Lanta Sorry House

Det är med kluvna känslor jag läser omdömena på Tripadvisor om mitt kära gamla Nature House som jag drev för två år sedan. Genomgående usla betyg vad gäller servicen.  Under rubriken “Rename this Hotel Lanta Sorry House” hittar man en lång beskrivning av sakernas tillstånd på hotellet som jag lämnade tillbaka nycklarna på för ganska exakt två år sedan. Att hotellet endast är rankad som nummer 64 av 70 talar sitt tydliga språk. 
 
 
Det var då 2012...
 
 
Saxat från Tripadvisor:
 
"Lantai Nature House should be renamed Lantai SORRY House

Because that's the response I got for every lapse in service and accommodation promise, despite paying 9,500 Baht in cash, up front, as required by the hotel.

Day 1: It started upon arrival as despite my confirmed bookings.com email for 6 days, my room would not be ready until the next day, "SORRY!"  said Nee (sic) the owner-manager. She did find me a bed for the night in another hotel owned by her family, but not as nice as the one I booked at the high season rate.

Day 2: They misbooked a simple boat trip for a full day of snorkeling and the afternoon was a total waste of being stuck on a faux shopping market island offering factory merchandise. I stayed onon the boat and read. "SORRY!" Née said after admitting the booking error, and agreed that I should get a partial refund (50% or US$30.00). But she hemmed and hawed for a few days and so I gave up.

This is despite a clear sign at reception, "if you buy ticket here, We Will responsible for you.. (their spelling & caps)."

Day 3: Wifi - The booking.com confirmation email states "Wifi is available in all areas and is free of charge." I could not pick it up in my room. "SORRY!" said Nee. I must sit near reception for wifi, along with the rumbling traffic, mosquitos, and night mice. This hotel  is touted as "We Are The New One on Klong Nin Beach" on it's roadside sign board and yet no  wifi in the room? The place is small.

Day 4: Upon returning from my diving class, I mentioned that the room had not been cleaned in 3 days. "SORRY." said Nee. Also, that there was no comp bottled water in the room, which every Thai  hotel and backpacker hostel had provided me over the last 3 weeks of travel (including her affiliate Hotel that first night!). "SORRY." She promised to take care of it the next morning.

Day 5: The afternoon before, in part to soothe her delay tactics for my partial refund, Nee promised me her newest, best electric scooter for a day trip to Old Lantai Town. However, when I set my sights on a clean, yellow one and the similar red one, she immediately assigned me a beat-up dirty one. "SORRY!" The nice ones were booked.

OK then - but upon setting out less than  1/4 kilometers, I discovered the gas tank was on empty and the tank cover cap Was missing! So, I put in 3 liters and return for a gas cap. "SORRY!" No gas cap and No, it's not dangerous to drive without one. That's the only scooter left anyway -  despite at least 5 parked including the yellow and red ones.

When I returned in about 3 hours, I finally put my foot down and after discounting partial use on the day rate of 250 Baht plus the 120 Baht in gas I put in (1-1/2 liters still in the tank), I didn't have to pay. Later that afternoon, one of her workers placed a bright orange gas cap on my scooter. He was also cleaning the entire bike - "Dirty," he said, like when I was assigned it. Then a fellow guest got on the nice yellow scooter. "You had booked it before?" I asked. NO - he had just walked to reception to rent and Neen assigned it to him!

The Good:
1. The hotel is affiliated with the very sweet Island Resort across the highway on the beach side so you can charge food, drink and other services to your room. I spent every evening here watching gorgeous sunsets and dining. The food tastes better here, too.

2. Lantai Nature House is a new building and the room was quite nice and the balcony a nice hangout. The maid did a good job of cleaning (heavy chemical products though).

3. Klong Nin Beach has nearby roadside convenience stores, hair salon,  and an ATM.

I would return to Klong Nin but would stay at the Island Resort across the road, on the beach side of the highway. More amenities, professional customer service attitude, beachside rooms, and same price range. And the wifi extends even over the beach area!

No wonder Nee insists on cash upfront. Impossible to dispute much less deduct or discount.

Oh. - I never got my comp bottled water! --- "SORRY!"
 
