Sofitel Bangkok Sukhumvit
Majestätiska Sofitel Bangkok Sukhumvit ligger verkligen mitt i smeten, precis mellan Nana och Asok med gångavstånd till shopping och restauranger, och BTS förstås. Det fick bli vårat sista hotell (test nr 36 i Bkk) för i år, och vi anlände på juldagen och stannade i nästan tre nätter. Nästan eftersom vårat flyg hem med Emirates avgick klockan 03.00, vilket innebär utcheckning sent på kvällen och man är tvungen att "vaska" sista natten. Det känns alltid lite surt när det blir så, men med barn kan man inte driva runt på stan en hel dag och sedan bege sig till flygplatsen. Att checka ut och välja ett budgethotell för den där halva sista dagen blir alldeles för bökigt.
Sofitel Sukhumvit är vid tillfället rankat som nummer 41 av 892 hotell på Tripadvisor. Det coola systerhotellet SO Sofitel nere på Sathorn Road ligger vid samma tidpunkt på 13:e plats.
Julkänsla i lobbyn. Sofitel Bangkok Sukhumvit
Rumsalternativen är något luddiga om man bokar via Hotels.com som jag nästan alltid gör. Beroende på utsikt, sängalternativ och andra faktorer så varierar priserna, men jag bokade ett luxury club som dock bara är ett par kvadrat större (39 m²) än standardrummen (37 m²), men har både frukost inkluderat och ger tillgång till loungen Club Millésime. Vid en jämförelse så blir det faktiskt billigare än att ta ett standardrum med frukost. Som vanligt fulbokar jag och uppger aldrig att vi har Junior i släptåg, eftersom han ändå sover i våran säng. Klickar man i 2+1 personer så blir det ju alltid omotiverat dyrt (/tips från coachen).
Exteriör. Sofitel Bangkok Sukhumvit
Om man har bokat ett club-rum så blir man genast eskorterad upp till våningen Club Millésime (alltså det som generellt brukar kallas för executive floor) för en snabbare incheckning samtidigt som man tilldelas varma eller kalla drycker. Det är helt enkelt lite fjäskigare än för de vanliga dödliga som bokat standardrum (som de för all del också kallar luxury room, men utan det snitsiga tillägget club).
Lobbyn nere känns ändå rätt så fancy med en cool dekor, och med en snygg hotellbar där det som vanligt nästan aldrig sitter några gäster. När jag tänker efter så har jag nog aldrig sett en välbesökt hotellbar. I anslutning finns också ett snyggt vinrum där man kan få prova viner från hela världen.
Babybossen...
Rummen
Rummet luxury club var alltså inte så stort som man kunde önska och det drar ner betyget till en fyra, men det är också enda nackdelen. Möjligtvis lite rörigt färgtema också, men alla rum som inte går i vitt är bra rum. Som vanligt finns det man behöver här. Extra plus för både fåtölj och en soffdivan. Sängarna och kuddarna får högsta betyg men är inte bäst i Bangkok (Skönast på Hotel Muse). Den sedvanliga glasrutan in mot badrummet finns där men med persienn för den känslige. Badrummet är snyggt men inte stort, det finns dock både dusch och badkar. Sköna badrockar också, av den varianten som man vill sno med sig hem men aldrig gör.
Luxury club, Sofitel Bangkok Sukhumvit
Vårat rum vette mestadels mot norr och utsikten blev därmed lite sämre. Från sidofönstret kunde man få en skymt ner mot Sukhumvit om man nu tycker det är trevligt. Söderut hade man haft hela Benjakitti Park och inte så mycket höga byggnader i vägen.
Efter vistelsen i Nong Mak Fai kände jag att det var dags att beställa upp lite farangkäk på room service. Jag provade först plikttroget husets hamburgare, den serverades för dagen med black bread och smakade väl okej, men jag skulle alla dagar i veckan hellre ta en hederlig Sibyllaburgare. Tror den här gick på cirka 400 thb ++ vilket får anses rimligt för ett femstjärnigt hotell. På högsta-betyg-hotellet Anantara Siam lossnade burgaren på 1000 thb ++ (dyrast i Bangkok?), men där var den också godare ska jag väl tillägga.
En annan dag provade jag och Junior pizzan, samt en korv & pommes från barnmenyn. Den smaklösa seafood-pizzan hamnar knappast på någon topplista, och med facit i hand skulle vi väntat in Hjärter Dam som strax efter kom tillbaka med thaimat från gatan. Vill man ha en riktigt god pizza med utsikt ska man definintivt besöka Attico.
Ska tilläggas att det fanns både espressomaskin och kaffepress på rummet, så koffeinbehovet blir med råge tillfredsställt.
