L'appart (Sofitel Bangkok Sukhumvit)

L'appart är franska och betyder tydligen "Lägenheten", även om det på svenska inte klingar lika vackert. L'appart är takbaren, eller snarare takvåningen på Sofitel som vi för tillfället bodde på. Inredd ungefär som en luxuös bostad med öppet kök, bibliotek, vardagsrum, bar och en terrass som omsluter nästan hela våningen. 
 
 
Vy över Sukhumvit från L'appart
 
 
Tyvärr var vädret inte det bästa under våran vistelse här så det blev inte direkt att sitta ute på terrassen med drinken även om det vid fototillfället hade slutat regna. Jag var upp en gång på dagtid och gjorde ett kort studiebesök, och inte förrän sista kvällen efter utcheckningen hann jag med att ta hissen upp för att känna av stämningen här.
 
 
L'appart med utsikt bort mot Benjakitti Park
 
 
När man kommer ut från hissen möts man av den här soffgruppen, precis som att kliva in i någons flådiga lägenhet, och det är väl just det som man vill uppnå med namnet L'appart.
 
 
 
 
Kikar man in till vänster så ligger det öppna köket där och man kan stå och studera kockarnas arbete. Dessvärre blev det aldrig tillfälle att prova menyn, vilket var synd då jag misstänker att hotellets skrytigaste mat serveras här. Den där vintunnan hade jag för övrigt mer än gärna tagit med mig hem och placerat nere i gillestugan.
 
 
 
 
Tar man till höger så kommer man in till baren och salongen.
 
 
 
 
Personalen är alert och serviceminded och verkar glada på riktigt. Man känner sig välkommen och det känns lite som att man kommer och hälsar på hemma hos någon, även om jag nu inte känner någon som har en sådan här grandios lägenhet.
 
 
 
 
Fortsätter man varvet runt kommer man till det så kallade biblioteket där böcker står så där arrangerat slarvigt uppställda. Såg nästan ut som Junior har varit där och rivit runt på hyllorna.
 
 
 
 
 
I ena hörnet av salongen står en dj - eller diskjockey som vi 70-talister säger - och spelar soft musik på låg volym. Lite töntigt kan jag tycka, det är väl bara att sätta i en CD-skiva (någon som minns?) med typ Best of Jacques Brel eller Edith Piaf (eftersom hela hotellet flirtar med det franska), så hade ju saken varit klar. Men det är väl inte lika chict kan jag tänka. Jag tänkte även att det måste vara ett skittråkigt jobb att stå där och låtsasvända på plattor som egentligen ändå bara är ett usb-minne, dessutom för en publik som inte ägnar honom någon uppmärksamhet. Ja det var inte någon David Guetta-konsert precis, och tur var väl det när jag tänker efter en gång till.
 
 
 
 
Jag beställde i alla fall ett glas cava och tog plats i en skön soffa framför baren. Den serverades med en massa goda snacks, inte bara de sedvanliga chilinötterna som annars brukar dyka upp bredvid glaset. (Cava som förresten betyder källargrotta på katalanska och låter kanske som en motsägelse i sig självt då vi befann oss på takvåningen och inte i hotellets källare). Ja det var gott och kallt men knappast gratis insåg jag när notan kom in. Eftersom vi redan checkat ut kunde jag inte bara take it on the room som vanligt och låtsas som någon annan skulle stå för kalaset, så var jag tvungen att betala kontant. Det var bara att blunda och ge och tänka att det var lika bra att tömma fickorna på sista bahten innan vi tog taxin ut till Suvarnabhumi.
 
 
Ett sista glas...
 
