Salil Hotel Sukhumvit Soi 11

Jag har så många historier från det här stället. Egentligen skulle jag ha delat upp inlägget i två, en ren recension, och en story om allt som hände de där dagarna i rum 303 på Salil Hotel. Leken hade blivit till allvar och många avgörande beslut togs här på det pastellfärgade hotellet. Ryktena om par i hjärter hade nått föräldrarna lite för fort, och Hjärter Dam ställde också in en jobbresa till Kina kvällen innan avfärd. Allt för att få mer tid med den där farangen. Syskonen gick i taket, men det brydde hon sig inte om. Hon hade bestämt sig. Min hemfärd närmade sig och hon ville inte förlora mer tid, så hon stannade i Änglarnas stad med mig.
 
 
 
 
Salil Hotel är  i alla fall nybyggt och ligger mitt på trendiga Soi 11. Personalen var väldigt tillmötesgående och proffsiga när vi checkade in. Ja hela tiden egentligen, förutom den sena kvällen vi kom hem från en buffémiddag på Bayoke, och en gorilla till nattvakt med helt fel attityd stoppade oss nere i lobbyn på Salil. Jag såg hur kränkt hjärter dam blev, och jag själv blev oerhört provocerad av situationen. I hissen på väg upp ökade pulsen ytterligare och efter bara några minuter inne på rummet så kunde jag inte hålla mig längre. Jag åkte ner till lobbyn igen och drog av en mildare form av farang style, men bara så pass att jag inte förlorade ansiktet. När jag fått de ursäkter,löften och nyckelkort jag önskade så tackade jag för deras i övrigt proffsiga uppförande och berömde dem för deras fina hotell. På väg upp på rummet igen så funderade jag på om jag handlat rätt. Jag hade ingen aning, jag hade bara följt min impuls för att få någon slags upprättelse. Hade jag gått emot något slags tabu? Vad tyckte hjärter dam egentligen? "Ok, you can go downstairs, but don't do too much farang style" hade hon sagt innan jag gick ner. När jag kom upp på rummet så kramade hon om mig och sade "I loved you before, but now I love you even more, because now I know you can always protect me.." . Jag hade tydligen handlat rätt.
 
 
 
 
De flesta rummen är av Superior style och inredda i åtta olika färgteman efter asiatiska blommor. De har det nödvändigaste men inget mer, alltså en säng av queen size, TV, skrivbord, garderob och ett kylskåp. I dessa rum fanns förvånansvärt ingen glasvägg in mot badrummet, trots att det är nybyggt, däremot en fin dubbeldörr som gick finfint att prata och titta igenom. Om man uppgraderar sig till Deluxe som är belägna i hotellets två översta våningar så får man förutom king size bed också badrum med både dusch och badkar samt öppningsbara fönsterluckor in mot rummet. Fritt wifi är det i hela bygget. Däremot så finns ingen pool på hotellet.
En annan minuspost på Salil är att det är lyhört, inte bara från badrummet utan även från korridoren, ja till och med från de andra rummen kunde man höra röster och ljud från TV:n. Det syns ju också på bilden hur nära de ligger varandra. Hotelldörrarna är av enklare slag och knappast av den klassiska ljuddämpande typen.
 
 
   
Superior room
 
Deluxe room
 
 
Lite kul är menyn som berättar hur mycket det kostar att slå sönder saker och ting. Att på gammalt hederligt rockstjärnemanér skicka ut TV:n genom fönstret kostar 28000 + 44000 baht, alltså typ nästan en svensk månadslön. Tveksamt om det är värt det. Men om man öppnar fönstret först och kastar ut askfatet så blir det ju inte så dyrt ser jag. Endast 70 baht. Go Rock´n Roll light! Askfat förresten? Är det inte rökförbud på rummen?
 
 
     
 
Frukosten som serveras är egentligen inte så märkvärdig. Som vanligt så finns det nödvändigaste och man kan äta sig mätt. Men det saknas en viktig detalj, och det är riktigt kaffe. Jag tycker nog att det är under all kritik att ett fyrstjärning hotell sänker ribban så lågt att de endast erbjuder pulverkaffe på frukostbuffén. Visst, hotellet är prisvärt, men skippa hellre välkomstdrinken man får vid incheckningen och servera riktigt bryggkaffe istället. Lokalen inne är lite tråkig kanske, men det går bra att sitta och äta sin frukost ute i den lilla men trevliga baren som vetter mot gatan.
 
