Som 20-åring gav sig Frank ut på sin första tågluff. Då var det billiga boenden och att låta dagsformen bestämma målet som gällde. När han förra sommaren återupplevde tågluffarminnen tillsammans med sonen Dylan, var det i en annorlunda, lite mer planerad tappning.

– Hela resan var spikad, men med marginaler. Det var inga snäva byten. När du reser med ett barn vill du inte komma till ett ställe på kvällen och dra runt med packningen och leta boende, säger Frank.

Även platsbiljetter bokades på de flesta tåg, som komplement till interrailkorten. Efter att pandemirestriktionerna släppts – nästan i alla fall, för genom Tyskland var det fortfarande munskydd som gällde – så var det många som ville ut och åka tåg.

Den planerade resan fungerade smidigt nästan hela vägen.

– Det enda problemet längs resan var egentligen när vi skulle från Slovenien till Kroatien, säger han.

Då blev det bromsfel på en av vagnarna vilket ledde till en lång väntan medan tåget stod stilla. Det var varmt och det fanns inget att äta eller dricka ombord.

– Som tur var hade jag med i ryggsäcken så att det precis räckte medan vi satt fast där. Fast så fort vi klev av rusade vi till en dricka-automat, säger Frank och konstaterar att det är extra viktigt under en resa med barn att se till att alltid ha med något ät- och drickbart.

Trots problemen på just den rutten så var det Dylans favorittåg på resan:

– Det fanns olika rum att sitta i, förklarar han och pappa förtydligar:

– Det var kupéer.

Hatthyllan i kupén var dessutom bra att klättra i. Dylan bläddrar fram en bild i väggalmanackan de gjort med fotografier från resan och pekar på sig själv där han hänger och dinglar över sätet:

– Där är jag Spiderman.

Under resan blev det både snö och is, högt uppe i Alperna, och sol och bad.

– Jag stod med ena foten i vinter och den andra i sommar, beskriver Dylan om hur det var att vandra i bergen kring Mayrhofen med is på topparna och grönska i dalgångarna.

Alla typer av fordon intresserar Dylan, så att åka på en lång tågsemester passade honom perfekt. Så fort pappa Frank förde fram idén blev han eld och lågor.

– Jag sa bara yes, yes, yes!

Den längsta resdagen var den första, då de tog sig hela vägen ner till Köpenhamn på runt tio timmar.

– Jag var helt lycklig, jag har aldrig varit med om att jag fått spela obegränsat en hel dag, svarar Dylan entusiastiskt på frågan om det inte var jobbigt att sitta på tåg så länge.

Under resdagarna var det nämligen mobilspel som gällde.

– Jag kunde inte kräva att en sjuåring skulle sitta stilla och njuta av utsikten, konstaterar Frank.

Däremot såg de till att stanna flera dagar på större mål, som Alperna och Kroatien, för att kunna uppleva platserna ordentligt.

Slutmålet för den över tre veckor långa färden var Kroatien. Dit kom de fram sent på kvällen, men längtan efter att äntligen få bada i Medelhavet var stor hos Dylan.

– Det blev en kamp mot tiden och solnedgången. Vi slängde bara in väskorna på rummet, bytte om till badbyxor och kastade oss i. Här sitter han bara och njuter efter att äntligen ha fått bada i havet, berättar Frank och visar en bild på en lyckligt leende Dylan som spanar ut över turkost vatten.

Det råder ingen tvekan om vad som var favoritdelen av resan för Dylan. Entusiastiskt förklarar han hur hotellet i Kroatien såg ut, att det var som en egen liten stad med affärer och allt.

Pappa Frank däremot vrider sig lite där han sitter, och säger att det där egentligen går tvärtemot vad hans gamla backpacker-hjärta vill ha. När han bokade hade han inte riktigt förstått att det var ett inhägnat hotellområde där alla solstolar var paxade i gryningen, trots att poolområdet var tomt på folk.

– Jag höll ju på att baxna när jag insåg vad det var för ställe, säger han.

– Det är för att det var det där moderna, du gillar gammalt, konstaterar Dylan snabbt och Frank medger att han är något av en tågromantiker.

När de till slut nådde Medelhavet och Dylan lycklig fick hoppa i, påmindes Frank om sin första tågluff och hur exotiskt det kändes att då nå fram till Italien och få bada i det turkosa vattnet. Nu fick han dela att liknande ögonblick med sin son.

– Vi har haft en fantastisk resa som både han och jag kommer att minnas. Att han ska kunna tänka tillbaka en dag och minnas att när jag var liten tågluffade jag med pappa, vi badade i Kroatien och vandrade i Alperna. Det vill man ju ge sitt barn, säger Frank.