The Girl Next Door

Grannflickan. Ja så skulle jag kunna kalla henne. Hon bodde i mitt staff house tillsammans med sin flickvän och båda jobbade i kaffebaren på grannresorten. Aom var en försynt och lite blyg tjej, men väldigt artig. Varje morgon som hon gick förbi hälsade hon alltid med en wai. Helt enkelt en svärmorsdröm i vit klänning med röda prickar.



Många gånger i Thailand har jag stannat upp och tänkt på det gamla Twin Peaks-citatet "Nothing is what it seems to be". Fritt översatt "Fan, det är aldrig som man tror i det här landet" och jag har en handfull historier på det temat.

En morgon kom en gäst och berättade att han hörde skrik och gråt från mitt staff house, så jag gick dit för att kolla läget. Jag stod utanför och ropade på thai "Wa pruu, tam arai?" men då tystnade de genast. Jag såg inte till tjejerna något mer den dagen och jag utgår från att de skämdes lite grann och höll sig undan.

Dagen efter kom Aom och frågade om hon fick låna telefon och beställa en biljett med minibussen till Krabi. Hon hade bestämt sig för att sluta i kaffebaren och lämna Lanta för åka hem till föräldrarna. Jag noterade att hon var lite svullen på kinden och hon såg att jag såg, men jag sa ingenting. Hon log lite besvärat och slog undan blicken.

Aom var inte speciellt bra på engelska så ibland övade jag själv på thai med henne eftersom jag då inte kunde ta genvägar på engelska. Det var också ett bra sätt att bryta isen med henne eftersom hon var så försiktig i hela sin framtoning. Jag och Nancy satt och småpratade med henne medan hon väntade på minibussen. Det var en bra tjej och jag tyckte att det var synd att hon skulle lämna oss.

Hennes tjej Lég som fortfarande var kvar i kaffebaren och var betydligt frispråkigare och dessutom en hejare på engelska berättade senare att de hade haft ett svartsjukegräl den där morgonen efter att en annan tjej ringt och gjort anspråk på henne. Hon hade även ett rivmärke i ansiktet. Det rådde inget tvivel om att en cat fight ägt rum. Detta skulle även visa sig vara upptakten till ett triangeldrama som skulle fortgå under hela säsongen.

Den som är vaken på natten i Siams land får se många intressanta saker.



En tid senare på högsäsongen kom Lég till mig och ville boka ett rum för Aom som skulle komma tillbaka till Lanta och hälsa på ett par dagar. Jag blev lite fundersam och förklarade att det var fullbokat på hotellet och att Aom nog ändå inte skulle kunna betala 1200 baht per natt som det vid tillfället kostade, men att jag kunde fixa billigare uppe hos Ammy som hade rum från 500 baht. Men nej då, pengarna var inget problem och Aom skulle tydligen kunna betala upp till 1500 för ett rum, men skulle absolut bo på Nature House eller Nature Beach så att det var gångavstånd.

Nu blev jag riktigt konfunderad. Jag visste ju ungefär vad de hade för lön i kaffebaren och nu var de helt plötsligt beredda att lägga en halv månadslön på att hyra ett hotellrum ett par nätter.

"It's to expensive for you." förklarade jag så milt jag kunde.
"No, she can pay sam pan for two nights." Tre tusen alltså.
"That's much money Lég. Why don't you stay in the staff house?"
"It's to small. She bring a friend also."
"Where does the money come from?" undrade jag nyfiket. (Som om jag hade med det att göra.)
"She won the lottery."

De fick hur som helst ett fint rum på Nature Beach med havsutsikt och alla tre tjejerna verkade ha kul tillsammans under de två dagarna de bodde där. Samtidigt så grymtades det inne i köket där en annan tjej inte alls uppskattade att Aom var tillbaka på sitt lilla gästspel.

Säsongen rullade på och det var ganska lugnt ett tag. I alla fall på ytan, men på nätterna så rörde sig skuggorna i mörkret. De visste sällan att de var iakttagna. Mopeder som startades. Sjalar som slets av. Läppar som möttes.
Insyn bakom kulisserna för en farang som tidigare inbillat sig att han hade koll på läget.

Så i slutet på högsäsongen så började Aom dyka upp allt oftare på Nature och hon förklarade att hon var tillbaka på Lanta och numera jobbade med att massera på ett ställe i närheten av Saladan. Jag sa pliktskyldigt men också ärligt att jag skulle titta in någon gång på en massage och försökte också memorera namnet på stället, vilket var en omöjlighet och jag tänkte inte mer på det heller. Bästa massagen fick man ändå på Dreamy Spa ursäktade jag min egen glömska med. Jag tänkte inte mer på saken.


