Eurotrip dag 6 - Ebenalp och norrut

 
 
Bakgrunden är som en reklamfilm för mjölkchoklad, eller för precis vad som helst förresten. Jag stannar instinktivt bilen, kliver ur och betraktar det makalösa landskapet. Det här är den absolut finaste rutten på våran nästan 500 mil långa roadtrip. Sträckan går från Oberriet upp mot Wasserauen, där linbanan ska ta oss upp till Ebenalp som är dagens huvudmål.
 
 
Wasserauen 
 
 
"Pappa, varför stannar du? Är linbanan här?"
"Nej, inte riktigt än, men det är bara så jäkla vackert att jag måste kliva ur bilen en stund."
 
 
    
 
 
Eftersom vi inte hade något bestämt slutmål för dagen så tog vi det lugnt på morgonen innan vi packade ihop tältet på campingen i Chur (som tydligen ska uttalas [khor] och inte [tjur], det förstod jag senare eftersom ingen fattade vad jag menade när jag försökte uttala det...).
Kvällen innan hade jag ju fått nya tips om sevärda platser i Schweiz, men de flesta låg västerut i landet. Jag hade trots allt börjat känna att det var dags att vända hemåt igen och ville helst slippa marathonkörningarna på Autobahn - vilket önsketänkande... En körning västerut och sedan norrut hade dessutom inneburit en backtracking på samma väg vi kom ifrån. Jag gillade verkligen inte att köra tillbaka i samma hjulspår, jag ville se nya vägar, även om en Autobahn alltid är en Autobahn. Jag förklarade för den undersköna från Zürich att jag fick återvända en annan gång, men att vi måste börja röra oss hemåt igen. Matterhorn fick vänta.
 
 
 
 
Så var vi framme i Wasserauen där Ebenalpbanan utgår ifrån. Dagens höjdpunkt i ordets rätta bemärkelse. Junior som gillar alla slags transportmedel (det är ju därför det går så lätt att resa med honom) så var linbanan bäst så klart. Efter tjugo minuters vandring så nådde vi fram till Berggasthaus Aescher där det hänger på klippkanten, och det var precis så imponerande som jag trott att det skulle vara. Det var den här vyn som jag sett att hon postat bara ett par veckor tidigare. Nu stod vi här helt plötsligt.
 
 
Berggasthaus Aescher-Wildkirchli
 
 
Jag hade läst lite på Tripadvisor innan, det var både hiss och diss, men självklart skulle vi äta lunch här. En väldigt schweizisk meny får jag säga, och jag beställde på rekommendation hemgjord korv med tillbehör, som sköljdes ned med lika schweizisk alkoholfri öl. Jag blev inte besviken, men Junior ratade maten så han fick lite macka som vi hade tagit med från frukosten. 
 
 
Maten, linbanan och resans enda selfie...
 
 
Ett tips jag hade fått var Appenzell som bara låg några kilometer bort - A very swizz town.. - så dit drog vi, rätt upp på stadens torg där jag fulparkerade Volvon, tog lite bilder, skickade en till henne, och åkte vidare. Jag tog medvetet några småvägar via Sankt Gallen bland annat bara för att det var så fint, även om det sinkade oss på vägen norrut.
 
 
Appenzell
 
 
Jag hade en preliminär plan om färdvägen hem (en plan som skulle gå om intet), och satte kartnålen på München när vi närmade oss motorvägen igen. Google map lotsade oss förbi en bilkö via småvägar mot Österrike och vi befann oss plötsligt typ vid broarna i Madison County.
 
 
 
 
Det började bli sen eftermiddag så jag googlade på campingplatser nära München, och hittade en som såg fin ut. Familjeinriktad med stor lekplats, och Junior hittade direkt en kompis som han lyckades kommunicera med på något vis. Här verkade bara tyskar campa för jag såg inga andra utlandsreggade bilar och nästan ingen kunde engelska. Det här var enda gången på resan som jag släppte Junior ur sikte, det kändes tryggt här med bara massa barn och semesternöjda föräldrar. På håll kunde jag dock skymta hans röda tröja.
Jag slog upp tältet så fort jag kunde, klockade mig själv och insåg att det bara tog tretton minuter, inklusive flagga och bäddning. Jag hade blivit ett fullblodigt campingproffs. 
 
 
 
 
När jag kom ner till lekplatsen hängde Junior fortfarande med tyskungen, de såg mig inte så jag smög mig närmare. Hörde hur han glänste med att räkna på engelska, twenty three, twenty four..., jag blev så stolt. Gick fram och sa att jag skulle beställa mat på restaurangen som låg precis bredvid. "Okey, jag kommer snart pappa.."
Jag beställde, men man kunde inte betala med kort så jag var tvungen att fixa kontanter. Jag hade sett en uttagsautomat uppe vid receptionen, så jag gick ut igen och sa till Junior att följa med, men han ville inte.
"Okej, stanna kvar här och lek med kompisen så ska jag bara springa upp och hämta pengar. Gå ingenstans!"
"Har du beställt mat?"
 
När jag kom tillbaka såg jag inte Junior. Blicken flackande runt bland barnen på lekplatsen. Både han och tyskungen var borta. Jag kände hur pulsen steg. Sprang in på restaurangen där en servitör såg mina uppspärrade ögon. Han förstod och pekade bara lugnt mot vårat bord med tummen. Ja, där satt Junior i godan ro och tuggade i sig pommes och schnitzel som han doppade i ketchupen.
"Tjena pappa, har du fixat pengar?"
"Åh min lille vän, du är så stor och förståndig. Sitter du här och äter alldeles själv?"
"Ja, maten var ju klar.."
 
 
 
 
Så var ännu en dag till ända. Jag skulle sova dåligt under natten och det skulle också bli våran sista tältnatt på den här resan. För övrigt en förträfflig campingplats med nyrenoverat servicehus och specialavdelningar för småbarnsfamiljer. Trots detta så vägrade Junior konsekvent toaletterna så länge vi campade, något han bittert skulle få erfara nästa dag när magknipen tog fart. 
 
 
Pilsensee. Pilsnersjön?
 
 
 
#1 - - Grutt:

Ah, denna underbara oro.... In it for life..

#2 - - Grutt:

Ah, denna underbara oro.... In it for life..