VIE Hotel

VIE Hotel är nog ett av Bangkoks mest prisvärda femstjärniga hotell och ingår i kedjan MGallery Collection precis som Muse som vi bodde på en månad tidigare. Vi kom hit en tidig morgon efter att vi lämnat Amata City någon timme före soluppgången. Jag hade redan innan hoppats på att vi skulle bli uppgraderade till ett bättre rum utan kostnad - som man ibland blir på femstjärniga hotell - eftersom vi kom tidigt, och jag misstänkte att standardrummen skulle vara fullbokade och inga rum städade ännu. Detta var en korrekt analys förutom att vi blev erbjudna ett annat rum mot en smärre merkostnad. Vi tackade dock nej till detta och slog ihjäl några timmar på närbelägna svenne banan-shoppingcentret MBK istället. Värt att notera är att vi bokade rummet utan frukostalternativet inbakat, vilket blev några hundra baht billigare när man istället köpte till frukostbuffén vid incheckningen (500 baht p/p och natt).
 
 
 
 
Genomgående så var det trevlig och engelskspråkig personal som hälsade oss välkomna i den mysiga lobbyn med tillhörande lounge. Vi mottogs med välkomstdrinkar som jag ensam förbarmade mig över då Hjärter Dam brukar avstå dessa om hon misstänker att de innehåller alkohol. Dessvärre så var det bara någon sötsliskig färgämnesjuice som serverades.
 
 
 
 
 
Rummen är stora med gigantiska sängar, ca 2,5 meter breda, (något jag bara sett på S31 Sukhumvit Hotel tidigare) och med väl tilltagna badrum med både dusch och badkar och alla tänkbara tillbehör. Minibar med öl, sprit och till och med en flaska Moet & Chandon (0,5 l) för ca 2500 baht om jag inte minns fel. En liten detalj som förundrade mig var att fönsterna var skymda av ett fastmonterat snedställt träjalusi som inte gick att justera. Därtill var själva glaset belagt med en finmaskig solfilm av samma typ som sitter på rutorna i himmelståget, vilket gjorde utsikten i det närmaste obefintlig. Vårat fönster vette annars söderut mot MBK-hållet. Kanske vill de inte att man ska se den öde rivningstomten som ligger intill hotellet. Men jag antar att någon investerare snart köper loss den tomten och smäller upp ännu ett onödigt condokomplex på den redan överhettade bostadsmarknaden i Bangkok och därmed ändå ödelägger framtida panoramavyer från VIE Hotel.
 
 
 
 
Ett par fåtöljer som i ärlighetens namn inte är så bekväma pryder rummet också, och tjänade sitt syfte bäst som viloplats för shoppingpåsarna från MBK. Rummen och resten av hotellet har fritt wifi överallt, och utan krångliga lösenord. VIE har fattat grejen att Internet är ingen hemlig sekt utan en mänsklig rättighet som ska vara enkel, gratis och lättillgänglig. (Inte som den där idioten inne på Kodak på Lanta som absolut inte vill ge mig lösenordet till hennes wifi trots att det skulle betyda att jag skulle komma åt några bilder från min mail som jag ville skriva ut på fotopapper och betala henne för. Ibland blir man helt galen i det här landet.)
 
 
        
   
 
 
VIE Hotel har så klart en pool också, den ligger på taket i en separat byggnad och nås bäst genom en gångbro från huvudbyggnaden. Placerad i rätt väderstreck som ger solen hela dagen. Ena kortsidan som består av en decimetertjock glasruta vetter ut mot vägen och himmelståget. Ganska effektfullt hade det nog varit om man haft ett cyklop med sig. Plikttrogen som jag är mitt uppdrag som hotelltestare så provade jag en poolburgare och ett par drinkar här. Changen smakade som vanligt trots det höga priset. Trevlig personal här också ska tilläggas.
 
