att se hur Vagabond har chanserat den sista tiden. Jag har alltid hållit den för Sveriges absolut bästa resetidskrift. Prenumerant sedan -91 faktiskt. Bilagan känns som ett hafsverk som inte ens blivit korrekturläst. Det står inte ens Flygplatsskatt, utan Flyplansskatt. Möjligtvis menar de att man ska ha en plan att fly skatten om man har slut på illbahtingar...


Förresten, jag vet inte vad som hände efter förra inlägget, men då ökade besöksstatistiken med ca 2000%. Kan det vara för att jag skrev några rader om den enligt mig ointressanta svenska fotbollsmatchen...

Jumbo Stay

Tiden rusar iväg mot avresan och jag insåg att det var hög tid att boka transport till Arlanda. Eftersom flyget med Turkish går redan klockan 12.20 så vågar jag inte chansa på att ta första intercity-tåget som går från Masriket samma morgon. Det skulle bara ge mig två timmar på Arlanda. Tänk om det skulle ligga ett löv på spåret i Krylbo, eller en snöflinga kanske, ja då skulle SJ kanske ställa in hela avgången och ringa in bussar för att kringgå det förestående hotet om tågförseningar.


Cockpit-sviten. Blir din för ca tre lakan...

Bättre då att åka en dag tidigare. Sagt och gjort, nu blir det avresa den 2:a oktober, vilket också innefattar ännu en hotellbokning. En dyr historia om man väljer att bo på något hotell i närheten av Arlanda. Lite bökigt att åka till någon kompis inne i Stockholm också. Valde helt enkelt det coola "Jumbo Stay" på Arlanda. Gick lös på 775:- spänn (hade inte 747:- varit mer passande?) för ett eget rum. Sovsal finns också där som ett alternativ, men som bekant, jag är ingen trashpacker längre.


"Please remain seated until the seat belt sign has been turned off."

När detta hotell, eller hostel ska det nog kallas öppnade för ett par år sedan fick det stor internationell uppmärksamhet. Här en video.


Och jag som alltid har så svårt för att sova på flyget...


Måste slänga in några retrobilder också. Hade finbesök från Skåneland igår, lustiga Tobbe som jag lärde känna och reste med (tillsammans med de andra pågarna Pierre, HP (inte såsen) och Johan) i Filippinerna för tre år sedan. Han brukar checka in här på "Masen Mansion" (som min lägenhet numera kallas) när han är på genomresa. Jag bjöd naturligtvis på min paradrätt. Spicy beef salad och två mellanöl! Sedan skulle det kollas på fotboll tydligen. Efter en sömnig första halvlek utan mål så chattade jag med Thailand istället. Då passade Sverige på att sätta bollen fem gånger i San Marinos kasse. Vet inte vad Hamrén sa till dem för skumt i pausvilan.


Benparadrätt.


Skumt mellan-öl och halvlekar.


Heja/Hejdå Sverige.







3...is a magic number ♪♫♫♪

Efter att ha fyllt år i lördags (den 3:e September) och till slut äntligen köpt mig en smart phone så har det knappt varit tid till något annat än att leka med den och att ta emot gratulationer från världens alla hörn. Fick helt otroliga 200 mail under helgen. Från Sverige, Thailand, Vietnam, Kambodja, Australien, Norge, Danmark, England, Frankrike, USA, Österrike, och sist men inte minst, eller jo minst förresten, Skåneland! Sådant värmer.

 
Boostade mitt ego!


Thailändsk digital tårta från "duang jai"...

Att leka med nya telefonen och alla dess funktioner tar alltför mycket tid i anspråk. Appen "retro camera" gillar jag skarpt. Istället för att fylla i min visumansökan och skicka iväg den, så tar jag fåniga bilder på den. På visumansökan alltså. Det var ju förresten när jag skulle gå in på Expert och ta visumfotona som jag istället kom ut med nya telefonen i handen. För övrigt en HTC wildfire, något som jag blev totalsågad för av en kompis. "Du har köpt en tjejmodell" konstaterande han torrt. Dagen efter gjorde jag ett nytt försök och kom en stund senare ut från butiken med bilder på mig själv där jag liknar en helt vanlig heroinsmugglare så klart.


Oskarpa bilder gillas...

Så den 3:e Oktober är det alltså avfärd till Thailandet. Hemma igen 3:e Maj 2012 om inget drastiskt inträffar.
3:e November öppnar Ikea i Bangkok, även om det nu inte kommer påverka mig själv nämnvärt.
3:e December tillbaks i Thailand efter en tripp till Kuala Lumpur.
Om jag tänker tillbaka så var det den 3:e Januari i år en väldigt speciell dag då det hände mycket saker och var startskottet på något som jag skulle kunna skriva en hel bok om. Något som jag seriöst övervägde ett tag när allt var som mest turbulent. Hela vårvintern var en tid som både tog och gav energi. 3:e Februari var ett riktigt bottennapp, medan 3:e Mars nog toppade det mesta jag varit med om i livet. Det visade sig att det var rätt beslut att åka tillbaka en vända till, trots att det blev korsdrag i plånboken den månaden. Rollercoaster är bara förnamnet. 3:e Juli så kom ju erbjudandet från Eat, eller om det nu var den dagen jag sa ok till projektet. 3:e Januari nästa år så kommer syrran till Thailand också. Det är något hela tiden på det datumet verkar det som.

Nu ska jag försegla det här ämnet på något sätt.
Får bli med den här videon som jag fick skickad till mig i lördags av en gammal resekompis!


‎"It was the third of September, that day I'll always remember, yes, I will..."


Har dock inte 3 som mobiloperatör, även om rubriken syftar på det. Hänger kvar hos Televerket men undrar nu om det finns någon thailändsk operatör som erbjuder fri eller billig surf på simkortet. Jag är ju ändå tvungen att skaffa nytt nummer när jag kommer ner.


Slänger in några retrobilder till.


Sista dagen med praktiska men inte coola bussen.


Första dagen med coola men inte praktiska pickisen.


Dagens bonusbild!
"70-åringen som klev ut från garaget och försvann."

"Jag ska köpa vingar..virke..flygbiljett för pengarna..."

My papa was is a rollin' stone rock!


Sek Loso

Sek Loso är en av Thailands absolut största artister. Egentligen inte min musik alls, men efter att ha lyssnat på Sek Loso vid upprepade tillfällen i Thailand, mer eller mindre frivilligt, så har jag börja gilla honom och blir lite lätt nostalgisk när jag ser dessa videor.

Jättelätt att följa med i texten också tack vare karaokeupplägget...

Sek Loso - Proong Nee (Tomorrow)


Hängde du inte med? Översättning nedan. Sliskigt värre...

"If one day, you find yourself confused. Just look up at the stars in the sky.
And you'll see, I'm smiling for you to be happy
Because I'm your man, because you're my girl.
Because we belong to one another. And that will never change.
A promise is a promise, that we'll meet again.
Only my body is away from you, I left my heart with you, please look after it"



Sek Loso - Missed Call

Missat samtal - Trallvänligt värre...

Gillar verkligen att precis hela texten är på thai, förutom just sista ordet i refrängen - Missed Call!
Det räcker ju faktiskt för att man ska förstå vad låten handlar om.


Time flies. Nu är det bara en månad till avfärd innan det börjar. Förhoppningsvis så kan jag slänga mig med lite fler fraser på siamesmålet och färre på dalmålet efter säsongens slut någon gång i april maj 2012.


RSS 2.0