Taste Like Chicken

Sista veckans alla stresspåslag gjorde att jag morgonen för avfärd låg nere för räkning. Där huttrande, yr och illamående hopkrupen i fosterställning under täcket var jag helt övertygad om att det inte skulle bli någon resa. Utmattad av sömnbrist, snusabstinens, VAB, jobbstress, tandläkarens dom om juniors infekterade tand och allt mer därtill hade gjort mig till en ambivalent och lättirriterad krutdurk med kort tålamod. Jag hade fem timmar på mig att packa det sista, elda, fakturera, och göra mig klar för avfärd mot Arlanda, och jag fattade inte hur fan det skulle gå till. Det dunkade i huvudet och jag försökte komma på vad som var fel. Mental stress? Utmattningssyndrom? I så fall var det allvarligt. Efter en stund kom jag på att det snarare påminde om uttorkning. Jag hade drabbats av det en gång tidigare för några år sedan. Dagen innan hade jag glömt att dricka. Bara kaffe hela dagen, till frukost och som måltidsdryck, och på kvällen toppade jag det med att dricka en öl för att liksom fira att det äntligen var semester. Knappast det bästa alternativet för att balansera vätskenivån i kroppen.

 

Jag stapplade svimfärdig upp och blandade en dubbel resorb och gömde mig under täcket någon timme till. Det positiva var att junior verkade må bättre, och tack vare att han och jag hade sovit över hos farsan i mitt gamla pojkrum natten innan hade gjort att åtminstone Hjärter Dam hade fått sova ut ordentligt en natt för att hämta kraft inför flygresan. Vi hade båda den förra mardrömsresan med Emirates med bytet i Dubai kvar i minnet och ville inte ha en repris på den upplevelsen. Är det någonting som gör oss alla till monster så är det bristen på sömn.

 

Så sakteliga började jag återhämta mig. Huvudvärken bestod men illamåendet var åtminstone borta när vi satt oss i bilen och började den långa resan från Dalarna till Bangkok. Väl på Arlanda hade jag börjat känna mig som en vanlig människa igen och tyckte nog att det var på sin plats att både ta ett glas skumpa och börja snusa igen, och när väl nikotinet letat sig ut i blodomloppet så var det som om änglarna självt hade nedstigit från himlen och gett mig kraft och luft under mina egna vingar. Junior hade pratat hela dagen om att "flyga planet" och hans glädje visste inga gränser när vi klev ombord. Både flygresan och bytet i Dubai gick så smidigt att vi blev förvånade. Junior på gott humör hela vägen och jag lyckades också sova på båda flygen. Vi tog priority lane på Suvarnabhumi och var snabbt igenom och fick taxi direkt. Lördagkväll betyder lugnt i trafiken, så vi var snabbt framme på vårat hotell Radisson Blu Plaza på Sukhumvit. Jag hade bokat Grand premier room vilket betyder speed check-in och bagaget direkt. Hjärter Dam drog snabbt ut och inhandlade påsar med street food, och Junior dansade loss och firade att vi äntligen var framme.