Taste Like Chicken

Trots att Justin Bieber har kontaminerat hotellet med sin vistelse så måste jag säga att Sukhothai har seglat upp som en av mina absoluta favoriter av hittills över 30 testade hotell i Bangkok. Det ligger för nuvarande på plats 34 av 823 hotell på Tripadvisor, men förtjänar en betydligt högre placering.

Jag har hållt ett öga på hotellet ett par år men det har alltid känts lite för dyrt. Och lite för lågt också, endast nio våningar i högsta byggnaden. Läget på Sathorn har också varit lite avsides tycker jag, men nu i juli låg priserna lägre än vanligt så vi slog till för de tre första nätterna. Därmed valde jag också bort mitt förstahandsval W Bangkok, och även Sofitel Sukhumvit som också stod på önskelistan.

Som namnet antyder så har hotellet tema från den gamla huvudstaden/kungadömet Sukhothai (1238-1583) och är inrett med tidstypiska artefakter som verkade ömtåliga och värdefulla och inte alls avsedda att bli ommöblerade eller ens petade på av ett monster på ett år och tio månader som vi kom släpandes på denna tidiga sommarmorgon. Den proffsiga personalen i receptionen såg först lite skärrade ut när vederbörande störtade fram med resesulkyn framför sig genom lobbyn, och jag tänkte att det här stället nog inte var så familjevänligt. Men det skulle visa sig att jag hade helt fel vad gäller den saken. Sukhothai lever verkligen upp till förväntningarna. På alla plan.

Eftersom vi kom tidigt på morgonen så var rummet som väntat inte klart, men en uppgradering till en tvårumssvit skulle ge oss tillträde direkt, så det nappade vi på utan omsvep som jag skrev i ett tidigare inlägg. Sviterna låg belägna i högdelen och vi hamnade på åttonde våningen med utsikt mot innergården. Antagligen det finaste hotellrum jag bott på, och med ett badrum som slår allt jag sett, med ett golv av lackad teak utan ett spår av att vara fuktskadat. Dusch, badkar, dubbla tvättställ och speglar åt alla håll. Ordentliga badrockar i tjock frotté som ökar känslan av lyx.

Precis som på Park Hyatt i Tokyo och möjligtvis ett par andra hotell i Bangkok så var de in och fixade, piffade och fyllde på faten med frukt och choklad med jämna mellanrum. På Sukhothai får man verkligen den där känslan av att bo på ett lyxhotell, och de där fem stjärnorna är verkligen rättvisa. Snabb wifi med enkel inloggning och med bra täckning på hela hotellområdet. Priserna i minibaren låg också på en rimlig nivå. I våran svit fanns även en extra wc samt stor TV i både sovrum och vardagsrum. Skaplig ljudanläggning med dockningsstation för telefon.

 

Jag brukar för ordningens skull alltid beställa husets hamburgare på room service men jag tyckte den kändes onödigt dyr med ett pris på runt 800 baht ++, så det fick bli en spicy beef salad istället. Den var god och så men inte i närheten av favoriten på Cook Kai på Lanta. Med facit i hand skulle jag beställt burgaren istället.

Poolområdet får också högsta betyg. Den ligger på markplan och har sol så gott som hela dagen tacke vare att hotellet inte är så högt. Tillräckligt med solsängar placerade runt hela poolen. Stort plus för att den faktsikt är bemannad med personal som ser direkt om man ligger där och viftar efter en till Chang. De har dessutom den goda smaken att servera flaskan oupphälld placerad i en ishink. Jag avskyr att få den upphälld i ett tjockt plastglas som man annars alltid får den serverad vid poolkanten. Jag antar att det är dagens i-landsproblem. I anslutning till poolen finns både ett enklare bistro och finrestaurangen La Scala som jag provade och skrev om i ett tidigare inlägg. (Ensam i djungeln)

En trappa ned finns omklädningsrum med jacuzzi, ångbastu och vanlig svennebastu. Som vanligt var det ganska folktomt och jag fick nöjet att nyttja dessa faciliteter utan sällskap. Naturligtvis finns även ett flådigt spa på Sukhothai där mitt resesällskap provade att få en behandling. Hon gav absolut högsta möjliga betyg, vilket inte är dåligt eftersom hon vanligtvis är skeptisk till hotellens dyrpriser. Gym finns också. Oprövat som vanligt.

