Sofitel Bangkok Sukhumvit

Majestätiska Sofitel Bangkok Sukhumvit ligger verkligen mitt i smeten, precis mellan Nana och Asok med gångavstånd till shopping och restauranger, och BTS förstås. Det fick bli vårat sista hotell (test nr 36 i Bkk) för i år, och vi anlände på juldagen och stannade i nästan tre nätter. Nästan eftersom vårat flyg hem med Emirates avgick klockan 03.00, vilket innebär utcheckning sent på kvällen och man är tvungen att "vaska" sista natten. Det känns alltid lite surt när det blir så, men med barn kan man inte driva runt på stan en hel dag och sedan bege sig till flygplatsen. Att checka ut och välja ett budgethotell för den där halva sista dagen blir alldeles för bökigt. 
Sofitel Sukhumvit är vid tillfället rankat som nummer 41 av 892 hotell på Tripadvisor. Det coola systerhotellet SO Sofitel nere på Sathorn Road ligger vid samma tidpunkt på 13:e plats. 
 
 
 
Julkänsla i lobbyn. Sofitel Bangkok Sukhumvit 
 
 
Rumsalternativen är något luddiga om man bokar via Hotels.com som jag nästan alltid gör. Beroende på utsikt, sängalternativ och andra faktorer så varierar priserna, men jag bokade ett luxury club som dock bara är ett par kvadrat större (39 m²) än standardrummen (37 m²), men har både frukost inkluderat och ger tillgång till loungen Club Millésime. Vid en jämförelse så blir det faktiskt billigare än att ta ett standardrum med frukost. Som vanligt fulbokar jag och uppger aldrig att vi har Junior i släptåg, eftersom han ändå sover i våran säng. Klickar man i 2+1 personer så blir det ju alltid omotiverat dyrt (/tips från coachen).
 
 
Exteriör. Sofitel Bangkok Sukhumvit
  
 
Om man har bokat ett club-rum så blir man genast eskorterad upp till våningen Club Millésime (alltså det som generellt brukar kallas för executive floor) för en snabbare incheckning samtidigt som man tilldelas varma eller kalla drycker. Det är helt enkelt lite fjäskigare än för de vanliga dödliga som bokat standardrum (som de för all del också kallar luxury room, men utan det snitsiga tillägget club). 
 
 
 
 
 
 
Lobbyn nere känns ändå rätt så fancy med en cool dekor, och med en snygg hotellbar där det som vanligt nästan aldrig sitter några gäster. När jag tänker efter så har jag nog aldrig sett en välbesökt hotellbar. I anslutning finns också ett snyggt vinrum där man kan få prova viner från hela världen. 
 
 
Babybossen... 
 
 
Rummen
 
Rummet luxury club var alltså inte så stort som man kunde önska och det drar ner betyget till en fyra, men det är också enda nackdelen. Möjligtvis lite rörigt färgtema också, men alla rum som inte går i vitt är bra rum. Som vanligt finns det man behöver här. Extra plus för både fåtölj och en soffdivan. Sängarna och kuddarna får högsta betyg men är inte bäst i Bangkok (Skönast på Hotel Muse). Den sedvanliga glasrutan in mot badrummet finns där men med persienn för den känslige. Badrummet är snyggt men inte stort, det finns dock både dusch och badkar. Sköna badrockar också, av den varianten som man vill sno med sig hem men aldrig gör.
 
 
Luxury club, Sofitel Bangkok Sukhumvit
 
 
Vårat rum vette mestadels mot norr och utsikten blev därmed lite sämre. Från sidofönstret kunde man få en skymt ner mot Sukhumvit om man nu tycker det är trevligt. Söderut hade man haft hela Benjakitti Park och inte så mycket höga byggnader i vägen.
 
 
   
 
 
  
Efter vistelsen i Nong Mak Fai kände jag att det var dags att beställa upp lite farangkäk på room service. Jag provade först plikttroget husets hamburgare, den serverades för dagen med black bread och smakade väl okej, men jag skulle alla dagar i veckan hellre ta en hederlig Sibyllaburgare. Tror den här gick på cirka 400 thb ++ vilket får anses rimligt för ett femstjärnigt hotell. På högsta-betyg-hotellet Anantara Siam lossnade burgaren på 1000 thb ++ (dyrast i Bangkok?), men där var den också godare ska jag väl tillägga.
 
