Hem till byn - Femte säsongen
Första natten i Nong Mak Fai. Jag ligger vaken och lyssnar på stormen som sliter i plåtar och fönsterluckor. Jag är fullt påklädd med strumpor, byxor och två tröjor. Thailand har drabbats av en "köldknäpp". Kalla vindar från Kina sveper ner norrifrån. Jag sträcker mig efter mobilen och kopplar upp mig på mitt svenska sim-kort bara för att kolla temperaturen. 14 grader visar skärmen. Som en svensk midsommarnatt, och det påminner faktiskt lite som att tälta, med en slags direktkontakt med naturens alla ljud utanför. Jag kurar ihop mig under täcket och lägger mig alldeles intill Junior som sover fridfullt.
På väg ut mot odlingarna, iförd fleece och täckjacka...
Tupparna väcker oss före gryningen, och när buddhistmunkarna borta vid templet börjar ringa i klockorna vet man att klockan är sex. Så dags är alla i huset redan vakna och uppe. Jag får börja med att leta fram vinterkläderna längst ner i ryggsäcken. Inklusive mössa. Att ha strumpor på sig i ett tradionellt thailändskt hem innebär vissa utmaningar då systemet inte är uppbyggt annat än för barfotaliv. Badrum, wc och diskavdelningen utanför köket är alltjämt mer eller mindre blöta, och att ha skor eller tofflor på sig inomhus är ett betydligt större tabu än i ett svenskt hem. (Minns att i Laos togs detta ytterligare en nivå där man fick lämna skorna på en hylla i hotellets lobby.) När solen varit uppe och värmt upp luften till en acceptabel nivå drog vi ut med sidovagnen en sväng för att inspektera odlingarna. Hjärter Dams bror, tillika ingenjören, hade lämnat bilindustrin i Rayong och återvänt till hembyn för ett par år sedan för att lägga om kursen på familjens ägor. Riset ger allt sämre betalt och de har nu bara ett fåtal rai kvar där de fortfarande odlar ris. Nu är inriktningen exotiska frukter, mest eko, som guava, lime, papaya, pumpa, javaäpple med mera. Det har slagit väl ut. Junior har ju också en egen plätt med bland annat bananer och kaffirlime, där man främst använder bladen i matlagning.
Eko-guava vilket innebär att varje enskild frukt knyts in i en plastpåse för att skydda mot skadedjur.
Fem nätter och fyra hela dagar - inklusive julafton som avslutning - skulle vi spendera i hembyn den här gången. En för mig en helt hanterbar tidsrymd, trots avsaknaden av wifi. En digital detox är nog nyttigt för alla då och då. Skulle det knipa kunde jag alltid använda svenska sim-kortet. Efter två dagar hade jag tydligen utnyttjat min fulla utlandslimit (50 Euro), och när jag desperat försökte fylla på saldot fick jag bara felmeddelanden från Hale-fucking-bop. Det tredje dagen hade jag läst ut min andra bok, så återstoden av vistelsen, alltså julafton, var jag helt utlämnad att försöka få tiden att gå på andra sätt. Den här gången fanns ingen motorcykel över att låna heller (förutom sidovagnen då, men den är inte riktigt pålitlig) så jag hade ingen möjlighet att ge mig ut och cruisa som annars är en trevlig sysselsättning. Klockan gick lika sakta som när man var liten och väntade på jultomten. Om möjligt gick den ännu saktare nu. Värmen var dessutom tillbaka. Klockan tre var det thaiboxning på TV. Jag låtsades att det var Mowgli och Baloo som slogs, och jag försökte lära Junior allt jag kan.
Changlunch och jultallrik på balkongen.
Eftersom julfirande inte är något buddhisterna sysslar med här, och jag heller inte hade några ambitioner att försöka skapa någon halvhjärtad svensk variant då alla förutsättningar ändå saknades, så blev den här dagen egentligen inte annorlunda än som vilken annan dag som helst i Nong Mak Fai City. Juniors två kusiner fick dock varsin slant i näven liksom i förbifarten och ett Merry Christmas, och med det så var det överstökat med julklappar för det här året. Kusinerna hade förresten fått tag i ett par tomteluvor, från var har jag ingen aning om. Familjen hade också på mitt önskemål (jag ville ändå att vi skulle göra någonting speciellt för att markera julen) ordnat fram lite färska räkor, bläckfisk och nyslaktad gris och annat gott som vi tillagade på den speciella grillen/fonduegrytan. Den påminner lite om en uppochnervänd sockerkaksform som man lägger på glödbädden. Man grillar på kupolen i mitten, och lägger annat i buljongen som man plockar och äter direkt ifrån. Jag och Junior drog på oss varsin tomteluva för att toppa det hela, och att det hela råkade ske på kvällen den 23:e och inte på julafton var väl inte hela världen.
Julbuffé thai style
"Skickar du över gravlaxsåsen farsan"
"Vi har ingen. Funkar det med fisksås?"
Dagarna rullade ändå på och snart var det dags för sista etappen på resan, och på juldagen fick vi skjuts ända in till vårat hotell på Sukhumvit; Sofitel som ligger mitt i smeten mellan Nana och Asok. I vanliga fall blir vi avsläppta på Suvarnabhumi och därifrån tagit taxi in till stan eftersom ingen normal människa vill köra bil inne i Bangkok. När jag väl kopplat upp mig och läst några meddelanden hemifrån så insåg jag efter lite scrollning att det enda jag missat på de tre internetfria dagarna var ett par hundra opersonliga god jul-hälsningar på fejan. Som att öppna en julklapp som inte ens innehåller ett par strumpor.
Kör mig till stan...
Fjärde säsongen (opublicerat)