Eurotrip dag 4 - Mot Schweiz

Sent på kvällen i tältet på campingplatsen i Chur plingade det till i mobilen. Jag log när jag såg vem meddelandet kom ifrån. Jag hade inte pratat med henne på nästan tio år. Hade träffat henne på Lanta. Sett henne över borden, och en blick tillbaka som hade hängt kvar en sekund för länge.
 
"What's your plan here in Switzerland Ikea-man?"
"I don't really have a plan, you know I'm a backpacker after all.."
" :-D " 
 
Men visst hade jag haft en plan. Vi hamnade inte i Schweiz av en slump, men när vi åkte hemifrån vågade jag inte tro att vi faktiskt skulle ta oss så här långt. Landet var förutom Irland mina enda obesökta i Västeuropa. Jag hade egentligen tre platser jag ville se i första hand. Jag hade tänkt oss en färd mot Matterhorn först, men ändrade mig när jag såg att det var närmare till Chur, och ville ha en kortare körsträcka den här dagen.  
 
 
 
 
Junior höll sig vaken hela vägen men somnade precis när vi körde in i Chur. Bergen hade blivit allt högre ju längre söderut vi kom. En imponerande syn. Färden via norra sidan av Bodensjön hade varit vacker. Vi passerade vinodlingar och små pittoreska städer. Jag snurrade upp mig lite i gränstrakterna där Tyskland, Schweiz och Österrike möter varann, och ett tag visste jag fan inte vilket land jag befann mig i, men vi åt tydligen lunch i Österrike såg jag på kvittot.
 
 
 
 
Campingen låg fint precis intill Rhen som har sin upprinnelse i närheten. Junior satt och sov i bilen så jag kunde sätta upp tältet, bädda och städa bilen lite i lugn och ro. Ta en kaffe, varva ner och insupa den sköna alpluften. Schweiz är ju förhållandevis ganska dyrt, men att slå upp tältet här kostade bara 200 spänn. Allt kändes bra, vi hade tillryggalagt cirka 200 mil redan och Junior hade inte klagat på bilåkandet en endaste gång, och min egen rygg hade varit barmhärtig hela vägen.
 
 
Camp Sweden goes to Switzerland. Same same but different...
 
 
 
 
När min reskompis vaknat gick vi ner till floden och kastade sten och njöt av det fina vädret. Schweiz kändes bra. Ett tryggt land som fungerade på alla sätt och vis. Ett bra första intryck är nog så viktigt när man kommer till ett nytt ställe. 
Allt var perfekt, det kändes som att vi hade kommit i mål på ett sätt. Omgivningen var så vacker att jag trodde att vi kommit till Paradiset. Definintivt ett hallelujah moment.
Flodbanken bestod av välpolerade platta stenar, och jag försökte lära Junior att kasta macka. Visade hur man skulle snärta till med underarmen så lågt som möjligt så att stenen studsade på vattenytan. En typisk pappa-son-grej.
 
"Vet du Dylan, jag tror att du kommer minnas den här stunden för resten av livet"
"Varför?"
"Jag tror att du kommer minnas hur vi åkte bil till Alperna och kastade sten i en nästan turkos flod"
"Pappa, vad ska vi göra i morgon?"
"Jag tror att vi ska lite åka tåg uppe i bergen, man kommer se snö på topparna. Vill du det?"
 
 
 
 
Vi tog bilen upp till tågstationen för att informera oss om läget. Antingen kunde man boka den klassiska och dyrare Bernina Express, med stora panoramarutor så att man får fullast möjliga exponering av Alperna. Den går hela vägen till Tirano i Italien och vänder en gång om dagen. Det andra alternativet var regionaltåg som går nästan varje timme men med byte av tåg halvvägs. Den var billigare och krävde ingen platsbiljett och man kunde hoppa av och på som man ville, i båda riktningarna. Det var en hel del att fundera på så jag sa till den hjälpsamme expediten att vi skulle gå och äta lite och komma tillbaka med ett besked när vi bestämt oss.
 
 
 
 
Tyvärr fick vi vänta alldeles för länge på maten och när vi kom tillbaka till stationen så hade de precis stängt, klockan var fem över sju. Jag vet inte vad jag inbillat mig, att vi var i Thailand kanske där allt stänger typ först klockan tio på kvällen. Nu fick vi åka tillbaka till campingen besvikna och utan tågbiljetter. Jag idiotförklarade mig själv som inte hade bättre framförhållning. Jag var en usel pappa, tänk om vi skulle bli utan biljetter.
När Junior somnat på min vänstra arm i vanlig ordning  låg jag med mobilen och försökte kolla platstillgången på Bernina Express, men det verkade fan vara fullbokat. Jag var irriterad. Vi hade åkt så långt för det här. Det var då det plingade till. En stunds chatt innan det var dags att sova. Jag hade genast blivit på bättre humör. I morgon skulle jag fixa allt på bästa sätt.
 
 
Camp au Chur, Switzerland
 
Den här "tavlan" var det sista vi såg innan vi drog igen dragkedjan på tältet. Det hade varit en perfekt dag. Morgondagen skulle bli ännu bättre, men det visste vi inte ännu. 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0