Flygångest

Jag hade i min patetiska enfald inbillat mig att man automatiskt fick plats vid en främre vägg på flyget om man reste i egenskap av spädbarnsfamilj, men betalade ändå några hundra spänn extra för att kunna försäkra mig om att vi fick dessa platser med extra benutrymme, och där man kan lägga Junior i en sådan där korg som hänger på väggen. Fan vad skönt att kunna sträcka ut ordentligt tänkte jag och bekräftade köpet.
 
 
Junior resklar med nytt pass och semesterkeps...
 
 
Några dagar senare får jag mail från resebolaget där de säger att dessa platser inte kan förbokas då de är reserverade för handikappade och spädbarnsfamiljer.?! Ja vad fan är problemet tänkte jag och formulerade ett nytt mail i huvudet, där jag även inkluderade mina restless legs, för att ytterligare belysa vikten av att vi borde få dessa guldsäten. Vidare fick jag en länk att följa för att se var vi blivit placerade istället. Egentligen inga dåliga platser (rad 12-14 på samtliga fyra flyg) förutom Doha-BKK där vi blivit intryckta mot fönstret utan frigång. Men ur spädbarnssynpunkt såg jag ångestresa under uppsegling framför mig. Hur ska man ens kunna äta med en 10-kilosklump i famnen? Det är ju komplicerat nog ändå under så kallade normala omständigheter.
 
 
Träningsläger hemma i köket...(Bildkälla: Kellermannen, Aftonbladet)
 
 
Efter ytterligare någon dag fick jag svar från resebolaget som rekommenderade oss att vara extra tidiga vid incheckningen så skulle mina ångestladdade problem nog lösa sig på allra bästa sätt. You bet on it, jag ska fan åka till Arlanda dagen innan och paxa incheckningskön med en solstol och handduk som en annan svenne banan-charterturist på ett all inclusive i Benidorm.
 
 
Dessutom lär man väl bli hatad av resten av passagerarna på planet när de ser vad man kommer dragandes med, men just det bryr jag mig faktiskt minst om. Junior är lugn och skriker aldrig i onödan, jag tror att han kommer sköta sig. Men visst funderar jag mycket, det kommer att bli en lång resa, och hittills har vi ju inte ens varit utanför Masriket sedan han föddes. Till BB i Falun är det inte ens 10 mil. Nu ska vi färdas 1000 mil. Vad gör man inte för att träffa grabbens mormor.
(Om man tar en promenad från Mora till Bangkok tar det enligt Google 2161 timmar!)
 
 
 
 
 
Jag följer en underhållande sida på fejan som heter Passenger Shaming där folk kan dela med sig av "speciella" flygupplevelser. Videon nedan var lite lustig tyckte jag. Om inte videon kommer upp beror det nog på dålig lina.
 
 
 
 
 
Förresten så har vi bokat ett annat boende på Lanta efter att en vän postat en intressant bild på fejan, men det kan jag ta upp i ett annat inlägg.

Kommentarer
Postat av: P

Kom i håg att lära Dylan tryckutjämna.
Annars kan nog flygturen bli annat än lugn.
Små barn brukar ha lite problem med öronen vid start och landning.

2015-02-03 @ 06:59:20
Postat av: Anonym

Det ovan var exakt min tanke, något att tugga på kanske kan vara en idé. Så löste vi det iallafall

2015-02-03 @ 12:08:39
Postat av: Frallan

Tack för tipsen. Hört att amning kan passa också. Åtminstone för barnet. Kanske inte för andra överkänsliga passagerare...

2015-02-03 @ 21:57:09
URL: http://tastelikechicken.se
Postat av: Anonym

Barn under två år har inga problem med att tryckutjämna, en myt helt enkelt.

2015-05-09 @ 23:19:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0