Tre favoriter i graven
Med bestörtning konstaterade jag att Cook Kai hade tagit ner skylten och sålt restaurangen till någon annan. Cook Kai, själva urmodern till spicy beef salad (enligt mig) fanns inte längre. Stadigt hade den stora bamburestaurangen legat där ett stenkast från Nature Beach, sedan åtminstone min första resa till Klong Nin 2006. En epok hade gått i graven.
Uppgifterna sa att det var ägarna till Sri Lanta som tagit över stället. Jag tänkte bojkotta först, men nyfikenheten tog över, så näst sista kvällen provade vi pliktskyldigt restaurangen - som numera heter Nai-Hua - och då naturligtvis en spicy beef salad. En besvikelse; Seg thaibiff och alldeles för mycket lök. Junior fick en fried rice sausage som var en katastrof med gammal korv. Han fick kväljningar, och jag både smakade och klagade, och slapp faktiskt betala den. Jag tackade för den fina gesten, och tänkte att det var nog första gången det hänt i Thailand.
I skrivande stund har dock stället 13/13 toppbetyg på Tripadvisor. Antingen fake eller så hade vi bara otur när vi var där. Restaurangen var inte heller lika mysig längre. Massa inredning var borta och det kändes lite kalt när vi var där (Nov -19).
Det sas att även Cook Kai på Long Beach var sålt, men där satt åtminstone skylten kvar uppe såg jag när vi passerade. Den byggdes i samma stil och öppnade för bara ett par år sedan, men jag har aldrig provat den.
Nai-Hua, f.d Cook Kai. Notera Kinatecknen som blir allt vanligare på skyltarna i Thailand.
Den goda nyheten var att det uppstått en ny restaurang - Anutama - alldeles bredvid, ur spillrorna från Cook Kai, men det ska jag ta upp i ett annat inlägg. Jag känner ägaren mycket väl.
Övriga restaurangtips på Klong Nin
---
Den andra restaurangen som gått i graven är min absoluta favorit i Old Town, nämligen Cee Side, även kallad Sri Side eller Sea Side, beroende på vilken skylt eller meny man läser. Det var ett sådant där vattenhål som man lätt missar om man inte vet exakt var man ska gå in, och förra året när vi passerade på hojen trodde jag bara att jag missat skylten. Precis som då åt vi nu på den nästan lika bra Apsara istället. Väl där förhörde jag mig om Cee Side's öde och personalen berättade att ägaren hade klappat igen restaurangen och flyttat till Bangkok. En tråkig nyhet då jag har många fina minnen från Cee Side.
---
Den tredje restaurangen som gått i graven är Café Europa i Krabi Town. Det här blev jag varse dagen för vår hemresa då vi drog in till stan för ett mobilrelaterat ärende; Junior hade dagen innan spräckt skärmen på sin spelmobil och det skulle enligt uppgift gå att fixa på Tesco Lotus i närheten av flygplatsen, men när jag visade upp Sonytelefonen så skrattade de bara åt mig och förklarade att Sony var nästan helt utraderat i Thailand.
Det här betydde att vi hade några timmar att slå ihjäl innan kvällsflyget skulle ta oss vidare hemåt. Jag bad den bussige taxichaffisen som väntat på oss att köra oss in till Krabi Town där jag lotsade fram honom till gränden där Café Europa ligger. Jag tänkte att där kan vi sitta och slappa tills det är dags att ge sig ut till världens tråkigaste flygplats. Det här har alltid varit ett naturligt stopp på hemvägen när man tröttnat på thaimaten.
Till min fasa så inser jag att stället är igenbommat. Vi klev dock ur och samlade kraft på en närliggande thaisylta där vi intog resans sista mangoshake och blev informerade att det var två år sedan de stängde. Ja, allt har sin tid och jag inser att det är cirka tjugo år sedan jag besökte Café Europa första gången.
Café Europa, permanent stängt...
Det kommer ett inlägg inom kort med andra restaurangtips på Lanta och ett i Krabi Town.