Okura Prestige

Okura Prestige är precis som det låter ett riktigt prestigehotell med japansk inriktning. Vad Okura betyder kan man läsa här. Jag hade haft span på det här hotellet redan i höstas när vi var Bangkok och bestämde när vi gick förbi det att det där ska jag testa någon gång. Sagt och gjort, med en bonusnatt från Hotels.com blev det inte alls speciellt dyrt.
 
Själva hotelldelen huserar från 24:e våningen och uppåt (resten är kontor), och det är typ från hängpoolen som man ser till vänster i bild. Den mindre balkongen till höger är en terrass där man kan äta frukost eller ta en kvällsdrink.
 
  
 
 
Okura Prestige är ett femstjärnigt hotell som levererar. De japanska inslagen gör sig påminda på flera sätt och personalen är proffsiga på ett diskret sätt, och bugar och delar ut artighetsfraser om man möter dem i korridoren t.ex. Det känns väldigt lyxigt här, men kanske inte lika personligt som på förra hotellet Renaissance ett stenkast bort. Lobbyn är stor och blänker i mörkbrun marmor, och resten av interiören går mestadels i mörka och dova färger. En skitlång bar gör sällskap med receptionsdisken som även följs upp av restaurangen där frukosten serveras. Precis som på flådiga Hansar som vi testade i september så ligger rummen i loftgångar med ett öppet atrium i mitten så man får svindel och måste stryka sig längs väggen om man tillnärmelsevis kallas för Hjärter Dam.
 
 
 
 
Okura Prestige ligger för närvarande på plats 11 av 747 hotell på Tripadvisor, och jag noterar när jag kollar länken att de faktiskt tar sig tid att besvara kommentarerna som gästerna skrivit. Det tyder på ett engagemang från hotellet.
 
 

 
Rummen är normalstora och möblerade som vanligt. En bekväm fåtölj med fotpall, skrivbord och en smällskön säng som får högsta betyg. Det som var annorlunda i de här rummen var planlösningen på badrummet. Separat badavdelning med dusch bakom en glasvägg, resten utanför, och sedan själva toaletten (av japanskt snitt med underspol och blåstork) också separat. På sedvanligt japanskt manér fanns inte bara här morgonrockar utan även en så kallad yukata. Se bild. På kvällskvisten när de bäddat upp sängen fanns också där lite origamipyssel för den fingerfärdige med sömnproblem. Snabbt, problemfritt och gratis wifi också. Numera är det väl alltid gratis förresten.
 
 
 
 
Minibaren erbjöd Chang Export vilket ger en stjärna i kanten. Även Heineken och så klart det ganska så smaklösa men lättdruckna japanska Asahi. Sist men inte minst en kaffemaskin av exakt samma sort som på på mitt favvohotell Aloft.
 
 
 
 
 
 
För den seriöse hotelltestaren så ingår ju även att prova room service-menyn, och jag brukar för det mesta välja en burgare eftersom den är lätt att bedöma. Av någon anledning så brukar det nästan alltid ligga ett stekt ägg där mellan bröden någonstans, se även VIE Hotel, och det hade de ju lika gärna kunnat skippa. Som menyn visar så lossnar en Okura Prestige-burgare på 390 illbahtingar, plus plus (17%), vilket blir 456 baht totalt. Hjärter Dams  matval från gatan kostade endast 45 baht, så det jämnade ju ut sig så att säga. Maten var god, men friesen höll knappt Donken-nivå och var inte värt slantarna. Till skillnad mot Changen.
 
 
 
 
 
På Okura Prestige finns som sagt var en cool pool som hänger ute på fasaden, men som har skugga hela dagen eftersom de hängt den på norrsidan som vetter ut mot Rama 1. I poolbaren fanns endast tre drinkar att välja på, åtminstone i menyn, och det var lite väl futtigt på ett prestigehotell som det här. Jag tog klassikern mai tai och simmade sedan några längder för att övertyga mig själv om att jag är en kille som "håller sig i form".
 
