Taste Like Chicken

Uppdraget som hotelltestare har nu fört mig till det nya pampiga Grande Centre Point Terminal 21.

 

Jag hade en kvart kvar innan utcheckning på Aloft och jag hade bara några minuter på mig att boka. Egentligen var siktet inställt på Centara Grand som stoltserar med snygga takbaren Red Sky , men prissättningen hade gått fullständigt bananas vid tillfället, så jag skippade det den här gången. Min hotelltestarkollega satt online samtidigt hemma vid Österdalälvens kant och föreslog GCP T21 som jag för enkelhetens skull förkortar det här.

 

 

Lobbyn var stor och pampig med mycket polerad vit marmor och gav ett första intryck av lyx och flärd. Bemötandet var mycket proffsigt och servicenivån hög. Tyvärr var rummet inte klart och de bad mig vänta i loungen en stund där det skulle bjudas på kaffe eller annan dryck. Jag tog en kaffe. Inte bra. Den smakade pulverkaffe. Efter en god stund så kom de ursäktande och förklarade att rummet ännu inte var klart och att det skulle ta ytterligare någon timme. "We are very busy.." No problem, sa jag och lämnade bagaget och tog en sväng in på nyöppnade och coola shoppingcentret Terminal 21 som ligger i direkt anslutning till hotellet.

 

Lobbyn.

 

Loungen.

 

Hissarna.

 

Efter att ha ägnat säkert ett par timmar på Terminal 21 så återvände jag till lobbyn på GCP T21. Rummet var fortfarande inte klart och receptionisten började själv bli besvärad av situationen och förklarade att de var "very very busy and almost fully booked.." Han ursäktade och ursäktade men jag var lugn och sa att det var något positivt att vara fullbokad, och råkade nämna att jag själv var manager på ett hotell på Ko Lanta och visste hur det var när man hade mycket att göra. Jag sa dock inget om att det var ett litet hotell med endast åtta rum. Det var liksom inte relevant i sammanhanget.

 

Jag såg hur han hajade till lite grann och kastade en snabb blick på mig. Sedan böjde han sig ner mot en snabbtelefon och kontaktade någon överordnad som jag förstod det. Av det lilla på thai som jag lärt mig förstod jag vad han sa till herren på andra änden av linjen, typ att gästen som väntat så länge på rummet arbetade i Thailand och var hotellmanager på Ko Lanta. Sedan gick det snabbt. Jag skulle få tala med någon slags supervisor manager eller vad han nu kallade det.

 

Herren dök snart upp i blank kostym som såg skitdyr ut. Han waiade och bad om ursäkt för allt trubbel som åsamkats mig. "Mai pruu" sa jag reflexmässigt och jag fattade att han inte fattade min sydthai. "Mai pen rai" funkade bättre. Förseningarna bekom mig faktiskt inte det minsta. Mitt huvudbry hade helt annat fokus. Hon uppe på kullen befann sig samtidigt i Bangkok, ute i Bangkapi, och jag hade fortfarande inte träffat henne.

 Jag blev i alla fall uppgraderad till någon slags tvårumssvit på de högre etagerna. Fram hit så var jag väldigt nöjd med allting. Skjut mig, men det skulle snart ändras.

 

 

När vi kom in rummet/sviten fick jag direkt taskiga vibbar. Jag är ju med mitt yrke hemma i Svedala intresserad av färg och form, och det här kändes helt fel. Samma blanka polerade marmorytor som i lobbyn gav ett kalt och kallt och sterilt intryck. Därtill ett kök med högblanka vita luckor utan handtag. Förresten, ett kök, vem behöver ett helt kök egentligen? Ingen antar jag, och därför är lådorna och skåpen tomma. Det är som han sa min hotelltestarkollega. "Man blir ju irriterad när man får ett rum med kök när man bokar ett hotellrum."

Jag förstår ju att jag tjänat ihop till en käftsmäll av den här reaktionen. Objektivt sett så är ju rummet fint och många skulle vara tacksamma för den här möjligheten.

 

 

 

Sovrummet var ändå rätt så trivsamt med heltäckningmatta, men sängarna var på tok för hårda. Utsikten är det ju heller inget fel på, här blickar man ut över Benjakiti Park. Soljalusi och mörkläggningsgardiner fanns också, samt stor tunn-TV i båda rummen.

 

Vardagsrummet.

 

Badrummet har både dusch och badkar, samt japansk toalett med massa knappar som är så högteknologisk att man nästan blir rädd för den.

 

Tilläggas bör sägas att det inte fanns någon minibar på rummet vilket kan tyckas vara en självklarhet på ett hotell av den här klassen. Faktum är att hela hotellet är torrlagt. Det finns ingen hotellbar what so ever.

 

 

Läget är ändå ett av Bangkoks bästa. BTS Asoke (skytrain) utanför dörren som synes, och även MRT Sukhumvit (tunnelbana) korsar här. En av få intersections i den stora staden. Men räkna med långa köer till MRT på helgkvällarna.

 

Frukost.

 

En högst medioker sammansättning av frukostmat från olika kulturer. Här skulle jag direkt råda att boka rummet utan frukost och hellre ta sig ner i shoppingcentret och äta där utbudet är enormt.

 

Den obligatoriska omelettestationen.

 

   

 

Matsalen var dessutom liten och fullpumpad med kall AC-luft och ingen möjlighet att sitta utomhus. Personalen var däremot proffsig och serviceinriktad. Och som sagt var, man blir mätt och belåten, men frukosten står inte i paritet till vad detta nya skrytbygge utlovar vid första anblicken.

 

Hyggligt stor pool.

 

Rum. 3. Att det får så högt beror på att stället är nytt och frächt.