 
 
 
 
 
En trappa ner i poolbyggnaden finns också den designmässiga fullträffen men tyvärr tomma baren VIE Bar, samt japanska restaurangen Yellow Tail Sushi Bar (YTSB) som är snygg, dyr och nästan folktom, trots att det är en kändiskock med fina medaljer som driver den. Möjligt att vi kom för tidigt när vi kikade in här och det annars är fullsatt. Bilderna i menyn såg fina ut men priserna skrämde oss lite (båda hade nog upplevelsen från Suikin i färskt minne, Gifta på Låtsas ) samt att en uppnosig farangservitris hängde över axeln och stressade oss när vi stod och studerade menyn. Det var våran sista kväll i Thailand innan hemresan till Sverige och jag ville inte gå därifrån fattig och hungrig, så vi ursäktade oss och drog en vals om att vi inte visste att det var en japansk restaurang. Vi tog hissen ner på gatan och styrde våra steg mot Siam Discovery istället.
 
 
VIE Bar med coola golvlampor. Var sitter lysknappen?
 
 
Efter en rad halvtaskiga frukostbufféer på diverse hotell så var det en kulinarisk dröm att komma till VIE. Inte sedan vi bodde på Hansar så har jag fått en så positiv frukostupplevelse. Trevlig lokal i varma färger och hyfsat alert personal. Grundregeln är som alltid att komma tidigt innan kreti och pleti har varit och stökat till bland faten. Här fanns dagsfärskt bröd i olika varianter och intressanta ostar. Kaffe serveras till bordet och man kan även beställa cappucino och andra sorter som dekoreras med hotellets logga. Värt att notera att det saknades sushi, det var inget jag såg i alla fall. Trots detta blir det full pott för frukosten på VIE Hotel. Atmosfären i lokalen är trivsam och man sitter gärna kvar en stund. En kul detalj är att på varje bord står ett glas med en guppy i, och kineserna som satt på bordet bredvid verkade inte förstå om det var en dekoration eller en efterrätt. Möjligt att de gick på det senaste.
 
 
 
 
 
 
VIE Hotel ligger ett stenkast från BTS Ratchathewi och en kort promenad från de stora köptemplen MBK, Siam Discovery, Siam Center, Siam Paragon osv, och även Jim Thompson House som var den enda riktiga turistpryl som vi gjorde i Bangkok, och jag kanske skriver en grej om det längre fram.
 
 
    
V(ie) som i Victory, BTS Ratchathewi, poolhäng med Chang, samt VIE sett från Siam Discovery.
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Rymliga och hemtrevliga. Saknar möjligtvis en soffa.
Sängar. 4. Starkt betyg, men endast två kuddar i den enorma sängen är snålt. 
Frukost. 5. Det får en femma trots att sushin saknades.
Läge. 4. Det kanske är snålt, men jag saknar lite mer utbud i direkt anslutning. Tuk tuk-service till Siam finns förresten. En femma för närheten till BTS.
Utsikt. 3. Beror på på vilken våning och väderstreck man har rummet försås. Problemet här är också att man knappt kan se ut genom fönstren.
 
Helheten av VIE är ändå oerhört positivt och jag absolut rekommendera att bo här. Det är prisvärt, nära till shopping och framför allt är det bra service, åtminstone av stordelen av personalen, det är i alla fall ingen som har problem med attityden. Värt att tillägga är att det kan löna sig att titta på deras egna hemsida vad gäller kampanjer. När vi bodde där fick man tredje natten gratis om man bokade två nätter, samt att det kan bli billigare om man köper frukosten separat.
 
 

Visa större karta

Recept Mangosallad

Tänkte dela med mig av ett recept som ursprungligen är stulet av Tina Nordström (boken Jättegott Tina), men där jag bytt ut papayan mot mogen mango istället.
 
Det här behöver du för en enkel och lyckad förrätt.
 
Mango
Lime
Ruccola
Olivolja
Salt & Peppar
 
Skala och skär mangon i tärningar eller skivor. Blanda ner saften och rivet skal från limen, samt ruccolan. Ringla över olivolja och dra några varv med pepparkvarnen. Klart!
 
 
 
Jättegott...
 