 

 
 
 
 
 
Så hur var frukosten då? Jo jäkligt bra med stort varierat utbud, men jag lärde mig någonting här denna morgon. Det var något som saknades tyckte jag, nämligen sushin som nästan alltid brukar finnas på lyxhotellen, och här på Okura Prestige som dessutom har japansk inriktning så borde den ju vara självskriven. Jag började ana hur det låg till och frågade en servitris huruvida japanerna egentligen äter sushi till frukost. Det gör de tydligen inte och därför serveras den heller inte på buffén. Alltså japanskt på riktigt här på Okura och inte en turistanpassad svenne banan-variant. Vill man ha sushi så föreslår jag frukosten på Millenium Hilton.
 
 
 
Frukosten känns lyxig och de hade en del prylar som jag inte sett någon annanstans, som vissa juicer som var gjorda av blommor som hibiskus osv. Bra service här också även om de verkade lite underbemannade. Öppet kök och bordsservering av världens godaste omelett. Snyggt upplagt också. Bemannad våffelstation och juicebar. Olika brödsorter men ingen rökt skinka, utan lite olika korvpålägg istället. Alltigenom en bra frukost även om det inte var den bästa jag provat. Mycket bra asiatiskt utbud vilket också bekräftas av Hjärter Dams ansiktsuttryck här nedan på en av bilderna. Plus för att man kan sitta ute på den halvstora terrassen om man vill.
 
   
  
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Normalstora med lite annorlunda planlösning vad gäller badrummet.
Sängar. 5. Toppbetyg. Kuddarna också
Frukost. 5. Det får bli en femma trots att jag saknade parmaskinkan.
Läge. 4. Nära till BTS Ploen Chit men inte så stort utbud i övrigt.
Utsikt. 4. Wireless Road och parken där Amerikanska ambassaden ligger.
 
 
Slutbetyget blir högt. Jag kan absolut rekommendera att bo här, personalen är serviceinriktade och allt det där. Möjligtvis kan man tycka att priset är lite för högt men får man det för under 5000 baht så kan man slå till. Men i ärlighetens namn så skulle jag personligen hellre välja Hansar som ligger i närheten. Både geografiskt och prismässigt.
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja det här var sista hotellet vi provade för den här gången. Vi tog våra Haglöfsryggor och checkade ut och drog oss mot Suvarnabhumi för hemfärd till Sverige. Antar att vi är tillbaka i Mangon inom kort.
 
Lo-So-luggage på Hi-So-hotell...
 

Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel

Det här hotellet som tydligen är så svårt att uttala i allmänhet, och för thailändarna i synnerhet, visade sig vara ett riktigt höjdarhotell. För mig har det varit en doldis och jag hade nog aldrig noterat det om jag inte letat efter hotell som låg i närheten av Okura Prestige som vi skulle flytta till efteråt. Inte förrän jag visade en bild i mobilen för taxichaffisen så förstod han vart han skulle. Det thailändska uttalet påminde knappast om varianterna jag hade försökt mig på.
 
 
 
Vi blev väl mottagna av leende och proffsig personal i den flådiga lobbyn. Det skulle visa sig vara ett genomgående tema på hela hotellet med serviceinriktad personal. Till skillnad mot många andra femstjärniga hotell i Bangkok så kändes leendena äkta, och personalen verkade genuint glada att vi bodde just där hos dem. Både jag och Hjärter Dam är nog lite känsliga för dålig service, men här på Renaissance behöver ingen bli besviken.
 
 
   
 
 
Rummen och resten av hotellet har ett skönt färgtema som känns välkomnande. Rummen är normalstora och inredda med det vanliga. Säng, skrivbord, minibar, en skön fåtölj, samt en sådan där bänk framför sängen som man brukar sitta på medan man funderar på hur fjärrkontrollen fungerar. Naturligtvis (som brukligt är) glasväggar in mot badrummet. För den blyge finns en elstyrd rullgardin. Den oblyge tar ett bad och zappar TV-kanaler.
 