 
Så vad ska man säga om det här stället? Det är för all del en uppsluppen och trevlig stämning, jag besökte L'appart vid tiodraget på kvällen och det befann sig ett tjugotal gäster här vid tillfället. Publiken antagligen mest hotellgäster, men även ett gäng hi-so thai fullt upptagna med att ta selfies och groupies ute på terrassen, samt sina snygga drinkar som strax efter antagligen skulle pyntas med lämpliga hashtags. L'appart är ju som sagt var inte en äkta takbar där hela grannlåten ligger under bar himmel, så den där wow-känslan infinner sig inte riktigt. Vill man besöka någon takbar i Bangkok så är det väl fortfarande Sirocco, Red Sky och Vertigo som gäller. En bubblare förresten dök upp i mitt flöde igår, ABar på nya Marriott Marquis Queen's Park (Soi 22), så det blir kanske ett test av hotellet och takbaren på nästa resa...
 
 
 
Hela hotellrecensionen här: Sofitel Bangkok Sukhumvit
 
 

Sofitel Bangkok Sukhumvit

Majestätiska Sofitel Bangkok Sukhumvit ligger verkligen mitt i smeten, precis mellan Nana och Asok med gångavstånd till shopping och restauranger, och BTS förstås. Det fick bli vårat sista hotell (test nr 36 i Bkk) för i år, och vi anlände på juldagen och stannade i nästan tre nätter. Nästan eftersom vårat flyg hem med Emirates avgick klockan 03.00, vilket innebär utcheckning sent på kvällen och man är tvungen att "vaska" sista natten. Det känns alltid lite surt när det blir så, men med barn kan man inte driva runt på stan en hel dag och sedan bege sig till flygplatsen. Att checka ut och välja ett budgethotell för den där halva sista dagen blir alldeles för bökigt. 
Sofitel Sukhumvit är vid tillfället rankat som nummer 41 av 892 hotell på Tripadvisor. Det coola systerhotellet SO Sofitel nere på Sathorn Road ligger vid samma tidpunkt på 13:e plats. 
 
 
 
Julkänsla i lobbyn. Sofitel Bangkok Sukhumvit 
 
 
Rumsalternativen är något luddiga om man bokar via Hotels.com som jag nästan alltid gör. Beroende på utsikt, sängalternativ och andra faktorer så varierar priserna, men jag bokade ett luxury club som dock bara är ett par kvadrat större (39 m²) än standardrummen (37 m²), men har både frukost inkluderat och ger tillgång till loungen Club Millésime. Vid en jämförelse så blir det faktiskt billigare än att ta ett standardrum med frukost. Som vanligt fulbokar jag och uppger aldrig att vi har Junior i släptåg, eftersom han ändå sover i våran säng. Klickar man i 2+1 personer så blir det ju alltid omotiverat dyrt (/tips från coachen).
 
 
Exteriör. Sofitel Bangkok Sukhumvit
  
 
Om man har bokat ett club-rum så blir man genast eskorterad upp till våningen Club Millésime (alltså det som generellt brukar kallas för executive floor) för en snabbare incheckning samtidigt som man tilldelas varma eller kalla drycker. Det är helt enkelt lite fjäskigare än för de vanliga dödliga som bokat standardrum (som de för all del också kallar luxury room, men utan det snitsiga tillägget club). 
 
 
 
 
 
 
Lobbyn nere känns ändå rätt så fancy med en cool dekor, och med en snygg hotellbar där det som vanligt nästan aldrig sitter några gäster. När jag tänker efter så har jag nog aldrig sett en välbesökt hotellbar. I anslutning finns också ett snyggt vinrum där man kan få prova viner från hela världen. 
 
 
Babybossen... 
 
 
Rummen
 
Rummet luxury club var alltså inte så stort som man kunde önska och det drar ner betyget till en fyra, men det är också enda nackdelen. Möjligtvis lite rörigt färgtema också, men alla rum som inte går i vitt är bra rum. Som vanligt finns det man behöver här. Extra plus för både fåtölj och en soffdivan. Sängarna och kuddarna får högsta betyg men är inte bäst i Bangkok (Skönast på Hotel Muse). Den sedvanliga glasrutan in mot badrummet finns där men med persienn för den känslige. Badrummet är snyggt men inte stort, det finns dock både dusch och badkar. Sköna badrockar också, av den varianten som man vill sno med sig hem men aldrig gör.
 