En annan dag provade jag och Junior pizzan, samt en korv & pommes från barnmenyn. Den smaklösa seafood-pizzan hamnar knappast på någon topplista, och med facit i hand skulle vi väntat in Hjärter Dam som strax efter kom tillbaka med thaimat från gatan. Vill man ha en riktigt god pizza med utsikt ska man definintivt besöka Attico.
 
Ska tilläggas att det fanns både espressomaskin och kaffepress på rummet, så koffeinbehovet blir med råge tillfredsställt.
 
 
Black bread burger. Sofitel Bangkok Sukhumvit 
 
 
Poolen på Sofitel tycker jag kanske motsvarade förväntningarna men inte så mycket mer. Största problemet här är att den ligger på norrsidan och skuggas nästan hela dagen av hotellets 30 våningar. Jag kom ner första eftermiddagen och då nåddes nästan hela poolen av solen en stund innan den åter försvann bakom horisonten. Plus för sköna solsängar som man låg bekvämt i utan att halka ner. Jag gillar också menyn som är utformad som en solfjäder som man kan vifta och svalka sig med, men det var knappast ett problem då Bangkok drabbats av en köldknäpp den här juldagen i nådens år 2017. Termometern klamrade sig fast runt 20-strecket. Efter en simtur i den kalla bassängen - som näppeligen hade högre temperatur än i svinkalla Mora Simhall - låg jag inlindad i två handdukar för att få upp värmen. Eftersom Junior låg på rummet och sussade tänkte jag ta tillfället i akt att prova ångbastun som låg i anslutning till hotellets spa på samma våning som poolen. Döm om min förvåning när de skulle ha 800 thb extra för att nyttja den, ja det kunde de ju glömma så klart. Det är en principsak, och det är första gången vi bott på ett hotell där de tar en avgift för just ångbastun. Vanlig svenne banan-bastu fanns att tillgå, men den var lika vanlig och liten som den jag har hemma i Masriket.
 
 
 
Pool. Sofitel Bangkok Sukhumvit 
 
 
  
Frukosten serveras i restaurangen Voilà på andra våningen som har ett öppet atrium ner mot lobbyn och utsikt ut mot skytrain. Vid en första anblick den första morgonen så verkade den inte alltför välsorterad och jag kunde inte ens hitta den minsta lilla ostbit. Egentligen är det inte jätteviktigt, men det är en slags markör på vilken nivå det är på buffén. Ost är dyrt, särskilt när den ska importeras från Europa, och det är också mest vi skandinaver som eftersöker den på frukosten (vi är heller inte en så stor andel av gästerna), så jag förstår om hotellen sparar in på den biten. Men jag skulle ha helt fel insåg jag morgonen efter när jag blygsamt frågade om de inte hade lite ost ändå. "Oh yes, over there, in the cheese room!" svarade den serviceinriktade värdinnan och pekade mot ett inglasat rum i andra änden av lokalen. I samma stund förstod jag att frukosten på Sofitel hade tjänat ihop sin förväntade femma i betyg. Detta toppades ytterligare när Hjärter dam visade mig smoothiebaren som jag också missat första morgonen. De hade också en så kallad bagel bar där de gjorde i ordning goda mackor med pastrami och annat gott. Ja det mesta fanns så klart och obegränsat med kaffe i alla dess former.
 
 
 
Breakfast at Sofitel Bangkok Sukhumvit 
 
 
 
 
 
Voilà förvandlas senare på dagen till vanlig restaurang, och på kvällen när vi var osynkade i maten gick jag ner själv för att prova min thailändska paradrätt spicy beef salad som jag såg att de hade på menyn. I vanliga fall säger jag alltid till hur många chili jag vill ha i, och jag drar den alltid på thai för att imponera med mina (bristfälliga) språkkunskaper på det lokala språket; "Sai prik song met khap", men det lät jag bero den här gången. Det var lite synd för den blev lite för stark för mitt svenska gomsegel, men trots det så var Sofitels spicy salad nog bland de bästa jag provat i Thailand.
 
 
Spicy beef salad at Voilà, Sofitel Bangkok Sukhumvit
 
 
 
Executive floor, eller Club Millésime som de kallar det här på Sofitel var en riktig höjdare. Här har de lyckats skapa en perfekt atmosfär med dämpad belysning, sköna möbler och en oklanderlig service med alert personal som kom och fyllde på glaset med vad nu man än ville ha. Viner av fina märken, cocktails och drinkar, och öl förstås. Tveksamt om de hade Chang, jag kollade aldrig. Buffén var elegant och för första gången i mitt liv fick jag prova gåslever som tydligen ska vara något alldeles extra. Ja vad ska jag säga, det är möjligt att jag hade för höga förväntningar men visst var det väl ätbart eller hur man ska uttrycka det, och jag antar att det ska till en tillvänjningsprocess innan man kan uppskatta det fullt ut. En annan kulinarisk fullpoängare som däremot inte behövde tillvänjning var mangogazpacho (även gurkgazpacho) som serverades i greppvänliga hot shot-glas.
Om man bor på Sofitel ska man absolut boka ett clubrum som ger tillträde hit till Club Millésime som alltså ingår i kostnaden för rummet om det inte redan framgått. 
 
