Taste Like Chicken

 

Nu hade vi en halv dag att slå ihjäl innan Flixbus skulle ta oss till vårt sista land på resan - Kroatien. Ursprungsplanen att ta en buss på förmiddagen för att hinna till Rijeka hyfsat tidigt hade gått om intet då det var fullbokat och vi fick plats först på avgången klockan 14.25. Det var lite sent, bara en trekvart innan tåget skulle gå faktiskt, men bussen körde sträckan mycket snabbare så jag inbillade mig att det var värt det.

  

     

 

Något som inte var värt det var aktiviteten jag valt för att slå ihjäl nämnda förmiddag, nämligen House of illusions. På papperet verkade det bra i alla fall; gångavstånd och barnvänligt, men det var bokstavligt talat bara en illusion som sagt var. Rätt så dyrt inträde, få "attraktioner", och precis som på Den blå planet i Köpenhamn så sprang Junior förbi och igenom alldeles för snabbt. Jag försökte dra ut på det, men snart var vi ute på gatan igen, och det var tydligen betydligt roligare att jaga gigantiska såpbubblor på stadens torg där gatuartisterna höll till.

 

Något annat som däremot var värt det var lunchen. Vi gjorde ett nytt försök på Sarajevo '84 och kom dit precis när de öppnat för dagen så vi var först in. Även om de slår mynt av det slagkraftiga namnet som refererar till de olympiska vinterspelen 1984 så är det vad jag kallar ett genuint och "äkta" ställe där mat lagas med kärlek. Det kändes absolut inte som en tourist rip-off (trots att staden Sarajevo inte ens ligger i Slovenien, utan i Bosnien). Restaurangen ligger också högt på Tripadvisor, i skrivande stund nr 16 av 539 restauranger i Ljubljana. Intresserad och serviceminded personal som på knagglig engelska gav förslag på lämpliga rätter. Vi tog något snabbt och enkelt men jag hade gärna provat mer av de slovenska specialiteterna. Det finns även ett ölmärke med samma namn, alltså Sarajevo '84, men jag vet inte vad som är hönan och ägget här. Google gav inte mycket info om saken. Priserna är rimliga eller billiga och motsvarar kanske förväntningarna man har på prisnivån i Slovenien. Lokalen som ligger i en källarvåning är väldigt mysig och pittoresk. Vi var mycket nöjda med maten och konceptet. Det finns även en systerrestaurang i den slovenska kuststaden Piran. Hela notan slutade i alla fall på 22 Euro vilket måste vara en av tågluffens billigaste måltider som intagits på restaurant.

 

När vi lämnade restaurangen knappt en timme senare hade det ramlat in en hel del folk redan, och det märktes att det var ett populärt ställe. Nu hade vi ytterligare en timme till att slå ihjäl innan bussen skulle gå, så vi begav oss mot hotellet där vi plockade upp vårt bagage och stegade iväg mot stationen så sakteliga. Jag tyckte att vi hade perfekt timing då vi hann proviantera lite och köpa en glass att chilla med den sista kvarten innan det var dags att kliva på bussen. Då kom ett sms från Flixbus. "Linje 944 är ca. 106 minuter försenad.." -Fan också! mumlade jag högt för mig själv.

  

 

Världens enklaste reskompis som inte blir en drama queen vid ändrade planer.

 

Egentligen så gjorde det inget. Tåget var ändå trevligaste transportmedlet, det tyckte vi båda. Jag gillade inte buss, men visst var det surt att jag nu köpt bussbiljetterna i onödan. Vi provianterade ytterligare - vilket var tur, för den här dagens förseningar var inte slut än - och letade upp rätt perrong och väntade in tåget mot Kroatien.

 

 

 

 

Länk till hela Tågluffen: Far & Son på Tågluff 2022

Länk till fortsättningen: Kroatien