* Vandring, Sverige grövelsjön, meindl, nära fjället, silverfallet, sjöstugan, vandring

Grövelsjön eller Andamansjön?

Att det skulle finnas en sandstrand i Dalarna som lika gärna kunde ha varit i Thailand hade jag ingen aning om, men när vi vandrat i tre timmar och kommer fram till Sjöstugan vid Grövelsjöns södra ände så kan jag knappt tro mina ögon. Lika vit och finkornig sand och med kristallklart vatten som på vissa öar i Sydostasien tusen mil bort så finns detta bara ett stenkast hemifrån. Snacka om att vara hemmablind...
 
 
 
 
I ett sliding door-moment dagen innan då jag tvekat men ändå återvänt in på vildmarksbutiken Nära Fjället i Mora igen för att kolla på ryggsäckar så får jag frågan som på några sekunder skulle ändra hela helgens planer.
 
-Ska du inte hänga med till Grövelsjön och vandra i helgen?
-Njaee, jag ska nog passa på att jobba.
-Alltså, det ska bli kalasväder!
-Funkar det med gympadojor?
 
 
 
 
Stefan går ut på lagret och hämtar ett par Meindl-kängor som han ber mig prova. Storleken känns helt perfekt, men jag är ändå tveksam. Att vandra flera timmar i helt nya kängor skriker blödande skavsår i min hjärna. Han övertygar mig om att man inte behöver gå in ett par Meindl, de formar sig nämligen efter fötterna och sitter bra direkt.
 
[ "MFS® - Memory Foam System – är en funktion utvecklad av Meindl för att ge perfekt, individuell passform. Genom att kombinera olika dämpande skummaterial runt vristen kan kängorna med hjälp av kroppsvärmen anpassa sig till olika fotformer och därmed ge perfekt passform för din fot..." ]
 
 
 
 
Silverfallet.
 
 
Jag låter mig övertalas och tänker att man ska säga ja till livet och inte begrava sig i jobb bara för att man har en barnledig helg. En stund senare lämnar jag butiken utan ryggsäck men med ett par förstklassiga vandringskängor under armen som hade gjort vilken inbiten fjällvandrare som helst grön av avund. Nu behövde jag inte känna mig som en bluffvandrare längre.
 
-Du kommer inte att ångra dig! ropar han efter mig. Vi ses i stugan i kväll, jag drar En minut över tre!
 
På kvällen grillar vi och dricker prosecco för att ladda upp inför vandringen. Natten blir kylig och i soluppgången noterar jag årets första rimfrost på bilrutan när jag går ut och tar en morgonpiss utanför stugan. Luften är klar och krispig som den bara kan vara i fjällen den här tiden på året.
 
  
 
 
På kalfjället blir jag helt lyrisk, vi har verkligen träffat precis rätt dag för den här vandringen. Jag inser också att en bra vandringskänga är nödvändig och att Stefan hade rätt, visst känns det att de är helt nya men efter sex timmars vandring har jag inte ett endaste skavsår på fötterna.
 
Vi vandrar från stugan i närheten av Storsätern, upp mot Silverfallet och stryker oss nästan mot renstängslet som markerar gränsen mot Norge, och vidare ner mot Sjöstugan. På grund av restriktionerna får vi inte korsa riksgränsen och därmed är några av lederna stängda, bland annat Linnéstigen. 
 
 
 
 
Sverige i förgrunden och Norge i bakgrunden. Som sig bör...
 
 
Vilken jäkla tur att jag återvände till butiken tänker jag för mig själv, om inte så hade jag väl stått och spacklat och målat i något garage idag, men istället får jag uppleva det här. Jag släpper medvetet iväg mitt vandringssällskap med lite försprång emellanåt så att det blir alldeles tyst och stilla runt mig. Sinnena skärps ytterligare. Knappt en vindpust letar sig fram över fjället. Man känner verkligen att man har närkontakt med naturen och hur kropp och själ fylls av energi. Stadens brus kan vara nog så fascinerande men det är det här vi är skapta för. Att vandra på stäppen. Äh fy fan vad larvigt, låter ju som värsta fältbiologen, men det ligger trots allt något i det. Det enda som stör mig är att jag gått miste om det här så många år, att man har det runt hörnet men aldrig åker hit. Det är exakt samma känsla som i vintras när jag återupptäckte utförsåkningen efter många års uppehåll.  Vad fan hade man hållit på med egentligen hela sitt vuxna liv?
 
 
Max 5 personer, gäller oavsett Corona... 
 
 
Visst hade jag fjällvandrat förr, men det hade runnit vatten under broarna i...37 år sedan sist inser jag när jag letar fram ett gammalt fotoalbum. I sjätte klass hade vi åkt på skolresa upp till Lövåsen precis intill Grövelsjön. Ett otroligt äventyr med övernattning och allt på den tiden.
 
 
Klass 6A, Bjäkenbackens Skola. Storvätteshågna anno 1984.
 
Nu när jag bildgooglar Storvätteshågna noterar jag att ingen jävel har rätat upp stolpen där till vänster sedan dess. Ur tid är leden...
 
Foto från Wikiloc
 
 
Sjöstugan vid sjön, alltså själva Grövelsjön, är vårat slutmål för dagen innan vi vänder och tar en led tillbaka strax nedanför trädgränsen. Det som slår mig är att i Grövelsjön finns ingen kommers med gator och krogar och annat som brukar växa fram på fjälldestinationerna. Det här är uteslutande ett eldorado för naturälskare med vandringsleder och skidspår som utgår från STF:s fjällstation, samt en medioker slalombacke. Det är nästan bara det, men så finns ju också campingen här vid Sjöstugan där man kan hyra kanot eller ta den lilla turbåten till Grövelsjöns norra ände som ligger i Norge.
 
Utrustningen hittar du här: Nära Fjället
 
 
Sverige eller Thailand?
 
 
 
 
 
Jag reser dock aldrig utan min kaffepress, oavsett om jag ska till Grövelsjön eller Andamansjön... 
 
 
Snart så...