Up's n' Down's in HK

Lucia idag och utcheckning för vidare färd mot Thailand. Lustigt förresten att restaurangen här på hotellet heter Santa Lucia Restaurant. Eftersom ingen Utanför Sverige vet om att vi firar Lucia, eller ens vet vad det är, så brydde jag mig inte om att berätta det för någon heller.

Kort sammanfattning av läget här.

Hi-So

Matutbudet. I nästan varje gathörn finns det matställen från hela världen representerade. Hyfsade priser och med generösa öppettider också.

Octopus-kortet. Ett slags kontantkort som man laddar med pengar. Används för betalning på "star ferry", spårvagn, tunnelbana, 7-eleven och andra småbutiker. Man slipper hanteringen av småpengar. Inga koder eller chip eller magnetremsor. Man bara viftar med kortet framför en läsare så dras beloppet.

Filippinska gästarbetarna. (läs hembiträdena) Nästan de enda människorna i den här stan som visar någon form av mänsklig värme och glädje. Varje söndag är deras lediga dag och de flockas i tiotusentals, kanske hundratusentals i hela central district. De träffas, umgås, äter, dansar och ler. I parker, på torg, avstängda gator, gångbroar och varhelst det går att sitta ner.


Lo-So

Vädret.
Så klart inget konstant, men visst har det betydelse för humöret och behållningen av hela vistelsen på ett ställe. Bäst var det egentligen dagen jag kom, sedan har det bara blivit sämre. Idag ser man knappt över till HK-sidan och mitt planerade besök upp på Victoria Peak uteblir alltså.

Kineserna. Eller Hongkong-borna kanske det heter. Med risk för att låta fördomsfull, men folket här upplevs stressade, bistra, allvarliga och verkar inte ha lust att släppa ur sig en endaste munter kommentar. Med några få undantag dock ska jag medge, men då bara om jag själv bjudit till med någon artighet först.

Särskilt en snubbe uppe i Mongkok som jag besökte i förrgår. Jag besökte inte snubben, utan Mongkok alltså, som är världens mest folktäta stadsdel med över 50 000 pers/kvadratkilometer. Ska man käka där så får man räkna med att ha folk vid samma bord. Jag halkade in på ställe som verkade trevligt och blev placerad framför en kines som vägrade bemöda sig med en endaste blick. Jag försökte med ett "Tjena" (inte säkert att han förstod svenska) och det tog nästan bara en halv minut innan han mötte min blick, en blick som sade.. "Ett ord till, och skjortan är tom" eller "Ett ord till, och jag tar fram mitt svärd och hugger dig i hundra bitar som jag bär in i köket och friterar och sedan lägger i min soppa. Så det så". Situationen blev ohållbar och jag lade ner menyn på bordet och bara reste på mig och gick ut därifrån. Hittade sedan ett mycket trevligare ställe, med personal som faktiskt verkade spontant glada.

Jag kommer faktiskt inte på något annat som skulle vara dåligt med Hongkong.

Självklara fotoobjektet här måste vara spårvagnarna. De enda dubbeldäckade i hela världen.

HK Tram


#1 - - Peter:

Om jag stationeras i Hong Kong om sådär 5-6 år får du komma och visa mig stan.



Jag antar att du tagit dig till Nature nu. Ha en fortsatt bra semester och hälsa dem från den yngre av bröderna Bladh :-)

#2 - - Grutt:

Ah! Pigeon sundays!