Taste Like Chicken

Att kalla den för gratisresan är väl en sanning med modifikation, men det var ju efter förra årets resa till Bad Gastein jag bestämde mig. Det var dags att lägga av med snusandet, en gång för alla. Jag hade räknat på det, skidresan till Österrike hade kostat ungefär lika mycket som en årskonsumtion av snus, om man nu räknar de fasta kostnaderna, det vill säga allt utom mat och dryck. Det var motivation nog, jag snusade upp dosorna jag hade i fickan när vi landade i Sverige, och indirekt så skulle en ny skidresa vara självfinansierad utan ansträngning efter ett år. Och så blev det, och här är vi nu. Tankens kraft.

 

Efter förra årets paketresa med STS hade jag lärt mig hur det fungerar och kände mig mogen att sy ihop en egen resa. Ja, det var ju knappast första gången att flyga reguljärt, det var ju så jag alltid gjorde, men jag hade aldrig varit på skidresa tidigare. På skidforumen så sa experterna att det dessutom skulle bli mycket billigare att fixa allt själv. Ja, det vanliga alltså som även gäller thailandsresorna som har varit mitt expertområde under alla år. Under pandemin hade jag dock bytt bort de varma tropikerna mot snötäckta fjäll, och således kastat den thailändska solen under skidbussen.

 

Jag hade aldrig tidigare varit så taggad på en resa som jag inte ens hade bokat än. Jag visste bara att jag måste till Alperna någonstans, och började leta flygbiljetter och jämföra skidorter redan i höstas när septemberkvällarna började bli mörka och påminna om att vintern var i antågande.

 

Även om Cervinia/Zermatt stod högst på önskelistan så var det bökiga flyg- och transfertider. Och dyrt. Valet stod således mellan Zell am See (smidigt flyg/transfer samt prisvärd logi) och Mayrhofen, vilket jag också valde av den enkla anledningen att jag blev fullständigt förälskad i byn och hela dalgången Zillertal när vi var där i somras. Därtill ett gigantiskt skidområde, med glaciären Hintertux som kronan på verket.

 

 

Det enda som fick mig att tveka var att det inte gick några *direktflyg till Innsbruck som är närmsta flygplats. Alternativet var München med en onödigt lång transfer under bytesdagarna. Varje lördag är det trafikstockning då precis alla ska in och ut ur dalgången, och att sitta fast i en bilkö under fyra timmar var inget jag var sugen på. Men det var så det var tvunget att bli.

 

(*senare började Eurowings att flyga direkt ARN-INN under skidsäsongen)

 

Att ta tåget från flygplatsen var en möjlighet men kändes oerhört bökigt med hela skidutrustningen och tre byten. Det som återstod var buss som går när den är full (glöm det), eller delad minivan (7-8 pers) med max 30 minuters väntan på flygplatsen, så det senare fick det bli. Det skulle dock visa sig bli lika dyrt som själva flygbiljetten, eftersom jag i tillägg hade gått i den enkla "turistfällan" att boka en kille med en skylt som mötte mig vid utgången och vidare ledsagade mig till deras kontor och uppsamlingsplats. En totalt onödig utgift. Denna extra "service" (45 euro) och transport (208 euro) bokade jag via Four Seasons Travel. Till tröst så bar han ändå mina skidor den korta sträckan över torget framför flygplatsen.

 

 

 

Boendet fick jag tips på skidforumen att boka via zillertal.at där utbudet är betydligt större och möjligtvis billigare än de stora bokningsjättarna Booking, Hotels osv.

Valet föll på Posthotel Mayrhofen som bara låg ett snöbollskast från Moroder Haus där vi bodde i somras. Det här var ett ställe som jag faktiskt redan hade sett i verkligheten då vi hade varit in här den gången och frågat något, så jag visste att det var fint. Rummet verkade stort också som det såg ut på bilderna. Recension kommer så småningom.

 

 

Så med det mesta betalt redan innan avfärd så var det bara fickpengar kvar att spendera. Här har jag lite sämre koll då kontanter funkar enklare än kort i Tyrolen. Eller grejen var väl att jag hade ett gäng euro kvar sedan tågluffen i somras, och i Sverige är det ju omöjligt att växla tillbaka kontanta medel. Poängen är att det finns inga kontoutdrag att stämma av mot. Men det gick endast till mat och dryck. Kanske en femhundring om dagen. Ingen shopping över huvud taget. Förutom balaclavan då. Eller visst fan, jag hyrde ju skidor två dagar också, det måste jag räkna in. 

 

 

Totala kostnader: 22000 SEK.

  

Connect Hotel Arlanda + Parkering: 1000:-

Diesel Mora-Arlanda ToR: 1000:-

Flygbiljett Lufthansa (skidfrakt ingår): 2700:-

Posthotel Mayrhofen: 5800:-

Transfer München - Mayrhofen ToR: 2700:- 

Liftkort Zillertaler Super Skipass: 3500:-

Skidhyra superior: 800:-

Fickpengar ca: 4500:-

 

Avdrag: En årskonsumtion av snus (General) -17500 SEK. Alltså lika mycket som de sammanlagda fasta kostnaderna i uträkningen ovanför.

 

Återstår alltså fickpengarna, dvs. mat och dryck. Men äta och dricka ska man ju ändå göra så det drar vi också av tycker jag. Ja, med tanke på vad en paprika och en wästgöta kloster kostar idag så rusar ju en veckas matkasse iväg till den nivån. Avdrag: -4500 SEK. Det paradoxala i hela den här uträkningen är att just snus inte ökat en spänn senaste året i den här hyperinflationen. Man kanske slutade med fel sak? Nästa skidresa tänker jag finansiera genom att sluta äta ostmacka med paprika...

 

Slutsats: Det är gratis att åka till Alperna...

 

För övrigt så ger jag Mayrhofen med tillhörande skidanläggningar och liftsystem ett toppbetyg. Stan är mysig med ett fantastiskt matutbud och det gäller även restaurangerna i backarna. Största wow-upplevelsen var första vändan upp på Hintertux. Det var en magisk morgon och skiddag som jag aldrig kommer glömma.