En helt vanlig dag

Det är många som undrat hur en helt vanlig dag ser ut för mig.



Jag vaknar av mig själv i vargtimmen när det fortfarande är mörkt ute. Sedan går jag upp och kastar en näve grus på tupparna för att väcka dem, som hämnd för alla gånger de väckt mig i ottan genom alla resor i tropikerna.

Går runt och låser upp dörrar och öppnar för frukost vid sjutiden. Brukar vara lugnt fram till åtta så innan dess har jag hunnit dricka kaffe och käkat också. Dagens bästa stund för övrigt, och det är fortfarande skönt och svalt ute innan solen stigit alltför högt och börjar bränna.



Det är liksom bara hönsen och jag som är vakna, och sedan när koffeinet gjort sitt så matar jag tupparna med ris för att bli kompis med dem igen. Ibland lyssnar jag på Sveriges Radio direkt genom mobilen och extrahögtalare.



Antalet frukostgäster kan verkligen variera från dag till dag. Kan pendla mellan 1 och 15 gäster. Beror lite på väder (walk-in) och nationalitet (hotellgäster). Skandinaver och tyskar äter som regel alltid frukost, medan sydeuropéer kanske tar en kaffe eller inget alls.



Är det lugnt så hinner jag kanske sticka iväg och köpa en säck is, eller mera frukt och grönt, eller en påse ägg som man får balansera på moppestyret. Saker som tidigare varit helt otänkbart gör man nu som vardaglig syssla.
Framåt tolvtiden har de flesta som vill äta ätit. Är det stressigt så är Sao med i köket och hjälper till med det mesta. Ja i alla fall ända tills jag råkade säga till Nancy (på thai) att jag hade fläsk i kylen, då blev Sao skitsur och vägrade diska och hjälpa till under någon vecka. Sedan jag förklarat att jag numera bara hade kycklingskinka så var allt frid och fröjd igen.


Nancy & Jr

Sedan Nancy började hjälpa mig så har jag också fått tid att åka upp till piren och fiska faranger. Båtarna från Phi Phi och Krabi kommer ungefär samtidigt runt ett- tvåtiden. Detta är dock ett uppdrag som jag är lite kluven till. Jag gillar verkligen att komma ifrån hotellet en stund som omväxling och vetskapen att Nancy håller ställningarna under tiden gör att jag också kan slappna av under tiden när jag är borta.


Rumsraggare och taxichaffisar. Ett nödvändigt ont på Lanta?

Den negativa sidan är ju att det är så förbannat otacksamt att stå där och fråga om folk behöver rum. Alla beter sig som om de inte behöver boende och transport, fast alla vet att det är ju precis det de behöver. Lanta är för stort för att börja knata med bagaget och tro att man ska ha boende inom promenadavstånd. Farhågorna om att thaiarna skulle "boxing you" kom snart på skam. Nee hade ju avrått mig från att åka till piren just på grund av risken att bli misshandlad där. Eat hade ju snarare uppmanat mig att åka dit. Så det gjorde jag.

Efter att ha socialiserat med thaiarna och slängt mig med lite fraser och erbjudit alla provisioner om de skickar folk till mig så var jag snart accepterad där. Förresten så är jag ganska diskret och håller mig i bakgrunden och siktar in mig på någon enstaka farang som ser penningstark ut. Det får räcka. Har istället ägnat lång tid till att bara sitta hos Choke och Oui på resebyrån @pier som ligger precis vid piren och erbjudit dem rejäla provisioner för att skicka folk till Nature House i första hand. Sedan kan man ta en lunch där och beskåda spektaklet på avstånd istället.


@Pier at Pier

På vägen hem stannar jag på Lanta Mart och handlar importerade specialprodukter om det behövs. Om inte så tar jag gärna omvägen över Old Town, ett ställe som jag gillar mer och mer. Passar alltid på att äta på mitt favoritställe där och kan sitta hur länge som helst och bara chilla och insupa atmosfären. Så lugnt och så långt från kommersen på nordvästra sidan av Lanta.


Old Town


Självporträtt på Cee Side, Old Town


Old style bathroom in Old Town

Tillbaka på Klong Nin och Nature House så brukar det mesta stå still under de hetaste eftermiddagstimmarna. Då kan jag gå ner till havet och bada en stund. Så det gör jag allt som oftast.


Havet

På kvällarna är det än så länge så lugnt att jag kan stänga receptionen om det inte är något speciellt på gång, som en beställning i restaurangen till exempel. Oftast så käkar jag middag nere på Nature Beach, ibland med Matte som också varit här sedan oktober, eller så provar vi någon ny restaurang på Klong Nin. Ibland drar jag iväg själv om jag vill rensa skallen på intryck. Eller så äter jag något från mitt eget kök, vilket är billigaste alternativet så klart. Men det är nog bara om jag fastnar i receptionen med trevliga och pratglada gäster.



Vid tiotiden brukar John Blund komma och slänga en näve grus i mina ögon och då är det bara att gå hem och lägga sig så att man orkar gå upp nästa morgon. Aldrig sovmorgon. Men jag har det bra här och hade inte velat byta med någonting. Jag lever min dröm mer eller mindre, men ser fram emot min visarun till Kuala Lumpur på torsdag och hem igen på fredag. En minisemester.

Och en sak till . Det kom förbi en liten fågel på motorcykel och kvittrade i mitt öra att någon var på väg till Lanta.


Night in Nature.. 


Kommentarer
Postat av: Peter

Bra inlägg, kul att läsa!

2011-11-29 @ 23:14:34
Postat av: Grutt

Kalaskul att läsa som alltid!



Här är det 6+ o spöregn...

2011-11-30 @ 08:59:57
Postat av: D:D:



Jag gillar faktiskt djurplågare! Speciellt dom som tar ut hämnden på höns!



DD

2011-11-30 @ 13:34:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0