Iron Fairies

Ett av alla dessa märkliga ställen i Bangkok heter Iron Fairies. Jag hade fått tipset av Susanna och begav mig dit i den 40-gradiga Bangkokvärmen bara för att inse att de öppnade först på sena eftermiddagen. Jag gav det en ny chans någon dag senare, bara för att den här gången hitta en skylt utanför som förmedlade de små orden Dress Code. Jag ville helst inte upprepa fadäsen från Sirocco så jag tvekade någon sekund med handen på dörren. Skulle jag skita i det? Det verkade ju ändå mörkt och stängt.
 
 
Men jag behövde inte fundera länge där jag stod, för plötsligt så öppnades dörren inifrån och en mjuk stämma bad mig stiga på. Jag frågade om klädkoden och viftade lite med sandalerna men det var bara mai pen rai med den saken. Rätt så logiskt egentligen med tanke på att det var så pass mörkt där inne att ingen ändå skulle se om man hade några kläder på sig överhuvudtaget.
 
 
Det var ett konstigt ställe, någon slags blandning av Alice i Underlandet, pub, smedja, antikaffär och jazzklubb. Jag antar att man kunde köpa sig ett par Gremlins därinne, för så skumt var det.
Jag slog mig ner på en barstol, bredvid en hög med magiska glasburkar. Efter en liten stund så dök det upp en tjej med en meny och en ficklampa.
 
 
Beställde en burgare och en pint öl och tog en liten runda i den lilla lokalen medan jag väntade på att det skulle bli klart. En smal trappa ledde upp till övervåningen. Såg ut som tiden stått still i hundra år. Förutom personalen var jag själv i lokalen. Toaletten låg gömd under trappan och i ett gammalt slitet badkar hade de tänt värmeljus. Vilken patina säger jag!
 
 
Efter att de hade glömt av min beställning - hur det nu gick till - så fick jag ändå in maten till slut och jag gillade verkligen hur den presenterades. En stadig kniv nedstucken genom burgaren och brädan den serverades på. Under de här dagarna i Bangkok så blev det en fullständig hamburgerbonanza och annan farangmat, eftersom jag innan spenderat sju månader på Lanta med nästan bara thaimat. Och på Iron Fairies behövde man inte bli besviken. Gott importerat kött från Australien, men också en prislapp därefter.
 
 
Notan kom in i en liten patinerad trälåda, eller secret box som de kallade den och som var inbränt i locket. Jag döpte genast om den till Pandora's box när jag såg beloppet. 766 illbahtingar, men så är det också ett så kallat ++-ställe, det vill säga att det läggs på service charge på 10%, samt VAT (moms) på 7%.
 
 
 
Jag satt där ett bra tag och babblade med personalen och allteftersom så droppade det in mer och mer folk. Förutom ett äldre amerikanskt par så var det uteslutande hi-so thai som hittade hit. Det är just det som är grejen, Iron Fairies ligger en bra bit upp på Suk. Soi 55 (Thong Lo) och det känns inte som man bara råkar ramla förbi det här stället. Jag hade själv aldrig varit uppe i de här krokarna tidigare och har heller aldrig läst om det i någon guidebok. Absolut värt att ta sig hit.
 
 
Enklast tar man sig hit med BTS till Thong Lo och sedan en mc-taxi upp till soi 13 där Iron Fairies ligger mittemot. Jag kom på nu att jag inte hade några småsedlar på mig att betala mc-taxin, utan drog upp en tusing ur plånboken istället. Naturligtvis så hade han inte växel på den så jag teckande att jag skulle springa in på 7-eleven och växla, men han bara skakade på huvudet och såg skitsur ut och drog iväg på hojen. Det var nog första gången jag åkt gratis taxi i Bangkok.
Det är förresten en trevlig promenad annars nedför Soi 55 om inte solen gassar, och det ligger en hel del trendiga ställen efter den gatan. Det är cirka 1 km ner till Sukhumvit från Iron Fairies.
 
 

Visa större karta
 
Här en länk till snyggare bilder. asia-bars.com
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0