AVANI Riverside

AVANI Riverside är ett nytt hotell som ligger en bit ner på Thonburi-sidan av Chao Phraya River och jag valde att testa det här som första hotell på den här resan för att vi inte skulle fastna i trafiken inne i centrala Bangkok efter den långa flygresan. Vi landade tidigt och anlände till hotellet redan vid sjutiden på morgonen, således var inte våran Junior Suite klar, men blev erbjudna att ta ett standardrum några timmar mot en blygsam merkostnad av 1700 thb, men då fick vi äta av frukostbuffén också, så det tyckte jag var rimligt och nappade på. AVANI ligger för närvarande på 39:e (av 849 hotell) plats på Tripadvisor.
 
 
AVANI Riverside. A pool with a view. 
 
 
Lobbyn ligger några våningar upp är ganska maffig med högt i tak och stora panoramafönster ut mot floden. Inrett i någon slags ljus björkfanér och känns ganska modern, men utan att ge någon wow-känsla om man kommer från Ikea-land och är van att se stilen överallt hemma. AVANI verkar barnvänligt och junior fick direkt en påse med leksaker när han gjorde entré i receptionen.
 
 
 
 
 
 
Eftersom AVANI ligger en bit bort så har de en gratisbåt som avgår tre gånger i timmen upp till BTS Saphan Taksin. Den tar 20 minuter, och vidare med BTS upp till National Stadium och MBK tar det ytterligare 20 minuter. En trevlig tur på floden utan trafikstockningar, och på båten delar de ut kalla våta handdukar att svalka sig med. Jag hade väl kunnat tänka mig en Chang också.
 
 
 
 
   
 
 
Området runt hotellet erbjuder inte heller mycket för besökaren, men det fanns åtminstone en gumma som stod och sålde som tam och grillad kyckling ute på gatan. I hotellets nedre våningar finns ett litet köpcenter med ett tiotal restauranger och även en hyfsat stor avdelning för barnen att leka runt på med studsmattor mm.
Mellan AVANI och floden ligger ju också Anantara Riverside som är ett betydligt mer tradionellt hotell där man gått all-in med den orientaliska stilen. Mittemot AVANI så ligger ju också trevliga Asiatique som är väl värt ett besök, men jag är lite osäker på hur båtarna går dit.
 
 
   
 
 
Rummen. Jag valde att boka en juniorsvit då jag misstänkte att ett standardrum av Scandic-storlek blir för trångt när man ska in med sulkyn och alla väskor som ska packas upp. Det bekräftades också när vi de första timmarna hyste in oss i ett deluxe-rum, men som duger fint om man bara är två som reser.
 
 
  
 
AVANI deluxe  
 
 
Juniorsviten var betydligt större och vi kunde sprida ut oss utan problem. Stora badrum med både dusch och badkar och dubbla handfat. Stora fönster åt två håll med utsikt mot floden och Asiatique. Tyvärr saknas en riktig soffa med bord trots att utrymmet finns, istället står där en slags obekväm divan med litet sidobord till ingen nytta. Minibar med rimliga priser för den här hotellklassen. Kudos för Chang istället för Singha, samt en riktig kaffemaskin. Enkel, snabb och gratis wifi med inloggning som funkar på hela hotellet, men det är väl standard numera. För övrigt rätt så opersonligt med tråkigt färgtema med de beiga färgerna. Sängarna är sköna och får toppbetyg även om femman blir svag. Kuddarna perfekta. All belysning kan styras från knappar bredvid sängen.
 
 
AVANI Junior Suite
 
   
 
 
AVANIS absolut starkaste kort är poolområdet på taket och kvalar nog in på topp-3-listan i Bangkok. Förutom en fantastisk utsikt så har man serveringen/restaurangen Attitude i direkt anslutning. De öppna ytorna gör att det fläktar skönt här och man kan chilla länge vid poolen utan att dö av värmeslag som annars är vanligt där poolen ligger helt i lä. Öppnar redan klockan sex så jag gick upp hit och inväntade soluppgången en morgon.
 
 
Gryning över Bangkok. AVANI Riverside. 
 
    
 
 
Min vana trogen så testade jag också hotellets hamburgare här uppe, medan jag låg och inväntade Vasaloppsstarten hemma i Masriket. Burgaren får godkänt men knappast mer. 400 thb ++ får ändå anses rimligt på ett femstjärningt hotell med den utsikten. Chang kostar 160 thb ++.
 
 
A burger with a view.
 
