Far & son på Lanta 2019

Återigen hade vi hamnat på Lanta. Jag och Junior på resa igen. Inför den här resan hade jag inga som helst betänkligheter om att åka ensam med honom så långt. Vi hade ju redan provat ett år tidigare och även hunnit göra vår roadtrip till Schweiz i somras. Jag var vid det här laget helt trygg med att åka själv med honom. Ingen oro inför flygresan eller procedurerna på flygplatsen. Junior hade dessutom blivit ett år äldre och allt mer självgående på flera områden.
 
Med en begränsad budget och tidsrymd så skippade vi också Bangkok den här gången, något som annars får tusenbahtingarna att flyga iväg fortare än en Changkapsyl. Vi slapp också kostnaden för inrikesflyget till Krabi eftersom det var lika billigt att boka en genomgående biljett direkt dit som att bara boka Bangkok tur och retur som vi alltid annars gör. 
 
 
Klong Nin Beach, november -19.
 
 
Jag hade ju tänkt att vi skulle hålla oss hemma den här vintern då mitt garageprojekt gräver lika djupa hål i plånboken som i marken utanför huset. Men det uppstod ett läge och då drog vi iväg på en kortis, tio nätter på plats i Thailand och sedan hem igen. Tänkte jag skulle redovisa kostnaderna längre ner.
 
Vi kom snart in i en fin dagsrytm. Vaknar vid sjudraget då vi tar vespan till korsningen i Klong Nin där vi köper billig thaifrukost. Sticky rice med rostad lök, friterad kyckling och så en påse med de där friterade thaimunkarna - pa thong ko - som kostar typ 2 baht styck. Allt för 80 baht för både mig och Junior, och då har vi också kvar lite till förmiddagen. Eget presskaffe hemifrån och en tetrajuice från Seven så har man en perfekt frulle på balkongen.
 
 
 
 
 
Det här en av dagens bästa stunder innan det blir för varmt. Man tar en snus efter maten och sitter och chillar någon timme med skärmen eller boken, ja jag lyckades faktiskt läsa en halv bok på resan vilket var en välkommen skräll. Vid niotiden går vi ner till poolen där vi badar ett par tre timmar inklusive glasspaus i skuggan. Att bada med Junior nu när han fyllt fem var något helt annat än ett år tidigare. Han utvecklades snabbt i poolen de här dagarna och han tog sina första riktiga simtag. Det funkar bra med mutor för att motivera ett barn att utföra olika uppgifter märkte jag, som att hoppa i från kanten och simma till andra sidan till exempel, eller att dyka efter föremål på botten.
 
 
 
 "Hoppa i och simma hit så får du en glass!"
 
 
Vid tolv när det börjar hetta för mycket drar vi oss tillbaka till bungen för att äta det sista från frullen och softa ett par timmar medan jag funderar på vart vi ska inmundiga lunchen. Då drar jag på Junior den thailändska skyddsmunderingen, alltså långbyxor, riktiga skor och hjälm, och tar vespan till någon favoritrestaurang i närheten, helst Kantiang Restaurant på Klong Hin. Där frossar vi deras läckerheter och sköljer ner med mangoshake i lugn och ro. Ibland drar vi upp till Saladan om vi har något ärende dit, men då åker vi taxi dit, och tuktuk hem. Jag skulle aldrig drömma om att köra vespa i den trafiken med Junior, men söderut är det lugnare.
 
 
 
 "Fill her up khop khun krap..."
 
 
Efter den sena lunchen är det dags för poolen igen och här plaskar vi runt tills solen börjar gå ner. Bad i havet har det tyvärr blivit minimalt med. De första dagarna var det ändå för stora vågor och starka underströmmar för att det skulle kännas tryggt med Junior. Men några dopp blev det i alla fall.
 
 
Klong Nin Beach, november 2019
 
 
Efter mörkrets inbrott så är det dusch och lite chill på balkongen en stund. Beroende på hur hungriga vi är så går vi antingen på restaurang eller åker och köper något lättare vid Seven. Inte förrän sista kvällen valde vi faktiskt att äta på vår egen resort, alltså Natures restaurang. Maten där är alldeles för slätstruken och turistanpassad tycker jag, men jag tog en hot plate som åtminstone var en höjdare förr. Träffade också ett par Morabor där som jag kände, vi tog bordet bredvid så att jag också fick lite vuxet socialt umgänge. Det är ytterst sällan jag får tid till det. Vi tog en Chang ihop och surrade ett par timmar medan Junior lekte på stranden med sina thaikompisar. Det blev ett fint avslut på våran resa för den här gången.
 