 
Luxury club, Sofitel Bangkok Sukhumvit
 
 
Vårat rum vette mestadels mot norr och utsikten blev därmed lite sämre. Från sidofönstret kunde man få en skymt ner mot Sukhumvit om man nu tycker det är trevligt. Söderut hade man haft hela Benjakitti Park och inte så mycket höga byggnader i vägen.
 
 
   
 
 
  
Efter vistelsen i Nong Mak Fai kände jag att det var dags att beställa upp lite farangkäk på room service. Jag provade först plikttroget husets hamburgare, den serverades för dagen med black bread och smakade väl okej, men jag skulle alla dagar i veckan hellre ta en hederlig Sibyllaburgare. Tror den här gick på cirka 400 thb ++ vilket får anses rimligt för ett femstjärnigt hotell. På högsta-betyg-hotellet Anantara Siam lossnade burgaren på 1000 thb ++ (dyrast i Bangkok?), men där var den också godare ska jag väl tillägga.
 
En annan dag provade jag och Junior pizzan, samt en korv & pommes från barnmenyn. Den smaklösa seafood-pizzan hamnar knappast på någon topplista, och med facit i hand skulle vi väntat in Hjärter Dam som strax efter kom tillbaka med thaimat från gatan. Vill man ha en riktigt god pizza med utsikt ska man definintivt besöka Attico.
 
Ska tilläggas att det fanns både espressomaskin och kaffepress på rummet, så koffeinbehovet blir med råge tillfredsställt.
 
 
Black bread burger. Sofitel Bangkok Sukhumvit 
 
 
Poolen på Sofitel tycker jag kanske motsvarade förväntningarna men inte så mycket mer. Största problemet här är att den ligger på norrsidan och skuggas nästan hela dagen av hotellets 30 våningar. Jag kom ner första eftermiddagen och då nåddes nästan hela poolen av solen en stund innan den åter försvann bakom horisonten. Plus för sköna solsängar som man låg bekvämt i utan att halka ner. Jag gillar också menyn som är utformad som en solfjäder som man kan vifta och svalka sig med, men det var knappast ett problem då Bangkok drabbats av en köldknäpp den här juldagen i nådens år 2017. Termometern klamrade sig fast runt 20-strecket. Efter en simtur i den kalla bassängen - som näppeligen hade högre temperatur än i svinkalla Mora Simhall - låg jag inlindad i två handdukar för att få upp värmen. Eftersom Junior låg på rummet och sussade tänkte jag ta tillfället i akt att prova ångbastun som låg i anslutning till hotellets spa på samma våning som poolen. Döm om min förvåning när de skulle ha 800 thb extra för att nyttja den, ja det kunde de ju glömma så klart. Det är en principsak, och det är första gången vi bott på ett hotell där de tar en avgift för just ångbastun. Vanlig svenne banan-bastu fanns att tillgå, men den var lika vanlig och liten som den jag har hemma i Masriket.
 
 
 
Pool. Sofitel Bangkok Sukhumvit 
 
 
  
Frukosten serveras i restaurangen Voilà på andra våningen som har ett öppet atrium ner mot lobbyn och utsikt ut mot skytrain. Vid en första anblick den första morgonen så verkade den inte alltför välsorterad och jag kunde inte ens hitta den minsta lilla ostbit. Egentligen är det inte jätteviktigt, men det är en slags markör på vilken nivå det är på buffén. Ost är dyrt, särskilt när den ska importeras från Europa, och det är också mest vi skandinaver som eftersöker den på frukosten (vi är heller inte en så stor andel av gästerna), så jag förstår om hotellen sparar in på den biten. Men jag skulle ha helt fel insåg jag morgonen efter när jag blygsamt frågade om de inte hade lite ost ändå. "Oh yes, over there, in the cheese room!" svarade den serviceinriktade värdinnan och pekade mot ett inglasat rum i andra änden av lokalen. I samma stund förstod jag att frukosten på Sofitel hade tjänat ihop sin förväntade femma i betyg. Detta toppades ytterligare när Hjärter dam visade mig smoothiebaren som jag också missat första morgonen. De hade också en så kallad bagel bar där de gjorde i ordning goda mackor med pastrami och annat gott. Ja det mesta fanns så klart och obegränsat med kaffe i alla dess former.
 
