Snöfeber
"...Jag vill inte låta negativ, men det är flera våldsamma storm- och snöfronter på väg in mot Alperna från Tirol och österut. Det börjar i morgon och varar i fem dagar, hoppas att inte skidområdena stängs. Se upp för lavinfaran, den lär bli hög...."
Meddelandet kommer från en svenne banan som bor i området och kan hela Zillertal utantill.
Jag har knappt kunnat sova sedan puderlarmen har börjat dundra in i mailkorgen, jag har varit mer taggad än en bokstavsunge på julafton. Det är en ofattbar tajming och jag kan knappt tro att det är sant. Det har varit knäpptyst hela vintern, men nu, bara dagar innan avfärd så varnas det för enorma snömängder i Mayrhofen, Hintertux, Zell am Ziller och Hochfügen. Det är säsongens sjätte puderlarm för Alperna, men det första som träffar rakt över Tyrolen och Salzburger.
När jag läser meddelandet så dämpas min eufori märkbart. Vilket antiklimax om det kommer så mycket snö att liftarna stängs.
Prognosen säger att det ska pudra över två meter uppe på Hintertux inom närmsta veckan. Det går knappt att ta in. Men prognoserna har en tendens att lova runt men hålla tunt. De ändras fort också har jag märkt. i förrgår såg det ut att bli snö och mulet hela veckan på glaciären, men nu i skrivande stund när jag kollar så visar det istället kallt och sol från tisdagen.
Förresten är det fan bäst att det klarnar upp lite med tanke på den Lützendimma som låg över glaciären vid vårt besök i somras och stoppade våra planer på sommarskidåkning. --> Hintertux - De fyra årstiderna. Ända sedan vi lämnade Mayrhofen så har jag känt att jag måste återvända, och redan i september när det började bli svala kvällar så satte drömmarna och planerna in om vinterns skidresa, och valet föll naturligtvis på Mayrhofen. Tror aldrig att jag har bokat en resa så långt i förväg. Nu var det chans på revansch och ta mig fan ingenting får gå fel, särskilt med tanke på att jag har betalat i princip allt i förväg. No refund.
Men det är klart att saker ska gå fel. Mina knän, särskilt det ena påminner mig brutalt emellanåt om att jag inte är 32, utan 50 år. Slår man ihop dem så så blir det ju 100 år. Knäna som klev ut genom fönstret och försvann... Gör mitt bästa att förneka det. Senast hände det förförra helgen när jag och Junior åkte skidor i Kläppen och han lurade ut mig på en skogsbana som visade sig vara en rodelbana, och för att inte krascha in i honom var jag tvungen att utföra någon form av undanmanöver där knät vreds åt ett egentligt ortopediskt omöjligt håll. Sedan, någon dag efter, när jag skulle ut på en gåjogg runt Morkarlby för att "rätta till" benet så blev det bara värre. Så det blev att boka tid hos hokus pokus-doktor och knapra en kur Naproxen, samt köpa strap-on knäskydd (för båda knäna) som jag burit allt sedan dess. Just nu känns det rätt okej faktiskt. Man kommer långt med förnekelse. Nu får vi se om det blir massivt snöfall eller "Kaiserwetter" som de säger. Skidåkning blir det oavsett.
Over and out från Arlanda. Läggdags. Uppstigning klockan fyra. Kanske hinner man med ett eftermiddagsåk i morgon. Man blir ju inte yngre...
Kaiserwetter - den svenska versionen...