    
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Romantiska rum i vackra pastellfärger. Lite trångt och tyvärr väldigt lyhört.
Sängar. 4. Sköna sängar och kuddar, men minus för queen size i standardrummen.
Frukost. 2. Stort minus för pulverkaffet.
Läge. 5. Beläget mitt på Soi 11. Bredvid Aussie Pub och bara några minuter till BTS Nana.
Utsikt. 2. Typ Soi 11 eller någon sidogränd.
 
Helhetsbetyget blir ändå att rekommendera det här hotellet. Främst för att det är prisvärt och ligger mitt i smeten, och riktigt kaffe kan man ju alltid köpa någon annanstans på elvan. Om gym och pool är ett krav så går det ju bort så klart.
 

Visa större karta
 

The Fusion Suites

Nästa hotell för rakning blev charmiga The Fusion Suites som ligger på en parallelgata till Sukhumvit, i höjd med Asoke och mittemot Health Land Spa. Det låg så nära The Continent så vi helt enkelt tog en promenad hit. Närmaste MRT är Sukhumvit, eller BTS Asoke. Hotellet är litet med endast 35 rum fördelat på åtta våningar. Även här blev vi uppgraderade från det bokade Superior till snäppet bättre Deluxe. Det finns även rum med egen jacuzzi om man så vill. Hotellet har dock ingen pool eller restaurang. Frukosten serveras i lobbyn och det finns även möjlighet att köpa öl och drinkar där. Hela stället är dock välkomnande och upplevs som ett lyxigt Bed & Breakfast. Hjärter Dam gillade det här hotellet mycket mer än det tidigare testade och dubbelt så dyra Continent. Gratis wifi också i alla skrymslen och vrår ska tilläggas.
 
  
 
Rummet vi fick låg på sjunde våningen och hade utsikt mot gatan. Rummen har den obligatoriska glasväggen in mot badrummet som även har TV-högtalare monterade i taket, så man kan alltså sitta på toa eller i badkaret och glo på burken, om man nu mot förmodan skulle tycka att det är bekvämare än att ligga i sängen och göra samma sak. Något annat som otroligt bekvämt på rummet var den gamla knappstoppade skinnsoffan som i sig själv motiverar en bokning av det här mysiga hotellet. Den som tycker att det är ballt med teknikprylar gillar nog det här stället också, eftersom man kunde styra hela rummets ljud- och ljussättning med en liten dosa bredvid sängen. Suddig bild finnes.
 
 
 
 
 
Frukosten serveras som sagt var i nere i lobbyn och är ganska torftig. Det finns det nödvändigaste och man väljer först ett av åtta olika frukost-set, sedan kan man fylla på med bröd och juice mm från en liten buffé, så mätt blir man. Trots att man sitter i lobbyn så är det en trevlig och angenäm upplevelse och man känner sig lite tjenis med både personal och andra gäster. Jag vet inte varför men stället påminner mig om ett vandrarhem jag bodde på i Innsbruck, Österrrike under en tågluff för en sådär tjugo år sedan.
 
 
 
   
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Charmiga och snyggt designade rum. Man trivs direkt.
Sängar. 3. Motsvarar priset på rummet, varken mer eller mindre.
Frukost. 2. Man saknar det mesta, men plus för guavajuicen och trevlig atmosfär.
Läge. 3. Borde kanske få en fyra men lite för lång promenad till Sukhumvit.
Utsikt. 2. Inte så mycket att hänga i julgran egentligen.
 
Helhetsbetyget blir ändå större än summan av delbetygen, eftersom man trivs och gillar det här hotellet. Jag kan rekommendera det om det är oviktigt med pool och stor frukostbuffé. Det är ju ändå gångavstånd till Terminal 21 för shopping och fler matalternativ. Den där skinnsoffan på rummet är som en magnet och man vill egentligen inte resa på sig om man väl sjunkit ner i den. Det var också i den som jag satt och skrev inlägget I en annan del av Paradiset
 
 
 
 
  

The Continent

Tänkte att det var dags att ta upp hotellrecensionerna igen. Jag har några nyprovade hotell i Bangkok som inte kommit ner på pränt ännu. Förutom The Continent som jag tar upp i det här inlägget så har jag/vi testat The Fusion Suites, Salil Hotel (soi 11), Le Fenix, Four points by Sheraton, S15 Sukhumvit, Bangkok Hiptique, samt Navalai River Resort uppe i Banglampoo.
 
