Amphawa 1 - Floating Market
Som en tidsresa tillbaka till ett svunnet Orienten. Det var så det kändes när vi kom till Amphawa. Endast någon timme från det bullriga moderna Bangkok till något man skulle kunna kalla för det gamla Siam. Samma känsla som den något klichéartade videon Summer in Siam med The Pogues. Visst, ett populärt turistmål på helgerna, men mest för thailändarna själva och väldigt få faranger, och hade det inte varit för Hjärter Dam så hade jag nog aldrig kommit på att åka hit, även om jag redan kände till närbelägna Maeklong train market som verkade intressant.
Amphawa floating market har inte mycket gemensamt med den fullständigt sönderkommersialiserade diton i Damnoen Saduak en bit norrut, där de flesta dagsturister från Bangkok hamnar. Även vi tog en helt onödig och vådlig tur dit på vespan längs den trafikerade motorvägen, bara för att konstatera att det var ett riktigt skitställe.
Den flytande marknaden i Amphawa var något helt annat och bland det mest pittoreska stället jag besökt i Thailand. Den smala kanalen är kantad av mysiga restauranger och endast ett fåtal souvenirbutiker. Stan lever bara upp på helgerna så det är ingen idé att åka hit mitt i veckan då det mesta är stängt. På kvällen kan man ta en tur på kanalen med en egen longtail och beskåda stora svärmar med eldflugor som håller till i träden på flodbankarna. Med motor och belysning avstängd så är det en märklig känsla att med endast ljudet från vågklucket mot båtskrovet att studera det pulserande gröna skenet från eldflugornas rövar. Kanalen binder ihop den större floden Mae Klong i båda ändar.
En annan utflykt man kan ta om man är inbiten buddhist eller bara allmänt intresserad av tempel är en så kallad tempeltur på floden där man betar av en sisådär elva tempel som är belägna på olika ställen längs den större Mae Klong. Jag tyckte väl att det var intressant till en början, men efter fem sex tempel och begynnande träsmak och som den halvateist jag är så började i alla fall jag skruva på mig och spana efter närmsta Chang-försäljare. Mitt sällskap uppskattade dessa tempel desto mer och vi tände rökelse både här och där och blev välsignade av någon munk som skvätte något slags heligt vatten på oss.
Största behållningen i Amphawa var dock maten och att bara strosa omkring där längs kanalen på kvällen och insupa atmosfären och få uppleva något som fortfarande kändes som något äkta, något som är sällsynt här i plagiatmästarnas land Thailand. Jag är ju extremt skeptisk till turistanpassade utflyktsmål som sällan eller aldrig ger något mer än en tom plånbok i utbyte. Maeklong train market är däremot sevärt, och det ska jag skriva om också. Även tips på ett skitmysigt boende kommer. Enklast från Bangkok till Amphawa tar man sig med taxi, även om det går att åka kommunalt.
Och än en gång, åk INTE till Damnoen Saduak floating market. Slöseri med tid och pengar. Det räcker med att titta på den här bilden, upplevelsen blir ändå inte större än så.