 
Direktlänk till Receptkategorin
 

Salil Hotel Sukhumvit Soi Thonglor 1

I rättvisans namn så testade vi det tredje och sista Salil-hotellet i den store Mangon, nämligen Salil Hotel Sukhumvit Soi Thonglor 1. Av någon anledning finns det ändå inte så många hotell i det här området, något som är rätt så konstigt eftersom Thonglor är ett jäkla trevligt område. Thonglor med Ekkamai är Hi-So-kvarter och här bor och hänger överklassen, både thai och Bangkok-stationerade utlänningar, och det var också här som vi sprang på thaisvenska supermodellen Praya Lundberg när vi var ute och flanerade på Soi Thonglor. 
 
 
 
 
Hotellet har en gammal och en nybyggd del och det var också i den nya vi fick rummet. I vanlig Salil-anda så är standardrummen små, dock något större än rummen på Salil Soi 8 men mindre än Salil Soi 11, samt att man bara fick ett nyckelkort. Detta passade dåligt den här gången så vi gick ner till repan dagen efter för att få ett till, något som gick bra, men mot en irriterande deposit på 500 baht, vilket verkligen sänder ut fel signaler till gästen. Det är som om de inte vill att folk ska komma tillbaka till Salil-kedjan, något de också lyckats med i mitt fall. Eller att de är rädda att man ska nyttja ena nyckelkortet till att hålla AC:n igång medan man är ute så att rummet är svalt när man kommer tillbaka, vilket också är sant ibland, men det spelar ingen roll anser jag. Konkurrensen är för stor i Bangkok och det är nog så viktigt att göra allt man kan för att skapa en trevlig stämning för gästerna, särskilt i dessa internetbaserade klagotider, och nu när jag kollar Tripadvisor (se länk) så har de också nyss fått en rejält laddad skriftlig lavett från en gäst, bl.a just för det här med nyckelkortet. Salil har också kommit med en lam replik. Jag tycker det är synd att Salil klantar till det på detaljerna, för de har ett bra koncept annars som sticker ut i Bangkoks hotelldjungel.
 
 
 
 
Standardrummen har sängar i Queen size, minibar i mini size och en AC som blåser en jobbig mistralvind i ansiktet som tvingade mig att inta något slags Pippi Långstrump-läge med huvudet neråt och fötterna på huvudkudden så att Hjärter dam frågade mig sömndrucket vad fan jag höll på med.
Rummen har också gulliga balkonger med vackert järnsmide med utsikt mot ett Hi-So-dagis med både thai- och farangungar som antagligen hade fått Herbert the Pervert i Family Guy att sätta ett femstjärnigt betyg på Salil Thonglor.
 
 
 
 
Frukosten serveras delvis utomhus och det är rätt så mysigt att sitta här om man är uppe i tid innan värmen blir för påtaglig, men sover man Pippi style och halva huvudet hänger utanför sängkanten så vaknar man i tid kan jag säga. Påtaglig var också min irritation över att inte riktigt kaffe serverades, men det visste ju vi om sedan tidigare vid det här laget. Jag besvärade mig heller inte att ta några bilder på frukosten för den såg ut precis som på de andra Salil-hotellen. Jag roade mig istället med att öva thaifraser med kocken vid äggstationen.
 
 
 
 
Salil Thonglor är det enda hotellet i kedjan som har pool, och den är belägen i markplan alldeles bredvid frukostserveringen, vilket kändes väldigt malplacerat. Ungefär som de krystat fram den i efterhand och inte riktigt vetat var de skulle göra av den och helt sonika placerat den på enda möjliga platsen där de haft några kvadratmeter över. Vi provbadade inte kan jag tillägga.
  
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 3. Små rum i gulliga färger men lyhörda.
Sängar. 3. Ok sängar och kuddar, men minus för queen size i standardrummen.
Frukost. 2. Stort minus för pulverkaffet och avsaknaden av brödalternativ.
Läge. 3. Lite för långt ner till BTS Thonglo som är närmast, men nära till utbudet på Soi 55 Thonglo. Gratis tuk tuk-service till Sukhumvit finns förresten.
Utsikt. 2. Ett dagis  eller någon sidotomt.
 