 
 
Breakfast at Sofitel Bangkok Sukhumvit 
 
 
 
 
 
Voilà förvandlas senare på dagen till vanlig restaurang, och på kvällen när vi var osynkade i maten gick jag ner själv för att prova min thailändska paradrätt spicy beef salad som jag såg att de hade på menyn. I vanliga fall säger jag alltid till hur många chili jag vill ha i, och jag drar den alltid på thai för att imponera med mina (bristfälliga) språkkunskaper på det lokala språket; "Sai prik song met khap", men det lät jag bero den här gången. Det var lite synd för den blev lite för stark för mitt svenska gomsegel, men trots det så var Sofitels spicy salad nog bland de bästa jag provat i Thailand.
 
 
Spicy beef salad at Voilà, Sofitel Bangkok Sukhumvit
 
 
 
Executive floor, eller Club Millésime som de kallar det här på Sofitel var en riktig höjdare. Här har de lyckats skapa en perfekt atmosfär med dämpad belysning, sköna möbler och en oklanderlig service med alert personal som kom och fyllde på glaset med vad nu man än ville ha. Viner av fina märken, cocktails och drinkar, och öl förstås. Tveksamt om de hade Chang, jag kollade aldrig. Buffén var elegant och för första gången i mitt liv fick jag prova gåslever som tydligen ska vara något alldeles extra. Ja vad ska jag säga, det är möjligt att jag hade för höga förväntningar men visst var det väl ätbart eller hur man ska uttrycka det, och jag antar att det ska till en tillvänjningsprocess innan man kan uppskatta det fullt ut. En annan kulinarisk fullpoängare som däremot inte behövde tillvänjning var mangogazpacho (även gurkgazpacho) som serverades i greppvänliga hot shot-glas.
Om man bor på Sofitel ska man absolut boka ett clubrum som ger tillträde hit till Club Millésime som alltså ingår i kostnaden för rummet om det inte redan framgått. 
 
 
 
 
 
Sofitel har så klart också en flådig takbar som heter L'appart, men det ska jag ta upp i ett eget inlägg. Kommer inom kort.
 
Inlägg: L'appart
 
L'appart
 
 
Om jag ska runda av den här recensionen med några få ord så gillar jag hotellet, det växer under vistelsen och man uppskattar det mer och mer. Plus för genomgående bra service på alla plan, faktiskt en av de viktigaste faktorerna för att man ska få ett bra helhetsintryck av ett hotell. Minus för avgiften på ångbastun och att poolen mestadels ligger i skugga.  
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Mer yta hade gett en femma
Sängar. 5. Sov gott
Frukost. 5. Missa inte smoothiebaren
Läge. 5. Mitt i smeten
Utsikt. 3,5. Gäller rummen som vetter norrut
 
 

Brewski (Radisson Blu Plaza)

Brewski låter kanske som en rysk hockeyspelare men är i själva verket Bangkoks enda takbar med craft beer som inriktning, alltså olika slags specialöl som IPA och veteöl till exempel, och andra varianter som jag vill inbilla mig att jag gillar men egentligen inte gör. Efter lite självrannsakan så inser jag att en hederlig flaska frostkall Chang är nog det bästa man kan hälla i strupen en eftermiddag i Bangkok. Jag kan tänka mig en lika kall Guiness också, men de hittas inte så lätt i den stora Mangon. Brewski är belägen på 30:e våningen, alltså takvåningen på Radisson Blu Plaza där vi för tillfället bodde, och det var så klart min förbannade plikt att ta hissen upp och prova minst en sort. 
 
