Lanta trots allt

Det räckte med att jag bara började titta på bungalows på Ko Kut, och sedan Ko Chang, för att jag skulle få kalla fötter. Alldeles för dyrt, och när jag sedan läste några omdömen så fick jag samma känsla av det vi upplevde på Ko Samet för något år sedan. Jag ville inte ta några nya liknande risker, och särskilt inte med en fem månader Junior i bagaget. Dessutom låg det längre bort från No Mac Fly än min inre karta hade sagt mig. Hjärter Dam var enig. Vi strök det.
 
 
Mystiska Buddha-fältet utanför No Mac Fly.
 
 
Återstod gjorde Mae Phim. Det positiva är fantastisk mat och rimliga priser. Fler thai, färre turister. Men jag var ändå tveksam. Det kändes utspritt, och inte direkt gångavstånd mellan det man behöver. Beroende av moppe alltså, men man kanske skulle kunna sätta Junior i korgen fram på styret, men då får man väl hatbrev från hela Sveriges samlade kår av curlande lattemammor. Sedan hade den försvenskade Hjärter Dam ytterligare en synpunkt. Hon har ju insett att det är smidigare att bada i bikini än det kulturellt påtvingade klädsimmet som goda thailändska medborgare annars ägnar sig åt.
 
 
 
 
På våra tidigare dagsturer till Mae Phim i september så var det bara thai på stranden, och alltså inget ställe för en flicka av god börd att springa omkring i en bikini som om vore hon från en lägre samhällsklass. Hur skönt det än må vara att slippa bada i långbyxor och långärmat, såsom seden kräver. Dessutom ligger det också för långt bort från No Mac Fly eftersom vi måste ta oss därifrån också. Vi strök det från planerna.
 
 
 
 
Så vad återstod? Jag hade en tanke men sade inget. Det behövdes inte, för Hjärter Dam nämnde det själv. Ko Lanta. Visserligen en flygresa till men bara drygt någon timme i bilen från Krabi. Barfotaavstånd mellan bungalow och strand. Rimlig prisnivå och ett säkert kort. Spicy beef salad på Cook Kai och en Chang i solnedgången på Klong Nin kommer sitta som en smäck i mars när toppluvorna fjantar runt i skidspåret hemma i dalaskogarna under Vasaloppsveckan.
 
 
 
Ko Lanta dress code...

 
Bestämt och bokat. Vi hyr blåa huset av Nee en vecka till ett förmånligt kompispris, och får hämtning på flygplatsen dessutom. Jag vet att det här går ju emot det jag skrev för ett år sedan angående Lanta som då kändes som sista resan dit. Men man kan väl ändra sig. Både jag och Hjärter Dam ser fram emot att komma tillbaka. Och det känns speciellt att ta med sig Junior dit också ska jag medge.
 
 
 
 
Jag har sytt ihop hela resan och bokat sista hotellet i Bangkok innan hemresan också. Det blev till slut Centara Grand at CentralWorld med dess karakteristiska takbar Red Sky. Det sved lite i lädret men efter jag bokat inrikesflyget och hotellet så fick jag plötsligt ett mail från försäkringsbolaget som ville ge mig 6000 spänn för några fuktfläckar i taket som jag haft synpunkter på, så det täckte ju in dessa utlägg utan vidare.
"That's karma!" som Hjärter Dam så milt uttryckte det..
 
 
Vi ses i mars. Red Sky Bar, Centara Grand at CentralWorld. Stulen bild från nätet.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0