 
 
Sängarna är sköna som fan men når inte riktigt upp till standarden på Hotel Muse som hittills är bäst i Bangkan. Jag ger en svag femma för bingen. Flera kuddar att välja på också som ger söta drömmar. Alert personal här också som var in på rummet och fixade lite småting medan vi var ut en sväng. Fyllde på frukt, schampo och bäddade upp sängen lite småsnyggt. Det enda egentligen som var att anmärka på var en alldeles för slö internetuppkoppling på rummen, annars var allt perfekt på det här hotellet. Badrummen har förresten både badkar och dusch.
 
 
 
 
Man brukar nästan aldrig hitta Chang i minibarerna på lyxhotell eftersom den (och Leo) anses som fulöl i Thailand (hur tokigt det än kan låta), men ibland så finns faktiskt finvarianten Chang Export som är lite svagare i procenten. Nästan tvåhundra illbahtingar här på Renaissance. Det blev aldrig tillfälle att nyttja room service men menybilden ger en fingervisning om priserna. ++ (10+7%) tillkommer.
 
 
 
 
 
Utsikt mot kapplöpningsbanan och Central World som det är gångavstånd till. Central World är för övrigt så stort att jag aldrig lär mig hitta där inne. Att hitta ut ska jag väl tillägga, men det gör inget eftersom det finns så mycket god mat där att man inte behöver lämna stället. Om man nu vill ta sig till något annat köpcenter så finns BTS Chitlom på en armlängds avstånd från hotellet.
 
 
 
 
På markplan finns en snygg bar i snygga färger, samt en demo av aldrig skådat slag på Mekhongwhisky, vilket kändes ovanligt på ett ställe som det här, då man förknippar det rävgiftet i händerna på utslagna människor från socialgrupp 3 och 4 habiterande i Bangkoks nersläckta soier, eller för all del, i händerna på semestrande svenne banan-farsor på Kata Beach som tycker att de är coola för att de minsann tar "seden dit de kommer"...
 
 
 
 
På Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel finns så klart också en pool som ligger under tak, för att inte säga inomhus, men med stora öppningar utåt så att det känns som utomhus, fast utan sol dårå. Nu är det här med pool ingen stor grej för mig, men jag vill att det ska vara utomhus om det nu ska vara pool över huvud taget. Annars känns det, och låter, som en ordinär simhall hemma i Sverige. Det här hotellet är alltså ingen höjdare för min hotelltestarkollegas fru som alltid reser under mottot "Pool med sol är cool"...
 
 
 
 
 
Här uppe finns även hotellets SPA som Hjärter Dam provat för bloggens räkning och gett höga betyg . Med en rabattkupong på 20% så gick ändå en så kallad "salt glow polish" lös på över 1400 illbahtingar. Men då pågick den salta glödpoleringen i nittio minuter också.
 
 
Varje dag ett nytt färgtema på frukosten. Idag grönt med kiwishots...
 
 
Frukosten på Renaissance får höga betyg. Ett väl tilltaget utbud med olika brödsorter, äggstation och färskpressad juice på beställning. Obegränsat med kaffe och trevlig service, och gissa om mitt sällskap blev extra förtjust när hon skådade de läckra kycklingfötterna i en skål. Ja vi jublar helt klart över olika saker på buffén. Jag gillade nog den rökta ankfilén bäst.
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Lagom rymliga och hemtrevliga, men minus för dåligt wifi.
Sängar. 5. Inte bäst hittills men ändå en svag femma.
Frukost. 5. Kanske generöst då jag saknade vissa saker, men personalen drar upp betyget.
Läge. 5. Närheten till BTS Chitlom och gångavstånd till Central World ger femma här.
Utsikt. 3. Bangkoks stadsbild och området runt Central World. Hotellet är inte speciellt högt heller.
 
Sammanfattningsvis kan jag verkligen rekommendera att bo här på Renaissance Bangkok Ratchaprasong Hotel om man uppskattar bra service och trevlig personal. Hotellet innehar plats nummer 19 på Tripadvisor där man kan läsa mer och se fler bilder. Glöm nu bara inte att ta med en bild på hotellet om ni kommer med taxi och är lika dålig som mig på att uttala "Renaissance, do you understand?", "Arai?", Rånnechååns, khao jai mai?". Äh, nog bäst att ta BTS ändå...
 
 
 
 
 
Ta mig fan, det fanns till och med en låt...
 

RSS 2.0