 
Brewski, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Jag tog Junior med mig, bara för att konstatera att det var åldersgräns där uppe, och tanken slog mig att vi kanske skulle dra upp till Khao San Road och fixa ett falskleg där det står att han egentligen är vuxen, men den idén släppte jag efter jag kom på att grabben är ju inte större än en smurf, och har inte ens fått fjunmustach än.
 
 
"Ta en bild innan vi blir utslängda.."
 
 
Det här med craft beer verkar bli allt trendigare, och nya ställen poppar upp hela tiden, inte bara i Bangkok, och Brewski har bara varit öppet drygt ett år, sedan november 2016. Här finns cirka 100 olika ölsorter om jag förstod det rätt, varav ett dussintal på fat. Personalen verkar intresserade och pålästa, och pratade på obehindrat om de olika sorterna. Jag berättade att jag inte hade så stor koll och hade svårt att bestämma mig, men det var inga problem. Jag fick prova en shot av varje sort jag var nyfiken på av dem de hade på fat innan jag till slut - hur mesigt som helst - valde den som påminde mest om vanlig ljus lager. På svarta tavlan bakom baren finns också en liten lathund om sorterna de har på fat, som alkoholstyrkan och vilken typ av öl, samt priserna på de tre storlekarna 100 ml, halv pint och hel pint (470 ml).
 
 
"Har'u en stor stark?"
 
 
Brewski, Radisson Blu Plaza Bangkok 
 
 
Jag valde i alla fall en lageröl som hette Island Hopper som bryggs av thailändska Holgate Brewhouse, och jadå, den var väl kall och god och serverades i frostat glas som sig bör, men lite för söt kanske och så klart inte i närheten av en hederlig Chang. Prislapp på 300 illbattingar totalt inklusive plussen för en halv pint. En hel pint landar på 400 baht, så det lönar sig att ta de största glasen. Som jämförelse, om man är helt novis i Thailand, så kostar en Chang  på 7-Eleven endast 35 baht.
 
 
1/2 pint Island Hopper på Brewski, Radisson Blu Plaza Bangkok 
 
 
Chang Beer förresten, som tyvärr slutade tillverkas 2015 (att det inte utlystes en tre dagar lång landssorg då är fan i mig ett mysterium), då även Chang Draught och Chang Export fick stryka på foten, och de ersattes alla med den nya Chang Classic som är någon procent svagare (5,5%). Den är fortfarande bra, men inte som den gamla varianten som innehöll 6,4%. Import-Changen i Sverige ligger på stadiga 5%. Chang har förresten kammat hem en guldmedalj för världens godaste lager, det var i Australien 1998, så varför ändra ett vinnande koncept?
 
 
Supermoon. Brewski Rooftop Bar, Bangkok
 
 
Brewski öppnar klockan fem och är man här första timmen så hinner man ju se skymningen också. Då är det ganska lugnt med folk också, men jag vet inte om det blir så mycket livligare senare på kvällen. Det här med knepiga ölsorter känns mera som ett grabbigt specialintresse än ett nytt nöje i de breda folklagren. Men att öl har fått komma in i finrummet verkar det inte råda något tvivel om. Det finns en pubmeny också med både thaimat och västerländskt, från typ 150 baht till 500 för en burgare. Jag nöjde mig dock med ölen den här gången eftersom jag skulle ner ett par våningar och prova italienska Attico direkt efter.
 
 
 
 
 
Ja vad ska man säga sammanfattningsvis? En trevlig takbar på 30:e våningen med utsikt, och avslappnad atmosfär. Bra mötesplats kanske på gångavstånd från både BTS Asok och Phrom Phong, och MRT Sukhumvit. Billigare än de tre giganterna Sirocco, Vertigo och Red Sky, men de ligger ju omkring dubbelt så många våningar högre upp mot himlen, och har kanske en annan målgrupp också. Men är man genuint intresserad av öl så är det nog en av Bangkoks riktiga "höjdare". 
 
 
Brewski, a bar with a view.
 
