Eurotrip dag 7 - Mot Berlin

Egentligen ville jag till Prag, och sedan vidare upp till Polen för att ta färjan från Gdansk upp till Nynäshamn. Detta skulle innebära inte bara två nya länder- som dessutom var billiga - utan också kortaste körsträcka hem. Prag låg också på behörigt avstånd från Pilsensee Camping där vi nu befann oss. Jag var dock tveksam, mina fördomar sa att det förmodligen skulle bli inbrott i bilen så fort man råkade gäspa lite. Östeuropa kändes inte alls lika säkert som Tyskland och Schweiz. Antagligen skulle vi bli drogade och slaktade på någon rastplats, och vips så skulle våra njurar och lungor säljas på svarta marknaden. Nog för att jag hade anmält mig till donationsregistret, men inte riktigt på det sättet. Resplanen skulle ändå skita sig eftersom alla färjor över Östersjön verkade vara fullbokade.
 
 
Frukost take-away...
 
 
...and then we take Berlin.. Ja, Berlin får det bli istället. Längre etapp men närmare hem. Det här var också tjusningen med att resa utan spikad färdplan. Att inte riktigt veta vart man kommer befinna sig nästa dag, och bara låta impulsen styra en till nya platser. Med den tanken så var det tack och god natt för den här dagen.
 
Jag hade knappast sovit gott och det skulle bli en tröttsam körning norrut. Både jag och Junior hade blivit lite krassliga. Det positiva var att trafiken flöt på utan köbildningar, och jag gjorde inte en endaste felkörning under hela dagen, inte ens inne i Berlin missade jag en korsning. Bilen - våran trygga bas - hade efter en vecka börjat se ut som om det var dags för en orosanmälan hos socialen. Det som i början var packat och uppdelat i militärisk ordning påminde nu snarare om bombningen av Dresden tänkte jag stilla för mig själv när vi passerade avfarten till ovan nämnda stad.
 
Jag var trött och behövde således en hotellnatt för att få vila ut ordentligt, men visste inte riktigt var man skulle bo i Berlin, jag hade aldrig varit där... eller... Okej, en passus här: Vi hade faktiskt en hotellnatt i utkanten av Berlin 2001. Jag och min gamle hotelltestarkollega skulle ner på nybyggda Euro Speedway i Lausitz och kolla på Kenny Bräck i CART-serien som hade premiär i Europa. Vi hade köpt dyra biljetter och allt i förväg, men bara fyra dagar innan loppet så inträffade 9/11 i New York och flygtrafiken låg nere. Det var högst oklart om loppet skulle kunna genomföras överhuvudtaget, men vi tog färjan ner till Kiel och vidare ändå. Loppet hette först German 500, men döptes om till 2001 American Memorial för att hedra offren från World Trade Center. Det blev också ett dramatiskt lopp när Alex Zanardi sladdade ut på banan efter ett pitstop och blev påkörd i 300 km/h. Han överlevde men fick amputera båda benen. Kenny Bräck vann loppet, men under gulflagg. Vi hade haft en svinkall tältnatt på campingen och drog direkt med bilen mot Berlin och stannade vid första bästa hotellskylt vi såg. Ja det var 18 år sedan, men tältet som då var nyinköpt består.
 
Lausitz, anno 2001
 
 
Under en matpaus när vi hade Berlin inom räckhåll, cirka femton mil, var det hög tid att boka något. Jag öppnade hotellappen och filtrerade fram parkering och pool, fick massa förslag men behövde något som var lätt att hitta inne i gröten. Några landmärken kände jag ju till och fastnade för Pestana Hotel Berlin som låg vid Tiergarten. Goda omdömen och under tusenlappen trots att kronan befann sig i fritt fall mot euron. Nu kunde ingenting gå fel, det var bara raka spåret tänkte jag mig. Utan flera stopp.
 
Efter bara en liten stund ute på autobahn så började min lilla reskompis att gny över magen. Inte konstigt, jag räknade dagarna bakåt som han inte besökt en toalett, men nu var systemet igångsatt och det blev ett par stopp till innan vi äntligen nådde fram till hotellet i Berlin.
 
 
"Tjohoo, vad lätt jag känner mig..."
 
 
Det första intrycket är som sagt var viktigt, och Berlin skulle ta emot oss med öppna armar. Sommarkvällen var ljum, området lugnt, hotellet fint, personalen supertrevlig och sängarna alldeles gudomligt sköna. Ja vi gillade den tyska huvudstaden.
 
 
 
 
"Vet du Dylan, det finns pool på det här hotellet. Ska vi inte gå och bada? Vill du det?"
"VA! På riktigt? Inget skämt?"
 
Poolen var inte stor men fullt tillräcklig för min lille reskompis. Världens bästa reskompis som aldrig klagade. Han träffade en jämnårig tjej där som han höll på att stila för när han hoppade från kanten ner i vattnet till mig. Jag såg hur mallig han blev av hennes förstulna blickar. Och faktiskt lärde han sig att simma under vattnet här, några meter från kant till kant, när han väl kommit på att använda armarna på rätt sätt. (Jag måste skriva ner det så att jag inte glömmer det). Varje gång han kom upp till ytan kollade han om tjejen fortfarande tittade på honom. Det gjorde hon.
Jag kunde inte hålla mig för skratt.
 
"Det där du håller på med nu Dylan, det kallar jag för parningsdans.."
"Men pappa, jag dansar inte, jag simmar ju.."
"Du kommer förstå när du blir äldre kompis.."
 
 
 
 
 
 
När tjejtjusaren badat färdigt var det dags för middag. Tripadvisor tipsade om två restauranger i närheten, de låg bredvid varandra och jag tog sikte på den italienska, men Junior klev med bestämda steg in på den grekiska och det är jag tacksam för. Vi avslutade dagen med en fantastisk måltid på Ja-Niko-Ja innan det äntligen var dags att sussa.
 
"Du Dylan, ska vi inte stanna här en natt till? Vet du, det finns faktiskt tunnelbana här i Berlin!"
"VA! På riktigt!? Inget skämt?"
"Yep, som i Bangkok, du vet same same skytrain but different. Zoo finns det också."
"Kan vi bada i poolen i morgon också?"
"Självklart kompis."
"Jag ska bara skriva en sak innan vi släcker.."
 
 
Dylan [hjärta] Frank...
 
 
  

Kommentarer
Postat av: Brollan

Berlin är Weltklasse vad gäller hotell med många stjärnor till bra pris!

Svar: Ja, det verkar så. Tyckte vi fick väldigt mycket hotell för pengarna.
Taste like chicken

2019-08-09 @ 13:48:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0