 
Nature House idag ligger inklämt mellan ett nybygge, samt ett par nya rum uppe på takterrassen där den tidigare uppskattade VIP-loungen stod...
 
 
 
Ja vad ska man säga? Tyvärr så stämmer detta in på vad många vänner, bekanta och gamla gäster också har sagt till mig om Nature House efter att de (ägarfamiljen) driver det i egen regi igen. Trots att de nu är dubbelt så många i personalstyrkan så lyckas de ändå inte få till de simplaste önskemål från gästerna, såsom städning, nya handdukar och kanske ett leende. Nu är detta inte något unikt för just det här hotellet utan ett problem som många resorter sliter med. Ointresserad och underbetald personal bla bla...
 
Det här kanske låter som ett bittert inlägg, men det handlar inte om det. Jag förstår och accepterar att det är girigheten som styr, och att de i det här fallet ville ha tillbaka ett hotell som vi (läs: Nancy - all heder till henne) gjort populärt, och att de försökte få henne att jobba kvar, vilket hon vägrat (all respekt till henne).
 
Nej, det som stör mig är att de sitter på en guldgruva men inte förstår hur man ska tälja guldet. Allt finns där. Havet, stranden, solen. Bra läge, rum och bekväma sängar, men med ägare/personal som inte är ett dugg intresserade av att göra något bra av det. Turisterna är ett nödvändigt ont. Man gillar pengar, men kanske inte faranger. Så länge utlänningarna väller in på ön och det ändå blir fullbelagt så behöver man inte anstränga sig att ödsla energi på petitesser som service och annat trams. För när säsongen är slut kan man ju ändå köpa sig en ny fullutrustad Isuzu-pickup att imponera med. Kom ihåg att svenska avundsjukan är ingenting jämfört med den thailändska.
 
 
Paradise lost...
 
 
 
 
 

Okura Prestige

Okura Prestige är precis som det låter ett riktigt prestigehotell med japansk inriktning. Vad Okura betyder kan man läsa här. Jag hade haft span på det här hotellet redan i höstas när vi var Bangkok och bestämde när vi gick förbi det att det där ska jag testa någon gång. Sagt och gjort, med en bonusnatt från Hotels.com blev det inte alls speciellt dyrt.
 
Själva hotelldelen huserar från 24:e våningen och uppåt (resten är kontor), och det är typ från hängpoolen som man ser till vänster i bild. Den mindre balkongen till höger är en terrass där man kan äta frukost eller ta en kvällsdrink.
 
  
 
 
Okura Prestige är ett femstjärnigt hotell som levererar. De japanska inslagen gör sig påminda på flera sätt och personalen är proffsiga på ett diskret sätt, och bugar och delar ut artighetsfraser om man möter dem i korridoren t.ex. Det känns väldigt lyxigt här, men kanske inte lika personligt som på förra hotellet Renaissance ett stenkast bort. Lobbyn är stor och blänker i mörkbrun marmor, och resten av interiören går mestadels i mörka och dova färger. En skitlång bar gör sällskap med receptionsdisken som även följs upp av restaurangen där frukosten serveras. Precis som på flådiga Hansar som vi testade i september så ligger rummen i loftgångar med ett öppet atrium i mitten så man får svindel och måste stryka sig längs väggen om man tillnärmelsevis kallas för Hjärter Dam.
 
 
 
 
Okura Prestige ligger för närvarande på plats 11 av 747 hotell på Tripadvisor, och jag noterar när jag kollar länken att de faktiskt tar sig tid att besvara kommentarerna som gästerna skrivit. Det tyder på ett engagemang från hotellet.
 
 

 
Rummen är normalstora och möblerade som vanligt. En bekväm fåtölj med fotpall, skrivbord och en smällskön säng som får högsta betyg. Det som var annorlunda i de här rummen var planlösningen på badrummet. Separat badavdelning med dusch bakom en glasvägg, resten utanför, och sedan själva toaletten (av japanskt snitt med underspol och blåstork) också separat. På sedvanligt japanskt manér fanns inte bara här morgonrockar utan även en så kallad yukata. Se bild. På kvällskvisten när de bäddat upp sängen fanns också där lite origamipyssel för den fingerfärdige med sömnproblem. Snabbt, problemfritt och gratis wifi också. Numera är det väl alltid gratis förresten.
 