 
Caught on camera... Nature Beach Resort, Klong Nin Beach. Ko Lanta. Foto: T Hamberg.
 
 
Om jag ska summera den här resan med några ord då. Jag är glad att vi gjorde den så klart, det är ett fantastiskt privilegium att få resa ensam med sitt barn. Jag har ju gjort några turer nu, både korta och långa. Man blir så ihopsvetsade och Junior får känna att han har all fokus och uppmärksamhet. Han litar på mig fullt ut och berättar alltid om sina känslor och tankar. Särskilt på kvällen när vi släckt lampan och det är dags att sova ligger vi alltid och pratar en stund, precis som hemma. Det är då han brukar öppna sig som mest. Saknaden efter farmor som är i himlen, eller jobbiga frågor om varför mamma flyttade egentligen. Det är så svårt att förklara för honom, jag väger orden på guldvåg. Men också kärleksfulla tankar, om Ellen på dagis som han är kär i, eller om hur mycket han tycker om mig. Han kan vara oerhört uttrycksfull och välformulerad ibland, som en kväll innan vi somnade så kramade han mig och sa:
"Godnatt mitt regnbågshjärta, vi ses i drömmarnas värld..."
Det var så poetiskt att jag nästan blev lite tårögd.
 
 
Drömmarnas värld...
 
 
Kostnaderna då?
 
2 x Flygbiljetter med Thai Airways. Arlanda - Krabi: 12000:-
Connect Hotel (600:-) + Parkering (500:-): 1100:-
Transfer Krabi - Lanta ToR 2 x 2000 thb: 1200:-
Bungalow Nature Beach 10 nätter x 800 thb: ca 2700:-
Hyra motorcykel 7 dagar x 200 thb: ca 500:-
Fasta kostnader =17500 SEK
 
Fickpengar, alltså mat, dricka, glass, taxi och lite shopping. Inga utflykter med båt eller annat har vi gjort: 7000 SEK. Det blir ju 700 om dagen, delat på två personer. Så för 350 kronor, eller drygt en tusenbahting per skalle så klarar man sig.
 
Så totalt 24500 spänn gick kalaset lös på. Men då har jag inte räknat med resan till Arlanda och kostnaderna där, så det blir väl ytterligare en tusenlapp.
 
Jämfört med våran roadtrip till Schweiz i somras under lika många dagar blev det alltså i princip lika dyrt att åka till Thailand, men med skillnaden att flygbiljetten drar upp summan där, men billigare levnadskostnad, och vice versa i Europa. Ja, det behövdes kanske ingen Einstein för att räkna ut det.. 
 
 
See you next time...
 
  
 

Fler restaurangtips på Lanta

Anutama heter restaurangen som uppstod ur spillrorna från Cook Kai. Den är byggd i nästan samma stil men är betydligt mindre, och ligger på en armlängds avstånd (se bild) från originalrestaurangen (som numera alltså heter Nai-Hua). Anutama är också namnet på nya ägaren som även har kiosken bredvid Nature House. Hon har anställt kocken och ett par servitriser från Cook Kai och jag provade så klart en spicy beef salad för att se om den höll måttet. Nötkött är ju en svår nöt att knäcka i Thailand. Thaibiffen är sällan någon höjdare, och restauranger med självaktning importerar sin biff från Australien eller Nya Zeeland. Anutama verkar hålla sig med thaibiffen. För övrigt perfekt balanserad spicy salad, men mindre portion än originalvarianten. Junior beställde chicken nugget som var av industrisorten men ätbar. Personalen goa och trevliga, och trots att stället är nytt och vi var där i november så var det välbesökt, vilket är ett gott betyg, särskilt med tanke på att det är beläget på uppsidan av vägen på Klong Nin.
 