 
 
 
 
Sofitel har så klart också en flådig takbar som heter L'appart, men det ska jag ta upp i ett eget inlägg. Kommer inom kort.
 
Inlägg: L'appart
 
L'appart
 
 
Om jag ska runda av den här recensionen med några få ord så gillar jag hotellet, det växer under vistelsen och man uppskattar det mer och mer. Plus för genomgående bra service på alla plan, faktiskt en av de viktigaste faktorerna för att man ska få ett bra helhetsintryck av ett hotell. Minus för avgiften på ångbastun och att poolen mestadels ligger i skugga.  
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Mer yta hade gett en femma
Sängar. 5. Sov gott
Frukost. 5. Missa inte smoothiebaren
Läge. 5. Mitt i smeten
Utsikt. 3,5. Gäller rummen som vetter norrut
 
 

Radisson Blu Plaza

Hotelltest nummer 35 i den stora Mangon fick bli Radisson Blu Plaza, beläget vid soi 27 mellan Asok och Phrom Phong. Jag hade haft span på hotellet ett tag och tyckte att det verkade prisvärt, och det var nog den bruna emperadormarmorn i badrummen som fällde avgörandet. Radissons fd koppling till SAS-koncernen finns att läsa i intressanta wikipedialänkar. Hotellet ligger för närvarande på plats 83 på Tripadvisor, vilket är orättvist enligt mig och förtjänar en högre ranking då det blir full pott i de flesta kategorier. Det enda som inte håller måttet är poolområdet, men det återkommer jag till längre ned. Hotellet är byggt 2014 så det är ganska nytt, och vi stannade i tre nätter.
 
 
Exteriör Radisson Blu Plaza Bangkok 
 
 
Lobbyn välkomnar i varma färger och bra service med snabb incheckning. Man får ett bra första intryck. Eftersom vi anlände på kvällen så behövde ju inte heller riskera att rummet eventuellt inte skulle vara klart.
 
 
 
 
 
Rummen
 
Jag bokade ett Grand Premier Room/Juniorsvit (det kallas lite olika beroende vilken sida man bokar ifrån) som är lite större (56 m²) än standardrummen (36²), samt ger tillgång till Executive Lounge där man kan frossa "gratis" i olika delikatesser i fast och flytande form. Det är för övrigt en förmån som bara jag i resesällskapet utnyttjar. Hjärter Dam tycker att det är larvigt, varför proppa i sig laxsnittar när man är i Bangkok och kan få utsökt som tam (papaya salad) nere på gatan? Nu för tiden behöver vi dessutom större rum när yogamattor och leksaker ska slåss om utrymmet.
 
 
Grand Premier Room / Juniorsvit, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Allt man behöver finns förstås. En skön soffa där alla får plats, men med något för litet bord. Den viktiga kaffemaskinen saknas inte heller. Utsikt söderut mot Sukhumvit och poolen. Sängarna är sköna men inte Bangkoks bästa, och med nöd och näppe får de ändå en femma även om betyget är svagt. Nej fan, det får bli ett halvt betyg här, då en fyra blir för lågt. Kuddarna är i alla fall perfekta.
 
 
 
 
 
Badrummet är alltså i det maffigaste slaget och ger verkligen den där känslan av lyx och wow när man kliver in. Det är stort med både dusch och badkar med TV på väggen. Bokar man standardrum får man en snikvariant utan eller bara delvis den mörkbruna emperadormarmorn, och inte klätt från golv till tak som i det här badrummet. Möjligtvis kan det upplevas lite kalt, men de burriga färgerna dämpar intrycket. Carraramarmor hade bara känts sterilt. Vill man förresten ha ett riktigt lyxigt badrum så ska man kolla in det vi fick på The Sukothai.
 
 
Hjärter Dam tar en svängom. Grand premier bathroom, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
   
 
 
Jag brukar ju förresten alltid testa hotellens hamburgare, men det skippade jag den här gången. Jag såg dock att man kunde komponera egna burgare med en rad olika intressanta tillval. Wifi funkar ju också numera alltid bra med gratis och enkel uppkoppling så det är knappt värt att nämna längre. Minibarens priser rimliga med tanke på att det är ett femstjärningt hotell. Ett litet minus för avsaknaden av Chang. 
 
