Far & Son på Tågluff 2022, Kroatien park plaza verudela, pula

Tågluff 2022 - Dag 19 - Hemresan Pula-Mora

 
När det är resdag så är det aldrig någon risk att jag försover mig. I synnerhet om det finns ett flyg att passa. Kroppen är som i beredskapsläge och det behövs som regel inte ställas någon klocka. Den här morgonen är inget undantag. Vid sexdraget tar jag en morgonpromenad för att fånga soluppgången. Lugnet råder fortfarande över Verudela och det är bara jag och en hundägare som är uppe och vakna som får ta del av den här stillsamma gryningen
 
 
Jag går tillbaka och packar det sista. Junior är i princip också redo. Ja, vi är färdigpackade och klara en timme innan taxin kommer. Om den kommer vill säga, jag hoppas verkligen att Izy dyker upp nu på avtalad tid, halvåtta hos oss.
 
 
-Om cirka tolv timmar är vi hemma på Väståkersvägen igen gubben!
-Det känns konstigt pappa, det tog så lång tid att komma hit.
-Ja, nu ska vi bara flyga över allt det där vi upplevt under de här veckorna...
-Mm, tror du taxin har glömt av oss?
 
Izy kommer i tid och kör oss den korta sträckan ut till Pulas flygplats. Den är liten och hanterbar, incheckningen går snabbt. Vi har eoner av tid att slå ihjäl innan vi äntligen får gå ombord. Flygresan går bra, och sedan har vi återigen massor av tid att slå ihjäl på Arlanda innan tåget mot Borlänge avgår.
 
 
Och precis som den här tågluffen inleddes dag 1, så ska den också avslutas på samma sätt. Haveri på Statens Järnvägar förstås. När vi kommer till Borlänge och byter till resans absolut sista tåg mot Mora så möts vi av en nersläckt vagn och låsta toaletter. Regnet hänger i luften vilket jag tolkar som ett dåligt omen. Efter en stund så kommer tågpersonalen in och berättar om ett omfattande strömavbrott. Nedriven kontaktledning i Gagnef. Om man vill kan man sitta kvar.
 
-Vi försöker hitta ersättningsbussar men har inte lyckats något vidare... /Mvh SJ
 
Det är klart att det ska skita sig big time hemma i Sverige, precis när vi är så nära målet. Rådvilla utländska turister blir  strandsatta mot sin vilja i Sveriges fulaste stad. Ja, alla passagerare blir faktiskt lämnade åt sitt eget öde. Jag har inga planer på att sitta kvar där under några som helst omständigheter och funderar på våra alternativ. Så kommer jag på att min mesta reskompis, långe kocken, bor ju i Falun. Vi hade tågluffat tillsammans till Roskilde, Paris och Pamplona både -93 och -94. Vilken tillfällighet. Jag får ringa honom helt enkelt.
 
-Tjena! Det är jag, vad gör du?
-Tja! Har precis käkat.
-Snyggt. Jag och Dylan sitter fast på tåget i Borlänge på grund av strömavbrott. Kan du skjutsa oss till Mora?
-Visst, jag kommer direkt. Ses om tjugo!
 
Långe kocken är världens bästa kompis. Jag sliter ner ryggan från hatthyllan och vi lämnar det mörklagda tåget och går upp till Pressbyrån. Köper en glass och lyssnar på den mullrande himlen. Morgonen och soluppgången i Pula var sagolikt vacker. Nu står vi helt plötsligt i Borlänge och tittar på regnet som har börjat ösa ner. Efter en stund så kommer räddaren i nöden och vi hoppar in i bilen. En halvtimme senare ramlar ett sms in från SJ som meddelar att tåget är inställt och att man får fixa egen övernattning i Sveriges fulaste stad, för vidare färd nästa dag. Jag är glad att vi inte satt kvar.
 


Jag swishar kocken en femhundring för bränsle och tar en skärmdump på transaktionen. Bifogar den sedermera i ett klag till SJ, mest för skojs skull faktiskt. I två månader är det tyst, sedan kommer det ett mailsvar om att motsvarande belopp satts in på mitt konto. Vilken skräll alltså, snyggt jobbat SJ. Det var ändå en klen tröst då den här resan nog var en av de mest kostsamma jag företagit mig.
 
Men det var en fantastisk tågluff och värd varenda krona. En resa är en investering som alltid stiger i värde över tid och något man blir rik av på andra sätt, bland annat minnen och erfarenheter. Jag vet att det mesta av Dylans upplevelser så småningom kommer att förblekna, men det blir alltid små fragment kvar som består till vuxen ålder. Just nu tror han att vi bara har varit ute och tågluffat lite, men egentligen har vi skapat minnen för livet.
 
(Och kul att just du orkade läsa ända hit. Det kommer nog ett inlägg till om alla kostnader också.)
 
Next trip? Coming soon to a theater near you... Ciao!