 
 
 
Minibaren erbjöd Chang Export vilket ger en stjärna i kanten. Även Heineken och så klart det ganska så smaklösa men lättdruckna japanska Asahi. Sist men inte minst en kaffemaskin av exakt samma sort som på på mitt favvohotell Aloft.
 
 
 
 
 
 
För den seriöse hotelltestaren så ingår ju även att prova room service-menyn, och jag brukar för det mesta välja en burgare eftersom den är lätt att bedöma. Av någon anledning så brukar det nästan alltid ligga ett stekt ägg där mellan bröden någonstans, se även VIE Hotel, och det hade de ju lika gärna kunnat skippa. Som menyn visar så lossnar en Okura Prestige-burgare på 390 illbahtingar, plus plus (17%), vilket blir 456 baht totalt. Hjärter Dams  matval från gatan kostade endast 45 baht, så det jämnade ju ut sig så att säga. Maten var god, men friesen höll knappt Donken-nivå och var inte värt slantarna. Till skillnad mot Changen.
 
 
 
 
 
På Okura Prestige finns som sagt var en cool pool som hänger ute på fasaden, men som har skugga hela dagen eftersom de hängt den på norrsidan som vetter ut mot Rama 1. I poolbaren fanns endast tre drinkar att välja på, åtminstone i menyn, och det var lite väl futtigt på ett prestigehotell som det här. Jag tog klassikern mai tai och simmade sedan några längder för att övertyga mig själv om att jag är en kille som "håller sig i form".
 
 

 
 
 
 
 
Så hur var frukosten då? Jo jäkligt bra med stort varierat utbud, men jag lärde mig någonting här denna morgon. Det var något som saknades tyckte jag, nämligen sushin som nästan alltid brukar finnas på lyxhotellen, och här på Okura Prestige som dessutom har japansk inriktning så borde den ju vara självskriven. Jag började ana hur det låg till och frågade en servitris huruvida japanerna egentligen äter sushi till frukost. Det gör de tydligen inte och därför serveras den heller inte på buffén. Alltså japanskt på riktigt här på Okura och inte en turistanpassad svenne banan-variant. Vill man ha sushi så föreslår jag frukosten på Millenium Hilton.
 
 
 
Frukosten känns lyxig och de hade en del prylar som jag inte sett någon annanstans, som vissa juicer som var gjorda av blommor som hibiskus osv. Bra service här också även om de verkade lite underbemannade. Öppet kök och bordsservering av världens godaste omelett. Snyggt upplagt också. Bemannad våffelstation och juicebar. Olika brödsorter men ingen rökt skinka, utan lite olika korvpålägg istället. Alltigenom en bra frukost även om det inte var den bästa jag provat. Mycket bra asiatiskt utbud vilket också bekräftas av Hjärter Dams ansiktsuttryck här nedan på en av bilderna. Plus för att man kan sitta ute på den halvstora terrassen om man vill.
 
   
  
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Normalstora med lite annorlunda planlösning vad gäller badrummet.
Sängar. 5. Toppbetyg. Kuddarna också
Frukost. 5. Det får bli en femma trots att jag saknade parmaskinkan.
Läge. 4. Nära till BTS Ploen Chit men inte så stort utbud i övrigt.
Utsikt. 4. Wireless Road och parken där Amerikanska ambassaden ligger.
 
 
Slutbetyget blir högt. Jag kan absolut rekommendera att bo här, personalen är serviceinriktade och allt det där. Möjligtvis kan man tycka att priset är lite för högt men får man det för under 5000 baht så kan man slå till. Men i ärlighetens namn så skulle jag personligen hellre välja Hansar som ligger i närheten. Både geografiskt och prismässigt.
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja det här var sista hotellet vi provade för den här gången. Vi tog våra Haglöfsryggor och checkade ut och drog oss mot Suvarnabhumi för hemfärd till Sverige. Antar att vi är tillbaka i Mangon inom kort.
 
Lo-So-luggage på Hi-So-hotell...
 

RSS 2.0