 
 Burger menu
 
 
Poolområdet
 
Det här är Radissons svagaste punkt tycker jag. Poolen är ganska liten och tråkig men den funkar väl, men lever inte upp till standarden man kan förvänta sig på ett femstjärnigt hotell. Det kändes lite slitet med uppsprucken trätrall lite här och där, trots att hotellet är ganska nytt. Jag och junior kom ner på förmiddagen och då var det helt obemannat och baren/serveringen var stängd. Det kändes nästan lite bortglömt, och bredvid hotellet tornar ett övergivet råbygge upp sig som också solkar ner intrycket lite. (Det är så klart inte Radissons fel, det inser jag också.) I anslutning till poolen finns också spa-avdelningen med en riktig ångbastu, något jag uppskattar men bara fick prova en halv minut då junior var alldeles för rastlös för att stanna kvar. Han hade dock inga klagomål på själva poolen what so ever, och när vi provade dagen efter så var det lite mera liv där. Poolen har förresten sol så gott som hela dagen.
 
 
 
 
 
 
 
Frukost
 
Jag måste säga att frukosten imponerade på mig och kvalar nog in på topp-5 i Bangkok. Både för miljön och för utbudet. Här finns allt från västerländskt till japanskt, och det indiska utbudet var nog det bästa jag provat. Så klart finns nudel- och äggstation och alert serviceinriktad personal som ständigt fyllde på kaffe. Man kan även beställa cappuccino och de andra varianterna. Färskt bröd och ostavdelning, och apelsinjuicen var riktigt bra och inte den billiga tetrasorten. Jag tyckte också att sushin var snäppet bättre än den vanliga och smaklösa industrivarianten som annars brukar finnas, om den ens finns överhuvudtaget.
 
 
Frukost för resande. Twenty-Seven Bites Brasserie, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
 
 
Executive Lounge
 
I ärlighetens namn ska jag säga att jag faktiskt glömde bort att vi hade tillträde hit, och inte förrän sista dagen letade jag mig hit. Jag skyller på jetlag och Bangkoks för övrigt stora utbud av god mat som vi satte igång att frossa i så fort vi anlänt. Tidigare har jag egentligen bara provat loungerna på Landmark och Millennium Hilton, men här var det betydligt bättre tycker jag. Kulinariska konstverk som smakade lika bra som de såg ut. 
 
 
 
 
 
 
 
Vietnamesiska vårrullar, skaldjurscocktail, exotiska frukter och annat gott. Även lite varma alternativ, och så free flow på drinkar och andra alkoholhaltiga drycker naturligtvis. Vill man få tillgång till den här loungen men är för snål för att boka ett grand premier så finns rumsalternativet business class som är mindre (samma som standardrummen) men med ungefär samma förmåner, och är nog ett lämpligt alternativ om man inte är i behov av att breda ut sig. Bättre rum ger för det mesta bättre utsikt också.
 
 
 
Executive Lounge, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Här på Radisson Blu Plaza finns också två intressanta saker till, takbaren Brewski som serverar specialöl, samt den italienska restaurangen Attico som jag provade två gånger. Men det börjar bli mycket här nu och jag ska nog ta upp det i ett par separata inlägg. Länkar kommer läggas in här så småningom.
 
 
 
 
Brewski Roof top Bar, och en av balkongerna på Attico
 
 
Sammantaget blir det ett riktigt bra betyg för det här hotellet. Området är trevligt och härifrån vidare ner mot de högre soierna blir det allt mera Hi-So med allt vad det innebär. Mycket gatumat i krokarna, och gångavstånd till Asok och Terminal 21. Jag ska definitivt testa andra andra hotell här, och ner mot soi 18, 20 och 22 verkar det finnas en hel del att välja på. Tidigare har jag/vi bara bott på två andra hotell här om man räknar mellan Asok och Phrom Phong, nämligen S31 Sukhumvit (2011) och The Continent (2013). Om inte poolen är superviktig så är det här ett av de bästa hotellalternativen i Bangkok. Prisvärt dessutom.
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Gäller grand premier/juniorsvit
Sängar. 4,5. Sov gott
Frukost. 5. Solklart betyg
Läge. 5. Bland Bangkoks bästa
Utsikt. 4. Gäller toppvåningarna söderut
 
 
 
 

Anantara Siam

Med toppbetyg i alla kategorier så kommer Anantara Siam att peta ner Lebua från tronen på topplistan av hotell i Bangkok. Det enda man eventuellt skulle kunna ha invändningar mot är utsikten, men det ska jag återkomma till längre ner. Anantara som är en kedja ville ha ett ordentligt flaggskepp i huvudstaden och tog över detta hotell efter Four Seasons för ett par år sedan. Hotellet byggdes redan 1978 som ett Peninsula-hotell och har bytt namn och ägare ett par gånger under årens lopp. Ligger för närvarande på plats 29 på Tripadvisor.
 
