Japans kapselhotell

Japan ramlar över mig med jämna mellanrum - som nu till exempel - och jag hade ett utkast från tidigare som aldrig blev färdigskrivet. Drog sonika på mig yukatan och knöt ihop både rem och text.
 
Japans kapselhotell vänder sig egentligen till sent arbetande "salarymen" som inte orkar/kan/vill åka hem efter en lång arbetsdag. Dessa är ett utmärkt och spännande budgetboende för icke-klaustrofobiska turister också, och det finns vissa där kvinnor också är välkomna, men man bor oavsett åtskilda på olika våningar. Jag har provat ett par olika i Tokyo, i stadsdelarna Shibuya och Shinjuku, samt ett i Fukouka i södra Japan. Det kostar ca 4000 Yen för en övernattning, vilket är ca 300 svenska spänn.
 
 
 
Kapsel i Shibuya. Lätt att hitta.
 
 
Proceduren är enkel. Man checkar in, tar av sig dojorna (precis som på svenska dagis finns det en tydlig skogräns) och får en nyckel till ett litet skåp där man kan låsa in värdesakerna. Som turist får man helt enkelt lämna ryggsäcken utanför gravkammaren eller hur man nu upplever sitt lilla kryp-in. Eller om man är en spinkis kan man ju med fördel lägga väskan bredvid sig.
 
 
 
 
 
Gemensamma toaletter och tvättutrymmen finns antingen på samma eller en helt annan våning, och det finns alltid lånetofflor till hands. De är också alltid för små för en svensk 43:a. Det finns så klart automater med förfriskningar på varje våningsplan eftersom det i Japan finns automater precis överallt som säljer precis nästan allting.
 
 
 
Tofflor och öl...
 
 
Compact living...
 
 
 
Kapsel i Shinjuku. Svår att hitta.
 
 
På första resan till Japan -07 så hade inte bokningssidorna på nätet slagit igenom riktigt, så vi var hänvisade till Lonely Planet för att hitta detta undangömda kapselhotell. Vi hade gått förbi här flera gånger innan vi såg skylten som hänvisade till kapslarna några våningar upp.
  
 
Kuvös för vuxna...
 
 
Den gången var det sista natten med Eddie innan våra vägar skildes åt, vi var i Tokyo igen efter en tripp ned till Beppu i södra Japan. Resten av gänget från Rosa Bussarna som jag hade rest med i sju veckor hade flugit hem veckan innan. Dagen efter natten i kuvösen drog Eddie till Okinawa och jag fann det för gott att bo en natt på det ståndmässiga Park Hyatt där Lost in Translation spelades in. För att kompensera upp tillvaron så att säga. Det kan man läsa om här: Park Hyatt Tokyo
 
  
Neon i Shinjuku, Tokyo. Japan 2011.
 
 
Här är förresten en video från Beppu. (Contains nudity)
  
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0