 
Hela hotellrecensionen här: Radisson Blu Plaza

Attico (Radisson Blu Plaza)

En av orsakerna till att jag bokade Radisson var bland annat för den här italienska restaurangen som är belägen på 28:e våningen. Påkostad inredning med rustika möbler, och dukat och dekorerat enligt konstens alla regler. Fine dining som det så fint kallas, och det är väl meningen att man ska sitta här och tindra med ögonen med sin käresta och blicka ut över Bangkoks skyline. Men eftersom Hjärter Dam tycker att det här bara är påkostat trams och är helt ointresserad av dylika koncept med utländsk mat så besökte jag Attico utan hennes (och Juniors) sällskap. Attico betyder väl förresten takvåning på italienska, även om både restaurangen Vintage/Executive floor och takbaren Brewski är belägna ovanför. Utsikten behöver man dock inte klaga på.
 
 
Attico, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Förr i tiden skulle jag aldrig gå och sätta mig själv på ett sådant här romantic place, men nu för tiden gör det mig inget, det blir en stunds avkoppling och egentid. I synnerhet efter en lång och hektisk resa där hjärnan går på högvarv för att hålla uppsikt på Junior, även om det går allt smidigare ju äldre han blir, och jag inte behöver oroa mig precis hela tiden för allt bus han hittar på. Som hotelltestare inbillar jag mig också att det är min plikt att testa maten på ställena där vi bor, och ibland så "råkar" jag nämna det som i förbigående och då brukar servicen skruvas upp en nivå. Här gjorde jag det inte, men det var toppenservice hela vägen ändå.
 
 
   
         
 
En balkong med utsikt. Attico
 
 
Attico hade även en trevlig uteservering som inte var lika prålig som inne och det passade mig betydligt bättre eftersom jag egentligen bara är en vanlig backpacker och fortfarande reser med min gamla Höglöfsrygga. Dessutom ville jag åt den ljumma kvällen och lyssna på stadens larm på lite sådär lagomt avstånd från gatunivån. Jag är ändå inte ute efter någon fin dukning och annat tjafs utan det är maten, den italienska i det här fallet. Antipasti är en riktig favorit och det var det jag beställde in här med ett glas tungt rödvin. Nog för att en Chang också hade funkat men det hade väl varit att smäda personalen här.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det är svårt att skriva om mat utan att det blir klyschigt, så jag skiter i det och låter bilderna tala för sig själva (fan, ännu klyschigare) istället, man ser ju att det här inte kan bli bättre, och sedan gillar jag verkligen att det serverades på den där plankbiten. Superservice som sagt var och jag fick växla några ord med den italienske köksmästaren Matteo som kom ut och bjöd på de där trekantiga brödbitarna uppe i hörnet på bilden nedan. Ja det här satt som en smäck efter att vi frossat thaimat hela dagen. Med tidsomställning och rödvin i huvud och kropp så blev det tidig kväll denna andra dag i Änglarnas stad, men jag skulle återkomma redan nästa kväll för att prova världens godaste maträtt.
 
 
Antipasti på Attico, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Så dag tre var jag bara tvungen att testa pizzan på Attico och det var som om den kommit direktlevererad från en stenugn i Neapel, pizzans ursprung och vagga. Klassikern Quattro, naturligtvis med riktig skinka och färsk svamp, och inte någon jävla burkvariant och den vidriga strimlade fulskinkan som man nästan alltid får i Sverige. Perfekt krispighet och lagom mängd tomatsås. Här hade så klart en Chang varit på sin plats men jag tror inte det fanns på menyn, så det fick bli ett glas mousserande istället. 
 
 
Quattro Stagione på Attico, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Det här var nog den bästa pizza jag ätit i Bangkok, men priset står också i proportion till utsikten, servicen och klassen på restaurang. Attico innehar i skrivande stund plats 472 på Tripadvisor. (Just nu finns 10223 restauranger listade i den stora Mangon). 
 
 
Vill man sitta ute men vid riktiga bord finns det en till balkong. Bild från Tripadvisor.
 