Sammanfattningen då? Ja det var ju inte så granna ordalag idag. Salil Thonglor hade kunnat vara ett riktigt bra hotell, men det är lite för många störningsmoment, samt att stordelen av personalen borde skickas på charmkurs snarast möjligt. Det var faktiskt bara en solstråle i receptionen som hade koll på läget, hon hade varit ute i världen..eller ja, Norge åtminstone och haft praktik och var riktigt duktig på engelska. Synd för henne bara att hon måste hänga med de andra sura skinnbanjospelarna på dagarna.
 
 
 

Visa större karta
 
 
 
Bye Bye Salil, nu flyttar vi in på VIE Hotel istället och kollar på VM-kvalet mellan Portugal och Sverige...

Salil Hotel Sukhumvit Soi 8

Efter att vi lämnat den surrande AC:n på Adelphi Suites så tog vi in en natt på Salil Hotel Sukhumvit Soi 8 som ligger en bra bit ner på soien. Precis som systerhotellet Salil på soi 11 som vi bodde på i januari så är konceptet eller affärsidén de klatchiga färgerna och det taskiga kaffet. Det finns även ett till Salil på Thong Lo som vi också provade senare på resan. Av de tre Salil-hotellen så var detta det med bäst service, men också med äldsta och minsta rummet. Frukost och wifi ingår i rumspriset som ligger på ett par tusen baht. Gemensamt på de tre hotellen är att de endast delar ut ett nyckelkort vilket blir bökigt ibland, samt att de inte serverar riktigt kaffe till frukosten.
 
 
 
Som på många hotell placerade långt in på soierna så finns en gratis tuk tuk-service, och de hade också vänligheten att komma och hämta oss på Adelphi Suites.
 
 
  
 
 
Rummen är väl gulliga men på tok för små när två personer ska packa upp väskorna, då det inte finns några avställningsytor. Sängarna är sköna, men i standardrummen är de av Queen size. Badrummet kändes slitet och saker satt lösa. Även här fanns den laminerade listan över hur mycket det kostade att råka slå sönder något, något jag tyckte var kul första gången, men egentligen bara är något som sänder ut fel signaler till gästerna. Man fattar väl att man inte ska förstöra något, och om man nu mot förmodan skulle råka kasta ut kylskåpet genom fönstret så kan de ju ta fram den där listan först när det blir aktuellt att ersätta skadorna.   
 
 
 
   
 
 
Frukostbuffén är inte speciellt märkvärdig men har det nödvändigaste, förutom just kaffet jag tjatat nog om redan, trots att där står en Electrolux-bryggare precis som vi har hemma så hade de hällt snabbkaffe i filtret. Morgonens antiklimax. Dock så kan man faktiskt beställa de flesta fancy kaffesorter här, men det får man alltså betala extra för.
 
 
 
Salil x 3. Prisexempel. (Notera de överstrukna bluffpriserna också, priser som aldrig existerat i verkligheten och bara finns där för att inbilla en att man gör ett klipp. Detta är inte unikt för Salil-hotellen utan förekommer frekvent på många hotell på samtliga bokningssidor. Titta bara på svenskarnas favoritlyxhotell Lebua som så gott som alltid har halva priset...)
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 3. Små rum i gulliga färger men lyhörda.
Sängar. 4. Sköna sängar och kuddar, men minus för queen size i standardrummen.
Frukost. 2. Stort minus för pulverkaffet.
Läge. 3. Lite för långt ner på soien för en fyra. BTS Nana är närmast.
Utsikt. 2. Typ Soi 8 eller någon sidotomt.
 
Slutomdömet blir nog att skippa det här hotellet. Det är nog det sämsta av de tre Salilarna men har den trevligaste personalen, och kanske kan passa dem som vill bo på soi 8 men på ett lugnt ställe. Salil Soi 11 är ett bättre alternativ och kostar ungefär lika mycket, det är bara den där cromagnontypen till nattvakt som borde bytas ut. Varken Salil 8 eller 11 har någon pool ska väl tilläggas.
 
 
 

Visa större karta

Adelphi Suites

Egentligen tyckte jag inte Adelphi Suites verkade speciellt spännande men vi checkade in där för att ha nära till ambassaden inför intervjun, och det verkade dessutom prisvärt. Beläget nära BTS Nana på Soi 8 så har man nära till restauranger och en del shopping (billiga kopior). Rätt över Sukhumvit så ligger ju också populära och lite livligare Soi 11 med ännu mera utbud.
 
