Anantara Siam

Med toppbetyg i alla kategorier så kommer Anantara Siam att peta ner Lebua från tronen på topplistan av hotell i Bangkok. Det enda man eventuellt skulle kunna ha invändningar mot är utsikten, men det ska jag återkomma till längre ner. Anantara som är en kedja ville ha ett ordentligt flaggskepp i huvudstaden och tog över detta hotell efter Four Seasons för ett par år sedan. Hotellet byggdes redan 1978 som ett Peninsula-hotell och har bytt namn och ägare ett par gånger under årens lopp. Ligger för närvarande på plats 29 på Tripadvisor.
 
 
 
 
Eftersom hotellet är ganska dyrt redan från början, men hade en tillfällig prissänkning vid bokningstillfället så slog jag till och gjorde en fulbokning på det billigaste rummet för två personer med frukost, men undanhöll att vi hade junior i släptåg. En provbokning med 2+1 blev omotiverat dyrt då junior sover i våran säng och knappast äter frukost för ett par tusen baht per dag. Vi skulle dessutom stanna i fyra nätter och jag kände redan att det var korsdrag i plånboken. Men det skulle så klart bli dyrare ändå, eftersom jag inte kunde motstå frestelsen att vid ankomsten uppgradera oss till en private villa som de kallade det. Så från snikvarianten av rum till det mest exklusiva blev resultatet när jag hörde mig själv svara "Yes, why not, it's a once in a lifetime bla bla..." samtidigt som jag tyst försökte räkna om baht till kronor och hoppades att summan inte var exklusive plus plus (+10+7%) samt med motiveringen att vi var väl inte på semester för att snåla på slantarna. Junior åt dessutom gratis frukost. Alltid något.
  
 
Orientalisk lyx, Anantara Siam.
  
Anantara tar emot i en storslagen och lyxig lobby och är nog den maffigaste jag satt min fot i, och knappast vågade drömma om under backpackeråren på 90-talet då vi alltid bodde i billigaste masonitlådan på Khao San Road. Snyggt färgtema, påkostat och svulstigt, sköna soffor och dekorerat överallt utan att vara kitschigt. Ingen jävla hipsterminimalism här inte. Dessutom en skön vibe med proffsig och serviceinriktad personal. Helt klart ett ställe i min smak.
 
 
Stairway to heaven... 
 
 
Anantara Siam har nästan 400 rum och sviter, och sedan ett tiotal så kallade private villas som nu vi nu stegade iväg mot och som jag inte riktigt hade räknat ut hur mycket jag egentligen hade betalat för. Det jag däremot hade räknat ut var att vi förmodligen blivit rekommenderat den här lite avsides stugan på grund av att vi hade det lilla monstret med oss och att personalen möjligtvis befarade att han skulle störa andra gäster om vi bodde i ett vanligt hotellrum. 
 
 
Private Villa. Anantara Siam. 
 
 
Det skulle hur som helst visa sig att det var ett bra val, nu hade vi direktacess ut mot trädgården och poolen, och slapp hålla på med ombyten och nycklar varje gång vi ville ta ett dopp. Bara att hoppa i tofflorna och ut genom bakdörren som vi kunde lämna olåst. Här skulle det bli lätt att trivas i fyra dagar.
 
 
Edens lustgård... 
 
 
Det är det här jag menar med att utsikten får högsta betyg med motiveringen att jag hellre kollar ut på det här än Bangkoks skyline från ett instängt rum femtio våningar upp. Att man kunde bo så här mitt i centrala Bangkok kunde jag inte riktigt föreställa mig.
 
 
   
 
 
Alla bekvämligheter fanns så klart här. Sängen och kuddarna så sköna som priset kräver, och en riktigt bekväm fåtölj vilket brukar höra till ovanligheterna annars. Snygga lackade trägolv och ett badrum i marmor med både dusch och badkar. Det enda som egentligen var att anmärka på var att det inte fanns riktigt kaffe, och det förvånade mig verkligen, bara det där jävla pulverkaffet som en riktig svensk med värdighet bara möjligtvis skulle kunna uppskatta om man hittade sig själv halvt ihälfrusen på någon ödslig bergstopp i Himalaya. Men där var vi inte nu. Så trots detta missöde så kommer det bli full pott för rummet eftersom allt annat överväger.
 
 
 
 
 
All heder till Anantara att de tagit in Chang istället för Singha i minibaren. Den lossnar på 240 thb ++, vilket blir cirka 70 svenska spänn. Värt att notera att de också har Red Bull, alltså den europeiska varianten med kolsyra, och som den påläste vet att det från början var en thailändsk produkt (utan bubblor), Krating Daeng, som alltså betyder Röd Oxe. Den säljs överallt för cirka 15 baht och verkar ingå i den thailändska kostcirkeln. 
 
 
 
 
 
Poolen hade vi som sagt en armlängds avstånd till så jag och junior hängde här hela dagarna när Hjärter Dam ägnade sig åt att ta coola yogabilder runtom på hela hotellområdet. En klassisk variant med grunt i ena änden och djupt nog i den andra. En servering och en liten lekpark finns också i direkt anslutning. Alert personal som ständigt kommer och fyller på med gratis vattenflaskor och annat man kan tänkas behöva. Jag kunde tänkas behöva en klassisk mai tai så det ordnades fram tillsammans med lite tillhörande gratissnacks.
 
 
Poolside mai tai. Anantara Siam.
 
