Lanta last episode

Visst hade jag redan innan vi kommit till Lanta kalkylerat med sannolikheten huruvida det skulle uppstå en konfrontation mellan det gamla och det nya. Tidsaspekten på tio dagar och Lantas storlek. Ön var stor nog för att man inte nödvändigtvis skulle råka träffa alla man kände, men liten nog för att det inte skulle kunna uteslutas. Särskilt med tanke på hur mycket vi cruisade runt på ön med moppen. Ligga och klämma på beachen hela dagarna var inte riktigt våran grej.
 
 
Summertime happiness. Diamond Cliff Beach. En av få heldagar på stranden.
 
 
Skuggan av det förflutna hängde över ön som ett möjligt hot mot våran trivsel där, och jag önskade att Hjärter Dam skulle förskonas från alla slags påminnelser om den gamla surdegen uppe på kullen. Själv hade jag lagt den episoden på hyllan och stängt dörren för länge sedan, och det var knappast något som spökade längre för egen del, och jag hoppades att öborna som kände till historien skulle vara smarta nog att inte babbla om det. Tänk vad fel man kan ha. Jag visste att Cook Kai kunde vara minerad mark, men deras spicy beef salad och morning glory är oemotståndlig, så vi gick dit och åt ett flertal gånger. Allt verkade frid och fröjd. Bomben släpptes först när det var för sent, då satt vi redan på night market i Krabi Town och skulle flyga nästa morgon.
 
 
Fadd eftersmak...?
 
 
Där satt jag i godan ro medan servitrisen stod vid vårat bord och orerade sina falsarier fullständigt respektlöst. Hon hade pratat allt för fort med mitt sällskap för att jag skulle kunna snappa upp vad det handlade om. Hjärter Dam höll god min men hade avbrutit henne efter en stund och sagt "Nu ska du sluta prata och ta våran beställning istället!" Jag beundrade henne för det. Det som grämde mig mest var att jag inte kunde återupprätta min heder genom att gå dit och fråga vad fan det där var nödvändigt för. Jag var oerhört besviken eftersom jag egentligen gillade Cook Kai och personalen där. Jag kände mig maktlös och det gjorde mig enormt irriterad att jag inte kunde gå tillbaka och konfrontera nämnda servitris. Min kära hälft tog det betydligt bättre, men ville upplysa mig om att hennes folk inte agerar på samma sätt som svenskar. Har de något skvaller så skvallrar de gärna.
 
 
Cruising ner till lugna Bamboo Bay. Thank you for quiet places...
 
 
En annan dag en vecka tidigare var vi på väg upp till Saladan för att käka middag med Ventildoktorn och RUTer Dam. Det pågick någon slags marknad vid vägen och det var mycket folk i rörelse och vi var tvungna att sakta ner farten lite. På håll såg jag en buddhisttjej (enkelt att skilja ut eftersom de flesta är mussar och alltid har luvan på sig) som vände sig om och först fokuserade på våra vänner längre fram och sedan riktade blicken mot oss. Jag kopplade först inte vem det var. Hon buffade på sin kompis som for runt och stirrade rakt på mig, jag mötte hennes blick genom mina solglasögon och inte förrän vi precis passerade dem så föll min blick tillbaka på den första tjejen och då slog det mig vem det var. Hon på kullen. Men jag var helt oberörd och åkte bara vidare och undrade stilla för mig själv om Hjärter Dam noterat samma sak. Och visst hade hon det, och frågade mig bara "Det var ditt gamla pök va?", "Japp" sa jag och så var det inte mer med det.
 
 
 
 
Förutom incidenten med servitrisen på ovan nämnda restaurang så blev mötena med de flesta andra bekanta bara positiva. Nancy, Frukt-Lasse, Grönsaksgumman, Massage-Mae, personalen på Paragon, och andra thai som jag lärt känna under Nature House-året hade bara talat gott om mig, och visst blev jag rörd och smickrad när Hjärter Dam stolt vänder sig mot mig och säger "Everybody say you're jai dee (godhjärtad) honey, I never hear anybody talk bad about you."  Att få höra det var för mig ett bevis på att jag lämnat efter mig något gott och att jag vunnit över mina giriga antagonister.
 
Så slutligen då? Var det sista besöket på Ko Lanta? Förmodligen, men man ska aldrig säga aldrig. Någon bredvid mig har redan börjat prata om "next time..." Fler inlägg från ön blir det nog hur som helst.
 
Inom kort kommer även hotellrecensioner från Renaissance och Okura Prestige.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0