Taste Like Chicken

Utan egentligen större koll satt jag mig på himmelståget (eller vad man nu på svenska ska kalla Bangkoks Skytrain) ut mot Bang Na. I min enfald hade jag inbillat mig att det skulle vara som i Tokyo där man hade sett den stora blåa plåtlådan med de gula bokstäverna från tågfönstret och helt sonika stiga av på avsedd perrong. Så var det inte i Bangkok.

 

 

Klev av på BTS Bang Na och gick ut och spanade efter Kamprads jättebygge. Efter en kort stund var jag själv kvar på perrongen och kände mig fånig för att jag hade åkt ut i Bangkoks förorter utan att egentligen veta var Ikea låg. Rådfrågade en spärrvakt med begränsade engelskakunskaper som bara pekade mot stationen innan efter att jag viftat med armarna och mina begränsade thaikunskaper. Baan yai mak...si fah. Khao jai mai? Jättestort blått hus, fatta'ru? för att förklara Ikeas storlek.

 

 

Tveksamt tog jag tåget tillbaka till BTS Udom Suk som visade sig vara rätt station. Nu var det inte så att Ikea låg runt knuten precis. Jag såg en skylt om gratisbussar men inga bussar, så jag hoppade in i taxi istället där chaffisen utgav sig för att vara engelskspråkig. Det gick sådär.

 

 

Han drog på för fullt ut på motorvägen och förstod precis vad jag menade. Påstod han.

Och så där höll vi på en stund.

Han garvade bara och blåste på i hundrafemtio efter motorvägen. Jag fipplade efter bältet. Så här långt ut kunde det ju inte ligga tänkte jag. Hur kan man inte ha koll på Asiens största shoppingcenter?

Till slut så såg jag i alla fall själv det enorma shoppingkomplexet och pekade vart han skulle svänga av.

 

 

 

Jag tog rulltrappan upp och var helt oförberedd. Jag hade inte varit i Sverige på sju månader och knappt ägnat en tanke åt fosterlandet heller. (Herregud, sju månader är ju ingenting, importören hade ju varit här i sju år.)

 

 

Men nu kom det så plötsligt. Jag blev som omfamnad av allt det svenska, det blev så tydligt på något vis och jag ska motvilligt erkänna att jag blev lite sentimental av att stå här i ett stycke ljust och svalt Sverige i ett för övrigt 40-gradigt Thailand de här dagarna. Jag var stolt att vara svensk.

 

 

 

Min promenad genom Ikealandet längs den uppmärkta banan fortsatte.

 

 

Jag läste förresten boken Sanningen om IKEA för någon vecka sedan, och det var en intressant studie i hur allt är utstuderat in i minsta detalj om hur Ikea får oss att shoppa så mycket som möjligt utan att vi ens tänker på att vi gör det. De använder bl.a begrepp som "slå-på-käften-priser" som är de där extremt billiga varorna som bankar in budskapet om att precis allt är fantastiskt billigt på Ikea, sedan går vi hjärntvättade och plockar på oss även de dyra produkterna i tron om att vi gjort ett riktigt klipp. 44 SEK på Adlibris. Finfin sommarläsning. Boken är skriven av Johan Stenebo som jobbade 20 år på Ikea som en av Ingvars närmsta män.

 

Sedan hittade jag något som fick mig att småle lite grann. Alltså varan som såldes. Till vänster. Personen på bilden har inte något med det att göra. GOSIG MUS, endast 29 Baht. Det måste väl ändå vara ett slå-på-käften-pris..?

 

 

Jag läste på närmare om produkten.

 

 

 

Sedan kom jag till restaurangen men provade inget. Hade dragit en korv i entrén för 15 baht. Priserna verkade väl överkomliga i alla fall.

 

 

Tänkte avsluta min tur på Ikea (och det här inlägget) med att köpa på mig lite svenskt godis i matshoppen, men det blev en besvikelse. Jag hade ju hört talas om att Ikea hade tagit bort de klassika produkterna och ersatt med sitt eget märke. Men att det skulle vara så här dåligt kunde jag inte tro. Det var mest frysta tårtor, saft och sylt. Jag undrar om det var Ingvars egen idé allt detta. Visst är han ett geni, även om det varit en del dåliga beslut genom åren. Mer står att läsa i boken.

 

Jag hörde förresten rykten redan i vintras om att Ikea var på väg att fasa ut sina egna produkter pga alla klagomål och minskande försäljning. Om det ligger någon sanning i det vet jag inte. Senaste rapporten är i alla fall att Ingvars sylt står kvar på hyllorna.

 

Lika trist som Konsums serie blåvitt på 80-talet. Thai copy?

 

Jag var ju ändå tvungen att köpa någonting, så det blev ett paket pepparkakor som jag gav till personalen på Aloft som jag bodde på för tillfället.