Bangkok Hotell 2013 S Hotel, S15, Sukhumvit 31, Sukhumvit S15, V8 Diner

S15 Sukhumvit Hotel

S15 är en en helt onödig lillebror till maffiga och lyxiga S31 som jag testade för ett par år sedan. Det finns även ett S33, och skillnaderna kan man se på deras gemensamma hemsida S Group Hotel. S15 kallar sig för ett boutiquehotell, men jag vet snart inte vad det betyder längre. Det känns som om alla nya eller nyrenoverade hotell som tagit in en överbetald designer på konsultbasis kallar sitt hotell för boutique, och sedan kan ta ett par lusingar extra betalt per natt. Nu kan jag nog inte ge S15 en rättvis recension då jag bara bodde där endast en natt och dessutom så gott som sov över frukosten. Allt på grund av den envisa jetlagen som hängde kvar efter vistelsen på Four Points. Som tur var så blev jag väckt i grevens stund av spritimportören som satt nere i lobbyn och väntade.
 
 
 
Som namnet antyder så ligger S15 på Sukhumvit Soi 15, och helt ut mot Sukan som synes. Alltså samma soi som Four Points och Dream, och det är väl också allt som finns på den soien, förutom en sylta på hörnet precis mittemot S15. De serverar en utsökt anka där och kan varmt rekommenderas. Egentligen hade jag velat stanna kvar på Four Points men de höjde priset omotiverat högt, samtidigt som jag såg att S15 hade rabatt på måndagar och tisdagar, så jag tog en natt här innan flytten till förbokade Navalai.
 
 
    
Hotellets lobby, samt ankan, syltan och vyn ut mot Sukhumvit därifrån. S15 skymtar till vänster.
 
 
Rummen känns fräscha och kanske lite boutique ändå om man känner efter riktigt noga. Temat påminner om S31 så man känner igen sig lite därifrån. I och med läget på Sukhumvit så hör man både trafik och skytrain, åtminstone från rummet som jag fick. Sängarna är för hårda för den här prisklassen och kategorin anser jag.
Helt ok badrum med både badkar och dusch, däremot har S15 inte den obligatoriska glasväggen som alla andra chica hotell numera alltid har. Fritt wifi och överkomlig minibar. En Heineken för dryga hundrabattingen blir ändå för dyr när du har så nära till Seven.
 
 En svartvit bild på Ayutthaya så blir det både chic och boutique...?
 
 
       
 
Vissa gillar nog läget här ändå, med närheten till Times Square, Koreatown, New York Gardens med bl.a. nattklubben Insomnia och hamburgersyltan V8 Diner som jag skrev om för något år sedan. Med gångavstånd till partygatan Soi 11 och BTS Nana, samt BTS Asoke åt andra hållet med coola shoppingcentret Terminal 21 (som är sevärt även för den som inte gillar stora luftkonditionerade köptempel) så får jag nog säga att S15 är riktigt bra strategiskt placerat.
Vill man hellre stanna på hotellet kan man uppsöka den ödsliga och inte direkt så inbjudande jacuzzin på översta våningen. Hela spavåningen verkade för övrigt helt övergiven.
 
 
 
Frukosten på S15 kan jag inte orda så mycket om, förutom att den var på väg att plockas undan när jag sent omsider lyckats ta mig ner i lobbyn för att ta emot importören som tålmodigt väntat på mig där. Tillsammans tog vi hissen upp till den tömda matsalen och lyckades rycka åt oss några snittar och fruktbitar från en vagn som var på väg ut i köket. Personalen på hotellet var genomgående trevliga och serviceminded, så även den lite buttre servitören här i restaurangen efter att jag lyckats krysta fram några artiga fraser på thai om att jag hade ju faktiskt betalat för frukosten även om jag nu tagit mig friheten att justera öppettiderna lite grann. Kaffe fick vi ju så klart också. Öh, tror jag i alla fall.
 
 
 
 
Efter att den så kallade frukosten var avklarad så var det dags att checka ut. Nere i lobbyn så var det något pådrag på gång och de riggade upp utrustning för någon TV-inspelning eller liknande. Bäst som jag stod där i receptionen och slulle betala så dök det upp ett par tjejer, eller ett par killar menar jag, men som såg ut som tjejer, alltså ladyboys, och gjorde sig klara för kamerorna. Den ena som var lite äldre intervjuade den yngre och snyggare ladyboyen som verkade vara någon slags celibritet. Jag och importören satt kvar i lobbyn och babblade ett tag medan vi roat kollade in TV-inspelningen. När jag ett par månader senare visade Hjärter Dam bilderna så visste hon direkt vem det var.
 
Typ Miss Tiffany..
 
Den här lite kantiga fröken ställde upp i Miss Tiffany, alltså Fröken Ladyboy, år 2009 och kom etta eller tvåa och har sedan dess gjort sitt bästa för att hamna på löpsedlarna. Hon, eller han, öh hen, lyckades bland annat ragga upp och spendera en natt med kändisenKornwat "Note" Chaiwirawat som vid tillfället hade ihop det med Thailands största supermodell Aum Patcharapa, som alltså är en tjej på riktigt, dvs föddes som en tjej.  Det blev så klart ett jäkla hallå. Ja, den nyfikne kan googla på namnen för att få en inblick i thailändska skvallerpressen. Ok, nog om det.
 
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 3. Ska verka chict men lyckas inte riktigt. Fri wifi.
Sängar. 3. Sköna kuddar. Knappt ok madrass.
Frukost. -. Oprövat får jag väl säga.
Läge. 4. Mitt på Sukan mellan BTS Nana och Asoke.
Utsikt. 1. Från rummen ser man Soi 15 eller Sukan.
 
 

Visa större karta
 
Det slutliga omdömet blir nog att ändå skippa det här hotellet. Det kommer inte i närheten av känslan på storebrorsan S31 längre ner på Sukhumvit, och man får mer hotell för samma pengar i närområdet. Nålen på kartan är förresten felplacerad. Hotellet ligger ju längre ned.