 
 
 
Eftersom hotellet är ganska dyrt redan från början, men hade en tillfällig prissänkning vid bokningstillfället så slog jag till och gjorde en fulbokning på det billigaste rummet för två personer med frukost, men undanhöll att vi hade junior i släptåg. En provbokning med 2+1 blev omotiverat dyrt då junior sover i våran säng och knappast äter frukost för ett par tusen baht per dag. Vi skulle dessutom stanna i fyra nätter och jag kände redan att det var korsdrag i plånboken. Men det skulle så klart bli dyrare ändå, eftersom jag inte kunde motstå frestelsen att vid ankomsten uppgradera oss till en private villa som de kallade det. Så från snikvarianten av rum till det mest exklusiva blev resultatet när jag hörde mig själv svara "Yes, why not, it's a once in a lifetime bla bla..." samtidigt som jag tyst försökte räkna om baht till kronor och hoppades att summan inte var exklusive plus plus (+10+7%) samt med motiveringen att vi var väl inte på semester för att snåla på slantarna. Junior åt dessutom gratis frukost. Alltid något.
  
 
Orientalisk lyx, Anantara Siam.
  
Anantara tar emot i en storslagen och lyxig lobby och är nog den maffigaste jag satt min fot i, och knappast vågade drömma om under backpackeråren på 90-talet då vi alltid bodde i billigaste masonitlådan på Khao San Road. Snyggt färgtema, påkostat och svulstigt, sköna soffor och dekorerat överallt utan att vara kitschigt. Ingen jävla hipsterminimalism här inte. Dessutom en skön vibe med proffsig och serviceinriktad personal. Helt klart ett ställe i min smak.
 
 
Stairway to heaven... 
 
 
Anantara Siam har nästan 400 rum och sviter, och sedan ett tiotal så kallade private villas som nu vi nu stegade iväg mot och som jag inte riktigt hade räknat ut hur mycket jag egentligen hade betalat för. Det jag däremot hade räknat ut var att vi förmodligen blivit rekommenderat den här lite avsides stugan på grund av att vi hade det lilla monstret med oss och att personalen möjligtvis befarade att han skulle störa andra gäster om vi bodde i ett vanligt hotellrum. 
 
 
Private Villa. Anantara Siam. 
 
 
Det skulle hur som helst visa sig att det var ett bra val, nu hade vi direktacess ut mot trädgården och poolen, och slapp hålla på med ombyten och nycklar varje gång vi ville ta ett dopp. Bara att hoppa i tofflorna och ut genom bakdörren som vi kunde lämna olåst. Här skulle det bli lätt att trivas i fyra dagar.
 
 
Edens lustgård... 
 
 
Det är det här jag menar med att utsikten får högsta betyg med motiveringen att jag hellre kollar ut på det här än Bangkoks skyline från ett instängt rum femtio våningar upp. Att man kunde bo så här mitt i centrala Bangkok kunde jag inte riktigt föreställa mig.
 
 
   
 
 
Alla bekvämligheter fanns så klart här. Sängen och kuddarna så sköna som priset kräver, och en riktigt bekväm fåtölj vilket brukar höra till ovanligheterna annars. Snygga lackade trägolv och ett badrum i marmor med både dusch och badkar. Det enda som egentligen var att anmärka på var att det inte fanns riktigt kaffe, och det förvånade mig verkligen, bara det där jävla pulverkaffet som en riktig svensk med värdighet bara möjligtvis skulle kunna uppskatta om man hittade sig själv halvt ihälfrusen på någon ödslig bergstopp i Himalaya. Men där var vi inte nu. Så trots detta missöde så kommer det bli full pott för rummet eftersom allt annat överväger.
 
 
 
 
 
All heder till Anantara att de tagit in Chang istället för Singha i minibaren. Den lossnar på 240 thb ++, vilket blir cirka 70 svenska spänn. Värt att notera att de också har Red Bull, alltså den europeiska varianten med kolsyra, och som den påläste vet att det från början var en thailändsk produkt (utan bubblor), Krating Daeng, som alltså betyder Röd Oxe. Den säljs överallt för cirka 15 baht och verkar ingå i den thailändska kostcirkeln. 
 