 
Det kommer snart ett till inlägg om takbaren Brewski som är inriktad på specialöl.
 
Hela hotellrecensionen här: Radisson Blu Plaza

Radisson Blu Plaza

Hotelltest nummer 35 i den stora Mangon fick bli Radisson Blu Plaza, beläget vid soi 27 mellan Asok och Phrom Phong. Jag hade haft span på hotellet ett tag och tyckte att det verkade prisvärt, och det var nog den bruna emperadormarmorn i badrummen som fällde avgörandet. Radissons fd koppling till SAS-koncernen finns att läsa i intressanta wikipedialänkar. Hotellet ligger för närvarande på plats 83 på Tripadvisor, vilket är orättvist enligt mig och förtjänar en högre ranking då det blir full pott i de flesta kategorier. Det enda som inte håller måttet är poolområdet, men det återkommer jag till längre ned. Hotellet är byggt 2014 så det är ganska nytt, och vi stannade i tre nätter.
 
 
Exteriör Radisson Blu Plaza Bangkok 
 
 
Lobbyn välkomnar i varma färger och bra service med snabb incheckning. Man får ett bra första intryck. Eftersom vi anlände på kvällen så behövde ju inte heller riskera att rummet eventuellt inte skulle vara klart.
 
 
 
 
 
Rummen
 
Jag bokade ett Grand Premier Room/Juniorsvit (det kallas lite olika beroende vilken sida man bokar ifrån) som är lite större (56 m²) än standardrummen (36²), samt ger tillgång till Executive Lounge där man kan frossa "gratis" i olika delikatesser i fast och flytande form. Det är för övrigt en förmån som bara jag i resesällskapet utnyttjar. Hjärter Dam tycker att det är larvigt, varför proppa i sig laxsnittar när man är i Bangkok och kan få utsökt som tam (papaya salad) nere på gatan? Nu för tiden behöver vi dessutom större rum när yogamattor och leksaker ska slåss om utrymmet.
 
 
Grand Premier Room / Juniorsvit, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Allt man behöver finns förstås. En skön soffa där alla får plats, men med något för litet bord. Den viktiga kaffemaskinen saknas inte heller. Utsikt söderut mot Sukhumvit och poolen. Sängarna är sköna men inte Bangkoks bästa, och med nöd och näppe får de ändå en femma även om betyget är svagt. Nej fan, det får bli ett halvt betyg här, då en fyra blir för lågt. Kuddarna är i alla fall perfekta.
 
 
 
 
 
Badrummet är alltså i det maffigaste slaget och ger verkligen den där känslan av lyx och wow när man kliver in. Det är stort med både dusch och badkar med TV på väggen. Bokar man standardrum får man en snikvariant utan eller bara delvis den mörkbruna emperadormarmorn, och inte klätt från golv till tak som i det här badrummet. Möjligtvis kan det upplevas lite kalt, men de burriga färgerna dämpar intrycket. Carraramarmor hade bara känts sterilt. Vill man förresten ha ett riktigt lyxigt badrum så ska man kolla in det vi fick på The Sukothai.
 
 
Hjärter Dam tar en svängom. Grand premier bathroom, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
   
 
 
Jag brukar ju förresten alltid testa hotellens hamburgare, men det skippade jag den här gången. Jag såg dock att man kunde komponera egna burgare med en rad olika intressanta tillval. Wifi funkar ju också numera alltid bra med gratis och enkel uppkoppling så det är knappt värt att nämna längre. Minibarens priser rimliga med tanke på att det är ett femstjärningt hotell. Ett litet minus för avsaknaden av Chang. 
 