 
En kväll när våran jetlag slog åt olika håll och mitt ressällskap kraschat på rummet och jag själv kände mig pigg gick jag upp till takbaren Attitude igen. (Plats 86 av 9498 restauranger på Tripadvisor). Man kan sitta både inne i den snyggt designade restaurangen eller ute vid baren med utsikt mot floden. 
 
 
Skymning i Mangon. Attitude Rooftop Bar, AVANI Riverside
 
 
Jag fick ett bord precis vid glasräcket ut mot kanten där jag beställde in ett par tapasrätter av den alerta personalen. En riktigt proffsig servicenivå, vilket också var genomgående på hela hotellet. Jag testade dem lite på menyn och de visste precis vad de pratade om. Smårätterna kostar runt 200 thb ++, och beställer man dricka så kommer ett litet fat med snacks som tillbehör. Jag kan absolut rekommendera ett besök här om man är i närheten, men det är man ju bara om man bor här förstås om man inte orkar ta båten från Saphan Taksin. Det går ju så klart att åka taxi också. Definitivt en av de trevligaste takbarerna i Bangkok som jag besökt, men som också har en prisnivå som en svenne banan kan hantera. 
 
 
   
 
 
Frukosten serveras på samma våning som lobbyn. Allt det vanliga fanns som sig bör med lite olika brödsorter, äggstation, nudelstation. Även sushi men av den massproducerade smaklösa sorten som de lika gärna kan skippa enligt mig. Gott kaffe i olika varianter som serverades i rask takt till bordet. Första morgonen fanns en gudomligt god helgrillad skinka men som tyvärr saknades de andra dagarna. Goda våfflor som junior åt med välbehag. Matsal med högt i tak och utsikt mot floden, men jag saknar att man inte kan sitta utomhus. Allt som allt en trevlig upplevelse, men jag saknar det lilla extra, och den snålsura våffelmakaren gör att det inte blir full pott för frukosten.
 
 
 
 
 
 
 
Sammanfattningsvis kan jag nog ändå rekommendera det här hotellet. Styrkan ligger i poolområdet, att det är prisvärt för nivån, och att man slipper fastna i trafiken om man ska till och från Suvarnabhumi. Ska man shoppa mycket och vill kasta in påsar på rummet och slappna av mellan varven så ligger det för avsides. Men om man bara vill chilla ett par dagar när man kommer fram så är det perfekt. Innan hemresa är ett centralare hotell bättre.
 

Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Gäller junior suite. Deluxe får en fyra.
Sängar. 5. Klarar precis gränsen.
Frukost. 4. Ut med våffelkillen, in med skinkan.
Läge. 3. Med avståndet till stan kan det inte bli högre.
Utsikt. 5. Nästan oslagbart. Alla rum vetter dessutom mot floden.

 


Double Nature

På ett sätt ångrar jag att vi åkte tillbaka till Lanta. Alltså, visst var det trevligt att återvända efter ett par års uppehåll, men efter att jag skrapat lite på ytan och hört historierna bakom den solstänkta paradiskulissen blev jag nedstämd och undrade om det inte hade varit bättre att välja ett nytt ställe. Men jag ville tillbaka, det är tio år sedan jag hamnade här för första gången av en slump efter att jag på båten från Phi Phi blivit rumsraggad av den charmante Eat med sitt vackra leende. Hon hade visat bilder på bungalow on beach och jag hade följt med. Hittade mitt home away from home. De följande tio åren skulle det bli många återbesök.
Nu hade vi bokat det blå huset på andra sidan vägen genom ett enkelt meddelande på mobilen, och Eat hade sedan länge slutat åka med på Phi Phi-båtarna. Idag bokas allt över internet.
 
 
 
 
Under årens lopp hade jag dock utvecklat någon slags hatkärlek till Nature Beach, så trots att jag kände till skiten bakom fasaden så gillade jag att komma tillbaka, men den här gången blev det nästan ändå för mycket. Särskilt efter vad jag fick höra sista kvällen så undrar jag om det inte förekommer en viss...jag vågar knappt säga ordet.. 'hederskultur' på ön. Vissa jag trodde gott om har jag helt tappat respekten för. Jag har sagt det förr, Thailand är lätt att älska så länge man bara är statist i paradiset och inte tittar för mycket bakom kulisserna. Lanta hade ändå gett mig så mycket och hade det inte varit för allt som hänt på ön så hade jag inte heller haft Junior och Hjärter Dam vid min sida idag.
 
 
Kuliss i paradiset...
  