 
 
 
 
Adelphi Suites får fyra stjärnor av Hotels.com och det är ett ganska generöst betyg. Servicekänslan i receptionen är snäppet bättre än i frukosten där avsaknaden av muntergökar var påtaglig. Endast en av tjejerna där kostade på sig att le och berättigade sig för en anställning på det här hotellet. Positivt är att frukost och gratis wifi ingår i alla rumsalternativ, även om det var lite irriterande att ständigt behöva logga in med lösenord varje gång man hade lämnat rummet. Vi bokade en studio som är minsta rummet, men det är ändå rymligt med både soffa, bord och ett litet pentry. Jag gillade egentligen rummet i sig men AC:n var alldeles för högljudd så vi flyttade faktiskt ut efter tre nätter (till Salil soi 8), trots att vi bara behövde stanna ytterligare en dag i den Stora Mangon.
 
 
 
 
 
 
 
 
Uppe på taket finns en liten pool och ett gym men tyvärr ingen bastu (som om man skulle behöva det i världens hetaste huvudstad..), inte heller någon bar för den törstige. Vad som däremot fanns är ett litet bilbliotek där jag helt ogenerat snodde en bok, den lärorike thrillern Bangkok 8 av John Burdett, fast på engelska den här gången. Kan varmt rekommendera den för alla Thailandsintresserade, uppföljarna heter Bangkok Tattoo och Bangkok Haunts.
 
 
 
 
Frukosten hade jag större förväntningar på. Det finns det vanliga på buffén och man blir mätt och allt det där, men att det bara finns ljus och grov toast som enda brödalternativ är under all kritik på ett fyrstjärnigt hotell. För övrigt så var det ändå fräsch frukt och sallad, men Adelphi Suites är inte ett hotellalterntiv för den store frukostnjutaren. Man kan sitta inne eller ute i sköna konstrottingmöbler och frukosten serveras nere på gatunivån.
 
 
 
      
 
 
Restaurangen heter alltså Monsoon, och om frukosten var lite trist så är à la carte-menyn en desto trevligare upplevelse. En snabb koll på Tripadvisor visar att stället är rankat som nr 66 (av 7528) restauranger i Bangkok, och jag är inte förvånad. Jag provade att beställa en Grilled Steak Salad på room service och jag måste säga att det var bland det godaste jag käkat i Bangkok på den här senaste resan. De hade förstånd nog att fråga hur jag ville ha köttet stekt, och det brukar vara ett kvitto på att de vet vad de håller på med. Thailändsk kokkonst i all ära, men att tillreda en skiva rött kött av god kvalitet verkar vara knepigare än att vända en finlandsfärja i ån. Priset på 340 baht ++ (nästan 400) kanske var lite saftigt, men det var köttet också och värt varenda baht.
 
 
    
 
 
Vill man inte äta på någon av restaurangerna på Soi 8 så finns det flera billiga alternativ på gatumat, och det ser man på fjärde bilden här ovan. Om man inter äte upp fisken och bara slänger den i papperskorgen under skrivbordet i rummet så luktar det knappast vårviol när man vaknar nästa morgon.
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Rymliga och hemtrevliga. Minus för AC:n som surrar.
Sängar. 4. Sköna sängar och täcken och kuddar.
Frukost. 3. En trea är nästan för bussigt här.
Läge. 4. Mitt i smeten och nära BTS Nana.
Utsikt. 3. Bangkok och gatulivet på Soi 8 .
 
Vad ska man säga om sammanfattningen tro? Vill man hellre på här på lite lugnare Soi 8 så är det väl enda alternativet i den här klassen, men det finns bättre hotell i samma prisklass på Soi 11 rätt över vägen. Snett mittemot Adelphi Suites ligger förresten trevliga Stable Lodge där man kan få goda smörrebröd, men det kan jag ta upp i ett annat inlägg. 
 