En sen kväll i mars när jag varit på Lanta Seafood på avslutningsmiddag med vänner hemifrån så puttrade jag så sakteliga hemöver mot Klong Nin. Jag åkte och funderade på vad Nancy egentligen menat med sista hon sagt när jag pratat med henne någon timme tidigare. Vi hade haft fullbokat länge och jag sa att så fort vi fick ett ledigt rum så ville jag att hon skulle bo där. Allt för att påskynda läkningen av hennes fot, i ett svalt torrt rum med AC en hel natt skulle nog göra susen. Jag hade provat några timmar mitt på dagen med att låta henne vila inne på mitt rum och den förändringen var häpnadsväckande. Den här dagen hade vi alltså ett rum ledigt och hon gick med på att bo där om hon kunde ta med sig sin son. Självklart sa jag. Mai pruu.

Ändå hade hon ångrat sig av någon anledning och valt att stanna hemma. Orsakerna lät mest som svepskäl som jag så klart inte trodde på, och jag sa vänligt men bestämt att det är viktigt att hennes fot läker så fort som möjligt och jag i det närmaste beordrade henne gå och lägga sig på Nature House. Hon hade gått med på det men så ringde hon upp mig efter några minuter och frågade när jag skulle vara tillbaka.

"Don't come home yet. We cannot go there same time. I call you again when I'm in bungalow"

Vad fan skulle det betyda? Jag hade mina aningar. Jag visste ju hur saker och ting låg till.
Jag hade så klart helt fel skulle det visa sig. "Nothing is what it..."


Plötsligt så tycker jag mig höra att någon ropar mitt namn. Jag var osäker men vände moppen och åkte tillbaka en bit. Visst var det någon där som jag kände igen men inte kunde placera först. Vart var jag egentligen? Någonstans på den långa rakan mellan Saladan och Klong Dao. Så kom jag på det. Det var ju för fan Aom som satt där. Iförd en tight svart kort dress med djup urringning. I en bambuhydda med blinkade julgransbelysning. I sällskap med tre fyra andra tjejer. Nu småkaxigt flirtandes och en helt annan approach än det jag sett nere på Klong Nin. Blygheten var som bortblåst. Hon kändes inte som "the girl next door" längre.   

"Nothing is what it seems to be.."

Jag stängde av moppen och lutade mig fram över styret och försökte ta in det jag såg. Det rådde i alla fall inget tvivel om vilken verksamhet det handlade om. Hon verkade inte skämmas över att jag avslöjat hennes hemlighet. Visste Lég om det här? Jo, hon hade ju skjutsat hit henne ett flertal gånger. Brydde hon sig inte? Förresten, Aom spelade ju i andra ligan. Hon gillade ju inte ens killar. Money number one?

"You can pick anyone!" förklarade hon på ett självklart sätt. Hon verkade bättre på engelska än jag mindes.
"You can take me or she or she or..." Hon pekade runt i luften som en dirigent.

Tankarna snurrade. Vart var tjejen i vit klänning med röda prickar? Här i en helt annan skepnad, flirtandes med manliga faranger fast hon föredrog tjejer. Hon själv buddhist, men ihop med en muslimsk pojkflicka, en så kallad tomboy, som rökte och struntade i både luvan och Koranens påbud, en pojkflicka som samtidigt dubbelspelade med en hyfsat rättrogen muslimsk tjej i köket som verkade känna till allt men ändå accepterade sakernas tillstånd.

Tjejerna skrattade. "Bombom, only pan ha baht.." Lika mycket som de spenderade för en hotellnatt alltså.

Telefonen ringde i fickan. Det var Nancy som sa att kusten var klar. Jag ursäktade mig för tjejerna och sa att jag måste åka hem till hotellet. Jag var väldigt nyfiken på att höra vad det handlade om, att jag inte fick komma tillbaka före henne. Ja, vad handlade allt om egentligen? Det hon berättade för mig dagen efter är egentligen värt ett helt eget inlägg.

Senare samma dag träffade jag Lég nere på stranden. Hon sa att hon hört att jag stannat och pratat med Aom kvällen innan. Det stämmer sa jag. Hon frågade lite ängsligt om jag varit med henne.
"Don't worry my friend" förklarade jag lugnt. Jag hade det bästa uppe på kullen redan.
"Why not? You should." Hon försökte se cool ut när hon sa det men jag läste ansiktsuttrycket och hennes ögon sa något helt annat. Typ "Det är bra för då får hon pengar som hon kan spendera på oss, men egentligen blir jag jäkligt sårad av att tänka på att hon är med andra." Kanske hon dämpar sin egen ångest genom att själv ha en affär vid sidan om? Många frågor dyker upp hos en farang medan thai verkar ta mycket i livet med en axelryckning. Ofta har jag fått höra följande mening.

"Don't think too much. Just enjoy"



Kommentarer
Postat av: Åsa

tragiskt....

2012-06-03 @ 22:35:56
URL: http://brightlifeside.blogspot.se/
Postat av: jojo

typiskt thai. nothing is as it's seems. men so what? varför tror alltid vi svenskar att vi är så mycket bättre...

2012-06-17 @ 22:27:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0