 
 
 
 
Poolen hade vi som sagt en armlängds avstånd till så jag och junior hängde här hela dagarna när Hjärter Dam ägnade sig åt att ta coola yogabilder runtom på hela hotellområdet. En klassisk variant med grunt i ena änden och djupt nog i den andra. En servering och en liten lekpark finns också i direkt anslutning. Alert personal som ständigt kommer och fyller på med gratis vattenflaskor och annat man kan tänkas behöva. Jag kunde tänkas behöva en klassisk mai tai så det ordnades fram tillsammans med lite tillhörande gratissnacks.
 
 
Poolside mai tai. Anantara Siam.
 
 
En trappa ner fanns ett gudomligt spa med både ångbastu (alltså inte en sådan där töntig som i Mora simhall med en blomspruta som duschar stenarna en gång i kvarten, utan en sådan där riktig med väggar och bänkar i sten och en ångande dimma som hela tiden skymmer sikten som i en amerikansk maffiafilm och man vet fan inte om man är själv eller har sällskap av någon thai-Corleone där inne..) och kokhett saltvattensjacuzzi med vattenfall, så här hängde jag säkert tre gånger om dagen för att värma upp mig ytterligare i världens hetaste huvudstad. Här nere fick man dessutom massa gratis (riktigt) kaffe, frukt och annat nyttigt. Squash kunde man också spela om man nu skulle få ett sådant idiotiskt infall. Massage var däremot orimligt dyrt här på Anantara, cirka 4-5000 thb ++ för 60 till 90 minuters behandling. Så jävla bra kan inte en massage vara anser jag, oavsett om de kallar den super duper bamboo hot stones mystical tuk tuk oriental signature style...
 
 
 
   
 
 
För junior och de andra kidsen finns ett bemannat lekrum med en massa pedagogiska leksaker och annat pyssel. Här har man även möjlighet att lämna barnen ett par timmar utan extra kostnad om nu föräldrarna vill ut och käka i lugn och ro. Ett erbjudande som vi dock inte nappade på, även om jag fick det största förtroende för den gulliga personalen.
 
 
 
 
 
 
Den obligatoriska hamburgaren intog jag i den flådiga lobbyn, till det lika flådiga och orimliga priset av 1000 thb ++! vilket blir nästan 300 SEK!. Alltså det är fortfarande bara en burgare med lite pommes bredvid. Lägg därtill en Chang för 230 baht och en flaska vatten för 60 baht, och så ++ uppe på det så landar vi på cirka 400 spänn. Sade jag att vi var i Bangkok? Men burgaren var god, en av de bästa hotellburgarna faktiskt. Changen var också god. Vattnet smakade vatten. Bra wifi också.
 
 
Ibland äter jag hamburgare i Thailand, och ibland äter jag thaimat i Sverige...
 
 
Av ren bäkvämlighet och nyfikenhet så provade jag hotellets mat vid ett par tillfällen till. Något som är positivt är några av restaurangerna är samlade runt en innergård eller som ett atrium där man också kan sitta. (även frukosten serveras här) Här får man då alla restaurangers menyer att välja på och kan plocka ihop rätter lite som man vill. Jag plockade ihop Champagne och quesadillas vid första tillfället. Så makalöst gott att jag åt samma en gång till nästa dag. 
 
 
Mexikanskt och franskt i Thailand. Aqua, Anantara Siam.
 
 
Jag gillade att hänga här i Aqua som det kallades, en relativt avslappnad miljö jämfört med de vita dukarna inne i själva restaurangerna. Omgiven av en damm med guldfiskar och en lummig trädgård så utgör det här en riktig oas som inbjuder till långa sittningar, inte minst under frukosten. 
 
 
   
 
 
 
Frukosten var som förväntat en höjdare även om jag första morgonen tyckte att upplägget verkade lite rörigt. Buffén är lite utspridd och det är lätt att missa en del av utbudet om man inte kollar runt ordentligt. Valfritt kaffe (nymalet) beställs vid bordet och görs i en sådan riktig fancy pysmaskin och fylls på i snabb takt när man påkallar uppmärksamheten. Tredje dagen hade de lärt sig att vårat bord konsumerade okristligt mycket kaffe och hade förberett en hel kanna vanligt bryggkaffe som ställdes på bordet. Tyvärr var det alldeles för blaskigt vilket jag lät meddela och samtidigt som jag skickade ut kannan pekade jag på fancymaskinen och sa att det där är det enda som gäller. 
 