 

Visa större karta

Urbana Langsuan

Vi flyttade in till grannhotellet Urbana Langsuan direkt efter vistelsen på Hotel Muse. Det här hotellet var helt okänt för mig tidigare men vi ville ha ett som låg nära Muse då Hjärter dam ännu en gång åkte upp till Chaeng Wattana för att få fler dokument stämplade och jag var tvungen att checka ut själv med all packning.
Trots sina 37 våningar så kvalar inte hotellet in på topp 100-listan över Bangkoks högsta byggnader. Urbana Langsuan har nästan tio år på nacken och rummen känns redan lite slitna, och jag tycker nog att 4,5 stjärna är ett lite för högt betyg. Det är dock ett prisvärt hotell, men det är inte värt att betala extra för fritt wifi då det är så segt att det är helt omöjligt att använda internet.
 
A pool with a view...
 
 
  
 
Rummen är som sagt var stora med separat sovrum, och vardagsrummet som även har ett pentry med stort kylskåp. Här finns även en tvättmaskin som vi provade, men insåg att kläderna ungefär såg ut som OLW:s lättsaltade skruvar efteråt. Det sitter också en surrande AC i varje rum som inte gick att justera kylan på, så det löste vi med att bara använda den som satt i det rummet som vi inte vistades i. I badrummet satt duschhandtaget löst bl.a och som jag sade tidigare så har hotellet nog sett sina bästa dagar och de borde nog kolla över standarden i rummen lite.
I brådrasket som jag bokade hotellet så glömde jag fylla i önskemålet "high floor if possible" och vi fick tyvärr ett rum på tredje våningen så någon utsikt var det inte tal om. Rummen på Urbana Langsuan har dock en balkong vilket hör till ovanligheterna, men i vårat fall så var detta helt utan poäng.
 
 
 
 
 
 
Vill man ha en schysst utsikt över Bangkok kan man ge sig upp till poolen som ligger på 33:e våningen. Det finns även relaxavdelningar med bastu här uppe, och duschar med panoramafönster så man kan stå och insupa stadsbilden medan man tvagar sin lekamen. Poolen verkade helt obemannad och inga drinkar eller mat fanns att beställa här.
 
 
 
 
 
Utsikt mot våra tidigare hotell, Muse och Hansar, samt parken där holländska och amerikanska ambassaden ligger. Om någon känner till vem villan mitt i parken tillhör så går det bra att kommentera. Möjligt att det är amerikanska ambassadörens bostad.
 
 
Frukosten på Urbana Langsuan är helt okej men inte mer. Om man utger sig för att vara berättigade till 4,5 stjärna så ska det banne mig finnas fler brödalternativ som dessutom ska vara dagsfärska. Skinkan var så gammal att det stack till i näsan när jag luktade på den. Jag påpekade detta på ett diskret thai style sätt för personalen som kvickt skickade in hela fatet i köket igen. Lokalen är lite stimmig och har lite känsla av uppiffad skolmatsal.
 
Chicken Frank...?
 
 
       
 
 
Matsalen är öppen mellan klockan 06 och midnatt som namnet Six to Twelve avslöjar. Jag måste medge att den är ganska prisvärd som bilden på menyn visar. Dock lägger de på ++ (17%) samt att drickat är något överprisat. Men absolut en delikat kycklingmacka fick jag här. Känslan av skoldisco i en gympasal kommer man dock inte ifrån. På kvällen är det ganska mörkt i lokalen, och det spelas lite för hög musik för normal samtalston, samt att AC:n blåser på lite för kallt. Men fan, jag börjar låta som en överkänslig gammal gubbe.
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Stora och hemtrevliga och har allt man kan önska sig.
Sängar. 4.  Även om betyget är svagt.
Frukost. 3. Finns det man behöver.
Läge. 4. Bra läge på Langsuan men lite lång promenad till BTS.
Utsikt. 2-4. Beror helt på på vilken våning man har rummet.
 
 
Sammanfattningsvis kan man säga att det här är ett prisvärt hotell och passar en barnfamilj kanske som vill kunna tvätta och laga egen mat på rummet, och inte bryr sig om snabbt wifi. Personalen är genomgående trevliga, men utan överdrifter.
 

Visa större karta

RSS 2.0