Heartbreak Hotel 11/11/11
Jag svängde in och parkerade vespan på allmänningen på Klong Nin. Mellan Nice Beach och Nick's Garden. Satte mig på en uppochnervänd longtail och tittade på vågorna. Och skymningen. Funderade. Luften gick ur mig.
"Flytta" ? Det var det hon sagt. Från Lanta till Khon Kaen. Det låg ju ända uppe i Isaan. Vad skulle hon där och göra? Föräldrarna skulle sälja resorten, de hade fått ett bud som de inte kunde motstå. Jag förstod. Stället hade potential. De hade drivit resorten sedan tsunamiåret. Det var dags att ta hem vinsten.
När åker du då, hade jag frågat. Om några dagar redan. Jag kunde inte ta in det. Så svårt att acceptera. Hon hade frågat om jag skulle sakna henne och bli ledsen. Måste ha varit årets understatement. Jag var golvad. Nere för räkning.
Vi skulle så klart hålla kontakten med telefon och internet. Kändes meningslöst. Jag levde ju bara när jag var nära henne. Att bara sitta nära henne laddade mina batterier och gav mig all energi jag någonsin skulle behöva.
De tre sista dagarna hade jag varit helt under isen och haft svårt att fokusera på hotellet. Sista dagen innan hennes avresa var det fullmåne och Loy Krathong-festival i Old Town. Massor av folk i rörelse och mycket att göra för alla. Vi bestämde att ses redan på morgonen vid halvtio på Nature och för första gången den här säsongen stängde jag restaurangen. Jag förklarade för Sao på thai att hon kunde göra kaffe om någon ville beställa men ingen mera mat serverades idag.
Jag noterade hur Sao dröjde kvar med blicken på Ammy som stod i restaurangen och väntade på mig. Jag vet, tänkte jag för mig själv, hon är det vackraste som gått omkring på den här planeten.
Vi gick spiraltrappan upp på takterassen och satt oss där i sky loungen ett tag. Silverhalsbandet med hjärtat glimmade till i solen. Jag hade köpt det hemma i Sverige redan i april. Hon hade fått det för ett par veckor sedan och jag blev glad att hon hade det på sig. Efter ett tag gick vi ner på Cook Kai och käkade tidig lunch. Satt där gott och väl ett par timmar och hann med att ta en Singha och en Chang också. Det var både vemod och skratt. Jag ville aldrig gå därifrån.
Och så sa jag det till henne igen. Samma sak som jaq sagt några dagar tidigare uppe på deras resort. Jag såg att hon blev rörd och inte visste vad hon skulle säga. Så jag frågade igen. Och igen. Hon skrattade och slog till mig på armen. "Farang baa!" Tokiga farang! Jag flinade bara tillbaka. "I'm not joking tirak. Think about it anyway!" .
Du vet då hur du ska hålla oss hängades i luften :) Vad var det du frågade henne? Väntar med spänning på nästa inlägg :)
Kram