The smell of airport

  I love the smell of airport in the morning..
 
Instagram: frassemas
 
Det tråkiga är att jag inte längre kan förnimma doften av den fantastiska känslan av att vara på en flygplats längre. Möjligtvis ett lyxproblem men jag saknar den där resnerven som förr i tiden alltid infann sig i avgångshallen på Terminal 5. Euforin av att ge sig iväg på ännu ett äventyr, alla nya platser man skulle besöka. Belöningen av att ha jobbat och sparat pengar och äntligen kunnat köpa en flygbiljett med något obskyrt öststatsbolag. Där flygresan i sig var ett självändamål.
Nu är det annorlunda. Man bävar för flygresan och hoppas bara att den ska gå så smärtfritt som möjligt och att man ska komma fram någon gång. Inte ens att landa på Suvarnabhumi slog an någon speciell ton. Business as usual liksom. Känslan ljusår från 90-talet då man landade på slitna Don Muang och tog sig in till Khao San Road och tog in på något sjaskigt guest house. Nu för tiden är det en taxi in till Sukhumvit och bättre standard på boendet.
 
 
Flyga med Qatar är ändå det bästa bolaget anser jag och välkomnar stoppet i Doha. Första flighten gick som en dans och planet var bara halvfullt. Jag och hjärter dam kunde bre ut oss på tre säten var. Andra flighten var värre. Fullsatt och jag blev inklämd i mitten av en stor amerikan. Ett missförstånd under seatingen gjorde att jag missade min plats vid gången så ryggen och träsmaken drev mig till vansinne. Men fram kom vi till slut och det som slog mig när vi kom till Bangkok denna morgon var att det var samma temperatur här som det var när vi lämnade Masriket något dygn tidigare. Same same alltså.
 
Efter att vi checkat in på Hansar och slängt in väskorna kunde inte hjärter dam hålla sig längre. Hon hade suktat efter riktig som tam (papaya sallad) hela sista veckan hemma, så trots tröttheten och jetlagen tog vi himmelståget till Terminal 21 och restaurangen San Sab som vi redan provat en gång i januari. Hon beställde en som tam med tio chili och jag lade till några andra smarriga rätter så matfrossandet kunde starta.
 
 
 
Finally a real som tam...
 
Efter att vi syndat klart drog vi tillbaka till hotellet och tog en tupplur för att ladda infär nästa matseans. Egentligen ville vi till favvohaket i Chinatown men det ligger för långt bort så vi tog istället en promenad till Central World och startade en ny frossa på rullbandsfonduestället Shabushi där små fat med råa matbitar åker förbi, och man tar således vad man gillar och kastar ner i grytan framför sig. Här finns även sushi och annat gott. Priset är ca 300 baht för obegränsat frossande. Fantastiskt och förödande för en gourmand som mig. Vi rullade hemåt igen och snappade åt oss en gatu-som tam på vägen, men hjärter dam var för mätt och ångrade sig och gav bort den till p-vakten på Hansar. Sedan somnade vi sött i de sköna sängarna, ackompanjerat av åsksmällarna och det tropiska regnet.
 
 
To be countinued...
 
 
 
 
 
 
 
#1 - - Björn Friström:

Som vanligt kan man inte sluta läsa. Du är duktig du.

Svar: Fin komplimang av en tidningsredaktör!
Taste like chicken