 
Entrén på The Continent.
 
 
The Continent är ett i raden av nya designhotell i Bangkok. Entrén är stilren och ganska diskret med endast det röda skärmtaket som bryter av den grafitgråa fasaden. Personalen hade alla gått charmkursen och var hur trevliga som helst. Lobbyn är mysig och inger en familjär stämning, trots att det är ett ganska stort hotell med 153 rum.
Förresten, jag har kommit på att man ska komma och checka in lite för tidigt när man bokat flashiga hotell som detta t.ex. Anledningen är att de antagligen inte hunnit städa klart rummen, och om de förstår vikten av att vara service minded så kommer de erbjuda en kostnadsfri uppgradering till ett finare rum, eftersom de inte vill ha massa löst folk som hänger runt och tar upp plats i lobbyn. Detta funkar så klart bara om man samtidigt visar respekt, ler jättemycket och kastar in så många meningar på thai som möjligt. Alltså inte klagar och uppvisar dålig attityd bara för att rummet inte är klart. Jag uppfyllde alla kriterier för detta scenario vid incheckningen på The Continent och blev således tilldelad ett finare rum högre upp i byggnaden.
 
Snygg lobby.
 
 
Vi fick ett av de gröna rummen högt upp i hotellet, även om det nu är lite klurigt att se de egentliga skillnaderna på rumstyperna. De kallas Deluxe, Premier, Executive, Sky, Continent, samt Suite och de kostar ungefär lika mycket. Naturligtvis så har även detta hotell en glasvägg mellan badrummet och sängen, ja, det är som om ingen vågar bygga ett nytt hotell utan just denna glasvägg som man ska kunna flukta in eller ut genom. Sängarna var fantastiskt sköna förresten.
 
 
 
 
   
 
 
Rummen har utsikt mot den trafikerade korsningen Asoke/Sukhumvit. Tar men sig längre upp i hotellet så kommer man upp till takpoolen som erbjuder sol så gott som hela dagen. Här finns så klart också en bar med halvdyra drinkar och importerad öl. The Continent har även en "takbar" med tillhörande restaurang, Axis & Spin, även om den delen som är utomhus inte är större än balkongen jag själv har hemma i Dalarna. Baren är i alla fall snyggt inredd med retroprylar, ballt ljus och cool DJ, men saknade gäster - som många andra takbarer i Bangkok.
 
 
 
 
 
 A pool with a view.
 
 
Frukosten serveras på våning 35 i restaurangen Medinii, men är egentligen ingen höjdare. Standardutbudet med äggstation osv. Man blir mätt och nöjd, men jag tycker ändå att man hade kunnat satsa lite mer resurser på att piffa till utbudet med lite fler pålägg och brödsorter. Däremot så gillar jag lokalen skarpt, precis som rummen och lobbyn så är den inbjudande och man sitter gärna kvar ett tag, särskilt om man får en av sofforna som hänger i kedjor från taket. Lite som att sitta i hammocken ute i trädgården hemma i masriket. Same same but different.
 
 
 
 
The Continent(al) breakfast...
 
 
För första gången i mitt svettiga reseliv så drabbades jag av kraftig vätskeförlust/uttorkning under vistelsen på The Continent och blev sängliggande nästan en hel dag inne på rummet, och blev tvungen att boka en extra natt. En eloge till personalen som ordnade så att vi fick behålla rummet trots att det var fullbokat på hotellet. Tack vare Hjärter Dam som gick ner i receptionen och förklarade läget om den arme masen som låg och tog sig för pannan trettio våningar längre upp. En antieloge också förresten, något som förvånade mig när jag beställde room service var att de inte kunde se vilket rum som beställt. I vanliga fall på flashiga hotell så visar alltid en display vilket rum som beställer något, så att det inte blir några misstag, eftersom gästerna glömmer bort vilket rumsnummer de har. För ordningens skull så brukar man väl ändå alltid uppge det.
När jag väntat över en timme på mackan jag beställt så ringde jag och frågade vad som hänt egentligen. De bad så mycket om ursäkt för dröjsmålet men påstod att jag uppgett fel rumsnummer och att de levererat min sena lunch dit. Ett rumsnummer som inte ens fanns på hotellet kom jag på senare. Trots att min "The continent bangkok club" för 350 baht ++ var kall när jag väl fick den så var den ändå god.
 