Frukosten på Sukhothai innehåller ordbokens alla superlativ. Om man väger in miljön och känslan av lyx med utbudet så tror jag frukosten kvalar in på topp-3-listan tillsammans med Lebua och Millenium Hilton. Sköna stolar/fåtöljer och heltäckningsmatta bidrar till upplevelsen av lyxhotellfrukost.

Här finns så klart allt man kan önska för både faranger och asiater. Generellt brukar det vara dåligt med pålägg, även på de finare hotellen, men på Sukhothai fanns både olika ostar, lufttorkad skinka, och förutom Lebua det enda hotell som skurit upp varm helgrillad skinka. En bingo för gommen att lägga på färskt italienskt bröd som bagaren från Schweiz bakar varje morgon.

Bordsservering av kaffe och cappuccino. Dukat med flera olika bestickpar som på en finmiddag, något som jag personligen kan tycka känns onödigt på en frukost. Men visst, det bidrar väl till lyxkänslan antar jag. Ingen i personalen rynkade på näsan åt monstrets framfart heller, de gullade med honom och tog bilder och förtydligade att Sukhothai är ett familjevänligt hotell.

En sak till också. Förutom på Park Hyatt i Tokyo är Sukhothai det enda hotellet där jag blivit tilltalad med namn (i andra utrymmen än receptionen) av personalen. "More coffee Mr Bladh.." som snarare mer låter som Mr Blood. Måste ändå erkänna att det känns speciellt för en enkel arbetare från Dalarna. Att de liksom gör sig omaket att kolla upp vad man heter bara för att kunna säga namnet till en vid en fråga om påtår till exempel. Ja, mig imponerar det på i alla fall när man gör det där lilla extra som man egentligen kanske inte behöver.

Omgivningarna runt Sukhothai känns väl möjligtvis lite tråkiga eftersom det ligger på Sathorn Road, men är man inte rädd för att öppna plånboken eller ta promenaden till MRT Lumphini eller upp till Silom/BTS Sala Daeng så finns egentligen inget att klaga på. Reser man som jag med thaifru och barn så vill man nog ha kortare promenader i allmänhet och närmare till billig och bra gatumat i synnerhet. Den som är stadd vid kassa som det så fint heter och gillar fine dining har ju hotellets alla restauranger att välja på, samt Banyan Tree med sin kända takbar Vertigo runt hörnet.

Det finns trots allt en trevlig subsoi (Suan phlu 8) bakom hotellet som jag hittade sista dagen när jag var tvungen att köpa nya läsglasögon då monstret fullkomligt demolerat dem andra dagen i Bangkok. Om man inte blir insläppt genom Sukhothais Recidence på baksidan måste man gå runt hela kvarteret, men där finns allt som 7-eleven, gatumat, frukt och små mysiga hak man kan hänga på.

Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. 
Sängar. 5.
Frukost. 5.
Läge. 4.
Utsikt. 4.

Sammantaget får ändå bli full pott för Sukhothai för helhetsintrycket. Skön atmosfär och oklanderlig service. Att det ändå blir en fyra på utsikten trots att det inte är ett högt hotell beror på att vyn ut mot innergården inte går att klaga på. Jag kan verkligen rekommendera att bo här om man vill ha en bra hotellupplevelse. Tycker man att Sathorn känns tråkig kan man bo på Hansar Bangkok eller möjligtvis Okura Prestige som båda har läge vid Sukhumvit.