Tågluff 2022 - Dag 10 - Bad Hofgastein
I den tidiga ottan smög vi ut från Moroder Haus och vandrade mot tågstationen genom ett folktomt Mayrhofen. Eftersom frukosten öppnade först klockan åtta så fick vi skippa den, men kvällen innan hade jag bunkrat upp med nödproviant så att vi skulle kunna ta oss hela vägen till Bad Hofgastein utan att behöva svälta ihjäl. Det hade jag dock inte behövt göra, för halvvägs genom stan så hör jag någon ropa efter mig. Kunde det vara Matilda - rådjursögonen? Men nä, så kul skulle vi tydligen inte ha. När jag svänger runt så ser jag att det är Lucie som kommer farande som ett jehu på cykeln.
-WAIT! Your breakfast!
Det var fantastiskt, hon hade gjort en take away-påse med frukost som vi kunde ta med oss på tåget, men suttit försjunken i någon yoga-pose när hon avlägset hört ytterdörren klickat igen. Hon hade flugit upp och störtat efter oss. Nu hade vi onödigt mycket proviant med oss.
Med tre olika tåg skulle vi ta oss fram denna dag. Först med Zillertalbahn tillbaka till Jenbach, sedan därifrån till den lilla järnvägsknutpunkten men med det svåruttalade namnet Schwarzach-St. Veit.
Tågresan dit var väldigt vacker och vi passerade klassiska skidorter som Kitzbühel, St Johann in Tirol (som Skistar köpte, och sålde..) och så klart Zell am See som kanske är den skidort som är allra mest känd bland svennar (tack vare (?) Magnus & Brasses sketch från 1978 som jag själv lyssnade på LP på pappas grammofonspelare när jag var i Juniors ålder..)
Från hålan Schwarzach-St. Veit tar det sedan bara en kvart med sista tåget till "Hoffen", men det är samma tåg som fortsätter söderut mot Villach och byte för vidare färd mot Slovenien. Ursprungsplanen var ju att ta den rutten just den här dagen och vi hade således platsbiljetter hela vägen till Ljubljana, men det var tur att vi tog ett stopp i Hofgastein eftersom det dundrade in mail från tågbolaget om kraftiga förseningar på tåget från Villach.
Problemet med Bad Hofgastein (till skillnad från Bad Gastein) är att tågstationen ligger en bit utanför centrum och lokalbussarna går alldeles för sällan, så vi åkte på att ta en halvdyr taxi till boendet. Ibland kan det faktiskt löna sig både pris- och tidsmässigt att ta bussen direkt från Schwarzach-St. Veit om man nu ska till Schlossalmbahn t.ex. då busstationen ligger lägligt mellan centrum och gondolbanan.
Jag hade medvetet bokat hotellet Berglift B&B då det låg i direkt anslutning till Schlossalmbahn eftersom jag ville hinna upp - och ner - innan de stängde för dagen. Det var också orsaken att vi lämnat Mayrhofen så tidigt på morgonen. Vi hade ju inte ens ett dygn här och vid bokningen några veckor tidigare hade jag innerligt hoppats att vädergudarna skulle vara med oss. Vi skulle inte bli besvikna, den här dagen var resans hittills finaste med perfekt temperatur och blå himmel hela dagen. Det får nog bli en egen recension senare om hotellet då det finns en del gott och ont att skriva om det.
B&B Berglift direkt an der Talstation, med milslånga pisten H1-H2 till vänster.
Efter incheckningen kastar vi in väskorna på rummet och beger oss direkt till liftstationen och löser ännu en dyr gondolbiljett. Junior som tydligen har börjat få nog av dessa vandringar som en gondolfärd alltid innebär, föregår situationen genom att säga att han inte tänker då rakt inte klättra upp för någon mer bergstopp i alla fall. Jag lugnar honom med att här ska vi bara åka upp och njuta av utsikten en stund och ta en bild på den Hollywoodinspirerade Gasteinskylten. Det känns lite märkligt men fantastiskt kul att vara tillbaka här i Gastein. Jag hade aldrig kunnat ana i mars att jag skulle vara tillbaka så snart.
När vi kommer upp så ser jag genast att det finns en topp med ett kors i närheten som folk knatar upp mot. I Österrike verkar det aldrig vara långt till ett "Kreuzkogel".
-Men där måste vi ju gå upp! utbrister jag.
-Näe, aldrig i livet! utbrister i gengäld mitt lille resesällskap.
-Men det där är så nära, det tar max tio minuter upp till korset...
-Du sa ju att vi inte skulle gå upp till något mer berg!
-Jag vet...men du kan få en belöning.
-Vadå?
-Du kan få en godispåse när vi kommer ner till byn igen.
Han nappar på mutan men är fortfarande irriterad och markerar sitt missnöje på olika sätt, sedan får han för sig att springa upp så fort som möjligt så att vi kan ta oss ner lika fort och hoppa in i gondolen och åka ner i dalen för att inkassera belöningen. Han missar hela poängen med att gå upp till korset. Vi tjafsar för första gången på resan. Jag förmanar honom om att vara försiktig och inte springa då det är brant på sidorna om stigen. Han tycker att han har koll. Båda är frustrerade.
Som tur är så är ingen av oss långsint. Väl uppe på toppen får vi den verkliga belöningen vilket jag också försöker förklara. Det är obeskrivligt vackert och jag pekar och förklarar hur pisterna går och vart jag nyss åkte skidor. När vi suttit där en stund och insupit utsikten och blivit bästa vänner igen går vi ner och tar en sen lunch på Bergrestaurant Kleine Scharte. Det ligger superfint men maten är knappast något att skriva hem om. Jag insåg att vi hade blivit bortskämda i Mayrhofen. Det var inte samma klass här i Hofgastein, det skulle också visa sig senare på middagen. Vi chillar i den högt belägna lekparken intill restaurangen en stund innan vi åter tar Schlossalmbahn ner till dalen igen.
BFF... Schlossalm, Bad Hofgastein. Summer of '22.
När vi väl kommer ner igen så har vi fortfarande tid över att utforska stan, eller byn kanske, som är ungefär hälften så stor som Mayrhofen. Ja, Junior var ju angelägen om att inkassera belöningen, den hade han så klart inte glömt. Men först så är det dusch och chill på rummet en stund, och när jag slår på musikkanalen på TV:n så är det komiskt nog samma låt som fortfarande spelas som i våras. Då snurrade den hela tiden och var Österrikes största hit. (Inbäddad längre ner)
Till skillnad från Bad Gastein som har både tågstation, lift och centrum på i princip samma kvadratmeter så är Hofgastein mer utspritt, och promenaden mellan lift och bykärnan tar cirka tio minuter vilket är för långt om sagda promenad ska avverkas iförda ett par slalompjäxor. Det positiva med "Hoffen" är att utbudet är större och att det inte är lika kuperat.
Schlossalm, Bad Hofgastein.
Vi fick en fin sista dag i Alperna. Nästa morgon var det dags att fortsätta tågluffen och korsa bergsmassivet och landa i ett nytt land med en ny stad. Ljubljana var en bubblare som jag verkligen såg fram emot att besöka. Dagarna hade rusat fram och jag insåg att vi hade avverkat mer än halva resan redan. Det hade ju egentligen gått oväntat bra med allting utan några problem. Men problem skulle tids nog komma men det hade vi ingen aning om när vi släckte lampan på kvällen och min bästa lille reskompis somnade på min arm i vanlig ordning.
Relaterat vinterinlägg Dagsmeja i Gastein
Soundtrack of Austria, anno 2022.