 
"Äre samma macka eller har ni gjort en ny..?"
"Äum.."
"Ok, mai pen rai.."
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Snygga hemtrevliga rum. Större rum hade gett en femma. Gratis wifi.
Sängar. 5. Hur sköna som helst med perfekta kuddar.
Frukost. 3. Ett hotell av Continents dignitet borde ha en större buffé. Men lokalen får en femma. 
Läge. 4. Starkt betyg. Både MRT och BTS runt knuten.
Utsikt. 4. Den vanliga stadsutsikten med Bangkoks mest trafikerade korsning nedanför.
 
 

Visa större karta

Beautiful in white

Ko Lanta. Julafton 2012.

 

”…Att det skulle bli mitt livs julklapp hade jag ingen aning om när jag vaknade i mitt rum på Ko Lanta på julaftons morgon. Jag gick ner i restaurangen på Nature Beach för att få internetkontakt. Jag står still mitt bland alla frukostgäster medan jag väntar på eventuella julhälsningar hemifrån. Det dyker upp en liten pratbubbla på skärmen och jag drar nyfiket fingret över symbolen för att öppna meddelandet. ”Par Hana sent you a message” Mitt hjärta slår frivolter. Jag visste direkt vem hon var. Med darrande händer läser jag koncentrerat meddelandet från henne. Jag svarar och ser mig själv hoppa jämfota där i restaurangen. De andra gästerna kollar säkert på mig och undrar vad jag håller på med. Jag bryr mig inte. Klockan är inte ens åtta, men denna julafton kunde inte få en bättre start.

Om jag har Skype?! Of course, moment. Jag rusar upp på rummet och hämtar laptopen och sedan vidare till mitt gamla Nature House, jag har inte varit där på länge, men de har bättre uppkoppling och färre nyfikna. Mitt hjärta bankar medan jag väntar på att videon ska laddas. Så sitter hon plötsligt där framför mig och ler, och jag ler, och fjärilarna slåss om utrymmet i min mage. Konversationen är lättsam och enkel och det är bara datorns batteritid som tvingar oss att avsluta samtalet. När jag går tillbaka till rummet bränner solen i ansiktet. Jag är high on life. Känslan tar aldrig fel.

Jag förstod att något stort var på väg att hända…”

 

Skype session...
 

 

Bangkok. 18 Jan 2013.

 

”…Vi sitter i taxin på väg till färjan som ska ta oss till Ko Larn. Det är bara någon timme efter vi sammanstrålat på Suvarnabhumi Airport. Pierre ringer från Bangkok och frågar hur det går. Jag tittar på flickan bredvid mig och svarar att det går alldeles utmärkt. Det är omtumlande men allt känns fullständigt naturligt. Som om allt det här var uträknat från början, som att det var meningen.

I backspegeln dinglar Buddhasymboler och skyddande talismaner. Hastighetsmätaren visar 120 km/h och termometern på plus 35. Ingen har bälte på sig. Thai style. Trots luftkonditioneringen bränner solen genom rutan på min sida, och jag får en naturlig orsak att flytta mig närmare henne. Hon lutar huvudet mot min axel. I ena örat har hon en hörlur med musik. Jag frågar vad hon lyssnar på. Hon sätter luren i mitt öra och frågar om jag känner igen låten. Det gör jag inte. En slags kärleksballad är allt jag hör. Den heter ”Beautiful in white” förklarar hon och säger att den ska spelas på hennes bröllop om hon gifter sig någon gång. Gulligt tänker jag och lägger titeln på minnet…”

 

 

 
Wedding nerves...                 
 

 

Mora. 18 maj 2013 

 

Så idag några månader senare så spelades hennes låt i kyrkan. Som en överraskning. Bruden har inte haft vetskap om programmet i kyrkan, utan brudgummen har bara sagt att förutom själva vigselakten så ska det vara ett par psalmer och att någon ska sjunga en sång kanske.

 

 
 
 
 

RSS 2.0