 
En dag gick jag över till mitt gamla hotell Nature House, som jag arrenderade för fem år sedan, för att kolla läget. Hade hört att det var en holländare som drev det nu på ett tvåårskontrakt efter att ägarna återigen gjort halvhjärtade försök att driva det själva. Första intrycket var beklämmande, hotellet hade helt tappat sin charm efter att det byggts ut åt alla håll och nu hade tre olika färgteman. Mysfaktorn var borta, och inte hjälpte det till att utsikten från loftgångarna nu bestod av baksidan på det nybyggda hotellet Intanin istället för det tidigare grönområdet som vette ut mot Cook Kai's restaurang. (I det här inlägget kan man se skillnaden: Intanin Lanta)
 
 
Nature House. Anno 2017.
 
 
I receptionen träffade jag managern som var en trevlig thailändsk kvinna med ett litet barn i famnen. Noterade att pojken var lika ljus i hyn som Junior och frågade om han var en louk krung, ett halvblod. Det visade sig vara holländaren Peters son och jag frågade om han var där också, men Pla som hon hette, berättade med tårfyllda ögon att han hade fått en hjärtattack under lågsäsongen och tragiskt nog avlidit när pojken bara var två månader gammal. Ja, en mycket sorgsam historia alltihopa, som Leif GW skulle ha uttryckt det. Det sved i hjärtat att se den lille pojken som förlorat sin pappa.
Nu hade hon att driva Nature House själv andra säsongen, med hjälp av bara en anställd som också tjänade som barnflicka. Pla var ändå en stark och mitt i allt elände positiv och sympatisk kvinna. Jag frågade försiktigt om hur det gick annars med hotellet och relationen med ägarfamiljen, och jag nickade igenkännande när hon berättade, och jag förstod att ingenting egentligen förändrats. Förutom att kulliserna hade blivit fulare. Bakom var det fortfarande samma surdegar som spökade. Jag önskade Pla lycka till med allt i framtiden. 
 
 
 
Fr. v. Pla, One och lilleman. 
 
 
Något annat som däremot gjorde mig oerhört varm i hjärtat var när hon berättade att hon hört mitt namn många gånger från återvändande gäster som frågat efter mig, och att hon faktiskt verkade genuint glad att få träffa mig. Det var ju ändå fem år sedan jag drev hotellet, och att det fanns folk där ute i världen som mindes mig och kom tillbaka gjorde mig väldigt smickrad. Jag träffade hundratals gäster den där säsongen men minns bara ett fåtal idag, och döm om min förvåning när jag en dag låg i poolen med Junior på Nature Beach och ett välbekant ansikte dyker upp i receptionen. Efternamnet kom på en sekund, och jag ropade högt, SVARVARE! Bernt och Ann-Louise, ett trevligt par från Luleå som bodde hos mig på Nature House i någon vecka i slutet på säsongen. De var sådana människor som man önskar att man ska få träffa igen, och de hade återvänt till Lanta ett par gånger och frågat efter mig. Men det är väl tankens kraft; det man önskar det får man. Nu sågs vi.
  
 
Välsvarvat från Norrland
 
 
Nu hade jag blivit nyfiken på hur det gick för Micke från Linköping som jag lärt känna i Gröndahls bar för cirka tre år sedan (kommer ni ihåg Gröndahl som sålde allt och drog till Thailand? Enkelbiljett till paradiset.) 
Micke hade en dröm om att också driva en resort på Lanta och hittade till slut Sunset Bungalow som ligger några simtag från Nature House. Jag stoppade en hundrabahting i badbrallorna och simmade dit för en Chang-lunch. Det var härligt att se Micke ta emot och snacka med sina gäster, visa dem rummet och ge dem menyn. En pad thai och mangoshake tack. Varsågod och khob khun khap. Vågornas brus och palmernas sus. Det fläktade skönt från havet. Thailand visade upp sin dubbelnatur med all önskvärd tydlighet.
 
 
Skymning på Klong Nin 
 
  
Mustasch - Double Nature
 
 

Above Eleven Rooftop Bar

Jag hade länge varit nyfiken på Above Eleven som är en av de trendigare takbarerna i Bangkok. Belägen högst upp på hotellet Fraser Suites som ligger en bra bit upp på Soi 11. Jag föreslog en middag här med Nicke som var i stan samtidigt, utan att på förhand studerat menyn och tillgång på platser. Stället var nästan fullt när vi kom och vi fick ett av de sämre borden.
  