Black bread burger. Sofitel Bangkok Sukhumvit
Poolen på Sofitel tycker jag kanske motsvarade förväntningarna men inte så mycket mer. Största problemet här är att den ligger på norrsidan och skuggas nästan hela dagen av hotellets 30 våningar. Jag kom ner första eftermiddagen och då nåddes nästan hela poolen av solen en stund innan den åter försvann bakom horisonten. Plus för sköna solsängar som man låg bekvämt i utan att halka ner. Jag gillar också menyn som är utformad som en solfjäder som man kan vifta och svalka sig med, men det var knappast ett problem då Bangkok drabbats av en köldknäpp den här juldagen i nådens år 2017. Termometern klamrade sig fast runt 20-strecket. Efter en simtur i den kalla bassängen - som näppeligen hade högre temperatur än i svinkalla Mora Simhall - låg jag inlindad i två handdukar för att få upp värmen. Eftersom Junior låg på rummet och sussade tänkte jag ta tillfället i akt att prova ångbastun som låg i anslutning till hotellets spa på samma våning som poolen. Döm om min förvåning när de skulle ha 800 thb extra för att nyttja den, ja det kunde de ju glömma så klart. Det är en principsak, och det är första gången vi bott på ett hotell där de tar en avgift för just ångbastun. Vanlig svenne banan-bastu fanns att tillgå, men den var lika vanlig och liten som den jag har hemma i Masriket.
Pool. Sofitel Bangkok Sukhumvit
Frukosten serveras i restaurangen Voilà på andra våningen som har ett öppet atrium ner mot lobbyn och utsikt ut mot skytrain. Vid en första anblick den första morgonen så verkade den inte alltför välsorterad och jag kunde inte ens hitta den minsta lilla ostbit. Egentligen är det inte jätteviktigt, men det är en slags markör på vilken nivå det är på buffén. Ost är dyrt, särskilt när den ska importeras från Europa, och det är också mest vi skandinaver som eftersöker den på frukosten (vi är heller inte en så stor andel av gästerna), så jag förstår om hotellen sparar in på den biten. Men jag skulle ha helt fel insåg jag morgonen efter när jag blygsamt frågade om de inte hade lite ost ändå. "Oh yes, over there, in the cheese room!" svarade den serviceinriktade värdinnan och pekade mot ett inglasat rum i andra änden av lokalen. I samma stund förstod jag att frukosten på Sofitel hade tjänat ihop sin förväntade femma i betyg. Detta toppades ytterligare när Hjärter dam visade mig smoothiebaren som jag också missat första morgonen. De hade också en så kallad bagel bar där de gjorde i ordning goda mackor med pastrami och annat gott. Ja det mesta fanns så klart och obegränsat med kaffe i alla dess former.
Breakfast at Sofitel Bangkok Sukhumvit
Voilà förvandlas senare på dagen till vanlig restaurang, och på kvällen när vi var osynkade i maten gick jag ner själv för att prova min thailändska paradrätt spicy beef salad som jag såg att de hade på menyn. I vanliga fall säger jag alltid till hur många chili jag vill ha i, och jag drar den alltid på thai för att imponera med mina (bristfälliga) språkkunskaper på det lokala språket; "Sai prik song met khap", men det lät jag bero den här gången. Det var lite synd för den blev lite för stark för mitt svenska gomsegel, men trots det så var Sofitels spicy salad nog bland de bästa jag provat i Thailand.
Spicy beef salad at Voilà, Sofitel Bangkok Sukhumvit
Executive floor, eller Club Millésime som de kallar det här på Sofitel var en riktig höjdare. Här har de lyckats skapa en perfekt atmosfär med dämpad belysning, sköna möbler och en oklanderlig service med alert personal som kom och fyllde på glaset med vad nu man än ville ha. Viner av fina märken, cocktails och drinkar, och öl förstås. Tveksamt om de hade Chang, jag kollade aldrig. Buffén var elegant och för första gången i mitt liv fick jag prova gåslever som tydligen ska vara något alldeles extra. Ja vad ska jag säga, det är möjligt att jag hade för höga förväntningar men visst var det väl ätbart eller hur man ska uttrycka det, och jag antar att det ska till en tillvänjningsprocess innan man kan uppskatta det fullt ut. En annan kulinarisk fullpoängare som däremot inte behövde tillvänjning var mangogazpacho (även gurkgazpacho) som serverades i greppvänliga hot shot-glas.
Om man bor på Sofitel ska man absolut boka ett clubrum som ger tillträde hit till Club Millésime som alltså ingår i kostnaden för rummet om det inte redan framgått.
Sofitel har så klart också en flådig takbar som heter L'appart, men det ska jag ta upp i ett eget inlägg. Kommer inom kort.
L'appart
Om jag ska runda av den här recensionen med några få ord så gillar jag hotellet, det växer under vistelsen och man uppskattar det mer och mer. Plus för genomgående bra service på alla plan, faktiskt en av de viktigaste faktorerna för att man ska få ett bra helhetsintryck av ett hotell. Minus för avgiften på ångbastun och att poolen mestadels ligger i skugga.
Sammanfattning Betyg:
Rum. 4. Mer yta hade gett en femma
Sängar. 5. Sov gott
Frukost. 5. Missa inte smoothiebaren
Läge. 5. Mitt i smeten
Utsikt. 3,5. Gäller rummen som vetter norrut
Rum. 4. Mer yta hade gett en femma
Sängar. 5. Sov gott
Frukost. 5. Missa inte smoothiebaren
Läge. 5. Mitt i smeten
Utsikt. 3,5. Gäller rummen som vetter norrut