 
En trappa ner fanns ett gudomligt spa med både ångbastu (alltså inte en sådan där töntig som i Mora simhall med en blomspruta som duschar stenarna en gång i kvarten, utan en sådan där riktig med väggar och bänkar i sten och en ångande dimma som hela tiden skymmer sikten som i en amerikansk maffiafilm och man vet fan inte om man är själv eller har sällskap av någon thai-Corleone där inne..) och kokhett saltvattensjacuzzi med vattenfall, så här hängde jag säkert tre gånger om dagen för att värma upp mig ytterligare i världens hetaste huvudstad. Här nere fick man dessutom massa gratis (riktigt) kaffe, frukt och annat nyttigt. Squash kunde man också spela om man nu skulle få ett sådant idiotiskt infall. Massage var däremot orimligt dyrt här på Anantara, cirka 4-5000 thb ++ för 60 till 90 minuters behandling. Så jävla bra kan inte en massage vara anser jag, oavsett om de kallar den super duper bamboo hot stones mystical tuk tuk oriental signature style...
 
 
 
   
 
 
För junior och de andra kidsen finns ett bemannat lekrum med en massa pedagogiska leksaker och annat pyssel. Här har man även möjlighet att lämna barnen ett par timmar utan extra kostnad om nu föräldrarna vill ut och käka i lugn och ro. Ett erbjudande som vi dock inte nappade på, även om jag fick det största förtroende för den gulliga personalen.
 
 
 
 
 
 
Den obligatoriska hamburgaren intog jag i den flådiga lobbyn, till det lika flådiga och orimliga priset av 1000 thb ++! vilket blir nästan 300 SEK!. Alltså det är fortfarande bara en burgare med lite pommes bredvid. Lägg därtill en Chang för 230 baht och en flaska vatten för 60 baht, och så ++ uppe på det så landar vi på cirka 400 spänn. Sade jag att vi var i Bangkok? Men burgaren var god, en av de bästa hotellburgarna faktiskt. Changen var också god. Vattnet smakade vatten. Bra wifi också.
 
 
Ibland äter jag hamburgare i Thailand, och ibland äter jag thaimat i Sverige...
 
 
Av ren bäkvämlighet och nyfikenhet så provade jag hotellets mat vid ett par tillfällen till. Något som är positivt är några av restaurangerna är samlade runt en innergård eller som ett atrium där man också kan sitta. (även frukosten serveras här) Här får man då alla restaurangers menyer att välja på och kan plocka ihop rätter lite som man vill. Jag plockade ihop Champagne och quesadillas vid första tillfället. Så makalöst gott att jag åt samma en gång till nästa dag. 
 
 
Mexikanskt och franskt i Thailand. Aqua, Anantara Siam.
 
 
Jag gillade att hänga här i Aqua som det kallades, en relativt avslappnad miljö jämfört med de vita dukarna inne i själva restaurangerna. Omgiven av en damm med guldfiskar och en lummig trädgård så utgör det här en riktig oas som inbjuder till långa sittningar, inte minst under frukosten. 
 
 
   
 
 
 
Frukosten var som förväntat en höjdare även om jag första morgonen tyckte att upplägget verkade lite rörigt. Buffén är lite utspridd och det är lätt att missa en del av utbudet om man inte kollar runt ordentligt. Valfritt kaffe (nymalet) beställs vid bordet och görs i en sådan riktig fancy pysmaskin och fylls på i snabb takt när man påkallar uppmärksamheten. Tredje dagen hade de lärt sig att vårat bord konsumerade okristligt mycket kaffe och hade förberett en hel kanna vanligt bryggkaffe som ställdes på bordet. Tyvärr var det alldeles för blaskigt vilket jag lät meddela och samtidigt som jag skickade ut kannan pekade jag på fancymaskinen och sa att det där är det enda som gäller. 
 
 
Breakfast by the pond. Anantara Siam.
 
 
Omelett beställs vid äggstationen men serveras till bordet vilket är lite ovanligt, oftast så står man och väntar tills den är klar. Brödet brukar vara en svår nöt att knäcka i Asien och sällan finns ett ordentligt utbud. Här fanns en del sorter men det mesta är ganska smaklöst. Egentligen är det väl bara vi i Nordeuropa som har en ordentlig brödkultur och därmed är efterfrågan liten ute i världen. I övrigt fanns inget att anmärka på. Det fanns en hel del delikatesser som jag med nöje frossade i. Stort plus för att man kan välja bort AC:n om man sitter i innergården. Eftersom vi är morgonpigga och i princip först till buffén så är värmen inte heller något problem. Vid regn drar de över en gigantisk markis över hela atriumet.
 
 
   
 
 
 
Ja det här hotellet intar alltså toppnoteringen på hittills alla testade hotell i Bangkok. Jag har också insett att ju längre man stannar på ett hotell desto mer gillar man det, man bor väl in sig så att säga. Läget är enligt mig det bästa i Bangkok. Lugna sidogator men ändå gångavstånd till Central World och båda BTS-linjerna. Bra service genomgående, och vid poolen och spaet (eller hur fan man böjer det) lärde de sig vårat efternamn efter någon dag, och hade ett riktigt bra uttal också, lät bara nästan som Mr Blood.
 
 
Sammanfattning Betyg:
Rum. 5. Gäller Private Villa
Sängar. 5. Sov gott
Frukost. 5. Stort utbud i skön miljö
Läge. 5. Bangkoks bästa
Utsikt. 5. Gäller Private Villa
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0