 
 Burger menu
 
 
Poolområdet
 
Det här är Radissons svagaste punkt tycker jag. Poolen är ganska liten och tråkig men den funkar väl, men lever inte upp till standarden man kan förvänta sig på ett femstjärnigt hotell. Det kändes lite slitet med uppsprucken trätrall lite här och där, trots att hotellet är ganska nytt. Jag och junior kom ner på förmiddagen och då var det helt obemannat och baren/serveringen var stängd. Det kändes nästan lite bortglömt, och bredvid hotellet tornar ett övergivet råbygge upp sig som också solkar ner intrycket lite. (Det är så klart inte Radissons fel, det inser jag också.) I anslutning till poolen finns också spa-avdelningen med en riktig ångbastu, något jag uppskattar men bara fick prova en halv minut då junior var alldeles för rastlös för att stanna kvar. Han hade dock inga klagomål på själva poolen what so ever, och när vi provade dagen efter så var det lite mera liv där. Poolen har förresten sol så gott som hela dagen.
 
 
 
 
 
 
 
Frukost
 
Jag måste säga att frukosten imponerade på mig och kvalar nog in på topp-5 i Bangkok. Både för miljön och för utbudet. Här finns allt från västerländskt till japanskt, och det indiska utbudet var nog det bästa jag provat. Så klart finns nudel- och äggstation och alert serviceinriktad personal som ständigt fyllde på kaffe. Man kan även beställa cappuccino och de andra varianterna. Färskt bröd och ostavdelning, och apelsinjuicen var riktigt bra och inte den billiga tetrasorten. Jag tyckte också att sushin var snäppet bättre än den vanliga och smaklösa industrivarianten som annars brukar finnas, om den ens finns överhuvudtaget.
 
 
Frukost för resande. Twenty-Seven Bites Brasserie, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
 
 
Executive Lounge
 
I ärlighetens namn ska jag säga att jag faktiskt glömde bort att vi hade tillträde hit, och inte förrän sista dagen letade jag mig hit. Jag skyller på jetlag och Bangkoks för övrigt stora utbud av god mat som vi satte igång att frossa i så fort vi anlänt. Tidigare har jag egentligen bara provat loungerna på Landmark och Millennium Hilton, men här var det betydligt bättre tycker jag. Kulinariska konstverk som smakade lika bra som de såg ut. 
 
 
 
 
 
 
 
Vietnamesiska vårrullar, skaldjurscocktail, exotiska frukter och annat gott. Även lite varma alternativ, och så free flow på drinkar och andra alkoholhaltiga drycker naturligtvis. Vill man få tillgång till den här loungen men är för snål för att boka ett grand premier så finns rumsalternativet business class som är mindre (samma som standardrummen) men med ungefär samma förmåner, och är nog ett lämpligt alternativ om man inte är i behov av att breda ut sig. Bättre rum ger för det mesta bättre utsikt också.
 
 
 
Executive Lounge, Radisson Blu Plaza Bangkok
 
 
Här på Radisson Blu Plaza finns också två intressanta saker till, takbaren Brewski som serverar specialöl, samt den italienska restaurangen Attico som jag provade två gånger. Men det börjar bli mycket här nu och jag ska nog ta upp det i ett par separata inlägg. Länkar kommer läggas in här så småningom.
 
 
 
 
Brewski Roof top Bar, och en av balkongerna på Attico
 
 
Sammantaget blir det ett riktigt bra betyg för det här hotellet. Området är trevligt och härifrån vidare ner mot de högre soierna blir det allt mera Hi-So med allt vad det innebär. Mycket gatumat i krokarna, och gångavstånd till Asok och Terminal 21. Jag ska definitivt testa andra andra hotell här, och ner mot soi 18, 20 och 22 verkar det finnas en hel del att välja på. Tidigare har jag/vi bara bott på två andra hotell här om man räknar mellan Asok och Phrom Phong, nämligen S31 Sukhumvit (2011) och The Continent (2013). Om inte poolen är superviktig så är det här ett av de bästa hotellalternativen i Bangkok. Prisvärt dessutom.
 
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Gäller grand premier/juniorsvit
Sängar. 4,5. Sov gott
Frukost. 5. Solklart betyg
Läge. 5. Bland Bangkoks bästa
Utsikt. 4. Gäller toppvåningarna söderut
 
 
 
 

RSS 2.0