 
Breakfast by the pond. Anantara Siam.
 
 
Omelett beställs vid äggstationen men serveras till bordet vilket är lite ovanligt, oftast så står man och väntar tills den är klar. Brödet brukar vara en svår nöt att knäcka i Asien och sällan finns ett ordentligt utbud. Här fanns en del sorter men det mesta är ganska smaklöst. Egentligen är det väl bara vi i Nordeuropa som har en ordentlig brödkultur och därmed är efterfrågan liten ute i världen. I övrigt fanns inget att anmärka på. Det fanns en hel del delikatesser som jag med nöje frossade i. Stort plus för att man kan välja bort AC:n om man sitter i innergården. Eftersom vi är morgonpigga och i princip först till buffén så är värmen inte heller något problem. Vid regn drar de över en gigantisk markis över hela atriumet.
 
 
   
 
 
 
Ja det här hotellet intar alltså toppnoteringen på hittills alla testade hotell i Bangkok. Jag har också insett att ju längre man stannar på ett hotell desto mer gillar man det, man bor väl in sig så att säga. Läget är enligt mig det bästa i Bangkok. Lugna sidogator men ändå gångavstånd till Central World och båda BTS-linjerna. Bra service genomgående, och vid poolen och spaet (eller hur fan man böjer det) lärde de sig vårat efternamn efter någon dag, och hade ett riktigt bra uttal också, lät bara nästan som Mr Blood.
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Gäller Private Villa
Sängar. 5. Sov gott
Frukost. 5. Stort utbud i skön miljö
Läge. 5. Bangkoks bästa
Utsikt. 5. Gäller Private Villa
 
 

AVANI Riverside

AVANI Riverside är ett nytt hotell som ligger en bit ner på Thonburi-sidan av Chao Phraya River och jag valde att testa det här som första hotell på den här resan för att vi inte skulle fastna i trafiken inne i centrala Bangkok efter den långa flygresan. Vi landade tidigt och anlände till hotellet redan vid sjutiden på morgonen, således var inte våran Junior Suite klar, men blev erbjudna att ta ett standardrum några timmar mot en blygsam merkostnad av 1700 thb, men då fick vi äta av frukostbuffén också, så det tyckte jag var rimligt och nappade på. AVANI ligger för närvarande på 39:e (av 849 hotell) plats på Tripadvisor.
 
 
AVANI Riverside. A pool with a view. 
 
 
Lobbyn ligger några våningar upp är ganska maffig med högt i tak och stora panoramafönster ut mot floden. Inrett i någon slags ljus björkfanér och känns ganska modern, men utan att ge någon wow-känsla om man kommer från Ikea-land och är van att se stilen överallt hemma. AVANI verkar barnvänligt och junior fick direkt en påse med leksaker när han gjorde entré i receptionen.
 
 
 
 
 
 
Eftersom AVANI ligger en bit bort så har de en gratisbåt som avgår tre gånger i timmen upp till BTS Saphan Taksin. Den tar 20 minuter, och vidare med BTS upp till National Stadium och MBK tar det ytterligare 20 minuter. En trevlig tur på floden utan trafikstockningar, och på båten delar de ut kalla våta handdukar att svalka sig med. Jag hade väl kunnat tänka mig en Chang också.
 
 
 
 
   
 
 
Området runt hotellet erbjuder inte heller mycket för besökaren, men det fanns åtminstone en gumma som stod och sålde som tam och grillad kyckling ute på gatan. I hotellets nedre våningar finns ett litet köpcenter med ett tiotal restauranger och även en hyfsat stor avdelning för barnen att leka runt på med studsmattor mm.
Mellan AVANI och floden ligger ju också Anantara Riverside som är ett betydligt mer tradionellt hotell där man gått all-in med den orientaliska stilen. Mittemot AVANI så ligger ju också trevliga Asiatique som är väl värt ett besök, men jag är lite osäker på hur båtarna går dit.
 
 
   
 
 
Rummen. Jag valde att boka en juniorsvit då jag misstänkte att ett standardrum av Scandic-storlek blir för trångt när man ska in med sulkyn och alla väskor som ska packas upp. Det bekräftades också när vi de första timmarna hyste in oss i ett deluxe-rum, men som duger fint om man bara är två som reser.
 