 
Above Eleven
 
 
Tydligen så har de en kock från Peru här som komponerat en fusionmeny med japanska inslag, men eftersom jag inte kände för att hångla med ett friterat marsvin doppat i teriyakisås så tog vi bara en fördrink här med några sushibitar som tilltugg. Men jävlar vilken sushi säger jag, det var nästan som man blev tårögd och lite religiös. Kanske hade det att göra med mitt för tillfället akuta blodsockerfall. Jag sög gnidet i mig fem av bitarna och lät Nicke ta en tröstbit, och även notan. Sköljde ner med GT och Summer Thyme. Kalaset gick på knappt 800 thb vilket som får ses som billigt om man jämför med de tre kändaste takbarerna Sirocco, Vertigo och Red Sky. Dresscode hel och ren, alltså shorts funkar med täckta skor, men inte flip flop och trashpacker-linne.
 
 
Prozac för gomseglet...
 
 
Drinken var generöst berikad med alkohol och jag kände hur ruset från den och wasabin träffade stimulicentrat i hjärnan och utlöste ett nöjsamt välbehag. Kände hur ryggen blev mjukare. Sjönk ner på stolen och fick de senaste uppdateringarna från Änglarnas Stad.
 
 
Summer Thyme in Bangkok
 
 
Hungern gjorde sig snart påmind igen och vi beslöt för att gå ner på Elvan och äta. Det fick bli supertrendiga Oskar Bistro (Nr 69 av 9497 restauranger på TA) där de ska ha en förbannat god pizza. Men först var vi tvungna att kolla in herrarnas toa på Above Eleven. Helt klart en utsikt värd namnet.
 
 
En pissränna with a view...
 
  
 
 
 
Oskar möttes vi upp med Nickes fjälla som berättade att just onsdagar är det som gäller om man ska hit, i alla fall om man är tjej då det är happy hour hela kvällen med två drinkar till priset av en. Alltså ingen rabatt för killar, men de kommer ändå. Hur prissättningen går till för ladyboysen har jag dock ingen aning om. 
 
 
Oskar Bistro, Suk Soi 11 Bangkok.
 
 
  
 
 
Intressant meny, blev dock lite besviken att jag inte hittade paradrätten Oxfilé Oscar II som var poppis på 80-talet där man lade två sparrisar bredvid varandra uppe på köttbiten och vips så hade man en romersk tvåa och en exklusiv maträtt. Ja åtminstone på Scandic hotell i Mora då det begav sig. Men pizzan var tunn, krispig och god. Torsken också. Changen för 120 thb ++ är nog rimligt också på detta hi-so-ställe.
Oskar ligger precis mittemot Aloft Bangkok som jag bott på vid flera tillfällen. 
 
 

Gravöl på Cheap Charlie's

Med anledning av att CC klämtar på sista timmen och drar sin sista suck så tog jag tillfället i akt att möta upp min gamle hotelltestarkollega (som numera testar restauranger istället) som råkade vara i Mangon samtidigt, och tog en gravöl med honom på det klassiska vattenhålet. En varsin Chang för att hedra både en instution bland Bangkoks expats, och just en av dem, den framlidne Jan Källman som kunde ses här då och då med en iskall GT i näven.
 
Cheap Charlie's och hela kvarteret jämnas snart med marken, och anledningen har jag skrivit om här: Cheap Charlie's Bangkok
 
 
Ligger risigt till... Cheap Charlie's Bangkok 15/3-17
 
 
För den oinvigde kan ju CC likna ett fallfärdigt ruckel och verka helt malplacerat bland de nya flashiga haken på resten av Soi 11, men baren har sin trogna skara stammisar och nyfikna turister som fyller stället varje dag. (Söndagar stängt).
 
Några av de andra ställena längs hästskon har redan lagt ner eller hittat nya adresser, och gatan verkade öde när vi satt där i den tidiga och ljumma marskvällen. Efter att Changen var urdrucken blev det en tur till Nickermann's för att beställa en ny skjorta, sedan tillbaka till Elvan och en drink på takbaren Above 11, och därefter ner på Oskar för att avsluta kvällen med en pizza och två Chang till innan det var läggdags.
 
 
Lyckliga gatan du finns snart inte mer...
 
 
Passa på nu, den 31 mars säljer Satit sin sista Chang!
 
 
 
Inlägg kommer inom kort med hotellrecensioner från AVANI Riverside och Anantara Siam, samt om sakernas tillstånd på Lanta mm...

RSS 2.0