 
 
 
-----
 
 
Harrys Sunset Beach Bar är också nytt för i år. Det här stället hette tidigare Sunset Bungalow och drevs av min kompis som nu sålt det till andra trevliga svenskar som bytt koncept. Här kan man få en saftig hamburgare och annat västerländskt, samt thaikrubb. Junior åt goda pannkakor från barnmenyn. Personligen tycker jag att de har ett toppenläge direkt på Klong Nin-stranden där man kan äta med sand mellan tårna. Lite av den thailändska drömmen med bambumöbler och kulörta lyktor i träden. Väldigt mysigt. Bra service och inte lång väntan på maten. Kom hit om du suktar efter lite ordentligt farangkäk. Nyrenoverade bungalows för den som behöver.
 
 
 
 
-----
 
 
French Bakery på Klong Nin har varit igång ett par år. Även den ligger på uppsidan av vägen. Namnet kanske är lite missvisande då det snarare är en restaurang än ett bageri. En tegelkonstruktion som inte sett så inbjudande ut, men väl inne tyckte jag att det var rätt så trevligt faktiskt. Det som lockade hit oss en kväll var deras vedugnseldade pizza, och vi blev inte besvikna. Den håller hög klass och toppar nog de pizzor jag provat på ön. Här finns biljard- och pingisbord också. Trevlig och serviceinriktad personal.
 
 
 
-----
 
Diamond Cliff är en restaurang som hänger högt på en klippa strax söder om Klong Nin. Med egen trappa/stege ner till vackra Diamond Cliff Beach (som den numera kallas) så blir det ett naturligt lunchställe för dem som besöker stranden och orkar klättra upp och ner. Jag har varit här ett flertal gånger under åren, men i ärlighetens namn så är det mest utsikten som lockar. Maten är helt okej men inte mer. Senaste besöket så beställde vi röd curry och chicken satay och vi kunde nog ha önskat mer av den smakupplevelsen. Menyn är rätt så diger så det finns mycket att välja på. Rätt så mycket personal av blandad karaktär, både amitiösa och ointresserade. 
 
 
 
-----
 
View Point, eller vad den nu heter ligger efter krönet på väg mot Old Town om man kommer från Klong Nin. Det finns två restauramger där, och det här är den första, eller översta om man så vill. Jag har varit här en gång förut och tyckte att det var dags att prova igen då vi var mycket nöjda den gången. Restaurangen har en fin utsikt österut och det fläktar skönt på höjden. Trevlig personal och inte så lång väntan på maten. Återigen blev vi mycket belåtna och jag skulle nog påstå att den här restaurangen är en av bättre på ön. Vi åt spicy seafood salad, beef in thai sauce och chicken satay med vitlöksbröd som kom på köpet. Allt sköljdes ner med mangoshake i vanlig ordning.
 
 
 
 
 -----
 
Lanta Seafood i Saladan har jag skrivit tidigare om i det här inlägget. Nu är det några år sedan jag var där men vi tog tillfället i akt en tidig kväll nu i november. Till min förvåning var vi faktiskt helt själva i den stora restaurangen när vi anlände. Vi tog så klart ett bord närmast vattnet och beställde in lite godsaker. Allt var gott men inte som jag minns det från förr, kanske har de sjangserat lite eller bara lite försäsongströtta. Hel fisk, musslor och chicken nuggets där allt var godkänt men inte på topp. En fin apelsinshake sköljde vi ner anrättningen med. Jag kan ändå rekommendera det här stället, de är duktiga på att tipsa om tillbehör till fisk och skaldjur.
 
 
 
 
-----
 
Baifern är ju min nya favorit i Saladan sedan ett par år, och det fick bli två besök där på senaste resan. Jag har aldrig blivit missnöjd och beställer alltid mer än vad man orkar äta upp. Vegetariska vårrullar, röd curry, fried chicken, och crispy pork som börjar bli en favorit för mig, men hittar det alltså bara på buddhistiska ställen av naturliga skäl. Även en spicy seafood salad som är bra här, men de hade gärna kunnat skippa den där oidentifierade prylen som ligger uppe till vänster på tallriken. Baifern är också omnämnt i det här inlägget men är värt att lyftas igen.
 
 
  
 
 
-----
 
Sist men inte minst så ska jag avsluta med min absoluta favorit på ön, Kantiang Restaurang som har ett eget inlägg här om man vill ha mer info. 
 
Ko Lantas absolut bästa spicy seafood salad. Kantiang Restaurang, Klong Hin
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0