 
  
 
AVANI deluxe  
 
 
Juniorsviten var betydligt större och vi kunde sprida ut oss utan problem. Stora badrum med både dusch och badkar och dubbla handfat. Stora fönster åt två håll med utsikt mot floden och Asiatique. Tyvärr saknas en riktig soffa med bord trots att utrymmet finns, istället står där en slags obekväm divan med litet sidobord till ingen nytta. Minibar med rimliga priser för den här hotellklassen. Kudos för Chang istället för Singha, samt en riktig kaffemaskin. Enkel, snabb och gratis wifi med inloggning som funkar på hela hotellet, men det är väl standard numera. För övrigt rätt så opersonligt med tråkigt färgtema med de beiga färgerna. Sängarna är sköna och får toppbetyg även om femman blir svag. Kuddarna perfekta. All belysning kan styras från knappar bredvid sängen.
 
 
AVANI Junior Suite
 
   
 
 
AVANIS absolut starkaste kort är poolområdet på taket och kvalar nog in på topp-3-listan i Bangkok. Förutom en fantastisk utsikt så har man serveringen/restaurangen Attitude i direkt anslutning. De öppna ytorna gör att det fläktar skönt här och man kan chilla länge vid poolen utan att dö av värmeslag som annars är vanligt där poolen ligger helt i lä. Öppnar redan klockan sex så jag gick upp hit och inväntade soluppgången en morgon.
 
 
Gryning över Bangkok. AVANI Riverside. 
 
    
 
 
Min vana trogen så testade jag också hotellets hamburgare här uppe, medan jag låg och inväntade Vasaloppsstarten hemma i Masriket. Burgaren får godkänt men knappast mer. 400 thb ++ får ändå anses rimligt på ett femstjärningt hotell med den utsikten. Chang kostar 160 thb ++.
 
 
A burger with a view.
 
 
En kväll när våran jetlag slog åt olika håll och mitt ressällskap kraschat på rummet och jag själv kände mig pigg gick jag upp till takbaren Attitude igen. (Plats 86 av 9498 restauranger på Tripadvisor). Man kan sitta både inne i den snyggt designade restaurangen eller ute vid baren med utsikt mot floden. 
 
 
Skymning i Mangon. Attitude Rooftop Bar, AVANI Riverside
 
 
Jag fick ett bord precis vid glasräcket ut mot kanten där jag beställde in ett par tapasrätter av den alerta personalen. En riktigt proffsig servicenivå, vilket också var genomgående på hela hotellet. Jag testade dem lite på menyn och de visste precis vad de pratade om. Smårätterna kostar runt 200 thb ++, och beställer man dricka så kommer ett litet fat med snacks som tillbehör. Jag kan absolut rekommendera ett besök här om man är i närheten, men det är man ju bara om man bor här förstås om man inte orkar ta båten från Saphan Taksin. Det går ju så klart att åka taxi också. Definitivt en av de trevligaste takbarerna i Bangkok som jag besökt, men som också har en prisnivå som en svenne banan kan hantera. 
 
 
   
 
 
Frukosten serveras på samma våning som lobbyn. Allt det vanliga fanns som sig bör med lite olika brödsorter, äggstation, nudelstation. Även sushi men av den massproducerade smaklösa sorten som de lika gärna kan skippa enligt mig. Gott kaffe i olika varianter som serverades i rask takt till bordet. Första morgonen fanns en gudomligt god helgrillad skinka men som tyvärr saknades de andra dagarna. Goda våfflor som junior åt med välbehag. Matsal med högt i tak och utsikt mot floden, men jag saknar att man inte kan sitta utomhus. Allt som allt en trevlig upplevelse, men jag saknar det lilla extra, och den snålsura våffelmakaren gör att det inte blir full pott för frukosten.
 
 
 
 
 
 
 
Sammanfattningsvis kan jag nog ändå rekommendera det här hotellet. Styrkan ligger i poolområdet, att det är prisvärt för nivån, och att man slipper fastna i trafiken om man ska till och från Suvarnabhumi. Ska man shoppa mycket och vill kasta in påsar på rummet och slappna av mellan varven så ligger det för avsides. Men om man bara vill chilla ett par dagar när man kommer fram så är det perfekt. Innan hemresa är ett centralare hotell bättre.
 

Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Gäller junior suite. Deluxe får en fyra.
Sängar. 5. Klarar precis gränsen.
Frukost. 4. Ut med våffelkillen, in med skinkan.
Läge. 3. Med avståndet till stan kan det inte bli högre.
Utsikt. 5. Nästan oslagbart. Alla rum vetter dessutom mot floden.

 


RSS 2.0